Blog Image

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

LINUS OCH OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 4

Uncategorised Posted on tor, december 03, 2020 23:42:12
Sundsbron i vinterskrud


LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 3

Uncategorised Posted on ons, december 02, 2020 23:30:43

Isupptagning i hamnen 1958. Männen på bilden är Nisse Alexandersson och Julle Andersson. Hotellet och fiskaffären skulle ha isen.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 2

Uncategorised Posted on tis, december 01, 2020 23:32:15
Torget 1910


LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 1

Uncategorised Posted on tis, december 01, 2020 17:16:51

Sundsbrogatan en gång på 60-talet



Bernhards skomakarverkstad

Uncategorised Posted on lör, november 28, 2020 16:46:43

Postad av Ove Danielssonlör, november 28, 2020 14:45:36

På gården där jag bor vid Stöökagatan i Askersund , hade under  många år skomakare Bernhard Andersson sin verksamhet.  Det lilla verkstadshuset finns kvar och jag ser det från mitt rumsfönster när jag sitter och skriver. En påminnelse varje dag om en svunnen tid då det inte behövdes så stora lokaler för att jobba ihop till levebrödet.  I dag är Bernhards verkstad förråd till lägenheten intill.  Några har undrat över hur han fick plats i sin lilla verkstad. Något som jag aldrig tänkte på när jag lämnade skor för lagning hos Bernhard. Bloggen handlar om Bernhard och hur han tänkte. Ägare till gården i dag är Askersundsbostäder.

En gång i tiden fanns det ett stort antal skomakare i stan. Många hette Fagerberg och Lundstedt.  Bernhard var gift med en kvinna som var född Fagerberg så allt hänger ihop. Svågrarna Viktor och Sigfrid lärde också upp Bernhard i skomakaryrket.  Bernhard bodde i ett hus strax intill sin verkstad där Skolmuseet fanns en gång. Han hade nära till jobbet om man säger så. I dag är byggnaden omgjord till lägenhet igen.

Bernhard stängde sin verkstad 1967. Då hade han varit skomakare i 42 år. Vid det tillfället var han stans ende skomakare fyllda 70.  Senare kom skomakare Leijon och efter honom vännen Ingvar Nordgren. Han hade växlat om från kontorist till skomakare. I dag är det Kajsa Caris -Ekefall, som håller Askersunds långa skomakartraditioner uppe.

Bernhard sålde sin verkstad för några hundralappar.

-Jag har min pension och så får jag lite pengar från ATP-fonden, så nog klarar jag mej, förklarade Bernhard nöjt i en avskedsintervju.

År 1908 kom Bernhard till Askersund från Hammar. Efter olika jobb blev han så skomakare. Var man gift med en Fagerberg så var det skomakaryrket som gällde.

Annons från 1918. Det fanns många skomakare i Askersund på den tiden

-Man får inte jobba efter årstiderna precis. Kundernas intresse går första även om sommarsolen lockar till små utflykter på mopeden. Under sommaren finns det jobb för tv-tre skomakare men vinterhalvåret är det sämre ställt, berättade Bernhard, med utsikt från sitt lilla fönster ut mot Stöökagatan.

-Genom mitt fönster ser jag askersundarna passera revy. Jag kan följa livet i den lilla staden. Vid mitt skomakarbord har gubbarna suttit i skymningen för att prata om det som sker i det som synes ske. Så det blir aldrig långsamt för min del, konstaterade Bernhard i tidningsintervjun.

Bernhard menade redan 1967 att skomakaryrket var dömt att försvinna. Kajsa är i dag ett undantag i Askersund.

-Många av stadens borgare har genom åren lagat sina skor hos mej, berättade Bernhard, medan han talade sig varm för en pris snus.

-Snus stärker och piggar upp. Nu har ju ungdomen tagit efter oss gubbar, konstaterade Bernhard, som var något av skomakaryrkes filosof.

Skomakare Anderssons gladaste och ljusaste upplevelser var en sväng med sin kära moped. Och det fortsatte han med så länge han kunde.  Det här var lite om en skomakare som fanns i sin lilla verkstad vid Stöökagatan.



Trappa i Väderkvarnsbacken. Medborgarförslag.

Uncategorised Posted on tis, november 24, 2020 15:00:00

Bygg en trappa i Väderkvarnsbacken, med trappan vid Kvarntorpshögen som förebild. Så lyder ett medborgarförslag till Askersunds kommun.

”Väderkvarnsbacken ligger så fint med så fint med en härlig utsikt in mot staden och dess omnejd. Ett bra område för rekreation och träning” skriver medborgaren.

En äldre bild från Väderkvarnsbacken in mot Gårdsjögatan.

Förslaget har fått ett mycket positivt bemötande, men det är det där med regler. Väderkvarnsbacken är kommunalt naturreservat och då måste gällande föreskrifter förändras. Och det verkar inte vara det lättaste, även om det bara gäller en trappa som många kunde ha nytta av. Men folk har ju rest till månen så helt omöjligt kan det inte vara. Lägger med några bilder och text  i slutet på bloggen vad som hänt i backen under åren lopp.

Kommunalrådet Caroline Dieker har svarat på medborgarförslag om trappa i Väderkvarnsbacken. Lägger med svaret nedan:

Du föreslår att kommunen ska bygga en trappa i Väderkvarnsbacken och vi vill börja med att tacka för ett i grunden mycket bra förslag! En trappa skulle på flera sätt bidra positivt till användningen av Väderkvarnsbacken som ett rekreationsområde.

Väderkvarnsbacken ingår i ett område som sedan 2005 är ett naturreservat enligt 7 kap. 4 § miljöbalken. Ytterligare inskränkningar av rätten att förfoga över området regleras enligt 7 kap. 5 och 6 §§ miljöbalken. De beslutade föreskrifterna rörande naturreservatet innehåller ett förbud mot att anlägga väg eller stig utöver vad som framgår av skötselplanen. Planen nämner inga undantag för att öka tillgängligheten genom exempelvis en trappa. Det finns också ett förbud mot att uppföra byggnad eller annan anläggning.

 En trappa av den storleken som kan bli aktuell i backen räknas som annan anläggning som inte är tillåten att uppföra. Eftersom det är ett kommunalt naturreservat finns det möjligheter för kommunen att upphäva gällande föreskrifter och besluta om nya för att tillåta en trappa. Det krävs däremot synnerliga skäl för en sådan åtgärd. Dessutom krävs att intrånget i naturvärdet kompenseras på naturreservatet eller på något annat område. I dagsläget är hindren tyvärr större än möjligheterna att anlägga en trappa i Väderkvarnsbacken. Vi är glada att du har engagerat dig i frågan och vi är tacksamma för alla förslag på hur vi kan förbättra verksamheten. Med vänliga hälsningar, Caroline Dieker (M)

—————————————————————————————

Historiskt är Väderkvansbacken en höjd med kulturhistoriska anor. På Väderkvarnsbacken fanns en ståtlig domarring ända fram till 1820. Enligt uppgifter från 1700-talet stod stenarna ” i form av nu sittande rätt”. Vad stenarna sedan tog i vägen känner jag inte till. Men det vet säkert någon som läser det här…

Målning av Hjalmar Trafvenfelt

Personligen förknippar jag backen mera med Tivedsloppet  på skidor och motocross. IFK drog sin skidtävling över backen och det blev en mycket tuff avslutning för många sista biten in mot målet på gamla IP. Minns att en IFK-åkare, Kalle ”Bock” Pettersson, fick ovett av en ledare för att han bromsade i utförsbacken in mot stan istället för att stå på. Kalle hade inte åkt så mycket i branta nedförsbackar så det var lite knepigt för honom. Och det visade också Kalle på sitt lite udda sätt.

”Broms inte Kalle, stak istället”, ekade det utöver backen när dalmasen manade på Kalle.

Men det hjälpte inte. Kalle hade inte så bråttom in till idrottsplatsen.

Kalle Pettersson Kalle-Bock

På 50-talet gjordes annars en stor satsning av ett motorintresserat gäng på en motocrossbana i Väderkvarnsbacken ned mot Gårdsjön. Banan var en av de svåraste i Sverige, men också en av de vackraste enligt expertisen. Det kördes också en del tävlingar där. Men det blev inte så många som de motorintresserade hade tänkt sig. Banan var 1 300 meter lång och formad av Sture Malmborg.  En av de drivande i motorklubben var Stures pappa Elis och tandtekniker Seth Magnusson.

Motocross i Väderkvarnsbacken i mitten på 50-talet
Dynamitkällaren

Vid en tävling kom det 3 000 personer. Publiken placerade sig på kullarna i backen för att se förarna bra. Minns att Gösta Gildner från Svemo var på plats för att flagga igång tävlingen. Askersund hade några förare med, men de nådde inte några stora framgångar. När de första tävlingarna skulle gå var motorklubben i Askersund nystartad. För att få ordna tävlingar måste klubbarna ha varit igång i två år. Men Elis och Seth löste problemet på sitt sätt. De hyrde helt enkelt ut banan i Väderkvarnsbacken till Örebro SMK, som saknade bana. Sex lag deltog i den första tävlingen.

Väderkvarnsbacken 2009

Noterbart var att det fanns en ”dynamitkällare” mitt i banan! I källaren förvarade Öhrmans järnhandel sina sprängvaror, eftersom det var förbjudet att förvara sprängmedel inne vid torget i Askersund där affären låg. Förhoppningsvis hade butikens ägare plockat bort dynamiten innan tävlingarna kördes. Men jag vet inte hur det var med den saken. Jag har tänkt på det efteråt. Med lite otur för hade det kunnat bli en riktigt smäll i backen. Källaren används inte längre, men den finns kvar.



Askersundarna var odugliga på att stå i kö en gång i tiden.

Uncategorised Posted on tis, november 17, 2020 12:32:42

Askersundarna var en gång i tiden helt odugliga på att köa. Tidningen fick till och med gå ut i en artikel 1918  förklara hur det skulle gå till. Det hade varit kaos på olika ställen. Men akersundarna har lärt sig. Och det har ju ändå  gått några år. Drygt 100. Nu gäller det att hålla avstånd och det verkar fungera bra på de flesta ställena.

Annons Kortvarumagasinet. Butiken  låg vid Storgatan. Träden i bakgrunden fanns i Torgparken.

Brukar ibland bläddra i gamla tidningar. Och då handlar det mest om Askersunds -Tidning och Askersunds-Veckoblad. Samma tidning men som bytte namn vid några tillfällen. Det som slår mej är att handlarnas annonser var minst lika lockande då som nu och särskilt inför julen. Och ibland roligare än nu. Som Kortvarumagasinets tecknade annons. Tydligen fanns det allt i den butiken. Lägger med några från år 1918 och några klipp.

I en annan annons efterlyser någon en förlorat en promenadkjol någonstans mellan Askersund och Vagersta.  Skomakarna var många i Askersund på den tiden och många bar efternamnet Fagerberg och Lundstedt. I en annons förklarade skomakarna att de var tvungna att höja priserna på grund av dyrtider. Och de som inte tog sin månadsranson  sprit kunde  känna sig  blåsta på sin flaska. Det gick inte att spara månad för månad.

Ur samma tidningen som annonserna  år 1918,  fanns det  nyheten om att  fartyget Per Brahe förliste utanför Hästholmen i Vättern. Det skedde natten mellan 19–20 november och nu har blivit en dokumentär under namnet ”Ödesnatten på Vättern”.  Det har jag läst i NA. Det finns massor av läsningen i tidningen från 1918 om den ödesdigra natten. Och några år senare om bärgningen där Bastedalen hamnat i blickfånget.



Från antikviteter till choklad vid södra infarten till Askersund

Uncategorised Posted on mån, november 09, 2020 16:57:30

Bankkamrer Sten Haglind byggde huset vid södra infarten till Askersund i gammal herrgårdsstil i  på 60-talet. I dag finns Venus choklad i byggnaden. Bankkamreren som inte längre finns i livet hade helt andra planer för byggnaden som han ritade själv. Han byggde huset för att skänka bort det till Askersunds stadsförsamling.  Stensgården blev namnet på byggnaden.

1970

2020

Venus choklad finns i dag i Haglinds byggnad. Allanna Malmborg driver verksamhet i chokladfabriken.

Haglind tankar var att huset skulle användas högtidliga och frireligiösa sammankomster. Drivfjädern till husbygget var Haglinds stora samling av antikviteter. Under många år hade han samlat på sig antika möbler, skåp, kristallkronor och konstverk. Han bodde själv med alla sina konstskatter i en äldre byggnad som revs för att ge plats för den byggnad som står där i dag. ”Gröna Byggnaden” var namnet på det gamla trähuset som revs.

”Gröna Byggnaden” som revs för att ge  plats för bankkamrer Haglinds bygge. Kamreren bodde i huset innan nybygget.

På den tiden betraktades bankkamrerens hus som ett av länets mest originella hus. Han hade ritat det själv men det blev ett otaliga ändringar innan ritningarna  blev godkända. Det nya huset ligger också lite längre in på tomten än det gamla huset. Bröderna Pettersson från Tiveden byggde, och bröderna Lundfeldt , svarade  för putsningen av huset . Det nyuppförda bostadshus med rundbågar och hallfönster som såg ut som gluggarna på ett gammalt slott. Huset skulle stilenligt matcha Askersunds Landskyrka.

Första spadtaget för Haglinds bygge

Haglinds samling av antika föremål

Men det var inte helt lätt för Haglind att få bygglov för sitt drömhus av kommunen. Första hade han problem med att få köpa marken av kommunen. Sedan vill de styrande att Haglind skulle donera huset till kommunen och inte till församlingen. Till slut sa länsarkitekten ja till bygget.

Sten Haglind testamenterade huset med alla antikviteter till församlingsstiftelsen, men det vill inte ta emot donationen. Värdet på donationen låg runt 300 000 kronor. Testamentet var skrivit i detalj. Inte några föremål fick röras utan huset skulle brukas med inventarierna i oförändrat skick. Förbehållen i testamentet gjorde att församlingen inte kunde bruka fastigheten. Förbehållet var att inga inventarier fick tas bort eller säljas. En skuld på omkring 70 000 kronor fanns i dödsboet. Då man inte fick sälja några av inventarier ansåg församlingen att det inte gick att ta emot donationen. Sedan Haglind avled  har huset bytt  ägare och användningsområde  några gånger.

Huset med inventarier övergick till syskonbarnen. Värdet på huset vid den tiden var cirka 150 000  kronor. Sten Haglind avled  1969 då 73  år gammal.



Zinkgruveättlingen Cat Stevens blev en världskändis

Uncategorised Posted on ons, november 04, 2020 23:41:08

Det har gått bra för zinkgruveättlingen Cat Stevens. Han har blivit en världskändis som sångare. Cat slog igenom 1966 med låten ”I love my dog”, och så kom låtar som ”Moonshadow” och ” Moring hasbroken”, för att nämna några. 1978 konverterade han till islam och bör nu namnet Yusuf Islam.

Men det kanske inte så många vet är att Cat Stevens
förfäder verkade och bodde i Zinkgruvan. Inte jag heller innan en i släkting
till honom, Malin Häggblad bosatt i Västerbotten, skrev till mej och undrade om jag uppgifter om en Gustav Wickman som varit församlingsföreståndare vid Fridhems kapell i Zinkgruvan. Gustav och Klara Wickman fick åtta barn. Ett av barnen, sonen David, var morfar till Cat Stevens.

Gustav Wickman. Bild från Leif Linus samling.

När sångarens föräldrar skildes bodde Cat Stevens en tid i Sverige, Gävle, där han också gick i skolan. Med sin mor återvände Cat med till London där hans far bodde. I förbigående kan nämnas att Cat Stevens är syssling till Sissela Kyle och Jan Scherman.

Cats förfader, Gustav Wickman, arbetade som banmästare vid Åmmebergs järnväg. Det var också ett tåg som tog hans liv. Gustav hamnade under ett tåg i samband med en tågväxling precis utanför bostaden. Det var vid ett stickspår från Åmmeberg till Zinkgruvan. Året var 1905 och Gustav var 60 år.

Banmästaren döptes  in i Åsbro Baptistförsamling  när han var 32 år. Hustrun Klara och ytterligare sju personer  döptes vid samma tillfälle. De bildade gruppen ”Fridhems fria vänner”. De läste bibeln och bad. Ytterligare några personer kom till. Fridhems kapell byggdes på en liten tomt som skänkts till församlingen. Invigningen skedde 1879. Gustav valdes till föreståndare.  Grundstenarna av den första kyrkan finns kvar utmärkta av hembygdsföreningen med en plakett.

Efter 23 års medlemskap i församlingen uteslöts Gustav Wickman på grund av ”syndafall”. Vad det bestod av förtäljer inte historien. Även hustru Klara fick lämna församlingen sedan hon klagat på församlingens handlingssätt. Efter några år upptogs Gustav i församlingen igen efter vittnesbörd.

Albert , en annan av Gustav och Klaras barn blev känd som ” Den vite generalen” på 20-talet . Albert Wickman var väckelsepredikanten som blev fredsmissionär som med teknikens senaste hjälpmedel, radiokonserter och filmvisningar lockade folk till mötena. Han gjorde den ena fredsturnén efter den andra i vit bil och vit päls – därav smeknamnet. Han startade hundratals lokalföreningar och ökade antalet medlemmar till omkring 50 000 – enligt sina egna uppgifter. Siffrorna ska tas med en nypa salt – administration var inte Wickmans starkaste sida, tyvärr inte heller ekonomi. Han avsattes som byråföreståndare när ekonomin kollapsat.”

Möjligen var det agitationsframgångarna med “röda bilen”(vänsterpolitik) och “blå bilens” (högerpolitik) agitation som inspirerade fredsrörelsen. På våren 1912 inledde baptistpastorn Albert Wickman som hade bildat Antikrigsrörelsen, en intensiv fredsagitation. Den tog ordentligt fart efter maj 1913 när han med hjälp av vänner köpte en vitmålad bil på avbetalning. Med sin “vita bil” reste han “med snälltågsfart” runt i Sverige och talade på minst fyra platser varje dag, så står det i Carl Sundblads Svenska fredsrörelsens historia (1919).

 Tillsammans med honom i “vita bilen” agiterade hans fru Silva Wickman. En sådan hektisk agitationsverksamhet, av Sundblad betecknad som “hastverk”, ansåg Wickman som kallades “vite generalen” och den “vita fredshärens” anförare vara nödvändig inte bara för sakens skull utan också av ekonomiska skäl (kollekt och försäljning). Antikrigsrörelsen fick läggas ner på hösten 1918 och Wickman anslöt sig till den stora fredsrörelseorganisationen Svenska freds- och skiljedomsförening som han tidigare hela tiden hållit kontakt med.

De flesta uppgifterna till den här artikeln kommer från Malin Häggblad. Hon håller på med släktforskning 

Cat Stevens har förmodligen aldrig varit i Zinkgruvan. Det kanske är dags att bjuda in honom på en rundvandring till hans förfäders hembygd…



Kärleksholmen i Norra Vättern

Uncategorised Posted on sön, oktober 25, 2020 10:48:15

Ofta kan man på tidningarnas familjesidor läsa om unga tu som växlat förlovningsringar på ”kärlekens ö”. För det mesta handlar det då om någon grekisk eller spansk ö. För askersundarna är sådana resor helt onödiga. I norra Vättern, strax intill Edö ligger nämligen Kärleksholmen. Kanske något att tänka på för kommunen nu när man vill locka folk till boendet på Edö. En holme med kärlek borde locka. Annars vore det konstigt…..

Kärleksholmen kan också vara en budgetfråga. När plånboken gapar tom efter utsvävningar på semestern, så är holmen ett alternativ till mera påkostade Medelhavsresor. Det räcker med att låna en mindre båt, om nu inte Bergsten på Wettervik kan göra en tur dit. Den stora kostanden blir ringarna, men det finns billiga alternativ även där. En gång i tiden fanns en fabrik i Askersund som bland annat som tillverkade besparingsringar. Det var billiga ringar som skulle användas till vardags. Kanske finns det några kvar?

Av en ren händelse när jag letade på kartan efter en plats, upptäckte jag att det finns en holme med det kärleksfulla namnet. Blev lite nyfiken hur det såg ut och fick med mig några trevliga ungdomar för att illustrera det hela. Och det här är några år sedan. Platsen imponerade precis inte på mej. Bara sten, vass och träd. Och några bänkar att sitta och svärma på fanns inte. Åtminstone inte vid vårat besök. En namnskylt textade vi och satte upp själva. Det behövs säkert några hundra tusen för att snygga upp Kärleksholmen och göra den attraktiv.

Trots att holmen finns med kartorna är det inte många som känner till namnet. Båtfararna passerar holmen utan att tänka på namnet. Jag försökte forska ut vad namnet Kärleksholmen kommer ifrån, men ännu har jag inte fått något svar på. En man som jag talade med hade dock en ganska logisk teori klar för sig, men frågan är om den håller? Mannen trodde nämligen att kärlekspar som åkte båt från Askersund ut på Vättern, gjorde anhalt vid Kärleksholmen när känslorna tog över.

Förstår att kommunen inte har några pengar till en satsning på Kärleksholmen just nu. Det finns viktigare saker. Men det går ju alltid att berätta om kärleksfulla holmen. Som jag har gjort nu…

———————————————

Komplettering från Eric Englund som är specialist på kartor:

I min forskning dyker ön upp första gången 1864 på den s k Häradsekonomiska kartan, blad Åmmeberg J112-64-25. Ön finns också redovisad på en karta från 1794, liggande utanför Räfudden. På den kartan har ön inget namn.

På den ekonomiska kartan från 1955 finns ön och namnet med – officiellt så det förslår. På bif fil som visar ett utdrag ur ek kartan skymtar Stjärnsunds park i söder och Rävudden i öster.



Full fart på bygget vid gamla Samrealskolan i Askersund

Uncategorised Posted on ons, oktober 21, 2020 15:53:36

Byggarna  jobbar för  högtryck vid gamla Samrealskolan i Askersund.  Den gamla skolan förvandlas  just  nu till moderna lägenheter.  I mitten av december  är det planerad inflyttning.   För att  hinna bli klara  så blir det en del  övertid för hantverkarna. Men det  fina lägenheter. En del  med utsikt ut mot Stora Bergsgatan nästan ner  till vattnet i södra delen av stan.

Den nya ytterdörren är på plats



Kontrast till Spotify-Graphphone

Uncategorised Posted on ons, oktober 14, 2020 13:01:35

För någon vecka sedan besökte jag en god vän som bor ensam i ett större hus vid en skogskant en bit från Askersund. Tidigare fanns djur på lantbruket som tillhör fastigheten, men det var ett tag sedan. Jag var där för att han ville visa med lite gamla bilder och skrifter.  Men det han också visade var en Grafofon-eller som det står skyddet Graphphone- från slutet 1800-talet som fungerade! Till apparaten fanns ett 100-tal vaxrullar med amerikansk musik som vännen upplyste mej om. Har aldrig sett en Grafofon tidigare i verkligheten, bara på bild, så det var en berikande resa. Vännen hade släktingar i Amerika och troligen hade de haft med Grafofonen vid några av sitt besök på gården för mycket länge sedan. Vännens namn behåller jag för mej själv om någon undrar.

Grafofonen som använde vaxrullar och som gick att ”sudda” och spela in på nytt, och som uppfanns av Chichester Bel, en kusin till Alexander Graham Bell som uppfann telefonen.



Agnes från Askersund hjältinna i Stockholm

Uncategorised Posted on tor, oktober 08, 2020 23:42:00

Agnes Lagerstedt

En av arbetarrörelsen största namn i Askersund är folkskollärarinnan och filantropen Agnes Lagerstedt.  Men för de flesta i hennes hemkommun är  Agnes helt  okänd. Men det kanske är så konstigt, hon föddes 1850 och avled 1939. Och flyttade från Askersund redan 1851. De flesta inom den lokala rörelsen är födda på 40-talet och senare. Men Agnes blev verkligen uppskattad för sin gärning. Hon fick till och med en gata uppkallad efter sig i Fruängen. Agnes skulle naturligtvis haft en gata uppkallad efter sig på Östermalm där hon verkade.

Hon tog initiativet till skollovskoloni för barn från Stockholms förskolor. Agnes arbetade också för bättre arbetarbostäder i Stockholm och var i högsta grad inblandad vid grundandet av AB Stockholms arbetarhem i slutet på 1800-talet. Hon hade varit i London och studerat de engelska arbetarnas bostadsförhållanden.

Filantropi är en allmännyttig verksamhet som utan genkrav stöder institutioner och projekt inom kultur, utbildning, forskning och hälsa. Filantroper kan vara privatpersoner, ideella föreningar, företag eller allmännyttiga stiftelser.

Agnes egen gata i Fruängen. Men gatan borde ha varit på Östermalm där hon verkade.

Agnes hade flyttat till Östermalm i slutet av 1800-talet, som då inte var någon elegant stadsdel. Befolkningen var till stor del arbetare och hantverkare. Bebyggelsen bestod till stor del av låga trähus i dåligt skick- Agnes upplevde starkt hur dåligt arbetarebefolkning bodde. Hon vill göra en insats och lyckades. Agnes var något av en Stockholms Florence Nightingale, som levde sitt liv tillsammans med dem som hade det svårast. Nybergsgatan i Stockholm förknippas ännu med Agnes Lagerstedt, även om det i dag ligger en mycket statusfylld privatskola där i dag, Carlssons skola. Agnes förblev ogift.

Agnes Lagerstedt hade upptäckt inneboendesystemet, som var ett gissel för Stockholms fattiga. Det bodde nästan alltid mycket folk på en liten yta. Det var fattigt folk som hade brutit upp från omöjliga förhållande på landsbygden. Stockholm hade ingen beredskap för det. De sanitära förhållandena var en katastrof. Agnes byte jobb för att istället bli en mycket tuff vicevärd för några fastigheter som ägdes av Stockholms stad adress Nybergsgränden. En gata som hade ett mycket dåligt rykte. Kåkarna skulle bort och det var då Agnes tog initiativet till att starta ”Arbetarbostadsbolaget Stockholms Arbetarhem”. De första fastigheterna uppfördes på Sibyllegatan och Jungfrugatan, som var tänkt för de som bodde Nybergs gränd.

Det blev succé och det byggdes ytterligare bostäder i samma kvarter. Hon kom som nämnts också på den lysande idén att ge Stockholms fattiga barn möjlighet att komma ut på landet en del av sommaren.

Och hur kom jag då på idén att skriva om Agnes just nu i en blogg kanske någon frågar sig? Faktum är att det hände på en av mina motionsrundor. Brukar ibland stöta ihop med vännen Christer Gunnarsson, när han är ute och går med sin hund. Christer undrade om jag hört tals om någon Agnes Lagerstedt från Askersund som gjort en stor insats för fattiga i Stockholm. Han hade hört det berättas om det från en vän. Hade aldrig hört namnet eller läst om kvinna i någon skrift. Men det kan förstås bero på dålig allmänbildning. Efter ytterligare några rundor bestämde jag mej för att kolla upp det hela. Man hinner tänka mycket under springtur.

Bilden är från 1800-talet med Rådhuset till höger. Där bodde familjen Lagerstedt under några år.

Familjen Lagerstedt flyttade från Rådhuset till en bostad strax intill Garvaregården

Som vanligt tog jag kontakt med förre kansli-och ekonomichefen och vännen Alf Cederlind. Han har de senaste åren forskat fram mycket ur Askersunds historia, men också varit mannen bakom ett antal skrifter om gamla miljöer i Askersund. Utgivna av Föreningen Gamla Askersund. Efter någon dag kom all fakta via E-post. Fadern var läkaren och medicine doktor Jakob Wilhelm Lagerstedt, född 1810. Hustrun Sofia Marie Charlotta, född 1826. Familjen var bosatt i Snavlunda och bestod också av tre barn. 1846 flyttade familjen till Askersund och fick bostad i Rådhuset av alla ställen. 1850 flyttade familjen till gården 22/23 som låg intill Garvaregården. Ett år senare flyttade familjen till Karlstad. Så var det med. Ryktena talade sanning. Agnes kom från Askersund.

Christer Gunnarsson undrade vem Agnes var och Alf Cederlind tog fram fakta om hennes Askersundstid

Kontentan av det hela-förutom Agnes stora insats med fattiga- är att springrundor runt Gårdsjön kan var givande. Både historiskt och konditionsmässigt.



Cornelis fick ställa in i Askersund

Uncategorised Posted on fre, oktober 02, 2020 15:51:54

Cornelis i Askersunds Hembygdsgård i väntan på att det skulle sluta regna. Men regnet forsatte att ösa ner, så populäre trubaduren fick packa ihop och åka vidare.

Coronaepidemin har verkligen ställt till det för nöjeslivet. Det mesta har varit inställt. Men regn kan verkligen också ställa till det för nöjesarrangörer! Någon som fick erfara det vid sitt första och enda sångframträdande i Askersund var populäre trubaduren Cornelis Vreeswijk. Han hade inte ställt in en konsert på 20 år innan han kom till Hembygdsgården i Askersund för ett framträdande i juni 1984. Cornelis hann dra en Bellmanlåt innan de regntunga skyarna tog över helt. Populäre trubaduren fick ta regnskydd i Skomakarstugan.

Regionmusiken i Örebro och Cornelis skulle ge en konsert med namnet ”Visor från två sekel” . En verklig storsatsning i Askersund. Cornelis var och är ett stort trubadurnamn. Arrangörer var Kulturnämnden och Regionmusiken. Det kom 200 personer i ruskvädret, som
naturligtvis fick pengarna tillbaka.

Några veckor innan hade arrangörerna diskussioner om var konserten skulle hållas, utomhus i Hembygdsgården eller inomhus i Närlundahallen. Det blev en chansning med en utomhuskonsert. Något som arrangörerna bitter ångrade.

Det hade inte regnat på hela dagen, men om det ändå skulle bli någon skur så räknande man med att kunna bryta konserten en stund. Publiken
väntade tålmodigt på att regnet skulle gå över under sina paraplyer. Problemet var en stor elektronisk utrustning. Arrangörerna
vågade inte köra vidare. Det fanns risk för överslag i den
elektroniska utrustningen som kunde drabba artisterna. Och att flytta hela konserten inomhus skulle ta flera timmar.Själv tog jag skydd under taket på Loftboden i väntan på sång och musik och för att kunna fotografera
och plåta för tidningens räkning.

Det blev Regionmusiken som fick ta på sig större delen av den ekonomiska
förlusten. Uppgörelsen var sådan att Regionmusiken skulle ta hand om 90 procent av intäkterna från biljettförsäljningen. Resten skulle gå till kulturnämnden i Askersund.

Året var 1984 då Cornelis verkligen var på ropet. Ibland saknar jag likande arrangemang i lite enklare miljöer. Därmed inget ont om olika konserter i kyrkorna och i Sjöängen.



P O föreläste om boxaren Ingemar Johansson

Uncategorised Posted on mån, september 28, 2020 17:31:51

Klockan var 03.47,27 på morgonen den 27 juni 1959  när ringdomare Ruby Goldstein höjde  boxaren Ingemar Johanssons  högernäve  och speakern förkunnade. ”Winner and new champion of the word, Ingemar Johansson”. Ingos knock över Floyd Patterson är ett av de största svenska idrottsögonblicken någonsin. Matchen gick i Yankee Stadium. Tyvärr fick inte matchen sändas i Sveriges radio. Ledningen tyckte att boxning var förråande och inte hörde hemma radion. Istället tvingades drygt 2 miljoner boxningsintresserade svenskar ratta in Radio Luxemburg på natten. Jag var själv en bland dom. Kommentator var Lars-Henrik Ottosson som med sprucken röst ropade: ”Vi har fått en svensk världsmästare, Ingemar Johansson, utan tvekan en höger vars make man inte skådat i det här landet. Ursäkta jag skriker men jag måste göra det”.

Leif Linus Larsson med tidningen om Ingos vinst mot Floyd dagen efter

Örebroaren P O Johansson gästade Askersund på söndagskvällen för att berätta om sin store idol Ingemar. P O är känd både som trollkonstnär och en gång i tiden duktig friidrottare i KFUM, Örebro. Arrangör var Föreläsningsföreningen.

P O kan det mesta om boxaren Ingemar Johansson. Han har också träffat och sett sin idol boxas

P O är mycket kunnig om Ingemars karriär. Han har samlat på sig massor av material från Ingemars boxningsbana.  På ett intressant sätt med både bilder och ljudband, berättade han om den förre Världsmästaren från det han började  boxas som mycket ung i Redbergslid till avslutningsmatchen. Den 21 april 1963 mötte han engelsmannen Brian London i Stockholm och vann på poäng efter 12 ronder, men matchen fick ett snöpligt slut då han blev nerslagen i sista ronden strax innan gong-gongen. Dagen efter var rubriken på Dagens Nyheters löpsedel: ”Vakna Ingo. Du vann!”.[]Matchen var Ingos sista.

På några bord hade P O dukat massor av prylar, bilder, löpsedlar förknippade med Ingemar.



IFK tog poäng mot topplag

Uncategorised Posted on sön, september 27, 2020 23:36:56

IFK Askersund tog en poäng mot ett av topplagen i fyran, Sturehov, i årets sista hemmamatch på Solberga. Matchen slutade 0-0. En viktig poäng. IFK var nära att ta ledning när Erik Danielsson kom  ensam med målvakten i mitten på första halvlek. Motståndarnas mittback missade en höjdboll men linjemannen vinkade felaktigt av för offside. Men sådan brukar jämna ut sig. Och det gjorde det också med chanser åt båda håll.

Albin Danielsson. Foto : Ann-Sofie Fahlström

I IFK:s mål gjorde Albin Danielsson en ny stormatch. Han har gått från klarhet till klarhet i höst. Mot Sturehov gjorde Albin ett antal svettiga räddningar. Han fick också priset som bäste hemmaspelare. I Robin Hugoson har IFK också en av fyrans bästa  mittbackar. I övrigt var det jämnt. Laget gjorde en kämpamatch.

