Blog Image

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Silverpilen

Uncategorised Posted on fre, oktober 22, 2021 16:49:33


s://www.ovedanielsson.se/

Uncategorised Posted on fre, oktober 15, 2021 09:22:52

https://www.ovedanielsson.se/

Brukar lägga in mina bloggar på ovanstående adress sedan ganska lång tid tillbaka. På den sidan går det att få upp större bilder.



Gerhard från Snavlunda världens största barn

Uncategorised Posted on fre, oktober 15, 2021 09:18:55


Vattentornet i Askersund byggs ut med lägenheter

Uncategorised Posted on fre, oktober 15, 2021 09:16:26


Askersunds hamn

Uncategorised Posted on fre, oktober 15, 2021 09:12:03


Kronblom i Askersund

Uncategorised Posted on fre, september 24, 2021 14:42:42


Duktiga cyklister i IFK Askersund

Uncategorised Posted on ons, september 22, 2021 09:11:02


ovedanielsson.se – Oves Blogg

Uncategorised Posted on mån, september 20, 2021 16:55:04

ovedanielsson.se – Oves Blogg



Järnvägsinvigning i Askersund

Uncategorised Posted on tis, september 14, 2021 23:54:50


Strandparken Askersund

Uncategorised Posted on mån, september 06, 2021 18:10:35


Öhrmans fick inte bygga ut mot torget

Uncategorised Posted on mån, augusti 30, 2021 17:05:04


Hamnområdet Askersund

Uncategorised Posted on lör, augusti 28, 2021 10:05:27


Förargelsens hus på Torget i Askersund

Uncategorised Posted on ons, augusti 11, 2021 17:47:04

http://www.ovedanielsson.se/…/forargelsens-hus-pa…/



FOLKE DAHLBERG-RUM INVIGT I HANTVERKSHUSET

Uncategorised Posted on tor, augusti 05, 2021 13:46:24


Stöökagården

Uncategorised Posted on tor, juli 22, 2021 14:25:47


KIA:s bageri med ”slankor”

Uncategorised Posted on tor, juli 15, 2021 11:58:42

I kvarteret Lejonet utmed Lilla Bergsgatan fanns Lindströms bageri, senare KIA:s bageri som hade ”slankor” som specialitet. Det var ett sorts bröd som nästan alla askersundare köpte. Gammal som ung. Gamla askersundare minns säkert det goda brödet. Kopparslagare Widing fanns också inne på gården , liksom åkare Ernst Skoog. Det som ofta slår mej när man ser gamla bilder från gamla Askersund är alla skraltiga hus. Det fanns oftast inte pengar till underhåll. Husen är borta och stora delar av kvarteret har förvandlas till parkeringsplats.

KIA:s bageri vid Lilla Bergsgatan i bakgrunden

Handduk som jag fått av släktingar till en av ägarna till KIA:s
Kopparslagare Widing fanns på gården med sin verkstad

En 50-talsbild

Fastigheten Lejonet syns i bakgrunden

Kopparslagare Widing

Parkeringsplatser är viktiga, men de är inte vackra? Går det inte att göra det bästa för att det ska bli något sånär skapligt? Nu handlar allt om att det ska bli praktiskt. Det kanske går att kombinera det vackra med det praktiska? Parkeringen ett stenkast från centrum i korsningen Stöökagatan-Lilla Bergsgatan är ett bra exempel på en riktigt ful parkeringsplats. Kanske någon häck, plantering eller plank skulle lyfta den parkeringen. De finns de som vet mycket bättre än jag när det gäller planering, men det här är bara några förslag. Kan nämna att jag själv har bil så jag förstår att det måste finnas parkeringsplatser.

En anledning till att jag nämner just parkeringen i kvarteret Lejonet är min lilla bildserie om innergårdar på bloggen. Med hjälp av bilder från Leif Linus kan man se hur det såg ut en gång i tiden. Därmed inte sagt att allt gammalt går att bevara.

Lindströms bageri-senare KIA:s -på 40-talet

Lindströms bageri inne på gården

Lilla Bergsgatan
Från tidningen SE
Rivning av husen vid Lilla Bergsgatan . Nu en parkeringsplats
Didriksson kopparslageri fanns vid Lilla Bergsgatan. Längst till vänster Birger ”Tjommens ” pappa Fritjof.


Askersund fick ingen ”skyskrapa”

Uncategorised Posted on fre, juli 09, 2021 23:38:22

Askersund var mycket nära att få sin första ”skyskrapa” i mitten på 50-talet. Det handlade om ett åttavåningshus och Askersund kan man väl ändå kalla det för en ”skyskrapa”. Huset skulle placeras där ICA-jouren finns i dag, i korsningen Floragatan-Gårdsjögatan. Det skulle minsann bli Askersunds första bostadshus med hiss. Just hissen blev också ett problem för stadsarkitekt Fredriksson. Han menade att hissar och barn inte hörde ihop. Med anledning av det skulle det bara bli smålägenheter som inte var anpassade för barnfamiljer. En lite udda inställning kan man tycka.

På den här flygbilden är Florahallstomten obebyggd.

Affärshuset med lägenheter på plats.

I ”skrapans” bottenvåning skulle det bli affärslokaler och konditori för att nu nämna något. Det fanns stora planer. Med facit i handen kan alla se i dag vad det blev av det högtflygande planerna. Det blev en affärslokal i ett normalthögt hyreshus. Kommunen ägde marken där höghuset skulle uppföras. Marken annonserades ut i lokaltidningen , Askersund-Tidning. Två intressenter anmälde sig innan tiden för svaren hade gått ut, det var HSB och Konsumtionsföreningen. Det märkliga var att ingen av dessa blev köpare, utan marken såldes till Hakonbolaget och byggherren Anders Diös.

Försäljningen gick dock inte helt smärtfritt. Det hela fick avgöras i stadsfullmäktige. Med röstsiffrorna 15-12, till Hakonbolagets fördel. Motståndarna ville inte ens ta upp Hakonbolagets ansökan om köp, eftersom anbudet kommit in för sent. Drätselkammarens ordförande Matteus Berglund, hade lärt sig bortförklaringarnas svåra konst på högre nivåer. Han var också riksdagsman. Berglund förklarade vid beslutet att Hakonbolaget hade hört sig för om tomten flera år tidigare. Att sedan annonsen gick bolaget förbi berodde helt enkelt att annonsen enbart fanns i den lilla lokala tidningen som i stort sett inte lästes mer än av de som bodde i Askersund. Ett annat starkt skäl till försäljningen just till Hakonbolaget var att de flesta affärsmän i staden redan var anslutna till bolaget. Berglund hävdade också att det inte fanns någon villkorad sluttid i tidningsannonsen. Så det så…

Precis som alltid, har det gått att styra beslut på ett visst sätt efter ideologier och kontakter. Och då får också demokrati stryka på foten för att komma fram till beslut. Och i det fall som jag berättar om blev det ändå 15-12…..

Tomten fortfarande öde.

Pensionärssamling för resanutanför Florahallen (ICA-jouren)

Hur som helst fick inte Askersund någon ”skyskrapa”. Men huset som byggdes på tomten får duga gott. Det blev en affärslokal som tänkt från början. Och det var väl ändå det viktigaste.

Som vanligt har Linus Larsson hjälpt till med en del bilder.



Bolaget ”Arbete och frihet”

Uncategorised Posted on tis, juli 06, 2021 09:29:49

I politiskt oroliga tider som dessa kommer jag att tänka på Snavlundalantbrukaren Erik Gustaf Eriksson. Och hur svårt det kan vara att få till det. Han hade en dröm om att bilda ett bolag med namnet ”Arbete och frihet. Det blivande bolaget skulle hjälpa ”de förtryckta mot kapitalismens bojor”. Men det gick inte som den djärve bonden Erik Gustaf hade tänkt sig. Han blev utsatt för spått och spä.

Arbetare vid Hammars glasbruk på 1800-talet

Lantarbetare vid Stockshammar

I tidningen Nya Dagliga Allehanda ironiserade man över hans bolagastankar. Svindel och spekulation var andra omdömen Erik Gustaf. Askersunds-Tidning tillhörde de värsta när det gällde att misstänkliggöra Erikssons bolagasplaner.

”Eriksson från Snavlunda socken kommer att pryda förnämsta platsen i det museum, som han i Askersund tänker inrätta”, ironiserade A-T.

Det var i senare delen av 1800-talet som Snavlundabonden tänkte bilda det jättelika arbetarögda bolaget. Upprinnelsen ägde rum under nödåren 1867-1868, då folket svalt och led brist på det nödvändigaste. Det hölls folkmöten runt om i landet. Särskilt gick missförhållandena ut över lantbrukarna. Man utvandrade till Amerika från de små torvorna.

Det var i det ögonblicket arbetaren Gustaf Eriksson framträdde inför södra Närkes svältande bönder med förslag om ekonomisk frigörelse, med bildandet av bolaget ”Arbete och frihet”. 250 000 aktier skulle spridas ut bland arbetarna , summan skulle uppgå till 2.500.000 riksdaler. Av de olika grenarna som skulle ingå i bolagets verksamhet, nämnde s mineraliska och industriella företag, samt jordbruk, handel, anläggande av tryckeri, utgivning av tidning, ett bibliotek, ett museum , en arbetsskola, sjukvård och ålderdomskassa, för att nu nämna något av Snavlundabondens planer. Som tjänstgörande generaldirektör ansåg sig Eriksson vara självskriven.

Nerikes –Allehanda misstänkte i en artikel att Erikssons förslag var en bluff, enbart för att få in pengar till en planerad Amerikaresa. ”Arbetarklassens självverksamhet är god och riktigt, med dessa galenskaper är att beklaga”.

Företaget startade också i blygsam skala, men tidningarna fortsatte att varna för konsekvenserna och för Eriksson. Det ansågs att han helt saknade kompetens att leda ett stort företag. Vid en allmän bolagsstämma 1871 togs beslut om att bolaget skulle upplösas. Bolagsbutikerna i Åmmeberg och Askersund lades ned. Två års slit gick om intet.

Hur gick det för Gustaf Eriksson, mannen med de stora drömmarna och ambitionen att bryta kapitalismens makt? Sedan hans stolta bolag upphörde, flyttade han 1871 till landet i väster. Men han var tillbaka i Sverige redan efter två år. Då bosatte han sig i Timrå. Sedan tonar hans liv bort i ett dunkelt fjärran. Eriksson var född i Lerbäck 1834, där han också gifte sig. Men där slutar mina kunskaper om honom. Men jag har ändå tyckt at det var en intressant historia att berätta.

Nya Dagliga Allehanda ironiserade över Erikssons tankar under lång tid. Vid ett tillfälle skrev tidningen: ”Blir Erikssons planer realiserade, så bör Askersund lyftas i jämnhöjd med London och Paris. Tänker er gott folk, när bolaget ”Arbete och frihet” får ordning på sin bank och sina övriga företag och sin generaldirektör, ja då blir det bäst för örebroare att flytta sin stad”. Och så säger folk att en del tidningarna i dag är elaka och hänsynslösa….

Arbetare vid Zinkgruvan Nygruvan

Skyllbergs bruk Kårberg

Askersund blev aldrig riktigt en storstad, eller så präktig som Eriksson hade tänkt sig. Många arbetare förlorade troligen också sina sista slantar på det erikssonska finansäventyret. Banken och företagen hade ingen täckning för sin verksamhet. Allt förblev en hägring om arbetarnas ekonomiska frigörelse. Men bakom drömmarna låg det ändå en tanke om en ljusare framtid för människorna. Men förståelsen och förutsättningarna på den tiden var grymma och vidriga. Eriksson föll på ett räkneexperiment , som förmodligen inte ens dagens räknenissar och nationalekonomer hade kunnat lösa.

Har försökt att hitta en bild på Gustaf Eriksson, men det har inte gått. Kanske någon i bygderna har en sådan bild? I så fall hör av er. Däremot har jag hittat massor av gruppbilder på arbetare utanför sina arbetsplatser. Det var mycket vanligt på den tiden att man tog gruppbilder på hela arbetstyrkan. Det förekommer nästan inte längre. Vilken fin gruppbild det skulle bli om alla kommunal personal ställde upp sig på torget för en bild. Det skulle bli en unik bild att sätta upp väggen eller klistra in i familjealbumet .

Arbetare vid Harge tegelbruk

Arbetare vid Askersundsverken på 20-talet



En gammal dagbok från småstaden Askersund berättar

Uncategorised Posted on ons, juni 30, 2021 23:47:24

Gamla dagböcker är intressanta. Särskilt om det är någon annans bok och det finns lite skvaller. Men det är fult att läsa andras hemligheter. Är man nyfiken så är man. En liten ursäkt är dock om dagboken är väldigt gammal. Och det är just vad den här bloggen ska handla om . En gammal dagbok från 1800-talet som berättar lite om livet och tankar i småstaden Askersund på den tiden. Dagboken är skriven av en dam och den handlar mycket om nöjen och kärlek i hennes ungdoms Askersund. Lite samma sak kanske….

”Nu är det vår igen och jag är 12 år. Björkarna vid Nordhammar har fått ljusgrönt lyster. Vi for till Björstorp och fann mormor vid god hälsa. På kvällen är det storkalas i parken hos Mamsell Dahlgren. Jag åt en pudding och den var så god att min mage värkte. På söndagsmorgonen kom Oskar tidigt från Björstorp och vi for sedan till Tortärn. Jag hade en ny klänning och jag dansade fram på lätta fötter. Jag tyckte Oskar var stilig och hela livet lekte.”

”Den 20:e avlöpte den stora seglatsen på Alsen. Vi var på sjön från tre till nio. Vita svanar låg vid Klockarholmen. Jag känner mej som en dam, men jag får inte göra som jag vill. Allting ska pappa bestämma, men mamma tycker jag bäst om. Vi for till Björns, där vi kokade kaffe i en bergsskreva. De pratade också om att vi ska få en järnväg, men det är nog inte sant. Det är säkert bara önskedrömmar.

Det blåste på holmen. Det finns inte så många träd där. Då är Borgmästareholmen mycket rarare. Där är som en park. Sedan seglade vi till Djupviken, där vi var hela kvällen och dansade och sjöng.”

Borgmästareholmen var ett kärt tillhåll för många askersundare för i tiden. Det vittnar dagboken om.

” I dag fyller jag 14 år. Jag har druckit kaffe hos mormor. Det liksom spritter i mej av liv. Men mormor säger att det inte passar, jag måste vara sedesam säger hon. Jag tycker det är dumt, för mormor har så många och vida kjolar på sig, men det ska jag nog inte ha. Vi promenerade till Åbron på kvällen. Nu skjuter dom inte så mycket på Borgmästareholmen och det tycker jag är bra. Då behöver man inte vara rädd.”

Skarpskyttekårens övningar skrämde många

”Emilie och Tolins gick i dag på nykterhetspredikan och så blev det seglats till Kalvholmen. Det var också musik och roligheter på Borgmästareholmen. Man blåste i mässingsinstrument. På aftonen var vi på Kyrkbacken. Det var Beckmans och vi.”

”Jag är nu 16 år och har inte skrivit i boken på länge. I dag ska tant Medin komma till Askersund. Hon skall bo vid Nordhammar hos Hedendals. Undrar om hon är snäll?

Jag har varit på båda julottorna och undrar i dag om Gud var med i kyrkan? Det glunkas om på stan att tant Medin har en fästman. Får se hur det går. Hon talar mycket om honom och hon virkar i hemlighet på mellanspets till örngott och lakan åt sig själv. Vad tror hon egentligen? Jag skrattar så förfärligt åt vad? Ingenting.

Vi var ute och provade skridskorna. Vi åkte runt Byfogden två gånger, men det var så kallt. Men nere i vilken, där dom säger att en järnväg ska gå fram, eldade dom på sjön för värmens skull. Där var en ung man som ville hålla mej i armen. Jag vågde inte låta honom göra det även jag själv ville det innerst inne. Han såg trevligt ut , men var kom han ifrån?”

” I dag har fröken Sundblad varit här. Hon har lärt mej knyppla. Sångföreningen har sjungit i dag. I dag har också Emil predikat här. Vi har varit hos faster på kalas. Boströmarna och någon som hette Waldenström och mamsell Berg var där. I går kom mamsell Andersson hem, hon har varit hos sin fästman. Får se hur det går, han är liten och tjock och har varit gift tidigare. Ack,ja…”

En flickaktig förälskelse har börjat spira. Så här låter det:

”Jag såg honom i går, han gick genom östra tullen. Han var lika stilig som vanligt. Men tyst nu min mun! Mamsell Andersson och vi var på Borgmästareholmen och drack kaffe. Det ska bli så fint där ute i framtiden säger dom. Det skall bli alla möjliga förlustelser. Men om man kunde gå över dit på en bro skulle allt bli så mycket lättare. Det skall bli dans och servering av alla slag. När jag skriver just nu har faster gått till Långhällan och en hel syndafamilj har böjt sig vid Jesu fötter”

”Jag såg honom igen. Det har på nytt blivit en bedårande vår. Vinden leker så milt i min kjol och jag känner en berusande längtan att leva ut mitt liv. Förbindelsen tycks gripa mej trots att han varken är vacker eller rik. Men ändå dras alla flickor till honom. Man har dock hindrat mej att gå ut. Jag stod alltid bakom gardinen och såg min vän snedda över parken.”

”Jag måste tänka en stund innan jag skriver. Jag stod nyss nere i torghörnan där jag gömde mej vid Rådhusets gavel. Det ligger en krog strax intill och utanför stod några oroliga hästar. Då-just då-gick han över torget, han kryssade mellan vattenpussarna och höll på att ramla i en stor grop. Mitt hjärta bävade, men han såg mej inte.”

”Vi har varit ute och åkt släde. Efter slädfärden var jag på bal i Stadskällaren. Det var hög stämning, men det luktade sprit av herrarna. Och det tycker jag inte om.”

Sundstedska huset vid Sundsbrogatan, stadens ”societetshus under första hälften av 1800-talet.

Men nu spetsar situationen plötsligt till sig. Ägaren till dagboken har nåt mogen ålder och så här låter det sommaren därpå:

”Jag har gråtit en hel natt. Jag har endast talat med honom en gång och han höll mej i sin famn. Det gjorde mej yr och besinningslös. Men det blev inget mer. Han kysste mej inte ens. Men hur hade inte den natten kunnat sluta? Kanske det var bäst som skedde?”

”Åter har det kommit höst . Jag gråter dagar och nätter. Aldrig mer ska någon få min kärlek. Jag vill nu vara hos Gud och träffa mormor.”

Den 2 juni 1886 kan man läsa följande i dagboken:

”Ja nu sitter jag på tåget. Jag skriver för sista gången i min dagbok. Jag ser dej ej mer älskade lilla stad. Jag tar alla minnen med på färden mot det okända. Nu försvinner staden i ett svart töcken från det bolmande loket. Nu ser jag den sista skymten av mina drömmars stad. Tåget går in en kurva och nedför en backe.

Jag känner att jag börjar bli gammal”.

Som vanligt har vännen Linus Larsson hjälpt till med en del bilder



Folke Dahlbergs liv och verk i ny bok

Uncategorised Posted on mån, juni 28, 2021 15:29:19

Vattenår heter den samling av Folke Dahlbergs lyrik som gavs  ut  1964 av FIB:s Lyrikklubb. Så heter också en av hans centrala  dikter och den har fått ge namn åt det medlemsblad som Folke Dahlberg Sällskapet ger ut två gånger om året sedan starten 2002. I varje nummer har Jonas Modig skrivit en krönika med reflektioner kring Folke Dahlbergs liv och verk.

De finns nu samlade Genom vattenåren, bearbetade  och utvidgade och rikt illustrerade med Folke Dahlbergs  teckningar . Tomas Bannerhed  har skrivit förordet.

Jonas Modig har skrivit boken ”Genom vattenåren”


Sista rådhusrätten i Askersund

Uncategorised Posted on lör, juni 26, 2021 09:41:22

Debatten om kriminalvården är het i Sverige just nu. Partierna presenterar olika tuffa förslag någon gång i veckan. Det verka vara en tävling vilket parti som går tuffats fram. Det får mej att tänka på när Askersund hade en egen rådhusrätt. Då var det som det var. Sällan några nya förslag på straff. Men då var det heller inga stora mål som dök upp.

Rådhusrätten i Askersund hade sina sammanträden i Rådsalen fram till i december 1947. Det sista målet var så simpelt som ett rattfyllerimål. En man från Falköping hade lånat en av försvarets lastbilar och låtit två flickor från Askersund åka med till en dans i Åmmebergs Folkets hus. Utrymmet i bilen var bara avsett för en person, men finns det hjärterum så finns det stjärterum brukar det heta. Eller om det är tvärtom? Mannen från Falköping skulle imponera på sina damer och trampade gasen i botten. Vid Djupviken bar det sig inte bättre än att lastbilen körde in ett vägräcke, varpå bilen gick utför vägbanken och slog runt. Turligt nog blev det inte några allvarliga personskador.

Vägen mellan Åmmeberg och Askersund är smal och krokig. Man behöver inte vara onykter för att köra i diket där.

Ett annat problem för Falköpingsbon var att han tittat för djup i flaskan redan innan färden till Åmmeberg. Han var starkt påverkad av rusdrycker, på ren svenska var han jäkligt full. Föraren dömdes för grov vårdslöshet i trafiken. Han hade också olovligt åkt runt på nöjesfärder med försvarets lastbil. Det är förbjudet. När det gäller försvaret handlar det om allvar. Föraren dömdes till en månads fängelse och att ersätta staten med 1.463,50 kronor för skadorna på bilen. Och inte nog med det. Vägförvaltningen krävde 182,93 kronor för skadorna på vägräcket. Ingressen på tidningsreferatet vid det sista mötet var lite smått lyriskt.

Sista rådhusrätten i Askersund 1947

I december 1947 bröts en 300-årig hävd när rådhusrätten försvann. Askersund skulle vid årsskiftet läggas under landsrätt. Det innebar att magistraten avvecklades och borgmästareämbetet drogs in. Istället för en borgmästare , tillsattes en kommunalborgmästare. Det var skillnad på det. Gunnar Bretzner hade varit borgmästare i Askersund i 34 år när han lämnade sin post. Han var lite ”Kung av Askersund” skulle man kunna säga. Kommunalborgmästare Viktor Bernhagen fick när han tillträdde lite mera förvaltande uppgifter. Inte riktigt lita fint som under Bretzners ära. Efter kommunsammanslagningen i början på 70-talet, förändrades Bernhagens roll. Titeln borgmästare var bara en titel. Men ibland uppfattade inte Viktor Bernhagen att det skett förändringar. ”Bönderna” hade kommit in till stan” som han så vördsamt uttryckte sig. Det ledde till att politikerna tröttnade på honom och lyfte ut honom från Rådhuset. Sista tiden satt han i annan huslänga på rådhustomten och var inte helt nöjd med sin situation.

Image Thumbnail

Vid det sista rådhusrättssammanträdet överflyttades också Askersunds handelskassa, 13.890.17 kronor, till kommunalborgmästaren, två köpmän och till två av stadsfullmäktiges ledamöter. Avkastningen skulle gå till understöd åt efterlevande änkor till köpmän, samt till deras barn.

Rådsalen i Askersunds Rådhus moderniserades för några år sedan. Drottningens Kristinas porträtt pryder en vägg. Drottningens allvarliga blick ska påminna om att det tas viktiga och riktiga beslut i salen även i dag.

Drottning Kristina pryder fortfarande en vägg i rådsalen. Men inte med den här fina bilden.

Den här tavlan på Drottning Kristina pryder Rådsalen


Ströms hörna

Uncategorised Posted on tor, juni 17, 2021 23:41:48

Förr dundrade långtradarna fram genom Askersunds centrum, via Drottning Kristinas väg och Sundsbrogatan. De boende i husen vid ”Ströms hörna” i korsningen mellan de båda gatorna var hårt utsatta för buller. Ett antal trafikolyckor inträffade där varje år. Vintertid kunde det var riktigt besvärligt när de tunga fordonen inte kom någon stans i det smala passagen mellan husen på grund av snö och halka.

En 50-talsbild vid ”Ströms hörna”. I bakgrunden syns gamla folkskolan.

November 2011

På den norra sidan i den skarpa kurvan vid Sundsbrogatan ligger ”Strömska villan”, eller ”Rignérs hus” om man så vill. I dag är Bo Sylwan ägare av det huset. På den södra finns den så kallade ”Stockholmskåken”, som blev färdigt redan år 1907. I dag brukar askersundarna säga ”Hedbergs hus”, och som ägs av Askersundsbostäder.

På 80-talet blev det lugnare när den nya förbifarten byggdes. Visst händer det att det fortfarande brakar in stora långtradare genom stan. Och ibland inträffar det också olyckor den skarpa kurvan. Ofta väljer polisen att ha sina kontroller strax bakom kurvan in mot stan. Bara det gör att det har blivit lugnare.

Vid ”Strömska villan” hölls en storaktion i mitten på 80-talet. Auktionen var efter avlidna textillärarinnan Agnes Rignér och var en av de största som hållits efter en privatperson i Askersund. På senare år använde hon det stora huset enbart som sommarbostad. Hon var bosatt i Stockholm. Agnes pappa var konstnären Enoch Rignér. Med på auktionen fanns ett antal tavlor av Enoch.

Konstnären Enoch Rignér

Tullstugan Östertull målad av konstnär Rignér

Huvudarvinge efter Agnes Rignér var tandläkare Carl-Axel Gross. Agnes var moster till honom och hade bekostat hans tandläkarstudier. Själva hade han inte möjlighet att ta hand om möbler och konstverk, men han kände stor tacksamhetsskuld till sin moster. Han fick också ordna upp alla praktiska saker efter sin avlidne släkting. Auktionisterna hade räknat med mycket folk, men det kom mera hugade spekulanter än de kunde förutspå. Som tur var hade Carl-Axel sågat bort en del grenar från fruktträden tidigare i veckan så att alla skulle få plats. Och det var nog tur. Trädgården var fullpackad. Auktionen gav runt 600 000 kronor. Ett allmogeskåp från 1777 ropades in för 42 000 kronor och den dyraste tavlan får 32 000 kronor.

Huvudarvinge efter Agnes Rignér var tandläkare Carl-Axel Gross. Han ansvarade för auktionen 1985

Auktionen lockade mycket folk till Rignérs trädgård

1985 vid auktionen

————————————————-

Kvinnan som uppförde ” Strömska villan” hette Esther Schermanson. Systern Helga bodde på tomten bredvid

Om Esther finns mycket att säga. Hon var syster till Helga Sundblad . Hon var en av de första kvinnliga gymastikdirektörerna (GCI) och jobbade många år i Skottland. Efter åren i St:Andrews kom hon hem, med en efter vad jag förstår, furstlig pension och köpte ”hörnan” bredvid syster Helga. Hon hann med ett kortare gifte med en bankdirektör Ström. I huset hade hon hjälp av en mycket vänlig Ester från Snavlunda. Informationen kommer från familjen Sundblad, via Leif Linus. I den ”Praktiska Veckotidningen IDUN för kvinna och hemmet”, fredagen den 20 juli 1894 fanns en stor artikel om Esther, som jag nu lägger med.

Som vanligt har Leif Linus hjälpte till med bilder från sitt imponerande bildarkiv vid Måsgatan.



Askersund utan Folkets Park

Uncategorised Posted on ons, juni 09, 2021 09:22:23
Dansbanan vid gamla IP 1963

Askersund har aldrig haft någon Folkets Park, som exempelvis Vretstorp. Det var dit vi askersundare istället fick åka om vi skulle roa oss med att kasta pil och ta en citronil som det heter i schlagertexten. Ibland kunde det också bli en något starkare dryck. Det gick bussar från Askersund till parken i Vretstorp när det begav sig. De var alltid fullsatta. Ibland var det nödvändigt att dela på en taxi för att komma dit.

I mitten på 50-talet fördes diskussioner om att anlägga en Folkets Park i Stadsparken. Mannen bakom idén var stadsarkitekt Fredriksson. På gamla idrottsplatsen i Askersund fanns en festplats som drevs av idrottsföreningen. Under många var den mycket välbesökt. Askersundarnas eget nöjesfält. 1953 slog Gösta ”Snoddas” Nordgren publikrekord i parken. Men det gjorde han nästan på varje ställe han uppträde på den tiden.

Arkivcentrum i Örebro gav för ett antal år sedan ut en mycket trevlig bok om folkparkerna

Snoddas slog publikrekord på IP 1953

Snoddas kom gärna till Askersund. Han ville gärna prata bandyminnen med bröderna Carlsson , Gunnar, Bertil och Elis

Image Thumbnail
Image Thumbnail
Image Thumbnail
Image Thumbnail
Image Thumbnail

Gamla IP var det stora nöjesfältet i Askersund en gång i tiden

Fredriksson tyckte inte att natursköna Stadsparken inte hade något att erbjuda som lockade till regelbundna besök. Han ville helt enkelt flytta IFK:s festplats till Stadsparken. Ett annat av skälen till den föreslagna flytten var också att staden hade gjort intrång på gamla IP, med planerad villabebyggelsen ute vid Skrinnargatan. En ny festplats i Stadsparken skulle bli lite plåster på såren för IFK.

Frågan var också uppe i drätselkammaren för diskussioner. Fredriksson föreslog också att Torebergsvägen skulle dras fram över bäcken och järnvägen för att göra uppfarten till Stadsparken bättre. Stadsarkitekten hade inte pekat ut något område i Stadsparken för en festplats. Men han menade att det fanns flera lämpliga platser i parken att välja på. Det skulle heller inte kosta särskilt mycket att anlägga en Folkets Park. Det behövdes bara lite inhägnader…

Det var nog med en Hembygdsgård i Stadsparken. Stadsarkitekt Fredriksson fick aldrig sin vilja igenom med en Folkets Park

Nu blev det aldrig något med stadsarkitekt Fredrikssons förslag. Det blev aldrig någon Folkets Park i Askersund. Det enda som genomfördes av hans förslag var att Torebergsvägen förlängdes över bäcken fram till gamla järnvägsbanken så småningom. Men det var inte för att det skulle bättre uppfart till Stadsparken. Gamla järnvägsbanken är i dag döpt till Banvallsvägen . Vägen blev ett måste för den byggnation som finns där i dag.