IFK avslutar serien kommande helg borta mot Latorp



Golven och mellanväggar är på gång vid gamla Samrealskolan

Uncategorised Posted on tor, september 24, 2020 15:16:26


Golven och mellanväggar är på gång vid gamla Samrealskolan i Askersund.  Byggjobbarna och Stellan på kontoret kör hårt just. I december ska inflyttningen ske. Själv har jag lovat bostadsbolaget att plåta någon gång i veckan. Företaget lägger också ut bilder  på sin hemsida och det skulle vara så.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-11-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-7-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-17-sept-vecka-38-2020-IMG_8059-16-1-768x1024.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-3.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-2.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-6-1-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-1-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-10-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-17-sept-vecka-38-2020-IMG_8059-17-1024x768.jpg


Utställning av silversmide och måleri i Sjöängen

Uncategorised Posted on tis, september 22, 2020 15:10:34

Silversmederna Anette Rydén och Marie Magnusson tog på 1990-talet över efter Askersundsbröderna Anders och Sven-Erik Högberg, vars guld- och silversmide kommit att dominera smyckesformgivningen i Sverige under nära ett halvt sekel. Marie och Anette skapar tidlösa smycken med en twist.

Mickan Sandelin är en konstnärssjäl som ser den magiska poesin i vardagen. På Sjöängen ställer hon ut målningar och collage. Mickan har konsten i blodet i och med släktskapet med Askersundskonstnären Börje Sandelin.

Silversmederna Anette Rydén och Marie Magnusson tog på 1990-talet över efter Askersundsbröderna Anders och Sven-Erik Högberg

Mickan har konsten i blodet i och med släktskapet med Askersundskonstnären Börje Sandelin.

Vernissage lördag 26 september 2020 kl. 11-14. Utställningen pågår till 24 oktober 2020



En höna satt på vägen i Askersunds by

Uncategorised Posted on tis, september 15, 2020 14:36:02

Pernilla Andersson brukar sjunga om att det sitter en koltrast och sjunger vid Haväng. Själv stötte jag på en ensam höna vid Askersunds by på lördagsmorgonen i regnet som satt och kacklade på bygatan. Hon kacklade som höns brukar göra. Till skillnad från koltrasten i Haväng for hon runt på vägen och kollade vad det för konstig människa som joggade i regnet. Hur som helst var det ett trevligt och lite oväntat möte.



Saluhallen i Zinkgruvan

Uncategorised Posted on tis, september 15, 2020 14:04:26

Bild från 1961

Bild från 1923

Saluhallar finns normalt i större städer. Så har det alltid varit med ett undantag. I Zinkgruvan fanns en Saluhall under många år. Och den var välbesökt. Byggnaden uppfördes 1907 och tillhörde då Zinkgruvans handelsaktiebolag. Ett aktiebolag som jobbarna i gruvan bildade i mitten på 1800-talet. De köpte själva in sina varor för att kunna hålla så billiga priser som möjligt.

Under andra halvan av pågick en livlig torghandel i Zinkgruvan. Varorna såldes från hästvagnar, tillfälliga stånd och fasta stånd. Torget fans intill gruvbolagets första kontor mitt i samhället. Med åren blev de fasta salustånden allt mer anskrämliga. På platsen planterades träd och Saluhallen byggdes. Till glädje för många. I och utanför Saluhallen fortsatte torgdagarna varje torsdag fram till 1946. I den stora gulfärgade byggnaden fanns fasta stånd för affärsmän från trakten. Det fanns då alltid ett antal slaktare och fiskhandlare. När intresset för torgdagarna minskade såldes Saluhallen. 1946 köpte Elis Karlsson fastigheten

Efter att under några år tjänat som förråd för gruvbolaget revs Saluhallen 1970

För en tid sedan hittade jag en gammal kvällstidning där ett reportagegäng hade varit ute på en rundresa i landet och besökt olika platser. Bland annat Zinkgruvan. De var mycket imponerade över att det fanns en Saluhall i Zinkgruvan.

”Sådant trodde man fanns bara i en del större städer. Men i Zinkgruvan hittar ni huset”, skrev reportern.

Journalisterna tyckte också att det var farligt att ta sig fram i Zinkgruvan.

”Rätt som man åker vägen fram hejdas man av en stor varningsskylt: Stopgräns vid sprängning. ”Varning sker genom sirensignaler och vakt med röd flagga”, skrev journalisten innan han snabbt lämnade gruvorten.

Men riktig så dramatiskt är det inte i Zinkgruvan nu för tiden. Tycker det är lugnt och stillsamt. Åtminstone när jag varit där. Det mest dramatiska jag var med om privat är drabbningar i fotboll på Ekersvallen. Där kunde det gå hett till ibland och särskilt då när vi askersundare kom dit.

Leif Linus Larsson har hjälpt till med bilder.

Har bland anat hämtat uppgifter ur ett häfte som Weine Ahlstrand skrev för ett antal år sedan



Kontraktet med Tahibåten i Askersunds hamn har sagts upp.

Uncategorised Posted on tis, september 08, 2020 11:37:19

Tahibåten i Askersunds hamn  med matservering kommer att försvinna från hamnen nästa år. Kontraktet med kommunen går ut i maj nästa år och kommer inte att förnyas. Kommunens intresse för att ha båten kvar verkar svalt. Vad jag förstår finns det lite andra planer för platsen där Tahibåten ligger. Men det finns askersundare som vill ha båten kvar.  Lägger med skrivelser från medborgare och från Askersunds kommun. Först brevet till kommunen och sedan svaret .

Lägger texterna på min egen blogg eftersom den inte passar in under reglerna för Askersundsbloggen. Och regler är till för att följas.

Bild från tahibåtens servering

Brevet till kommunen

Svaret från kommunen



Bulle och en halv kaffe

Uncategorised Posted on tor, september 03, 2020 10:00:41

Rolf Elving, vid sin uteservering vid Ritz

Askersund var förr något av kaféernas stad. I klass med vad Alingsås är i dag. Det låg nästan ett fikaställe i vart och vartannat gathörn. För oss ungdomar på var fikaställena något av dåtidens ungdomsgårdar. Det var där man träffades, vid sidan allt idrottande på gamla idrottsplatsen (Torsten Carlssons väg).

Vi ungdomarna vandrade mellan de olika ställena. Mycket berodde valet på vilka som jobbade, den och den dagen. Alla var inte så intresserade av ungdomar som satt och hängde med en dricka hela kvällen. Det blev inga förtjänster för ägaren bara med en dricka. Det gick också at lyxa till det hela med en halv kaffe.

Efter Storgatan vid Torgparken fanns Tages, senare Ritz. Längre söder låg Hammarbergs. Winerkonditoriet fanns i korsningen Storgatan-Hospitalsgatan. Vid Stora Bergsgatan låg Centralcaféet och Hammarströms. Utmed Sundsbrogatan fanns populära busschaufförfiket Gand. I hamnen fanns logiskt nog Hamncaféet och Café 5:an. Vid Väderkvarnsgatan låg det kommunala ölcaféet. Säkert har jag missat några stycken, men det är inte mycket att göra åt. Och jag har bara räknat upp de jag minns.

Det fanns också flera matställen där det förmodligen också serverades kaffe och bulle om det var så. Men det här gången stannar jag vid fiken. Som nämnts vandrade vi runt lite, men en given samlingspunkt på morgonen innan jobbet var Centralcaféet. Där serverades en halv brödkaka. Populärast var en halv brödkaka med leverpastej och gurka. Men det föll inte mej i smaken. Jag gillar inte lever och blodmat. Men det kan bero på en störning från mitt förflutna vid Slakteriföreningen. Min negativa inställning till blod-och inälvsmat har följt mej hela livet. Samma problem hade jag med grishuvuden på julborden. Men det fanns annat vid Centralcaféet att välja på, som ägg och ansjovis.

Populära Centralcaféet i hörnet Stöökagatan-Stora Bergsgatan

Askersundare utanför Centralcaféet

Till Centralcaféet kom folk från alla yrkesgrupper. Populärast var de som körde ut tidningar. Alltid hade de med en bunt överblivna tidningar till läshungriga morgongäster. Sent på kvällarna kunde det bli en sväng till Café 5:an i hamnen. De hade öppet väldigt länge vad jag minns.

Med hjälp av Leif Linus Larsson har jag plockat fram ett antal bilder, som kan vara intressanta. Har också letat på lite annonser från den tiden.

Hammarströms uteservering till höger

Gäster vid Hammarbergs konditori

Café 5:an i hamnområdet

Grand Konditori

Grands Konditori

Hammarbergs gårdsservering

Då var namnet Hamnkafeet, nu är namnet Strandhugget

Kommunala ölcaféet med föreståndare Bubban till vänster.

Kommunala ölcaféet

Mannekänguppvisning på Ritz

Ekumeniskt möte på Grand

Grands uteservering

Winerkonditoriet i bakgrunden hörnet Storgatan-Hospitalsgatan



Filadelfia säljer kyrkan till Askersundsbostäder

Uncategorised Posted on lör, augusti 29, 2020 14:35:19

Filadelfiaförsamlingen i Askersund kommer att sälja sin möteslokal i korsningen Storgatan-Loggatan (Klockaregatan). Köpare är Askersundsbostäder som tar över fastigheten 1 oktober. Köpesumman är 2,8 miljoner efter en värdering av bostadsbolaget.

-På grund av att vi är så få medlemmar som är aktiva i församlingen och också kommit till en ålder då vi inte orkar och kan sköta fastigheten längre ser vi inget annat alternativ än att sälja Pingstkyrkan, skriver ordföranden Per-Olov Skoog , i ett brev till medlemmarna.

Församlingen kommer att få hyra kyrksalen och källarplanet fram till december 2021. Kyrksalen, expeditionen och vinden ska vara tömda till januari 2022. Vilken lokal Filadelfiaförsamlingen kommer att använda framöver känner jag inte till.

Askersundsbostäders planer är att bygga om kyrkolokalens till lägenheter. I dag finns det två lägenheter i byggnaden. Pingstkyrkan ligger bara ett stenkast från ett antal Askersundsbostäder fastigheter. Säkert ett av skälen till köpet. Det finns också en ganska stor tomt i anslutning till kyrkan som ingår i köpet. Innan förändringen kommer till stånd måste det till en detaljplaneändring. Från kyrkoverksamhet till lägenheter.

Klipp från 1938

Klipp från september 1939

Filadelfiaförsamlingen bildades 1922. Första tiden hyrde församlingen en före detta biograflokal vid Hospitalsgatan. Församlingens förste föreståndare, Alfred Blad, kom till Askersund 1921. Han var anställd som vaktmästare vid Knappfabriken. 1938 tog församlingen beslut om att bygga den nuvarande kyrkolokalen. Filadelfiakyrkan var det enda bygge som var på gång i Askersund det året. För att få in pengar till bygget gav bland annat Amy Boström, Ullevi, boken ” Systern och andra Guds barn”. Alla gjorde sitt bästa för att få in pengar till bygget. En del avstod till och med att köpa nya kläder har jag läst i en jubileumsbok. Behållningen från boken gick direkt in i byggnadskassan. I september 1939 var kyrkan färdig. Halva kostnaden betalades inom loppet av några få år.

Bilder  från församlingens jubileumsbok 1982

Vid invigningen för drygt 80 år sedan så kunde inte kyrkan bereda plats för alla som ville närvara. Så var det på den tiden.

Styrelsen för församlingen har utlyst ett administrativt möte den 1 september.



IFK utan poäng mot Bosna

Uncategorised Posted on lör, augusti 29, 2020 14:15:17

Idrott är ibland inte rättvis. IFK föll med 1-0 mot FK Bosna på fredagskvällen. Utan att vara allt för färgad borde IFK fått med en poäng. Men det gäller att göra mål. Det var en jämn match med chanser åt båda håll. Bosnas segermål kom efter en kvart på ett rykande långskott utan chans för Albin Danielsson i målet.

Robin Hugosson. Bild:Ann-Sofie Fahlström

Bosna började i hårt tempo men spelet jämnade sedan ut sig. Albin i målet tog det han skulle. Robin Hugosson längst bak i IFK:s försvar är en klippa om man nu ska nämna någon före någon annan hemmaspelare. Robin har varit riktigt bra i de matcher jag sett honom den här säsongen. Daniel Nilsson fick priset som bäste hemmaspelare. Han är en spelare som jobbar på i varje match och har jobbat ihop till priset.

IFK skapade chanser framåt men sakande den avgörande skärpan.  Andreas Borg hade en jättechans ensam med målvakten men var osjälvisk och spelade bollen vidare. Lite synd. Det ska också sägas att Bosna gjorde det väldigt trång i slutet av matchen när IFK låg på för kvittering. Tror att hela laget var samlat runt straffområdet.

Ove Danielsson



Full fart vid gamla Samrealskolan i Askersund

Uncategorised Posted on tor, augusti 27, 2020 10:03:21

Det är full fart  på byggaktiviteten vid gamla Samrealskolan i Askersund  just nu. Den gamla skolan håller  på att förvandlas  till attraktiva lägenheter. Inflyttningen ska ske  i december. ÅVE-bygg är ansvariga byggare vid skolan som ägs av Askersundsbostäder. Här kommer  några bilder från den senaste veckan.

Jo det kommer att finnas  hiss också

Även paradtrappan upp till gamla skolan rustas



Christer Eriksson nya bok ”Utanför boxen”

Uncategorised Posted on tor, augusti 20, 2020 14:38:31

Askersundsförfattaren Christer Eriksson har kommit ut med en ny bok. Namnet är ”Utanför boxen”. Författaren har genom åren blivit mycket kritikerrosad. Tyvärr kommer han nu att lämna Askersund för att bosätta sig i Norrland. Tråkigt för Askersunds kulturliv. Och för mej som haft mycket kontakter  med Christer under hans år  i Askersund.



Golfparadis i Åmmeberg

Uncategorised Posted on ons, augusti 19, 2020 19:13:36

Augusti 2011Postad av Ove Danielssontor, augusti 04, 2011 15:21:15

Golfarna har fåt sitt eget paradis vid sin vackra seasidebana i Åmmeberg vid viken av Vättern Utsikten över Vättern är strålande. Men det har varit en kamp innan Askersunds golfklubb kommit så långt som man gjort i dag. Området var rena ökenlandskapet tidigare. Gruvbolaget hade dumpat rester av anrikningen där. Naturvårdsmyndigheterna krävde att området skulle gröngöras. Det var då man kom på den lysande iden att anlägga en golfbana på området i samband med återställningen. Och så blev det också. Gruvbolaget och golfklubben enades om att göra något bra av det hela.

Men långt innan banan i Åmmeberg kunde det ha byggts en bana i Askersund på Nordhammar, eller i Stavahagen. Gärdshyttan var ett annat alternativ. Om nu inte kyrkan varit så motsträviga har det funnits en bana på Nordhammarsområdet. I slutet på 60-talet var byggherren och bandyspelaaren Ingver Ulvenheim redo att bygga en niohålsbana strax söder om Askersund. Ingvar hade både ritning och kostnadsberäkning klar. Tyvärr föll projektet i allra sista skedet. Kyrkan ägde en del av marken och de var inte ens intresserad av att tala med Ingvar. Året var 1969.

Ingvar Ulvenheim kämpade i flera år för at få en golfbana på Nordhammarsområdet strax söder om Askersund. Men kyrkan som ägde en del av marken sa nej. Inga golfare på deras mark.

Ingvar berättade en gång för mej att han och arkitekt Nils Sköld åkte runt i kommunen och tittade på olika platser. De tittade bland annat på Edö, Stjersund, Harge och många andra platser. De kom dock fram till att Nordhammar låg bäst till 195 000 kronor skulle hela golfbanan kosta.

”Jag tröttnade. Felet var nog att jag var för ensam. Många ansåg dock att en golfbana på Nordhammarsområdet skulle bli en verklig PR-sak för kommunen. Närheten till Vättern, Tiveden, Husabergs camping, småbåtshamnen skulle göra banan mycket attraktiv”, förklarade Ingvar.

1980 träffade jag bankonsulent Sten Karlsson i Dalby. Han jobbade då åt Svenska Golfförbundet. Han ville då att Askersunds kommun skulle planera för en bana vid Stavhagen i Askersund. Han ville att kommunen skulle börja med en övningsbana. Om intresset blev stort kunde han tänka sig en bana på Edö. Anledningen till att Sten tyckte Stavahagen var ett bra alternativ var kontakten med andra idrotter. Senare blev han i högsta grad inblandad i arbetet med banan i Åmmberg. Minns att vi var och tittade på Vaskmullen tillsammans. Sten hade stora planer för hur det skulle kunna se ut. Och så blev det också.

Golfförbundets bankonsulent Sten Karlsson är i högsta grad delaktig till banan i Åmmeberg. Här hemma i vardagsrummet i Dalby.

Det var svårt att få bra golfbilder på vintern när banan i Stavahagen var aktuell. Det gick dock att locka ut bandystjärnan och golfaren Svante Eriksson i snön.

Vaskmullen

Vaskmullens historia är lång och mycket omdiskuterad. Som nästan alla vet har det pågått gruvbrytning i århundraden i trakterna runt Åmmeberg och Zinkgruvan. År 1863 togs ett vaskverk i bruk i Åmmeberg , samtidigt med järnvägen till Zinkguvan avslutades. Malmen fördes med järnväg till Åmmeberg där anrikning vidtogs. Den sand som återstod efter det at zink, bly och andra metaller avskiljts, pumpades vattnet ut i Kärrafjärden och lagrades på boten.. ”Nytt land” växte så småningom till längs den östra stranden av på Kärrafjärden.

Hela anrikningen flyttades till Zinkgruvan , där ett nytt anrikningsverk togs i bruk 1977. Vid Kärfjärden fans resterna av 120-årig anrikning av zink och bly. En öde landremsa av gråberg som forslades dit från gruvorna i Zinkgruvan. Det är just på den öde landremsan som nu blivit den vackra golfbanan i Åmmeberg. Arbetsnamnet på golfbanan var också ”Kärrafjärdens golfbana Askersund”.

Vaskmullen 1980. Ingen kunde tro at det skulle bli en vacker golfbana där.

Bankonsulent Sten Karlsson på Vaskmullen 1981

År 1989 dök det upp ännu ett alternativ för placering av en golfbana. Ett Stockholmsföretag hade köpt det gamla vårdhemmet med tillhörande mark. Tidigare ägare var Maranataförsamlingen med Arne Imsen i spetsen. De hade köpt anläggningen av landstinget i slutet av 1970-talet för en halv miljon kronor. Stockholmsföretaget uppgav att de tänkte satsa 30 miljonor kronor i Gärdshyttan. Det skulle bland anat bli en 18-hålsbana. Banan beräknades var spelklar sommaren 1991. Antal anställda beräknades till ett 20-tal personer. Alla kan se i dag vad det blev av det. Inget.

Gärdshyttan var också aktuell för placering av en golfbana. Planerna var storartade, men av det blev det pannkaka.

Under en period var Gärdshyttan ålderdomshem.

Maranata köpte Gärdshyttan av landstinget för en halv miljon. Församlingen klarade inte av att driva hemmet ekonomiskt. Men Arne Imsen kämpade emot i det längsta.

Under en period användes vårdhemmet till flyktingförläggning. Kanske den mest aktiva period Gärdshyttan upplevt. Då var det fart och fläkt där ute .

Till slut blev ändå allt bra. Askersunds kommun kan glädja sig åt den fina banan i Åmmeberg.



Full pott för IFK i årets första match med publik

Uncategorised Posted on fre, augusti 14, 2020 23:32:53

IFK Askersunds fotbollslag tog full vid årets första seriematch inför betalande publik. Det blev vinst med 3–2 (2-1) mot kamratkollegan från Örebro.

Hemmalaget blixtstartade båda halvlekarna med mål bara efter någon minut. Båda gångerna efter tilltrasslade situationer framför mål. Målskyttar var Anderas Borg och kaptenen Philip Larsson. Hemmalagets 3-1 mål gjorde Filip Kjellman på en praktnick i nättaket.

Gästerna kom igen hela tiden och satte också press på hemmalaget sista kvarten. Men hemmaförsvaret med Robin Hugosson i spetsen redde ut det hela. Målvakten Albin Danielsson Kempemo tog det han skulle. Målen han släppte in var inte mycket att göra åt. IFK gjorde en kämpamatch. På mitten slet kapten Philip Larsson hårt. Framåt hade Andreas Borg och Filip Kjellman fått fart på benen den här kvällen. De var farliga hela tiden.

Det var IFK:s andra vinst av tre matcher i serien.

Ove Danielsson



Medborgarförslag i Askersund om Kallbadhus med bastu

Uncategorised Posted on lör, augusti 08, 2020 09:40:40

Bygg ett enklare kallbadhus med en enkel bastuanläggning . Det föreslår Ebbe Nyström i ett medborgarförslag till Askersunds  kommunen.

Ett gammalt vykort  på Kallbadhuset, som på vykortet bara kallas badhus.

Medborgarförslaget:

Medborgarförslag ang uppförande av ett kallbadhus med bastu i Askersunds kommun

” En gång i tiden fanns det ett stiligt och välbesökt kallbadhus vid kanten av Strandpromenaden i Askersund. Huset uppfördes 1925” så inleder Ove Danielsson en artikel på sin Blogg från mars 2017, där han ger en historisk återblick av kallbadhusets historia. Badhuset revs någon gång på 60-talet under starka protester från befolkningen och dåvarande Badhusförening!

Nu är det rätt läge att bygga ett nytt kallbadhus med en enkel bastuanläggning. Mot bakgrund av de senaste årens hälsotrender där många människor fokuserar på hälsa och friskvård och ökande efterfrågan på friluftsaktiviteter så är det ett gyllene tillfälle för Askersunds kommun att haka på sin profilering om en kommun som prioriterar hälsa och friskvård för innevånarna men också ett ytterligare dragplåster för de turister som väljer att besöka oss! Det skulle också bli ett bra komplement till dom aktiviteter vi redan har i kommunen, vandringar i Tiveden, kanotpaddling på Vättern, MTB och cykelleder, en förnämlig fotbollsanläggning, golfbana, paddelhallar och mycket annat.

Ett kallbadhus som är öppet året runt med friskt vatten på sommaren och ännu friskare vatten på vintern! Miljövänligt tack vare att vattnet inte behöver värmas eller kloreras. Drift- och underhåll behövs naturligtvis men till väldigt modesta kostnader. Ett kallbad ersätter naturligtvis inte ett varmbadhus men det ena utesluter inte det andra!

Detta är inte en politisk fråga, alla människor har rätt till ett friskt och hälsosamt liv, så ett gemensamt positivt beslut från politikens sida kan inte vara särdeles svårt!

Askersund 5 augusti 2020

Ebbe Nyström

———————————————

Lite historia:

En gång i tiden fanns det ett stiligt och välbesökt kallbadhus vid kanten av Strandpromenaden i Askersund. Huset uppfördes 1925 efter ritningar av teckningslärare Kurt Grönvall. Det hade funnits ett badhus tidigare på samma ställe men som nu ersattes av det nya fina efterlängtade bygget.

1953 upphörde badhuset att användas som offentlig badinrättning. Badsugna personer fick mot avgift disponera nycklar till huset för att kunna njuta av ett bad. Med åren stod tyvärr huset och förföll. Politikerna ansåg att en upprustning skulle bli för kostsam och oekonomisk. I slutet av 60-talet revs huset under proteser från den dåvarande Badhusföreningen. Med facit i hand kan man tycka det var helt fel att riva. Särskilt nu som det ska ske friluftssatsningar nästgårds ute på Borgmästareholmen. Kallbadhuset hade passat fint in i satsningen.

Många kommuner har varit mycket rädda om sina gamla kallbadhus. Det har kommit ut flera böcker om badhus, där kommunerna stolt visar upp sina gamla vackra byggnader. Helena Lind och fotografen Bert Leandersson, har gett ut en mycket läsvärd bok med just namnet ”Kallbadhus”.

När kallbadhuset i Askersund revs var det inte så mycket diskussioner om att bevara gamla kulturbyggnader . Rivning av läktaren på gamla idrottsplatsen i Askersund som var från 1925 är ett annat tråkigt exempel på hur det gick till. Förstår att man inte kan bevara alla gamla byggnader, men kallbadhuset och läktaren var ändå lite speciella för askersundarna under lång tid. Kurt Grönvall var också mannen bakom ritningarna till idrottsplatsen som invigdes 1925. Två byggnader som hade varit värda att bevara tycker jag med facit i handen. I dag är synen på gamla kulturbyggnader lite annorlunda än i slutet på 60-talet.

När kallbadhuset skulle byggas 1925 så tog ett gäng byggintresserade personer hand om det hela på entreprenad. ”Ett experiment som är värt framgång”, ansåg politikerna i stadsfullmäktige. På den här den tiden var det mycket bråkigt mellan arbetsgivare och arbetare som ledde till strejker. Politikerna tyckte det var skönt att slippa ifrån byggansvaret för första gången. Byggarna fick en summa på 12.390 kronor till badhusbygget. Kravet i början på året var att bygget skulle vara färdigt till den 1 juni. Skulle det dra ut på tiden skulle det bli böter med 25 kronor för varje missad dag.  Men bygget stod färdigt som beräknat. De modiga byggarna var Arvid Pettersson, A. Kjellgren, John Forss, Emil Andersson och Ivar Larsson. Invigningen skedde i augusti 1925.

Äldre askersundarna minns säkert det gamla badhuset med en avdelning för damer och för herrar. Simskolorna hölls också i kallbadhuset. På samma plats i dag finns en båtbrygga strax intill bron till Borgmästareholmen. Som tur är finns det bilder och vykort hur det såg ut en  gång  i tiden.



Byggsemestern vid gamla Samrealskolan är slut.

Uncategorised Posted on ons, augusti 05, 2020 15:16:33

Nu är det full fart med ombyggnaden av gamla Samrealskolan på Norra Bergen i Askersund  till lägenheter. Inflyttningen  kommer att ske i december. Just  nu läggs den gamla paradtrappan om . Trappan från Stora Bergsgatan upp till skolan. Har lovat Anders på Askersundsbostäder  att följa bygget  med med kamera under  hösten.



”Bildsköne” Bengtsson och Askersund

Uncategorised Posted on mån, augusti 03, 2020 09:40:29

Lite äldre askersundare kommer säkert ihåg gamla polisstationen i Rådhuset. Ingången var från Stöökagatan, med fönster ut mot torget. Precis som. nu. Skillnaden är bara att nu har kommunalrådet och kommunchefen tagit hand om rummen. Det gällde att ha överblick över staden. Om det hände något kunde man snabbt gripa in. På bottenvåningen finns det fortfarande spår efter gamla polisstationen.

I bakgrunden syns gamla polisstationen i Askersund. Sedan byggdes Rådhuset och polisen fick flytta. Bilden är från Stöökagatan

En händelse som följt polisen i Askersund genom åren är när dynamitarden Harald ”Bildsköne” Bengtsson härjade i trakten med sin kumpan ”Tatuerade” Johansson. Faktum är att det var stadsfiskal Johan Fredrik Löndborg i Askersund, som gav honom smeknamnet. Det har skrivits mycket om ”Bildsköne” Bengtsson, men jag har läst mer om vad som hände just i Askersund. Ett antal privatpersoner har också pratat med mej under mina år som journalist. Efter det har jag skaffat mej en bild av vad son hände.

I Askersund började allt en söndag i augusti i mitten på 20-talet. Charmören och dynamitarden Bengtsson var verkligen på gång.

”Bildsköne” Bengtsson till vänster och Tatuerade Johansson till höger.

Mitt på dagen bröt sig en tjuv in i Lokrantz målerifirma vid Stora Bergsgatan. Lokrantz var borta, så den objudne gästen kunde härja fritt. Bytet blev dock bara 25 kronor. Polisen i Askersund arbetade snabbt och effektivt. Redan dagen efter inbrottet satt den skyldige i förhör hos landsfiskal Löndborg. Men det fanns inga bevis och den gripne var tvungen att släppas. Så kom man underfund med att det var en av landets farligaste dynamitarder man haft i förhör, ”Bildsköne” Bengtsson. Han var då i 30-årsåldern, elegant, trevlig och försynt. Stadsfiskal Löndborg blev utskrattad i Sverige för sin miss.

Lokrantz färghandel finns inte längre kvar på Stora Bergsgatan. Den låg upp till höger på bilden. 

När polisen grep honom efter inbrottet hos Lokrantz , berodde det på en polismans uppmärksamhet. Han hade sett en man med lättviktsmotorcykel utanför bensinmacken vid dåvarande Strandmans Kemikalieaffär. Polisen drog sig till minnes att en man med trälåda på sin motorcykel varit efterlyst under sommaren. Och han tyckte sig känna igen den mystiske främlingen. Nu anhölls ”Den Bildsköne” utan vidare. Han förnekade all kännedom om inbrottet vid Lokrantz. Han uppgav sig heta Oskar Vilhelm Johansson, bosatt i Ljungby. Efter en flyktig kontroll ansåg stadsfiskal Löndborg att det inte fanns någon anledning att hålla kvar honom i arresten. Stadsfiskalen blev lite imponerad av mannen. Han uppträde belevat, var snyggt klädd och var artig. Något som Löndborg föll pladask för. Inte nog med att han släppte den efterlyste ”Bildsköne” Bengtsson. Ur egen kassa gav han honom också 5 kronor för att han inte skulle behöva gå brandvakt eller sova i någon lada.

Stadsfiskal Löndborg blev grundlurad av ”Den Bildsköne”. Men det var han som gav honom smeknamnet.

Bengtsson hade varit i stan några dagar och bland annat gästade Sundsgården och en del andra matställen i stan. Och då hade han egna pengar….

Bengtsson bodde en natt i systrarna Erikssons värdshuset vid Väderkvarnsgatan. 

Pengarna från Löndborg använde Bengtsson till logi på fröknarna Erikssons pensionat vid Väderkvarnsgatan. Det kostade 2:50. Bengtsson skulle ha inställt sig på polisstationen på tisdagsmorgonen, men han kom aldrig. Men ha lämnade kvar motorcykeln och 278 kronor. Vid Stjernsund fann polisen under en gran en samling prylar, som tillhörde Bengtsson. Vid här laget visste man med säkerhet att det var ”Bildsköne” Bengtsson man hade haft i arrest men släppt!

Bengtsson greps senare på ett kafé i Ängelholm. Han försökte springa ifrån konstapeln, men var inte nog snabb. Hos allmänheten uppfattades han som en modern Robin Hood. Stal från de rika och gav till fattiga. Och lite behöll han själv. Bengtsson återvände till Askersund i sällskap med ett antal poliser. Inget fick hända den här gången. När ”Middagsexpressen” tuffade in på järnvägsstationen i Askersund väntade stora människoskaror. Ryktet att han skulle komma för att dömas för inbrottet vid Lokrantz hade spritt sig. Bengtsson fördes med handbojor via Sundsbrogatan upp till torget. Gatan var knatat med nyfikna askersundare.

Polis Axel Molin blev trött på alla Askersundsdamer som lämnade in blommor till ”Den Bildsköne”. Han hade kunnat öppna blomsterhandel, men det vill han inte. Molin hade vigt sitt liv åt polisyrket.

På polisstation började det snart strömma in blommor från många damer i Askersund. I Bengtsson såg man en filmhjälte. Polisman Axel Molin vägrade att ta emot blommorna till damernas förtret. Han var innerligt trött på ”blomtjafset”. Rådhusrätten i Askersund kunde inte fälla Bengtsson. Man saknade bevis. Och Bengtsson nekade. Efter frigivningen 1945 bosatte sig ”Den bildsköne” i Markaryd där han öppnade et skrädderi. Han blev ortens stora turistattraktion. Under en period försvann han till Göteborg där han bodde i ett tält. Men han återvände till allas glädje på orten. Han var nämligen en mycket skicklig hantverkare

Bild på ”Bildsköne-Bengtsson” från ett reportage i tidningen SE

En del av bilderna kommer som vanligt från Leif Linus Larssons stora samling



Prideflagga på Vattentornet

Uncategorised Posted on mån, juli 20, 2020 23:26:50

”Hej! Jag vill klä Vattentornet i Prideflagga. Får jag det?” Den frågan ställde konstnär Malin Blomqvist till Askersundsbostäder som äger tornet. Det blev ett JA. Lördagen den 3 oktober sker invigningen, samma dag som finaldagen för Likeside Pride.

-Jag ville visa omvärlden vad Askersund står för i vårt samhälle. Idén till installationen fick jag när jag besökte elever vid Sålundaskolan i Askersund. Vi arbetade med ett projekt där elevernas tankar och idéer var grunden för en offentlig utsmyckning, berättar Malin.

-Min strävan är att vi alla ska ställa oss bakom budskapet och installationen.

Malin söker sponsorer till projektet, både privatpersoner och företag.

-Som sponsor kan man köpa en bit av flaggan. De som köper flaggan kommer att tilldelas en miniatyr av Vattentornet.

Konstnär Malin Blomqvist är kvinnan bakom  installationen på vattentornet

Installationen på Vattentornet  kommer att  sitta uppe till bostadsbolaget börjar bygga  om tornet till bostäder vid årsskiftet.

Vattentornet på Norra Bergen i Askersund ett av stadens mest kända riktmärken för land och sjöfarare.  Bostadsbolaget har köpt in området där Vattentornet finns.

Det gick åt 170 000 tegel att mura upp det gamla vattentornet på norra höjden i Askersund. Vem som räknande stenarna låter jag vara osagt, men det står att läsa i gamla gulnande papper. Tornet som är 31 meter högt stod färdigt 1907. I dag används inte den praktfulla tegelbyggnaden. Men den blivit något av ett viktigt riktmärke för Askersunds stad. Både från land och till sjöss

Bild från när Vattentornet byggde

I Kumla används det gamla vattentornet till bostäder. Själv har jag varit längst uppe i tornet några gånger i mitt gamla jobb för att fotografera. Bättre utsikt ut över staden får man nog leta efter. För en person med skadade idrottsknän var det ingen lätt uppgift att ta sig upp till de små gluggarna längst upp för att få några vackra bilder. Trapporna är smala och slingriga. Men hinder och många trappor är till för att övervinnas.