Vi alla som åkte till Vretstorpsparken en gång i tiden kan glädja sig åt att parken finns kvar och ibland pågår det också aktiviteter där. Även om det inte var som på 50-talet. Men när man passar parken i Vretstorpsbacken så väcks minnen. Helt klart



Arvidssons fisk

Uncategorised Posted on mån, maj 24, 2021 23:47:35

Askersund saknar sedan många år tillbaka en ”riktig” fiskaffär. Lite märkligt med tanke på att hela staden är sjönära och intresset för fiske är stort. I de stora butikerna finns det fiskdiskar och på sommaren en hamnkiosk med fiskförsäljning. Men ingen ”riktig” butik som förr. Äldre askersundare minns förstås Bröderna Arvidsson fiskaffär vid Väderkvarnsgatan. Huset är borta för länge sedan, men som tur är finns det bilder och folk som fortfarande minns.

Henning Arvidsson utanför sin butik vid Väderkvarnsgatan.

Från början var firmanamnet Bröderna Arvidssons fiskaffär, men blev så småningom bara Arvidssons fisk i annonserna. Har inte kläm på varför brödranamnet försvann. Henning Arvidsson var den ägare som de flesta askersundare minns. Han tillhörde de handfasta karlarnas släkte.

Några av hans anställda var profilerna Verner Johansson och Axel Rosengren. Den förste gick under smeknamnet ”Silla-Verner”. Förmodligen var det bara han själv som inte visste om smeknamnet. Verner var en mycket aktiv föreningsmänniska, med massor av förtroendeuppdrag. Han var bland anat ordförande både i IFK Askersund, länets skidförbund, och mångårig ledamot av stadsfullmäktige. Verner avslutade sin yrkeskarriär vid Hammars glasbruk.

Axel Rosengren var en färgstark person med en knastertorr och udda humor. Han blev känd ute i bygderna när han åkte runt med Arvidssons fiskbil. Det berättas massor av historier om Axel på Norra Bergen och de blir bara bättre och bättre för varje år som går. Själv har jag flera minnen av Axel. Inte minst från gamla idrottsplatsen i Askersund , där han eldade bastun och spolade isen.

Axel Rosengren säljer fisk på landsbygden

Verner Johansson säljer fisk på torget i Askersund

Henning Arvidsson öppnade Askersunds första fiskaffär 1913. Han kom då från Västra Ny och hade sysslat med fiske i hela sitt liv. Fadern var fiskare, fjärdingsman och lantbrukare. I en 60-årsintrevju 1945, berättade han om sin hårda uppväxt. När han gick i skolan fick han också hjälpa till med fisket. Både vinter som sommar. Betinget var bland annat att binda tre nät i veckan, annars blev det stryk. I samma intervju berättade han några lyckade fångster , en lax på 26 kilo, en gädda på 27 kilo vid Rökneöarna och på en långrev 280 kilo röding på en hankning. Långreven var matad med siklöja. Storfångsten togs mellan Fjuk och Copön.

Arvidsson berättade också om många hårda stormar på Vättern. Vid ett tillfälle låg hankade Arvidsson långrev strax intill segelslupen Sjöjungfrun när en cyklon rev bort segel och allt på slupens däck. Både Arvidsson och slupen klarade ovädret utan att gå under. Arvidsson arrenderade ett antal fiskevatten när han drev sin butik. Han exporterade fisk ut i landet och då mest röding. Han var också orolig för att norra Vättern skulle bli en skjutbana för Provskjutningscentralen i Karlsborg. Arvidsson var rädd för att rödingen skulle bli utrotad med skjutningarna. Nu blev det en skjutbana, och en del röding finns dock fortfarande kvar.

Förutom fisket var Arvidsson vice brandchef i Askersund under många år. Han satt i stadsfullmäktige, kyrkofullmäktige , i styrelsen för Hantverksföreningen och sedan ungdomen tillhörde han IOGT. Det gjordes några försök med fiskaffär efter Arvidssons men de torskade ganska snabbt. Men vem vet, kanske en sådan butik uppstår igen och då kanske i anslutning till en liten fiskerestaurang….

Som vanligt har Leif Linus Larsson hjälpt till med bilder.

Eveborgarn Pettersson och Stig Roos med sopbilen utanför fiskaffären

Väderkvarnsgatan på 50-talet. Fiskaffären i det vita huset till vänster.

Henning Arvidsson var också aktiv politiker. Här går han strax bakom landshövdingsparet Olsson på gamla IP

Henning Arvidsson



Askersundsmjölkens historia

Uncategorised Posted on mån, maj 17, 2021 23:45:33

Mjölk ger kraft och styrka. Drycken stärker också skelettet. Ett par glas om dagen var ett måste. Annars kan det gå riktigt illa som vuxen. Om inte råden följs var det nästan kört när man kommer upp i vuxen ålder. Man skulle inte att orka med några tunga jobb. Idrott var uteslutet.

Så lät det ofta när jag växte upp. Inte så underligt att det sedan fanns några mjölkbutiker i stan att välja på. Mjölk skulle alla ha. Både vuxna och barn. I Askersund fanns också ett andelsmejeri som så småningom också öppnade mjölbutik i huset. Inte så konstigt för övrigt att kraftsportklubben tagit över de gamla mejerilokalerrna i korsningen Trädgårdsgatan-Stöökagatan. Med tanke på propagandan för mjölk under min uppväxt är det ganska logiskt. Styrkan sitter förmodligen kvar i väggarna.

Göte och Wilma Ekstedt framför sin mjölbutik på Stora Bergsgatan. Den lilla skylten på dörren förklarar att det är turordning som gäller för kunderna.

Vän av ordning undrar kanske vad jag vill komma med all mjölpropaganda. Jag som inte druckit mjölk sedan i 15-årsåldern. Men det är bara en liten knepig övergång till bilder om just mjölkhantering i Askersund. Som vanligt har Leif Linus Larsson hjälpt till med bilder. Båda minns mjölkaffärerna i stan och särskilt då Ekstedts butik på Stora Bergsgatan. Det låg mitt emot kommunens parkering på rådhustomten. Som grabb fick jag gå dit med en kruka och hämta mjölk efter skolan. Normalt där jag bodde några kilometer utanför staden kunde man gå till en bondgård och köpa mjölk. Men farsan hade genom stora politiska affischer på tomten intill vägen gjort det omöjligt med mjölkköp på hemmaplan. Han tillhörde inte samma parti som lantbrukarna hemmavid gjorde. Men vad gjorde det. Mjölkkrukan var inte så tung att bära på.

Muren finns kvar.

Einar Sundblad jobbade på mejeriet fram till nedläggningen 1956. Sedan drev han egen butik i ett antal år.

Drottning Kristinas väg

Mejeribesök. Mannen längst till höger är kommunalrådet Erik Karlsson, Laxå

Gustav i Långetorp med mejeridräng

Mjölkbedömare Alvar Eriksson. Han var med fram till nedläggningen 1956.

Mejerist Nilssons hustru.

Massor av lokalkändisar har jobbat inom mejerinäringen i stan. Flera av dessa blev sedan viktiga personer i Askersund på olika sätt. Om mjölken var en inkörsport i karriären låter jag vara osagt. Det var i alla fall en stor verksamhet. Namn som Evert Pettersson, Sven Almstedt, Kalle Gustafsson, Axel Larsson, Einar Sundblad , Birger ”Tjommen” Andersson , och naturligtvis mejeristen Nilsson, jobbade alla med mjölk.

Själv är jag inte särskilt insatt mjölkens historia när det gäller Askersund. Men jag har hört de som vet berätta lite om mjölkhistorien. Det finns också bilder och tidningsklipp som berättar. En kvinna , Anna Sköld, tillhör pionjärerna på området. Hon började redan i början på 1900-talet med försäljning. Sedan öppnade hon en butik på Stora Bergsgatan. En butik som de flesta äldre Askersundare minns. Det kom kvinnor från andra orter till Askersund för att jobba åt Anna Sköld. Många blev kvar på orten, gifte sig och fick barn. Och så har det rullat på. Precis som i Povel Ramels visa om Karl Nilsson. Så småningom tog Göte och Wilma Ekstedt, över butiken. Senare revs de gamla husen i kvarteret för at ge plats åt HSB –huset ut mot Sundsbrogatan och Stora Bergsgatan

Senare drev också Einar Sundblad mjölkbutik. Han hade sin sista butik ut mot Drottning Kristinas väg, mitt emot Sjöängsskolan innan mjölkbutiksepoken dog ut helt. Men då var nog godis till skolbarnen var det stora försäljningsartikeln. Säkert finns det många läsare av bloggen som kan tillföra en massa faktauppgifter. Jag har bara skummat lite på ytan som det bör heta i mjölksammanhang

Holger Karlsson Dampetorp på mejeristämma. Han måste ha gjort något bra med en så stor blomsterkvast

Birger Andersson var anställd på mejeriet ett antal år. Bland många andra Askersundskändisar.

Mjölkbonden Bertil Karlsson

Mjölkerskor vid Stockshammar. Namnet på kvinan vid krysset är Alvida Karlsson

När jag ändå är inne på mjölk kan jag inte gå förbi mjölkbaren i Askersund. Lägger med ett stycke om det också.

Mjölkbaren i Askersund

.

I min ungdom åt jag ofta på mjölkbar, Fenixbaren, som låg central vid Storgatan. Billigt och bra. På den tiden öppnades mjölkbarer på många ställen i Sverige. Där servades husmanskost. Anna-Lisa Jedenmark var kvinnan som vågade satsa också i Askersund. Hon kom från Leksand och hade där drivet en mjölkbar med samma namn.

Ibland fick jag sällskap av en person som ofta hade tagit sig ett glas eller två redan innan lunchen. Och då handlade det inte om mjölk. Men han var snäll och vänlig. Han hade läst i en tidning att det var bra att ”äta grönt”. Men han visste inte riktigt vad det var bra för, men det som stod tidningen var rätt. Jo, det stod i tidningar även på den tiden om nyttan av att äta rätt, även om det inte var några stora artiklar som nu. Det gröna skulle göra livet lite lättare och nyttigare. Men det fanns ett problem med det för mitt matsällskap. Han tyckte inte om grönt men ville ändå hålla den nyttiga stilen utåt och att han hängde med i tiden.

När det serverades stekt falukorv så förklarade han alltid att det skulle var spenat till korven för att göra det hela lite mera nyttigt. Att han sedan satt och petade bort det gröna var en annan sak. ”Nu står man sig ett tag och lite grönt har man också fått i sig” var alltid kommentaren när vi reste oss från matbordet, allt medan barens ägare plockade in tallriken till disken och skrapade av spenaten. Själv tycker jag inte att spenat är någon höjdare. Det är bara grönt.

Fenixbaren fanns vid Storgatan. Skylten syns till vänster.

Mjölkbaren vid Storgatan var populär. Enkel och billig husmanskost. Verksamheten försvann från Storgatan till hamnen när husen revs. Då var det Ebba Johansson som basade för verksamheten.



Utställning om sjön Vättern

Uncategorised Posted on fre, maj 14, 2021 09:28:27

Permalänk:http://www.ovedanielsson.se/2021/05/14/utomhusutstallning-om-vattern-hela-sommaren-i-askersund/‎(öppnas i en ny flik)Redigera

 Pressmeddelande från Askersunds kommun

2021-05-12

Från och med den 15 maj kan alla som vill lära sig mer om sjön Vättern, genom en utomhusutställning som ska ställas upp i närheten av Sundsbron, mellan Hotell Norra Vättern och sundet. Fotokonst möter fakta när Sjöängens konsthall flyttar ut i det fria!

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Lake_Zena-Holloway-002-683x1024.jpg

Utställningen ”Vättern” har funnits sedan 2017 och har sedan dess stått i Hjo, Jönköping och Karlsborg. Nu är det Askersunds tur och besökarna får både njuta av vackra bilder och lära sig mer om Sveriges näst största insjö.

– Den lyfter Vätterns betydelse för människorna som bor runt sjön, men även det rika djurlivet, säger Daniel Eriksson.

Utställningen är framtagen av aktören Up on Walls med stöd av offentliga bidrag, vilket gör att själva utställningen inte kostar något att hyra.

– Det vi får betala för är transporten och uppsättningen. För oss blir det här ett sätt att hålla liv i våra utställningar när vi inte kan ha verksamhet inomhus, i Sjöängens konsthall, säger kommunens kultur- och evenemangschef Daniel Eriksson.

All text på de 14 utställningsskärmarna är på svenska, engelska och tyska och dessutom finns en QR-kod i anslutning till texterna som leder vidare till mer information på webben. Utställningen Vättern kommer att stå kvar över hela sommaren.



Askersunds kommun har utsett 2021 års pristagare

Uncategorised Posted on tis, maj 11, 2021 18:07:44

Pressmeddelande från Askersunds kommun
2021-05-11
Askersunds kommun har utsett 2021 års pristagare
Kultur- och tekniknämnden har beslutat om vilka som blir årets vinnare och stipendiater inom områdena kultur, idrott och miljö.
– Det är viktigt att vi visar vår uppskattning till invånare i vår kommun som lägger ner hårt arbete för att på olika sätt förgylla vår tillvaro och framhäva Askersunds kommun som en bra plats på jorden, säger Staffan Korsgren (L), ordförande i kultur- och tekniknämnden,.

Bild :Johanna Egemar

Systrarna K får årets kulturpris
Motivering: Systrarna K, Åsa och Karin Karlson, tilldelas Askersunds kommuns kulturpris 2021 för sin långa gärning inom kulturen. Åsa och Karin har med ett brinnande engagemang skapat musik- och sångföreställningar för barn och bidragit till många barns positiva kulturupplevelser.
Systrarna K turnerar över hela Sverige med barnmusik, allsång och shower. De är goda ambassadörer för Askersunds kommun. I år firar de dessutom 20 år tillsammans som artister.
Priset består av ett konstverk till ett värde av 3 000 kronor.

Ann-Charlotte Svensson får årets kulturstipendium Motivering: Konstnären Ann-Charlotte Svensson tilldelas Askersunds kommuns kulturstipendium 2021 för att fortsätta stärka och främja intresset för konst i kommunen.
Ann-Charlotte har tagit initiativ till visning av filmer inom ämnet konst med efterföljande samtal i Sjöängen. Hon har även modererat konstnärliga samtal i samband med vernissager i Sjöängens konsthall. Under 2020 påbörjade Ann-Charlotte arbetet med en skulpturpark i Hammar.
Ann-Charlotte Svensson är konstnär och beteendevetare, utbildad vid Örebro konstskola.
Priset består av ett stipendium på 5 000 kronor.

Linnéa Larsson och Gabriel Ahlm får dela på årets idrottspris
Motivering Linnéa: Idrottspriset tilldelas Linnéa Larsson för hennes kämpaglöd och träningsvilja i simbassängen. Under 2020 gjorde Linnéa stora framsteg och presterade den 14:e bästa tiden på 100 m fritt av flickor födda 2005 i Sverige.
Motivering Gabriel: Idrottspriset tilldelas Gabriel Ahlm för hans goda resultat som placerat honom bland de bästa golfspelande juniorerna i Sverige. Gabriel tävlar på elitnivå både på juniortouren och seniortouren.
Priset består av 5 000 kr. Idrottspristagarna Linnéa och Gabriel erhåller 2 500 kr var.

Natursnokarna får årets miljöpris
Motivering: Organisationen Natursnokarna får årets miljöpris för att de erbjuder barn och deras familjer möjligheter att med naturens egna material upptäcka närområdet som en spännande och kreativ lekplats.
Priset har anknytning till miljön och meddelas senare.



När askersundarna gick till pumpen

Uncategorised Posted on sön, maj 09, 2021 13:18:35

Askersundarna hade en gång i tiden minst tre kommunala pumpställen att välja på för att få friskt vatten. Några vattenledningar fanns ännu inte i stan. Pumparna var ett pittoreskt inslag i stadsbilden. Men också mötesplatser för stadens ungdomar. Där fanns tillfälle för alla pojkar att visa sina chevalereska anlag genom att hjälpa flickorna med vattenpumpningen. I många fall blev vattenpumpningen helt avgörande för en fortsättning av bekantskapen, som senare ledde till äktenskap. När vattenledningarna kom blev det betydligt svårare för pojkarna i Askersund att imponera. Har inte riktigt kläm på vilka metoder som användes efter pumpepoken….

Pumpen vid kyrkberget 1859. På bilden syns flickor från Högre Flickskolan

En bild från 1907 på gården vid gamla Förnicklingsverket där en av stadspumparna fanns

Bild från 1905

Johan Högbergs affär vid Hospitalsgatan. Stadspumpen fanns på inne på gården upp mot kyrkberget.

På de flesta gårdar fanns källor. Stora pumpar för att få upp sjövatten fanns uppsatta i hamnområdet och öster om hamnområdet. Den flitigaste besökta källan var den så kallade Jonskällan invid kyrkberget vid gamla Förnicklingsverket och Frälsningsarmén. Det var en källa känd för mycket gott vatten. Under torra sommarmånader var det ransonering av vatten från källan. Pumpen hölls då endast öppen på morgonen . Men då stod ofta 20-30 tjänsteflickor i kö för att hämta vatten. Men det blev bara en kruka vatten till alla. Punkt och slut.

Pumpen i hamnområdet syns bakom båten. I bakgrunden nuvarande Lundgrens hus (Strandhugget)

Bilden är från 1868. Hamnpumpen mellan båtarna, en av Råbockarna.

En stadspump fanns nere vid järnvägsstationen. Den syns till höger på bilden. Linus har tagit fram bilden från en glasplåt som många andra bilder på bloggarna. Bilden är från 1880.

När vattenledningarna i stan började komma sinade intresset för pumparna. 1875 tog allmänna rådstugan beslut om att bygga en vattenledning i stan. Men då hade de styrande tjafsat i många år om från vilken sjö vattnet skulle hämtas. Det fanns förslag om vatten från Stora Röllingen och Gårdsjön, men det blev ingen av dessa båda sjöar. Vattnet togs istället från en källa vid Sundsängen, för att sedan passera genom en reningsapparat till en stor cistern på Norra bergen, för att sedan renas ytterligare och ledas ut i järnrör till brandposter och vattenhämtingsställen.

Redan 1897 dömde vattenledningarna ut av Brandstodsbolaget. Effekten på ledningen var alldeles för dålig. Kasthöjden över marken var bara 4,6 meter. Brandstodsbolaget krävde en kasthöjd på 15 meter , om det skulle börja brinna i stan igen. Det resulterade i ett nytt vattentorn på Norra bergen. I juli 1907 påbörjades bygget och avslutades i slutet av 1908. Tornet är 31 meter och i dag till salu om någon skulle vara intresserande av ett boende med en enorm vacker utsikt. Det är ett antal år sedan tornet togs ur bruk.

I oktober 1947 försvann den sista pumpen ur stadsbilden. Då flyttades pumpen vid kyrkberget upp till Hembygdsgården, där den fortfarande finns för beskådande. Hur gammal pumpen är svårt att få fram. Men bilder från 1800-talets mitt visar att den fanns på plats vid kyrkberget. Anledningen till att pumpen flyttades var att Förnicklingsverkstaden skull ändras och byggas ut. Pumpen fick helt enkelt inte plats på tomten längre. Pumpen skänktes av staden till hembygdsföreningen.

Den sista stadspumpen finns bevarad i Hembygdsgården. Den flyttades dit 1947

Som vanligt har Leif Linus Larsson hjälpt till med bilder.



Trafvenfelts väg

Uncategorised Posted on tis, maj 04, 2021 19:02:01

Det är inte alla förunnat att få en gata uppkallad efter sig. I Askersund finns det dock en del ärats med ett eget gatunamn, eller väg . Men då måste man bland annat minst vara major, landskapsmålare, teckningslärare och gymnastiklärare vid läroverket. Och det gör inte saken sämre om vederbörande också tillhör en gammal adelssläkt, som Hjalmar Trafvenfelt. En mindre gata i Askersund har också döpts till Trafvenfelts väg.

Major Trafvenfelt i målartagen. Men så fick han också en väg döpt efter sig

Trafvenfelt gjorde en stor kulturhistorisk insats då han 1921 donerade ett stort antal oljemålningar med motiv från stadens äldsta bebyggelse. Så han var säkert värd en egen väg.Tavlorna hänger i olika kommunala lokaler i dag. Ett större antal finns i rådsalen på Rådhuset. Till Askersund kom Hjalmar Trafvenfelt år 1902 som befälhavare för Askersunds rullföreningsområde. Lärarkallet lämnade han 1916 och tjänsten som befälhavare 1918. Som pensionär stannade han kvar i Askersund för at helt ägna sig åt oljemålning. Han producerade tavlor på löpande band, cirka 800 stycken. Majoren avled 1937 vid 85 års ålder.

Utmed Trafvenfelts väg har det funnits en del verksamheter, som säkert många äldre askersundare minns, som Svenssons handelsträdgård på Karlsro-området intill vägen. I dag finns det bara villor där förr grönsaker och blommor växte. Rudebäcks pillerfabrik var en annan framgångsrik verksamhet. Det hette förstås inte pillerfabrik, utan Askersunds tekniska. Doktor Högbergs villa finns där. Han var mycket uppskattad hos askersundarna. Norr ut efter korsningen med Torebergsvägen fanns repslageriet.

Erik Hammar i Svensson handelsträdgård

En bild från 1958. Emil Svensson som torghandlare

Otto Rudebäck framför villa på Trafvenfeltsvägen 2 år 1916

Rudebäck i sin affär på tvåan

Rödegård 1920

Trafvenfelt var också gymnastiklärare. Här med ett antal elver.

En notis från 1912

En av Trafvenfelts många oljemålningar från Askersund. I bakgrunden bryggeriet

Som vanligt har Leif Linus Larsson och jag hjälpts åt för att få fram material om konstnärens väg.



Hagavägen-Sundsbrogatan

Uncategorised Posted on ons, april 28, 2021 18:56:52

Förr i tiden tog Hagavägen vid där Sundsbrogatan slutade. Bytet av gatunamn skedde i närheten av där återvinningsstationen finns i dag. Där drog också järnvägen fram. Skiljelinjen var en järnvägsbom. Förmodligen var det Skyllberg-Lerbäck-Askersundsbanans enda järnvägsbom. Vad jag vet fanns det inte bommar på något annat ställe utmed banan.

Järnvägsbommen vid Hagavägen

Husen i bakgrunden är Rödegård och Rudebäcks hus.

När Sjöängsskolan byggdes ändrades vägarna. Då blev slutat för Sundsbrogatan vid Ströms hörna och skolan. En ny sträckning drogs från busstationen ut mot Haga och då förlängdes också Hagavägen. Gamla Sundsbrogatan att öppnas igen när det nya Kulturhuset stod färdigt

Vid gamla Hagavägen i närheten där badparkeringen finns i dag, fanns förr Vagnfabriken. I en del av den byggnaden tillverkades kartor med leksaksverktyg och så kallade ”besparingsringar”. Folk var rädda om sina dyra guldringar och avvände till vardags istället de guldblänkande besparingsringarna. Jag känner väl till verksamheten. Farsan Sven jobbade där ett antal år.

Ekebacken Haga

Haga Ekeberg, makarna Pettersson

Löpning på Hagavägen som IFK arangerade

Strandvillan. Den revs för at ge plats åt reningsverket i Strandparken. Undrar om det var riktigt tänkt……

Davida -Hilma och Lisa Fors. De bådde i Strandvillan.

Vagnfabriken utmed Hagavägen. I dag finns badparkeringen och gräsmattan där cirkusarna brukar hålla till på samma plats

Grosshandlare Enfrid Johansson boddee vid Hagavägen

Hagabadet

Ingemar Larsson simpromotor vid Hagabadet

Virkeshandlaren och hemvärnchefens Axel Eriksson största ögonblick. När gamle kungen besökte Askersund skakade kungen hand med Axel. I miten Filip Nylund. Axel bodde utmed Hagavägen strax intill bäcken.

Nisse Olsson vid Hagastrand



Gamla fönster ligger Nina varmt om hjärtat

Uncategorised Posted on lör, april 24, 2021 09:42:22

Hantverkshuset i Askersund har fått ett lyft det senaste året.  Föreningen som tog  över efter Folkets hus har jobbat hårt med det gamla huset. För  några år sedan var det till och med aktuellt med rivning, men nu är det andra tongångar. De flesta tycker det är bra att huset blev kvar och används.

Just nu håller Nina Zita att ta fram ett praktfullt fönster på läktaren i den gamla  biosalongen. Hon läser till fönsterhantverkare. Fönstret har varit övermålat. Förmodligen skedde det när Hantverksföreningen började visa film en gång i tiden. Det fick inte  komma in  något ljus.

Glaspartiet på läktaren

– Det är en ettårig yrkeshögskoleutbildning i Mariestad som jag nu är inne på sluttampen av. Under fyra veckor i april-maj har jag nu LIA, lärande i arbete, i Hantverkshuset i Askersund, under handledning av Håkan Bagger och Mattias Jonsson, Håkan Bagger AB respektive Starketorp Bygghantverk, berättar Nina.

-Vi kommer att renovera det stora glaspartiet till läktaren till salongen. Fönstret är ifrån början av 1900-talet när huset byggdes, så det har bara drygt 100 år på nacken. Det har varit övermålat, övertäckt av skivor och bortglömt. Men nu har det fått komma ut i ljuset och ska återställas till sin forna glans. Glasen kommer att bytas till återanvända munblåsta. Bågarna skrapas och delar som är rötskadade lagas eller byts ut. De kommer sedan att kittas med linoljekitt och målas i en linoljefärg med grön kulör på utsidan.

 Karmen kommer att kompletteras med den droppnäsa som sågades och mejslades bort när partiet sattes igen. Den kommer också skrapas och målas. Innanfönstren kommer till att börja med bara rengöras innan beslut om vidare åtgärder tas. Till sin hjälp kommer Ninas klasskompis Lotta Olsson, från Åtorp, att ansluta i arbetet de sista två veckorna av LIA-perioden.

– Gamla fönster har alltid legat mig varmt om hjärtat. Mitt examensarbete, som jag skrev 15 år tidigare på utbildningen Byggteknik med inriktning mot byggnadskonst vid dåvarande Växjö universitet, handlade just om fönster. Det hette ’Fönster – Byta eller bevara?’. Självklart kom jag fram till att det lönade sig att bevara! En sanning som fortfarande står sig än idag, tycker  Nina

-Tyvärr så matas vi alla av reklam för att byta fönster och många faller nog för löften om energibesparing och underhållsfritt. Men sanningen är att återbetalningstiden för ett fönsterbyte är uppemot 30 år och då är det dags att byta de underhållsfria fönstren för de går inte att renovera och isolerglaskasseterna har gjort sitt. Ett fönster tillverkat innan 50-talet däremot kan ha suttit i 70, 100 eller 200 år och är fortfarande kärnfriskt och möjligt att underhålla, renovera och även laga, poängterar Nina

– Nya fönster är en slit- och slängvara och hur väl rimmar det med miljö- och klimatpåverkan? För att inte tala om den energi som går åt att tillverka fönster av aluminium eller plast. Lägg sedan på transporterna och den lagrade energi och koldioxid som frigörs när de befintliga fönstren kasseras och trädelarna bränns upp. Ett 200 år gammalt fönster som underhållits väl kan fortsätta att underhållas. Är färglagren för tjocka eller flagar, kittet lossnat, bågarna kärvar eller fönstret är otätt, kan det renoveras.

-Har en del gått sönder eller fått rötskador, kan delen bytas eller lagas. I samtliga fall kan fönstret fortsatt hålla i minst 200 år till med rätt underhåll. På så sätt bevaras inte bara fönstret utan också hela husets estetiska kvaliteter. Det går inte att ersätta ett gammalt fönster med smäckra profiler, spröjs och munblåst glas med aluminiumbeklätt fönster med isolerkassetter av planglas och utanpåliggande fuskspröjs utan att karaktären går förlorad. Fönstren är husets ögon. Ett spröjsat fönster med munblåst glas, eller maskindraget också för den delen, får ett så livfullt och mjukt uttryck. Något som ett modernt planglas med sin spegelyta aldrig kan ge. Ögonen ser döda ut och saknar gnista, konstaterar Nina

– Även inomhus förändras känslan av ett fönsterbyte. Bågarnas och spröjsens profilering jämnar ut kontrasterna mellan ljus och skugga. Det munblåsta eller maskindragna glaset bryter ljuset så att det avtecknar sig på ett livfullt och vackert sätt på väggar och interiör. Skuggorna blir mjuka och utan skarpa kanter. Det är i detaljer som dessa som det sitter – husets själ. Så för att sprida min kärlek till gamla fönster och på riktigt bidra till att de verkligen bevaras, läser jag nu alltså till Fönsterhantverkare med traditionella hantverkstekniker, upplyser Nina

Hantverkshuset och fönstret som Nina jobbar med

-Efter 15 år som byggkonsult valde jag att sadla om till något praktiskt och var länge inne på att det var trädgård och odling jag skulle syssla med. Men jag kom inte in på de utbildningar som jag sökte. Istället fick jag upp ögonen för en nystartad yrkeshögskoleutbildning till fönsterhantverkare på Dacapo i Mariestad. Det kändes helt rätt för mig. Men för säkerhets skull sökte jag även deras utbildning till kulturmålare. Jag kom in på båda. Men förstahandsvalet var hela tiden fönsterhantverkare

Nina Zita bor i ett radhus i Örebro med sin  man Frederik och deras två barn Edvin och Ellen.

 -Samt vår ”motsträviga surkatt” Tuss. Jag är ingen flitig Instagram-användare, men jag har och kommer att lägga upp en del bilder under arbetets gång under namnet Gröna Rutan (@gronarutan).

-När utbildningen är slut i början av juni planerar jag att starta ett eget företag inom fönsterhantverk. Jag hoppas på att kunna hyra in mig i en snickerilokal utanför Örebro så att jag även ska kunna tillverka en del fönster enligt traditionell metod och utformning. Det ska bli så spännande att få starta upp en egen verksamhet, säger Nina.

OVE DANIELSSON



Gatunamnet Loggatan tillbaka igen

Uncategorised Posted on tor, april 22, 2021 15:13:47

Flera gånger har jag skrivit om gatunamn i Askersund på min blogg.  Lite undrande har jag alltid varit över att namnet på gamla Loggatan hade ändrats till Klockaregatan. Har aldrig fått något svar på varför och när ändringen gjordes. Skrev och tjatade om att kommunen borde byta tillbaka till det gamla namnet, Loggatan.  2019 togs det också ett kommunalt beslut om att ta tillbaka det gamla namnet men ännu har inte gatuskylten bytts ut. Det är bara att lyfta på kepsen för beslutet. Jag tar inte åt mig äran av ändringen. Så stor är jag inte. När föreningen Gamla Askersund skrev till kommunen om det felaktiga namnet blev det lite mera tyngd över det hela.  Mycket mera än från en enkel bloggare. Men vad kvittar det. Huvudsaken är det gamla historiska namnet kommer tillbaka. Kanske en bagatell tycker någon men jag tycker man ska vara rädd om gamla historiska namn och hur de nya gatudragningarna blir.

Loggatan längst fram i bild. En äldre bild från Leif Linus arkiv
Adressen Loggatan finns i dag några gator bort från den gamla gatuadressen

Som grabb minns jag de gamla logarna utmed gatan där Pingstkyrkan ligger. Det gamla namnet var logiskt till skillnad från Klockaregatan. Namnet Loggatan (Logegatan) har mycket gamla anor och har funnits i kartbilden sedan 1874. Konsekvensen av ett namnbyte är att de två nybyggda särskilda boendena får byta adress från Klockaregatan till Loggatan. Pingstkyrkan kommer inte att beröras av  ändringen. Församlingen använder Storgatan som sin adress.

Gatunamnet Klockaregatan ersatte Loggatan under en period, Nu är ordningen återställd.

Varför Loggatan har fått sitt namn har jag ganska klart för mej efter ha läst en berättelse av en gammal man som bodde i Askersund i början på 1900-talet. På gatans norra sida fanns i början på 1900-talet ett antal logar.  Byggnaderna försvann genom flera bränder enligt den gamle mannen. Ibland övernattade personer i ladorna. Vid något tillfälle hade en av nattgästerna enligt honom tänt på en loge, för att sedan gå upp på Norra Bergen ovanför och njuta av skådespelet.

Loggatan längst fram i bild. En äldre bild från Leif Linus arkiv

Mannen som berättat bodde nedanför stadskyrkan mitt emot gamla kyrkogården. I hörnet Logggatan –Kraffskärsvägen (Gårdsjögatan) fanns ett svinhus, som senare  hyrdes av en person till hönshus. Även denna byggnad eldhärjades. Året var 1906 eller 1907. Skolan hade börjat tas i bruk innan den var helt färdig 1907.

”Under brandnatten kom det eldflagor seglande ner vid ingångsporten i hörnet Hospitalsgatan – Storgatan. Vi trodde först det var Sameralskolan som stod i brand. På den tiden hängde en brandlur i Rådhusets förstuga. Den som upptäckte en eldsvåda fick ta luren och löpa genom gatorna och tuta. Jag väcktes på natten av det otäcka tutandet och blev rädd. Men husvärden Almstedt kom och lugnade och förklarade att det bara var svinhuset som brann. Ryktet gick sedan att någon kväll före plockat bort de flesta hönsen och sedan tuttat på. Men det blev aldrig utrett”, berättat den gamle mannen.

Brandchef vid den här tiden var storväxte yllefabrikören A.W. Bergqvist, som med långa kliv ledde de få hästförspända brandsprutorna. Yllefabriken som fanns väster om gamla Varmbadhuset i hamnområdet. Senare blev där en snickerifabrik och ett spannmålsmagasin.

Vid ett tillfälle hände ett vinterintermezzo med koppling till gamla Loggatan. En man med smeknamnet ”Lapp-Oskar” hämtade ett hölass i en av logarna med sin oxe. Ett gäng grabbar åkte med på lasset. En av grabbarna satt högst upp på lasset och höll i tömmarna medan den ekonomiske ”Lapp-Oskar” gick bakom och plockade höstrån som fallit ner. När ekipaget kom till hörnet av gamla kyrkogården och prästgården vände oxen väster ut ner för den stora bryggarbacken. Han var förmodligen van att göra det. Hölasset och grabbarna ramlade av när oxen ryckte till. Historien berättar inte om hur lasset kom ”på fötter” igen. ”Lapp-Oskar brydde sig inte så mycket om hur det gått med grabbarna. Han var mest bedrövad över att inte allt hö kom till nytta.

Beslut om namnändringen tillbaka till gamla Loggatan togs som jag skrev redan 2019. Men i en handling om Stadsutveckling finns namnet Klockaregatan fortfarande kvar. Men det kanske bara är miss och den mänskliga faktorn som spelat in. Så här står det i de kommunala handlinningarna i dag:

Klockaregatan – Detaljplanen 1882-P2019/9 medger Klockaregatans anslutning till Drottning Kristinas väg norr om nuvarande ”Norra Bergen”. Syftet med planen och gatans förändrade sträckning är att öppna upp för silande trafik i bostadsområdet norr om centrum och för att förbättra trafikflöden i och med bostadsexploatering av ”Norra Bergen” .Gatan föreslås utföras som en 6,5 m bred asfalterad dubbelriktad väg utan trottoarer.



Stöökagatan

Uncategorised Posted on tis, april 13, 2021 14:32:49

Gamla Stöökagatan i Askersund ska förlängas. Gatan ska i fortsättning finnas  på båda sidor  om Drottning Kristinas  väg och ansluta till Bragegatan. Området där  kallades  förr för Villastaden.  Den nya gatstumpen ska gå igen  skolparken  som nu ska bebyggas. Allt det här har stått i min gamla tidning och då får man lita på det.  Enligt tidningen ska  den nya sträckningen binda samman stadskärnan och det gamla rutmönstret förädlas. Det gamla rutmönstret sträcker sig  annars bara fram till Drottning Kristinas väg.

Stöökagatan vid Torgparken .50-tal.

 Det verkar inte ha varit aktuellt att istället förlänga Bragegatan för att slippa få Stöökagatan på var sin sida av Drottning Kristinas  väg. Politikerna  vill också rädda några gamla träd i parken  när den ska bebyggas. Gamla Sjukstugan (Skolkontoret) ska säljas men får  inte rivas. Och tur är väl det. Det blir  heller  inga utfarter mot Drottning Kristinas väg.

Enligt en äldre grundkarta indelades staden i 44 kvarter med sju gator i sträckningen norr och söder och sex i öster väster. Det är bara att konstatera att staden växt.

När Rådhuset byggdes ut blev stora delar av gatan norr ut kontoriserad. Folk stannar ofta i dag i närheten av torget och den stora matvarubutiken. I gamla posthuset vid Stöökagatan finns både ”Silver Carina” med sin verkstad, Eva Sääv med sin shopping och detaljhandel. Hon arbetar också som tapetserare.  ”Glas och Lakrits” med Beatrice Andersson finns i huset och tvärs över gatan ligger Borgmästarhuset  där det finns ett café, så ett råd är att inte bara stanna vid torget. Gå några steg extra. Det påminde lite om gamla tider vid Stöökagatan.

En gammal Askersundare minns Stöökagatan

Stöökagatan i Askersund norr ut från torget var förr ett livligt gångstråk. Där låg Centralcaféet, en sytillbehörsaffär, Erik Vulkarns gummiverkstad, Sams begravningsbyrå, Kias bageri, Bernhard Andersson skomakeri för att nämna något. På Rådhustomten fanns också en affärsbarack. Verksamheter som folk var mer eller mindre tvingade att besöka ganska ofta.

Hanna Gustavssons Garn och Vävnadshandel. Borgmästarhuset i bakgrunden
Rådhuset Torget Stöökagatan Väderkvarnsgatan
Rådhuset till höger
Tvätt på Stampagården . Gården låg ner mot vattnet från Torget. I dag en parkering.
Till höger Borgmästarhuset
Axel Fredriksson bokbinderi vid Stöökagatan
Gatan ska rustas. Många klagar i dag på att det grävs för mycket. men det är inget nytt. På bilden hamn-Sigge som lastar på. Längre bak på bilden skymtar torget
Polis Arthur Fredö och Ivar Ernström inne på ”Vulkarns gård” vid Stöökagatan
Hörnet Stöökagatan -Stora Bergsgatan med Borgmästarhuset i bakgrunden. Westlins tobak i förgrunden.
Innan Rådhuset byggdes till fanns Einars livsmedelsbarack på tomten. Rådhuset i bakgrunden. Baracken flyttades sedan till gamla idrottsplatsen.
Bernhard Andersson skomakare vid gatan. Det lilla verkstadshuset finns kvar.
Hörnet Väderkvarnsgatan -Stöökagatan
Butiksinnehavare vid Stöökagatan har lagt ut en trasmatta på gatan. Men ingen riktig.
Stig Åhlin och montör Olsson vid butiken som fanns vid Stöökagatan. Radio-Allan drev butiken i många år.
Gamla mejeriet. Muren runt tomten finns kvar.
Stöökagatan vid Torgparken
Stöökagatan upp mot Torget en tidig vårdag
Åkargården. Där finns bostadsrätter i dag. Gården låg ovanför Garvargården upp mot staden.
Birger Andersson var en flitig gäst i Lönns hus vid Stöökagatan . Han var lite vaktmästare i pannrummet.
Villastaden på vykort. Där finns i dag bland annat Bragegatan

Någon kanske undrar över namnet Stöökagatan. Det kommer från familjen Stöök som drev handeln redan på 1600-talet i Askersund. Några i familjen var också rådmän. Förmodligen är det efter gårdsägare Lars Stöök som gatan uppkallats. Han var nämnd i protokoll redan 1671. Stööks klädbutik låg utmed Storgatan (där BE-GE:s finns i dag), så i modern tid blev det inte riktigt rätt. Familjens butik har inte funnits vid Stöökagatan.

Stööks vid Storgatan

Som vanligt har vännen Leif Linus hjälpt till med en del bilder från sin stora samling



Gårdsjögatan

Uncategorised Posted on ons, april 07, 2021 23:46:39

Gårdsjögatan från Väderkvarnsbacken en gång i tiden

Järnvägen för banan Laxå –Norrköping skulle en gång i tiden dras där flerfamiljshuset Ladan ligger i dag, i korsningen Gårdsjögatan-Loggatan. Tomten var bokad till stationsområde. Banan skulle sedan dras vidare över Viken vid Askersunds by och vidare mot Laxå. På området fanns en stor nybyggd loge. Men som alla ser i dag, det blev inte något järnvägsbygge. Istället blev det hus. Det blev för mycket tjafs kring järnvägsbygget, så planerna gick i graven. Vännen Leif Linus Larsson har letat fram en gammal tidningsannons som talar sitt tydliga språk. Tror inte många vet att det fanns så långt framskridna planer på ett stations-och järnvägsbygge just i det området. Men nu vet alla det som läser bloggen.

Den här gången satsar vi på Gårdsjögatan. Linus har letat fram bilder och några har jag plåtat själv. Gatan är lång och det finns mycket intressant att hämta där. Bilderna talar sitt tydliga språk. En del kändisar har bott utmed gatan, som Levi Karlsson ”den blyge”, för att nu nämna någon. Längst norr ut på gatan mot Väderkvarnsbacken hade också IFK sin idrottsplats en gång i tiden. En lokal storindustri fanns också norr ut på gatan, Askersunds cementfabrik. Företaget tillverkade cementplattor och andra artiklar i cement som villaägarna i området behövde. Minns själv att ägaren körde runt med sin truck i Närlundaområdet och lastade av cementplattor av alla de slag. Det var i slutet på 60-talet Närlundaområdet hade just tagits i anspråk för villabebyggelse. Och sedan fortsatte byggandet i närliggande områden. I gamla tidningsartiklar så är namnet i området Kraftkärret.

Ägaren måste ha gjorts en förmögenhet under den perioden. Nu är nya stenläggningar på gång igen, men då handlar det inte om cement, utan om riktiga stenar. Fabriken som inte var någon höjdare när det gällde arbetsmiljön finns inte kvar i dag. Intill där den gamla fabriken låg, finns i dag den så kallade ”farfarsbacken” där massor av barn håller till på vintern med pulkaåkning. Även den backen var hotad. Det skulle bli hus även där, men stoppades av aktiva föräldrar som ville ha backen obebyggd.

Farfarsbacken. Vintertid ett paradis för barnen.

Ett annat företag vid gatan var också Einars möbler. Lokalen, en stor röd byggnad upp mot Närlundaområdet, finns fortfarande kvar. I slutet på gatan upp mot Väderkvarnsbacken fanns under många år en stor soptipp dit stans allt skräp kördes. Det var en väldigt blandning av sopor och latriner som tömdes där och täcktes med jord. Som jag minns hade råttorna ett paradis där. Mins att folk gick dit med sina luftgevär för at pricka de stora feta råttorna där.

I dag finns det ett promenadstråk över den gamla tippen och längst ner i dalen strax intill det naturskyddade området finns även i dag en stor tipp, där kommunen och allmänheten tippar trädgårdsavfall. Undrar vilka undersökningar som gjorts av det området? Hur som helst har det blivit ett populärt vandringsstråk från Närlunda och Lustenrust över till Väderkvarnsbacken och Askersunds by. Och jag har inte märkt på mina rundor att marken sviktar där. Det gamla avfallet har tydligen satt sig..

Einar Gustavssons möbler fanns vid Gårdsjögatan. Här visar Einar -som slöjdlärare-Birgitta Pettersson hur det går till. Byggnaden finns fortfarande kvar.

Måklaren Allan Skyrberg var en av många profiler som bodde vid gatan.

EFS-kyrkan

Team Orion har sitt ursprung i EFS-kyrkan. Här Håkan och Else-Britt Elf. I bakgrunden Hagström

Team Orion

Einar Karlsson, en profil på gatan. Bilden är från 60-talet.

Eskil Andersson

En annan profil vid Gårdsjögatan, Levi Karlsson ”den blyge”.

Polis Verner Karlsson med en inlämnad moped vid pensionatet vid Gårdsjögatan.

Det lilla röda huset är borta och har ersatts med moderna byggnader.

Ingvar Björk vid Einars möbler

Norra kyrkogården. I bakgrunden Väderkvarnsbacken

Astrid Fingal vid Gårdsjögatan 25 Vännersdal

Vännersdal
Holger Larsson i Cementfabriken

Cementfabriken i bakgrunden

Gårdsjögatan norr ut på 50-talet. I förgrunden den öppna soptippen och i bakgrunden cemnetfabriken i slutet på gatan.

PU



Närlunda-Lustenrust

Uncategorised Posted on tis, mars 30, 2021 23:41:55

Jordbruksområdena Lustenrust och Närlunda i Askersund har på 50 år förvandlats till två stora villaområden. Stig Roos, Nisse Alexandersson, och vilka det nu var som brukade jorden kunde nog inte drömma om dagens villautvecklingen på den bördiga jorden. Men stan köpte in jordarna och började sälja tomter till villabebyggelse. Och det skedde helt utan proteser. Med facit i hand kan man väl konstatera att det var ett riktigt beslut för att kunna utveckla kommunen. Det gjordes först ett försöka med villabebyggelse ute på Askersunds by, men efter kraftiga protester från lantbrukare i området hamnade förslaget i papperskorgen.

En bild från 1947. Huset längst ut till höger är Ladan. Bakom huset på bilden har bostadsområdena Närlunda och Lustenrust växt upp.

Närlunda -Korea

Kommunen är ägare till ytterligare ett ganska stort markområde i slutningen ner mot Gårdsjön strax norr om Lustenrust. För mej och många andra är det en gåta att man inte gått vidare där med bebyggelse av olika slag. Istället har kommunen lagt alla resurser och tjänstemännens kraft för att utveckla Edöområdet. Varför inte båda? Det kanske hade varit bra om det funnits valmöjligheter, allt efter storleken på plånboken. Något som passat alla. Och en tomten vid Gårdsjön är inte det sämsta. Jag är själv uppväxt vid sjön. Och där har till och med spelats viktiga bandymatcher. Men jag är inte någon politiker, så jag vet nog inte riktigt hur det ska vara. Får nöja mej med att rösta på dom som vet. Jag och Leif Linus Larsson vill bara med hjälp av bilder och lite text upplysa om vad som förekommit i områdena Närlunda och Lustenrust. Vi bodde nästa grannar en gång i tiden på Närlunda. Jag har flytta men Leif Linus håller fortfarande ställningarna i området

Vid Gårdsjön äger kommunen mark som vore lämplig för villabebyggelse. Men politikerna har inte satsat på det området.

Viktiga bandymatcher har spelats på Gårdsjön i kanten av Lustenrustområdet. Här en match mellan IFK och Waggeryd, som hemmalaget vann. På bilden Hasse Bergsten och Garvis Gustavsson. Segern ledde till allsvenskt spel.

IFK Askersund hade en gång i tiden sin idrottsplats i närheten av Väderkvarnsbacken

IFK:s fotbollslag på Närlundavallen

Något av det största som hänt är den stora ungdomsturneringen i tennis på Närlundaområdet som Leif ”Linus” ordnade under många år. Det vimlade av ungar som ville vara med. Och det kom ynglingar även från andra bostadsområden. ”Linus” hade också skaffat fram priser i massor med lite hjälp av några andra föräldrar. Man kan säga att det var sommarens höjdpunkt för ungarna i området. Turneringen väckte också stor uppmärksamhet på distriktsnivå. Till att börja med var det bara säckar som nät, men efter något år dök dåvarande landslagstränaren Thomas Eklund upp i området för att lämna över ett ”riktigt” nät till allas stora lycka. ”Linus” såg också till att en isbana spolades upp i området.

Närlunda Open i tennis

Roger Adolfsson och Leif Linus Larsson

Närlunda -Lundby i fotboll i miten på 70-talet

Sven Sandberg Lustenrust

Far och son Johansson hjälps åt att bygga på Närlunda i slutet på 60-talet

Tovio Björn bygger sit hus på Närlunda.

Åke Karlsson bodde på Lustenrust

Helga Andersson i mitten bodde i kanten av Lustenrust. Här i sällskap med bokbindare Holm

Gunnar Karlsson i Gustavslund och Håkan Holman

Eveborgarn och Närlundabon Stig Roos, utanför fiskaffären i Askersund,

Bäckatorp norr om Lustenrust

Lustenrust en gång i tiden , Bild Inger Karlsson
Lustenrust för ett antal år sedan. Bild Inger Karlsson

Malmkvist i Bäckatorp på väg hem med sin cykel.

Närlundabon Nisse Alexandersson vid isdösen i Askersunds hamn. Till höger Julius Andersson som bodde i kanten av Lustenrust.

PUBLICERAT AV



Askersunds hamn

Uncategorised Posted on tis, mars 23, 2021 23:35:33

Båtparad i Askersunds hamn. Sommaren 1994 gick en lång hamnepok i graven. Då försvann posten hamnfogde ur Askersunds kommunens personalrullor. När Sven Carlsson sades upp hade tjänsten funnits sedan 1800-talet. Sven tog över jobbet efter pappa Sigge. Eller som alla sa, ”Hamn-Sigge”. Under många år hade också Bernhard Danielsson det viktiga jobbet som hamnfogde.

En hamnbild från 40-talet med järnväg och allt.

Sigge Karlsson var hamnfogde i många år

När Sven fick sluta var den officiella förklaringen arbetsbrist. Det handlade då en besparing i budgeten med 40 000 kronor. Redan då var kommunerna inne på besparingar, så det som pågår i dag är inget nytt. Minns att Sven tyckte besparingen var en bagatell mot andra kommunala utgifter.

Från mitten av 40-talet och fram till 1960 var Svens pappa, Sigge, hamnfogde i Askersund. Arbetet gick i arv inom familjen. När Sigge avled tog Sven över. Även bostaden gick i arv. Hamnfogde såg till att allt fungerade i hamnen. I jobbet ingick också att ta up hamnavgifter av båtägare som angjorde hamnen

-Jag var med farsan som grabb när timmerbåtarna kom till hamnen i Askersund. Vi bodde i Hamnkontoret (nuvarande Sjötullen)). Själv bodde jag 50 år i huset innan vi fick flytta hösten 1992. Kommunen sålde huset så det var bara att packa ihop, berättade Sven för mej i samband med avskedsintervjun som hamnfogde.

Sven hade ett år kvar till pensionen när tjänsten drogs in. Han var en smula bitter över det. Sven tyckte att kommunen kunde ha väntat ett år med uppsägningen. Sven finns inte i livet längre.

Sven Karlsson tog över jobbet som hamnfogde efter pappa Sigge

När Sven fick sluta sitt jobb som hamnfogde i början av 90-talet, var hamnen en lugn och stilla plats. Lastbåtarnas tid var förbi. Förr kom ett antal båtar in för att lasta och lossa varje dag. Det var en tuff arbetsplats. De tekniska hjälpredskapen hade inte gjort sitt stora intåg ännu. I dag har hamnområdet blivit den stora samlingspunkten i Askersund när det gäller nöjesliv, mat, pilsner, glass rökt fisk, våfflor, korv och mycket mera. Tror inte att varken Sigge eller Sven hade haft så mycket emot de senaste årens förvandling. Båda trivdes när det var liv och rörelse i hamnen. Och att få prata med alla gästande båtägare. Lite sorgligt är det att restaurangen med det finaste läget mor vattnet inte är öppen längre. Där gapar ett tomt hål i gatubilden. Uteserveringen där saknas.

Hotell-Gustav fiskar i sällskap med några grabbar

Gamla kvarnbyggnaden i hamnen finns kvar och sjöbodarna är på gång.

Bilden är från 1953

Bild från 1965

Pråmbygge i hamnen

Skräckskutan fanns i Askersunds hamn under 50-talet. Ibland såg det ut så här. Den gav verkligen skäl för namnet. På den tiden ett utflyktsmål.

Rune Fredriksson, Sigge Karlsson och Julius Andersson. jobbade med lastning av vedskutorna.

Stapelängen fylld med massaved.

Bernhard Danielsson var hamnfogde i Askersund under många år.

Sedan några år är ångfartyget Motala Express också borta, men där har Bergstens Wettervik ersatt väl. För ett antal år sedan fanns Motala Express och ytterligare en stor passagerarbåt. Hönö var namnet till att börja med när den kom till stan. Min bror Karlherbert fick uppdrag att måla ett nytt namn, Bayard. Vid en av de första turerna med den nya båten gick det snett. Eller snarare rakt in i Klockarholmen några hundar meter från avgångsbryggan i hamnen. Väl tillbaka i hamn var det några elak ynglingar som frågade skepparen om det inte fanns några längre turer. Skepparen som inte var så van vid Askersunds hamn och dess närliggande holmar blev inte glad. Det minns jag tydligt.

Äldre askersundare minns naturligtvis också alla vedskutor som in till hamnen för att lasta och lossa. Hela Stapelängen var fylld med timmer. Och där jobbade folk och slet med de tunga stockarna. Under vinter var det issågning som gällde för många. Hotellet, fiskaffären, bryggeriet och många andra butiker behövde is. ”Gubbarna” sågade och staplade det hela i isdösar som sedan täcktes med sågspån. Men sedan kom frysskåpen och kylrummen och då var det kört för issågarna. Ännu en verksamhet försvann från hamnen.

Bengt Eriksson

För den som vill veta ännu mera om hamnen och sjöfarten har förre kyrkoherden i Askersund, Bengt Eriksson, har skrivit en intressant uppsats om hamnen och sjöfarten i norra Vättern förr och nu. Intressant läsning som säker går att få tag på genom Bengt eller biblioteket.

För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag ut en bok ” Askersund -småstaden vid Norra Vättern. I den boken finns också en del om hamnen och sjöfarten

Som vanligt har Leif ”Linus” Larsson hjälpt till med bilder.



Kungens pappa åt dubbla portioner röding på hotellet i Askersund

Uncategorised Posted on ons, mars 17, 2021 23:37:12

Skvallerpressen är bedrövlig brukar det ofta heta. Ingen köper heller tidningarna. Det är hos frisören, läkaren eller tandläkaren som de här
omdebatterade tidningarna läses. I alla fall låter det ofta så. Klart det händer ibland, men visst köper folk de här tidningarna i kiosken. Det är bara att kolla upplagesiffrorna. Tycker någon det är kul att läsa om glitter och glamor och kändisars liv , så är det inget att säga om det.

Prins Gustaf Adolf på Sundsbrogatan i Askersund.

Bild från Leif Linus arkiv

Själv begränsar jag mitt tidningsläsande till NA, och Kvällstunden.

Kungligheterna drabbas hårt och är också mycket kritiska mot
veckotidningarna. Men jag kan lugna kungahuset. Det var inte ett dugg bättre förr. En del som skrivs i dag är bra en lätt vindpust mot det som skrevs förr. Läste en gång om ett besök som prins Gustaf Adolf
(nuvarande kungens pappa) gjorde 1935 i Askersund. I tidningsreferatet kunde man till och med läsa om hur mycket prinsen hade ätit på Stadshotellet. Så skulle det aldrig gå att skriva i dag. Åtminstone inte i min gamla tidning.

Källarmästare Hermansson förklarade att prinsen tog dubbla portioner röding till lunch. Och sedan fortsatte han i samma stil hela lunchen. Källarmästaren tog prinsens aptit som ett högt betyg på hotellets matlagningskonst. En prins som backade om flera gånger. Även officerarna i hans sällskap år rejält till Hermanssons förtjusning.

Källarmästaren berättade också för tidningen att ”prinsen var som
alla andra och att verkade trivas bra på hotellet”. Flickorna i personalen
förklarade också att ” prinsen var förtjusande enkel och rar”. De kunde också berätta att prinsen , som bodde i rum nummer 11, hade sin frus porträtt, prinsessan Sibylla, stående på sitt skrivbord. Från
portierens svarta tavla lyste den förnäma bokstavskombinationen H. K. H., och det hade inträffat under detta århundrade, kunde tidningen också
meddela.

Gustaf Adolfs besök 1935 var helt inofficiellt. Han deltog i
krigshögskolans övningar i Askersundstrakten. Han kom till Askersund i sin
Mercedes-Benz A.26, som han körde själv. Många som bar uniform fanns
naturligtvis i stan under övningarna. Så fort det visade sig en man i uniform hoppades askersundarna på att det var just prinsen. Någon hade också sett prinsen på promenad en sen kväll. Många stod också och väntade med kameror vid prinsens bil som var framkörd till hotellentrén.

Sonen besökte Stjernsund för några år sedan. Bild ;Ove Danielsson

Som nämnts var kungens pappa í Askersund för en militärövning. Jag i
min enfald trodde då att militären skulle leva under fältmässiga förhållande. I tält. Men under den här övningen var det stadens stadshotell som gällde. Militärtält var det aldrig tal om! Hur som helst levde staden upp under några dagar. Och tidningen hade lite skvaller att skriva om och som folk tyckte det var roligt läsa om.

Prinsen hade det skönt på gamla Statt i Askersund under militärövningen.



Stadsparken

Uncategorised Posted on fre, mars 12, 2021 23:43:52

Stadsparken i Askersund med Hembygdsgården är ett populärt utflyktsmål. Både för askersundare och ”utbölingar”. En liten idyll. Sedan det från början hånade minitåget börjat gå med turer från hamnområdet har besökssiffrorna kraftigt stigit i höjden. Många gjorde sig lustiga över att Askersund skulle får ett minitåg, men mannen bakom tåget, Alf Höjenberg, hade en liten mera visionär syn än de flesta vid den tiden. Med facit hand är det bara att konstatera att minitåget blev en fullträff. Ett trevligt inslag i stadsbilden och värdefull för hembygdsföreningen.

Bild från 30-talet. Den fina damen med hat är Augusta Cassel

Hembygdsgården på 30-talet

Lusthuset

Karl-Magnus Svensson och Martin Appelgren

Vi har plockat lite bilder på händelser och personer kring i Stadsparken. Leif ”Linus” Larsson och jag nöjer oss bara med en liten del av det stora materialet som finns om Norra Vättersbygdens Hembygdsförening. Det skulle bli för omfattande annars. Både ”Linus” och jag är också lite insyltade i hembygdsföreningens verksamhet. Farsan Sven jobbade många år upp i Hembygdsgård. Som grabb fick man gå dit med matsäck. ”Linus” är aktiv med att titta igenom föreningens stora bildarkiv, ta fram gamla bilder och ordna utställningar med bilder. Jag är en passiv medlem som betalat avgiften sedan ungdomsåren. Men de första åren berodde det mest på att farsan sa att det skulle vara så. Nu vet jag bättre och gör det utan påtryckningar.

Norra Vättersbygdens Hembygdsförening bildades den 1 maj 1925 på initiativ av kyrkoherde Karl Bäckgren. Innan dess fanns det dock redan en Stadsparksförening. 1930 började föreningen anlägga en Hembygdsgård. Den invigdes i augusti 1933 av landshövding Hasselrot. Redan från början fanns det 10-tal hus i Hembygdsgården. Sedan har Hembygdsgården utvecklas år från år.