Cisternen som sitter i toppen på tornet rymmer 280 kubikmeter vatten och är åtta meter djup. Det var år 1897 som stadsfullmäktige började utreda vattenfrågan. Vattenledningsstyrelsen lade till att börja med fram ett förslag om att anbringa en järnplåtsreservoar överst i tornet på Sofia Magdalena kyrka. Stadsfullmäktige tyckte dock inte att det var något bra förslag, utan beslutande att bygga ett nytt torn.

Det fans två alternativ att välja på. Ett var att bygga ett torn på Norra Bergen för 105 000 kronor. Det andra var att bygga en vattenbehållare på Väderkvarnsbacken, med filter och nytt maskineri i Askersund för 106 000 kronor. Precis som i dag gällde det att hålla i plånboken för politikerna, så det fick bli det billigaste alternativet. Själva tornet är 31 meter, men från den lägsta punkten i staden skiljer det 46 meter.

I kommunens bevarandeplan från 1993, kan man läsa att tornet har ett stort kulturhistoriskt värde och är i högsta grad bevarandevärt. Det kan väl också sägas att det inte var alla i Askersund som tyckte om tornets placering en gång i tiden. Några kulturknuttar ansåg att Askersunds mjuka runda horisontlinjer stördes av vattentornet. Men det var då det…..



Röda näckrosor i Fagertärn

Uncategorised Posted on lör, juli 11, 2020 11:26:45

Fagertärns röda näckrosor i Tived är fortfarande en av Askersunds kommuns största turistattraktioner. Folk från hela världen kommer för att titta på de mytomspunna och unika näckrosorna på ort och ställe. I dag finns en informationskiosk  vid sjön som sköts av byalaget i Olshammar. Jag var där för  några dagar sedan för kolla på näckrosor  och fika.

Under en period var de röda näckrosorna utrotningshotade. Limnolog Maud Wallsten, Uppsala, gjorde genom åren en stor insats för att rädda och föröka de röda näckrosorna. Det blev något av hennes livsuppgift.

Under en period var det verkligen kris för den unika växten. Men Maud jobbade på. Minns hur lycklig hon var när vi träffades vid sjön för ett antal år sedan. Då hade hon räknat in 40 vackra rosor. Och då hade hon också hittat en koppling mellan näckrosorna i Fagertärn och rosorna i den franske konstnären Claude Monets berömda näckrosdammar. Konstnären anlade sin världsberömda trädgård i Giverny norr om Paris , i slutet på 1800-talet.

Maud reste till Monets trädgård för att undersöka hur det verkligen låg till. Det var helt klart att Monets näckrosor hade anlag som härrörde från de röda Näckrosorna. I samband med andra världskriget växte dock dammarna igen. När upprustningen gjordes försvann de röda näckrosorna som hade anknytning till Fagertärn.

-Vi har tagit DNA-prov och jämfört så vi vet säkert hur det ligger till. Möjligen finns det svenska näckrosättlingar med på några av Claude Monets målningar,
berättade Maud , för mej.

Maud hade en egen näckrosodling hemma i Uppsala. Fröna hämtade hon vid Fagertärn för att sedan återplantera dem i sjön så fort det var möjligt. För ett antal år sedan växte de röda näckrosorna i Fagertärn närmare land. De var lätta att se. Av någon anledning har rosorna närmast land försvunnit. Mauds teori var att fröna föll på allt för djupt vatten. Fröna orkar sedan inte att utvecklas i det mörka vattnet och djupa Fagertärns vattnet trodde hon. I början av 2000-talet omplanterade Maud en näckros närmare land för att besökarna skulle få se den på nära håll som för i tiden . Till hennes stora besvikelse stals rosen. Den kanske finns i någon trädgårdsdamm nu…

Maud Wallsten

Näckrosorna i Fagertärn brukar blomma i slutet av juni. Men det
gäller att komma mitt på dagen för att få se blomsterprakten. När kvällen
kommer slocknar rosorna precis som vi människor.

De röda unika näckrosorna i Fagertärn upptäcktes i juli 1856, av den då 24-årige Uppsalastudenten Bernhard Kjellmark. Det var hans livs upptäckt. Han var i trakten för att besöka sin bror bruksförvaltare Adolf Kjellmark. Han kom med hästskjuts från Ramundeboda till Aspa bruk. Under de tre veckorna hos brodern gjorde den kultur-och naturintresserade Bernhard många strövtåg i omgivningarna. Ortsbor berättade för honom att det fanns en liten sjö inne i vildmarken med vackra röda näckrosor. Och Bernhard begav sig dit för att kontrollera sanningen. Från början trodde han att det bara var en skröna.

Ryktet om de fagra blommorna spreds snabbt och många ville ha den. För att skydda rosorna från utrotning förbjöd markägare Rutger Robson i Aspa, all användning av båtar i sjön. Det här var i slutet på 1800-talet. Förbudet hjälpte inte. I slutet på 1890-talet salufördes korgvis med röda näckrosor vid
torgdagar i Askersund och på andra ställen också. 1905 beviljade landshövdingen
i en resolution fridlysning av de röda näckrosorna. Den som bröt mot
fridlysningen hade höga böter att vänta.

Men det finns en mera spännande historia om de röda näckrosorna, som säger att färgen rosorna kommer från en fiskarflickas blod. Enligt en sägen bodde en fattig fiskare och hans dotter vid den lilla sjön. För var dag han vittjade sina nät blev fångsten allt sämre och både dotter och han magrare. En dag när han som vanligt drog upp sina nästan tomma nät hörde han ljuv musik och fick syn på en man, som satt och spelade på stranden. Det var Näcken, som sa:

-Du får ingen fisk, om du inte ger mig din dotter till äkta maka.

Fiskaren berättade förstås inte för flickan vad som hänt men till sist, när hungern blev för svår, tvingades han gå med på Näckens begäran och genast blev hans nät fulla av fisk.

När flickan fick reda på det gick hon förtvivlad ner till sjön, och då dök Näcken upp, tog hon fram sin kniv hon hade gömt i klänningen, stack det i sitt hjärta och hennes blod spreds i vattnet. De vita näckrosorna hade färgats röda för evigt av den stackars flickan blod

Nils Gumaelius tog fram en mycket informativ skrift till 150-års minnet av Bernhard Kjellmarks unika upptäckt 1856. Och inte nog med det Jan
Mårtensson kom ut med en deckare 1987 med namnet ” Den röda Näckrosen”. För den som inte har läst den är en del av handlingen också förlagd till Askersund. Minns att bokhandlare Walfridsson i Askersund kom till mej och berättade att boken nådde höjden av kultur på den och den sidan. Vid en närmare kontroll visade det sig att han själv var omnämnd just på de sidorna.



”Kalle-Bock” Pettersson (Gustafsson)

Uncategorised Posted on ons, juli 08, 2020 18:34:12

Under mina år som journalist träffade jag många udda figurer och original som har berikat mitt liv. Ofta hade dessa personer en livshistoria som gick in i hjärteroten. Andra var mer humoristiska och verkliga tänkare. Och en del hade otur när de tänkte, om man säger så….

En av figurerna som jag träffade ibland var ”Kalle Bock” Pettersson. Han kom trampande på sin cykel från Bocksjön i Tivedskogarna . På fötterna hade han stövlar med och avklippta skaft och på huvudet en gammal mössa från Lantmännnen. Och på pakethållaren hade han en låda. Där låg en falukorv som han då och då tog sig en tugga av. Lådan fyllde han på hos någon handlare.

När han kom till stan efter den långa cykelfärden besökte han alltid Hammarströms Konditori för en kopp kaffe. Själv sa han till mej att han åkte till stan för att tippa. Och han fick alltid många rätt. Men det märktes inte så mycket på hans sätt att leva. Han bodde med sin morbror Herman i ett fallfärdigt ruckel vid Bocksjön. På ålderns höst flyttade han in i en lägenhet i Askersund. Men det var inget boende som imponerade på honom. Huset hemma vid Boksjön var minst lika bra. Om inte bättre. Men det är klart at det var lite skönt med värmen på vintern. Och det var heller så dumt att hemtjänsten kom med färdiglagad mat varje dag

Kalle på stan

Stora Bergsgatan på 50-talet. Till höger Kalles specialfik, Hammarströms konditori

Något av det märkligaste med ”Kalle-Bock” Pettersson var att inte hette Pettersson i efternamn.  Föreningen Gamla Askersund hade en föreläsning om udda figurer i stan. Bengt Willén hade plockat fram fakta om varje person. När han kom till Kalle så visade det sig att han enligt kyrkboken var inskriven som Karl Gustaf Gustafsson , född i Bocksjötorpet 1916 och död i Askersund 1994. Alla kallade honom Pettersson. Jag skrev det i tidningen många gånger och han protesterade aldrig. Kanske tyckte han Pettersson var finare Gustavsson…

Vad jag vet hade Kalle inget fast jobb . Han hjälpte till att lassa massavedsbåtar i Askersunds hamn när någon kallade på honom. Han jobbade också mycket i skogen och slet med stocksågen för att få ner timret. Ibland hjälpte han också till att spola is på idrottsparken i Askersund. Minns inte det själv, men han berättade det en gång.

Kalle var en renlevnadsman, med ett stort intresse för skidåkning och Hemvärnet. Han fick en rad medaljer genom åren i Hemvärnet. Något som han var väldigt stolt över. Kalle var med i Hemvärnet i 40 år. Skidåkningen var hans stora passion. Han nådde dock aldrig upp till någon toppnivå. Alla kan ju inte vara bäst. Kalles problem när det gällde skidåkningen var att han startade i ett tempo och höll det loppen igenom. Men tempot var för lågt. Han tog också gärna ganska långa vilopauser vid matkontrollerna. Det bidrog till att det aldrig blev några framskjutna placeringar.Han var också lite rädd för svåra utförslöpor som i Tivedslopet vid Väderkvarnsbacken. Där uppmanande IFK-ledarna att han skulle staka istället för att bromsa. Men sådan lyssnade aldrig Kalle på. Han körde i sitt tempo. Frågade honom några gånger vad han vallade skidorna med för valla, men det avslöjade han aldrig. Det var ett hemligt recept.

Kalle läste tidningen mycket noga. Han kom ofta in till redaktion och ville ha tillägg på artiklar jag skrivit. Lika ofta vill han en till stycken skulle tas bort. Han var en engagerad läsare med hög moral. Lättklädda damer och raljerande texter tyckte han inte om. Det skulle vara ordning och reda. Inget slafs och hafs. Något som han lärt sig av sin mor hemma i Bocksjötorpet. När han var ung bodde han själv med sin mor i stugan. De hade en ko och kalv. Stugan hade hans morfar byggt. När modern gick bort så kunde inte Kalle ha djuren kvar. Han var tvungen ut och tjäna ihop till sin försörjning. Alla stora skidåkare på den tiden jobbade i skogen. Det hade Kalle läst om och det var något han började praktisera själv.

Från Kalles prissamling.

Bild: Per Öberg

Bild: Roland Johansson. Kalle sitter längst fram till höger.

När Kalle flyttade in till stan försökte han behålla det gamla och leva som han alltid gjort. Någon TV skaffade han sig aldrig. En batteridriven väckarklocka var det modernaste som fanns hos honom. Han lyssnade på radion, även om han tyckte att det fanns mycket konstig musik i den.

Men som nämnts -han hette Gustafsson i efternamn och inget annat.

Leif Linus Larsson och Anders Foglander har hjälpt till med bilder. Och någon har jag haft själv.



Fotbollsbilder i massor

Uncategorised Posted on tor, juli 02, 2020 17:42:40

Många fotbollsfantaster längtar efter att få se fotboll på ”riktigt”. Men det lär dröja ännu en tid. Fotboll på tv utan publik är inte detsamma , men vad gör man om det  inte finns något annat. Jag har letat på ett antal fotbollsbilder som tröst. En del är förstås helt ointresserade av sport och då är det bara att bläddra förbi den här bloggen. Men det finns lite gamla bilder om någon trots allt skulle vara intresserad.

Ida Sjöholm i Skyllberg. Bild: Magnus Christiernsson

IFK:s fotbollsskola

Gubben Sjöberg tränade många Sydnärkesklubbar

Närkesberg Ingvar Karlsson
Åke Haglund, Toffe Wallin, Sten Andersson


Familjen Högberg på gamla IP i Askersund
Gamla IP i Askersund . Målställningen var rutten
Mariedamm
David Platt Aston Villa i sällskap med Leo Hirverud
Åke Karlsson i Zingruvans mål prakträddar mot IFK
IFK Askersund .
IFK:s flicklag som seriesegrare . Bild: Magnus Christiernsson
Skyllberg i innecupen. Magnus Klingberg med grabben Niklas som också blev bra i fotboll
Solberga IP när en storklubb gästade anläggningen
Innecupen i Askersund för damer. Lotta är på gång
Jippomatch på Skyllbergsvallen. Hoa Hoa var en av spelarna i kändislaget


Snart semester vid Samrealskolan i Askersund

Uncategorised Posted on ons, juli 01, 2020 17:49:55

Stellan och grabbarna vid bygget Norra bergen i Askersund tar nu semester fyra veckor framåt. Stellan ska först ordna med lite pappersarbete innan han blir helt ledig.  De är  inne på sista veckan. Gamla Samrealskolan håller på att förvandlas till lägenheter. Nu kan man också skönja lite hur det ska bli. Trappan till övervåningen är klar. Här kommer lite bilder så här före semestern. Askersundsbostäder lägger också upp bilder  på sin hemsida.



Bilder-bilder-bilder

Uncategorised Posted on lör, juni 27, 2020 09:29:50

Intresset för gamla Askersundsbilder är stort. Det har visat sig vid alla visningar som Leif Linus Larsson haft. Någon har vi också haft tillsammans. En del läsare av mina bloggar brukar också sända över bilder ibland som jag kan använda. Och det är trevligt. Fortsätt med det.

När jag använt bilderna brukar jag sända dem vidare Linus som har ett stort arkiv och bra ordning på det hela. Det är sämre med mej. På några minuter kan han plocka fram bilder. En del bilder har jag sparat från åren på tidningen. Några använder jag ibland.

!

Trädet vid Hospitalsgatan 13 innan det föll. Det gamla huset revs för  länge sedan. I dag parkering för kyrkan intill.

Hospitalsgatan. Det stora gamla trädet har fallit.

Storgatan

Brottarna hade ingen lokal att träna och tävla i. Då passade den här bilden bra på Kenneth Persson och Bosse Bergman. Det fick bli torget.

Gösta Ahlm på marknaden

Kalsongköp på gång. Gösta Castellie , K-I Appelgren, ger Kalle Pettersson goda råd.

Hans Zinklén var ansvarig för Zinkgruvans ishockey.

Gösta Snoddas Nordgren och Kárlstads-Snoddas lockade storpublik till Strandparken. Året var 1974 på en av kommunens ”Trivselkvällar”

Orvar Bergmark visar ungdomar i Åmmeberg hur det ska gå till att spela bandy.

Alltid när glasugnarna var färdiga vid Hammars glasbruk blev det kaffekalas. Inne i ugnen

Arne Ältis Ringqvist, vårmarkanden 1992

IFK Askersunds veteranlag 1977. Stående fr.v: Rolgf Elfving, Toffe Wallin, Micke Hjalmarsson, Lennart Albrektsson, Lennart Rehnberg och Lennart Andersson. Knästående: Perre Appelgren, Magne Karlsén, Ove Danielsson, Anders Wallin och Yngve Ludvigsson



Askersunds Landskyrka 350 år 2020

Uncategorised Posted on fre, juni 19, 2020 11:05:36

Landskyrkan i Askersund  är 350 år   och det  kommer att firas med en historievecka 14-20 september. Det blir flera föreläsningar och en jubileumskonserten ”Året var  1670”. Det blir  också en sommarutställning om Landskyrkan  i församlingsgården 20 juli -2 augusti. För  några dagar sedan var jag upp i tornet i sällskap av Magnus  och vaktmästare Tony för ta några bilder  över staden. Det var  på uppdrag. Lägger ut  några bilder  som jag plåtade.

Norströmsgatan  från kyrktornet



Ombyggnad av gamla Samrealskolan i Askersund

Uncategorised Posted on tis, juni 16, 2020 17:58:41

Här  kommer  lite  nya bilder från Askersundsbostäders  ombyggnad av  gamla Samrealskolan  till lägenheter. Intresset för  lägenheterna verkar stort. Mycket  arbete med  murning  pågår just nu. Det ska upp en ny trappa mitt husen och en del väggar ska muras  igen och väggar ska muras upp.

Bilder finns  också på Askersundsbostäders hemsida. Petra sätter in bilder varje vecka.



Politiker har satt ner foten för kommunal fotvård

Uncategorised Posted on ons, juni 10, 2020 23:26:29

”Man skall vara glad åt fötter, utan dem man står sig slätt”, sjöng Birgitta Andersson på 1960-talet. Fritt ur fortsättningen:”De kan bli så härligt ömma att man kan ta fotbad i en spann…”, ”De kan stampa uti golvet när man ilsken är – och ströva kring på egen hand i solvarm sand!”

I Askersund har det varit en debatt om vem som ska sköta fotvården under några år.  Kommunal eller privat? Eller båda? Nu har de styrande politikerna satt ner foten för kommunal fotvård.

Publicerar en interpellation från Siv Ahlstrand , socialdemokraterna och svaret  från socialnämndens ordförande AnnaMaj Björk, KD, så ni själva  kan  ta ställning. Bra eller  dåligt….

———————————–

Askersund den 16 mars 2020

Interpellation till socialnämndens ordförande  Anna-Maj Björk

Hur får brukarna inom SÄBO (Särskilt boende för äldre (SÄBO), och inom hemtjänst stöd för behandling av sina fötter idag då kommunen inte erbjuder den tjänsten?

Det har ej gått ut information till boende, varken till anställda, anhöriga eller gode män vad jag har förstått. Det beslut som ni tog om att fotvården skulle upphöra är något som allmänheten inte vet om. Ingen information om att man kan begära hjälp att komma till fotvård med ledsagning med personal har därmed kommit till brukarna. (Vilket blir en ny kostnad för kommunen. Fotvården var självfinansierad.)

Jag uppfattar att de som har diabetes inte kan få hjälp och inte heller för fot- och nagelsvamp m.m. Det är just dessa problem som brukarna av den kommunal fotvården har behov av att få hjälp med.  (Frågan är varför Ordf. i socialnämnden inte nämner andra som kan erbjuda sina tjänster utan endast denna aktör.)

Den information som jag har fått av Socialchefen Maria Ståhl är att Alexandra Schützer har hört av sig att hon kan sälja sina tjänster som endast är att hjälpa till med att fila fötterna och klippa tånaglar. Socialchefen hänvisar i svaret till mig att kommunen inte är involverad i detta.

Åter till min frågeställning:

Hur får brukarna inom SÄBO och inom hemtjänst stöd för behandling av sina fötter idag då kommunen inte erbjuder den tjänsten? 

Siv Ahlstrand (S)

——————————————

Svar på interpellation från Siv Ahlstrand angående fotvård Maj 2020

Beslutet ang fotvård togs på SN decembermöte 2019, därefter lades information ut på kommunens hemsida, brev skickades ut och det sattes upp informationslappar på boendena. Förvaltningen gav uppdrag till kommunens fotvårdspersonal att skicka ut meddelande om att hennes tjänster inom fotvård upphörde 2020-01-01.

Att fotvården var självfinansierad har jag fått information om, av förvaltningen, var därför att vi subventionerad fotvårdskostnaden från kommunen. Ingen betalade den gängse fotvårdstaxan som då var 150- 200 kr dyrare.  Denna kommunala tjänst brukades också av privata medborgare som valde att använda sig av den billigare kommunala fotvården än att gynna de privata specialister som finns. Fotvård ligger inte inom kommunens ansvarsområde och vi ska som kommun inte konkurrera med privata aktörer.

Vad gäller den privata aktör som nämns i interpellation från Siv Ahlstrand och aktörens erbjudande, som kom via mail, så vidarebefordrade jag den informationen hemifrån, privat, till Ann-Marie Eriksson ordförande för KPR, som i sin tur föreslog att hon informerade de andra organisationerna.  Anledningen till privat information var att jag ansåg det viktigt att tillkännage denna fotvårdsspecialists tjänster och ge information att hon finns men också privat därför att kommunen inte är involverad.

På vårt KPR möte i februari pratade vi om fotvård i Askersund och svårigheten att få tid i Askersund. Då nämndes de fotvårdssalonger som finns här så den informationen fanns redan därför nämndes inte de i detta samtal.  Syftet med telefonsamtalet var att ge kunskap om den här specifika aktörens erbjudande till pensionärsorganisationerna och att de därifrån själva valde hur de vill gå vidare.

Brukare inom hemtjänst och SÄBO får behandling av omsorgspersonal eller hjälp av ledsagare till fotvårdsspecialist. Den allmänna fotomsorgen, sköter omvårdnadspersonal om.  Det som inte klaras inom den ramen bokas tid för hos fotvårdsspecialist. Förskrivning gäller om man har diabetes eller andra medicinska diagnoser En direktupphandling är på gång för både fotvård och hårvård för boende på SÄBO och korttidsvård.

Socialnämndens ordförande AnnaMaj Björk, KD



Torget en huvudvärk för beslutsfattare

Uncategorised Posted on sön, juni 07, 2020 17:59:28

Alla vill så väl, men det har ofta blivit fel. Det gäller kullerstenstorget i Askersund. Kommundirektör Marie Hillman har nu fått ett delikat ärende på sitt skrivbord. Nämligen torget i Askersund. Och hon är inte den första som fått i uppdrag att jobba med kullerstenstorget. Läste i en tidning att kommundirektören är chef över alla förvaltningschefer och kan samordna oavsett förvaltning så resultatet blir bra. Ord och inga visor. Vet inte riktig när politikerna och askersundarna kommer in i bilden. För så måste det förstås bli. En utredning som tekniska förvaltningen gjort har sågats helt. Vidare har det tagits beslut om att inrätta ett estetiskt och funktionellt råd under ledning av Staffan Korsgren. Har inte läst hur det blir med rådet nu när kommundirektören tagit över. Lägger ut några bilder på torget genom åren.

Juni 2020

För några år rustades torget upp ordentligt. Kommunen gjorde med hjälp av statliga pengar en handikappanpassning. Inte så mycket på själva torget, men runt omkring. Från början var det meningen att det var själva kullerstenstorget som skulle rustas. Det fanns pengar avsatta till det. Sedan kom staten in i bilden. Tyvärr blev det då inga pengar över till kullerstenstorget, när det andra delarna runt torget hade fått en ansiktslyftning. Lite av kullerstensbeläggningen fixade man till med plattgångar, men inte allt. Under den här tiden var det också lite svängdörrar vad gällde chefsbefattningen på tekniska. Och det gjorde inte saken bättre.

Upprustning 2006 Bild: Berit Hagström
2006 Bild: Berit Hagström


Upprustning 2013

Det har funnits nästa lika många förslag på hur torget ska se ut som innevånare i Askersund. På 40-talet fanns det förslag om att plantera ett träd på mitt på torget med lite bänkar omkring. En del har till och med föreslagit asfaltering, men det måste ha varit mera på skämt. Centrala Askersund är av riksintresse och då får det inte hända något som förstör stadsbilden.

1943

Men det är inte första gången det varit bråk om torget. Inför Askersunds 300-jubileum 1943 uppstod en het politisk strid om en gammal fin torglampa. I folkmunnen var den döpt till ”metkroken”. Lampan hade stått på torget sedan staden fick elljus. Eftersom det skulle bli jubileumsfest på torget skulle lampan bort ansåg hälften av de aktiva politikerna, medan andra hälften ville ha lampan kvar. Beslutet blev att den skulle bort och placeras i stadsparken. Men när ”metkroken” skulle plockas bort gick allt snett. Stolpen slog i marken och gick i tusen bitar! Den var tillverkad av gjutjärn. Stadens förste pressfotograf Magnus Bromander följde händelserna med sin kamera. Förutom att plåta fick han också lyssna till alla bortförklaringar varför ”metkroken” slog i marken. Det var ingen som ville ta på sig skulden. Och Askersunds stad-som det hette då- blev en lampa fattigare.

 

I perioder har det funnits delade meningar om torghandeln. En del ville ha bort den helt för att ge plats för bilar. Som tur var blev det inte så. Ett torg utan handel vore allt bra futtigt. Nu är torghandeln begränsad till ett hörn av torget. I början av 80-talet drev sosseföreningen i Askersund kravet om ett bilfritt torg.  Kristdemokraternas ungdomsförbund hakade på direkt.  Förslaget ledde till heta diskussioner. Förslagsställarna möttes med ord som ”befängt” och ”idiotiskt”. Det blev heller aldrig något bilfritt torg.



Herman med tittskåpet

Uncategorised Posted on lör, juni 06, 2020 10:03:34

”Herman med tittskåpet” hade säkert haft en  bra marknad i dess tider när det mesta av stora samlingar  ska ske utomhus.  Herman åkte runt  med sitt skåp och visade  bilder  ute i fria naturen. Och han var  populär.

I hembygdsföreningens fina samlingar finns Herman Anderssons tittskåp. Det är ett unikt föremål och en unik person. Herman med tittskåpet reste runt i Sverige med sitt skåp. I sitt unika tittskåp visade han unika händelser från stora världen. Enligt kännare var Herman från torpet Skogsbrynet i Aspa en orolig själ, ja en tragisk produkt av Fattigsverige. Tusentals människor har lyssnat och gjort spe av hans föredrag till bilderna. Men många har också med spänning tagit del av hans bilder.

Herman påstod vid några av sina bildvisningar att han i det närmaste hade en stol reserverad i Svenska Akademin. Men dit nådde han tyvärr aldrig. Herman föddes i det lilla torpet 1861 där han bodde med sin mor. Det var meningen att han skulle bli skräddare, men han nådde aldrig några stora framgångar i yrket. Han var mera intresserad av matsäcken, samtidigt som han ondgjorde sig över arbetets förbannelse.

”Herman med tittskåpet” var enligt gamla källor en verklig kvinnokarl. Det var också kvinnor som lockade bort honom från vardagen. Han tog tjänst vid ett tivoli som utropare. Efter det så byggde han sitt berömda tittskåp. Han reste sedan runt och visade sina bilder. Ett verkligt klipp gjorde han i samband med bärgningen av Per Brahe vid Hästholmen 1922. Bärgningen utvecklades till rena nöjesplatsen. Den sommaren tjänade han grova pengar med sitt tittskåp.

På rullarna i tittskåpet finns bland annat Titanics undergång, Jerikos murar och ett besök i sultanens harem. Den senare rullen med lite lättklädda damer var mycket populär. Det finns massor av historier runt hans bildvisningar. En av historierna om Herman är från ett tysk-engelsk sjöslag på Nordsjön. Han hade skaffat sig en bild av en del krigsfartyg, men för att spetsa till historien utropade han med stort engagemang.

-Där till vänster ser ni engelska kryssaren Nottingham som just sjunker med aktern före!

Då planschen visades fanns inget sjunkande fartyg, så folk började protestera.

-Jaså, ser ni ingenting, kommenterade Herman, ja då har den väl redan gått till botten.

När Herman skulle fylla 70 visade han sitt verkliga födgeni. Han samlade själv in pengar på en lista som skulle gå till firande av hans högtidsdag. Herman avled 1937 och då bodde han Norbergahemmet i Askersund. Graven finns inte kvar. Den är utjämnad och igenväxt.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 1269814136.jpg
Farsan Sven med Hermans tittskåp. Han renoverade det slitna skåpet och bilderna vid ett tillfälle.

Anledningen till att jag själv just nu skriver om ”Herman med tittskåpet” är att jag på nära håll som ung konfronterades med det unika tittskåpet. Farsan Sven som var en mångsysslare fick nämligen uppdrag att laga upp skåpet och fixa till trasiga bildrullar. Tror det var på 50-talet. Vi hade skåpet hemma i huset vid Gårdsjön. Men vad som var på rullarna brydde jag mej inte så mycket om. Jag hade andra intressen, som att spela bandy på sjön, eller ligga i vattnet och blaska under sommarmånaderna. Men jag har kollat i skåpet i Hembygdsgården där det står nu så jag vet. Kanske det mesta unika föremål som finns där….

Lite fakta om Herman



Samrealskolan förvandlas till lägenheter

Uncategorised Posted on sön, maj 31, 2020 18:59:13

Gamla Samrealskolan på Norra bergen i Askersund förvandlas  just  nu till åtta lägenheter. Ännu återstår  mycket arbete  men planerna  är att huset ska vara  inflyttningsklart  den 1 december. Exteriört blir det  ingen större skillnad.  Fasaden är skyddad. Mitt i huset byggs ett nytt trapphus med hiss. Själv har jag lovat Bostadsbolaget att följa bygget med min kamera. Här  kommer  några bilder från bygget de senaste veckorna.

Trapphuset mitt i huset  är  på gång



Gårdsjobb vid nybygget i Askersund

Uncategorised Posted on ons, maj 27, 2020 09:16:49

Plattläggningen  är  i full gång vid nybygget vid Vårdcentralen i Askersund. Och det  är  många plattor som ska läggas.  Plattorna ska läggas  mellan  ny  och gamla bygget ut mot  den vägen  som fått namnet Bertil Boos väg. Invändigt är det mesta klart.  Upprustningen av Vårdcentralen är  också på gång. Bland annat med en ny entré. Själv har jag följt  bygget från starten med  min kamera  på uppdrag av Länsgårdar, men nu börjar det sjunga på sista versen. Det har varit intressant att följa bygget och aldrig några problem att få fotografera. Alla har varit hjälpsamma.



Cyklande frisören och tecknaren Sven Hagman

Uncategorised Posted on mån, maj 25, 2020 09:19:11

I många Askersundshem hänger det teckningar av den cyklande frisören, Sven Hagman. Han finns inte i livet längre, men hann också med att teckna ett antal Askersundsmiljöer och personbilder vid sidan om sitt frisörjobb.  Som läget är i dag när  inte folk vågar gå till sina frisörer  på grund av Corona hade säkert Sven haft fullt upp. Han var en föregångare om man säger så.

I ett 40-tal år varje morgon packade Sven sin frisörväska, placerade den på pakethållaren för att åka iväg till sina trogna kunder. Han började som tvålgrabb hos frisörmästare Pettersson i Askersund.

”Det var rena slumpen att jag hamnade där. Det fans ett lärlingsjobb. Att fortsätta läsa var omöjligt för en fattig grabb som mej. Mitt frisördiplom fick jag 1937. Det några fina gubbar från Örebro som jag fick raka och klippa. Och de blev nöjda”.

Klipp från 1981

Det var inte aktuellt för Sven att skaffa sig en egen frisörsalong. Föräldrarna var sjuka och Sven måste ta hand om dem. Om han skaffat eget hade han blivit bunden från morgon till kväll.  Med cykeln kunde han själv bestämma sin dag och hinna med att ta hand om sina skröpliga föräldrar. Sven trampade både vinter och sommar. Det blev åtskilliga mil om året. Bilköp var aldrig aktuellt.

”Jag har inget körkort. Bilar har aldrig heller intresserat mej”, upplyste han en gång.

Svens kunder var ofta äldre människor.  Han fick en mycket personlig kontakt att det naturligtvis berodde att han kom till kunderna och inte tvärtom. Kundkretsen fanns i Askersund och några kilometer utanför stadskärnan.

”Man klipper och man språkar. Ibland hinner man också med en  fikar”, sa han ofta.

                                              Sven vid Sagers stuga i Strandparken 

Stora Bergsgatan

Hospitalsgatan en gång i tiden. Nu finns hyreshus där.

Centralcaféet i korsningen Stora Bergsgatan -Stöökagatan en gång i tiden.

Sven använde alltid fotografier som förlaga. Många bilder kom från Kjell Johansson. Frisörens teckningar är enormt skickligt gjorda. Det saknas inga detaljer. Sven tecknade också av en del gamla klasskort och till det krävdes en makalös precision. Jämfört med originalfotografierna kan man inte bli annat än imponerad.

Märta  ”Göteborgs-Posten ” med sina tidningar.

Hagmans teckning och Kjell Johanssons bild.

Sven hade tecknat sedan koltåldern, men den första utställningen i Askersunds hamnområde kom inte förrän 1975. Folk vallfärdade dit. Sven berättade för mej att han alltid hade tecknat. Det var också hans bästa ämne i skolan.

”Jag hade lilla a. Högre betyg kunde man inte få i teckning på den tiden. Jag hade önskat att få utbilda mej och arbeta med teckning och konst. Men det fanns inte pengar till sådant när jag växte upp”, berättade Sven för mej en gång.

Ett tidningsklipp från december 1986 om Sven Hagman låg i min postlåda. Jag har själv skrivet artikeln. Personen som lämnat klippet önskade att jag skulle skriva om Sven på Bloggen nu när det är knepigt att  gå till sina frisörer. Och det är nu  gjort.

Bloggläsarna kan själva konstatera hur skicklig Sven var som tecknare. Och han var också en mycket skicklig frisör. Minns att jag själv som ung blev klippt av Sven. Morsan tyckte det blev riktigt snyggt och billigt. Han kom trampande på sin cykel ut Gårdsjön där vi bodde. Vad tyckte jag själv? Minns inte det. Tyckte kanske inte så mycket på den tiden…..



Folke Dahlbergs landskap

Uncategorised Posted on lör, maj 23, 2020 16:56:17

Hemma.Vättern.Tived. Det är namnet på en nyutkommen bok om konstnären Folke Dahlbergs landskap. Jonas Modig och Anders Åkerberg, står för text och foto. Texterna är plockade ur Folke Dahlbergs böcker och brev. Formgivare till den fina boken är Lars-Åke Sundgren. Bakom utgivningen står Folke Dahlberg Sällskapet. Boken är nummer 13 i Sällskapets skriftserie.