Ett udda inslag vid Hembygdsgården är Carl Johans-stenen. Carl XIV Johan var mycket intresserad av när fästningen i Karlsborg byggdes. Vid ett besök vid fästningen 1822 hade han planerat sin återresa över Bocksjö, Igelbäcken och Aspa bruk. Med anledning av det lät bruksägarna i Aspa och lite ”vanligt” folk färdigställa en två meter hög sten med en lite fjäskig inskription till kungens ära. Tyvärr visade det sig att kungen valde en annan väg och då stod bruksägarna och folket där med sin fina sten. Den låg som plansten vid Aspa herrgård till någon i början på 1900-talet upptäckt inskriptionen. Kungens ändrade vägval gjorde att hembygdsföreningen i Askersund kunde resa stenen med sin kuriösa historia.

Kyrkoherde Karl Bäckgren tog intiativet till Hembygdsgården i Askersund

Musik i Hembygdsgården med Georg Pettersson, Sune Lundgren och Nils-Göran Lundfeldt.

Tyra Bäckgren, Agnes Stöök och Hana Ljungqvist. Tuill vänster skymtar Hary Fallgren

Kaffestugan i Hembygdsgården. Eva Wallin, Inga-Lill Wallin och Arthur Wallin

Loftstugan 1920

Till höger på bilden syns systrarna Krigholm

Hugo Stöök gjorde en stor insats för hembygdsföreningen i Askersund.

Kaffestugan i Hembygdsgården

Kulturpristagarna i Hembygdsgården 2006

Landshövding Hasselrot invigningstalade i Hembygdsgården

Åkare Skoog på väg till Hembygdsgården med ett brudpar.

Huset vid Storgatan 41 flyttades till Hembygdsgården och är numera Klockargården

Farsan Sven lagade Hermans tittskåp och en del slitna rullar. Skåpet finns i Hembygdsgården

Trivselkvällarna med Torsten Lundberg drog tusentals personer till Hembygdsgården. Här med ”Kumla-Greven”.

Klassutflykt till Hembygdsgården i början av 30-talet

Samling vid Kaffestugan. Till höger Volmar Lundkvist. Vid sidan om honom Kalle Hammar.



Lars Ingemar ger ut en tecknad satirbok

Uncategorised Posted on tis, mars 09, 2021 17:01:13

”Sverige  och Världen idag”  är en liten  udda bok som Lars Ingemar Johansson, Örebro, gett ut. Lars Ingemar är känd för många askersundare. Under ett antal år jobbade han på skolorna i Askersund. Nu föreläser han i ledarskap och mental träning.

-När föreläsningsjobben äts upp av corona började jag teckna vår omvärld under tolv -fjorton månader. Med mina satiriska teckningar vill jag betona vikten av vår yttrande och tryckfrihet. Boken är utmanande och får jag problem kanske jag återvänder till Askersund, säger Lars Ingemar, med ett leende.

Under ett antal år var  Lars Ingemar  också en mycket duktig friidrottare i KFUM, Örebro. Jag har fått en bild från SM i Malmö där han var med blev trea i stafett 4X400 meter. I laget fanns också  askersundaren sedan många är tillbaka, Kim Bergqvist.



Bihotell i Askersunds Strandpark

Uncategorised Posted on tis, mars 09, 2021 10:10:45

Till kommunfullmäktige i Askersunds kommun

Motion om utveckling av Strandparken från Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Det pågår ett arbete med att utveckla hamnområdet i Askersund och knyta ihop det med Strandparken. Besökare och boende i kommunen ska känna att hamnen och Strandparken känns välkomnande sommar som vinter. Vi vill bidra till det arbetet med ett antal förslag.

Pandemin har visat på vikten av att ha mötesplatser utomhus. Det är också bra för folkhälsan med uteaktiviteter och det vill vi uppmuntra. Till exempel kan man placera ut fler bänkar utmed strandpromenaden och även flera grillplatser.

För att underlätta bad för vinterbadare då kommunen inte har råd med ett kallbadhus, kan man vidta några enklare åtgärder. En brygga med stege som ligger i vintertid och omklädningsrum i anslutning till platsen möjliggör bad även då isen lagt sig.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är bibatteribiholk-rod.jpeg

Det finns omkring 300 arter vildbin i Sverige. Bin och andra pollinerare är viktiga i naturens kretslopp och nödvändiga för vår livsmedelsförsörjning. Omkring en tredjedel av dessa är hotade. Bin livnär sig uteslutande på nektar och pollen. Växter med mycket nektar eller pollen kallas dragväxter. Bin behöver tillgång till växter som blommar från tidig vår till sen höst. Ett bra sätt att hjälpa de pollinerande insekterna att överleva är att, då kommunen ska plantera blommor, träd och buskar, väljer dragväxter. Dessa lockar även till sig andra pollinerare såsom fjärilar och humlor. Detta är lämpligt att göra i Strandparken liksom vid alla kommunala planteringar. I Strandparken vill vi att det anläggs en fjärils- och humleträdgård till nytta för alla pollinerare och till glädje för kommuninvånare och besökare. Vidare vill vi att kommunen sätter ut så kallade bihotell där vildbin kan lägga larver och övervintra. Dessa kan enkelt tillverkas av spillvirke och liknande och behöver inte innebära någon större kostnad.

De här förslagen ser vi som en början på en långsiktig ambition att utveckla hela kommunen. Fler mötesplatser, uteaktiviteter och nyttiga planteringar behövs på alla orter.

Vårt förslag är

– Att plantera dragväxter och sätta ut bihotell

– Att förse en brygga med stege och iordningställa omklädningsrum i anslutning till platsen

– Att ställa ut fler bänkar i Strandparken

– Att göra i ordning grillplatser i Strandparken

Tomas Vynge (S), Billy Ludvigsson (C), Annika Finnström (V), Margareta Widell (MP)



Lilla Bergsgatan

Uncategorised Posted on tis, mars 02, 2021 23:22:03

Stora Bergsgatan i alla ära men det var på Lilla Bergsgatan det hände saker en gång i tiden. Stans största industri, Askersundsverken, med ett par tre hundra anställda fanns utmed gatan. Stans nöjesliv fanns också på Lilla Bergsgatan med Stadshotellet och biografen.  Och lite längre tillbaka kunde den som ville bli fotograferad gå till Erik Petterssons fotoateljé.

Lilla Bergsgatan. Till vänster ner på gatan Drottning Lovisas skola

Under många år fanns Drottning Lovisas flickskola i en fastighet vid gatan. Huset finns kvar. Lite mer om skolan i slutet på bloggen. Längst ut på udden vid södra bergen fann små hus. I ett av husen bodde Gudrun Sander med sina katter. En originell dam som av många gick under smeknamnet ”Katt-Maja”. I mitten på 20-talet bodde missionsvännen och ”kyrkosystern” Viktoria och Per Johan Wallin på Södra Udden. Ett känt par på den tiden. Bland annat skrev prosten  Karl Bäckgren en lång  historia om deras  liv i Strängnäs stifts julutgåva 1946. Intressant läsning för den som är intresserad. På gatan fanns  också ett  mycket populärt bageri, KIA:s, med specialiteten slankor. Som vanligt har Leif Linus och jag plockat ihop bilder  och annonser från gatan.

En gammal askersundare minns Lilla Bergsgatan

Barnen i Drottning Lovisas skola
Huset där skolan fanns finns kvar och är välskött
Maj -Britt Carlsson utanför Stadshotellet
KIA:s bageri var mycket populärt med sina slankor. Har fått en handduk av en person i familjen som drev bageriet
Gatuarbete utanför Didrikssons kopparslageri
Fotograf Erik Pettersson utanför sin ateljé vid Lilla Bergsgatan
Arbetslag utanför Sparbanken 1910
Södra Udden runt 1900.
Teckning av Gösta Ottoson från en tidning
Bild i hörnet Lilla Bergsgatan -Hospitalsgatan
I det gula huset till höger fanns Drottning Lovisas skola

Drottning Lovisas skola

En gång i tiden var Drottning Lovisas skola var inrymt i ett hus vid gatan. Redan år 1853 fann några unga damer i Askersund för gott att någon eftermiddag i veckan undervisa folkskolans äldre flickor i diverse ”fruntimmersgöra”. Ett sällskap med namnet ”Nytta och nöje” hade bildats runt 1860.  Sällskapet försökte få till stånd en skola för fattiga flickor. Rådman C. A Beckman och hans maka upplät kostnadsfritt lokalen, som rådman C.G. Kjerrström en gång hade låtit byggt vid Lilla Bergsgatan. Senare skänkte makarna Beckman huset till sällskapet.

Ledningen för sällskapet skrev till drottning Lovisas make, Karl den XV:s ,  om att drottningen skulle bli skolans beskyddare. lämnade också kontanta bidrag. Undervisningen startade i augusti samma år. Men misstron mot skolan från askersundarna var stor. Det fanns kritik mot att det inte fanns någon redovisning om vad skolan sysslade med.

Bönemöten i skolan hölls också varje söndagsförmiddag trots gudstjänsterna i stadskyrkan. Kyrkans ledning tyckte det var fel. Kritik kom också mot att skolbarnen fick sitta inklämda mellan ”läsarkärringar”. Flera protesterade också mot namnbytet från ”Fruntimmerskyddsföreningens skola” till ”Drottning Lovisas skola”.  Några år senare upprördes folk över att en herr Maurke visat en ”Konst –och figurteater” i societetssalongen vid Sundsbrogatan. Både gamla och unga tog del av föreställningen med stort nöje. Eleverna vid skolan blev inbjudna, men lärarinnan mamsell Bolin, förbjöd eleverna att gå dit. Många av flickorna trotsade förbudet. Nu vände sig ilskan istället mot mamsells Bolins hårda disciplin. En författare tog dock lärarinnan i försvar genom en artikel i Askersunds-Tidning. Han skrev bland annat: ”att alla beklagliga uttalanden ej skulle kunna nedslå den aktade lärarinnans mod eller  förlama hennes  ädla bemödande  att utså den goda säden i de  ungas hjärtan”.

Ledningen för skolan ordnade en fest för barnen 1869 i anledning av prinsessan Lovisas (en dotter till drottningen) giftermål med kronprins Fredrik av Danmark. Eleverna hade stickat en fin matta till drottningen som då vistades på Ulriksdals slott.  Några elever fick också lämna över mattan. Enligt tidningsartiklar ” blev hon glad” över gåvan. Vad skulle hon säga annars…

Mamsell Bolin var lärare på skolan i 25 år, men på grund av dålig  hälsa   lämnade hon sin tjänst 1885. Hon erhöll då av skolans räntemedel en mindre årlig pension. År 1886 ombildades skolan till en vanlig småskola för flickor. Det blev beslut om att skolan skulle drivas ihop med en annan skola som fanns i Askersund, Högre Flickskolan. ”Drottning Lovias skola” hade också fått löfte om ett samgående. På det viset skulle man få ta del av stadsbidraget. Men ledningen för Högre Flickskolan höll inte sitt löfte. Det ledde till att skolan vid Lilla Bergsgatan fick läggas ner efter att ha haft ekonomiska problem i flera år. År 1928 antogs nya stadgar för sällskapet och då tog man också beslut om att huset skulle användas till att hjälpa sjuka  och fattiga, och till andra allmännyttiga  ändamål. Efter 1934 skänkte stiftelsen ett ganska stort belopp till stadens Hemsysterfond.

Huset kom sedan att i Askersunds församlings ägo. När hjälporganisationer upphörde blev det ofta församlingen som fick ta över. 1957 togs beslut om att sälja fastigheten. 

PU



Sundsgatan

Uncategorised Posted on fre, februari 26, 2021 15:22:26

Sundsgatan i hamnområdet har haft en del knepiga gårdsnamn i folkmun. När gårdarna 15 och 8 delades, blev smeknamnen halv femton och halv åtta. Kanske inte helt byråkratiskt, men i mitt tycke mycket roligare. Det brukar bli så när ”vanligt” folk får säga sitt.

Sundsgatan har varit en gata med många olika aktivitet genom åren. Askersunds bryggeri ( i dag GALFA) fanns där, Kraftbolaget fanns i en egen byggnad strax intill strandkanten och i närheten fanns det kommunala klapphuset. Där rådde full aktivitet så fort isen gått bort på vårarna, fram till den första isläggningen på höstarna. Fortfarande tvättas det trasmattor på en brygga där det gamla klapphuset fanns. Ännu finns det gamla järnstängerna där mattorna skulle hängas upp för tork kvar. Askersundstvätten fanns också på Sundsängen. I reklamen var äkta sjövatten en lockvara för tvätten. Att det sedan rann ut ett antal avlopp rakt ut i sjön strax intill var dolt i dunkel. På den tiden var namnet för de ansvariga i den här frågan Hälsovårdsnämnden. Miljönamnet kom med senare och då blev det andra bullar.

En gammal askersundare minns gatan

Innan Kraftbolaget fanns i området låg där en anläggning för varma och kalla bad. Badhusfrågan har tydligen var aktuell i många år. Då fanns det åtminstone ett badhus. Sedan dess har alla politiker varit för ett badhus, men det har alltid funnits en hake. Bristen på pengar.

Utmed gatan har det också funnits garverier och till med ett slakteri. Nu slutar gatan ut mot Sundsbrogatan med Värdshuset Sundsgården. Ett gammalt näringsställe där Askersund har och har haft mycket trevligt genom åren. I trädgården fanns förr en mycket välbesökt minigolfbana. Skolmaten för barnen i Kyrkskolan (Lindbogården) serverades där under en ganska lång period. Näringsstället Garvargården finns också utmed gatan. Den lilla parkeringen i området har döpts till Fisktorget! Det namnet borde bytas ut omgående. Det finns ett antal andra namn som passar bättre in i området. Den som döpte platsen måste haft en dålig dag, eller bara varit på genomresa.

Branden vid Sundsgatan 1938

På platsen finns i dag återvinningsstationen och garagen

Innergården vid Garvaren

Gatan inan bryggeritrappan bygdes

Klapphuset

Maria Karlsson vid Sundsgårdens golfbana

Militärövning på 50-talet i korsningen Sundsgatan-Sundsbrogatan

Petterssons slaketeri. Öppningen är mot Sundsbrogatan

Personalen vid Sundsgården

Gamla Kraftbolaget. Klapphuset till vänster

Som vanligt har Leif Linus hjälpt till med bilder och lite gamla annonser.



Floragatan

Uncategorised Posted on lör, februari 13, 2021 09:58:33

Lite norr ut från Askersunds centrum finns Floragatan. En liten undran är varför just det namnet? Men det kanske är någon som vet och kan kommentera? Det enda jag kopplar ihop med Floragatan är Florahallen (ICA-jouren), som under en period delade lokal med Konsum. Men gatan kom före butiken så den kopplingen är helt ologisk.

Lasse Johansson med bilfirman Ramers moppe.

Floragatan på vintern

Gamla IP

Bild från 1957 IFK -ÖSK

Floragatan är annars en gata som det funnits och finns en del verksamhet som inte så många tänker på. Det finns bara där. Gatan börjar med Askersunds stenhuggeri längst ut i norr och slutar där stadens stolta idrottsplats låg en gång på området intill Konsum. Men utmed gatan har det funnits en karamellfabrik, en lackeringsverkstad , bilfirman Ramers, en teknisk fabrik (pillerfabrik) och en gillestuga för hela området. Det var en stor samlingspunkt för de boende i Korea som området kallades. Tennisplanen fanns också där och har nu ersatts med en förskola, som av någon underlig anledning har fått namnet Sundsängens förskola! Sundsängen ligger inte där, så det måste ha blivit något tankefel.

De allsvenska bandymatcherna på gamla IP fick gatan att överskärmas med bilar och folk som skulle se IFK spela. Man kan säga att det var en hela flora av folk , bilar och bussar som kom till matcherna. Publikrekordet mot Örebro SK ligger strax över 4 000 åskådare. Då var det trångt på gatan innan alla kom in bakom de stora grindarna vid entrén. Men festligt var det.

Tennisplanen låg tidigare vid Floragatan

Bo och Curt Conning

Ruben Johansson ägde hus vid Floragatan och Tore Gustavsson drev stenhuggeriet vid samma gata.

Gösta Persson och Arvid Swidén drev tekniska fabriken vid Floragatan

Gamla Knappfabriken som senare blev bilverkstad, Nu är byggnaden riven. I dag finns ett gruppboende på tomten

Översvärmning i Gillestugan vid Floragatan. Stugan var området samlingspunkt både för gammal och ung.

Lekparken i Korea

Mariannes damfrisering fanns och finns vid Floragatan, men nu med en ny ägare

Pensionärsresa med start vid Florahallen

Ramers 1976

Korsningen Floragatan-Gårdsjögatan

Som vanligt har Leif Linus Larsson och jag plockat ihop lite nostalgibilder från gatan.



Stora Bergsgatan

Uncategorised Posted on mån, februari 08, 2021 09:38:54

Äldre bilder från Askersund och dess omgivning har ett stort intresse. Eftersom intresset är så stort plockar jag med ett antal äldre bilder i den här bloggen. Det är en fortsättning på bloggen med visning av några gator från förr. Stora Bergsgatan blir det den här gången . Och som vanligt har Leif ”Linus” hjälpt till med bilder.

Gammalt vykort från Stora Bergsgatan

Så här såg det ut inne på gården där Elin Magnison hade sin fotoatelje. I bakgrunden Rådhuset

Birger Andersson på vinterpromenad på Stora Bergsgatan

Folkets Hus parkering i dag. Fotografiet är från 50-talet då kvarteret var bebyggt.

Tant Lisas trädgård . Allt är borta

Så här såg det ut 50-talet. Huset fanns tvärs över gatan där den offentliga Rådhustoaletten finns i dag.

Korsningen Stora Bergsgatan-Stöökagatan

Klassisk bild från Stora Bergsgatan. Huset i förgrunden finns kvar, liksom gamla Samrealskolan på Norra Bergen. Annars är det mesta rivet.

På många gårdar fanns det häststall.

Centralcafét. Där snöhögen finns på bilden är utbyggnaden av Rådhuset placerat

Julen 2010


Klart med köpare av före detta äldreboendet Norra Bergen

Uncategorised Posted on ons, februari 03, 2021 09:28:49

På tisdagens sammanträde i kommunstyrelsen fattades beslut om försäljning av det före detta vård- och omsorgsboendet Norra Bergen i Askersund. Köpare är det Askersundsbaserade företaget 3GGG Invest AB genom det nybildade dotterbolaget Norra Eden AB, som nu ska göra trygghetsboende av fastigheten.

Bild: Jonas Gylling

I början av hösten flyttade Askersunds kommun sin verksamhet från Norra Bergen till det nybyggda vård- och omsorgsboendet Smedsgården.

– Försäljningen av fastigheten annonserades ut och ett antal aktörer visade intresse. Efter en urvalsprocess föll valet på 3GGG Invest AB, som planerar ett 60-tal lägenheter i byggnaden. Kommunen säljer fastigheten för 11,2 miljoner kronor, säger Henrik Olofsson, utvecklingschef på Askersunds kommun.

Jonas Gylling driver 3GGG Invest tillsammans med sin pappa och bror och han är mycket glad över att ha fått möjligheten att bygga bostäder i det före detta äldreboendet.

– Jag ser tillsammans med ett antal andra Askersundsföretagare fram emot att skapa Sveriges bästa trygghetsboende, med lägenheter för människor som är 65 år och äldre. Utöver själva lägenheterna kommer vi bland annat att bygga ett orangeri, en trädgård, där de boende kan odla frukt och grönsaker. Det är väldigt roligt att kommunen valde att satsa och tro på oss som lokala företagare, säger Jonas Gylling.

Planen är att det nya trygghetsboendet ska byggas i flera etapper och den totala byggtiden beräknas till fyra år. Boendet kommer alltså drivas i ett dotterbolag till 3GGG Invest som fått namnet Norra Eden AB, eftersom tanken är att själva trygghetsboendet ska heta Eden.

– Det här är vårt största projekt hittills. Vi kommer att börja med den del av fastigheten som ligger närmast centrum. Vi planerar för en snabb byggstart och sedan kommer det ta ungefär ett år tills de första 16 lägenheterna är inflyttningsklara, säger Jonas Gylling.

Kommunstyrelsens ordförande Caroline Dieker (M), är nöjd med försäljningen.

– Planerna känns väldigt spännande och ambitiösa. Det kommer bli ett lyft, bostäder i centrala Askersund är det stor efterfrågan på, inte minst bland de som är lite äldre. Norra Bergens läge är perfekt för ett trygghetsboende, säger Caroline Dieker.

 Pressmeddelande från Askersunds kommun

2021-02-03



Klart med bygglov för vattentornet i Askersund

Uncategorised Posted on mån, februari 01, 2021 09:25:31

Sydnärkes byggnämnd om att bevilja bygglov till Askersundsbostäder AB för byggande av bostäder i vattentornet i Askersund. Därmed är det klart för lägenheter i ett av Askersunds mest attraktiva lägen.

I december flyttade hyresgästerna in i den ombyggda Norrbergaskolan i Askersund och nu är det dags att inleda nästa etapp i området Norra Bergen. Det 31 meter höga vattentornet från 1907 ska byggas till med en del och på så sätt skapas utrymme för sju lägenheter, alla trerummare på 70 kvadratmeter.

– Vattentornet är ett utmanande projekt rent konstruktionsmässigt och kräver mycket känsla hos arkitekten för att det skall bli riktigt bra. Det är väldigt inspirerande att arbeta med Norra bergen. Blandningen av byggnadsstilar i en känslig miljö som ska bilda en spännande helhet som fungerar ihop med både Sofia Magdalena kyrka och Norra Bergens mycket gamla trähusbebyggelse, säger Anders Gustafsson, vd för Askersundsbostäder.

Lägenheterna som ska byggas i vattentornet har alla balkong, som dessutom delvis är inglasad och de blir även tillgänglighetsanpassade. Planen är att inflyttning ska ske i vattentornet om ungefär ett år

Vattentornets status som en del i ett riksintresse innebär bland annat att byggnadens tegelfasad inte får ändras.

Dessutom byggs sju marklägenheter i området runt vattentornet och den före detta skolan. Dessa bostäder byggs i äldre stil med faluröd träfasad och lertegeltak för att föra byggnadstraditionen i Norra Bergen vidare. Samtliga bostäder i området är hyresrätter.

Ännu  är det inte klart vilken firma som ska stå för  satsningen på Norra Bergen.

Så här ser  det ut i Lidingö. Det blir  något likande  i Askersund

Text är hämtat från ett kommunalt pressmeddelande



Hospitalsgatan

Uncategorised Posted on tor, januari 28, 2021 09:44:22

Bilden är från 1920. På skylten längre bort gör Agnes Arrenius reklam för sin firma.

Kring namnet Hospitalsgatan i Askersund finns det en del spekulationer. Några är helt säkra på att det låg ett hospital vid Hospitalsgatan 12 B i korsningen med Lilla Bergsgatan. Gamla askersundare har sagt att huset allmänt gick under namnet ” hospitalet”. Därav också gatunamnet. Men jag har också hört andra varianter på placering av hospitalet, då ut mot Storgatan. I en skrift som jag läst står det att gatan ledde till södra kyrkflygeln som har varit en vårdanstalt för sjuka och orkeslösa. I det här fallet håller jag namnfältet helt öppet. Men det kanske finns läsare av det här som är helt säkra på uppkomsten av namnet Hospitalsgatan.

En gammal skesrundare minns

Stadspumpen intill Frälsningsarmén. Den finns nu i Hembygdsgården.

Arne Wallin och Olle Samuelsson utanför Arnes cykelaffär.

Berget vid Missonskyrkan

Elimförsamlingens sångkör från 1939

Pastorsfamiljen Bergholm, som hade sin arbetsplats vid Hospitalsgatan

Trots sjukhusstämpeln har Hospitalsgatan varit en mycket frisk gata med massor av aktiviteter. En del finns kvar, som i Missionskyrkan och Elimkyrkan. Tidigare fanns ju också Frälsningsarmén att besöka om det skulle vara så. Armén har nu förvandlats till hyreslägenheter. Edlunds järnhandel var också mycket välbesökt. Man kan säga att det är gammal fin institution när det gäller byggmaterial i Askersund. Askersunds-Tidning fanns också vid gatan , liksom plåtslageriet.

Utmed gatan fanns också under en lång period en cykelverkstad med försäljning. Den drevs av Arne och Svea Wallin. När mopederna kom var det ett mycket välbesökt ställe av stadens ungdomar. Och Arne var en handlare av det ovanligare slaget, men rolig. Beställda reservdelar till mopederna låg nästa alltid på busstation för hämtning. Det var något av ett standardsvar från Arne. Erbjöd sig någon om att hämta paketet vid stationen blev det ett bestämt nej. Han skulle göra det själv. Arnes problem med reservdelar var förmodligen att han missat beställa delarna. Och då var det svårt att hämta delar vid stationen.

Winerkonditoriet låg i hörnet ut mot Storgatan. Den vita skylten syns på byggnden i bakgrunden. Det är 1 majfirande

Gamla folkskolan syns i bakgrunden

Hospitalsgatan 1908

Hospitalsgatan . Grabben på bilden är Kalle Tingö. Fotografen tyckte synd om honom därför var han med bilden, Han hade kört omkull med cykel. Kalle bodde i hus in till höger.

Frälsningsarmén till höger.

Kulan låg där missionskyrkans parkering finns i dag.

Leif Linus Larsson utanför Askersunds-Tidningen då Ingo blev världsmästare.

Från missionsförsamlingens aktivitet på 1940-talet

Mona och Sören Eriksson, utanför huset vid Missionskyrkan.

Östertull. I bakgrunden syns Klippan

Arne Fimby och Arne Wallin vid cykelverkstan

Winerkonditoriet låg i hörnet ut mot Storgatan. Vad jag minns var det inte något ungdomsställe. Men många köpte bröd där. Säkert ett populärt för ställe för äldre. Ja, det var lite om Hospitalsgatan. Säkert har ni som läser det här massor av andra minnen att berätta om. Och kanske bilder. Kanske någon också har bilder inne från plåtslageriet? Därifrån har vi inte hitta några bilder. Däremot finns det bilder på plåtslagare.

PLåtslagare Erik Johansson på Sameralskolans tak 1963.

Som vanligt har Leif Linus Larsson, var behjälplig med bilder. Vi har försökt att hitta lite udda bilder.



Stallarna i Aspa ska säljas

Uncategorised Posted on fre, januari 15, 2021 09:40:16


Stallarna i Aspa ska säljas. Förslaget är att sälja till nuvarande ägarna av Aspa herrgård.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Aspa-stallet.jpg

Det finns en lång och knepig historia när det gäller Aspa stallar. Domänverket sålde stallarna en gång i tiden till Bengt Holmström för 13 000 kronor. Behovet av renovering var då stort. För alla var eniga om att stallarna måste bevaras. Dåvarande ägarna till Aspa herrgård ville köpa byggnaderna av Holmström, men han ville inte sälja på grund av osämja med ägarna till herrgården. Efter en del diskussioner beslutade kommunen att köpa stallarna för att få till en lösning. Stallarna var då viktig för Aspa herrgård. Ett av stallen skulle användas för ett Bellmanmuseum. Det slutade med att kommunen köpte stallarna för 300 000 kronor, för att sedan hyra ut byggnaderna till ägarna av herrgården.

Holmström finns inte i livet längre och inte  heller ägarna som han låg i fejd med.

Kommunens skrivning:

Försäljning av Aspa stallar

Förslag till beslut

Kommunstyrelsen föreslås besluta att: Sälja Aspa stallar enligt föreslaget kontrakt

Ärendebeskrivning

Aspa stallar har länge varit en del av hotell- och konferensverksamheten på Aspa herrgård. Då stallarna under familjen Öholms tid på herrgården iordningställdes fick kommunen ett bidrag för kulturbyggnader. Detta gjorde att man inte kunde sälja stallarna under en tid, då delar av bidraget i så fall hade behövt återbetalas. Stallarna har därför hyrts ut och under åren använts som museilokal, konferens/festlokal (den södra byggnaden) och som förråd (den norra). Båda stallarna ligger inom samma fastighet, Aspa 1:34, som dock delas av vägen som passerar mellan byggnaderna. Under 2018, 2019 och 2020 har kommunen investerat i brandskydds, ventilation och septiktank för att verksamheten skall kunna bedrivas. Fastighetens bokförda värde 2021-02-01 är 541,6 tkr, varav endast 87,6 tkr byggnadsvärde och resterande del utgörs av nämnda investeringar.

En annonsering på öppna marknaden förefaller olämplig, då byggnaderna är så tydligt kopplade till den verksamhet som drivs där och syftet med tidigare iordningställande och investeringar i fastigheten helt bygger på denna. Byggnaden föreslås därför säljas till ägaren av Aspa herrgård till kommunens bokförda värde.

Beredning

Ärendet är berett av utvecklingschefen i samråd med fastighetsingenjören.

Finansiering

Köpesumman i det föreslagna kontraktet motsvara kommunens bokförda värde, varför ingen resultatpåverkan sker i samband med försäljningen.

Kommunledningsförvaltningen

Marie Hillman Henrik Olofsson



Väderkvarnsgatan

Uncategorised Posted on fre, januari 15, 2021 09:29:49

Korsningen Väderkvarnsgatan-Stöökagatan på 50-talet. Torghallen har ersatt huset på bilden.

I vår bildpromenad genom Askersunds gator har turen kommit till Väderkvarnsgatan. Eric Englund som bor vid gatan har förklaring till namnet.

”Sällan är ett namn så befogat! Och lätt att förklara. Från gatan kunde man en gång se en väderkvarn i norr och en i söder. Den norra låg ungefär där vattentornet nu ligger, den södra lämpligt nog på berget i kvarteret Väderkvarnen! För att få plats för kvarnen fick man tydligen göra en böj på det annars rätvinkliga gatunätet. Böjen finns kvar som minne om man ser efter riktigt noga. På stadskartan från 1783 finns båda kvarnarna utritade och inte bara markerade. Båda är s k stubbamöllor byggda av trä på en ”stubbe” och där hela kvarnhuset vrids efter vinden. Varje kvarn hade fyra segelklädda vingar och en vindflöjel på det spetsiga taket. Säkert en spännande och modern syn att från håll se vingarna vifta över den låga staden! Vad skulle det bli av den staden” skrev Eric till mej vid ett tillfälle.

En gammal askersundare minns gatan så här:

I dag är Rådhuset kanske den mest kända byggnaden utmed Väderkvarnsgatan. Vem vet, kanske beslutsfattarna där inne har fajtats mot väderkvarnarna i vissa ärenden när inte pengarna räckt till. En annan viktigt byggnad som kommit till för inte allt för länge sedan är Systembolaget och Apoteket i hörnet Väderkvarnsgatan-Sundsbrogatan. Tidigare hade Systembolaget en fantastisk service. Det fanns ett staket utanför fönstren att hålla sig i. Men det var för att skydda skyltfönstret

Kombinationen Systembolag och Apotek är heller inte så dumt tänkt. De starka dryckerna bör för en del kanske också kombineras med huvudvärkstabletter. Åtminstone dagen efter.

Henning Arvidsson vid sin fiskaffär på gatan. Den låg mitt emot gamla polisstation.

Gösta Andersson, Lasse Skoog och Ingvar Pettersson , utanför polisstationen. I dag sitter kommunalrådet Dieker bakom fönstren.

Bageriflickor vid Emma Johansson bageri som fanns vid Väderkvarnsgatan 16. Stående tvåa fr.v är Ingeborg Norberg. Sittande till vänster är Elsa Didriksson. Övriga är okända för mej.

Efterträdare till Emma Johansson och hennes bageri. Ny ägare blev Anna Norberg.

Fotograf Elof Fryxell vid sin ateljé , Väderkvarnsgatan 25.

Leif Swallin var springgrabb vid Sundblads efterträdare. Leif jobbade åt Pelle Johansson.

Lotten Eriksson på innergården vid nr 26.

Lotten Erikssons gård vid 26:an. I mitten Hilma och Emeli Eriksson. Till vänster Ester Eriksson och till häger Anna-Lisa Hartman.

Paul Arrenius med fru drev penionat i ett hus där Torghallen finns i dag.

Ölstugan i Askersund drevs av Bertil Johansson och hans fru.

Som vanligt har jag haft hjälp av Leif Linus Larsson med bilder. I den här lilla miniserien om gator har vi försökt plocka fram lite udda och roliga bilder. Men som ändå minner om en svunnen tid.



Storgatan i Askersund

Uncategorised Posted on fre, januari 08, 2021 13:46:16

Logiskt borde Storgatan i Askersund vara den verkliga paradgatan i stan. Det hörs ju på namnet. Om man nu ska tala om paradgator i det här sammanhanget. Kanske var det så en gång i tiden, men nu är det Sundsbrogatan som gäller som den stora gatan. Och så har det varit länge.

Fram till i början på 80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om stan. Då menade många att det skulle vara slut med Askersunds som stad. Ingen människa skulle åka in till stan i onödan. Affärerna skulle få klappa ihop och stan skulle dö en stilla sotdöd. Det skulle bara bli ett antal gamlingar som kunde härda ut i den miljön. Men olyckskorparna fick fel. Det var skönt att bli av med den tyngsta trafiken genom de smala gatorna, men i övrigt blev allt som förr.  Folk stannande till Askersund som alltid. Istället för en nedgång blev det en ökning av besökare.

För några år sedan hade jag bilder och lite text om olika gator i stan med hjälp av vännen Leif Linus stora bildsamling. Vi kör en liten repris.

Storgatan 1903

Stööks affär vid Storgatan tidigt 1900-tal, där BE-Ge:s finns i dag

”Vi ämnar oss ta en liten titt på sommaren genom bilfönstret. Det är tidig på morgonen en junidag –vår första semesterdag. Nu äntligen kommer hon! Jag ser henne i en spegel i ena bilhjulets stora nickelnav. Förseningen får sin förklaring. Hon debuterar i en ny dräkt i lysande marinblått, och en så kallad tamburinhatt, likaledes ny för dagen, befinner sig i glid ned mot hennes högra axel. Om ett par sekunder trampar en elegant sko av ljusgrått ödleskinn på bilens fotbräda, och jag trycker en en liten hand, i vilket blodet slår som varma böljor. All väntan är glömd.”

Så romantiskt skrev redaktör Joel Haugard i sin lilla bok ”Promenad i liten stad ” som kom ut i början på 40-talet. Tyvärr blev det ingen lyckad biltur. Och tur kanske var det. Bilen startade inte och istället fick de romantiska paret ta sig en liten promenad i Askersund. Hade bilen startat hade det inte blivit någon promenad och troligen inte heller någon bok. Fortfarande ordnar turistnäringen promenader i Askersund med utgångspunkt ifrån Haugards lilla fina bok som på omslaget bär en teckning av konstnären är särlingen Folke Dahlberg.

Så beskrev en gammal askersundare Storgatan i tidningen för ett antal år sedan.

Huset låg mitt emot Pingstkyrkan och flyttades till Hembygdsgården. Där det sedan kom att kallas för Klockargården.

Långholmen till vänster. Det var lite Söderkåkar över innergården på den byggnaden. Under en period hade Skräddar-Hjalmar sitt skrädderi där.

I dag finns Sjöbodarna där.

Konsum hade butik vid Storgatan där Åhlins finns i dag

Med hjälp av vännen Leif Linus Larsson stora bildsamling och en rad tidningsartiklar och böcker som jag läst, har jag också i bloggen tagit upp promenaderna. Det är inte full så romantiskt som i Haugards bok, utan Leif och jag går mera rakt på sak med bilder. Men lite nostalgisk romantik är det i alla fall. Tycker vi.



Sundsbrogatan

Uncategorised Posted on ons, januari 06, 2021 23:42:07

Fram till i början på 80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om stan. Den mesta av den tunga trafiken har försvunnit, men gatan är ändå livlig trafikerad även om gatuskyltar nu säger att man måste köra väldigt försiktig och ge fotgängarna företräde.

Året var 1983, dagen före invigningen av förbifarten Askersund som skulle bli dödsstöten för stadens handel. Som reporter passade jag på att ta en cykeltur och en fika under bron mellan Närlunda och Lustenrust.

Det ska tusan vara politiker, planerare och affärsmän och försöka spå in i Askersunds framtid. Farhågorna i början på 80-talet slog helt fel. Och jag är säker på att ingen i dag heller kan säga något om framtiden och Askersunds utveckling. Det är så många faktorer som spelar in. Och de styrande är inga spåmän och inte kan de ta hjälp av Saida längre. Hon avled för några år sedan. Men man kan ju hoppas. En stor industri skulle vara räddningen anser många. Men då gäller det att få fram arbetskraft och få folk att flyta till kommunen från andra orter. Frågan är hur stor industri småstaden Askersund kan klara som det ser ut i dag…

Hur som helst kommer Sundsbrogatan ligga kvar där den alltid ha gjort. Det kan i alla fall planerna vara säkra på. Många av bilderna kommer från Leif Linus bildsamling

En gammal askersundare beskriver hur Sundsbrogatan såg ut förr


LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 24.

Uncategorised Posted on ons, december 23, 2020 23:50:54

Askersunds egen storsångare, Bertil Boo, besökte ofta Näckrosen på Norrbergahemmet på julafton. Bertils syster bodde på hemmet. Han var mycket populär på hemmaplan och minst bland de gamla. Med den bilden vill Linus och jag också tacka alla som tittat på bilderna i kalendern. Kanske vi återkommer vid något annat tillfälle.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 23.

Uncategorised Posted on tis, december 22, 2020 23:47:08

Norströmsgatan är en av Askersunds mest fotograferade gator. I dag går det inte att få den här vyn, eftersom delar vid kajen byggs igen. Men man få minnas hur det var. Tiderna förändras. Kjell Johansson har tagit bilden.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 22.

Uncategorised Posted on mån, december 21, 2020 23:41:44

Bilden är några år gammal. Jag var uppe i Vattentornet en kall vinterdag och plåtade. Det är fin utsikt från det tornet. Trevligt för hyresgästerna som ska bo där.

Sofia Magdalena kyrka Vattentornet vinter färg


LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 21.

Uncategorised Posted on sön, december 20, 2020 23:28:24

En vintrig hamnbild från 50-talet. Det verkade var ont om båtar och kiosker. Men hamnkranen sitter på en plats där den satt i många år. För några år sedan flyttades kranen närmare bron för att ge plats åt andra verksamheter. Det är Askersundsfotografen Kjell Johansson tagit bilden.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 20.

Uncategorised Posted on lör, december 19, 2020 23:29:30

Centrum i Askersund en kall vinterkväll för länge sedan. Det är Askersundsfotografen Kjell Johansson som varit ute plåtat. Han drog sig inte för lite kyla för att få sina bilder



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 19.

Uncategorised Posted on fre, december 18, 2020 23:31:21

Det skulle vara rent och fint till jul. Allt skulle tvättas. Åtminstone verkar det var så förr. Vet om folk har tid med sådant nu. Den gamla bilden kommer från Askersundsfotografen Kjell Johanssons fotosamling.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 18.

Uncategorised Posted on tor, december 17, 2020 23:35:34

Fint skidföre i Markebäck. Visst är det några år sedan men ändå. Uppgiften till den här bilden är Markebäcksdamer på skidtur med hund. Vilka de är har varken Linus eller jag några uppgifter om. Men kanske någon vet…



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 17.

Uncategorised Posted on ons, december 16, 2020 23:37:26

Stora Bergsgatan på 50-talet. Då fick snöskyffeln duga som hjälpmedel åt maskiner, även om det inte syns till några sådan på bilden. Husen till höger är rivan för länge sedan. På den tiden var kvarteren i Askersund igenbyggda. Så är det inte i dag.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 16.

Uncategorised Posted on tis, december 15, 2020 23:18:08

Pimpelfisket på Alsen har alltid varit stort. Och det har ordnats pimpeltävlingar. Som när Askersunds sportfiskeklubb ordnade tävling 1968.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 15.

Uncategorised Posted on mån, december 14, 2020 23:29:24

Bandy på gamla IP i Askersund 1947.DM-final IFK Askersund-Örebro SK 1-5. IFK:s målvakt Stig Revèny kniper bollen framför ÖSK;s Tjappe Magnusson.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 14.

Uncategorised Posted on sön, december 13, 2020 23:31:24

Jul på nya sjukstugan 1909. Doktor Bernhard Andersson med barnet i knät. Huset blev sedan ett kronikerhem och senare skolkontor som även i dag pryder sin plats i parken vid gamla Sjöängsskolan. En nyare sjukstuga uppfördes där Vårdcentralen finns i dag.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 13.

Uncategorised Posted on lör, december 12, 2020 23:24:13

LUCIA. 17-åriga Elisabeth Skarda från Mariedamm valdes till Sydnärkes Lucia 1964. Mamma Lisa blev naturligtvis både stolta och glad över sin egen ljusdrottning.



Byråkraten Hans som blev barnboksförfattare

Uncategorised Posted on lör, december 12, 2020 11:22:39

Askersundsförfattaren Hans Andersson har gett ut fyra barnböcker och har nu också gett ut en deckare. Trots det är inte så känd för askersundarna.

-Jag vill ändå kalla mej Askersundsförfattare. Jag har bott 17 år i kommunen, betonar han.

Barnböckerna handlar om Egon och Filippa. Deckaren heter ”Fotografen”. Erfarenheten för att skriva deckare har han med sig från sitt gamla jobb som socialarbetare och arbeten med krogar.

Egon och Filippa  och julen

Egon och Filippa  och Tiggaren

-På sjuttiotalet utbildade jag mig till socionom och arbetade sen cirka 10 år med akut socialt arbete på socialjouren. Fick efter det ansvar för utredning och tillsyn om serveringstillstånd. Fick förmånen att arbeta på Länsstyrelsen i början på 90-talet med utredning och tillsyn av serveringstillstånd.

-Kommunerna övertog tillståndsgivning 1995 och jag var åter anställd i kommunen. Efter en tid med arbete med tillsyn och tillståndsgivning tyckte någon att deras framtid som krögare var hotad så jag utsattes för två mordhot under sex månader. Jag valde att avsluta mitt arbete för min och mina närmastes bästa. Istället startade jag Niagara Utbildning som bedrev utbildning, handledning och utredning för kommunerna i över 20 år, berättar Hans

När Hans blev pensionär kändes det lite tomt.

-Jag började så smått längta tillbaka till skrivbordet. Började på skoj skriva om en äldre herre som hette Egon och kände att jag hade lätt för att berätta historier. Började med en roman som jag låtit vila och började istället skriva för barn.

-Skrev en berättelse om ”Egon och Filippa och Tiggaren” eftersom jag läst om att det fanns politiker som ville förbjuda tiggare.  Till julen blev det en julsaga, fyllde på med en saga om trollen och avslutade med Egon och Filippa och döden.

-Det är spännande att försöka sig på resan att försöka bli författare. Jag skriver i första hand för min egen tillfredställelse och mitt behov att låta fantasin flöda.

Olle Roos har illustrerat Hans böcker. Olle har varit professionell illustratör  men  är sedan några tillbaka pensionär.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 12.

Uncategorised Posted on fre, december 11, 2020 23:23:56

Storgatan och en del av torget en vinter för mycket länge sedan. Bilden är från slutet av 1800-talet. Fastigheten där Tutingen finns i dag till vänster.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 11.

Uncategorised Posted on tor, december 10, 2020 23:27:02

Södra Udden Askersund 1955 Lilla Bergsgatan, Till höger finns i dag bostadsrätterna Västra Strandparken.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 10.

Uncategorised Posted on ons, december 09, 2020 23:25:52

Väderkvarnsbacken 1987. Då fanns det både snö och en skidlift. Skidbacken ligger i söderläge och det blev alltid problem med snön när solen gassade på.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 9.

Uncategorised Posted on tis, december 08, 2020 23:24:07

Travtävlingarna på Alsen var populära på 50-talet. Många ägare till arbetshästar ställde upp. I annonserna kunde man läsa att det också skulle vara högtalarmusik. Det lockade. Längst till vänster åkare Ernst Skoog.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 8.

Uncategorised Posted on mån, december 07, 2020 23:27:55

Askersunds torg som konstnär Agneta Swidèn såg det år 2005. Lite mysigare än vad det var. Men konstnärlig frihet ska man ha respekt för.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 7.

Uncategorised Posted on sön, december 06, 2020 23:38:47

Bonden kommer åkande från kvarnen med mjölsäckar som lass. Han åker i en gammal gigg dragen av trogne ”gamle svarten”. Året är 1961. Lägg märke till skyltarna på vänster vid Storgatan. Mjölkbaren.

????????????????????????????


LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 6

Uncategorised Posted on lör, december 05, 2020 23:34:12

.

Julskyltning 1955 hos Torstens Livs vid torget i Askersund. I dag finns blomsterbutiken i samma lokaler.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 5.

Uncategorised Posted on fre, december 04, 2020 23:32:50

Fisketur med korpral Gustaf Adolf 117 Stolt vid Rudeviken. Han bodde i sin soldatstuga där till 1915.



Inflyttningsdags vid gamla Samrealskolan i Askersund

Uncategorised Posted on fre, december 04, 2020 15:41:51

Snart är det inflyttningsdags i nya lägenheterna vid  gamla Samrealskolan.  Det kommer att ske den närmaste veckan för de första hyresgästerna. När jag var där  i veckan jobbade byggarna hårt  både in-och utvändigt. Blanda annat med  balkonger ut  mot Vattentornet.  Här  kommer  några bilder  från  vecka 49.



LINUS OCH OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 4

Uncategorised Posted on tor, december 03, 2020 23:42:12
Sundsbron i vinterskrud


LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 3

Uncategorised Posted on ons, december 02, 2020 23:30:43

Isupptagning i hamnen 1958. Männen på bilden är Nisse Alexandersson och Julle Andersson. Hotellet och fiskaffären skulle ha isen.



LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 2

Uncategorised Posted on tis, december 01, 2020 23:32:15
Torget 1910


LINUS och OVES ADVENTSKALENDER LUCKA 1

Uncategorised Posted on tis, december 01, 2020 17:16:51

Sundsbrogatan en gång på 60-talet



Bernhards skomakarverkstad

Uncategorised Posted on lör, november 28, 2020 16:46:43

Postad av Ove Danielssonlör, november 28, 2020 14:45:36

På gården där jag bor vid Stöökagatan i Askersund , hade under  många år skomakare Bernhard Andersson sin verksamhet.  Det lilla verkstadshuset finns kvar och jag ser det från mitt rumsfönster när jag sitter och skriver. En påminnelse varje dag om en svunnen tid då det inte behövdes så stora lokaler för att jobba ihop till levebrödet.  I dag är Bernhards verkstad förråd till lägenheten intill.  Några har undrat över hur han fick plats i sin lilla verkstad. Något som jag aldrig tänkte på när jag lämnade skor för lagning hos Bernhard. Bloggen handlar om Bernhard och hur han tänkte. Ägare till gården i dag är Askersundsbostäder.

En gång i tiden fanns det ett stort antal skomakare i stan. Många hette Fagerberg och Lundstedt.  Bernhard var gift med en kvinna som var född Fagerberg så allt hänger ihop. Svågrarna Viktor och Sigfrid lärde också upp Bernhard i skomakaryrket.  Bernhard bodde i ett hus strax intill sin verkstad där Skolmuseet fanns en gång. Han hade nära till jobbet om man säger så. I dag är byggnaden omgjord till lägenhet igen.

Bernhard stängde sin verkstad 1967. Då hade han varit skomakare i 42 år. Vid det tillfället var han stans ende skomakare fyllda 70.  Senare kom skomakare Leijon och efter honom vännen Ingvar Nordgren. Han hade växlat om från kontorist till skomakare. I dag är det Kajsa Caris -Ekefall, som håller Askersunds långa skomakartraditioner uppe.

Bernhard sålde sin verkstad för några hundralappar.

-Jag har min pension och så får jag lite pengar från ATP-fonden, så nog klarar jag mej, förklarade Bernhard nöjt i en avskedsintervju.

År 1908 kom Bernhard till Askersund från Hammar. Efter olika jobb blev han så skomakare. Var man gift med en Fagerberg så var det skomakaryrket som gällde.

Annons från 1918. Det fanns många skomakare i Askersund på den tiden

-Man får inte jobba efter årstiderna precis. Kundernas intresse går första även om sommarsolen lockar till små utflykter på mopeden. Under sommaren finns det jobb för tv-tre skomakare men vinterhalvåret är det sämre ställt, berättade Bernhard, med utsikt från sitt lilla fönster ut mot Stöökagatan.

-Genom mitt fönster ser jag askersundarna passera revy. Jag kan följa livet i den lilla staden. Vid mitt skomakarbord har gubbarna suttit i skymningen för att prata om det som sker i det som synes ske. Så det blir aldrig långsamt för min del, konstaterade Bernhard i tidningsintervjun.

Bernhard menade redan 1967 att skomakaryrket var dömt att försvinna. Kajsa är i dag ett undantag i Askersund.

-Många av stadens borgare har genom åren lagat sina skor hos mej, berättade Bernhard, medan han talade sig varm för en pris snus.

-Snus stärker och piggar upp. Nu har ju ungdomen tagit efter oss gubbar, konstaterade Bernhard, som var något av skomakaryrkes filosof.

Skomakare Anderssons gladaste och ljusaste upplevelser var en sväng med sin kära moped. Och det fortsatte han med så länge han kunde.  Det här var lite om en skomakare som fanns i sin lilla verkstad vid Stöökagatan.



Trappa i Väderkvarnsbacken. Medborgarförslag.

Uncategorised Posted on tis, november 24, 2020 15:00:00

Bygg en trappa i Väderkvarnsbacken, med trappan vid Kvarntorpshögen som förebild. Så lyder ett medborgarförslag till Askersunds kommun.

”Väderkvarnsbacken ligger så fint med så fint med en härlig utsikt in mot staden och dess omnejd. Ett bra område för rekreation och träning” skriver medborgaren.

En äldre bild från Väderkvarnsbacken in mot Gårdsjögatan.

Förslaget har fått ett mycket positivt bemötande, men det är det där med regler. Väderkvarnsbacken är kommunalt naturreservat och då måste gällande föreskrifter förändras. Och det verkar inte vara det lättaste, även om det bara gäller en trappa som många kunde ha nytta av. Men folk har ju rest till månen så helt omöjligt kan det inte vara. Lägger med några bilder och text  i slutet på bloggen vad som hänt i backen under åren lopp.

Kommunalrådet Caroline Dieker har svarat på medborgarförslag om trappa i Väderkvarnsbacken. Lägger med svaret nedan:

Du föreslår att kommunen ska bygga en trappa i Väderkvarnsbacken och vi vill börja med att tacka för ett i grunden mycket bra förslag! En trappa skulle på flera sätt bidra positivt till användningen av Väderkvarnsbacken som ett rekreationsområde.

Väderkvarnsbacken ingår i ett område som sedan 2005 är ett naturreservat enligt 7 kap. 4 § miljöbalken. Ytterligare inskränkningar av rätten att förfoga över området regleras enligt 7 kap. 5 och 6 §§ miljöbalken. De beslutade föreskrifterna rörande naturreservatet innehåller ett förbud mot att anlägga väg eller stig utöver vad som framgår av skötselplanen. Planen nämner inga undantag för att öka tillgängligheten genom exempelvis en trappa. Det finns också ett förbud mot att uppföra byggnad eller annan anläggning.

 En trappa av den storleken som kan bli aktuell i backen räknas som annan anläggning som inte är tillåten att uppföra. Eftersom det är ett kommunalt naturreservat finns det möjligheter för kommunen att upphäva gällande föreskrifter och besluta om nya för att tillåta en trappa. Det krävs däremot synnerliga skäl för en sådan åtgärd. Dessutom krävs att intrånget i naturvärdet kompenseras på naturreservatet eller på något annat område. I dagsläget är hindren tyvärr större än möjligheterna att anlägga en trappa i Väderkvarnsbacken. Vi är glada att du har engagerat dig i frågan och vi är tacksamma för alla förslag på hur vi kan förbättra verksamheten. Med vänliga hälsningar, Caroline Dieker (M)

—————————————————————————————

Historiskt är Väderkvansbacken en höjd med kulturhistoriska anor. På Väderkvarnsbacken fanns en ståtlig domarring ända fram till 1820. Enligt uppgifter från 1700-talet stod stenarna ” i form av nu sittande rätt”. Vad stenarna sedan tog i vägen känner jag inte till. Men det vet säkert någon som läser det här…

Målning av Hjalmar Trafvenfelt

Personligen förknippar jag backen mera med Tivedsloppet  på skidor och motocross. IFK drog sin skidtävling över backen och det blev en mycket tuff avslutning för många sista biten in mot målet på gamla IP. Minns att en IFK-åkare, Kalle ”Bock” Pettersson, fick ovett av en ledare för att han bromsade i utförsbacken in mot stan istället för att stå på. Kalle hade inte åkt så mycket i branta nedförsbackar så det var lite knepigt för honom. Och det visade också Kalle på sitt lite udda sätt.

”Broms inte Kalle, stak istället”, ekade det utöver backen när dalmasen manade på Kalle.

Men det hjälpte inte. Kalle hade inte så bråttom in till idrottsplatsen.

Kalle Pettersson Kalle-Bock

På 50-talet gjordes annars en stor satsning av ett motorintresserat gäng på en motocrossbana i Väderkvarnsbacken ned mot Gårdsjön. Banan var en av de svåraste i Sverige, men också en av de vackraste enligt expertisen. Det kördes också en del tävlingar där. Men det blev inte så många som de motorintresserade hade tänkt sig. Banan var 1 300 meter lång och formad av Sture Malmborg.  En av de drivande i motorklubben var Stures pappa Elis och tandtekniker Seth Magnusson.

Motocross i Väderkvarnsbacken i mitten på 50-talet
Dynamitkällaren

Vid en tävling kom det 3 000 personer. Publiken placerade sig på kullarna i backen för att se förarna bra. Minns att Gösta Gildner från Svemo var på plats för att flagga igång tävlingen. Askersund hade några förare med, men de nådde inte några stora framgångar. När de första tävlingarna skulle gå var motorklubben i Askersund nystartad. För att få ordna tävlingar måste klubbarna ha varit igång i två år. Men Elis och Seth löste problemet på sitt sätt. De hyrde helt enkelt ut banan i Väderkvarnsbacken till Örebro SMK, som saknade bana. Sex lag deltog i den första tävlingen.

Väderkvarnsbacken 2009

Noterbart var att det fanns en ”dynamitkällare” mitt i banan! I källaren förvarade Öhrmans järnhandel sina sprängvaror, eftersom det var förbjudet att förvara sprängmedel inne vid torget i Askersund där affären låg. Förhoppningsvis hade butikens ägare plockat bort dynamiten innan tävlingarna kördes. Men jag vet inte hur det var med den saken. Jag har tänkt på det efteråt. Med lite otur för hade det kunnat bli en riktigt smäll i backen. Källaren används inte längre, men den finns kvar.



Askersundarna var odugliga på att stå i kö en gång i tiden.

Uncategorised Posted on tis, november 17, 2020 12:32:42

Askersundarna var en gång i tiden helt odugliga på att köa. Tidningen fick till och med gå ut i en artikel 1918  förklara hur det skulle gå till. Det hade varit kaos på olika ställen. Men akersundarna har lärt sig. Och det har ju ändå  gått några år. Drygt 100. Nu gäller det att hålla avstånd och det verkar fungera bra på de flesta ställena.

Annons Kortvarumagasinet. Butiken  låg vid Storgatan. Träden i bakgrunden fanns i Torgparken.

Brukar ibland bläddra i gamla tidningar. Och då handlar det mest om Askersunds -Tidning och Askersunds-Veckoblad. Samma tidning men som bytte namn vid några tillfällen. Det som slår mej är att handlarnas annonser var minst lika lockande då som nu och särskilt inför julen. Och ibland roligare än nu. Som Kortvarumagasinets tecknade annons. Tydligen fanns det allt i den butiken. Lägger med några från år 1918 och några klipp.

I en annan annons efterlyser någon en förlorat en promenadkjol någonstans mellan Askersund och Vagersta.  Skomakarna var många i Askersund på den tiden och många bar efternamnet Fagerberg och Lundstedt. I en annons förklarade skomakarna att de var tvungna att höja priserna på grund av dyrtider. Och de som inte tog sin månadsranson  sprit kunde  känna sig  blåsta på sin flaska. Det gick inte att spara månad för månad.

Ur samma tidningen som annonserna  år 1918,  fanns det  nyheten om att  fartyget Per Brahe förliste utanför Hästholmen i Vättern. Det skedde natten mellan 19–20 november och nu har blivit en dokumentär under namnet ”Ödesnatten på Vättern”.  Det har jag läst i NA. Det finns massor av läsningen i tidningen från 1918 om den ödesdigra natten. Och några år senare om bärgningen där Bastedalen hamnat i blickfånget.



Från antikviteter till choklad vid södra infarten till Askersund

Uncategorised Posted on mån, november 09, 2020 16:57:30

Bankkamrer Sten Haglind byggde huset vid södra infarten till Askersund i gammal herrgårdsstil i  på 60-talet. I dag finns Venus choklad i byggnaden. Bankkamreren som inte längre finns i livet hade helt andra planer för byggnaden som han ritade själv. Han byggde huset för att skänka bort det till Askersunds stadsförsamling.  Stensgården blev namnet på byggnaden.

1970

2020

Venus choklad finns i dag i Haglinds byggnad. Allanna Malmborg driver verksamhet i chokladfabriken.

Haglind tankar var att huset skulle användas högtidliga och frireligiösa sammankomster. Drivfjädern till husbygget var Haglinds stora samling av antikviteter. Under många år hade han samlat på sig antika möbler, skåp, kristallkronor och konstverk. Han bodde själv med alla sina konstskatter i en äldre byggnad som revs för att ge plats för den byggnad som står där i dag. ”Gröna Byggnaden” var namnet på det gamla trähuset som revs.

”Gröna Byggnaden” som revs för att ge  plats för bankkamrer Haglinds bygge. Kamreren bodde i huset innan nybygget.

På den tiden betraktades bankkamrerens hus som ett av länets mest originella hus. Han hade ritat det själv men det blev ett otaliga ändringar innan ritningarna  blev godkända. Det nya huset ligger också lite längre in på tomten än det gamla huset. Bröderna Pettersson från Tiveden byggde, och bröderna Lundfeldt , svarade  för putsningen av huset . Det nyuppförda bostadshus med rundbågar och hallfönster som såg ut som gluggarna på ett gammalt slott. Huset skulle stilenligt matcha Askersunds Landskyrka.

Första spadtaget för Haglinds bygge

Haglinds samling av antika föremål

Men det var inte helt lätt för Haglind att få bygglov för sitt drömhus av kommunen. Första hade han problem med att få köpa marken av kommunen. Sedan vill de styrande att Haglind skulle donera huset till kommunen och inte till församlingen. Till slut sa länsarkitekten ja till bygget.

Sten Haglind testamenterade huset med alla antikviteter till församlingsstiftelsen, men det vill inte ta emot donationen. Värdet på donationen låg runt 300 000 kronor. Testamentet var skrivit i detalj. Inte några föremål fick röras utan huset skulle brukas med inventarierna i oförändrat skick. Förbehållen i testamentet gjorde att församlingen inte kunde bruka fastigheten. Förbehållet var att inga inventarier fick tas bort eller säljas. En skuld på omkring 70 000 kronor fanns i dödsboet. Då man inte fick sälja några av inventarier ansåg församlingen att det inte gick att ta emot donationen. Sedan Haglind avled  har huset bytt  ägare och användningsområde  några gånger.