”På ett eller annat sätt finns det sökande efter det egna landskapet i allas medvetande. För somliga blir det helt avgörande, en drivkraft för det dagliga livets uthärdighet och ett nav för alla professionell verksamhet. Så var det för tecknaren och författaren Folke Dahlberg. Hans landskap är trakten kring norra Vättern”, skriver författaren till boken, Jonas Modig, i förordet till boken.

Folke Dahlberg kämpade länge med renoveringen av Agda, men tvingades ge upp.

Folke Dahlberg växte upp i Askersund men hans förhållande till staden var kluven. För honom var det en plats att komma bort ifrån-och kanske återkomma med nytt bagage. För askersundarna är Dahlberg mest förknippad med torgbrunnen i Torgparken. 1943 beslutade stadsfullmäktige skulle ha en torgbrunn till 300 jubileet. På sidorna skulle det finnas reliefer som skulle berätta om bygdens historia. Uppgiften fick Dahlberg. Det både skrämde och gladde honom.

Dahlbergs sammanfattning om staden Askersund  i en tidig dikt från boken Cartesiansk dykare

Kanske mest känd blev Dahlberg för sina landskapsböcker som Vättern, Tiveden, och Göta Kanal. Under många år bodde Dahlberg också på öar i Vättern.

Torgbrunnen i Askersund 

1966 drunknad Folke Dahlberg i Karlsborsviken under en båtfärd med en god vän den 28 augusti. I den nya boken finns en helhetsbild av konstnären, både i text och bild.

Bilderna kommer från boken och får användas till blogg med tillstånd från utgivarna.



Rolf och Eva längtar ut till sjöss

Uncategorised Posted on tis, maj 19, 2020 14:10:26

Rolf och Eva har en dröm. Att sjösätta sin båt och ge sig ut på Vätterns vågor vad det lider. Blir det inte år så blir det nästa år. Båda har hunnit bli några år över 80 men det är inte något de tänker på. De kör på för att få båten i fint skick utan att tänka på ålder.

.

Rolf Krokbäck och Eva Arvidsson har ett båtprojekt tillsammans i Åmmebergs hamn. Rolf var varvsarbetare under sitt yrkesliv

Båten finns i Åmmebergs båthamn. Och det är ingen liten båt. Åtta meter lång och 30 ton tung. Rolf och Eva hjälps åt så mycket det går med upprustningen. Rolf köpte båten på ett skrot i Hörby.  Han var där och hjälpte till med lite svetsarbeten.

-Båten kom till skroten för att klyvas på mitten men det satte jag stopp för. Köpte den och fraktade upp den till Askersund. Den är byggde som en segelbåt men det blev aldrig så. Att det blev Askersund för mej berodde på en vän som bodde där och hade en lägenhet som blev ledig.

 När jag besökte paret en söndagsmorgon i hamnen var sadelmakare Eva Sääv ombord för att mäta för dynor till inredningen.

-Jag har jobbat med båten i fyra år, berättar Rolf som större delen av sitt yrkesliv arbetat på olika varv som utrustningsplåtslagare.

Ibland var han ute på de stora haven och arbete med skepp under gång. Rederierna hade inte råd att ligga stilla i hamnarna.

-Det hade varit svårt att ta hand om en sådan här stor båt utan yrkeskunskaper. Jag har varit med och byggt upp ett antal båtar från grunden. Jobbade själv med båten de första åren. Sedan jag blev bekant med Eva är det mycket roligare och trevligare att komma till båten i Åmmeberg, säger Rolf.

Eva Sääv ska ordna nya dynor till Rolfs och Evas farkost.

Båda är finlandssvenskar från Österbotten. Eva har bott i kommunen länge och är känd för de flesta askersundare som före detta kommunalråd inom socialförvaltningen. De träffades för något år sedan men har känt varandra sedan tidigare. De bor inte ihop men deras lägenheterna ligger nästgårds.

-Bodde tidigare i Skyllberg, men när jag blev själv ville jag in till stan, upplyser Eva, som har en viss sjövana med segelbåt.

Rolf har också engagerat sig i föreningslivet. Han sitter med i styrelsen för Snavlunda hembygdsförening.

-Det är mycket trevligt. Vi träffas en gång i veckan och då får jag lyssna på vad som hänt i bygden. Bra för mej som är inflyttad är det mycket givande. Vi ser ju också till att byggnaderna i hembygdsgården underhålls, betonar Rolf.

Ännu har inte båten fått något namn, men det är något som Rolf och Eva grunnar på.

-Vi hade planerat att sjösättningen skulle ske i närvaro av våra barn och barnbarn som är utspridda lite var stans i världen och i Sverige. Smittläget sätter ju stopp för alla resor. Vi heller inte är klara så det blir det nog inte förrän nästa år, konstaterar Rolf  och Eva.

Ove Danielsson



Kola och chokladbitar till de arresterade

Uncategorised Posted on fre, maj 15, 2020 23:30:34

Polisen i Askersund har haft sina problem genom åren, men ofta löst del hela bra. Med undantag för några fadäser som inom alla yrkesgrupper. Och det är ju inte alla som är så utsatta för allmänhetens granskning som just poliskåren. Den största missen gjordes redan på 40-talet då man missade att kvarhålla den berömde inbrottstjuven ”Bildsköne” Bengtsson, som då var efterlyst i över hela Sverige. Och då var han ändå inne på stationen, men han var snygg och vänlig så han fick gå. Namnet fick han också av stadsfiskalen som tyckte att Bengtsson var vacker.

Bilden är från 1958. Sven Stensved konstaterar att en intagen ryckt bort gallret från fönstret.

I slutet på 50-talet hade dock polisen i Askersund ett verkligt problem, som man kanske kan skratta åt i dag. Men inte då. Polisstationen fanns i Rådhuset ut mot Stöökagatan. Det var innan Rådhuset byggdes ut mot Stora Bergsgatan. Problemet var att en del av stadens ungdomar matade de arresterande med kola och chokladbitar genom fönstergallret. Några av de som satt bakom lås och bom kvitterade artigheten med att bjuda på rocksång. Förste polisassistent Sven Stensved var mycket missnöjd med förhållandena. Det var också landsfiskal Hugo Haag.

Bilder från polisstationen i Rådhuset

Det fanns tre arrester ut mot gården (Rådhusparken). Vid det här tillfället hade en av de häktade försökt bryta sig ut genom att slita loss fönstergallret, som var fastsatt med skruvar i stenväggen. Och han lyckades också nästan. På det viset blev en av arresterna obrukbar. De två andra var också i mycket dåligt skick. Det skulle tusan sitta inne på den tiden.

Hyresvärden Askersund fick med anledning av de dåliga arresterna och ungdomarnas ofog att bjuda de intagna på godis, en skrivelse från polismyndigheten. Något måste göras. Ungdomarna måste stoppas. Sven Stensved menade att en desperat arrestant hade stora möjligheter att skada sig själv på den bedrövliga inredningen. De inburade hade själva möjligheten att lirka upp fönstergluggarna.

Polisstationen fanns i hörnet mot Torghallen.

Gösta Andersson, Lasse Skoog och Ingvar Pettersson, i solen utanför den gamla polisstationen.

I moderna arrestlokaler på den tiden fanns det inga järngaller på insidan som i Askersund. Antingen satt gallret på utsidan eller också hade det ersatts med pansarglas. I slutet på 50-talet fanns det en förvaringsarrest och två fyllefinkor. Ibland blev det brist på plats och då fick renodlade brottslingar placeras i samma finka som fylleristerna.

Ett annat problem var värmen. Elementen var inbyggda i väggarna.

”Hur lätt kan inte en fyllerist ragla omkull och slå huvudet i något hörn eller utskjutande kant”, konstaterade polisen i sin skrivelse.

Stensved efterlyste också en större uppfällbar lucka i celldörren, istället för det lilla inspektionshålet i dörren. Varje gång någon av de inburade skulle ha ett glas vatten fick poliserna låsa upp dörren. Besvärligt tyckte Stensved. Och Haag. Det fanns vidare önskemål om en rastgård mot Stora Bergsgatan, och en bakdörr som ledde direkt in i arresterna. Genom en bakdörr skulle polisen slippa släpa in omhändertagna fyllerister genom stora entrén mot torget. I dag är dörren till och med igenbommad för allmänheten, som i de flesta fall är helt nyktra.

Ansvariga på kommunen var dock mycket skeptiska till att anlägga en rastgård i rådhusparken. Det skulle inte bli snyggt. Senare flyttades polisstation ut från Rådhuset, så det blev aldrig aktuellt med någon ful rastgård. På senare år har det förts förhandlingar om att polisstationen ska flyttas tillbaka till Rådhuset, men så blev det inte. Och det är nog bra. Polisverksamheten ska nog inte blandas ihop med den kommunala verksamheten som var tänkte. Var sak på sin plats brukar det heta. Nu finns polisstationen i Linden med ingång från Lilla Bergsgatan.

Lilla Bergsgatan

Några av bilderna kommer från Leif Linus fotosamling



Kulturpris till Eva Eastwood

Uncategorised Posted on tis, maj 12, 2020 13:38:37

Pressmeddelande från Askersunds kommun

Bild :Ove Danielsson

Kulturpristagare: Eva Eastwood
Idrottspristagare: Askersunds segel- och motorbåtsklubbs jollesektion
Kulturstipendiat: Askersunds Slöjdförening

Askersunds kommuns kultur- och idrottspristagare samt kulturstipendiat är nu utsedda av kultur- och tekniknämnden.

Kulturpriset går till Eva Eastwood. Eva är sedan många år en etablerad artist i rockabilly- och rock’n’rollgenren. Med sina musikaliska rötter i 50-talsmusiken och sitt alldeles egna uttryck har Eva skapat sig ett namn i en mansdominerad bransch. Eva har komponerat över 800 melodier som inte bara framförs av henne själv utan även av flera av Sveriges mest namnkunniga artister. Hennes liv har dokumenterats i en långfilm som hade premiär 2017. Eva Eastwood har tilldelats Örebro kommuns musikpris Millencolin Music Prize och hon är också invald i Rockabilly Hall of Fame med säte i Jackson, Tennessee, USA.

Idrottspriset går till Askersunds segel- och motorbåtsklubbs jolle-sektion. Idrottspriset går till Askersunds segel- och motorbåtsklubbs jolle-sektion. Föreningens jolle-sektion har under flera år haft stora framgångar med sin tävlingsverksamhet och har en aktiv ungdomsverksamhet med regelbundna träningar, seglarskola och seglarläger.

Kulturstipendiet går till Askersunds Slöjdförening. Askersunds slöjdförening bildades 1992 med uppgift att främja slöjdande i alla dess former. Föreningen är en av Askersunds mest aktiva. Den driver både egen butik och konsthall i hamnmagasinet. Båda dessa verksamheter kräver ett stort engagemang hos medlemmarna utöver den enskildes egna slöjdande. Slöjdföreningen driver också en omfattande bildningsverksamhet där kunskap om olika tekniker hålls levande. Föreningen har över 80 medlemmar.

”.



Gamla Samrealskolan i Askersund under förvandling

Uncategorised Posted on sön, maj 10, 2020 10:05:26

Gamla Samrealskolan håller på att förvandlas till lägenheter. Ännu återstår mycket, men i december är det meningen att huset ska vara inflyttningsklar. Det handlar om åtta lägenheter med en imponerande utsikt från Norra Bergen över Askersund. Bilder från bygget publiceras på bostadsbolagets hemsida allt eftersom.

Ny trappa mitt i huset är på gång mitt i den gamla byggnaden

Vykort på gamla Samrealskolan

Arbetsledare Stellan Håkansson och ägaren till ÅV BYGG Peter Letskog i planeringstagen


Bygget av Närlundaskolan inleds våren 2021

Uncategorised Posted on tor, maj 07, 2020 11:44:57

Pressmeddelande från Askersunds kommun den 7 maj

Våren 2021 beräknas arbetet med att bygga till och om Närlundaskolan inledas. De senaste veckorna har personalen på skolan fått ta del av ritningar och planer och inom kort kommer processen med att upphandla bygget inledas.

En hel del har förändrats jämfört med den förstudie som tidigare presenterats. I det nuvarande förslaget kommer en helt ny skolbyggnad att byggas intill Närlundahallen.

– Den blir i två plan och kommer till största delen rymma klassrum för årskurserna 4-6. Den befintliga matsalen kommer att rivas och istället byggs en byggnad i två plan där med matsal på undervåningen och administrativa lokaler ovanpå, som har förbindelse med den nya skoldelen. Nytt skolkök kommer att byggas till norr om den nuvarande matsalen, säger Lars Johansson, kommunens projektledare för bygget.

Dessa nybyggen ingår i den första etappen, som enligt planen ska vara klar i maj 2022. Närlundaskolans nuvarande huvudbyggnad kommer att byggas om, men det sker i en andra etapp med byggstart hösten 2022, något som gör att man räknar med att slippa tillfälliga evakueringslokaler under byggtiden.

– Eftersom vi bygger den helt nya delen först kommer den stå färdig när ombyggnationen av den befintliga skoldelen inleds och eleverna kan gå där under den byggtiden. Vi räknar med att spara cirka 15 miljoner kronor i evakueringskostnader på det här sättet, säger Lars Johansson.

Den enda tillfälliga lokal som väntas behövas är en matsal under arbetet med att bygga nytt i den första etappen.

De nyare delarna av den befintliga skolan, Nylunda och Sålunda, kommer endast byggas om i mindre omfattning, med bland annat större entréer och byte av vissa installationer. I projektet ingår även viss renovering av Närlundahallen. Hela byggprojektet runt Närlundaskolan väntas vara klart under år 2023.

Detaljplanen för Närlundaskolan väntas beslutas på kommunfullmäktige den 15 juni. I den detaljplanen ingår även bland annat en ny idrottshall som ska komplettera Närlundahallen. För den hallen finns dock inget satt startdatum än och den är inte heller budgeterad.



Varmbadhuset ska säljas

Uncategorised Posted on ons, maj 06, 2020 09:49:52

Varmbadhuset i Askersund ska säljas. Tjänstemän har arbetet fram ett förslag på hur det ska gå till och vilka som ska ingå i försäljningsgruppen. Varmbadhuset har länge  diskuterats som en  möjlig plats att etablera en restaurang. Huset ägs av kommun.  Det bokförda  värdet för fastigheten i dag är  bara  futtiga 1 700 kronor. I dag hyr Länkarna  övervåningen. Jag har skrivit en egen betraktelse  över  minnen minnen från Varmbadhuset, samt mot slutet lagt till  det kommunala beslutsunderlaget för  försäljningen.

Gamla Varmbadhuset i Askersund var förr en viktig byggnad för många. Särskilt  under julveckan.  Varmbadet  var viktig  när julen stod för dörren. Det var dags att snygga till sig. Några äldre sa att de skulle löga sig. Det gällde att vara ren och fräsch till julfirandet. Det var på den tiden det inte var så vanligt med badkar och rinnande vatten i husen. Särskilt då inte på landsbygden. Som tur var bodde jag bara några meter från stranden av Gårdsjön, så vi hade åtminstone nära till vatten även om det var kallt ibland. Varmbadhuset är för mej förknippad med många trevliga minnen. Som skolgrabb var det inte bara julveckan som gällde, vi fick gå dit och bada en gång i veckan. Klassen fick gå på ett led från Kyrkskolan bort till Varmbadhuset och badmästare Tyra Rydén.

Tyra Rydèn var föreståndare i Varmbadhuset under många år.

När man sedan blev lite äldre blev det kommunala badhuset en samlingspunkt på lördagseftermiddagarna efter jobbet.  Förutom bastubad, och tvagning, sedan gjordes helgens festplaner upp. Ibland kunde vi tas ända upp till Åboholm i Tiveden om vi samlade till taxi. Och så var det alltid trevligt att sitta och lyssna på de gamla stamgästerna i bastun.  Den ena historien var värre än den andra.  Själv sysslade jag lite med brottning i säsongen mellan bandyn och fotbollen. Och den sporten bygger i stort på att banta ner sig till ”rätt” viktklass. Så det blev åtskilliga timmar i Varmbadhusets bastu.

Teckning av  teckningslärare Kurt Grönvall 1922

Bild från Leif Linus samling

När Varmbadhuset stängdes i slutet av 70-talet, kom huset att användas till olika ändamål. Och gör så även i dag. Länkarna finns permanent på övervåningen där badmästaren hade sin länge hade sin lägenhet. Under en period förvandlades huset till Rikets Sal av Jehovas Vittnen . Som tack för allt trevligt jag haft i Varmbadhuset gjorde jag en ”kulturinsats” när det gäller texten på badhuset. Jag tycker själv det var en sådan insats, men kanske ingen annan…

När huset målades efter stängningen målades också den stora texten på väggen över. Men de stora klassiska bokstäverna ”VARMBADHUSET” lyste igenom trots målningen. Så var det i många år. Tyckte det var synd. För askersundarna var huset ett badhus och jag tyckte det borde synas. Bokstäverna fans ju ändå kvar under färgen. Det var ju bara att fylla i. Minns att jag skrev om det och pratade med Hasse Andersson på kommunen om det hela. Efter en tid ställde han sig på min sida.  Lasse Pettersson som då målade gamla stationshuset fick gå över till badhuset och fylla i den gamla texten. Kanske många tycker det är en bagatell, men jag tycker det blev bra. Och det gör Hasse och Lasse också.

Annons från 1953

Badhuset som ligger nere vid Alsens strand har verkligen sin historia. I ett litet bås satt Tyra Rydén och sålde biljetter och lämnade ut handdukar. Bakom skylten ”Karbad” fanns ett gammaldags badkar på lejonfötter. Det fanns tio hytter med draperier. Vågen var i det närmaste antik när jag badade där.  På vågen hängde en ”Viktbok”. I den skrev stamgästerna i sin vikt vecka för vecka. I alfabetisk ordning.  Det var bara att kolla vad grannen vägde, om man var intresserad av det.

På en annan skylt stod det ”Rakning undanbedes inom badhusets lokaler”. Den skylten hade sin egen historia enligt badmästaren.  För när alla herrar använde rakblad, hamnade det använda rakbladen på golvet bland badskum och använda borstar.  När städerskan sedan kom och svepte ihop borstarna för att tvätta dem, skar hon sig förstås på rakbladen. Läkaren sa ifrån till slut, och skylten kom upp.

”De första tio åren på 40-talet eldade jag hela huset och bastun med ved. Det fanns veckor under de kalla vintrarna, då jag aldrig var ur kläderna, utan så gott som bodde nere i pannrummet. De gav mej ribbved att elda med och det var som att elda med tändstickor i den kalla vintern”, har Tyra berättat.

Tyra skötte alla tvätt i badhuset helt själv. Hon kokade vittvätten på vedspisen hemma i köket. Lönen var heller inte så storslagen. Hon fick 53:33 i månaden och fri bostad. Men när Tyra gick med i facket och det blev det andra bullar. Och högre lön.

”Kommunstyrelsen kom ner till badhuset och förklarade att det kommit tråkiga nyheter till deras kännedom angående badhuset. Och det var förstås att jag gått med i facket. Men jag var glad att några bakom ryggen och slippa svara själv”, förklarade hon i en intervju i mitten på 70-talet.

Så småningom köpte kommunen också en tvättmaskin till badhuset. Och det underlättade arbetet för Tyra, som var en mycket avhållen och älskad badmästare. Men hon kunde säga ifrån när vi skolungar fuskade med att tvätta oss. Tyra såg till att det blev ordentligt gjort. Och hon drog sig inte för att gripa in själv med tvagningen om det skulle vara så.


Tyra Rydèn . Bild från Leif Linus samling

——————————————————————————

Protokoll från kommunen:

Försäljning av Varmbadhuset

Förslag till beslut Kommunstyrelsen föreslås besluta att

*Utse en grupp bestående av kommunstyrelsens ordförande, oppositionsrådet, kommundirektören och utvecklingschefen, med den senare som sammankallande, att genomföra försäljning av Varmbadhuset.

*Gruppen ges mandat att bedöma lämplig tidpunkt och fatta beslut om försäljning av huset med tillhörande markområde utan ytterligare politisk behandling.

*Ge förvaltningen i uppdrag att omgående ombesörja avstyckning av en fastighet motsvarande detaljplanens centrumområde kring huset för att förbereda en försäljning.

Ärendebeskrivning: Varmbadhuset har länge diskuterats som en möjlig plats att etablera en restaurang. Huset ägs av kommunen och en ny detaljplan ha gjort det möjligt att realisera idén om en restaurangetablering. Nu föreslås att försäljning påbörjas och att en grupp föreslås att utses med mandat för att genomföra denna.

Ärendet Bakgrund och planläge: Varmbadhuset i den södra delen av Askersunds hamnområde har från och till varit föremål för diskussion om försäljning. Tidigare har ett hinder varit detaljplanen men en ny plan för hamnområdet vann laga kraft 2017-03-20, vilket öppnar för att bedriva centrumverksamhet i huset. Planeringen och diskussionen om fastigheten har hela tiden byggt på idén att sälja huset till en köpare som har kunskap och möjlighet att skapa och driva en restaurang på platsen. Den nya detaljplanen medger detta och ger även plats för att bygga ut huset mot sjön, lämpligen med en helt eller delvis inglasad terrass. Huset står idag på den stora stamfastigheten Askersund 1:1, varför ett markområde motsvarande centrumområdet i detaljplanen föreslås styckas av.

Ekonomi och avtal : På senare tid har ärendet om försäljning väckts igen och företaget Svefa har därför under våren gjort en värdering av fastigheten, på uppdrag av förvaltningen. Bokfört värde för fastigheten är idag cirka 1700 kr. Idag hyr föreningen Länkarna övervåningen i huset på ett kontrakt som löper ut 2022-12-31 och skall sägas upp senast nio månader innan utgången. Om beslut fattas om att starta en försäljningsprocess skall föreningen kontaktas skyndsamt och resonemang kommer att föras om alternativ lokal och möjligheten att bryta kontraktet i förtid. Detta är en förutsättning för att en försäljning skall kunna ske, då det inte är rimligt att sälja huset för restaurangändamål inklusive hyreskontrakt.

Försäljningsprocess :En grupp föreslås arbeta med försäljningen. Denna grupp föreslås bestå av kommunstyrelsens ordförande, oppositionsrådet, kommundirektören och utvecklingschefen med den senare som sammankallande.

Försäljningen föreslås skötas genom att fastigheten annonseras ut varpå intressenter får lämna intresseanmälan med presentation av sin nuvarande verksamhet, vad de avser att göra med huset, vilka möjligheter de har att förverkliga idén, och finansieringsplan. Gruppen ges mandat att fatta beslut och genomföra försäljningen. Marknadsföring av fastigheten kan ske via mäklare om gruppen beslutar detta.

Finansiering:  Beslutet innebär inga kostnader för kommunen. Då nuvarande hyresintäkter är cirka 19 tkr och driftskostnaderna cirka 77 tkr innebär försäljningen en besparing i driftbudgeten med cirka 58 tkr per år. Då fastigheten när nog saknar bokfört värde kommer försäljningsintäkten att vara direkt positivt resultatpåverkande. Fastigheten skall säljas marknadsmässigt.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Uncategorised Posted on tis, maj 05, 2020 09:10:47

Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund är inne på sista versen.  Ännu återstår en del markarbeten mellan nya och gamla huset. Gamla Vårdcentralen ska också snyggas upp. Det arbetet har  påbörjats .Jag har följt nybygget med kamera för Länsgårdars räkning sedan bygget startade. Nu är jag inne på sista månaden. Det har varit trevligt att lära känna de flesta på bygget.



Lugna gatan

Uncategorised Posted on fre, maj 01, 2020 11:56:45

Det är lugnt på stan i dessa tider. Inga folksamlingar. Men det har varit lugnare på Sundsbrogatan . Bilden är från 1951. Tror att bilden kommer från Leif Linus samlingar



Konstnär Karl Enoch

Uncategorised Posted on tor, april 30, 2020 09:18:03

Askersund skaffade sig till slut en tavla av en av stadens stora konstnärer, Karl Enoch Rignér. Men det tog lite tid. Fram till 1999 var han inte representerad i sin hemkommun. Men på en lite underlig väg kom tavlan i kommunens ägo. En person bosatt i Stockholm hade varit i Askersund på en auktion vid en fastighet i Ströms hörna (korsningen Sundsbrogatan- Drottning Kristinas väg). Familjen Rignér hade ägt den fastigheten under en period.

Karl Enoch Rignér har målat tavlan som Askersunds kommun köpte in 1999 av en privatperson. Konstnären var född i Askersund. Frågan är bara från vilken plats motivet är hämtat? Kanske från Askersund eller Stockholm? 

Karl Enoch Rignér är representerad bland annat på Nationalmuseum i Stockholm. Han föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967.

Rignér var vid sidan av sitt måleri under många år illustratör i dagspressen och i populära skämttidningen ”Söndagsnisse-Strix”, som gavs ut av Albert Engström och Hasse Z. Den här tidningen är från 1925.

Familjen Rignér ägde fastigheten (t.v) i Ströms hörna under många år. Konstnärens pappa var målarmästare i Askersund.

Vid auktionen på 80-talet fanns ingen från kommunen på plats för att ropa någon tavla av Karl Enoch. Men det ordnade sig ändå genom stockholmaren. Kommunen blev erbjudan att köpa tavlan för 8 000 kronor. Och det blev också affär.

Auktion på Rignèrs gård 1983.  Gården var fullpackad med folk. Grosshandlare Rignèr var en av släktingarna som ordnade med auktionen

’Tavlan som kulturförvaltningen köpte in är målad 1891. Frågan är dock var motivet är hämtat ifrån? Förhoppningen vid köpte var att det rörde sig om ett Askersundsmotiv. Men så är det nog inte. Troligen är motivet hämtat från Stockholm. På tavlan finns en stor tegelbyggnad och ett kyrktorn. De flesta av Askersunds stora byggnader uppfördes efter 1891. Kyrktornet är heller inte riktigt bekant. Hur som helst är den målad av en berömd Askersundskonstnär. Kanske finns det någon läsare av det här raderna som känner igen motivet?

Karl Enoch föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967. Pappan var målarmästare i Askersund. Konstnärens mamma var född Åberg. Efter studier i tekniska skolan i Stockholm 1890, blev Rignér elev vid Konstnärsförbundets målarskola i Stockholm, där han hade Anders Zorn, Rickard Berg, Per Hasselberg och Carl Larsson som lärare. Främst gjorde han sig känd som landskapsmålare. Vid sidan av måleriet var Rignér under många år illustratör i dagspressen, och i den populära skämttidningen ”Söndagsnisse-Strix”, som gavs ut av Albert Engström och Hasse Z.

Även om Rignér är okänd för de flesta av dagens askersundare, så är han ändå väl representerad vid landets museer, bland annat på Nationalmuseum i Stockholm, i Göteborgs Konstmuseum med Höstkväll och i Zornmuseet i Mora. Men också i Askersund, även om jag inte har klart för mej var Karl Enochs tavla hänger i Askersund….



Vårdcentralen i Askersund snyggas upp

Uncategorised Posted on tis, april 28, 2020 14:16:11



Askersunds orienteringsklubb erbjuder Cykelpass och Naturpass

Uncategorised Posted on sön, april 26, 2020 14:25:35

Kartor till Naturpasset och cykelorientering finns nu att köpa på olika ställen i Askersunds kommun. Som vanligt är det Askersunds orienteringsklubb som står bakom motionsaktiviteterna.

”Cykelorientering är en rolig aktivitet både för dig som turist, men även för dig som här i Askersunds kommun. Passa på att upptäck alla natursköna områden runt Askersund. Aktiviteten passar såväl ung som gammal bara man har en cykel. I år erbjuder vi även Naturpasset för dig som vill se dina omgivningar till fots”, skriver Orienteringsklubb i sin reklam.



Dagverksamheten Rondellen är på gång in i nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Uncategorised Posted on tor, april 16, 2020 19:01:26

En del av verksamheten  i nybygget vid Vårdcentralen  i Askersund  börjar  snart snurra igång på allvar. Först in  är  dagverksamheten Rondellen. Just  nu jobbar personalen  på högtryck för att inreda  lokalerna  på nedre botten ut mot Torebergsvägen. Byggfirman vid  nybygget ska senare fortsätta in  i  gamla Vårdcentralen för en del  jobb.

Övergången mellan nya  och gamla  byggnaden.  Golvläggarna  kan vara stolta

Jonas Svensson ser till att inte folk går  in i glasdörrarna med att sätta upp markeringar.

Entrén 

Det gäller  att hålla reda på alla papper. Elektriker Peter Lindmark är ordningsman.

Innergården  är  på gång.

Lokalerna där dagverksamheten  Rondell ska vara är på gång. Men det är  mycket som ska plockas  upp.



Sagers stuga-Askersunds äldsta hus

Uncategorised Posted on mån, april 13, 2020 22:51:54

 Sagers stuga vid ett av stadens  mest populära  promenadstråk Strandpromenaden är Askersunds äldsta hus.  Det finns  en tavla vid huset som berättar  om historien. Både med  bilder  och text. När större delen av staden lades i aska vid den fruktansvärda branden 6 juni 1776, klarade sig den lilla stugan vid kanten av Alsens vatten undan lågornas rov.

Sagers stuga i maj 2010

Sagers stuga 1907. Lägg märke till barnen som leker på bergen.

Branden började på bergen ovanför stugan och gick sedan norr in mot staden. Sagers stuga låg skyddad från blåsten och branden. Det enda som hänt med huset till det yttre är byte av tak. Under period var det tegeltak, men en tidigare ägare , Olle Arrenius, såg till att det blev torvtak igen. Som när huset uppfördes.

Under alla år har det varit oklart med om Sagers stuga verkligen var det äldsta huset i Askersund. I Bevarandeplanen från 1993 kan man läsa att ”huset enligt tradition kan vara uppfört före den stora branden”.  Förre kanslichefen i Askersund, Alf Cederlind, forskade i gårdens historia under våren 2010 och det visar att byggnaden varit bebodd före branden och efter branden. Beviset på det är material från gamla husförhörslängder och mantalslängder hämtade från olika arkiv.

Det finns olika uppgifter om varför det lilla röda huset kallas för Sagers stuga. En uppgift är att det fanns någon Karlsson från Sagersta strax utanför Askersund som använde huset. Av det kom sedan namnet Sagers stuga. Men det finns också en del andra förslag. Det fanns familjer i Askersund med namnet Sager och några menar att namnet kommer från den släkten.

Sagers stuga användes under en period som ”sommartorp” av askersundare, med grönsaksodlingar och allt. Gården 129 där Sagers stuga finns har bytt ägare ett antal gånger.

Bilden är från 1917

Den förste ägaren enligt husförhörslängder var glasmästaren Nils Bergström, men han var av någon anledning aldrig skriven på gården.

Alf Cederlind, Leif Larsson, och jag själv har tagit fram uppgifterna om Sagers stuga på uppdrag av  Bertil och Birgitta  Gylling som ägde huset tidigare.  Och nuvarande  ägaren har fortsatt på den inslagna vägen. Tavlan finns kvar där  med lite uppdaterad text.  Det är privat kulturgärning för alla som passar där. Det gamla promenadstråket finns kvar, men  nu finns ytterligare en väg parallellt med det gamla stråket på en liten en sträcka. Varför vet  jag inte….



Bertil Boo får en egen väg

Uncategorised Posted on ons, april 08, 2020 14:19:29

2020-04-08

Bertil Boo var populär på hemmaplan. Här ett framträdande i hamnen

Pressmeddelande från Askersunds kommun

Nu får äntligen Bertil Boo en egen väg i Askersund!

På kommunstyrelsens sammanträde igår den 7 april fattades ett enigt beslut om att vägen som förbinder Torebergsvägen med Borgmästargatan ska få namnet ”Bertil Boos väg”. Kommunstyrelsen har tidigare svarat på medborgarförslag om att hedra Bertil Boos minne, att man har för avsikt att uppkalla lämplig väg efter den Askersundsbördige sångaren. Nu blir det löftet infriat.

Den gata som nu fått namnet Bertil Boos väg passerar bland annat vårdcentralen och det nya vård- och omsorgsboendet Smedsgården, som nu båda kommer att få Bertil Boos väg som gatuadress helt eller delvis. Vägen har tidigare varit namnlös.

– Vi besvarade medborgarförslagen som kommit in med att vi hade för avsikt att första lämpliga gata som behöver få ett namn ska namnges efter Bertil Boo och så blir det nu. Att det blir just den här gatan känns ju dessutom extra bra, eftersom Bertil Boo var en person som brydde sig väldigt mycket om de äldre, säger Caroline Dieker (M), kommunstyrelsens ordförande.

Bertil Boo föddes 1914 i Bohult utanför Askersund och fick ett enormt genombrott som sångare när han framförde visan ”Violer till mor” i radioprogrammet Frukostklubben 1946. Skivan sålde senare i hela 250 000 exemplar och följdes av ett stort antal andra framgångsrika inspelningar. 

Bertil medverkade även i ett antal Åsa-Nisse-filmer på 1950-talet, alltid i rollen som den sjungande bonden. Bertil Boo bodde större delen av sitt liv i Sundbyberg, men återvände ofta till hemstaden Askersund, inte minst för att sjunga. 

Bertil Boo gick bort 1996, 82 år gammal och han är begravd vid Landskyrkan i Askersund.



Finalen närmar sig för nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Uncategorised Posted on tor, april 02, 2020 09:22:34

Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund börjar närma sig finalen.  Det dröjer nog inte länge förrän verksamheter börjar flytta in. Många av golven är lackade och då gäller  det att få blå skydd på skorna för att kunna fotografera. Lägger ut några bilder från de senaste veckorna.

Taket  på övergången mellan nya  och gamla huset.

Entrén med kiosk

Ingången till boendet



Kjell fotograferar inte mera

Uncategorised Posted on ons, april 01, 2020 14:52:54

I en ålder av 87 avled nyligen Kjell Johansson, Askersund. Från en god vän kommer dessa minnesrader:

Kjell Johansson var utan tvekan Askersunds flitigaste fotograf. Han har dokumenterad Askersunds historia i drygt 60 år. Kjell har plåtat miljöer som är borta och rivna för länge sedan. Han har fotograferat bröllop och tagit personbilder. Under ett antal år var han också en flitig fotograf för olika tidningar. Och han fortsatte att plåta så länge han kunde.

Kjell köpte sin första kamera när han hade gjort lumpen. Han var 22 år då. Ibland träffade jag Kjell hemma i lägenheten vid Rådmansplan med fru Erika. Kjell och jag hade känt varandra länge. Vi har pratade om stadsmiljöer och fotografering när vi träffades. En vänlig och försynt man som inte trängde sig på. Då blir det också ofta bra bilder. Fotografer får inte vara huvudfigurer. Under en blogg har jag Kjells bilder. Har också lånat och skannat in bilder till en skiva som Kjell fått.

Kjells fotosamling är imponerande. Men så har kameran alltid hängt med. Vem har inte mött honom på cykel eller komma promenerande med sin kamera? Han har också varit aktiv i Askersunds fotoklubb och vunnit priser med sina fina svart-vita bilder.

Kjell framkallade och gjorde alltid sina bilder själv i sitt mörkrum. Men han hängde också med i den nya tekniken. Han imponerades av den digitala utrustningen. Men fortfarande tyckte han att det svart-vita bilderna var i en klass för sig.

Kjell var en mycket skicklig svarvare i sitt yrkesverksamma liv. Några planer på att lämna svarvarjobbet för att bli fotograf på heltid hade han aldrig haft. Det har varit en hobby, som med facit i hand borde ha resulterat i ett fotojobb. Så bra är Kjells bilder.

Personligen tycker jag att Kjells bilder borde resultera i en utställning. Några av hans bilder har kommunen köpte in. Men det var för ett antal år sedan. Någon tecknare har också kopierat hans bilder, utan han har fått det minsta tack för det. Men Kjell var en vänlig man som skrattade bort det hela. Sådan var han.

OVE DANIELSSON



Klipp från en gammal tidning. Allt går igen.

Uncategorised Posted on tis, mars 31, 2020 09:54:09

Ibland brukar jag bläddra igenom gamla tidningar. Det finns mycket intressant att hämta där. Hur askersundarna och politikerna tänkte då. Politikerna brottades med samma problem då så som nu. Läste om en bro till Borgmästareholmen och hur skatteintäkterna skulle fördelas. Känns det igen? Lägger ut artiklarna så den som är intresserad kan läsa. Klippen är drygt 60 år gamla, från 1958.

Båtfärd till Borgmästareholmen från gamla Kallbadhuset


Hanna Ljungqvists fotoalbum är en bildskatt från Askersund

Uncategorised Posted on tis, mars 24, 2020 15:18:59

Genom familjen Jonsson, Bygget, har jag fått tillgång till telegrafkommissarie Hanna Ljungqvist fotoalbum med många Askersundsbilder från början av 1900-talet. En bildskatt.  Jag har tidigare publicerat  bilder  från  Hanna Ljungqvist album men så här  i coronatider  kanske det finns tid att studera lite extra på bilderna. Lite nostalgi  och hur det såg ut  i stan förr i tiden. Nyttigt för alla, inte  minst för dagens politiker.

Hanna Ljungqvist avled 1974.  Hon var född 1884 i Askersund. Hennes pappa var kyrkoherde. Efter att ha genomgått elementarskolan för flickor och hushållsskolan Fleurie (Tingshuset) blev hon elev vid telegrafstationen i Askersund. Från 1928 var hon telegrafkommissarie i Askersund och var det fram till pensioneringen. En släkting till familjen Jonsson arbetade som hushållerska åt Hanna. Hon kallades allmänt för ”Tant-Lisa”. Det är genom henne och familjen Jonsson som albumet räddas till eftervärlden. Visar upp några bilder ur albumet. Familjen har copyright på bilderna, bara  som lite information

Storgatan Torget
Tingshuset
Kungabesök i Askersund
Östra Tullstugan

Storgatan

Stora Bergsgatan med Hanna Ljungqvists hus

Tant Lisa

Familjefoto Ljungqvist
Hanna Ljungqvist


Min tidningskrönika 22 mars

Uncategorised Posted on sön, mars 22, 2020 14:27:26
”Året var 1956. Det var OS i Cortina och jag låg och lyssnade på de svenska framgångarna med Jernberg och Sigge-skrinnare på vår gamla radio”
”En gång om året brukar jag gå till doktor Magnusson i Askersund. En slags besiktning precis som jag gör med bilen”
Ove Danielsson
Ove Danielsson

Det är inte längre väder och vind som gäller när jag träffar folk på stan. Om jag i min ålder överhuvudtaget ska vara på stan? Nu handlar det mest om coronaviruset. Och det är ju förståeligt. Själv har jag klarat mig som tur är och känner ingen heller som drabbats. Vad jag minns har jag bara blivit smittad en gång av ett virus. Det var påssjuka och jag blev sängliggande. Jag gick fortfarande i skolan. Året var 1956. Det finns en anledning till att jag minns det så tydligt. Det var OS i Cortina och jag låg och lyssnade på de svenska framgångarna med Jernberg och Sigge-skrinnare på vår gamla radio. Tur i oturen kan man säga. Framgångarna piggade upp i feberyran.

Regeringen har beslutat ett förbud mot evenemang med mer än 500 personer. Det ställer förstås till stora problem vid olika publikarrangemang. Någon sa till mig att det skulle bli samma problem för alla föreningar och deras kommande årsmöten. Men jag undrar. Tror aldrig jag varit på ett årsmöte med så mycket folk. Möjligen Örebro läns idrottshistoriska sällskap. Några föreningar har redan ställt in sina årsmöten. Det kanske är bäst att vara på den säkra sidan. Läste i en tidning om en fotbollsmatch i Östergötland. Någon vädjade ironiskt till de tre som brukar komma till matcherna att inte sitta nära varandra.

Sjukvården vill inte att folk kommer i ”onödan” till vårdcentralerna nu i coronatider. Själv brukar jag inte besöka läkare ofta, så för min del är det inga problem. En gång om året brukar jag gå till doktor Magnusson i Askersund. En slags besiktning precis som jag gör med bilen. Senast jag lämnade in bilen var en fjäder i framvagnen trasig. Vet inte vad Magnusson kommer fram till men det är inte aktuellt med någon fjäder. Kanske någon led. För några år sedan kollade en idrottsläkare mina knän men avrådde från operation just då. ”Det var inte mycket helt där” förklarade han, men jag lider inte särskilt mycket av mina trasiga knän så det får rulla på.

Under min aktiva tid fick jag en spark på foten som svullnade. Gick för en gång skull upp till sjukstugan i Askersund för att få lite smärtstillande. Där träffade jag en läkare som undrade om det var nödvändigt att spela fotboll. Vad svarar en haltande fotbollsspelare på det? Ett rakt besked utan någon läkarinsats.

Det är numera vanligt med kramar och pussar när folk möts. Vad jag förstår måste det bli ett uppehåll på det med tanke på coronasmittan. Brukar se tv-programmet ”Husdrömmar”. Där finns en arkitekt som använder sig av båda sakerna när han möter folk. Bara det brukar ta en del av programmet. Vad jag förstår måste nu arkitekten lugna ner sig och alla andra som använder den hälsningsmetoden. Och det blir bra för mig som bara vill se själva bygget.

Tre bra saker

Frisk luft. Det är skönt att komma ut för att jogga och promenera. Just nu ska man i min ålder inte träffa så mycket folk. Då är mina aktiviteter perfekta.

Vårdhemmen. Alla vårdhem i Askersund är stängda och det är bra i dessa tider. Lite tråkigt bara att inte kunna hälsa på brorsan som finns på ett boende.

Bron till Borgmästareholmen. Det verkar finnas en lösning på problemet med bron. Det är bra att slippa den tröttsamma debatten om vems fel det var att bygget gick snett. Politikerna får väl dela på ansvaret.



Grand Konditori vid Sundsbrogatan

Uncategorised Posted on fre, mars 20, 2020 23:37:15

Grand konditori vid Sundsbrogatan var en gång i tiden Askersunds stora inneställe när det gällde att fika och köpa bröd. Åtminstone på dagtid. På kvällarna var det andra fik som gällde. Stället låg strategiskt i sparbankshuset. Grand hade en mängd stamgäster som kom varje dag.

Bild: Ingvar Björck

Märtha Gustafsson. Bilden är från 1945. Husen i bakgrunden är rivna.

Sundsbrogatan på 50-talet med Grand till höger.

Till vänster ägaren Einar Andersson och längst fram fru Annie

Annie Andersson och bagaren Oskarsson

Busschaufförerna var ett givet gäng. En annan stamgäst var konstnären Folke Dahlberg. När han inte fanns på sin ö ute Vättern, tog han alltid en halv kaffe och en bulle på Grand. Mina starkaste minnen är när morsan Gunborg hade varit till stan och handlat med sig mandelkubbar eller någon bakelse från Grand. Då var det fest nere vid Gårdsjön. När jag blivit lite äldre var Grand ett givet fikaställe.

Tyvärr försvann Grand konditori i början på 80-talet. Annie och Einar Andersson drev rörelsen med framgång under många år. När stället bytte ägare gick sämre. Senare skulle banken ta över hela huset och då fanns det inte plats för ett konditori. Många askersundare tyckte det var bedrövligt. Grand var ett ställe som alltid funnits för många. Under sommarmånaderna drev Grand också servering på berget i Stadsparken. Huset finns kvar på berget, men har på senare år blivit skolmuseum.

Kungens pappa  prins Gustaf Adolf på besök i Askersund 1935.  Bilden utanför Grand Konditori 

Grands  uteservering intill Sundsbrogatan

Förr i tiden var det inte fult att röka som i dag. Inne på konditorierna låg röken tät . Det bröd som gästen inte orkade med räknades av när det var dags för betalning och togs kanske fram när det var dags för nästa gäst. Det var aldrig någon som klagade över att brödet luktade rök. Åtminstone var det så på Grand konditori i Askersund i mitten av 40-talet. Det berättade Märtha Gustafsson en gång för mej. Hon arbetade där som servitris. Märtha var 18 när hon flyttade från Skyllberg till Askersund. Senare bosatte hon sig i Kumla.

”Jag trivdes bra med kamraterna, men inte med bostaden. Jag som var bortskämd med eget rum hemma fick dela bostad med en annan tös. Och det var inte roligt. Jag hade 70 kronor i månadslön, plus fri mat och bostad. Sen fick jag dricks så jag blev ”uppskattad” till 125 kronor. Förmiddagspasset började klockan sju och pågick till sena eftermiddagen. Kvällspasset började klockan elva på förmiddagen och slutade klockan tio på kvällen. På söndagarna var det stängt mellan elva och tretton. Då skulle folk gå i kyrkan” berättade Märtha.

Konstnären Folke Dahlberg var en av många stamgäster på Grand. Han tog alltid en halv kaffe och bulle. Och så rökte han mycket till det.

”Det var noga med att vi hade vit blus och svart kjol. Det var innan nylonrockarnas tid. Och att vara utan strumpor var inte att tänka på. En av stamgästerna på Grand var konstnären Folke Dahlberg. Han beställde alltid en halv kaffe och en bulle. Han rökte väldigt mycket, minns jag. Då och då dök hans fru upp på konditoriet för att få tala med honom. Hon var textillärare i Askersund , medan han mest vistades ute på Vättern. Deras träffpunkt var konditoriet”, Upplyste Märtha.

Bild: Mikael Mogren 

Bild: Mikael Mogren 

”Det var ruschigt värre på populära Grand. Inte minst på fredsdagen 1945. Att kriget var slut skulle naturligtvis firas med kaffe och tårta. Helt annorlunda var det den dag då andra världskriget bröt ut. Jag mins att en grannfru hamstrade toppsocker medan en annan tog ut alls sina pengar från banken. Hon var rädd att staten skulle konfiskera alla pengarna”, berättade Märtha.

Vykort. Under många år drev Grand kaffestugan uppe i Stadsparken. Stugan finns fortfarande kvar på berget.

Som vanligt har  Linus Larsson hjälpt till med en del bilder från hans stora arkiv



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund de senaste veckorna

Uncategorised Posted on mån, mars 16, 2020 15:50:53

Nybygget vid Vårdcentralen  Askersund är  imponerande . Både  invändigt-och utvändigt. Har följt bygget  på nära håll genom  med fotouppdrag  hos Länsgårdar. Vissa utrymmen  är  klara medan det jobbas  hårt i andra delar av  byggnaden. Utvändigt händer det  också grejer som det brukar heta. Lägger  ut  lite bilder för den som är  intresserad.

Övergång mellan nya  och gamla byggnaden



Kalle i Gårdsjövik fick pokal som intresserad bandyåskådare

Uncategorised Posted on fre, mars 13, 2020 14:29:15

Kalle Karlsson i Gårdsjövik var en trogen besökare på IFK Askersunds bandymatcher. Och han blev också belönad för sin trohet mot IFK och bandyn. Kalle tilldelades nämligen en unik fin pokal av förening. Han fick en pokal med inskriften: ” Intresserad åskådare-hederspris”. Året var 1940. Har aldrig tidigare hört att någon i publiken fått en utmärkelse i form av en pokal.

Kalle var en trogen supporters  vid IFK:s hemmamatcher i bandy.

Bild:Lisa Hjalmarsson 

Att Kalles pokal blev aktuell just nu beror på att dottern Inger röjde i en garderob hemma vid Gårdsjövik för  några dagar sedan. Och där stod pokalen efter pappan. Hon tog kontakt med mej och ville skänka den till IFK Askersund för en plats i klubbrummet på Solberga. Har lovat att förmedla gåvan. Ska också uppmana IFK:s styrelse att ge Inger ett säsongskort till fotbollen som tack. Bandy finns ju inte längre så hon kan inte följa i pappa Kalles fotspår.

Pokalen som Kalle förärades med  för sina  insatser som åskådare

IFK Askersunds bandylag  1938. Ett lag som Kalle  i Gårdsjövik följde.

I klubbrummet finns en stor samling både av pokaler, vimplar och lagbilder. Senaste tillskottet i klubbrummet är en modell av gamla IP som Boris Gorek gjorde till ett skyltfönster hos färghandlare Jonny Sundberg vid torget. Jonny och Boris tog kontakt med mej om jag vill ha modellen personligen eftersom jag bidragit med en del bilder och information. Förklarade vänligt och tacksamt för de båda att den passade bättre i IFK:s klubbrum. Och där är den nu.

Från IFK:s klubbrum

Från IFK:s klubbrum



Gamla T-bryggan vid Strandparken i Askersund

Uncategorised Posted on tis, mars 10, 2020 17:33:28

Bryggorna vid Strandparken i Askersund ska flyttas österut. Anledningen är att inte alla båtplatser kan hyras ut på grund av det låga vattenståndet. Platserna längst in mot land går inte att hyra ut. Det är för grunt. Bryggorna ska placeras efter varandra i en L-form har jag läst i tidningen. Flytten ska enligt beräkningarna kosta 250 000 kronor. Det är politisk oenighet var pengarna till flytten ska hämtas. I övrigt är man eniga om att bryggorna  måste flyttas.

T-bryggan till vänster på vykortet.

Personligen tycker jag det är lite synd att de som beslutade om bryggornas nuvarande placering inte tittade på gamla bilder och vykort. Då hade inte flytten var nödvändig. Under många år fanns en T-brygga i Strandparken. Det var en brygga med platser för mindre båtar som ledde ut till den stora bryggan och djupare vatten där de större båtarna låg. Något liknande som man tänkt sig i dag, fast nu som en L-form. Lägger med bilder så alla som läser kan se. Lågt vattenstånd vissa år är ingen nyhet.

Bryggorna vid Strandparken som ska flyttas

Vän av ordning påpekar säkert att båtarna är mycket större och finare i dag och behöver djupare vatten. Men djupare vatten behövdes också tidigare. Därför var bryggan utformat som ett T. Kontentan av det här är att titta på gamla bilder och vykort innan beslut fatta.  Det är  ingen skam och man kan ha nytta av det.  Gamla T-bryggan byggdes inte bara för skoj skull, utan det fanns en tanke bakom.

Gamla T-bryggan

Bild: Lars Samuelsson

Gamla T-bryggan 

Bild från Leif Linus samling

T-bryggan passade bra för  ombyte  vid bandymatcher. En bild från 50-talet.



Min tidingskrönika 8 mars

Uncategorised Posted on sön, mars 08, 2020 09:33:21

Den årliga Bokrean är årets höjdpunkt för mej. Och för många andra förstås. Tycker det är mycket trevligt att titta, bläddra och känna på alla böcker. Vackra och bra böcker är svårt att få nog av. Askersundarna kan ju också glädja sig åt att det finns en bokhandel i stan, trots hård konkurrens från näthandeln.

Böcker -böcker . Bild från biblioteket i Askersund

Vi hade ganska många böcker hemma när jag växte upp. Och det berodde på att farsan var ombud för FIB-böckerna där alla klassiska arbetarförfattare medverkade. Det kanske är som att svära i kyrkan men det var inga böcker som lockade mej. Det handlade om mycket om fattigdom och umbärande av olika slag och var mycket tunglästa. Jag behövde inte läsa om det. Kände till det ändå. Men jag förstår att historien måste berättas.  Farsan var en usel bokförsäljare och det resulterade i att de flesta böcker blev kvar i hemma i bokhyllan. Memoarer, biografier, tidningen SE, Rekord-Magasinet, All-Sport, och idrottsböcker lockade mej mera. Då kunde jag drömma mej bort en stund från vardagen. Det sägs att de som gillar biografier inte har något eget liv, men jag tycker att jag har det.

På baksidan av Rekord-Magasinet fanns en lagbild. Lärde mej snabbt namnen på spelarna utantill sedan jag tjatat att på någon att läsa för mej. Det här var några år före skolåldern. Många trodde att jag kunde läsa redan då men så var det inte. Jag lärde mej utantill som en psalmvers. Minns fortfarande gamla landslag från 40-och 50-talet  i huvudet. Tala om onödigt vetande. Brukar stämma av lite med kompisen Kenth. Han har ett mycket bredare minne än vad jag har. Kenth brukar ofta toppa tipspromenaderna när länet idrottssällskap har möten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lagbild på OS-laget i fotboll 1948. Det blev guld. På bilden saknas Knut Nordahl som var skadad.

Under många år sysslade jag med bokbinderi som hobby hos Bertil Sandèn i Åsbro.  En mycket trevlig sysselsättning för den som tycker om böcker. Manuellt bokbinderi är ett tyvärr ett yrke som håller på att försvinna. Jag band bland annat in tidningarna Kalle Anka och Kamratposten åt ungarna till tjocka böcker i snygga band. Tror att folk blev imponerade när ungarna satt och läste tjocka böcker, därmed inget ont sagt om Kamratposten och Kalle Anka.

Så här i bokreatider skänker jag en tanke till alla duktiga författare. Det är ett tufft jobb. Det ska bli bra och böckerna ska förhoppningsvis få många läsare. Något som man aldrig vet i förväg. För några år sedan gjorde jag och fotograf Ullabritt Jonsson en bok om småstaden Askersund med bilder. Ett trevligt jobb men med press på att det ska bli bra. Det krävs också marknadsföring och reklam. Klart det går att göra som potatishandlare Tore i Svinnersta alltid gjorde i sina annonser.  Hans budskap var: ”Inga garantier ”. Det fungerade när det gällde potatis, men tveksamt när det gäller böcker. Där måste det finnas garantier på baksidan av boken att den är läsvärd och intressant.



Förslag om ett nytt Kallbadhus vid Alsen i Askersund

Uncategorised Posted on ons, mars 04, 2020 16:35:57

Miljöpartiet  har lämnat in en motion till fullmäktige om uppförande av kallbadhus, omklädningsrum  och bastu vid Alsen i anslutning till Askersund.

Miljöpartiet skriver:”Vår tids starka intresse för motion, friskvård, friluftsliv och vinterbad har inneburit ett stort nyttjande av de kallbadhus som finns i andra kommuner.

I Askersund finns en aktiv grupp med vinterbadare. För att stötta dessa själar och på samma gång göra staden ännu mer attraktiv förslår vi byggandet av en anläggning med kallbadhus, omklädningsrum och bastu. Detta kallbadhus skulle kunna bli ett fint landmärke och ytterligare stärka kommunen som besöksmål. Ett kallbadhus skulle passa synnerligen bra in i varumärket ’Den hemliga skärgården’.

Verksamheten i kallbadhuset skulle vara hälsobefrämjande, ge möjlighet till social gemenskap och kunna skapa mervärde vid konferensarrangemang. Ett kallbadhus kan erbjuda tid för avkoppling, eftertanke och stillhet, och utgöra en motpol till dagens stressiga samhälle. Projektet ligger väl i linje med planerna som kommunens strandutvecklingsgrupp arbetar med. Vi vill att Askersunds kommun utreder möjligheten att skapa ett kallbadhus med omklädningsrum och bastu.

Askersund den 3 mars 2020

Miljöpartiet i Askersunds kommun genom

Margareta Widell” .


Gamla Kallbadhuset i  Strandparken en gång i tiden 

En gång i tiden fanns det ett stiligt och välbesökt kallbadhus vid kanten av Strandpromenaden i Askersund. Huset uppfördes 1925 efter ritningar av teckningslärare Kurt Grönvall. Det hade funnits ett badhus
tidigare på samma ställe men som nu ersattes av det nya fina efterlängtade bygget.

Simskola i kallbadhuset med Svante Eriksson som simlärare.
Borgmästare Bretzner delar ut simmärken.

1953 upphörde badhuset att användas som offentlig
badinrättning. Badsugna personer fick mot avgift disponera nycklar till huset för att kunna njuta av ett bad. Med åren stod tyvärr huset och förföll. Politikerna ansåg att en upprustning skulle bli för kostsam och oekonomisk. I slutet av 60-talet revs huset under proteser från den dåvarande Badhusföreningen. Med facit i hand kan man tycka det var helt fel att riva. Särskilt nu som det ska ske friluftssatsningar nästgårds ute på Borgmästareholmen. Kallbadhuset hade passat fint in i satsningen.

Många kommuner har varit mycket rädda om sina gamla
kallbadhus. Det har kommit ut flera böcker om badhus, där kommunerna stolt visar upp sina gamla vackra byggnader. Helena Lind och fotografen Bert Leandersson, har gett ut en mycket läsvärd bok med just namnet ”Kallbadhus”.

När kallbadhuset i Askersund revs var det inte så
mycket diskussioner om att bevara gamla kulturbyggnader . Rivning av läktaren på gamla idrottsplatsen i Askersund som var från 1925 är ett annat tråkigt exempel på hur det gick till. Förstår att man inte kan bevara alla gamla byggnader, men kallbadhuset och läktaren var ändå lite speciella för askersundarna under lång tid. Kurt Grönvall var också mannen bakom ritningarna till idrottsplatsen som invigdes 1925. Två byggnader som hade varit värda att bevara tycker jag med facit i handen. I dag är synen på gamla kulturbyggnader lite annorlunda än i
slutet på 60-talet.

Mars 1925
Bandymatch på Alsen med kallbadhuset i bakgrunden.
Annons från 1927

När kallbadhuset skulle byggas 1925 så tog ett gäng
byggintresserade personer hand om det hela på entreprenad. ”Ett experiment som är värt framgång”, ansåg politikerna i stadsfullmäktige. På den här den tiden var det mycket bråkigt mellan arbetsgivare och arbetare som ledde till strejker. Politikerna tyckte det var skönt att slippa ifrån byggansvaret för första gången. Byggarna fick en summa på 12.390 kronor till badhusbygget.
Kravet i början på året var att bygget skulle vara färdigt till den 1 juni.
Skulle det dra ut på tiden skulle det bli böter med 25 kronor för varje missad dag. Men bygget stod färdigt som
beräknat. De modiga byggarna var Arvid Pettersson, A. Kjellgren, John Forss, Emil Andersson och Ivar Larsson. Invigningen skedde i augusti 1925.
Augusti 1925
——————————————-

Båtresan till Borgmästareholmen från det gamla kallbadhuset

Rivning av gamla badhuset.

Äldre askersundarna minns säkert det gamla badhuset
med en avdelning för damer och för herrar. Simskolorna hölls också i
kallbadhuset. På samma plats i dag finns en båtbrygga strax intill bron till Borgmästareholmen. Som tur är finns det bilder och vykort hur det såg ut en gång i tiden.

Rivning av kallbadhuset i slutet av 60-talet.

Bilder har Leif Linus ställt upp med från sitt stora
arkiv. Klippen kommer från gamla Askersunds-Tidning



Tivedsloppet på skidor

Uncategorised Posted on sön, mars 01, 2020 19:49:02

Per-Olof Lundin IFK Askersund vann Tivedsloppet 1956 i rykande snöstorm

Längtar ni efter snö  och skidåkning? Men det ser mörkt ut med snö  och skidåkning just nu. Många tittar säkert  på Vinterstudion i tv och blir sugna. Som att åka Vaslaoppet I dag är det Zinkgruvans IF som står för skidsporten i Sydnärke. Både med åkare och en fin anläggning.  För i tiden var det ett antal klubbar som hade skidsport på sina program. Tivedsloppet i Askersund var den stora skidhändelsen i syd under många år, men mera om det senare.

Bengt Rehnvall, IFK, har också vunnit Tivedsloppet. Bengt blev  också 36:a i Vasaloppet en gång, förutom att han var svensk mästare  i maraton 1954.

Själv har jag alltid varit en urusel skidåkare. Det var andra vintersporter som gällde när jag var aktiv. Men jag gjorde faktiskt ett tappert försök i en korpstafett tillsammans med mina bröder en gång för länge sedan. Brorsan Karlherbert och jag var aktiva inom idrotten på den tiden och hade skaplig kondition. Men vi hade ingen skidteknik. Det går inte att halvspringa sig igenom ett skidlopp, även om det bara råkar vara en korptävling. Min skidkarriär fick ett snabbt slut när PRO lag 2 passerade ute i spåret. En gammal man med en härlig skidteknik susade förbi. Och han hade också vallat sina skidor fick jag höra efter målgången.

IFK Askersund arrangerade under många Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade då namnet Askersundsloppet. Det ändrades sedan året efter till Tivedsloppet , med start i Ljungås och målgång vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan).

Senare blev det start och mål vid gamla IP. Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan göra en krok in mot staden via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken. Som grabb följde jag många Tivedslopp från toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken. Det var många blåbär som drattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande målet på IP. Bara det drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken.  Längden på loppet var runt 3 mil, med  flera vätskekontroller. En del stannade länge vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.

Arthur Östring Zinkgruvan dominerade skidtävlingarna i syd i slutet på 30-talet och börja av 40-talet. Han van Tivedsloppet ett antal gånger

Sydnärkes skidkung i slutet på 30-talet och början på 40-talet var Arthur Östring från Zinkgruvan. Han dominerade stort. Han vann fem-sex Tivedslopp. Det kan väl nämnas att loppet ställdes in 1938-39, på grund av snöbrist. På 50-talet dominerade IFK-arna Per-Olof Lundin och Bengt Rehnvall. De kanske inte vann alla gånger, men de var ständigt med i toppen.

Från det första loppet 1936 kan berättas att åkarna startade två och två från Ljungås skola. Matkontrollen fanns vid Uvaberget mellan Askersund och Olshammar. Det var 14 kilometer dit. I täten låg Gustav Nyberg , Skyllberg och Arthur Östring, Zinkgruvan. De slängde i sig lite varmt sockervatten för att sedan fortsätta ett stycke på Olshammarsvägen och in mot Boda. Mellan Uvaberget och Nordhammar hände inte något mellan de båda tätmännen. Östring hade startat en minut efter Nyberg , så hans slutseger var i det närmaste klar vid Nordhammar. De två sista kilometerna över Alsen in mot gamla Folkskolan blev en ren spurtsträcka.

Östring går i mål vid gamla Folkskolan i Askersund vid det första Tivedsloppet 1936. Första året var namnet ”Askersundsloppet”

Nyberg ledde med fem meter fram till järnvägsstationen , innan Östring satte in slutspurten. Med den segern blev Arthur Östring skidhistoriens förste Sydnärkesmästare. I segerintervjun förklarade Östring att banan var alldeles för lätt. Han tyckte det bara var gärden och sjöar att åka över. Inget vidare kraftprov. Segraren uppmanade också intervjuaren att komma upp till Zinkgruvan, där det verkligen fanns lite backar att kämpa i. Men Östring var inte ensam om att klaga på den lätta banan. Även tvåan skogsarbetare Nyberg, var missnöjd med den lätta banan. På den tiden skulle alla skidåkare vara skogsarbetare för att nå framgång. Yrket gav styrka och hårdhet. Men det var då det…

Kalle Pettersson, hade ofta den olympiska tanken i huvudet när han åkte Tivedsloppet. Det viktigaste är inte att vinna, det viktigaste är att deltaga.

IFK hade ett bra skidgäng på 40-talet. På bilden Rune Wiktorsson, John Karlsson och Erik Jonsson

Skolans skidtävling med start vid busstation. En 50-talsbild.

Bild från Leif Linus samling.

Det var lite om skidåkning och mitt eget tillkortakommande i den ärofyllda sporten.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Uncategorised Posted on tis, februari 25, 2020 17:06:33

Nu har  också en del trappräcken kommit upp i nybygget vid   Vårdcentralen. Ett av konstverken  lyser  också i entrén. Det händer  också mycket annat i byggnaden. Besiktningar  pågår  också.

Foajén med kiosk 

Gången mellan nya  och gamla byggnaden



Min tidningskrönika den 23 februari 2020

Uncategorised Posted on sön, februari 23, 2020 09:42:20

Följer ni ”Auktionssommar” och ”Antikrundan” på tv?  Det gör jag. Ni kanske också är förtjusta i loppmarknader?  I så fall är ni precis som nästan alla andra. Enligt mätningar är det mycket populära program som många följer med trevliga programledare som Sofia Rågenklint och Ann Lundberg. Tycker man lär lite sig av experternas kunskap. Det kan ju aldrig vara fel

Har inte varit på så många auktioner, men en gång var turen på min sida. Hade lovat en dotter att ropa in en gammal resväska för en billig penning. Hon skulle måla på den. Ropade fem kronor och auktionist Olle Kindbom slog blixtsnabbt. Ingen hann att bjuda mer än jag. Men det varken jag eller Olle visste var att den gamla resväskan var fylld av blått garn.  Men det visste några kvinnor som blev upprörda över Olles snabbhet med klubban. Vi hade inte öppnat väskan. Ägaren hade varit sjöman och köpt garnet på några av sina resor. Jag stickar inte men de fanns dom som hade glädje mitt fynd.

En gammal fotbollskompis hade den märkliga vanan att ropa på allt, men buden var aldrig högre än 15 kronor.  Och det var inte bara för att jäklas. Han var sådan. På den tiden fanns det en auktionist som hade auktioner inne på gamla hotell gården. Auktionisten var en allvarlig man med hett humör. Han blev sur och menade att fotbollskompisen alltid missbjöd. Men auktionisten fick sin revansch. Vid ett tillfälle skulle han ropa ut ett stort cykelställ med tak som brukar finnas utanför hyreshus. Kompisen bjöd som vanligt 15 kronor och den allvarliga auktionisten slog direkt. Där stod kompisen med ett stort cykelställ som måste fraktas bort på något sätt. Minns inte hur han gjorde. Det kanske står kvar

Erik Lind

Bild:Ullabritt Jonsson 

Själv brukar jag gå på auktionskammaren i Askersund vid förhandsvisningarna. Jag har till och med ett eget kundnummer, som gör att jag kan lämna skriftliga bud och vänta på att auktionist Erik Lind ska ringa. Men det händer sällan. Det handlar mest om böcker. Buden är tydligen för låga. I Askersund går många på auktion enbart för att lyssna på Erik. Han är populär. Jag har upptäckt att många som går runt och tittar har block och penna med sig. De kollar, vänder och vrider på prylarna och skriver upp. Nästa gång ska jag också ta med mig block och penna för att låtsats jag minsann också är kunnig. Det inger respekt. Men sedan vad jag skriver är en annan sak.

När det gäller loppmarknader startade vi här hemma själva en egen ”loppis” för några år sedan. Vi skulle flytta från hus till lägenhet och ställde ut allt som vi inte kunde ta med på altanen. Folk fick köpa och lägga pengarna i glasburk Vi hade redan flyttat men våra trevliga gamla grannar Maj-Britt och Östen plockade in glasburken på kvällarna. Vi blev av med prylarna och lite pengar blev det i glasburken. Folk är   ärliga.



OAS en välkänd hörna vid Sundsbrogatan -Storgatan

Uncategorised Posted on tor, februari 20, 2020 13:22:40

Askersunds-Tidning skrev 1947 att ett av stadens mest välkända hörn låg i korsningen Storgatan-Sundsbrogatan, där Lek och Bo finns i dag. Och det är väl fortfarande ett känt hörn, åtminstone för alla barn som längtar efter nya leksaker. Som tur är finns det också en del artiklar för vuxna. Ingen behöver lämna butiken tomhänt. På den tiden disponerade klädbutiken OAS större delen av lokalerna ut mot torget.

En bild från början av 1960 talet då OAS fanns kvar i stan

Bengt Pettersson och Maja Karlsson

Birgit Olsson

Anledningen till att gamla AT uppmärksammade OAS just då, var att det hade förflutet 65 år sedan Otto August Olsson lade grunden till företaget. Vid den tiden var Ottos son Simon chef för firman. Det här hänt mycket i OAS-huset genom åren. Och nya förändringar är på gång. Lek och Bo ska byta ägare. Själv kommer jag inte ihåg mer än hälften av vad som hänt. Men det kanske finns någon som läser det här och kan fylla på?