Huset med inventarier övergick till syskonbarnen. Värdet på huset vid den tiden var cirka 150 000  kronor. Sten Haglind avled  1969 då 73  år gammal.



Zinkgruveättlingen Cat Stevens blev en världskändis

Uncategorised Posted on ons, november 04, 2020 23:41:08

Det har gått bra för zinkgruveättlingen Cat Stevens. Han har blivit en världskändis som sångare. Cat slog igenom 1966 med låten ”I love my dog”, och så kom låtar som ”Moonshadow” och ” Moring hasbroken”, för att nämna några. 1978 konverterade han till islam och bör nu namnet Yusuf Islam.

Men det kanske inte så många vet är att Cat Stevens
förfäder verkade och bodde i Zinkgruvan. Inte jag heller innan en i släkting
till honom, Malin Häggblad bosatt i Västerbotten, skrev till mej och undrade om jag uppgifter om en Gustav Wickman som varit församlingsföreståndare vid Fridhems kapell i Zinkgruvan. Gustav och Klara Wickman fick åtta barn. Ett av barnen, sonen David, var morfar till Cat Stevens.

Gustav Wickman. Bild från Leif Linus samling.

När sångarens föräldrar skildes bodde Cat Stevens en tid i Sverige, Gävle, där han också gick i skolan. Med sin mor återvände Cat med till London där hans far bodde. I förbigående kan nämnas att Cat Stevens är syssling till Sissela Kyle och Jan Scherman.

Cats förfader, Gustav Wickman, arbetade som banmästare vid Åmmebergs järnväg. Det var också ett tåg som tog hans liv. Gustav hamnade under ett tåg i samband med en tågväxling precis utanför bostaden. Det var vid ett stickspår från Åmmeberg till Zinkgruvan. Året var 1905 och Gustav var 60 år.

Banmästaren döptes  in i Åsbro Baptistförsamling  när han var 32 år. Hustrun Klara och ytterligare sju personer  döptes vid samma tillfälle. De bildade gruppen ”Fridhems fria vänner”. De läste bibeln och bad. Ytterligare några personer kom till. Fridhems kapell byggdes på en liten tomt som skänkts till församlingen. Invigningen skedde 1879. Gustav valdes till föreståndare.  Grundstenarna av den första kyrkan finns kvar utmärkta av hembygdsföreningen med en plakett.

Efter 23 års medlemskap i församlingen uteslöts Gustav Wickman på grund av ”syndafall”. Vad det bestod av förtäljer inte historien. Även hustru Klara fick lämna församlingen sedan hon klagat på församlingens handlingssätt. Efter några år upptogs Gustav i församlingen igen efter vittnesbörd.

Albert , en annan av Gustav och Klaras barn blev känd som ” Den vite generalen” på 20-talet . Albert Wickman var väckelsepredikanten som blev fredsmissionär som med teknikens senaste hjälpmedel, radiokonserter och filmvisningar lockade folk till mötena. Han gjorde den ena fredsturnén efter den andra i vit bil och vit päls – därav smeknamnet. Han startade hundratals lokalföreningar och ökade antalet medlemmar till omkring 50 000 – enligt sina egna uppgifter. Siffrorna ska tas med en nypa salt – administration var inte Wickmans starkaste sida, tyvärr inte heller ekonomi. Han avsattes som byråföreståndare när ekonomin kollapsat.”

Möjligen var det agitationsframgångarna med “röda bilen”(vänsterpolitik) och “blå bilens” (högerpolitik) agitation som inspirerade fredsrörelsen. På våren 1912 inledde baptistpastorn Albert Wickman som hade bildat Antikrigsrörelsen, en intensiv fredsagitation. Den tog ordentligt fart efter maj 1913 när han med hjälp av vänner köpte en vitmålad bil på avbetalning. Med sin “vita bil” reste han “med snälltågsfart” runt i Sverige och talade på minst fyra platser varje dag, så står det i Carl Sundblads Svenska fredsrörelsens historia (1919).

 Tillsammans med honom i “vita bilen” agiterade hans fru Silva Wickman. En sådan hektisk agitationsverksamhet, av Sundblad betecknad som “hastverk”, ansåg Wickman som kallades “vite generalen” och den “vita fredshärens” anförare vara nödvändig inte bara för sakens skull utan också av ekonomiska skäl (kollekt och försäljning). Antikrigsrörelsen fick läggas ner på hösten 1918 och Wickman anslöt sig till den stora fredsrörelseorganisationen Svenska freds- och skiljedomsförening som han tidigare hela tiden hållit kontakt med.

De flesta uppgifterna till den här artikeln kommer från Malin Häggblad. Hon håller på med släktforskning 

Cat Stevens har förmodligen aldrig varit i Zinkgruvan. Det kanske är dags att bjuda in honom på en rundvandring till hans förfäders hembygd…



Kärleksholmen i Norra Vättern

Uncategorised Posted on sön, oktober 25, 2020 10:48:15

Ofta kan man på tidningarnas familjesidor läsa om unga tu som växlat förlovningsringar på ”kärlekens ö”. För det mesta handlar det då om någon grekisk eller spansk ö. För askersundarna är sådana resor helt onödiga. I norra Vättern, strax intill Edö ligger nämligen Kärleksholmen. Kanske något att tänka på för kommunen nu när man vill locka folk till boendet på Edö. En holme med kärlek borde locka. Annars vore det konstigt…..

Kärleksholmen kan också vara en budgetfråga. När plånboken gapar tom efter utsvävningar på semestern, så är holmen ett alternativ till mera påkostade Medelhavsresor. Det räcker med att låna en mindre båt, om nu inte Bergsten på Wettervik kan göra en tur dit. Den stora kostanden blir ringarna, men det finns billiga alternativ även där. En gång i tiden fanns en fabrik i Askersund som bland annat som tillverkade besparingsringar. Det var billiga ringar som skulle användas till vardags. Kanske finns det några kvar?

Av en ren händelse när jag letade på kartan efter en plats, upptäckte jag att det finns en holme med det kärleksfulla namnet. Blev lite nyfiken hur det såg ut och fick med mig några trevliga ungdomar för att illustrera det hela. Och det här är några år sedan. Platsen imponerade precis inte på mej. Bara sten, vass och träd. Och några bänkar att sitta och svärma på fanns inte. Åtminstone inte vid vårat besök. En namnskylt textade vi och satte upp själva. Det behövs säkert några hundra tusen för att snygga upp Kärleksholmen och göra den attraktiv.

Trots att holmen finns med kartorna är det inte många som känner till namnet. Båtfararna passerar holmen utan att tänka på namnet. Jag försökte forska ut vad namnet Kärleksholmen kommer ifrån, men ännu har jag inte fått något svar på. En man som jag talade med hade dock en ganska logisk teori klar för sig, men frågan är om den håller? Mannen trodde nämligen att kärlekspar som åkte båt från Askersund ut på Vättern, gjorde anhalt vid Kärleksholmen när känslorna tog över.

Förstår att kommunen inte har några pengar till en satsning på Kärleksholmen just nu. Det finns viktigare saker. Men det går ju alltid att berätta om kärleksfulla holmen. Som jag har gjort nu…

———————————————

Komplettering från Eric Englund som är specialist på kartor:

I min forskning dyker ön upp första gången 1864 på den s k Häradsekonomiska kartan, blad Åmmeberg J112-64-25. Ön finns också redovisad på en karta från 1794, liggande utanför Räfudden. På den kartan har ön inget namn.

På den ekonomiska kartan från 1955 finns ön och namnet med – officiellt så det förslår. På bif fil som visar ett utdrag ur ek kartan skymtar Stjärnsunds park i söder och Rävudden i öster.



Full fart på bygget vid gamla Samrealskolan i Askersund

Uncategorised Posted on ons, oktober 21, 2020 15:53:36

Byggarna  jobbar för  högtryck vid gamla Samrealskolan i Askersund.  Den gamla skolan förvandlas  just  nu till moderna lägenheter.  I mitten av december  är det planerad inflyttning.   För att  hinna bli klara  så blir det en del  övertid för hantverkarna. Men det  fina lägenheter. En del  med utsikt ut mot Stora Bergsgatan nästan ner  till vattnet i södra delen av stan.

Den nya ytterdörren är på plats



Kontrast till Spotify-Graphphone

Uncategorised Posted on ons, oktober 14, 2020 13:01:35

För någon vecka sedan besökte jag en god vän som bor ensam i ett större hus vid en skogskant en bit från Askersund. Tidigare fanns djur på lantbruket som tillhör fastigheten, men det var ett tag sedan. Jag var där för att han ville visa med lite gamla bilder och skrifter.  Men det han också visade var en Grafofon-eller som det står skyddet Graphphone- från slutet 1800-talet som fungerade! Till apparaten fanns ett 100-tal vaxrullar med amerikansk musik som vännen upplyste mej om. Har aldrig sett en Grafofon tidigare i verkligheten, bara på bild, så det var en berikande resa. Vännen hade släktingar i Amerika och troligen hade de haft med Grafofonen vid några av sitt besök på gården för mycket länge sedan. Vännens namn behåller jag för mej själv om någon undrar.

Grafofonen som använde vaxrullar och som gick att ”sudda” och spela in på nytt, och som uppfanns av Chichester Bel, en kusin till Alexander Graham Bell som uppfann telefonen.



Agnes från Askersund hjältinna i Stockholm

Uncategorised Posted on tor, oktober 08, 2020 23:42:00

Agnes Lagerstedt

En av arbetarrörelsen största namn i Askersund är folkskollärarinnan och filantropen Agnes Lagerstedt.  Men för de flesta i hennes hemkommun är  Agnes helt  okänd. Men det kanske är så konstigt, hon föddes 1850 och avled 1939. Och flyttade från Askersund redan 1851. De flesta inom den lokala rörelsen är födda på 40-talet och senare. Men Agnes blev verkligen uppskattad för sin gärning. Hon fick till och med en gata uppkallad efter sig i Fruängen. Agnes skulle naturligtvis haft en gata uppkallad efter sig på Östermalm där hon verkade.

Hon tog initiativet till skollovskoloni för barn från Stockholms förskolor. Agnes arbetade också för bättre arbetarbostäder i Stockholm och var i högsta grad inblandad vid grundandet av AB Stockholms arbetarhem i slutet på 1800-talet. Hon hade varit i London och studerat de engelska arbetarnas bostadsförhållanden.

Filantropi är en allmännyttig verksamhet som utan genkrav stöder institutioner och projekt inom kultur, utbildning, forskning och hälsa. Filantroper kan vara privatpersoner, ideella föreningar, företag eller allmännyttiga stiftelser.

Agnes egen gata i Fruängen. Men gatan borde ha varit på Östermalm där hon verkade.

Agnes hade flyttat till Östermalm i slutet av 1800-talet, som då inte var någon elegant stadsdel. Befolkningen var till stor del arbetare och hantverkare. Bebyggelsen bestod till stor del av låga trähus i dåligt skick- Agnes upplevde starkt hur dåligt arbetarebefolkning bodde. Hon vill göra en insats och lyckades. Agnes var något av en Stockholms Florence Nightingale, som levde sitt liv tillsammans med dem som hade det svårast. Nybergsgatan i Stockholm förknippas ännu med Agnes Lagerstedt, även om det i dag ligger en mycket statusfylld privatskola där i dag, Carlssons skola. Agnes förblev ogift.

Agnes Lagerstedt hade upptäckt inneboendesystemet, som var ett gissel för Stockholms fattiga. Det bodde nästan alltid mycket folk på en liten yta. Det var fattigt folk som hade brutit upp från omöjliga förhållande på landsbygden. Stockholm hade ingen beredskap för det. De sanitära förhållandena var en katastrof. Agnes byte jobb för att istället bli en mycket tuff vicevärd för några fastigheter som ägdes av Stockholms stad adress Nybergsgränden. En gata som hade ett mycket dåligt rykte. Kåkarna skulle bort och det var då Agnes tog initiativet till att starta ”Arbetarbostadsbolaget Stockholms Arbetarhem”. De första fastigheterna uppfördes på Sibyllegatan och Jungfrugatan, som var tänkt för de som bodde Nybergs gränd.

Det blev succé och det byggdes ytterligare bostäder i samma kvarter. Hon kom som nämnts också på den lysande idén att ge Stockholms fattiga barn möjlighet att komma ut på landet en del av sommaren.

Och hur kom jag då på idén att skriva om Agnes just nu i en blogg kanske någon frågar sig? Faktum är att det hände på en av mina motionsrundor. Brukar ibland stöta ihop med vännen Christer Gunnarsson, när han är ute och går med sin hund. Christer undrade om jag hört tals om någon Agnes Lagerstedt från Askersund som gjort en stor insats för fattiga i Stockholm. Han hade hört det berättas om det från en vän. Hade aldrig hört namnet eller läst om kvinna i någon skrift. Men det kan förstås bero på dålig allmänbildning. Efter ytterligare några rundor bestämde jag mej för att kolla upp det hela. Man hinner tänka mycket under springtur.

Bilden är från 1800-talet med Rådhuset till höger. Där bodde familjen Lagerstedt under några år.

Familjen Lagerstedt flyttade från Rådhuset till en bostad strax intill Garvaregården

Som vanligt tog jag kontakt med förre kansli-och ekonomichefen och vännen Alf Cederlind. Han har de senaste åren forskat fram mycket ur Askersunds historia, men också varit mannen bakom ett antal skrifter om gamla miljöer i Askersund. Utgivna av Föreningen Gamla Askersund. Efter någon dag kom all fakta via E-post. Fadern var läkaren och medicine doktor Jakob Wilhelm Lagerstedt, född 1810. Hustrun Sofia Marie Charlotta, född 1826. Familjen var bosatt i Snavlunda och bestod också av tre barn. 1846 flyttade familjen till Askersund och fick bostad i Rådhuset av alla ställen. 1850 flyttade familjen till gården 22/23 som låg intill Garvaregården. Ett år senare flyttade familjen till Karlstad. Så var det med. Ryktena talade sanning. Agnes kom från Askersund.

Christer Gunnarsson undrade vem Agnes var och Alf Cederlind tog fram fakta om hennes Askersundstid

Kontentan av det hela-förutom Agnes stora insats med fattiga- är att springrundor runt Gårdsjön kan var givande. Både historiskt och konditionsmässigt.



Cornelis fick ställa in i Askersund

Uncategorised Posted on fre, oktober 02, 2020 15:51:54

Cornelis i Askersunds Hembygdsgård i väntan på att det skulle sluta regna. Men regnet forsatte att ösa ner, så populäre trubaduren fick packa ihop och åka vidare.

Coronaepidemin har verkligen ställt till det för nöjeslivet. Det mesta har varit inställt. Men regn kan verkligen också ställa till det för nöjesarrangörer! Någon som fick erfara det vid sitt första och enda sångframträdande i Askersund var populäre trubaduren Cornelis Vreeswijk. Han hade inte ställt in en konsert på 20 år innan han kom till Hembygdsgården i Askersund för ett framträdande i juni 1984. Cornelis hann dra en Bellmanlåt innan de regntunga skyarna tog över helt. Populäre trubaduren fick ta regnskydd i Skomakarstugan.

Regionmusiken i Örebro och Cornelis skulle ge en konsert med namnet ”Visor från två sekel” . En verklig storsatsning i Askersund. Cornelis var och är ett stort trubadurnamn. Arrangörer var Kulturnämnden och Regionmusiken. Det kom 200 personer i ruskvädret, som
naturligtvis fick pengarna tillbaka.

Några veckor innan hade arrangörerna diskussioner om var konserten skulle hållas, utomhus i Hembygdsgården eller inomhus i Närlundahallen. Det blev en chansning med en utomhuskonsert. Något som arrangörerna bitter ångrade.

Det hade inte regnat på hela dagen, men om det ändå skulle bli någon skur så räknande man med att kunna bryta konserten en stund. Publiken
väntade tålmodigt på att regnet skulle gå över under sina paraplyer. Problemet var en stor elektronisk utrustning. Arrangörerna
vågade inte köra vidare. Det fanns risk för överslag i den
elektroniska utrustningen som kunde drabba artisterna. Och att flytta hela konserten inomhus skulle ta flera timmar.Själv tog jag skydd under taket på Loftboden i väntan på sång och musik och för att kunna fotografera
och plåta för tidningens räkning.

Det blev Regionmusiken som fick ta på sig större delen av den ekonomiska
förlusten. Uppgörelsen var sådan att Regionmusiken skulle ta hand om 90 procent av intäkterna från biljettförsäljningen. Resten skulle gå till kulturnämnden i Askersund.

Året var 1984 då Cornelis verkligen var på ropet. Ibland saknar jag likande arrangemang i lite enklare miljöer. Därmed inget ont om olika konserter i kyrkorna och i Sjöängen.



P O föreläste om boxaren Ingemar Johansson

Uncategorised Posted on mån, september 28, 2020 17:31:51

Klockan var 03.47,27 på morgonen den 27 juni 1959  när ringdomare Ruby Goldstein höjde  boxaren Ingemar Johanssons  högernäve  och speakern förkunnade. ”Winner and new champion of the word, Ingemar Johansson”. Ingos knock över Floyd Patterson är ett av de största svenska idrottsögonblicken någonsin. Matchen gick i Yankee Stadium. Tyvärr fick inte matchen sändas i Sveriges radio. Ledningen tyckte att boxning var förråande och inte hörde hemma radion. Istället tvingades drygt 2 miljoner boxningsintresserade svenskar ratta in Radio Luxemburg på natten. Jag var själv en bland dom. Kommentator var Lars-Henrik Ottosson som med sprucken röst ropade: ”Vi har fått en svensk världsmästare, Ingemar Johansson, utan tvekan en höger vars make man inte skådat i det här landet. Ursäkta jag skriker men jag måste göra det”.

Leif Linus Larsson med tidningen om Ingos vinst mot Floyd dagen efter

Örebroaren P O Johansson gästade Askersund på söndagskvällen för att berätta om sin store idol Ingemar. P O är känd både som trollkonstnär och en gång i tiden duktig friidrottare i KFUM, Örebro. Arrangör var Föreläsningsföreningen.

P O kan det mesta om boxaren Ingemar Johansson. Han har också träffat och sett sin idol boxas

P O är mycket kunnig om Ingemars karriär. Han har samlat på sig massor av material från Ingemars boxningsbana.  På ett intressant sätt med både bilder och ljudband, berättade han om den förre Världsmästaren från det han började  boxas som mycket ung i Redbergslid till avslutningsmatchen. Den 21 april 1963 mötte han engelsmannen Brian London i Stockholm och vann på poäng efter 12 ronder, men matchen fick ett snöpligt slut då han blev nerslagen i sista ronden strax innan gong-gongen. Dagen efter var rubriken på Dagens Nyheters löpsedel: ”Vakna Ingo. Du vann!”.[]Matchen var Ingos sista.

På några bord hade P O dukat massor av prylar, bilder, löpsedlar förknippade med Ingemar.



IFK tog poäng mot topplag

Uncategorised Posted on sön, september 27, 2020 23:36:56

IFK Askersund tog en poäng mot ett av topplagen i fyran, Sturehov, i årets sista hemmamatch på Solberga. Matchen slutade 0-0. En viktig poäng. IFK var nära att ta ledning när Erik Danielsson kom  ensam med målvakten i mitten på första halvlek. Motståndarnas mittback missade en höjdboll men linjemannen vinkade felaktigt av för offside. Men sådan brukar jämna ut sig. Och det gjorde det också med chanser åt båda håll.

Albin Danielsson. Foto : Ann-Sofie Fahlström

I IFK:s mål gjorde Albin Danielsson en ny stormatch. Han har gått från klarhet till klarhet i höst. Mot Sturehov gjorde Albin ett antal svettiga räddningar. Han fick också priset som bäste hemmaspelare. I Robin Hugoson har IFK också en av fyrans bästa  mittbackar. I övrigt var det jämnt. Laget gjorde en kämpamatch.

IFK avslutar serien kommande helg borta mot Latorp



Golven och mellanväggar är på gång vid gamla Samrealskolan

Uncategorised Posted on tor, september 24, 2020 15:16:26


Golven och mellanväggar är på gång vid gamla Samrealskolan i Askersund.  Byggjobbarna och Stellan på kontoret kör hårt just. I december ska inflyttningen ske. Själv har jag lovat bostadsbolaget att plåta någon gång i veckan. Företaget lägger också ut bilder  på sin hemsida och det skulle vara så.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-11-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-7-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-17-sept-vecka-38-2020-IMG_8059-16-1-768x1024.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-3.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-2.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-6-1-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-1-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-10-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-17-sept-vecka-38-2020-IMG_8059-17-1024x768.jpg


Utställning av silversmide och måleri i Sjöängen

Uncategorised Posted on tis, september 22, 2020 15:10:34

Silversmederna Anette Rydén och Marie Magnusson tog på 1990-talet över efter Askersundsbröderna Anders och Sven-Erik Högberg, vars guld- och silversmide kommit att dominera smyckesformgivningen i Sverige under nära ett halvt sekel. Marie och Anette skapar tidlösa smycken med en twist.

Mickan Sandelin är en konstnärssjäl som ser den magiska poesin i vardagen. På Sjöängen ställer hon ut målningar och collage. Mickan har konsten i blodet i och med släktskapet med Askersundskonstnären Börje Sandelin.

Silversmederna Anette Rydén och Marie Magnusson tog på 1990-talet över efter Askersundsbröderna Anders och Sven-Erik Högberg

Mickan har konsten i blodet i och med släktskapet med Askersundskonstnären Börje Sandelin.

Vernissage lördag 26 september 2020 kl. 11-14. Utställningen pågår till 24 oktober 2020



En höna satt på vägen i Askersunds by

Uncategorised Posted on tis, september 15, 2020 14:36:02

Pernilla Andersson brukar sjunga om att det sitter en koltrast och sjunger vid Haväng. Själv stötte jag på en ensam höna vid Askersunds by på lördagsmorgonen i regnet som satt och kacklade på bygatan. Hon kacklade som höns brukar göra. Till skillnad från koltrasten i Haväng for hon runt på vägen och kollade vad det för konstig människa som joggade i regnet. Hur som helst var det ett trevligt och lite oväntat möte.



Saluhallen i Zinkgruvan

Uncategorised Posted on tis, september 15, 2020 14:04:26

Bild från 1961

Bild från 1923

Saluhallar finns normalt i större städer. Så har det alltid varit med ett undantag. I Zinkgruvan fanns en Saluhall under många år. Och den var välbesökt. Byggnaden uppfördes 1907 och tillhörde då Zinkgruvans handelsaktiebolag. Ett aktiebolag som jobbarna i gruvan bildade i mitten på 1800-talet. De köpte själva in sina varor för att kunna hålla så billiga priser som möjligt.

Under andra halvan av pågick en livlig torghandel i Zinkgruvan. Varorna såldes från hästvagnar, tillfälliga stånd och fasta stånd. Torget fans intill gruvbolagets första kontor mitt i samhället. Med åren blev de fasta salustånden allt mer anskrämliga. På platsen planterades träd och Saluhallen byggdes. Till glädje för många. I och utanför Saluhallen fortsatte torgdagarna varje torsdag fram till 1946. I den stora gulfärgade byggnaden fanns fasta stånd för affärsmän från trakten. Det fanns då alltid ett antal slaktare och fiskhandlare. När intresset för torgdagarna minskade såldes Saluhallen. 1946 köpte Elis Karlsson fastigheten

Efter att under några år tjänat som förråd för gruvbolaget revs Saluhallen 1970

För en tid sedan hittade jag en gammal kvällstidning där ett reportagegäng hade varit ute på en rundresa i landet och besökt olika platser. Bland annat Zinkgruvan. De var mycket imponerade över att det fanns en Saluhall i Zinkgruvan.

”Sådant trodde man fanns bara i en del större städer. Men i Zinkgruvan hittar ni huset”, skrev reportern.

Journalisterna tyckte också att det var farligt att ta sig fram i Zinkgruvan.

”Rätt som man åker vägen fram hejdas man av en stor varningsskylt: Stopgräns vid sprängning. ”Varning sker genom sirensignaler och vakt med röd flagga”, skrev journalisten innan han snabbt lämnade gruvorten.

Men riktig så dramatiskt är det inte i Zinkgruvan nu för tiden. Tycker det är lugnt och stillsamt. Åtminstone när jag varit där. Det mest dramatiska jag var med om privat är drabbningar i fotboll på Ekersvallen. Där kunde det gå hett till ibland och särskilt då när vi askersundare kom dit.

Leif Linus Larsson har hjälpt till med bilder.

Har bland anat hämtat uppgifter ur ett häfte som Weine Ahlstrand skrev för ett antal år sedan



Kontraktet med Tahibåten i Askersunds hamn har sagts upp.

Uncategorised Posted on tis, september 08, 2020 11:37:19

Tahibåten i Askersunds hamn  med matservering kommer att försvinna från hamnen nästa år. Kontraktet med kommunen går ut i maj nästa år och kommer inte att förnyas. Kommunens intresse för att ha båten kvar verkar svalt. Vad jag förstår finns det lite andra planer för platsen där Tahibåten ligger. Men det finns askersundare som vill ha båten kvar.  Lägger med skrivelser från medborgare och från Askersunds kommun. Först brevet till kommunen och sedan svaret .

Lägger texterna på min egen blogg eftersom den inte passar in under reglerna för Askersundsbloggen. Och regler är till för att följas.

Bild från tahibåtens servering

Brevet till kommunen

Svaret från kommunen



Bulle och en halv kaffe

Uncategorised Posted on tor, september 03, 2020 10:00:41

Rolf Elving, vid sin uteservering vid Ritz

Askersund var förr något av kaféernas stad. I klass med vad Alingsås är i dag. Det låg nästan ett fikaställe i vart och vartannat gathörn. För oss ungdomar på var fikaställena något av dåtidens ungdomsgårdar. Det var där man träffades, vid sidan allt idrottande på gamla idrottsplatsen (Torsten Carlssons väg).

Vi ungdomarna vandrade mellan de olika ställena. Mycket berodde valet på vilka som jobbade, den och den dagen. Alla var inte så intresserade av ungdomar som satt och hängde med en dricka hela kvällen. Det blev inga förtjänster för ägaren bara med en dricka. Det gick också at lyxa till det hela med en halv kaffe.

Efter Storgatan vid Torgparken fanns Tages, senare Ritz. Längre söder låg Hammarbergs. Winerkonditoriet fanns i korsningen Storgatan-Hospitalsgatan. Vid Stora Bergsgatan låg Centralcaféet och Hammarströms. Utmed Sundsbrogatan fanns populära busschaufförfiket Gand. I hamnen fanns logiskt nog Hamncaféet och Café 5:an. Vid Väderkvarnsgatan låg det kommunala ölcaféet. Säkert har jag missat några stycken, men det är inte mycket att göra åt. Och jag har bara räknat upp de jag minns.

Det fanns också flera matställen där det förmodligen också serverades kaffe och bulle om det var så. Men det här gången stannar jag vid fiken. Som nämnts vandrade vi runt lite, men en given samlingspunkt på morgonen innan jobbet var Centralcaféet. Där serverades en halv brödkaka. Populärast var en halv brödkaka med leverpastej och gurka. Men det föll inte mej i smaken. Jag gillar inte lever och blodmat. Men det kan bero på en störning från mitt förflutna vid Slakteriföreningen. Min negativa inställning till blod-och inälvsmat har följt mej hela livet. Samma problem hade jag med grishuvuden på julborden. Men det fanns annat vid Centralcaféet att välja på, som ägg och ansjovis.

Populära Centralcaféet i hörnet Stöökagatan-Stora Bergsgatan

Askersundare utanför Centralcaféet

Till Centralcaféet kom folk från alla yrkesgrupper. Populärast var de som körde ut tidningar. Alltid hade de med en bunt överblivna tidningar till läshungriga morgongäster. Sent på kvällarna kunde det bli en sväng till Café 5:an i hamnen. De hade öppet väldigt länge vad jag minns.

Med hjälp av Leif Linus Larsson har jag plockat fram ett antal bilder, som kan vara intressanta. Har också letat på lite annonser från den tiden.

Hammarströms uteservering till höger

Gäster vid Hammarbergs konditori

Café 5:an i hamnområdet

Grand Konditori

Grands Konditori

Hammarbergs gårdsservering

Då var namnet Hamnkafeet, nu är namnet Strandhugget

Kommunala ölcaféet med föreståndare Bubban till vänster.

Kommunala ölcaféet

Mannekänguppvisning på Ritz

Ekumeniskt möte på Grand

Grands uteservering

Winerkonditoriet i bakgrunden hörnet Storgatan-Hospitalsgatan



Filadelfia säljer kyrkan till Askersundsbostäder

Uncategorised Posted on lör, augusti 29, 2020 14:35:19

Filadelfiaförsamlingen i Askersund kommer att sälja sin möteslokal i korsningen Storgatan-Loggatan (Klockaregatan). Köpare är Askersundsbostäder som tar över fastigheten 1 oktober. Köpesumman är 2,8 miljoner efter en värdering av bostadsbolaget.

-På grund av att vi är så få medlemmar som är aktiva i församlingen och också kommit till en ålder då vi inte orkar och kan sköta fastigheten längre ser vi inget annat alternativ än att sälja Pingstkyrkan, skriver ordföranden Per-Olov Skoog , i ett brev till medlemmarna.

Församlingen kommer att få hyra kyrksalen och källarplanet fram till december 2021. Kyrksalen, expeditionen och vinden ska vara tömda till januari 2022. Vilken lokal Filadelfiaförsamlingen kommer att använda framöver känner jag inte till.