Förr låg det en bokhandel i huset vid sidan om där Lek och Bo finns i dag. Där finns Letex i dag. Som jag minns har det nog mest varit klädeshandlare i lokalen genom åren. När den branschen började svikta slängde ägarna in handduken för gott. OAS hade på sin tid både dam-och herrkläder. Företaget var framgångsrikt, men det var innan folk kunde åka till Marieberg och Motala och handla kläder. De flesta hade fullt upp att bara ta sig in till stan från nuvarande kommunens ytterområden på den tiden. Letex verkar dock ha hitta sin nisch, som det heter på ett lite mera affärsmässigt språk.

En man som hette A G Lindborg drev klädbutiken vid torget innan OAS tog över. Lindborg drev sin rörelse med framgång, även om han råkade ut för en del otrevliga saker. Som inbrott. Jo det fanns inbrottstjuvar även på den tiden, om nu någon mot förmodan inte trodde det. I en tidning från 1911 kan man läsa att Lindborg drabbades av ett inbrott i sin butik. Någon hade tagit sig in och stulet ”en kavaj, ett par korderjosbyxor(?) , strumpor, samt växelkassan”. Värdet på stöldgodset låg runt 25 kronor. I växelkassan låg en femma. Tjuven hade brutit sönder det stora hänglåset på affärsdörren med ett järn som hade stulits hos en Eriksson i Stadskvarn strax norr om Askersund. Samtidigt tog sig tjuven in den intilliggande bokhandeln med falska nycklar. Där blev bytet 50 kronor. Tidningen var helt säker på tjuven kände till brottsplatsen mycket väl. Brandvakten Karlsson och postbiträdet Malm hade på natten också uppmärksammat en person som med raska steg gick in i en port. Lindborg uppgav i sin efterlysning på tjuven att den stulna rocken var av” gråmelerad duffel med blått cheviotfoder och byxorna av smårandigt tyg”.

Vem var då Otto August Olsson, som såg till att OAS fanns så många år vid torget i Askersund? Han föddes i Borås, var annars för en textilhandlare ?

Redan vid 12 års ålder började hans affärsbana då han gick från dörr till dörr i Borås och sålde småprylar ur en korg. Efter några år erbjöds han plats hos en handlare i Toarps socken. Handlaren hade ett 20-tal ”drängar” som gick runt på bygden och sålde allt från bomullstyger till schalar. Otto August hade hela tiden siktet inställd att bli egen företagare. Han sparade en liten slant och köpte in ett litet lager av varor.

På 1860-talet öppnades Borås –Herrljunga järnväg till Otto August stora lycka. Han kunde med järnväg ta sig ut i Sverige på marknader och torgdagar. År 1881 köpte Otto August en jordlott strax norr om järnvägsstationen i Hallsberg och där lade han grunden för sitt företag. Han byggde en gård på sin jordlott, där det fanns en depå av varor. Därifrån drog han sedan ut på marknader och torgdagar . Så småningom hittade också en del kunder till depån i Hallsberg. Senare blev det också butiker både i Hallsberg och Askersund.

Bokhandeln i grannbutiken till OAS drevs under många år av originelle Josua Larsson.  Han började som bokhandlarbiträde  hos Arvid Carlsson, men tog sedan över. Arvid var mera filosofiskt lagd  än Josua.  Ett ordspråk som han myntade var : Krig det är farligt, men  punsch är gott”. Josua  var inte mycket för att folk stod länge och valde mellan böcker, vykort och andra varor. Han var lite otålig och påpekade också ibland att det var dags att bestämma sig. Han sålde också penninglotter som var en mycket stor sak på den tiden. Det var långt före skraplotternas tid. Minns jag rätt var det dragning den 15 i varje månad. Då var det alltid stor uppståndelse hos Josua. Var det någon askersundare som kammade hem högvinsten ?

Bokhandlare Josua Larsson. En verklig Askersundsprofil

Mitt emot bokhandeln ute på torget hade föreningarna sina lottkiosker. Minns att Josua gisslade lottförsäljarna hårt. Han tyckte det var ”skitlotter” som bara gav lite kaffe i vinst. Annat var det med hans lotter som kunde ge miljoner. Josua tyckte att folk skulle strunta i ”skitlotterna” och istället samla ihop pengar till en ”riktig” lott hos honom.

Det är trevligt att det finns butiker som fortfarande går bra i OAS-huset. Och bra för askersundarna.



Vedhuggningskommittè i Askersund

Uncategorised Posted on fre, februari 14, 2020 10:31:09

Vedhuggning har kommit i ropet igen. Kanske dags att bilda en kommitté igen i Askersund.

Rubrikerna är från 1947

Direktör Franzén på Askersundsverken lånade ut en bil till frivilliga vedhuggningen 1947.

ASKERSUND. För mycket länge sedan, närmare bestämt 1947, bilades en kommitté i Askersund som skulle ordna med frivillig vedhuggning. Det var föreståndaren vid arbetsförmedlingen som organiserade det hela. Går man runt i dagens villaområden så sysslar en del  just frivillig vedhuggning. Ved som ska användas för uppvärmning av villor, eller bara för lite mys pys framför brasan ruskiga höstkvällar.

1947 handlade det hela om samhällsnytta av ett helt annat slag. Det var stor brist på fossila bränslen vid den här tiden, så åtgången av ved mycket stor. Bränslesituationen i landet var mycket allvarlig. För att hålla igång industrin behövdes stora mängder ved. Alla kommunala instanser behövde ved i avsaknad av olja för att värma upp sina lokaler. Samma var det för uppvärmning av bostäder. Så var det över hela Sverige.

Olika myndigheter och organisationer i Stockholm enades om att försöka intressera svenska folket för fritidshuggning. Uppmaningen var att varje arbetsduglig person skulle hjälpa till . Naturligtvis utan betalning. Arbetet organiserades på olika sätt. En del i form av kvällsarbete, och en del i form av huggardagar. I det senare fallet uppmanades industrierna att ges sina anställda ledigt vissa dagar för hugga i skogen.

Ett stort problem för den frivilliga vedhuggningen var bristen på verktyg. Länsarbetsnämnden hade 400 verktygssatser och det förslog inte på långa vägar. Arbetsförmedlingen hade dock fria händer att köpa in verktyg så fort det fanns några att tillgå.

För att uppmuntra huggarna delades ett litet rockmärke i form yxa ut till alla. För 10 meter ved fick huggarna en bronsyxa, för 25 meter en silveryxa och för 100 en guldyxa. Vidare fick bäste huggaren i länet en olympiaresa i pris. På en del platser ställde lottakåren upp med förplägnad. På några plaster ordnades också underhållning.

Vid den första sammankomsten i Askersund undrade rektor Frendel om det var tillåtet att köpa upp massaved för husbehovsbränsle. Det blev ett blankt nej. Däremot var det tillåtet att köpa skog på rot, även om det inte var så lämpligt att hugga meterved av. Ett stort problem var hur huggarna skulle ta sig till den plats där veden skulle huggas upp. En del som hade anmält sig som frivilliga vedhuggare bodde långt från huggarplatsen. Problemet med transporter i Askersund löstes dock snabbt. Direktör Franzén på Askersundsverken ställde välvilligt en bil till huggarkommitténs förfogande.

Många askersundare ställde också upp och skänkte priser till huggarna. Direktör Karl Nilsson vid Trikåfabriken skänkte ett presentkort på 50 kronor. Askersunds köpmannaförening ville inte vara sämre utan skänkte tre presentkort värd 70 kronor styck. Men det var nog olympiaresan som lockade många energiska huggare. 1948 gick sommarolympiaden i London med stora svenska framgångar.

Eftersom det är så många som ägnar sig åt frivillig vedhuggning i dag, kanske det är dags med en liten organisation igen. Det behöver inte vara någon kommunal kommitté utan bara en liten förening där man kan dryfta vedhuggningens för –och nackdelar. Och lottakåren -om det finns  någon sådan i Askersund  i dag- får gärna ställa upp med lite god förtäring om det skulle vara så. Själv myseldar jag bara lite ibland. Och veden som jag har var färdighuggen när den kom till mej, så jag är inte riktigt kvalificerad. Men det finns många andra som verklig uppfyller alla krav. Det är bara att ta en runda i villaområdena.



Det händer mycket på nybygget vid Vårdcentralen

Uncategorised Posted on tis, februari 11, 2020 19:21:01

En del av  rummen vid  nybygget vid Vårdcentralen i Askersund är städade  och klara. Markplaneringen är  också på gång. Det  händer  massor av saker varje vecka jag besöker bygget med min kamera.  Den senaste tiden  har det  också varit ett antal visningar  i den nya byggnaden. Diskussioner om hyror är också aktuella. För sådana diskussioner  finns andra forum. Jag vill bara visa bilder  från bygget.



Min tidningskrönika 9 februari

Uncategorised Posted on sön, februari 09, 2020 09:19:10

Kataloger med vårens mode börjar fylla brevlådorna. Har aldrig varit så intresserad av sådan litteratur. Brukar köpa det jag behöver utan tänka så mycket på mode. Alltid blir det populärt och inne någon gång resonera jag. Faktum är att jag ändå gjort en investering på sistone. I en ny keps. Man måste ändå se lite skaplig ut. Kepsen jag bär på vinjettbilden har hängt med i några år och stämmer inte riktigt med verkligheten. Bilden är flera år gammal.

Ibland när jag är ute och springer i toppluva känner inte folk igen mej.  ”Jasså är det du, såg inte att det var du utan keps”, säger folk. Det är bara att konstatera det inte jag som satt avtryck hos folk, utan kepsen. Men jag står ut med det. Borde bli sponsrad av en fabrikant när jag tänker efter.

Ska väl också säga att det inte bara mode som dyker upp i reklamen i min postlåda. Blad med bygg-och elektronikprylar fyller också brevlådan ibland. Men jag behöver varken skruvdragare eller äggkokare för att nämna något.  Frukostäggen kör jag i åtta minuter i gryta på spisen med hjälp av en äggklocka som jag alltid gjort.

Det är viktig att handla på hemmaplan lyder reklamen för att handeln ska överleva.  I Askersund i mitt fall. Brukar tala om det med vänner när vi möts på stormarknaden Marieberg i Örebro. Vi tycker det är för jäkligt att inte handla hemma i Askersund. Och att vi är på Marieberg är naturligtvis bara en tillfällighet.  Vi skulle ändå till USÖ eller något sådant. Själv åker jag till Marieberg bara som en liten utflykt och avbrott i pensionärslivet. Det är som en stor fritidsgård med mat, fika och allt som hör till. För det mesta handlar jag ändå på hemmaplan och det  blir inte så ofta och inte så mycket.

Det där med mode och klädinköp kan vara knepigt ibland. Tror aldrig jag provat ett plagg i en butik.  Och jag tycker också inköpen ska gå i en viss ordning. En bekant till mej skulle köpa en slips. När han hade gjort det frågade expediten vänligt om det skulle var något mera. ”Jag kan ta en överrock också” blev svaret och det gjorde att expediten blev helt ställd. Så bör det inte gå till när man köper kläder. Det gäller att börja i rätt ände. Med strumpor och uppåt. Om inte annat för att slippa chocka snälla expediter.

Birger

Bild : Kjell Johansson

När vi ändå är inne på mode och kläder minns jag vännen Birger. Han var lite eljest och höll sig lite utanför samhällets normer men mycket allmänbildad. Birger läste allt han kom över. Han var lika klädd både sommar som vinter. Många tyckte lite synd om Birger och gav honom kläder. Han var vänlig. Tackade och tog emot. Jag hälsade på honom ibland i en liten röd stuga på Norra Bergen där han bodde i slutet av sitt liv.  Kunde bara konstarterna att han kunnat öppna en andrahandsaffär med kläder om det varit så. Birger tog emot kläder men använde väldigt lite av det han fick till skänks. Men han ville inte såra vänliga givare.



Lägenheter i gamla Samrealskolan

Uncategorised Posted on ons, februari 05, 2020 19:00:15

Gamla Samrealskolan i Askersund är under förvandling. Den invändiga rivningen är i full gång. Askersundsbostäder ska bygga åtta lägenheter i den gamla skolbyggnaden. Det är Åv-Bygg i Åsbro som ska göra jobbet. Markarbetena är också i full gång. Har lovat att följa bygget med min kamera. Bilder som ska gå på bostadsbolagets hemsida under nyheter. En del kommer jag också att köra på min egen blogg. Inflyttningen beräknas  till december. Vad jag förstår  är  intresset mycket stort för att få bo i Samrealskolan. Håll till godo: 



Lär känna din stad -utställning i Sjöängen

Uncategorised Posted on fre, januari 31, 2020 10:33:34

Lär känna din stad! Det är ett ämne som eleverna vid särskolan Knopen vid Sjöängsskolan i Askersund jobbar med under några månader.  Arbetet har nu resulterat i en utställning i Sjöängens foajé. Eleverna har gjort modeller av byggnader i Askersund som sticker ut i stadsbilden.  Landskyrkan, Vattentornet, byggnader i hamnområdet för att nämna några. Eleverna har använt olika material till byggnaderna. Utställningen kommer att finnas under några veckor. Ett råd till besökarna är att ta med mobilen och använda QR-koden (optisk avläsning).  Genom koden går det också att få muntlig information om husen.

Elever och lärare har gjort ett fint arbete om något så viktigt som stadens historia och byggnader. Informationen har hämtas in på olika sätt genom personliga besök, fotografering och i bloggar på nätet.

QR -kod


Satsningen på Norra Bergen i Askersund är igång

Uncategorised Posted on tis, januari 28, 2020 19:00:28

Askersudsbostäder har börjat jobbet med satsningen på Norra Bergen. Det handlar då om markarbeten och ledningsdragningar. Gamla Samrealskolan ska byggas om till hyreslägenheter. De stora lönnträden vid trappan som under sommarhalvåret skymde skolan från Stora Bergsgatan har till att börja sågats ner. Det ska bli nyplanteringar.

28 januari 2020

Jag utfärdar också en reservation för trädsorten som kapats. Kunskapen om träd är inte min starka sida. Intill stubbarna fanns i alla fall torkade lönnlöv. Vän av ordning kanske undrar hur jag kan veta att det är den sortens löv när jag inte känner till träden. Tar då nytta av mina idrottskunskaper som gammal sportjournalist. Kandas ishockeylag kallas ”lönnlöven” och hade just ett sådant löv på sina tröjor som finns vid trappan. Långsökt men så är det. Ibland kan man ha nytta av sådant.

Kanadas ishockeytröjor.   Samma sorts  löv som vid Samrealskolan. 

Jag och många med mej har trott att träden vid trappan är en mycket gammal plantering men så är det inte. Det är bara att titta på gamla bilder.  Har en bild på konstnär Börje Sandelin från 1959 där han står vid trappan. Då fanns det inga träd.  Men lönnar-om det är så- verkar växa snabbt.

Beslut om att bygga Samrealskolan togs 1905. Årtalet som också står på fasaden. Invigningen skedde några år senare i januari 1907. Inflyttning hade då pågått under året. Byggmästare var N.J Ackzell Katrineholm och Viktor Forss, Askersund. Bygget kostade då 59.786 kronor. Det tillkom också en del kostnader för markförberedelser.

Lägger med  några bilder som visar utvecklingen.

26 januari 2020 

Bild  sommaren 2013 

På vykortet står årtalet  långt upp  på byggnaden. Det  flyttades ner  till ingången.

Bild från 1959 på konstnär Börje Sandelin.  Då fanns  det  inga träd  på gården .



Persienner på plats i nybygget vid Vårdcentralen

Uncategorised Posted on mån, januari 27, 2020 18:55:36

Det är  full fart  i  alla våningarna på nybygget vid Vårdcentralen i Askersund. Senast träffade jag på några som satte upp persienner . Och det är  minsann ett antal   fönster att jobba med i den stora byggande. Gången  mellan gamla  och nya byggnaden  börjar också bli klar.

Gången mellan de  båda  byggnaderna för  någon vecka sedan.

Gången mellan byggnaderna i dag.

Den blivande entrén 



Min tidningskrönika 26 januari 2020

Uncategorised Posted on lör, januari 25, 2020 23:17:48

Jag har tagit för vana att gå och lyssna på Askersunds fullmäktige i Sjöängen. Det är möten en gång i månaden. Kanske en gammal yrkesskada efter att ha följt kommunens politiker att antal år son journalist. Samhällsintresset finns kvar. Brukar ha sällskap med några få åhörare och ett antal ersättare. Måste också erkänna att en bidragande orsak till mina besök också är att jag bara bor ett stenkast från Sjöängen. Bekvämt och bra.

Just nu rasar debatten om skolnedläggelser. Inga lätta politiska beslut. En del sågar förslagen och en del andra tycker det är det enda rätta för att spara pengar. Det är väl så demokratin ska fungera. Olika åsikter.  Betygen på politikerna kommer valdagen. Har man följt sina vallöften? Minns när jag skulle börja skolan i slutet på 40-talet. Då försvann ett antal bygdeskolor, bland annat Läggesta skola där vi bodde. Hörde aldrig några protester. Så var det på den tiden. Mina föräldrar hade heller ingen röst i samhället. Ingen skulle ha brytt sig.

Under en period kallades det politiska läget i Askersund för ”Grönköping” i media. Då fanns det mindre oppositionspartier som var emot det mesta. Minns att ordförande i fullmäktige, Norefors, vädjade till mej på skämt att jag skulle skriva Jönköping istället för Grönköping. Det skulle se bättre ut. En ledande politiker i ett oppositionsparti kom alltid in på redaktionen dagen efter fullmäktige och ville rätta till en del formuleringen. Det blev så klart nej från min sida. Förklarade att han fick stå för vad hans sagt på fullmäktige. Han tyckte då att jag böjde nacken för de stora och slog mot de små när han inte fick sin vilja igenom. Så skulle dagens politiska råd, Caroline och Anna, naturligtvis aldrig göra.

Har ofta funderat på vad som hänt om det funnits Facebook och likande vid den tiden. Det skulle förmodligen varit rena drömmen för de små oppositionspartierna i Askersund när det stormade som värst. En gillaknapp på Facebook.  Där kan man i dag följa det politiska läget och vad folk sympatiserar med och med vilka på gillaknappen.

Bröllopskort duger  inte  längre  som legitimation. Det okända  paret har inget med texten att göra.

När jag är ändå är inne på det här med datorer måste man i dag ha ett Bank-ID för att komma vidare i många fall. Jobbigt. Jag kan inte ens rätta stryktipset utan ett Bank -ID. Nej annat var det förr med id-handlingar. Vännen Viola som arbetade på Systembolaget i Askersund under många år berättade för mej att det krävdes legitimation med foto vissa tider på dygnet. Hon mindes ett gammalt par som stod och väntade och inte vågade fram till disken. Viola förklarade till slut att det var deras tur. Kvinna berättade då att de inte hade någon legitimation med foto, men hade istället tagit med sig ett vanligt familjefoto där båda fanns med. De fick så klart handla. Viola  är snäll. I dag skulle det inte ha räckt med ett bröllopsfoto.



Granen på Askersunds torg ifrågasatt

Uncategorised Posted on tor, januari 23, 2020 16:44:38

Ska det finns någon julgran på torget i Askersund eller inte? Ja det är en fråga som tekniska förvaltningen har synpunkter på med anledning av att torget ska renoveras. Skrivelsen från förvaltningen nedan:

En bild från 50-talet med granen på Askersunds torg

”Synpunkter till estetiskt och funktionellt råd avseende renovering av torget i Askersund från Tekniska förvaltningen

Under rubriken ”Vad torget i huvudsak skall användas till” vill tekniska förvaltningen föreslå att den nuvarande utsmyckningen vid juletid, med en stor gran med belysning, mitt på torget, övervägs.

Att hitta, fälla och transportera in en gran samt resa den på torget, och när julen är slut, fälla den och transportera bort den kräver både förberedelser och förhållandevis mycket arbetstid (2 man, 6-7 dagar) för att utföras. Vid resning av granen och montering av belysningen behöver speciell lyftutrustning hyras in. Under senare år har det också varit svårt att hitta en lämplig gran, i rätt storlek, som står så till, att den kan fällas och transporteras till torget utan att den skadas alltför mycket.

Tekniska förvaltningen föreslår att utsmyckningen vid juletid förändras så att den blir enklare att hantera och därmed minimerar tidsåtgång för uppsättning/nedtagning (2 man, 2 dagar).

Ett alternativ skulle kunna vara att liknande girlanger som sitter över Sundsbrogatan hängs upp mellan de lyktstolpar som ”omringar” torget. Man skulle också kunna tänka sig montage av ljusslingor i de mindre träd som står i refugen mot Sundsbrogatan. Uppsättning och nedtagning skulle likt girlangerna över Sundsbrogatan kunna skötas av Askersund i centrum varvid tidsåtgången ytterligare kan minskas (0 man, 0 dagar)

Effekten av förändringen blir att tidsåtgången för att julsmycka torget avsevärt minskar och därmed blir betydligt billigare.

Not: Granen på hamntorget skall naturligtvis vara kvar. Den är betydligt mindre och hör till den”.



Hamnmagasinet- köttbesiktningsbyrån som blev kulturhus

Uncategorised Posted on tis, januari 21, 2020 23:28:34

Gamla Hamnmagasinet i Askersund har förvandlats från köttbesiktningsbyrå till något av kulturens högborg. Det har visserligen tagit ett några år men nu är det faktum. Något som hamnjobbarna en gång i tiden knappast kunde drömma när de slet med lasten från båtarna i hamnen. Då var byggnaden just ett magasin. Och under en period en lokal för köttbesiktning. Från början av 30-talet och en bit framåt.

Hamnen med Hamnmagasinet

Bild: Anton Tannerstad

Att få en köttbesiktningsbyrå var stort. I riksdagshuset fastställdes taxan för besiktningen i Askersund. Det fanns en större våg för vägning upp till 300 kilo.  I tidningsreferat kunde man läsa distriktsveterinär Östberg fick stiga upp tidigare än vanligt premiärdagen i december 1932. Det fanns också ett särskilt rum för kött som man misstänkte inte var helt i sin ordning. I det lilla kontoret fanns nämligen ett trikinmikroskop.

I dag är bottenvåningen fylld med små butiker och hantverkare. På övervåningen finns konsthallen och auktionskammaren. Under en period fanns där också ”Båt-Harry” Karlssons museum med bilder och information  om sjöfarten  på Vättern.

Under ett antal år var magasinet en verklig huvudvärk för beslutsfattarna hur underligt det låter i dag. Vad skulle den gamla byggande användas till? Skulle den rivas eller rustas. De politiska partierna kom senare att använda magasinet som lockbete i valrörelserna. Det fanns massor av förslag. Många var mycket fantasirika. Det handlade om att förvandla byggnadens bottenvåning till en saluhall. Fiskbutik, glashytta, och keramikverkstad var andra förslag. Som alltid handlade det om pengar. Hur mycket skulle satsningen få kosta? En del av verksamheterna blev också verklighet, som keramikverkstaden och glashyttan. Den senare finns inte kvar längre.

En äldre  nattbild på Hamnmagasinet

Ett mycket radikalt förslag var att flytta fram magasinet fem meter! Enligt många politiker var det ett utmärkt förslag. På det viset skulle man slippa den läckande stenmuren som finns på baksidan.  En del undrade om det inte var bättre att plocka bort stenmuren än att flytta hela magasinet. Men det blev det inte någon flytt, på grund av allt för höga kostnader.

Nu har det gått 31 år sedan Gösta Svensson blåste invigningsfanfaren och alla verkar vara nöjda med satsningen som gjordes på Hamnmagasinet. Förmodligen av de mera lyckade satsningar som gjorts. Magasinet har blivit ett verkligt dragplåster i hamnområdet. En turistattraktion.  Hur skulle det ha sett i hamnen utan magasinet…

Kan väl heller inte undgå att nämna att en riktig trotjänare i magasinet är min bror, keramikern Karlherbert.  Verkstaden har funnits i byggnaden sedan invigningen 1989.  Nu är det barnbarnet Sandra driver verksamheten.  Brukar inte skriva så mycket om släkten men jag tycker brorsan är värt uppmärksamheten även om han nu inte är aktiv på grund av sjukdom.



När Askersund hade tullar

Uncategorised Posted on lör, januari 18, 2020 11:00:41

Tullavgifter blir allt vanligare. Biltullar i Stockholm och avgift för att åka över nya bron i Motala. Bara för att nämna något.Tullavgifter är en återgång till gamla tider. I Askersund fanns förr tre tullstugor. En vid Sundsbron, en vid Norrtull och en vid Östertull. Det senare huset finns bevarat i Askersunds hembygdsgård. Stugan kom dit på 30-talet. Den stod öster om Tullplan innan den fraktades upp till hembygdsgården.

Östra tullstugan i sitt ursprungsläge i närheten av Tullplan. I bakgrunden Klippan. Från Leif Linus arkiv.

Reportage från Askersunds-Tidning 1925

Askersund hade fått rättigheter att få ta upp tullavgifter av folk som kom från
landet in till stan för att sälja livsmedel. Vid varje tullstuga fanns en bom
mitt över gatan. Ingen släpptes in till stan förrän tullavgiften var erlagd.

Tullavgiften växlade i storlek beroende på vilka varor som skulle försäljas i stan. Tullstugorna tillhörde staden. Den som skötte det hela fick bo hyresfritt i stugan och fick dessutom en liten avlöning som ”tullnär”.

Farsan Sven tillverkade en gång i tiden modeller av tullstugan. De finns bevarade i hembygdsföreningens samlingar.

I hembygdsföreningens jubileumsskrift  till medlemmarna finns det mera att läsa om stugan vid Östertull. Kan också nämna att farsan Sven gjorde ett antal miniatyrer av tullstugan som skulle användas till sparbössor att ställa ut i stadens butiker. Pengarna skulle gå till föreningens verksamhet. Stugorna finns bevarade i hembygdsgården, men någon insamling blev det aldrig.

PS! Min blogg byggde på tidningsuppgifter från mitten av 20-talet. Då var man helt övertygade om att östra tullstugan hade
klarat sig undan storbranden 1776. Men man hade fel. I hembygdsföreningens jubileumsskrift kan man läsa att det gjorts en dendrokronologisk datering av stockarna i stugan och den visar träden var fällda vintern 1780-1781, vilken visar sig att stugan är byggd några år senare. Dendrokronologi är en metod att datera träden efter dess
årsringar.



Bygget vid Vårdcentralen i början på året

Uncategorised Posted on mån, januari 13, 2020 19:22:59

Det är full fart på nybygget igen vid Vårdcentralen i Askersund efter helguppehållet.  Just nu pågår  murning vid den  kiosk som ligger vid stora entrén. Vi akustiksten är det som gäller.  Några  håller  också på att färdigställa  gången mellan nya  och gamla  byggnaden.

Kiosken vid stora entrén. Murning med akustiksten.



Min tidningskrönika 12 januari

Uncategorised Posted on sön, januari 12, 2020 09:03:48

Är det många av er som börjat ett nytt liv efter nyår?  Tänkte det. Tänker då mest på träning och motion av olika slag. Och kanske ny mathållning med massor av grönkål och broccoli? Inte för det smakar mycket av det gröna men det ska vara så. Har läst det i en hälsotidning. Förhoppningsvis kommer det att göra nytta på olika sätt. Går ofta förbi träningslokalen vid Strandparken. Där är det alltid full rulle. Folk svettas, sliter och står i.  Och badar bastu. Säkert väldigt trevligt och nyttigt för kropp och själ. Måste erkänna att jag själv inte varit inne i en träningslokal mer än som journalist för att göra reportage. Och då har jag ändå idrottat en del.

Själv kör jag på som vanligt några rundor i veckan runt Gårdsjön. Då passerar jag mitt gamla föräldrahem och det väcker tankar och funderingar, men inte så många direkta minnen. Jag är en katastrof när det gäller barndomsminnen. Vet inte vad det beror på. En del minns ju allt. På rundan finns heller ingen som tycker att jag fått ”åldersnoja”.  Ibland är det någon ko med sina vackra ögon som kollar efter vägen och ibland några hästar. Inbillar mej att de tycker det ser ganska bra ut. Det är nog för mej.

Vid den här tiden på året saknar jag och många med mej bandydusterna på gamla IP, eller Tivedsloppet på skidor som gick över Väderkvarnsbacken. Efter matcherna kunde vi spelare få osåld korv av ”Hälla-Oskar” som skötte kiosken. Men det var stora fläskkorvar som tog knäcken på ”Hälla-Oskar” som försäljare. Istället för den vanliga varmkorven hade han fått en plåtburk med stora fläskkorvar till sin kiosk en kväll när det var fest på gamla IP. ”Ove vad är det här ”, ropade han upprörd på mej. Han visste att jag hade jobbat på Slakteriföreningen. Vi kunde tillsammans konstatera att det var fel korv. Korven skulle aldrig gå att sälja till danslystna personer. Vem ville bjuda sin dam på en stor fläskkorv. Oskar fick slå igen verksamheten för kvällen. Tycker aldrig att han blev sig lik efter den pärsen. Men det är en svunnen tid och mest nostalgi.

Hälla-Oskar var lite allt i allo på gamla IP i Askersund . Han var också korvförsäljare.

Så här års är det annars mycket återblickar i tidningar och övriga media. Gamla nyheter om året som gått. Tycker det blir lite tjatigt. Under helgerna har jag kollat lite på tv. Det var trevligt att se ”Hasse och Tage” igen. Första gången jag såg Hasse i verkligheten var på en Knäppupp-revy i Laxå. Hade sparat ihop några kronor som grabb för att kunna ta bussen till Laxå och köpa en biljett till tältrevyn.  Udda för en ungdom tyckte en del.  Brydde mej inte. Hasse och Martin Ljung körde då det klassiska inslaget i en tågkupé där inte Martin kunde somna.

Slutligen lovade jag i min förra krönika återkomma om nyårslöften. Ska försöka ersätta en del kaffebröd med sådan där små runda kex ni vet. Lagom torra och smaklösa, men det är alltid något att stoppa i munnen.



Askersunds torg ska få ett eget råd

Uncategorised Posted on fre, januari 10, 2020 09:56:43

Askersunds torg ska få ett eget råd under ledning av ordföranden i tekniska nämnden Staffan Korsgren. Torget i Askersund har alltid varit ett kärt diskussionsämne. Nu är det dags igen. Det är dock första gången Askersunds torg får ett eget råd. Rådet ska ta fram förslag på en ny utformning av torget.  Det hela är kostnadsberäknat till 5 miljoner.

Kullerstenstorget. 

Förhoppningsvis kommer också den ”vanlige” askersundaren  få säga sitt med ett antal offentliga möten. Inte bara politiker, tjänstemän och intresseorganisationer som annars brukar vara vanligt i sådana här sammanhang.

För några år rustades torget upp ordentligt. Kommunen gjorde med hjälp av statliga pengar en handikappanpassning. Inte så mycket på själva torget, men runt omkring. Från början var det meningen att det var själva kullerstenstorget som skulle rustas. Det fanns pengar avsatta till det. Sedan kom staten in i bilden. Tyvärr blev det då inga pengar över till kullerstenstorget, när det andra delarna runt torget hade fått en ansiktslyftning. Lite av kullerstensbeläggningen fixade man till med plattgångar, men inte allt. Under de här åren var det också lite svängdörrar vad gällde chefsbefattningen på tekniska. Och det gjorde inte saken bättre.

Gångarna ska vara fria men det är  inte alltid så. Men för att det ska fungera måste  det  också finnas en  klara rutmarkeringar  för parkeringarna har parkeringsvakten upplyst.

Det har funnits nästa lika många förslag på hur torget ska se ut som innevånare i Askersund. På 40-talet fanns det förslag om att plantera ett träd på mitt på torget med lite bänkar omkring. En del har till och med föreslagit asfaltering, men det måste ha varit mera på skämt, eller efter glad kväll på krogen. Centrala Askersund är av riksintresse och då får det inte hända något som förstör stadsbilden.

Men det är inte första gången det varit bråk om torget. Inför Askersunds 300-jubileum 1943 uppstod en het politisk strid om en gammal fin torglampa. I folkmunnen var den döpt till ”metkroken”. Lampan hade stått på torget sedan staden fick elljus. Eftersom det skulle bli jubileumsfest på torget skulle lampan bort ansåg hälften av de aktiva politikerna, medan andra hälften ville ha lampan kvar. Beslutet blev att den skulle bort och placeras i stadsparken. Men när ”metkroken” skulle plockas bort gick allt snett. Stolpen slog i marken och gick i tusen bitar! Den var tillverkad av gjutjärn. Stadens förste pressfotograf Magnus Bromander följde händelserna med sin kamera. Förutom att plåta fick han också lyssna till alla bortförklaringar varför ”metkroken” slog i marken. Det var ingen som ville ta på sig skulden. Och Askersunds stad-som det hette då- blev en lampa fattigare.

I perioder har det funnits delade meningar om torghandeln. En del ville ha bort den helt för att ge plats för bilar. Som tur var blev det inte så. Ett torg utan handel vore allt bra futtigt. Nu är torghandeln begränsad till ett hörn av torget. I början av 80-talet drev sosseföreningen i Askersund kravet om ett bilfritt torg.  Kristdemokraternas ungdomsförbund hakade på direkt.  Förslaget ledde till heta diskussioner. Förslagsställarna möttes med ord som ”befängt” och ”idiotiskt”. Det blev heller aldrig något bilfritt torg.

Vi får nu se  vad det  nya torgrådet kommer  fram till. Det ska bli spännande. Redan nu är diskussionen igång  om det är vettigt att satsa stora pengar på ett torg istället  för skola  och äldreomsorg. Något  för politikerna att bita i men de verkar vara eniga.



Systembolaget i Askersund hamnade aldrig på vykort

Uncategorised Posted on mån, januari 06, 2020 09:18:56

I mitten 70-talet var det ett företag på Västkusten som tog ett nytt grepp vad gäller lansering av företag och turism när det gällde vykort. Företagets vykort bestod av motiv och adresser till Systembolagen. Allt inramades av texten” Beskrivning av turistmål ovärderligt för varje turist”. Systembolaget var dock inte alls med på noterna och försökte att stoppa det hela också. Man tyckte det var ett dåligt sätt att glamorisera alkoholen, trots att det gällde deras egna butiker.