Askersundsbostäders planer är att bygga om kyrkolokalens till lägenheter. I dag finns det två lägenheter i byggnaden. Pingstkyrkan ligger bara ett stenkast från ett antal Askersundsbostäder fastigheter. Säkert ett av skälen till köpet. Det finns också en ganska stor tomt i anslutning till kyrkan som ingår i köpet. Innan förändringen kommer till stånd måste det till en detaljplaneändring. Från kyrkoverksamhet till lägenheter.

Klipp från 1938

Klipp från september 1939

Filadelfiaförsamlingen bildades 1922. Första tiden hyrde församlingen en före detta biograflokal vid Hospitalsgatan. Församlingens förste föreståndare, Alfred Blad, kom till Askersund 1921. Han var anställd som vaktmästare vid Knappfabriken. 1938 tog församlingen beslut om att bygga den nuvarande kyrkolokalen. Filadelfiakyrkan var det enda bygge som var på gång i Askersund det året. För att få in pengar till bygget gav bland annat Amy Boström, Ullevi, boken ” Systern och andra Guds barn”. Alla gjorde sitt bästa för att få in pengar till bygget. En del avstod till och med att köpa nya kläder har jag läst i en jubileumsbok. Behållningen från boken gick direkt in i byggnadskassan. I september 1939 var kyrkan färdig. Halva kostnaden betalades inom loppet av några få år.

Bilder  från församlingens jubileumsbok 1982

Vid invigningen för drygt 80 år sedan så kunde inte kyrkan bereda plats för alla som ville närvara. Så var det på den tiden.

Styrelsen för församlingen har utlyst ett administrativt möte den 1 september.



IFK utan poäng mot Bosna

Uncategorised Posted on lör, augusti 29, 2020 14:15:17

Idrott är ibland inte rättvis. IFK föll med 1-0 mot FK Bosna på fredagskvällen. Utan att vara allt för färgad borde IFK fått med en poäng. Men det gäller att göra mål. Det var en jämn match med chanser åt båda håll. Bosnas segermål kom efter en kvart på ett rykande långskott utan chans för Albin Danielsson i målet.

Robin Hugosson. Bild:Ann-Sofie Fahlström

Bosna började i hårt tempo men spelet jämnade sedan ut sig. Albin i målet tog det han skulle. Robin Hugosson längst bak i IFK:s försvar är en klippa om man nu ska nämna någon före någon annan hemmaspelare. Robin har varit riktigt bra i de matcher jag sett honom den här säsongen. Daniel Nilsson fick priset som bäste hemmaspelare. Han är en spelare som jobbar på i varje match och har jobbat ihop till priset.

IFK skapade chanser framåt men sakande den avgörande skärpan.  Andreas Borg hade en jättechans ensam med målvakten men var osjälvisk och spelade bollen vidare. Lite synd. Det ska också sägas att Bosna gjorde det väldigt trång i slutet av matchen när IFK låg på för kvittering. Tror att hela laget var samlat runt straffområdet.

Ove Danielsson



Full fart vid gamla Samrealskolan i Askersund

Uncategorised Posted on tor, augusti 27, 2020 10:03:21

Det är full fart  på byggaktiviteten vid gamla Samrealskolan i Askersund  just nu. Den gamla skolan håller  på att förvandlas  till attraktiva lägenheter. Inflyttningen ska ske  i december. ÅVE-bygg är ansvariga byggare vid skolan som ägs av Askersundsbostäder. Här kommer  några bilder från den senaste veckan.

Jo det kommer att finnas  hiss också

Även paradtrappan upp till gamla skolan rustas



Christer Eriksson nya bok ”Utanför boxen”

Uncategorised Posted on tor, augusti 20, 2020 14:38:31

Askersundsförfattaren Christer Eriksson har kommit ut med en ny bok. Namnet är ”Utanför boxen”. Författaren har genom åren blivit mycket kritikerrosad. Tyvärr kommer han nu att lämna Askersund för att bosätta sig i Norrland. Tråkigt för Askersunds kulturliv. Och för mej som haft mycket kontakter  med Christer under hans år  i Askersund.



Golfparadis i Åmmeberg

Uncategorised Posted on ons, augusti 19, 2020 19:13:36

Augusti 2011Postad av Ove Danielssontor, augusti 04, 2011 15:21:15

Golfarna har fåt sitt eget paradis vid sin vackra seasidebana i Åmmeberg vid viken av Vättern Utsikten över Vättern är strålande. Men det har varit en kamp innan Askersunds golfklubb kommit så långt som man gjort i dag. Området var rena ökenlandskapet tidigare. Gruvbolaget hade dumpat rester av anrikningen där. Naturvårdsmyndigheterna krävde att området skulle gröngöras. Det var då man kom på den lysande iden att anlägga en golfbana på området i samband med återställningen. Och så blev det också. Gruvbolaget och golfklubben enades om att göra något bra av det hela.

Men långt innan banan i Åmmeberg kunde det ha byggts en bana i Askersund på Nordhammar, eller i Stavahagen. Gärdshyttan var ett annat alternativ. Om nu inte kyrkan varit så motsträviga har det funnits en bana på Nordhammarsområdet. I slutet på 60-talet var byggherren och bandyspelaaren Ingver Ulvenheim redo att bygga en niohålsbana strax söder om Askersund. Ingvar hade både ritning och kostnadsberäkning klar. Tyvärr föll projektet i allra sista skedet. Kyrkan ägde en del av marken och de var inte ens intresserad av att tala med Ingvar. Året var 1969.

Ingvar Ulvenheim kämpade i flera år för at få en golfbana på Nordhammarsområdet strax söder om Askersund. Men kyrkan som ägde en del av marken sa nej. Inga golfare på deras mark.

Ingvar berättade en gång för mej att han och arkitekt Nils Sköld åkte runt i kommunen och tittade på olika platser. De tittade bland annat på Edö, Stjersund, Harge och många andra platser. De kom dock fram till att Nordhammar låg bäst till 195 000 kronor skulle hela golfbanan kosta.

”Jag tröttnade. Felet var nog att jag var för ensam. Många ansåg dock att en golfbana på Nordhammarsområdet skulle bli en verklig PR-sak för kommunen. Närheten till Vättern, Tiveden, Husabergs camping, småbåtshamnen skulle göra banan mycket attraktiv”, förklarade Ingvar.

1980 träffade jag bankonsulent Sten Karlsson i Dalby. Han jobbade då åt Svenska Golfförbundet. Han ville då att Askersunds kommun skulle planera för en bana vid Stavhagen i Askersund. Han ville att kommunen skulle börja med en övningsbana. Om intresset blev stort kunde han tänka sig en bana på Edö. Anledningen till att Sten tyckte Stavahagen var ett bra alternativ var kontakten med andra idrotter. Senare blev han i högsta grad inblandad i arbetet med banan i Åmmberg. Minns att vi var och tittade på Vaskmullen tillsammans. Sten hade stora planer för hur det skulle kunna se ut. Och så blev det också.

Golfförbundets bankonsulent Sten Karlsson är i högsta grad delaktig till banan i Åmmeberg. Här hemma i vardagsrummet i Dalby.

Det var svårt att få bra golfbilder på vintern när banan i Stavahagen var aktuell. Det gick dock att locka ut bandystjärnan och golfaren Svante Eriksson i snön.

Vaskmullen

Vaskmullens historia är lång och mycket omdiskuterad. Som nästan alla vet har det pågått gruvbrytning i århundraden i trakterna runt Åmmeberg och Zinkgruvan. År 1863 togs ett vaskverk i bruk i Åmmeberg , samtidigt med järnvägen till Zinkguvan avslutades. Malmen fördes med järnväg till Åmmeberg där anrikning vidtogs. Den sand som återstod efter det at zink, bly och andra metaller avskiljts, pumpades vattnet ut i Kärrafjärden och lagrades på boten.. ”Nytt land” växte så småningom till längs den östra stranden av på Kärrafjärden.

Hela anrikningen flyttades till Zinkgruvan , där ett nytt anrikningsverk togs i bruk 1977. Vid Kärfjärden fans resterna av 120-årig anrikning av zink och bly. En öde landremsa av gråberg som forslades dit från gruvorna i Zinkgruvan. Det är just på den öde landremsan som nu blivit den vackra golfbanan i Åmmeberg. Arbetsnamnet på golfbanan var också ”Kärrafjärdens golfbana Askersund”.

Vaskmullen 1980. Ingen kunde tro at det skulle bli en vacker golfbana där.

Bankonsulent Sten Karlsson på Vaskmullen 1981

År 1989 dök det upp ännu ett alternativ för placering av en golfbana. Ett Stockholmsföretag hade köpt det gamla vårdhemmet med tillhörande mark. Tidigare ägare var Maranataförsamlingen med Arne Imsen i spetsen. De hade köpt anläggningen av landstinget i slutet av 1970-talet för en halv miljon kronor. Stockholmsföretaget uppgav att de tänkte satsa 30 miljonor kronor i Gärdshyttan. Det skulle bland anat bli en 18-hålsbana. Banan beräknades var spelklar sommaren 1991. Antal anställda beräknades till ett 20-tal personer. Alla kan se i dag vad det blev av det. Inget.

Gärdshyttan var också aktuell för placering av en golfbana. Planerna var storartade, men av det blev det pannkaka.

Under en period var Gärdshyttan ålderdomshem.

Maranata köpte Gärdshyttan av landstinget för en halv miljon. Församlingen klarade inte av att driva hemmet ekonomiskt. Men Arne Imsen kämpade emot i det längsta.

Under en period användes vårdhemmet till flyktingförläggning. Kanske den mest aktiva period Gärdshyttan upplevt. Då var det fart och fläkt där ute .

Till slut blev ändå allt bra. Askersunds kommun kan glädja sig åt den fina banan i Åmmeberg.



Full pott för IFK i årets första match med publik

Uncategorised Posted on fre, augusti 14, 2020 23:32:53

IFK Askersunds fotbollslag tog full vid årets första seriematch inför betalande publik. Det blev vinst med 3–2 (2-1) mot kamratkollegan från Örebro.

Hemmalaget blixtstartade båda halvlekarna med mål bara efter någon minut. Båda gångerna efter tilltrasslade situationer framför mål. Målskyttar var Anderas Borg och kaptenen Philip Larsson. Hemmalagets 3-1 mål gjorde Filip Kjellman på en praktnick i nättaket.

Gästerna kom igen hela tiden och satte också press på hemmalaget sista kvarten. Men hemmaförsvaret med Robin Hugosson i spetsen redde ut det hela. Målvakten Albin Danielsson Kempemo tog det han skulle. Målen han släppte in var inte mycket att göra åt. IFK gjorde en kämpamatch. På mitten slet kapten Philip Larsson hårt. Framåt hade Andreas Borg och Filip Kjellman fått fart på benen den här kvällen. De var farliga hela tiden.

Det var IFK:s andra vinst av tre matcher i serien.

Ove Danielsson



Medborgarförslag i Askersund om Kallbadhus med bastu

Uncategorised Posted on lör, augusti 08, 2020 09:40:40

Bygg ett enklare kallbadhus med en enkel bastuanläggning . Det föreslår Ebbe Nyström i ett medborgarförslag till Askersunds  kommunen.

Ett gammalt vykort  på Kallbadhuset, som på vykortet bara kallas badhus.

Medborgarförslaget:

Medborgarförslag ang uppförande av ett kallbadhus med bastu i Askersunds kommun

” En gång i tiden fanns det ett stiligt och välbesökt kallbadhus vid kanten av Strandpromenaden i Askersund. Huset uppfördes 1925” så inleder Ove Danielsson en artikel på sin Blogg från mars 2017, där han ger en historisk återblick av kallbadhusets historia. Badhuset revs någon gång på 60-talet under starka protester från befolkningen och dåvarande Badhusförening!

Nu är det rätt läge att bygga ett nytt kallbadhus med en enkel bastuanläggning. Mot bakgrund av de senaste årens hälsotrender där många människor fokuserar på hälsa och friskvård och ökande efterfrågan på friluftsaktiviteter så är det ett gyllene tillfälle för Askersunds kommun att haka på sin profilering om en kommun som prioriterar hälsa och friskvård för innevånarna men också ett ytterligare dragplåster för de turister som väljer att besöka oss! Det skulle också bli ett bra komplement till dom aktiviteter vi redan har i kommunen, vandringar i Tiveden, kanotpaddling på Vättern, MTB och cykelleder, en förnämlig fotbollsanläggning, golfbana, paddelhallar och mycket annat.

Ett kallbadhus som är öppet året runt med friskt vatten på sommaren och ännu friskare vatten på vintern! Miljövänligt tack vare att vattnet inte behöver värmas eller kloreras. Drift- och underhåll behövs naturligtvis men till väldigt modesta kostnader. Ett kallbad ersätter naturligtvis inte ett varmbadhus men det ena utesluter inte det andra!

Detta är inte en politisk fråga, alla människor har rätt till ett friskt och hälsosamt liv, så ett gemensamt positivt beslut från politikens sida kan inte vara särdeles svårt!

Askersund 5 augusti 2020

Ebbe Nyström

———————————————

Lite historia:

En gång i tiden fanns det ett stiligt och välbesökt kallbadhus vid kanten av Strandpromenaden i Askersund. Huset uppfördes 1925 efter ritningar av teckningslärare Kurt Grönvall. Det hade funnits ett badhus tidigare på samma ställe men som nu ersattes av det nya fina efterlängtade bygget.

1953 upphörde badhuset att användas som offentlig badinrättning. Badsugna personer fick mot avgift disponera nycklar till huset för att kunna njuta av ett bad. Med åren stod tyvärr huset och förföll. Politikerna ansåg att en upprustning skulle bli för kostsam och oekonomisk. I slutet av 60-talet revs huset under proteser från den dåvarande Badhusföreningen. Med facit i hand kan man tycka det var helt fel att riva. Särskilt nu som det ska ske friluftssatsningar nästgårds ute på Borgmästareholmen. Kallbadhuset hade passat fint in i satsningen.

Många kommuner har varit mycket rädda om sina gamla kallbadhus. Det har kommit ut flera böcker om badhus, där kommunerna stolt visar upp sina gamla vackra byggnader. Helena Lind och fotografen Bert Leandersson, har gett ut en mycket läsvärd bok med just namnet ”Kallbadhus”.

När kallbadhuset i Askersund revs var det inte så mycket diskussioner om att bevara gamla kulturbyggnader . Rivning av läktaren på gamla idrottsplatsen i Askersund som var från 1925 är ett annat tråkigt exempel på hur det gick till. Förstår att man inte kan bevara alla gamla byggnader, men kallbadhuset och läktaren var ändå lite speciella för askersundarna under lång tid. Kurt Grönvall var också mannen bakom ritningarna till idrottsplatsen som invigdes 1925. Två byggnader som hade varit värda att bevara tycker jag med facit i handen. I dag är synen på gamla kulturbyggnader lite annorlunda än i slutet på 60-talet.

När kallbadhuset skulle byggas 1925 så tog ett gäng byggintresserade personer hand om det hela på entreprenad. ”Ett experiment som är värt framgång”, ansåg politikerna i stadsfullmäktige. På den här den tiden var det mycket bråkigt mellan arbetsgivare och arbetare som ledde till strejker. Politikerna tyckte det var skönt att slippa ifrån byggansvaret för första gången. Byggarna fick en summa på 12.390 kronor till badhusbygget. Kravet i början på året var att bygget skulle vara färdigt till den 1 juni. Skulle det dra ut på tiden skulle det bli böter med 25 kronor för varje missad dag.  Men bygget stod färdigt som beräknat. De modiga byggarna var Arvid Pettersson, A. Kjellgren, John Forss, Emil Andersson och Ivar Larsson. Invigningen skedde i augusti 1925.

Äldre askersundarna minns säkert det gamla badhuset med en avdelning för damer och för herrar. Simskolorna hölls också i kallbadhuset. På samma plats i dag finns en båtbrygga strax intill bron till Borgmästareholmen. Som tur är finns det bilder och vykort hur det såg ut en  gång  i tiden.



Byggsemestern vid gamla Samrealskolan är slut.

Uncategorised Posted on ons, augusti 05, 2020 15:16:33

Nu är det full fart med ombyggnaden av gamla Samrealskolan på Norra Bergen i Askersund  till lägenheter. Inflyttningen  kommer att ske i december. Just  nu läggs den gamla paradtrappan om . Trappan från Stora Bergsgatan upp till skolan. Har lovat Anders på Askersundsbostäder  att följa bygget  med med kamera under  hösten.



”Bildsköne” Bengtsson och Askersund

Uncategorised Posted on mån, augusti 03, 2020 09:40:29

Lite äldre askersundare kommer säkert ihåg gamla polisstationen i Rådhuset. Ingången var från Stöökagatan, med fönster ut mot torget. Precis som. nu. Skillnaden är bara att nu har kommunalrådet och kommunchefen tagit hand om rummen. Det gällde att ha överblick över staden. Om det hände något kunde man snabbt gripa in. På bottenvåningen finns det fortfarande spår efter gamla polisstationen.

I bakgrunden syns gamla polisstationen i Askersund. Sedan byggdes Rådhuset och polisen fick flytta. Bilden är från Stöökagatan

En händelse som följt polisen i Askersund genom åren är när dynamitarden Harald ”Bildsköne” Bengtsson härjade i trakten med sin kumpan ”Tatuerade” Johansson. Faktum är att det var stadsfiskal Johan Fredrik Löndborg i Askersund, som gav honom smeknamnet. Det har skrivits mycket om ”Bildsköne” Bengtsson, men jag har läst mer om vad som hände just i Askersund. Ett antal privatpersoner har också pratat med mej under mina år som journalist. Efter det har jag skaffat mej en bild av vad son hände.

I Askersund började allt en söndag i augusti i mitten på 20-talet. Charmören och dynamitarden Bengtsson var verkligen på gång.

”Bildsköne” Bengtsson till vänster och Tatuerade Johansson till höger.

Mitt på dagen bröt sig en tjuv in i Lokrantz målerifirma vid Stora Bergsgatan. Lokrantz var borta, så den objudne gästen kunde härja fritt. Bytet blev dock bara 25 kronor. Polisen i Askersund arbetade snabbt och effektivt. Redan dagen efter inbrottet satt den skyldige i förhör hos landsfiskal Löndborg. Men det fanns inga bevis och den gripne var tvungen att släppas. Så kom man underfund med att det var en av landets farligaste dynamitarder man haft i förhör, ”Bildsköne” Bengtsson. Han var då i 30-årsåldern, elegant, trevlig och försynt. Stadsfiskal Löndborg blev utskrattad i Sverige för sin miss.

Lokrantz färghandel finns inte längre kvar på Stora Bergsgatan. Den låg upp till höger på bilden. 

När polisen grep honom efter inbrottet hos Lokrantz , berodde det på en polismans uppmärksamhet. Han hade sett en man med lättviktsmotorcykel utanför bensinmacken vid dåvarande Strandmans Kemikalieaffär. Polisen drog sig till minnes att en man med trälåda på sin motorcykel varit efterlyst under sommaren. Och han tyckte sig känna igen den mystiske främlingen. Nu anhölls ”Den Bildsköne” utan vidare. Han förnekade all kännedom om inbrottet vid Lokrantz. Han uppgav sig heta Oskar Vilhelm Johansson, bosatt i Ljungby. Efter en flyktig kontroll ansåg stadsfiskal Löndborg att det inte fanns någon anledning att hålla kvar honom i arresten. Stadsfiskalen blev lite imponerad av mannen. Han uppträde belevat, var snyggt klädd och var artig. Något som Löndborg föll pladask för. Inte nog med att han släppte den efterlyste ”Bildsköne” Bengtsson. Ur egen kassa gav han honom också 5 kronor för att han inte skulle behöva gå brandvakt eller sova i någon lada.

Stadsfiskal Löndborg blev grundlurad av ”Den Bildsköne”. Men det var han som gav honom smeknamnet.

Bengtsson hade varit i stan några dagar och bland annat gästade Sundsgården och en del andra matställen i stan. Och då hade han egna pengar….

Bengtsson bodde en natt i systrarna Erikssons värdshuset vid Väderkvarnsgatan. 

Pengarna från Löndborg använde Bengtsson till logi på fröknarna Erikssons pensionat vid Väderkvarnsgatan. Det kostade 2:50. Bengtsson skulle ha inställt sig på polisstationen på tisdagsmorgonen, men han kom aldrig. Men ha lämnade kvar motorcykeln och 278 kronor. Vid Stjernsund fann polisen under en gran en samling prylar, som tillhörde Bengtsson. Vid här laget visste man med säkerhet att det var ”Bildsköne” Bengtsson man hade haft i arrest men släppt!

Bengtsson greps senare på ett kafé i Ängelholm. Han försökte springa ifrån konstapeln, men var inte nog snabb. Hos allmänheten uppfattades han som en modern Robin Hood. Stal från de rika och gav till fattiga. Och lite behöll han själv. Bengtsson återvände till Askersund i sällskap med ett antal poliser. Inget fick hända den här gången. När ”Middagsexpressen” tuffade in på järnvägsstationen i Askersund väntade stora människoskaror. Ryktet att han skulle komma för att dömas för inbrottet vid Lokrantz hade spritt sig. Bengtsson fördes med handbojor via Sundsbrogatan upp till torget. Gatan var knatat med nyfikna askersundare.

Polis Axel Molin blev trött på alla Askersundsdamer som lämnade in blommor till ”Den Bildsköne”. Han hade kunnat öppna blomsterhandel, men det vill han inte. Molin hade vigt sitt liv åt polisyrket.

På polisstation började det snart strömma in blommor från många damer i Askersund. I Bengtsson såg man en filmhjälte. Polisman Axel Molin vägrade att ta emot blommorna till damernas förtret. Han var innerligt trött på ”blomtjafset”. Rådhusrätten i Askersund kunde inte fälla Bengtsson. Man saknade bevis. Och Bengtsson nekade. Efter frigivningen 1945 bosatte sig ”Den bildsköne” i Markaryd där han öppnade et skrädderi. Han blev ortens stora turistattraktion. Under en period försvann han till Göteborg där han bodde i ett tält. Men han återvände till allas glädje på orten. Han var nämligen en mycket skicklig hantverkare

Bild på ”Bildsköne-Bengtsson” från ett reportage i tidningen SE

En del av bilderna kommer som vanligt från Leif Linus Larssons stora samling



Prideflagga på Vattentornet

Uncategorised Posted on mån, juli 20, 2020 23:26:50

”Hej! Jag vill klä Vattentornet i Prideflagga. Får jag det?” Den frågan ställde konstnär Malin Blomqvist till Askersundsbostäder som äger tornet. Det blev ett JA. Lördagen den 3 oktober sker invigningen, samma dag som finaldagen för Likeside Pride.

-Jag ville visa omvärlden vad Askersund står för i vårt samhälle. Idén till installationen fick jag när jag besökte elever vid Sålundaskolan i Askersund. Vi arbetade med ett projekt där elevernas tankar och idéer var grunden för en offentlig utsmyckning, berättar Malin.

-Min strävan är att vi alla ska ställa oss bakom budskapet och installationen.

Malin söker sponsorer till projektet, både privatpersoner och företag.

-Som sponsor kan man köpa en bit av flaggan. De som köper flaggan kommer att tilldelas en miniatyr av Vattentornet.

Konstnär Malin Blomqvist är kvinnan bakom  installationen på vattentornet

Installationen på Vattentornet  kommer att  sitta uppe till bostadsbolaget börjar bygga  om tornet till bostäder vid årsskiftet.

Vattentornet på Norra Bergen i Askersund ett av stadens mest kända riktmärken för land och sjöfarare.  Bostadsbolaget har köpt in området där Vattentornet finns.

Det gick åt 170 000 tegel att mura upp det gamla vattentornet på norra höjden i Askersund. Vem som räknande stenarna låter jag vara osagt, men det står att läsa i gamla gulnande papper. Tornet som är 31 meter högt stod färdigt 1907. I dag används inte den praktfulla tegelbyggnaden. Men den blivit något av ett viktigt riktmärke för Askersunds stad. Både från land och till sjöss

Bild från när Vattentornet byggde

I Kumla används det gamla vattentornet till bostäder. Själv har jag varit längst uppe i tornet några gånger i mitt gamla jobb för att fotografera. Bättre utsikt ut över staden får man nog leta efter. För en person med skadade idrottsknän var det ingen lätt uppgift att ta sig upp till de små gluggarna längst upp för att få några vackra bilder. Trapporna är smala och slingriga. Men hinder och många trappor är till för att övervinnas.

Cisternen som sitter i toppen på tornet rymmer 280 kubikmeter vatten och är åtta meter djup. Det var år 1897 som stadsfullmäktige började utreda vattenfrågan. Vattenledningsstyrelsen lade till att börja med fram ett förslag om att anbringa en järnplåtsreservoar överst i tornet på Sofia Magdalena kyrka. Stadsfullmäktige tyckte dock inte att det var något bra förslag, utan beslutande att bygga ett nytt torn.

Det fans två alternativ att välja på. Ett var att bygga ett torn på Norra Bergen för 105 000 kronor. Det andra var att bygga en vattenbehållare på Väderkvarnsbacken, med filter och nytt maskineri i Askersund för 106 000 kronor. Precis som i dag gällde det att hålla i plånboken för politikerna, så det fick bli det billigaste alternativet. Själva tornet är 31 meter, men från den lägsta punkten i staden skiljer det 46 meter.

I kommunens bevarandeplan från 1993, kan man läsa att tornet har ett stort kulturhistoriskt värde och är i högsta grad bevarandevärt. Det kan väl också sägas att det inte var alla i Askersund som tyckte om tornets placering en gång i tiden. Några kulturknuttar ansåg att Askersunds mjuka runda horisontlinjer stördes av vattentornet. Men det var då det…..



Röda näckrosor i Fagertärn

Uncategorised Posted on lör, juli 11, 2020 11:26:45

Fagertärns röda näckrosor i Tived är fortfarande en av Askersunds kommuns största turistattraktioner. Folk från hela världen kommer för att titta på de mytomspunna och unika näckrosorna på ort och ställe. I dag finns en informationskiosk  vid sjön som sköts av byalaget i Olshammar. Jag var där för  några dagar sedan för kolla på näckrosor  och fika.

Under en period var de röda näckrosorna utrotningshotade. Limnolog Maud Wallsten, Uppsala, gjorde genom åren en stor insats för att rädda och föröka de röda näckrosorna. Det blev något av hennes livsuppgift.

Under en period var det verkligen kris för den unika växten. Men Maud jobbade på. Minns hur lycklig hon var när vi träffades vid sjön för ett antal år sedan. Då hade hon räknat in 40 vackra rosor. Och då hade hon också hittat en koppling mellan näckrosorna i Fagertärn och rosorna i den franske konstnären Claude Monets berömda näckrosdammar. Konstnären anlade sin världsberömda trädgård i Giverny norr om Paris , i slutet på 1800-talet.

Maud reste till Monets trädgård för att undersöka hur det verkligen låg till. Det var helt klart att Monets näckrosor hade anlag som härrörde från de röda Näckrosorna. I samband med andra världskriget växte dock dammarna igen. När upprustningen gjordes försvann de röda näckrosorna som hade anknytning till Fagertärn.

-Vi har tagit DNA-prov och jämfört så vi vet säkert hur det ligger till. Möjligen finns det svenska näckrosättlingar med på några av Claude Monets målningar,
berättade Maud , för mej.

Maud hade en egen näckrosodling hemma i Uppsala. Fröna hämtade hon vid Fagertärn för att sedan återplantera dem i sjön så fort det var möjligt. För ett antal år sedan växte de röda näckrosorna i Fagertärn närmare land. De var lätta att se. Av någon anledning har rosorna närmast land försvunnit. Mauds teori var att fröna föll på allt för djupt vatten. Fröna orkar sedan inte att utvecklas i det mörka vattnet och djupa Fagertärns vattnet trodde hon. I början av 2000-talet omplanterade Maud en näckros närmare land för att besökarna skulle få se den på nära håll som för i tiden . Till hennes stora besvikelse stals rosen. Den kanske finns i någon trädgårdsdamm nu…

Maud Wallsten

Näckrosorna i Fagertärn brukar blomma i slutet av juni. Men det
gäller att komma mitt på dagen för att få se blomsterprakten. När kvällen
kommer slocknar rosorna precis som vi människor.

De röda unika näckrosorna i Fagertärn upptäcktes i juli 1856, av den då 24-årige Uppsalastudenten Bernhard Kjellmark. Det var hans livs upptäckt. Han var i trakten för att besöka sin bror bruksförvaltare Adolf Kjellmark. Han kom med hästskjuts från Ramundeboda till Aspa bruk. Under de tre veckorna hos brodern gjorde den kultur-och naturintresserade Bernhard många strövtåg i omgivningarna. Ortsbor berättade för honom att det fanns en liten sjö inne i vildmarken med vackra röda näckrosor. Och Bernhard begav sig dit för att kontrollera sanningen. Från början trodde han att det bara var en skröna.

Ryktet om de fagra blommorna spreds snabbt och många ville ha den. För att skydda rosorna från utrotning förbjöd markägare Rutger Robson i Aspa, all användning av båtar i sjön. Det här var i slutet på 1800-talet. Förbudet hjälpte inte. I slutet på 1890-talet salufördes korgvis med röda näckrosor vid
torgdagar i Askersund och på andra ställen också. 1905 beviljade landshövdingen
i en resolution fridlysning av de röda näckrosorna. Den som bröt mot
fridlysningen hade höga böter att vänta.

Men det finns en mera spännande historia om de röda näckrosorna, som säger att färgen rosorna kommer från en fiskarflickas blod. Enligt en sägen bodde en fattig fiskare och hans dotter vid den lilla sjön. För var dag han vittjade sina nät blev fångsten allt sämre och både dotter och han magrare. En dag när han som vanligt drog upp sina nästan tomma nät hörde han ljuv musik och fick syn på en man, som satt och spelade på stranden. Det var Näcken, som sa:

-Du får ingen fisk, om du inte ger mig din dotter till äkta maka.