Systembolaget i Askersund fanns tidigare i en lokal vid Sundsbrogatan. I direkt anslutning till hotellet.

Systembolaget 5  januari 2020

1975 hade entrén till Systembolaget snyggas upp lite, liksom huset.

Intresset för att samla vykort är mycket stort. Ofta vid antikauktioner och samlarmarknader finns ett stort utbud av vykort, för att inte tala om utbudet på Internet.

Det finns också många gamla fina bilder. En del har jag själv använt i mina bloggar. Med några få undantag saknas det människor på korten. En bild från Hospitalsgatan i Askersund står en grabb mitt i gatan, Kalle Tingö. Han bodde där och ville gärna vara med på bilden berättade han för mej. Han hade skrapat ett  knä och var ledsen när fotografen frågade  om han ville vara med  på bilden. Och det ville han .

Hospitalsgatan på 40-talet.

I Bohuslän hade det redan börjat säljas vykort med Systembolag i blickfånget. Och det var meningen att vykorten skulle distribueras län för län. Måste erkänna att jag inte riktigt vet hur det slutade? Men vad jag vet kom det inte ut något sådant kort i Örebro län och jag har aldrig sett Systembolaget i Askersund på något vykort. Men jag kan ha fel Men jag är heller ingen vykortssamlare. Och 1975 var inte en bild av Systembolagets entré i Askersund något att skryta med. Det hade säkert behövs ett par glas för att tycka den var vacker.

Socialchef Källebring i Askersund blev mycket upprörd när han fick höra att stadens Systembolag skulle hamna på vykort. Osmakligt och känslokallt var hans betyg på vykortssatsningen.

”Turistinformation om Systembolaget på vykort måste vara människor med konstig syn på alkohol. Särskilt om man vet hur sprit förstör många semestrar”, var socialchefens beska besked.

I Bohuslän kom det ut ett vykort med med bilder och adresser till Systembolaget. Det hela betraktades som en liten skojig turistreklam. Systembolaget i stort protesterade dock trots reklamen.

Firman som gav ut vykorten menade att de var avsedda som ett skämt. Och att 99 procent av turisterna ändå frågar efter Systembolaget när de kommer till en ny plats. Hur som helst kom korten i alla fall ut i Bohuslän..

Leif Linus har bidragit med några av bilderna.



Stockholmshuset i Askersund

Uncategorised Posted on mån, december 30, 2019 23:37:41

Förutom den besvärliga kurvan  vid Drottning Kristinas väg i Askersund   -Ströms hörna-ligger ett intressant hus söderut. Huset  ägs  numera  av Askersundsbostäder. Bara det lökformade tornet på huset är lite udda. Lite av charmen med huset förstördes med en tillbyggnad 1988. Tycker jag. I tillbyggnaden finns hyreslägenheter i två våningar. Gamla askersundare döpte fastigheten till ”Stockholmshuset”. Byggmästare Ljungberg byggde villan, som stod färdig 1907. Han sålde i sin tur villan till borgmästaren och kronuppbördsmannen Magnus Blidberg.

December 2019

December 2019

Förste ägaren till Stockholmshuset” borgmästare Magnus Blidberg

Ströms hörna

Bild från Hagabergen

Järnvägsspåret ut mot Haga förbi gamla Folkskolan

Nästa ägare blev en järnhandlare Johansson. Dottern Britta tog sedan över huset tillsammans med maken Harry Hedberg.

I hörnet Trädgårdsgatan-Sundsbrogatan fanns det en butik i många år. Den senaste var Kemtvätten. Butiken förvandlades för många år sedan till lägenhet.

Kemtvättens butik Sundsbrogatan-Trädgårdsgatan. Ingrid Larsson ansvarade för  butiken i många år.

Vännen Leif Linus har hjälpt till  med en del  bilder.



Min tidningskrönika den 28 december

Uncategorised Posted on lör, december 28, 2019 09:18:04

Är nyårslöftena klara och noga dokumenterade? Är hummern fixad till festmiddagen? Ligger champagnen på kylning? I så fall är det bara att koppla av och vänta in nyårsaftonen. Då har ni varit duktiga.  Själv gör jag inget av det som jag nämnt. När det gäller champagnen på kylning handlar det faktiskt om omständigheter som jag inte råder över. Vårt kylskåp är helt enkelt för litet när det gäller flaskor av den storleken. Får väl tala med Anders på bostadsbolaget till nästa års firande. Men först måste jag försöka få en ny diskmaskin. Det är viktigare.

Det där med nyårslöften har jag aldrig ägnat mej åt. Vet inte vad det skulle var. Inte för att jag är perfekt men jag vet inte vad jag skulle ändra på eller lova inför det nya året. Någon utomstående kanske kan komma med något tips. Annars är det bara att inse att man är som man är. Många lovar att sluta röka, men jag röker inte så det kan jag räkna bort direkt. Kommer jag på något annat före nyårsafton lovar jag att meddela det.

Förr ägde det stora nyårsfirandet i Askersund rum på gamla Stadshotellet. Där var det full fart. Huset är rivet men det berodde inte på nyårsfirandet. Huset var gammalt och slitet. Nu går det betydligt lugnare till i servicehuset Linden som ligger på samma plats. Firandet har tagits över av bröderna Jakobsson på andra sidan sundet på deras hotell.

Askersundarna stor samlingspunkt på nyårsaftonskvällen är sedan ett antal år tillbaka hamnområdet. Där händer det saker. Det är bara att knalla ner till gemenskapen i hamnen och mysa.  Under många år fanns det inget offentligt firande för den ”stora massan”. Köpman Stig Åhlin såg till att det blev ändring på det. Klart att han hade lite hjälp i starten, men det behövs alltid någon som är entusiastisk och håller i det hela. Det var Stig. Tyvärr finns han inte livet längre. Som journalist jobbade jag många nyårsaftnar. Den sista jag gjorde för tidningen var det smällkallt ute. Kameran frös, men jag hann ändå få med några bilder som tur var.

Askersunds  hamn nyårsafton 

I min ungdom och för oss som inte hade råd att gå på hotellet var det nyårsfirande i Zinkgruvans folkets hus. Det gick bussar från Askersund upp till berget. Minns att stämningen var mycket god i bussen. Åtminstone när vi åkte dit. Ibland var det bandymatcher på Nyårsdagen. Måste väl erkänna att förberedelserna inför nyårsmatcherna inte alltid var de bästa. Planering av bandymatcher på Nyårsdagens förmiddag var inte den bästa.

Hoppas också att alla haft en bra jul. Själv firade jag hos familjen Persson på Torelundsvägen. Det var trevligt med allt som hör julen till. Jag trängde mej inte bara på om någon tror det. Kvinnan i huset är min dotter.

PS! Normalt brukar krönikorna gå på söndagar, men lördag går  lika bra för mej. Styr inte över när den ska gå.



IFK Askersund har klart med nya fotbollstränare

Uncategorised Posted on lör, december 21, 2019 14:57:06

IFK Askersunds fotbollslag i fyran tränas i år av Mikael ”Lunkan” Lundqvist och Jocke Persson.  Båda är rutinerade tränare inom olika klubbar. Båda är bosatta i Örebro.

-Det blir spännande. IFK har ett ungt lag. Det är trevligt att få komma till Askersund där det kretsar runt ett lag. I Örebro finns det många lag som ska samsas om intresset, säger de båda.

IFK har samma manskap som förra året, men det finns förhoppningar om några nytillskott som kan förstärka laget

 IFK:s försvarsklippa Erik Danielsson i sällskap med nya tränarna Mikael Lundqvist  och Jocke Pettersson.

Mikael Lunkan Lundqvists meritlista är  lång:

1991-93 Garphyttans IF  div 5 och 4

1994-98 IK Sturehov div 4 och 3

1999-01 Kopparberg FK div 5 och 4

2002-03 BK Forward (ass) div 2 södra ettan

2004-06 IFK Hallsberg div 5

2007-09 Latorps IF div 4

2010-12 Karlsunds  ungdomslag

2013 Karlslunds IF div 2

2014-16 Lillåns FK div 5 och 4

Jocke Pettersson har tränat många  ungdomslag, men  också seniorer:

2005-08 Adolfsbergs IK P 96-99

2008-12 Karlslund P 96

2012 -14 Karlslunds P 99

2014-16 Lillån div 5 och 4



Lägenheter i gamla Samrealskolan

Uncategorised Posted on lör, december 21, 2019 09:40:29

Askersundsbostäder ska förvandla gamla Samrealskolan invändigt till åtta lägenheter. Utsikten mot Stora Bergsgatan från en del lägenheter blir bra. Säkert kommer många att ställa sig i kö för att få bo i den gamla skolan på Norra Bergen. På fasaden står det 1905 som var året det togs beslut om att skolan skulle byggas. 1907 var alla på plats



Vattentornet

Uncategorised Posted on ons, december 18, 2019 23:27:14

Adventsstakarna i Vattentornet lyser igen. Det har Henrik och Juha vid Askersundsbostäder sett till. En tradition men inte alla fönster. I de övriga fönstren längst upp i tornet finns annan belysning som lyser året om. Men i december ska det vara adventsstakar



Min tidningskrönika 15 december

Uncategorised Posted on sön, december 15, 2019 09:39:13

Karl-Bertil Jonsson är ett givet inslag för många på julafton. Nästan lika viktig som julottan är för andra. Budskapet är nästan det samma. Man ska vara snäll mot de som har det sämre och visa solidaritet. Måste erkänna att jag och ett 100-tal askersundare tog ut lite av julaftonfirandet i förskott genom föreställningen ” Sagan om Karl -Bertil Jonsson jul ” som visades i Sjöängen för någon vecka sedan. Föreställningen som gick på Scalateatern i Stockholm hade spelats in och visades nu på filmduken.

Blev lite nyfiken på hur en teaterföreställning skulle fungera i bioform. Det fungerade utmärkt med undantag för att det ibland var svårt att höra texterna. Om det är fel på min hörsel eller för högt ljud håller jag öppet. Var faktiskt och kollade min hörsel i en apparat som fanns på gamla biblioteket. Man skulle höra pip och trycka på en knapp. Jag hörde inte ett pip om man säger så. Problemet var att det stod flera personer runt mej och frågade hela tiden om jag hörde något pip. Så går det inte att kolla hörseln insåg jag snabbt.

Tillbaka till Karl-Bertil Jonsson och Sjöängen. Henrik Dorsin, ni vet han Ove Sundberg i Solsidan, var berättare. Han är något av geni när det gäller texter. Clas Eriksson i Galenskaparna är en annan och vår ”egen” revyförfattare Peter Flack, är ytterligare en som kan sin sak.  Flack träffad jag som journalist första gången vid ett framträdande på torget i Askersund för många år sedan. Köpmännen hade dragit ihop ett stort jippo med Lennart Hyland som programledare. Men det gick inte något bra för Hyland av anledningar som jag inte behöver gå in på här. Och det berodde i alla fall inte på en urusel högtalaranläggning. Men Flacks gäng klarade av det hela proffsigt inför ett 1000-tals åskådare på torget.

Bilden  på  Peter Flacks  uppträdande  på torget i Askersund . Den är  lite suddig, men så är den också från 1984.

Annars har jag många trevliga minnen från julaftonfirande från mina år som journalist. Askersunds egen storsångare Bertil Boo besökte ofta Norrbergahemmets äldreboende-jo det hette så på den tiden-på förmiddagen för att förgylla tillvaron för de gamla med vacker sång. Han hade en syster som bodde på hemmet. Ibland var jag i EFS-kyrkan på deras julsamling för äldre och ensamma personer. Medlemmarna hade ordnat det trevligt med mat, julklappar och lite underhållning. Det var mycket uppskattat och krävde säkert ett stort jobb. Bland besökarna fanns oftast bröderna ” Vulkarn”, Erik och Gösta Larsson. De läste dikter. Bröderna kunde hur många dikter som helst utantill. Sedan några år tillbaka är det Röda Korset i Askersund som bjuder in på julafton. En fin och uppskattad tradition

Slutligen vill jag önska alla en God Jul eftersom det här sista krönikan före julafton. Och missa inte Karl-Bertil Jonsson på julafton. Själv har jag redan klarat av det.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund i december

Uncategorised Posted on mån, december 09, 2019 15:03:57

Just nu är det mycket golvläggning vid nybygget. Det gäller  både trappor och vanliga golv. Precis som tidigare  är det också full fart på andra verksamheter  i bygget. Byggnadsställningarna håller  också på att plockas ner.

PUBLICERAT AV

Ove Danielsson

Ove Danielsson

Visa alla inlägg av Ove Danielsson 



Vykort från Askersund

Uncategorised Posted on sön, december 08, 2019 10:19:42

Vykort är populära samlarobjekt. Ofta på auktioner och antikmarknader finns det lådor med vykort. Känner några som har stora samlingar från olika specialområden. I Askersund är naturligtvis vykort från trakten populära. Själv har jag några stycken men är ingen samlare, men tycker det är trevliga att titta på. Och minnas. Tänkte visa några bilder jag har fått skanna in. Vykorten kommer från släktingar till vännen Birger ”Tjommen”Andersson. Birger finns inte   i livet längre men vi hade dagliga kontakter under många år. Han skötte eldningen i ett hus där jag jobbade. En klok karl som ställde sig utanför samhället. Vad som hände berättade han aldrig. En gång i tiden tillhörde han stadens snobbar.

Birger var en kändis i Askersund

Birger som ung snobb



Rådhussmeden har fått ljus på sig

Uncategorised Posted on fre, december 06, 2019 23:31:32

Nu är det också ljus på rådhussmeden i Askersund . Han stått och hamrat lite i mörker förut. Ett trevligt inslag i stadsbilden när mörkret fallet.



Askersundsbostäder satsar på lägenheter i gamla Samrealskolan

Uncategorised Posted on ons, december 04, 2019 17:31:33

Gamla Samrealskolan i Askersund skall byggas om invändigt för att ge plats för nya lägenheter. Upphandlingen är på gång och det gäller åtta lägenheter i en första etapp för satsningen på Norra Bergen. Och det kommer mera. Ägarna Askersundsbostäder har stora planer för området där också Vattentornet ingår och en del nybyggen. Redan nu finns det stort intresse för att bo i gamla Samrealskolan. Kanske är det gamla elever som vill tillbaka….

Stora Bergsgatan en gång i tiden  med Samrealskolan på höjden i norr. Skolan ska nu inrymma åtta lägenheter.

Det var i början av 1905 som Askersunds stad beslöt att bygga ett nytt läroverkshus efter ritningar av byggmästarna N.J Ackzell, Katrineholm och Viktor Forss, Askersund. I oktober 1906 var byggnaden så pass färdig att elever kunde flytta in. Invigningen skedde i januari 1907. Men årtalet 1905 står på husfasaden. Det var när beslutet togs.  Kostnaden för bygget var 59 786 kronor och i det ingick också markarbeten.

Byggmästare Forss var stor lokalt i byggbranschen med byggen som Askersunds Stadshotell, Kristinahemmet, Folkskolan, Samrealskolan för att nämna några. Han var född i Stora Mosshult, Tived. Efter teoretiska och praktiska studier flyttade han till Askersund 1886, där han skaffade så gott som monopol på alla stora byggen i Askersund. Enligt uppgifter i tidningar från den tiden så blev tyvärr vinstmarginalerna mycket små. Han blev inte rik. Forss kalkyler var inte alltid så lyckade.

Faktum är ändå att ett av det finaste huset i området, Norra Bergen 28, jämnades med marken i början på 1980-talet. Kanske kan Askersundsbostäder återskapa lite av den gamla idyllen?  Rivningen av Karl-Johans hus får de styrande i kommunen på den tiden helt ta på sig. Kommunen fick huset till skänks men lät det förfalla helt. Till slut var en rivning ett måste. Till fastigheten som låg strax norr om Samrealskolan strax intill Vattentornet, hörde också en praktfull trädgård med en blomsterprakt som var enorm. Väggarna var fyllda med klätterrosor. Det var en verklig idyll.

Karl-Johans hus på Norra Bergen som revs på 80-talet.

Ägare till huset var kyrkvaktmästare Karl-Johan Karlsson och senare hans barn. Karl-Johan bodde i huset med fru och sju barn. Hans trädgårdsintresse var mycket stort. Karl-Johan som var med och anlade de flesta av parkerna i Askersund, var mycket intresserad av växter. Utanför huset fanns en drivbänk där familjen hämtade sina grönsaker. För att klara den stora familjens försörjning hade Karl-Johan både höns och gris i början av 1900-talet.

En av döttrarna till Karl-Johan har berättat för mej att han också skaffade får på höstarna som gick och betade uppe på bergen i norr. Askersunds kommun ägde hela tiden marken där huset på Norra Bergen 28, stod placerat. Han försökte många gånger under sitt liv att friköpa jorden till huset, men kommunen sade nej varje gång.  Med facit i hand borde kommunen sålt marken och därmed också haft ytterligare ett kulturhus att visa upp för alla som i dag besöker Norra Bergen.

Under ett antal år lät kommunen huset stå och förfalla. Med det följde också inbrott och stor vandaliseringen av Karl-Johans hus. Minns att döttrarna var inne till mej på redaktionen och var bedrövade. De orkade inte se sitt gamla föräldrahem helt sönderslaget. När kommunen ändå inte tog hand om husgåvan från familjen Karlsson, vill döttrarna att huset skulle rivas.  Så blev det också till slut.

Nämnas kan också att några av Karl-Johans döttrar drev Ahlstrands Hatt och Mössaffär i Askersund under många år. Butiken låg vid Väderkvarnsgatan.



Min tidningskrönika 1 december

Uncategorised Posted on sön, december 01, 2019 09:21:10

Jag tillhör en riskgrupp. Har också tagit konsekvensen av det. Alla som tillhör riskgruppen ska akta sig för att bli sjuka och behöver ta en spruta. Det har jag läst i tidningen och hört i andra media. För någon vecka sedan var jag upp på Solberga IP får att få sprutandet undanstökad. Samlingen skedde i IFK Askersund klubbrum. En lokal där jag känner mej hemma med en massa gamla lagbilder på väggarna. Och några finns jag själv med på. Tycker inte jag förändrats mycket, men det tyckte tyvärr andra som kollade på bilderna.

IFK:s klubbrum används någon  gång om året för folk som vill vaccineras  mot influensa. men den här  bilden är  från en visning av bilder med  Leif Linus.

Några trevliga kvinnor med röda västar från Röda Korset såg till att allt flöt på bra. Det är viktigt med trevliga värdar tycker man i Askersund vad jag uppfattat. När det är föreställningar i Sjöängen brukar medlemmar från Askersunds manskör möta i svart frack och fluga utan närmare jämförelse.

Annars är jag inte mycket för sprutor och tabletter. Undantaget är Thulo och Läkerol. Men det där med tabletter kan man ha olika inställningar till. Som journalist mötte jag en äldre man på ett boende som ville tala allvar med mej. Han förklarade bekymrad att alla som var på boendet fick tabletter men inte han. Mannen var mycket besviken. ”De håller på att ta död på mej. Jag får inte en enda tablett” , förklarade han. Upplyste honom att han förmodligen var frisk och att han inte behövde ta några tabletter och skulle vara glad för det. Men jag såg på honom att han inte köpte den förklaringen. Det var  något mygel.

Var på senaste fullmäktige och lyssnade på budgetsammanträdet. Det är ju intressant att veta hur våra skattepengar kommer att användas. Viktiga beslut som lättades upp med musik av elever från musikskolan. Mötet blev en långkörare. När det är budget verkar det räcka med en punkt på ärendelistan.  Särskilt när det finns tre budgetförslag som nu. Många vill prata om sitt och om hur bra det är. Vad jag förstår väntar hårda tider med massor av besparingar. Det är bara att vänta och se hur det blir när besparingarna preciseras närmare. Lite tråkig utveckling. När jag som journalist började skriva om politik för 30 år sedan var det nästa alltid nysatsningar som presenterades. Minns när kommunalrådet Franzèn vid en pressinformation helt oväntat upplyste om att ett nytt hotell skulle byggas. Vi satt som frågetecken.

I min förra krönika skrev jag att det var dags att ta fram adventsstakar och farsan Svens kyrka. Det är nu gjort och finns på plats i dag 1 advent. Lite problem var det med kyrkan. Korset hade ramlat av under sommaren, men jag fixade det med två gulmålade tändstickor som jag klistrade ihop till ett kors. Tycker det blev riktigt bra även om farsan aldrig skulle ha godtagit en sådan simpel lösning. Tändstickor i toppen på en kyrka! Han gjorde sina kors i trä.



Uncategorised Posted on tor, november 28, 2019 15:02:31

Askersund lockade med låga skatter och billiga hyror på 40-talet

”Låga skatter och billiga hyror. Finns intresse ring telefon 308.  Om Ni är hjärtligt välkommen till Askersund som turist, är Ni ännu mer välkommen dit, om Ni bosätter Er där”. Så löd reklamen för att locka folk till Askersund i slutet på 40-talet. Hittade en svart-vit annons i en tidning från 1947.

Det är bara att konstatera att reklamen utvecklas radikalt. Sedan många år tillbaka lanseras Askersund i ett vackert färgtryck. ”Askersund – vid Sveriges hemligaste skärgård” lyder reklamen nu för tiden. Har aldrig fattat det där med att skärgården skulle vara hemlig, men det är säkert bra. Och jag är ju ingen person som har arbetet med reklam.

Dagens turistfolder i färg är omfattande med mycket information och bilder. Där finns nästan allt en turist behöver veta för att bo i Askersund någon vecka. I den gamla annonsen nöjde man sig bara med en liten suddig översiktsbild över staden. Trycket var heller inte så bra på den tiden.

Det här är inte något politiskt inlägg som att allt var bättre förr, utan bara en bild på hur det var förr och nu. Politiska inlägg ska inte gå på den här sidan enligt reglerna. Det finns andra sidor för sådant.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund i november

Uncategorised Posted on tis, november 26, 2019 10:01:19

Min bildserie  om bygget fortsätter med lite vad som hänt  i november. Just  nu jobbas det hårt med förbindelselänken  mellan nya  och gamla byggnaden.  Murarna  jobbar också för  högtryck, liksom alla andra på bygget.  För en novis som bara  plåtar åt Länsgårdar kan jag inte förstå hur de får ihop det hela även om det finns ritningar.  Är imponerad.



Marieborg i Askersund

Uncategorised Posted on lör, november 23, 2019 14:29:08

Privat eller offentligt? Det är en fråga som diskuterats flitigt på senare år när det gäller vården. Förhoppningsvis kommer politikerna att enas om något som är bra för alla och att ingen kan sko sig på skattebetalarnas pengar. Och på de som behöver vården. Privata vårdhem är annars inget nytt för Askersund. Man skulle nog kunna säga att Anna Beckman finns med bland privatpionjärerna. Redan 1919 startade Anna Beckman ett privat vårdhem i Marieborg, som också var hennes föräldrahem. På den platsen ligger i dag Hotellet.

Julbord vid Marieborg en gång i tiden. 

Bild från Leif Linus Larsson samling

Vårdhemmet -eller asylen som det hette på den- öppnade med platser för ”obildade sinnesslöa”. Det gällde 28 platser. Med platserna räckte inte till. Därför öppnade hon också ett vårdhem i Vasshammar med 53 platser. Men det fanns problem med Vasshammar. Det var dyrt att bygga om fastigheten. Ett annat problem var att lönerna för den kvinnlig personalen hade höjts med 50 procent och för den manliga med 100 procent. För att lätta på trycket beviljade landstinget ett räntefritt lån på 20 000 kronor. Men det fanns ett krav med lånet. ”Asylisterna” från Örebro län skulle ha företräde till de 53 platserna.

Efter nästan 30 år gav Anna Beckman upp sin verksamhet. Och det av hälsoskäl. Hon hade med ljus och lykta sökt efter någon som skulle ta över Marieborg. Men misslyckats. I det läget vände hon sig till landstinget. Förvaltningsutskottet gjorde en undersökning av vad som skulle hända om hemmet lades ned och möjligheterna att flytta patienterna till andra vårdhem.

Landstingspolitikerna kom fram till att hemmet fick vara kvar. Alternativet var annars att alla patienter skulle skrivas ut och sändas tillbaka till sina respektive hem. Och det skulle inte vara lyckat. Landstingspolitikerna väntade också på en utredning rörande ”sinnesslövårdens framtida organisation”. Även på den tiden var det på modet med utredningar.

Landstinget beslutade hyra Marieborg av fröken Beckman från den 1 oktober till 1947 till den 30 september 1952. Den 1 juli 1950 övertog landstinget även Vasshammars vårdhem

1954 antog Riksdagen en lag som krävde att landstingen skulle svara för undervisning och vård av psykiskt efterblivna. En plan skulle också upptas för specialskolor, vårdanstalter och för öppen vård. Slutna anstalter som Kristinaskolan, Vasshammar och Marieborg skulle upphöra vid årsskiftet 1954-55. I december 1957 överfördes sista patienterna vid Marieborg till landstingets nya anstalt i Nora, Hagbyhemmet. Kristinahemmet och Vasshammar dock blev kvar ytterligare ett antal år.

Anna Beckman drev också vårdhemmet i Vasshammar. Bilden är därifrån

Själv har jag erfarenhet av många som bodde på Marieborg. Jobbade då i en köttbutik som levererade varor till Marieborg. Ibland kom några av de boende där och hämtade varor. Det var alltid en högtidsstund. Samtalen blev både långa, intressanta och roliga. Och de hade funderingar som jag aldrig tänkt på tidigare och som berikade livet. Många gånger förstod jag inte varför vissa personer hade hamnat på Marieborg. Det var människor som kunde ha gjort en insats i samhället lika väl som någon annan.

Marieborg kom senare att användas som Vandrarhem, som lekskola och föreningslokal. Sedan revs allt. En av byggnaderna drabbades också av en brand.

Personal vid Marieborg

Beckmans vid Marieborg 1911

Bild från tidigt 1900-tal med Marieborg till vänster

Bilden är plåtad från Sundsgården mot Marieborg

Bild från 80-talet vid rivningen av Marieborg.

Copyright:Kjell Johansson

Vännen Leif Linus  Larsson har hjälpt till med bilder, liksom Kjell Johansson.



Uncategorised Posted on tis, november 19, 2019 09:30:32

När Norrbergahemmet revs

Har några gånger visat bilder  av Kjell Johansson. Det finns mycket att välja på. Här  kommer  några  när gamla Norrbergahemmet i Askersund  skulle rivas  och  ersättas med Norra Bergens  äldreboende i samma område. Kjell var som vanligt påpassligt framme och dokumenterade.

PUBLICERAT AV



Min tidningskrönika den 17 november

Uncategorised Posted on sön, november 17, 2019 09:47:53

Nu är det dags igen att leta rätt på julstjärnor, adventsstakar och farsan Svens julkyrka. Kanske litet tidigt men det är bäst att vara bra förberedd inför Första Advent. Inte för att vi brukar julsmycka särskilt mycket här hemma vid Stöökagatan, men man vill ju ändå hänga med. Det kan ju komma någon. Någon kanske undrar över det där med farsans julkyrka. Han tillverkade olika prylar allt från kyrkor, påskkärringar till väderkvarnar. Förtjänster var ringa. Att ta betalning var inte hans starka sida.

Jag fick tag på min kyrka för bara några år sedan. Långt efter farsans död. Vi ungar fick inga prylar. Tror inte heller att någon av oss syskon var så intresserade av hemslöjd vid den tiden.  De skulle säljas. För några år sedan när jag gick förbi Röda Korsets lokal vid Sundsbrogatan såg jag till min överraskning en av hans kyrkor i skyltfönstret. Den skulle kosta 100 kronor. De som ansvarade för försäljningen undrade vem som tillverkat kyrkan. Det kunde jag upplysa om. Tänk om farsan hade fått 100 kronor för sina kyrkor när det begav sig. En förmögenhet.

För att fortsätta med den kommande julhelgen ser jag att det ska bli en promenadteater i Askersund med namnet ”En julklapp till tomten”. Faktum är jag en gång ordnade färgstarke diskuskastaren Ricky Bruch som tomte till en personalfest hos ”Soja” Johansson. De anställd fick gissa vilken den hemlige tomten var. Och det blev knepigt. Träffade Ricky vid en föreläsning som Örebro Läns Idrottshistoriska sällskap hade ordnat. För övrigt ett mycket trevligt sällskap. Frågade Ricky om han hade lust att vara tomte och det var inga problem. Han reste upp från Skåne för att vara tomte i Askersund.

Brukar inte skriva om politik så ofta i krönikor. Höll på med det i 30 år som journalist på NA så jag tycker det får räcka, men intresset finns kvar.  Går till Sjöängen och lyssnar fortfarande även om man numera som åhörare bara ser nackarna på politikerna.  Det är nu dags för budgetbeslut och lyssna på hur politikerna tänker fördela våra skattepengar. Vad jag läst kommer bland annat kultur, turist och scenkonst att få bita rejält i det sura äpplet. Lite synd kan jag personligen tycka utan att blanda in partipolitik. Utan bra kultur av olika sorter skulle livet bli andefattigt och tråkig.  Och Askersund har ändå lanserats som en turiststad. Synd om besökarna vid Sjöängen i fortsättningen bara skulle mötas av neddragna nätgaller både vid turistbyrån och serveringen. Ett bygge som kostade 250 miljoner.

En sak som förändrats på senare år är när budgeten ska antas. Tidigare var det så att när det egna förslaget föll så avstod politikerna att rösta på något annat förslag. Undantaget var om man inte hade något eget förslag. Men så verkar det inte vara längre. I år finns det tre budgetförslag. Ska bli spännande att följa det hela och röstningen.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund senaste veckorna

Uncategorised Posted on mån, november 11, 2019 17:05:12

Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund pågår för fullt. Det händer  nya saker  på  bygget hela tiden. Och jag följer det hela med min kamera på uppdrag av Länsgårdar.

Sammankopplingen mellan de  båda byggnaderna är  i full gång. Murning pågår.



Kjell Johanssons unika bildsamling

Uncategorised Posted on lör, november 09, 2019 11:09:13

Promenad i liten stad

Kjell Johansson är utan tvekan Askersunds flitigaste fotograf. Han har dokumenterad Askersunds historia i drygt 60 år. Kjell har plåtat miljöer som är borta och rivna för länge sedan. Han har fotograferat bröllop och tagit personbilder. Under ett antal år var han också en flitig fotograf för olika tidningar. Och han fortsätter att plåta som tur är.

-Köpte min första kamera när jag hade gjort lumpen. Jag var 22 år då. Sedan har jag fortsatt, berättar Kjell när jag träffar honom hemma i lägenheten vid Rådmansplan där han bor med fru Erika.

Kjell och jag har känt varandra länge. Vi har pratat om stadsmiljöer och fotografering när vi träffats. En vänlig och försynt man som inte tränger sig på. Då blir det också ofta bra bilder. Fotografer får inte vara huvudfigurer. Under en blogg har jag haft Kjells bilder. Har också lånat och skannat in bilder till en skiva som Kjell fått.

Sundsbrogatan

Stöökagatan 

Kjells fotosamling är imponerande. Men så har kameran alltid hängt med. Vem har inte mött honom på cykel eller komma promenerande med sin kamera? Han har också varit aktiv i Askersunds fotoklubb och vunnit priser med sina fina svart-vita bilder.

-Jag framkallade och gjorde alltid mina bilder själv i mitt mörkrum. Tänk vilken skillnad det blivit med den digitala utrustningen. Men fortfarande tycker jag att det svart-vita bilderna står i en klass för sig, säger Kjell, och det är väl bara att hålla med när man tittar på hans bilder.

Utbyggnad av rådhuset 

Kjell var en mycket skicklig svarvare i sitt yrkesverksamma liv. Några planer på att lämna svarvarjobbet för att bli fotograf på heltid hade han aldrig haft. Det har varit en hobby, som med facit i hand borde ha resulterat i ett fotojobb. Så bra är Kjells bilder.

Sundsbrogatan 

Hamnområdet

Personligen tycker jag att Kjells bilder borde resultera i en utställning. Några av hans bilder har kommunen köpte in. Men det var för ett antal år sedan. Någon tecknare har också kopierat hans bilder, utan han har fått det minsta tack för det. Men Kjell är en vänlig man som skrattar bort det hela.

Södra infarten

Hagabadet

Hörnet Stöökagatan-Stora Bergsgatan innan rådhuset byggdes ut

Väderkvarnsgatan Arvidssons fisk 

Gamla IP

Bandyträning Alf Andersson, Gunnar Öhlin, Garvis Gustavsson, Karl Erik Hagman och Svante Eriksson 

I bloggen har jag fått låna ett antal bilder av Kjell. Men det är Kjells  bilder så alla tänker  på det. Det handlar upphovsrätten.



Carina på Sundsgården

Uncategorised Posted on mån, november 04, 2019 09:28:12


Min tidningskrönika 3 november

Uncategorised Posted on sön, november 03, 2019 10:29:58

Min frukost är mycket spartansk om någon är intresserad. Den består av yoghurt, en limpsmörgås, ett ägg med sill och kaffe. Det hela avslutas med ett glas juice. På lördagarna brukar jag lyxa till det med några franskbröd och marmelad. Så där har det hållit på år ut och in nästan sedan jag blev vuxen. Inte särskilt spännande. Gud vad tjatigt säger en del. Det kan inte vara normalt säger andra.

Men efter jag tittat på läkaren och författaren Anders Hansens intressanta tv-program om våra hjärnor är jag helt lugn. Många frågetecken har rätats ut. Kan nämna att jag själv en gång blivit opererad i hjärnan efter att ha fallit från ett tak. Folk brukar fråga mej om jag har någon känning av det.  Brukar svara att det är svårt för mej att svara på den frågan. Det får andra som känner mej bedöma. Mitt minne från den pärsen är ett litet borrhål vid tinningen.

Hansen ställde bland annat frågan om vad som egentligen var normalt och det fanns inget entydigt svar på det. Det kändes bra. Så jag kan även i fortsättningen äta min obligatoriska frukost. Jag är inte onormalt. Själv besöker Hansen samma fik och beställer samma bröd varje dag. Kan en hjärnforskare så kan jag. Kan väl också nämna att jag lyssnar på ”Ring så spelar vi” och försöker lösa ”Melodikrysset” varje lördag. Och tittar på Sportnytt varje kväll.

En gång i tiden arbetade jag skift på ett glasbruk ihop med en person hade som rutat in sin matlåda efter veckans alla dagar. Samma innehåll år ut och år in. Skojade med honom på torsdagarna om att det säkert skulle bli ”veckans överraskning” . Men så blev det inte. Det var pannkakor med fläsk. Han vågade inte byta rätt någon dag i veckan utan höll sig till sin matsedel så länge jag jobbade ihop med honom. Enligt Hansen var det inte onormalt. Vi är helt enkelt sådana. Vanemänniskor som sitter djupt.

När jag ändå är inne på gamla vanor kan jag nämna ett besök på kommunens, RLF och Företagarnas årliga ”Höstkväll”. Arrangörerna har kört samlingen i många år. En vana. Förbundskaptenen i fotboll, Janne Andersson, var gästföreläsare i Sjöängen under rubriken ”Lagbygge med Janne”. Ett intressant föredrag som lockade mycket folk. En trevlig kväll med information där också och mingel och mat ingick. Själv nöjde jag med att bara lyssna på Janne. Mingel och mat ingår inte i ens en krönikörs uppdrag så jag nöjde mej med att bara lyssna. För övrigt hade jag ätit 12 köttbullar på IKEA på dagen. Jo, man får välja hur många man vill ha precis som hemma.

Slutligen måste jag lyfta på kepsen för politikerna som vågade satsa   på en lokal som ”Stora salongen” i Sjöängen.  Artister och besökare blir alla imponerande. Och arrangemangen lockar nästan alltid storpublik. Marie drog igång verksamheten i starten och sedan har Daniel och hans scenkonstgäng bara fortsatt.



Smeden på rådhustaket i Askersund har hamrat på sedan 1937

Uncategorised Posted on tis, oktober 29, 2019 19:09:40

Som journalist fick jag vara med om mycket roligt, men också  om många upprörda  känslor. Det som kunde väcka många starka känslor i Askersund och många telefonsamtal till redaktionen var när klockan på Rådhuset gick fel eller hade stannat. Kanske det låter lite trivialt men så var det.

När inte smedens välklingande slag mot den stora klockan på taket hördes reagerade folk starkt. Folk blev upprörda och osäkra. Vad är det som håller på att hända i samhället, när till och med smeden på rådhustaket strejkar. Smeden och klockan är förbundna med varandra genom långa vajrar och stora tunga lod. Går inte klockan, slår inte smeden. Det är samarbete på högsta nivå uppe på rådhusvinden. Kanske det smittar av sig neråt i byggnaden? Vad vet jag….

Gammal bild från  Haugards ”Askersundiana”

Vid något tillfälle på 80-talet minns jag att klockan strejkade några veckor. Visarna stod alltid på tio i tre när än folk blickade upp mot taket. Oron spred sig i småstaden. Inte undra på telefonen gick varm till redaktionen den gången. Ur led var tiden som det brukar heta.

Brydde mej inte om klagomålen så mycket till att börja med. Jag var journalist och inte urmakare. Men för att få slut på det hela tog jag kontakt med fastighetsingenjör som hade ansvar för det hela. Det visade det sig då att det var den mänskliga faktorn som spelade askersundarna ett spratt. Klockan dras varje fredag för hand med en vev.  Den ordinarie klockuppdragaren hade ledigt och ingen hade tänkt på det. Inte ens fastighetsingenjören.  Ganska snabbt kom klockan och smeden igång igen till askersundarnas stora glädje.

Nu för tiden fungerar allt perfekt. Det finns några stycken som kan dra i uppdragningsveven. Ledighet och semestrar berör inte uppdragningen längre. Det finns alltid någon som kan. En gång var jag med dåvarande vaktmästaren Hasse Karlsson på vinden när han skulle dra klockan och justera minuterna lite. För att allt skulle bli rätt ringde han först fröken Ur.

Urverket är inrymt i ett litet rum strax innanför urtavlan.  Det är ett gammalt vackert mekaniskt verk från 1937, tillverkat av Westerstrands i Töreboda. Firman finns kvar, men frågan är om det finns några reservdelar kvar? Hasse och hans vaktmästarkompisar skötte det gamla urverket med varsamma händer. Byter vajrar till loden när de börjar bli slitna. Urverket måste också smörjas noga för att allt ska fungera.

Smeden med släggan har blickat ut över Askersund från Rådhustaket sedan 1937. Den är modellerad av A. Sandberg och driven av B. Myrsmeden. A. Sandberg är identisk med Aron Sandberg, som utfört flera skulpturer på Stadshuset i Stockholm. Urtavlan består av koppar. Visarna är förgyllda liksom linjerna på urtavlan.

Smeden blev mycket populär redan från början. Klangen har en ljus dur-ton som passar bra ihop med småstaden och turisternas stad skrev tidningsmannen Joel Haugard en gång i tiden. Han var glad över att slagen från smeden inte störde askersundarnas nattsömn. Den skulle slå lugnt, stilla och försiktigt. Så såg man på det hela år 1937.

Just nu pågår renovering av rådhusfasaden och taken. Därför är  Rådhuset är gömd i plast om någon undrar varför.



Historiens vingslag på Sjöängen

Uncategorised Posted on mån, oktober 28, 2019 09:18:55


Motion kan ge snabba resultat

Uncategorised Posted on sön, oktober 27, 2019 12:02:42

Motion är bra för hälsan. Det tycker nog alla. En del jobbar långsiktigt för att få en bra hälsa medan andra skyndar på. Ibland så fort att de under själva motionsrundan kan slänga sin käpp. Vid min senaste runda träffade jag på en käpp i en sandhög i Askersunds by. Såg inte röken av ägaren. Men har man slängt käppen går det säkert undan.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Uncategorised Posted on tor, oktober 24, 2019 17:26:22

Det är full fart vid  nybygget vid Vårdcentralen. Det händer saker varje dag.   Bland annat  målas   passagen mellan de båda byggnaderna . Det är den bilden  som lyser grön. Det är presenningar till skydd mot regn.  Visar  några  bilder på hur det ser  ut just nu.



Janne Andersson lockade storpublik till Sjöängen

Uncategorised Posted on ons, oktober 23, 2019 14:24:20
Janne Andersson och Henrik Olofsson på scenen inför storpublik

Herrlandslagets förbundskapten Janne Andersson drog storpublik till Sjöängen på tisdagskvällen. Han var gästtalare vid den årliga Höstkvällen som kommunen, företagarna och RLF ordnar. Förbundskaptenen bjöd på sig själv och berättade bland annat om hur uppladdningen inför landskamperna går till. Ett gott råd var att göra sitt bästa i alla lägen och räcker inte det så är det så.



Min tidningskrönika 20 oktober

Uncategorised Posted on sön, oktober 20, 2019 11:48:58

Det har varit Läsfest på Sjöängen i Askersund med en rad författare. En del kände jag sedan tidigare och en del var helt okänd för mej. Det är väl så det ska vara på en Läsfest. Nya och gamla bekantskaper. Själv var jag med på ett litet hörn med en bok om Askersund som jag skrev för några år sedan i samarbete med fotograf Ullabritt Jonsson.

Sjöängens bibliotek är annars en föregångare när det gäller tillgänglighet. Med bibliotekets lilla blå kort kan man kan få kulturens portar att slås upp på vid gavel fram till klockan 22 varje kväll. Året om. Hela biblioteks sortimentet ligger då öppet. Måste erkänna att jag ibland tagit fel mellan besökskortet på bibblan och det kort som ska visas vid bespisningen, men det har ordnat sig.  Båda verksamheterna använder ett litet blått kort.

Askersund verkar vara mycket för att man kan besöka inrättningar även efter stängningsdags. Så är det också vid Återvinningscentralen i Askersund by.  Är det någon som sitter och blir trött på sitt möblemang en sen kväll är det bara att åka ut till byn och göra sig av med ”eländet”.  Det är öppet. Men man måste förstås först gå en kurs för att slänga rätt.

Som grabb fanns biblioteket vid Logen Svans lokal vid Norströmsgatan. Sortimentet var mycket begränsat. ”Bibliotekarie” var Svea Wallin. En trevlig och lite nyfiken dam. Hon frågade ofta varför man lånade den eller den boken. Hade aldrig något riktigt spontant svar på det. Biblioteket fanns under lång period i närheten av torget. När den epoken var över tog Allehanda om lokalerna. Där satt jag och jobbade i många år, när jag inte var ute och intervjuade folk. Doften från böcker låg kvar några år och det kändes bra.

Levi på Konsumstämma med artistparet Amris från Kungsör, Gunilla Dahlman  och Sven Åke Andersson

När jag ändå är inne på Läsfesten hade jag ganska nära kontakt med två lokala skrivare som journalist. Levi Karlsson ”Den blyge” och journalistkollegan Johannes Kjerrström. Levi gav ut elva diktböcker som kom ut varje år till Fars Dag. Vid ett tillfälle hade artistparet ”Amris” från Kungsör tonsatt några av Levis dikter. De skulle uppträda vid en Konsumstämma och frågade Levi om han inte skulle komma och lyssna. Han var tveksam men jag övertalade honom att följa med och hämtade upp honom vid familjens villa. Levi var nöjd men han var inte en man med stora ord. ” De var ganska bra” var hans kommentar.

Kjerrström gav ut sex böcker där han gisslade sina politiska motståndare med fingerade namn som, ”Slingman”, ”Gustavos Byman”, ”Teodor Krökman”, ”Sixten von Hammarstål”, för att nämna några. Kjerrström var motståndare till biblioteket. Onödigt enligt honom. Själv påstod han att folk stod i kö för att köpa hans böcker direkt av honom. Jag hävdade att många inte skulle ha läst hans böcker om de inte hade funnits till låns i biblioteket. Han höll inte med.



Returflaskan från Hammar en klassiker

Uncategorised Posted on fre, oktober 18, 2019 16:31:46

I Sverige har i stort samma returflaska av standardmodell används för öl, läskedrycker och vatten används sedan i början av 30-talet. Den rymmer 33 centiliter. Någon motsvarighet när det gäller flaskmodellens ”livslängd” går förmodligen inte att finna i något land.

Det skriver Per Henriksson i sitt förord till en ny bok om den klassiska returflaskan de första 90 åren. Per har gjort en omfattande kartläggning av de 33 literflaskorna som används av svenska bryggerier sedan 1930. Hammars glasbruk (PLM) var en stor tillverkare. Sommaren 2017 utgjorde Hammars flaskor 21 procent av de gröna returflaskorna i systemet. År 2017 köpte författaren en flaska julöl från Krönleins bryggerier. Flaska var tillverkad i Hammar 1945!

Flaskorna från Hammar märktes logiskt med ett stort H omgivet av tre stjärnor.  På glasbruket i Hammar, där jag själv jobbade under en period, var man säkra på det bara var Hammar som använde stjärnorna men så var det inte. Stjärnorna är förknippade med god kvalitet. De mest kända stjärnorna finns också på tändsticksaskar.

Text ur  boken av Per Henriksson

Flaskor från Hammars glasbruk

Tillverkning  av flaskor vid Hammars glasbruk (PLM)

En ny flaska på gång. Bild: Åke Bäckström 

Samma stjärnor som finns på tändsticksaskar finns  också på flaskor.

I Pers bok beskrivs allt som är värt att veta om vår 33 centiliters standardflaska.  Han hoppas också att den ska snurra vidare i retursystemet i många år till. Plastflaskorna är dock en hård konkurrent .



Hantverkshuset i Askersund

Uncategorised Posted on mån, oktober 14, 2019 19:21:42

Hantverksförenings tidigare lokal vid Lilla Bergsgatan var förr askersundarnas enda riktig stora samlingssal. Så fort det hände något stort publikmässigt var det på ”Hantverkaren”. Under ganska många år var det Folkets husföreningen som ansvarar för verksamhet i huset. Namnet är numera Hantverkshuset sedan ett antal personer bildade en förening och därmed räddade huset från rivning. Restaurering pågår för fullt.

Packat med folk i gamla ”Hantverkarn”. Och alla tycks ha roligt. På bilden finns många kända askersundare

Folkes husföreningen kämpade hårt för att hålla igång verksamhet ekonomiskt med bioföreställningar, uthyrning och inte minst med fullmäktigesammanträdena. Huset är stort och uppvärmningen dyr. Numera finns Folkets husförening i Sjöängen

Själv sprang jag och mina kompisar på film så fort det gavs tillfälle på 50-och 60-talet. De fyra första bänkraderna var billigare så det fick bli där. Bänkarna 53 och 54 längst ut till vänster i fjärde raden. Ibland fanns det inte pengar, men det rådde vi bot på. En av kompisarna bodde på övervåningen i ”Hantverkaren”. I hallen mot kompisens våning fanns en reservutgång från läktaren som alltid var öppen. Problemet när det gällde att gå in ” riktigt billigt” var att det fanns en biljettrivare på varje våning som hade järnkoll på allt. Det gällde att filmen hade kört igång och mörkret hade fallit. Brottet är preskriberat.  Och försvarbart enligt min mening. Vi saknade pengar till biljetter.

Herbert Fallgren var vaktmästare vid Hantverksföreningen. Han rev också biljetter.

Alla teaterföreställningar gavs i lokalen, men då var inte kraven på ljud, ljus och loger var allt för hårda. Många av de gamla skådespelarna tyckte att Askersund var en mycket bra spelplats. Ett av de bästa i landet. Hotellet låg nämligen tvärs över gatan, med mat och inte minst dryck. Någon har berättat att det fanns skådespelare som gick över till hotellet i pausen för att stärka sig lite med en god dryck.

Filmer som ”Åsa-Nisse” och ”Hon dansade en sommar” drog alltid fullt hus. Men frågan är ändå inte om filmen ”Häxan” drog mest publik av alla filmer. En stor del av filmen var inspelad i Askersundstrakten med en massa statister från stan. Folk ville naturligtvis se sig själva på film. Tycker själv att det var en knepig film, men häxan Maria Vlady var mycket vacker. Bara det. Jag såg den för första gången för några år sedan. När det begav sig gick det inte att få någon biljett.

Det har funnits och finns en del färgstarka biomaskinister, som Bertil ”Bubban” Johansson, Magnus Bromander och nu Roger Ivarsson. ”Bubban” var maskinist i 27 år. Magnus övertog jobbet 1958, för att sedan lämna över till Roger när Folkets hus tog över.

Har läste ett referat från 1958 när ”Bubban” blev avtackad. Den hösten infördes också vidfilm och att byta ut den mindre duken och bredda scenen  lite betydde en kostnad på 12 000 kronor. Bertil ”Bubban” efterträdde sin far, som stod och vevade filmerna för hand.

Bertil ” Bubban” Johansson var maskinist. Han efterträdde sin pappa.

Askersundsbygdens tidning skrev: ”Mannen som drar veven, avtackades i går kväll. Han har sett till att askersundarna fått se rörliga bilder i 27 år. Det är känslig position han haft, där inga misstag tillåts. Då reagerar publiken direkt, trots att visselkonstnärerna i salen själva inte har en aning om vad saken gäller. Vid minsta misstag sätter de igång med att föra oljud Man kan tro det är en Rockn Roll-gala. Publiken är kräsen, men skyll för alla delar inte på pianisten ”

Magnus Bromader drev biografen i många år
Roger Ivarsson var maskinist i många vid Folkets hus Lilla Bergsgatan

Tidningen passade också på att ge biopubliken en känga: ” Varför behöver egentligen så många biobesökare ständigt rusa in i salongen sedan filmen börjat? Dessa förstör ju nöjet för dem som varit lojala och infunnit sig i tid. Låt oss för fridens och våra medvandrares skull komma överens om att vi bör passa tiderna. Även på biograferna.

En bild från tidigt 1900-tal i nuvarande Hantverkarhuset
I dag rustas den gamla AHF-lokalen

Säkert har många äldre askersundare minnen från Hantverksföreningens lokal. Då är det bara att fylla på.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Uncategorised Posted on mån, oktober 07, 2019 19:30:46

Här  kommer  lite bilder  från  nybygget vid Vårdcentralen i Askersund från oktober.

Snart är toaletterna på plats

Övergången mellan Vårdcentralen  och nybygget

En spegelbild av fotografen



Strandparken i förändring

Uncategorised Posted on mån, oktober 07, 2019 14:20:22

Strandparksområdet i Askersund är i förvandling. Till och med Strandpromenaden har fått ett nytt namn, Strandparksgatan. Det kunde aldrig rektor Anton Frendel i dåvarande planeringsnämnden drömma om på 50-talet när han drev frågan om planteringar. Det skulle bland annat vara ett stilla stråk för lyckade månskenspromenader. Skapad hade av planeringsnämnden.

Tiderna förändras och det kommer nya politiker , planer och utvecklingschefer med andra idéer. Som inte alltid stämmer med de åsikter som de boende i området har.  Då är det bäddat för konflikter. Det som upprör mest i dag sedan ett antal träd kapats utmed Strandpromenaden är att en ny gång cykelväg anläggs parallellt med den befintliga vägen. Helt onödiga kostnader menar många. De tycker att den gamla Strandpromenaden duger bra.

-Vi köpte inte vår bostad för att få en ny väg alldeles intill tomtgränsen.  Gamla Strandpromenaden strax intill räcker väl bra. Det har sagts att den nya vägen bara kostar mellan fem och tiotusen kronor. En mycket billig väg i så fall. Ansvariga har sagt att den nya vägen hänger ihop med stadens rutmönster. Har aldrig hört det tidigare när det gäller Strandparken, säger Ulla Sandahl, som är besviken på bemötandet som hon fått från ansvariga vid personliga samtal.

För att ni som läser det här ska få en inblick i vad det gäller lägger jag ut de offentliga handlingarna mellan de boende och kommunen. Då kan alla bilda sig om en uppfattning vad som händer. Det går ju också ta en promenad i vid sjökanten för att med egna ögon   se vad som händer.

Nya vägen. Till vänster nuvarande Strandpromenaden
Strandpromenaden. Den nya vägen till höger bakom grushögarna
Så här kommer det se ut när allt är färdigt i Strandparken
Skrivelse från de boende i området

.



Min tidningskrönika

Uncategorised Posted on sön, oktober 06, 2019 10:00:35

Mat-och bakprogrammen avlöser varandra i tv. Ibland har jag kollat, men jag är ingen trogen tittare på den sortens program. Tycker   brödets mästare Johan Sörberg i programmet ”Hela Sverige bakar” imponerar. Det tittar jag på när det passar. Han behöver bara ta en liten tugga på bakverken så vet han var felen ligger. ”Degen har jäst för dåligt, den är inte gräddad, formen är ful, för mycket jäst”. Så brukar det låta i klartext. Själv kan jag äta flera bullar utan att upptäcka fel.

Många gånger när jag stått och stekt mina falukorvskivor har jag funderat på hur man ska få det hela att lyfta lite grann. Skulle gärna vilja ta falukorvskivorna ett steg längre. Precis som i matprogrammen.  Har inte sett något program där min rätt finns med. Den är för enkel. Men jag brukar piffa upp med makroner. Inte vanliga, utan skruvade för att få det lite trevligare.

Mitt intresse för mat är annars inte särskilt komplicerat. Äter när det är gott och då kan det var lite av varje.  Kan också stå över någon dag om det skulle vara så. Min favoriträtt är så enkel som en korv med bröd på Solberga när det är fotboll.

Som journalist hände det ibland att -särskilt i valtider- att politiska sekreterare ringde och berättade att det var presskonferens med mat. ”För du skall väl ändå äta lunch”. Förklarade alltid att jag skulle komma när de ätit färdigt. Själv skulle jag hem till vår katt Alice som också skulle ha lunch. Det var politiken jag vill höra om

När det gäller rätter som inte är så vanliga i vardagslag minns jag en person som jag åt middag med och det serverades plankstek. Han skar och skar och förklarade för mej efter en stund att köttet var segt. Problemet var att han var nere och skar i plankan som inte syntes. Så kan det gå med nya rätter som man inte är van med.

På pressinformationerna som startade tidigt bjöds det ibland på kaffe samtidigt med informationen. I Laxå när Erik Karlsson var kommunalråd var det självklart. En kopp kaffe tidigt på morgonen var bra när man skulle ta in komplicerade politiska förklaringar. Det visste nog Erik. Och en kopp kaffe tackad jag inte nej till.

Fikastunderna kan annars lösa det mest. Träffa folk privat över en kopp kaffe med kanelbulle för att prata om dit och datt. Men det hjälper inte alltid med kaffe och löfte om en god bakelse för att bli populär. Det måste till något mer. Var bekant en man som var förtjust i en kvinna. Han förklarade för mej att han skulle imponera lite med att bjuda henne på kaffe med en mycket god bakelse på ett konditori i Askersund. Bättre än så kunde det inte bli. Det skulle ge resultat. Nu gick det tyvärr inte som han tänkt sig. ”Jag har kaffe själv hemma” blev det tråkiga svaret från kvinnan. Så trist slutade den tänkta kärlekssagan och den planerade fikastunden. Men sådant brukar inte tillhöra vanligheterna. Normalt nobbar man inte en fika.



Kåkarna i Askersund föll som på löpande band

Uncategorised Posted on lör, oktober 05, 2019 09:57:07

OBS! Den har bloggen har gått tidigare men fallit bort. Därför lägger jag in den igen. Många är intresserade av de gamla bilderna.

I mitten på 80-talet föll gamla kåkar i Askersund som på löpande band. Gamla byggnader föll som furor för de glupska grävmaskinskäftarna. Nu var det inte så farligt som det låter. Det rörde sig mest om gamla fallfärdiga byggnader som störde stadsbilden. Men något hus kanske ha gått att rusta. Som gamla Kraftbolaget vid Sundsängen. Med dagens syn på gamla hus och miljöer, tror jag inte det varit möjligt att riva allt som gjordes vid den här tiden. Då skulle det gamla bort för att ge plats för nysatsningar.

Gamla Kraftbolaget  med klapphuset till vänster vid Sundsgatan 

Bandykändisen Bertil ”Garvis” Gustafsson arbetade som kontorist åt Kraftbolaget i många år. Han tyckte det var synd att hans gamla arbetsplats skulle gå ett sådant dyster öde till mötes.

”Läget var ju underbart. Förr i tiden var huset och trädgården med alla fruktträd mycket välskött. Övermontören bodde på övervåningen. Det var en trevlig arbetsplats där folk kom in och betalade sin elräkningar. På den tiden var folk noga med att få ett ”riktigt” kvitto. Kraftbolagets gamla förrådsbyggnader norr om huset revs tidigare”, har ”Garvis” berättat för mej.

Det var full trafik av människor som kom och gick till området runt gamla Kraftbolaget. Det kommunala klapphuset låg alldeles intill. Innan tvättmaskinerna gjorde sitt intåg i det svenska folkhemmet, var många hänvisade till klapphuset på Sundsängen. Fortfarande finns det spår efter klapphuset. Ledstängerna att hänga tvätten på finns kvar. I dag har båtfolket tagit över området.

Klapphuset  som revs för ett antal år sedan. Ledstängerna att hänga tvätten på finns kvar.

I februari 1986 påbörjades rivningen av ”Wiktorinska fastigheten” , som låg utmed Drottning Kristinas väg , mitt emot Sjöängsskolan. Rivningen blev ett vardagsnöje för många askersundare. Massor av skolungdom följde också rivningen från skolgården. I dag finns där ett av Askersundsbostäders hyreshus. En lyckad rivning om man får säga så. Dagab vill köpa tomten för att etablera en butik där, men det sa politikerna nej till. Motivet till den negativa inställningen var att det fanns nog med dagligvarubutiker i Askersund. Ett sådan nej skulle förmodligen aldrig gått igenom dag. Men trycket från handlarna på politikerna var stort. De ville inte ha någon konkurrens i centrala  staden.

Wiktorinska fastigheten. I februari 1986 påbörjades rivningen av ”Wiktorinska fastigheten”, som låg utmed Drottning Kristinas väg , mitt emot Sjöängsskolan.  

Samma år revs Lantmännens gamla magasin i hamnområdet. Den gamla magasinsbyggnaden hade blivit ett stort härligt tillhåll för tjocka feta råttor som mumsade på rester av säd. I dag finns där ett privat hyreshus, men innan det blev klart fanns det många förslag på hur tomten skulle användas. Ett var att bygga ett antal Sjöbodar till. Det mest radikala var ett Folkets hus med badhus. Det fanns ritningar och kostnadsförslag framme. Kostnaderna för bygget var beräknat till mellan 20 och 30 miljoner. Redan från början stötte projektet på patrull från politikerhåll. Bara namnet Folkets hus avskräckte. Medborgarhus var ett bättre namn ansåg en del politiker. Något parti menade att ett badhus skulle vara kommunalägt och ligga intill Närlundahallen. Resultatet av det hela blev ett fint hyreshus. Och Askersund saknar fortfarande ett badhus….

Lantmännens anläggning i bakgrunden. Rivningen började  1986.

Kvarnen i hamnområdet som också är  borta

Parkeringar var en annan fråga som diskuterades flitigt. Frågan är fortfarande aktuell. Det blir aldrig nog med parkeringar, eftersom nästa alla har en egen bil i dag. Hetast var diskussionen om parkeringen som finns i hörnet Lilla Bergsgatan-Norströmsgatan. I dag är det en öppen parkering, men en del ville göra ett parkeringsdäck där. Politikerna som satt i majoritet den gången tyckte att ett parkeringsdäck i Askersund var att ta till i överkant. Andra menade att de styrande var helt insnöade. Ett snyggt parkeringsdäck var ändå en framtidssatsning som skulle lösa bristen på parkeringsplatser söder ut i staden. Men det blev inget däck som alla kan konstatera i dag. Rätt eller fel?

Norströmsgatan. Hus rev för att ge  plats åt parkering till vänster på bilden. Parkeringen i hörnet Lilla Bergsgatan-Norströmsgatan vill en del göra som ett parkeringsdäck. Men så blev det inte.

Stora Bergsgatan  innan husen revs. Platsen  används  i dag som parkering  till Folkets hus.

När jag ändå är inne på parkeringsproblem så var polisen i Askersund mycket oroade över situationen redan på i mitten på 50-talet då det inte fanns så gott om bilar. Det hängde ihop med att IFK Askersunds bandylag som spelade i allsvenskan. Den ordinarie parkeringsplatsen vid gamla IP skulle var som en droppe i havet. Särskilt då Örebro SK kom på besök. Till slut fick IFK till en lösning genom att låna lediga tomter i närheten av idrottsplatsen.

Parkeringsfrågan vd gamla IP var et stort problem på 50-talet när bandylaget låg i allsvenskan. Bilden är från 1957.

Leif Linus Larsson har bidragit med bilder.



Flickorna från Askersund

Juli 2011 Posted on tor, juli 28, 2011 09:29:05

Flickorna i Askersund har alltid varit populära, om man se till böcker och revyer. År 1912 kom G.H Melin, ut med 25-öresboken ” Flickorna i Askersund” på Albert Bonniers förlag. Fyra år senare , 1916, satte revykungen i Göteborg, Axel Engdahl, upp en nyårsrevy med namnet ”Flickorna från Askersund” på Folkteatern. Säkert var han inspirerad av Melins bok. Visste inte om revyn själv men för en tid  sedan fick jag ett program från Gunnar Schön, som driver ett antikvariat i Helsingborg.

Flickorna från Askersund i baletten

Melins bok om flickor från Askersund 1912

Det fanns inte mycket med i programmet och revyn från Askersund trots namnet. Men flickorna i baletten var från Askersund enligt programmet. Men det var nog mera på skoj. Tror inte det fanns så många balettflickor i Askersund 1916 som åkte till Göteborg för att sprattla med benen. Engdahl skrev bland annat också ”Askersunds-Goliats visa” som handlade om en viss Messalina Pettersson. Många kända teaternamn fanns dock med i ensemblen. Bland annat Erik ”Bullen” Berglund. Han uppträdde som revy-och kuplettsångare. Vid sidan om det var han matskribent och filmaktör. Bullens pilsnerkorv är uppkallad efter honom. Vidare fanns Carl Hagman, Ludde Gentzel och Alfhild André med nyårsrevyn.

Erik Bullen Berglund var med i nyårsrevyn.

Bullen Berglund var också matskrivare och blev också känd för sin pilsnerkorv

Från revyprogrammet

Varför skådespelaren, revyförfattaren och teaterchefen, Axel Engdahl, plockade med Askersund i namnet är oklart. Men som jag nämnt , det var nog för Melins bok. Det kanske lät lite roligt med småstaden Askersund som revynamn… Han drev Folkteatern i Göteborg i Göteborg under många år. Engdahl avled 1922, 59 år gammal. Han fick till och med en gata i Göteborg uppkallad efter sig. Engdahl var en mycket aktad teaterman.

Det är några år sedan nu det skrevs om flickorna i Askersund. De flickor som det skrivs mest om nu är Systrarna K, Åsa och Karin Karlson. Två pigga systrar som underhåller med sång och musik. Och då inte bara i Askersund. Arrangörer lite var stans i Sverige har upptäckt systrarna vars vagga stått i Dalby, Zinkgruvan. Senast höll de igång i Askersunds hamn med allsång. Och det kom mycket folk den här fina sommarkvällen.



Frödings dikt om Elsa med ursprung i Askersund

Uncategorised Posted on fre, november 20, 2020 23:44:13

Musikgruppen Mando Diao har lyft fram Gustaf Frödings diktning i rampljuset igen. Mando Diaos tolkning av dikten ”Vandring i hembygden” spelas ett antal gånger på radion varje dag. Gruppen gör en fin tolkning av Fröding. Och det gäller för övrigt hela Frödningsalbumet.

Annars är en av Gustaf Frödings mest betagande dikter den om Elsa Örn. Faktum är att Elsa härstammar från en känd Askersundssläkt, Stockenstrand, men hennes riktiga namn var Olga Schmidt. Det är trevligt att också Askersund finns med på ett hörn i Frödings diktning, även om det är en smula långsökt. Berättelsen om Elsa Örn är en lång berättande dikt utgiven i samlingen Nya Dikter 1894. Elsa representerar ungdom och skönhet. Dikten finns dock inte med i Mado Diaos nya album.

”…med vårvind susande i varje klut och glädjevimplar
i vajande förn, kom dotterdottern Elsa Örn”. Raderna återfinns
i en Frödings mest beundrade dikter med namnet Balen.

Olga Schmidt var dotter till bruksförvaltaren och senare bruksägaren Hjalmar Schmidt och hans maka Selma Christina Stockenstrand. Familjen ägde och bodde i Jonsbols bruk i Frödings Värmland. Selmas systrar Emilia Charlotta och Amalia Dorotea, bodde och ägde en gård vid Lilla Bergsgatan i Askersund. Båda var varmt religiösa. Deras stora livsintresse var religion och deras hem blev en samlingspunkt för missionsvänner.

Lilla Bergsgatan i Askersund där Olgas systrar Emilia och Amalia bodde.

Olga var precis som sina syskon mycket vackra. Och musikaliska. Hon studerade vid Musikaliska Akademin i Stockholm och blev enmycket anlitad musiklärarinna. Olga fick namnet Weidling som gift. Hon avled
1938, 74 år gammal.

Olga Schmidt, i Frödings dikt kallad för Elsa Örn

Släkten Stockenstrand har tagit namnet efter Stockshammar strax söder om Askersund. Där bodde den märklige och stridbare forskaren Lars Stockenstrand ( 1773-1816). Hustrun Kristna Jansdotter kom från Markebäck. Lars flyttade senare till Ingelsby. Ett ställe som han fick av svenska staten för en del  tjänster han gjort. Han fick välja mellan pengar och stället i Ingelsby.

Stockenstrandska släkte är utdöd, men fortlever genom andra släkter. En av släkterna är Aulin. Folkskollärare August Aulin ägde och bodde vid en gård i Askersund.

2011 blev Gustaf Norén tillfrågad att skriva musik till en av Gustaf Frödings dikter som en del av 100-årsjubiléet av poetens dödsdag. Det gick inte att begränsa till en låt. Gustaf Norén och Björn Dixgård sätter sig ner och skriver nya Mando Diao låtar och orden, dem står Fröding för.

Albumet spelas in under fem intensiva dagar i en lada på gården i Dala-Floda och produceras av Björn Olsson. Frödings dikter illustrerar tio nyskrivna Mando Diao låtar och detta resulterar i Mando Diaos
sjätte fullängdsalbum ”Infruset”. Det urval av texter som bandet valt
sträcker sig från romantiska naturskildringar till brutalt raka reflektioner ur livet. Många av texterna är slående aktuella. Det är tonårsmammas dilemman, prostitution och alkoholmissbruk.

Dikten om Elsa Örn ( Olga Schmidt):

Men som en lustjakt förs av morgonvindar
i lätta lovar kring en flaggfregatt,
på bröllopsfärd i myrtenprakt som lindar
sig lent om duk och mast och ror och ratt
och glädjevimplar vajande i förn
kom dotterdottern, fröken Elsa Örn.

Det sam en ljusröd ros vid hennes hjässa
bland hårets gula gammalsvenska lin,
hon förde nacken som en ung prinsessa
och hon var adligt smärt och rak och fin,
men mjuk i gången som en ung dansös
och smått behagsjuk som en borgartös.

Och hennes ögon voro arga skalkar
och hennes läppar sköto friska fram
som unga knoppars halvtutsprungna kalkar
och näsans min var trubbigt trätosam.
Det fanns ej spår av gamla mormors ståt,
en lustjakt var hon, ingen örlogsbåt.

En smäcker jakt, som just vid dagens gryning
på glada vågor nyss har stuckit ut
– och så i mormors svallvågs efterdyning
med vårvind susande i varje klut
och glädje vimplar vajande i förn
kom dotterdottern, fröken Elsa Örn.

Fakta är hämtade från flitigt läsande i  olika tidningsartiklar.



Nästa »