Fiskaren berättade förstås inte för flickan vad som hänt men till sist, när hungern blev för svår, tvingades han gå med på Näckens begäran och genast blev hans nät fulla av fisk.

När flickan fick reda på det gick hon förtvivlad ner till sjön, och då dök Näcken upp, tog hon fram sin kniv hon hade gömt i klänningen, stack det i sitt hjärta och hennes blod spreds i vattnet. De vita näckrosorna hade färgats röda för evigt av den stackars flickan blod

Nils Gumaelius tog fram en mycket informativ skrift till 150-års minnet av Bernhard Kjellmarks unika upptäckt 1856. Och inte nog med det Jan
Mårtensson kom ut med en deckare 1987 med namnet ” Den röda Näckrosen”. För den som inte har läst den är en del av handlingen också förlagd till Askersund. Minns att bokhandlare Walfridsson i Askersund kom till mej och berättade att boken nådde höjden av kultur på den och den sidan. Vid en närmare kontroll visade det sig att han själv var omnämnd just på de sidorna.



”Kalle-Bock” Pettersson (Gustafsson)

Uncategorised Posted on ons, juli 08, 2020 18:34:12

Under mina år som journalist träffade jag många udda figurer och original som har berikat mitt liv. Ofta hade dessa personer en livshistoria som gick in i hjärteroten. Andra var mer humoristiska och verkliga tänkare. Och en del hade otur när de tänkte, om man säger så….

En av figurerna som jag träffade ibland var ”Kalle Bock” Pettersson. Han kom trampande på sin cykel från Bocksjön i Tivedskogarna . På fötterna hade han stövlar med och avklippta skaft och på huvudet en gammal mössa från Lantmännnen. Och på pakethållaren hade han en låda. Där låg en falukorv som han då och då tog sig en tugga av. Lådan fyllde han på hos någon handlare.

När han kom till stan efter den långa cykelfärden besökte han alltid Hammarströms Konditori för en kopp kaffe. Själv sa han till mej att han åkte till stan för att tippa. Och han fick alltid många rätt. Men det märktes inte så mycket på hans sätt att leva. Han bodde med sin morbror Herman i ett fallfärdigt ruckel vid Bocksjön. På ålderns höst flyttade han in i en lägenhet i Askersund. Men det var inget boende som imponerade på honom. Huset hemma vid Boksjön var minst lika bra. Om inte bättre. Men det är klart at det var lite skönt med värmen på vintern. Och det var heller så dumt att hemtjänsten kom med färdiglagad mat varje dag

Kalle på stan

Stora Bergsgatan på 50-talet. Till höger Kalles specialfik, Hammarströms konditori

Något av det märkligaste med ”Kalle-Bock” Pettersson var att inte hette Pettersson i efternamn.  Föreningen Gamla Askersund hade en föreläsning om udda figurer i stan. Bengt Willén hade plockat fram fakta om varje person. När han kom till Kalle så visade det sig att han enligt kyrkboken var inskriven som Karl Gustaf Gustafsson , född i Bocksjötorpet 1916 och död i Askersund 1994. Alla kallade honom Pettersson. Jag skrev det i tidningen många gånger och han protesterade aldrig. Kanske tyckte han Pettersson var finare Gustavsson…

Vad jag vet hade Kalle inget fast jobb . Han hjälpte till att lassa massavedsbåtar i Askersunds hamn när någon kallade på honom. Han jobbade också mycket i skogen och slet med stocksågen för att få ner timret. Ibland hjälpte han också till att spola is på idrottsparken i Askersund. Minns inte det själv, men han berättade det en gång.

Kalle var en renlevnadsman, med ett stort intresse för skidåkning och Hemvärnet. Han fick en rad medaljer genom åren i Hemvärnet. Något som han var väldigt stolt över. Kalle var med i Hemvärnet i 40 år. Skidåkningen var hans stora passion. Han nådde dock aldrig upp till någon toppnivå. Alla kan ju inte vara bäst. Kalles problem när det gällde skidåkningen var att han startade i ett tempo och höll det loppen igenom. Men tempot var för lågt. Han tog också gärna ganska långa vilopauser vid matkontrollerna. Det bidrog till att det aldrig blev några framskjutna placeringar.Han var också lite rädd för svåra utförslöpor som i Tivedslopet vid Väderkvarnsbacken. Där uppmanande IFK-ledarna att han skulle staka istället för att bromsa. Men sådan lyssnade aldrig Kalle på. Han körde i sitt tempo. Frågade honom några gånger vad han vallade skidorna med för valla, men det avslöjade han aldrig. Det var ett hemligt recept.

Kalle läste tidningen mycket noga. Han kom ofta in till redaktion och ville ha tillägg på artiklar jag skrivit. Lika ofta vill han en till stycken skulle tas bort. Han var en engagerad läsare med hög moral. Lättklädda damer och raljerande texter tyckte han inte om. Det skulle vara ordning och reda. Inget slafs och hafs. Något som han lärt sig av sin mor hemma i Bocksjötorpet. När han var ung bodde han själv med sin mor i stugan. De hade en ko och kalv. Stugan hade hans morfar byggt. När modern gick bort så kunde inte Kalle ha djuren kvar. Han var tvungen ut och tjäna ihop till sin försörjning. Alla stora skidåkare på den tiden jobbade i skogen. Det hade Kalle läst om och det var något han började praktisera själv.

Från Kalles prissamling.

Bild: Per Öberg

Bild: Roland Johansson. Kalle sitter längst fram till höger.

När Kalle flyttade in till stan försökte han behålla det gamla och leva som han alltid gjort. Någon TV skaffade han sig aldrig. En batteridriven väckarklocka var det modernaste som fanns hos honom. Han lyssnade på radion, även om han tyckte att det fanns mycket konstig musik i den.

Men som nämnts -han hette Gustafsson i efternamn och inget annat.

Leif Linus Larsson och Anders Foglander har hjälpt till med bilder. Och någon har jag haft själv.



Fotbollsbilder i massor

Uncategorised Posted on tor, juli 02, 2020 17:42:40

Många fotbollsfantaster längtar efter att få se fotboll på ”riktigt”. Men det lär dröja ännu en tid. Fotboll på tv utan publik är inte detsamma , men vad gör man om det  inte finns något annat. Jag har letat på ett antal fotbollsbilder som tröst. En del är förstås helt ointresserade av sport och då är det bara att bläddra förbi den här bloggen. Men det finns lite gamla bilder om någon trots allt skulle vara intresserad.

Ida Sjöholm i Skyllberg. Bild: Magnus Christiernsson

IFK:s fotbollsskola

Gubben Sjöberg tränade många Sydnärkesklubbar

Närkesberg Ingvar Karlsson
Åke Haglund, Toffe Wallin, Sten Andersson


Familjen Högberg på gamla IP i Askersund
Gamla IP i Askersund . Målställningen var rutten
Mariedamm
David Platt Aston Villa i sällskap med Leo Hirverud
Åke Karlsson i Zingruvans mål prakträddar mot IFK
IFK Askersund .
IFK:s flicklag som seriesegrare . Bild: Magnus Christiernsson
Skyllberg i innecupen. Magnus Klingberg med grabben Niklas som också blev bra i fotboll
Solberga IP när en storklubb gästade anläggningen
Innecupen i Askersund för damer. Lotta är på gång
Jippomatch på Skyllbergsvallen. Hoa Hoa var en av spelarna i kändislaget


Snart semester vid Samrealskolan i Askersund

Uncategorised Posted on ons, juli 01, 2020 17:49:55

Stellan och grabbarna vid bygget Norra bergen i Askersund tar nu semester fyra veckor framåt. Stellan ska först ordna med lite pappersarbete innan han blir helt ledig.  De är  inne på sista veckan. Gamla Samrealskolan håller på att förvandlas till lägenheter. Nu kan man också skönja lite hur det ska bli. Trappan till övervåningen är klar. Här kommer lite bilder så här före semestern. Askersundsbostäder lägger också upp bilder  på sin hemsida.



Bilder-bilder-bilder

Uncategorised Posted on lör, juni 27, 2020 09:29:50

Intresset för gamla Askersundsbilder är stort. Det har visat sig vid alla visningar som Leif Linus Larsson haft. Någon har vi också haft tillsammans. En del läsare av mina bloggar brukar också sända över bilder ibland som jag kan använda. Och det är trevligt. Fortsätt med det.

När jag använt bilderna brukar jag sända dem vidare Linus som har ett stort arkiv och bra ordning på det hela. Det är sämre med mej. På några minuter kan han plocka fram bilder. En del bilder har jag sparat från åren på tidningen. Några använder jag ibland.

!

Trädet vid Hospitalsgatan 13 innan det föll. Det gamla huset revs för  länge sedan. I dag parkering för kyrkan intill.

Hospitalsgatan. Det stora gamla trädet har fallit.

Storgatan

Brottarna hade ingen lokal att träna och tävla i. Då passade den här bilden bra på Kenneth Persson och Bosse Bergman. Det fick bli torget.

Gösta Ahlm på marknaden

Kalsongköp på gång. Gösta Castellie , K-I Appelgren, ger Kalle Pettersson goda råd.

Hans Zinklén var ansvarig för Zinkgruvans ishockey.

Gösta Snoddas Nordgren och Kárlstads-Snoddas lockade storpublik till Strandparken. Året var 1974 på en av kommunens ”Trivselkvällar”

Orvar Bergmark visar ungdomar i Åmmeberg hur det ska gå till att spela bandy.

Alltid när glasugnarna var färdiga vid Hammars glasbruk blev det kaffekalas. Inne i ugnen

Arne Ältis Ringqvist, vårmarkanden 1992

IFK Askersunds veteranlag 1977. Stående fr.v: Rolgf Elfving, Toffe Wallin, Micke Hjalmarsson, Lennart Albrektsson, Lennart Rehnberg och Lennart Andersson. Knästående: Perre Appelgren, Magne Karlsén, Ove Danielsson, Anders Wallin och Yngve Ludvigsson



Askersunds Landskyrka 350 år 2020

Uncategorised Posted on fre, juni 19, 2020 11:05:36

Landskyrkan i Askersund  är 350 år   och det  kommer att firas med en historievecka 14-20 september. Det blir flera föreläsningar och en jubileumskonserten ”Året var  1670”. Det blir  också en sommarutställning om Landskyrkan  i församlingsgården 20 juli -2 augusti. För  några dagar sedan var jag upp i tornet i sällskap av Magnus  och vaktmästare Tony för ta några bilder  över staden. Det var  på uppdrag. Lägger ut  några bilder  som jag plåtade.

Norströmsgatan  från kyrktornet



Ombyggnad av gamla Samrealskolan i Askersund

Uncategorised Posted on tis, juni 16, 2020 17:58:41

Här  kommer  lite  nya bilder från Askersundsbostäders  ombyggnad av  gamla Samrealskolan  till lägenheter. Intresset för  lägenheterna verkar stort. Mycket  arbete med  murning  pågår just nu. Det ska upp en ny trappa mitt husen och en del väggar ska muras  igen och väggar ska muras upp.

Bilder finns  också på Askersundsbostäders hemsida. Petra sätter in bilder varje vecka.



Politiker har satt ner foten för kommunal fotvård

Uncategorised Posted on ons, juni 10, 2020 23:26:29

”Man skall vara glad åt fötter, utan dem man står sig slätt”, sjöng Birgitta Andersson på 1960-talet. Fritt ur fortsättningen:”De kan bli så härligt ömma att man kan ta fotbad i en spann…”, ”De kan stampa uti golvet när man ilsken är – och ströva kring på egen hand i solvarm sand!”

I Askersund har det varit en debatt om vem som ska sköta fotvården under några år.  Kommunal eller privat? Eller båda? Nu har de styrande politikerna satt ner foten för kommunal fotvård.

Publicerar en interpellation från Siv Ahlstrand , socialdemokraterna och svaret  från socialnämndens ordförande AnnaMaj Björk, KD, så ni själva  kan  ta ställning. Bra eller  dåligt….

———————————–

Askersund den 16 mars 2020

Interpellation till socialnämndens ordförande  Anna-Maj Björk

Hur får brukarna inom SÄBO (Särskilt boende för äldre (SÄBO), och inom hemtjänst stöd för behandling av sina fötter idag då kommunen inte erbjuder den tjänsten?

Det har ej gått ut information till boende, varken till anställda, anhöriga eller gode män vad jag har förstått. Det beslut som ni tog om att fotvården skulle upphöra är något som allmänheten inte vet om. Ingen information om att man kan begära hjälp att komma till fotvård med ledsagning med personal har därmed kommit till brukarna. (Vilket blir en ny kostnad för kommunen. Fotvården var självfinansierad.)

Jag uppfattar att de som har diabetes inte kan få hjälp och inte heller för fot- och nagelsvamp m.m. Det är just dessa problem som brukarna av den kommunal fotvården har behov av att få hjälp med.  (Frågan är varför Ordf. i socialnämnden inte nämner andra som kan erbjuda sina tjänster utan endast denna aktör.)

Den information som jag har fått av Socialchefen Maria Ståhl är att Alexandra Schützer har hört av sig att hon kan sälja sina tjänster som endast är att hjälpa till med att fila fötterna och klippa tånaglar. Socialchefen hänvisar i svaret till mig att kommunen inte är involverad i detta.

Åter till min frågeställning:

Hur får brukarna inom SÄBO och inom hemtjänst stöd för behandling av sina fötter idag då kommunen inte erbjuder den tjänsten? 

Siv Ahlstrand (S)

——————————————

Svar på interpellation från Siv Ahlstrand angående fotvård Maj 2020

Beslutet ang fotvård togs på SN decembermöte 2019, därefter lades information ut på kommunens hemsida, brev skickades ut och det sattes upp informationslappar på boendena. Förvaltningen gav uppdrag till kommunens fotvårdspersonal att skicka ut meddelande om att hennes tjänster inom fotvård upphörde 2020-01-01.

Att fotvården var självfinansierad har jag fått information om, av förvaltningen, var därför att vi subventionerad fotvårdskostnaden från kommunen. Ingen betalade den gängse fotvårdstaxan som då var 150- 200 kr dyrare.  Denna kommunala tjänst brukades också av privata medborgare som valde att använda sig av den billigare kommunala fotvården än att gynna de privata specialister som finns. Fotvård ligger inte inom kommunens ansvarsområde och vi ska som kommun inte konkurrera med privata aktörer.

Vad gäller den privata aktör som nämns i interpellation från Siv Ahlstrand och aktörens erbjudande, som kom via mail, så vidarebefordrade jag den informationen hemifrån, privat, till Ann-Marie Eriksson ordförande för KPR, som i sin tur föreslog att hon informerade de andra organisationerna.  Anledningen till privat information var att jag ansåg det viktigt att tillkännage denna fotvårdsspecialists tjänster och ge information att hon finns men också privat därför att kommunen inte är involverad.

På vårt KPR möte i februari pratade vi om fotvård i Askersund och svårigheten att få tid i Askersund. Då nämndes de fotvårdssalonger som finns här så den informationen fanns redan därför nämndes inte de i detta samtal.  Syftet med telefonsamtalet var att ge kunskap om den här specifika aktörens erbjudande till pensionärsorganisationerna och att de därifrån själva valde hur de vill gå vidare.

Brukare inom hemtjänst och SÄBO får behandling av omsorgspersonal eller hjälp av ledsagare till fotvårdsspecialist. Den allmänna fotomsorgen, sköter omvårdnadspersonal om.  Det som inte klaras inom den ramen bokas tid för hos fotvårdsspecialist. Förskrivning gäller om man har diabetes eller andra medicinska diagnoser En direktupphandling är på gång för både fotvård och hårvård för boende på SÄBO och korttidsvård.

Socialnämndens ordförande AnnaMaj Björk, KD



Torget en huvudvärk för beslutsfattare

Uncategorised Posted on sön, juni 07, 2020 17:59:28

Alla vill så väl, men det har ofta blivit fel. Det gäller kullerstenstorget i Askersund. Kommundirektör Marie Hillman har nu fått ett delikat ärende på sitt skrivbord. Nämligen torget i Askersund. Och hon är inte den första som fått i uppdrag att jobba med kullerstenstorget. Läste i en tidning att kommundirektören är chef över alla förvaltningschefer och kan samordna oavsett förvaltning så resultatet blir bra. Ord och inga visor. Vet inte riktig när politikerna och askersundarna kommer in i bilden. För så måste det förstås bli. En utredning som tekniska förvaltningen gjort har sågats helt. Vidare har det tagits beslut om att inrätta ett estetiskt och funktionellt råd under ledning av Staffan Korsgren. Har inte läst hur det blir med rådet nu när kommundirektören tagit över. Lägger ut några bilder på torget genom åren.

Juni 2020

För några år rustades torget upp ordentligt. Kommunen gjorde med hjälp av statliga pengar en handikappanpassning. Inte så mycket på själva torget, men runt omkring. Från början var det meningen att det var själva kullerstenstorget som skulle rustas. Det fanns pengar avsatta till det. Sedan kom staten in i bilden. Tyvärr blev det då inga pengar över till kullerstenstorget, när det andra delarna runt torget hade fått en ansiktslyftning. Lite av kullerstensbeläggningen fixade man till med plattgångar, men inte allt. Under den här tiden var det också lite svängdörrar vad gällde chefsbefattningen på tekniska. Och det gjorde inte saken bättre.

Upprustning 2006 Bild: Berit Hagström
2006 Bild: Berit Hagström


Upprustning 2013

Det har funnits nästa lika många förslag på hur torget ska se ut som innevånare i Askersund. På 40-talet fanns det förslag om att plantera ett träd på mitt på torget med lite bänkar omkring. En del har till och med föreslagit asfaltering, men det måste ha varit mera på skämt. Centrala Askersund är av riksintresse och då får det inte hända något som förstör stadsbilden.

1943

Men det är inte första gången det varit bråk om torget. Inför Askersunds 300-jubileum 1943 uppstod en het politisk strid om en gammal fin torglampa. I folkmunnen var den döpt till ”metkroken”. Lampan hade stått på torget sedan staden fick elljus. Eftersom det skulle bli jubileumsfest på torget skulle lampan bort ansåg hälften av de aktiva politikerna, medan andra hälften ville ha lampan kvar. Beslutet blev att den skulle bort och placeras i stadsparken. Men när ”metkroken” skulle plockas bort gick allt snett. Stolpen slog i marken och gick i tusen bitar! Den var tillverkad av gjutjärn. Stadens förste pressfotograf Magnus Bromander följde händelserna med sin kamera. Förutom att plåta fick han också lyssna till alla bortförklaringar varför ”metkroken” slog i marken. Det var ingen som ville ta på sig skulden. Och Askersunds stad-som det hette då- blev en lampa fattigare.

 

I perioder har det funnits delade meningar om torghandeln. En del ville ha bort den helt för att ge plats för bilar. Som tur var blev det inte så. Ett torg utan handel vore allt bra futtigt. Nu är torghandeln begränsad till ett hörn av torget. I början av 80-talet drev sosseföreningen i Askersund kravet om ett bilfritt torg.  Kristdemokraternas ungdomsförbund hakade på direkt.  Förslaget ledde till heta diskussioner. Förslagsställarna möttes med ord som ”befängt” och ”idiotiskt”. Det blev heller aldrig något bilfritt torg.



Herman med tittskåpet

Uncategorised Posted on lör, juni 06, 2020 10:03:34

”Herman med tittskåpet” hade säkert haft en  bra marknad i dess tider när det mesta av stora samlingar  ska ske utomhus.  Herman åkte runt  med sitt skåp och visade  bilder  ute i fria naturen. Och han var  populär.

I hembygdsföreningens fina samlingar finns Herman Anderssons tittskåp. Det är ett unikt föremål och en unik person. Herman med tittskåpet reste runt i Sverige med sitt skåp. I sitt unika tittskåp visade han unika händelser från stora världen. Enligt kännare var Herman från torpet Skogsbrynet i Aspa en orolig själ, ja en tragisk produkt av Fattigsverige. Tusentals människor har lyssnat och gjort spe av hans föredrag till bilderna. Men många har också med spänning tagit del av hans bilder.

Herman påstod vid några av sina bildvisningar att han i det närmaste hade en stol reserverad i Svenska Akademin. Men dit nådde han tyvärr aldrig. Herman föddes i det lilla torpet 1861 där han bodde med sin mor. Det var meningen att han skulle bli skräddare, men han nådde aldrig några stora framgångar i yrket. Han var mera intresserad av matsäcken, samtidigt som han ondgjorde sig över arbetets förbannelse.

”Herman med tittskåpet” var enligt gamla källor en verklig kvinnokarl. Det var också kvinnor som lockade bort honom från vardagen. Han tog tjänst vid ett tivoli som utropare. Efter det så byggde han sitt berömda tittskåp. Han reste sedan runt och visade sina bilder. Ett verkligt klipp gjorde han i samband med bärgningen av Per Brahe vid Hästholmen 1922. Bärgningen utvecklades till rena nöjesplatsen. Den sommaren tjänade han grova pengar med sitt tittskåp.

På rullarna i tittskåpet finns bland annat Titanics undergång, Jerikos murar och ett besök i sultanens harem. Den senare rullen med lite lättklädda damer var mycket populär. Det finns massor av historier runt hans bildvisningar. En av historierna om Herman är från ett tysk-engelsk sjöslag på Nordsjön. Han hade skaffat sig en bild av en del krigsfartyg, men för att spetsa till historien utropade han med stort engagemang.

-Där till vänster ser ni engelska kryssaren Nottingham som just sjunker med aktern före!

Då planschen visades fanns inget sjunkande fartyg, så folk började protestera.

-Jaså, ser ni ingenting, kommenterade Herman, ja då har den väl redan gått till botten.

När Herman skulle fylla 70 visade han sitt verkliga födgeni. Han samlade själv in pengar på en lista som skulle gå till firande av hans högtidsdag. Herman avled 1937 och då bodde han Norbergahemmet i Askersund. Graven finns inte kvar. Den är utjämnad och igenväxt.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 1269814136.jpg
Farsan Sven med Hermans tittskåp. Han renoverade det slitna skåpet och bilderna vid ett tillfälle.

Anledningen till att jag själv just nu skriver om ”Herman med tittskåpet” är att jag på nära håll som ung konfronterades med det unika tittskåpet. Farsan Sven som var en mångsysslare fick nämligen uppdrag att laga upp skåpet och fixa till trasiga bildrullar. Tror det var på 50-talet. Vi hade skåpet hemma i huset vid Gårdsjön. Men vad som var på rullarna brydde jag mej inte så mycket om. Jag hade andra intressen, som att spela bandy på sjön, eller ligga i vattnet och blaska under sommarmånaderna. Men jag har kollat i skåpet i Hembygdsgården där det står nu så jag vet. Kanske det mesta unika föremål som finns där….

Lite fakta om Herman



Samrealskolan förvandlas till lägenheter

Uncategorised Posted on sön, maj 31, 2020 18:59:13

Gamla Samrealskolan på Norra bergen i Askersund förvandlas  just  nu till åtta lägenheter. Ännu återstår  mycket arbete  men planerna  är att huset ska vara  inflyttningsklart  den 1 december. Exteriört blir det  ingen större skillnad.  Fasaden är skyddad. Mitt i huset byggs ett nytt trapphus med hiss. Själv har jag lovat Bostadsbolaget att följa bygget med min kamera. Här  kommer  några bilder från bygget de senaste veckorna.

Trapphuset mitt i huset  är  på gång



Gårdsjobb vid nybygget i Askersund

Uncategorised Posted on ons, maj 27, 2020 09:16:49

Plattläggningen  är  i full gång vid nybygget vid Vårdcentralen i Askersund. Och det  är  många plattor som ska läggas.  Plattorna ska läggas  mellan  ny  och gamla bygget ut mot  den vägen  som fått namnet Bertil Boos väg. Invändigt är det mesta klart.  Upprustningen av Vårdcentralen är  också på gång. Bland annat med en ny entré. Själv har jag följt  bygget från starten med  min kamera  på uppdrag av Länsgårdar, men nu börjar det sjunga på sista versen. Det har varit intressant att följa bygget och aldrig några problem att få fotografera. Alla har varit hjälpsamma.



Cyklande frisören och tecknaren Sven Hagman

Uncategorised Posted on mån, maj 25, 2020 09:19:11

I många Askersundshem hänger det teckningar av den cyklande frisören, Sven Hagman. Han finns inte i livet längre, men hann också med att teckna ett antal Askersundsmiljöer och personbilder vid sidan om sitt frisörjobb.  Som läget är i dag när  inte folk vågar gå till sina frisörer  på grund av Corona hade säkert Sven haft fullt upp. Han var en föregångare om man säger så.

I ett 40-tal år varje morgon packade Sven sin frisörväska, placerade den på pakethållaren för att åka iväg till sina trogna kunder. Han började som tvålgrabb hos frisörmästare Pettersson i Askersund.

”Det var rena slumpen att jag hamnade där. Det fans ett lärlingsjobb. Att fortsätta läsa var omöjligt för en fattig grabb som mej. Mitt frisördiplom fick jag 1937. Det några fina gubbar från Örebro som jag fick raka och klippa. Och de blev nöjda”.

Klipp från 1981

Det var inte aktuellt för Sven att skaffa sig en egen frisörsalong. Föräldrarna var sjuka och Sven måste ta hand om dem. Om han skaffat eget hade han blivit bunden från morgon till kväll.  Med cykeln kunde han själv bestämma sin dag och hinna med att ta hand om sina skröpliga föräldrar. Sven trampade både vinter och sommar. Det blev åtskilliga mil om året. Bilköp var aldrig aktuellt.

”Jag har inget körkort. Bilar har aldrig heller intresserat mej”, upplyste han en gång.

Svens kunder var ofta äldre människor.  Han fick en mycket personlig kontakt att det naturligtvis berodde att han kom till kunderna och inte tvärtom. Kundkretsen fanns i Askersund och några kilometer utanför stadskärnan.

”Man klipper och man språkar. Ibland hinner man också med en  fikar”, sa han ofta.

                                              Sven vid Sagers stuga i Strandparken 

Stora Bergsgatan

Hospitalsgatan en gång i tiden. Nu finns hyreshus där.

Centralcaféet i korsningen Stora Bergsgatan -Stöökagatan en gång i tiden.

Sven använde alltid fotografier som förlaga. Många bilder kom från Kjell Johansson. Frisörens teckningar är enormt skickligt gjorda. Det saknas inga detaljer. Sven tecknade också av en del gamla klasskort och till det krävdes en makalös precision. Jämfört med originalfotografierna kan man inte bli annat än imponerad.

Märta  ”Göteborgs-Posten ” med sina tidningar.

Hagmans teckning och Kjell Johanssons bild.

Sven hade tecknat sedan koltåldern, men den första utställningen i Askersunds hamnområde kom inte förrän 1975. Folk vallfärdade dit. Sven berättade för mej att han alltid hade tecknat. Det var också hans bästa ämne i skolan.

”Jag hade lilla a. Högre betyg kunde man inte få i teckning på den tiden. Jag hade önskat att få utbilda mej och arbeta med teckning och konst. Men det fanns inte pengar till sådant när jag växte upp”, berättade Sven för mej en gång.

Ett tidningsklipp från december 1986 om Sven Hagman låg i min postlåda. Jag har själv skrivet artikeln. Personen som lämnat klippet önskade att jag skulle skriva om Sven på Bloggen nu när det är knepigt att  gå till sina frisörer. Och det är nu  gjort.

Bloggläsarna kan själva konstatera hur skicklig Sven var som tecknare. Och han var också en mycket skicklig frisör. Minns att jag själv som ung blev klippt av Sven. Morsan tyckte det blev riktigt snyggt och billigt. Han kom trampande på sin cykel ut Gårdsjön där vi bodde. Vad tyckte jag själv? Minns inte det. Tyckte kanske inte så mycket på den tiden…..



Folke Dahlbergs landskap

Uncategorised Posted on lör, maj 23, 2020 16:56:17

Hemma.Vättern.Tived. Det är namnet på en nyutkommen bok om konstnären Folke Dahlbergs landskap. Jonas Modig och Anders Åkerberg, står för text och foto. Texterna är plockade ur Folke Dahlbergs böcker och brev. Formgivare till den fina boken är Lars-Åke Sundgren. Bakom utgivningen står Folke Dahlberg Sällskapet. Boken är nummer 13 i Sällskapets skriftserie.

”På ett eller annat sätt finns det sökande efter det egna landskapet i allas medvetande. För somliga blir det helt avgörande, en drivkraft för det dagliga livets uthärdighet och ett nav för alla professionell verksamhet. Så var det för tecknaren och författaren Folke Dahlberg. Hans landskap är trakten kring norra Vättern”, skriver författaren till boken, Jonas Modig, i förordet till boken.

Folke Dahlberg kämpade länge med renoveringen av Agda, men tvingades ge upp.

Folke Dahlberg växte upp i Askersund men hans förhållande till staden var kluven. För honom var det en plats att komma bort ifrån-och kanske återkomma med nytt bagage. För askersundarna är Dahlberg mest förknippad med torgbrunnen i Torgparken. 1943 beslutade stadsfullmäktige skulle ha en torgbrunn till 300 jubileet. På sidorna skulle det finnas reliefer som skulle berätta om bygdens historia. Uppgiften fick Dahlberg. Det både skrämde och gladde honom.

Dahlbergs sammanfattning om staden Askersund  i en tidig dikt från boken Cartesiansk dykare

Kanske mest känd blev Dahlberg för sina landskapsböcker som Vättern, Tiveden, och Göta Kanal. Under många år bodde Dahlberg också på öar i Vättern.

Torgbrunnen i Askersund 

1966 drunknad Folke Dahlberg i Karlsborsviken under en båtfärd med en god vän den 28 augusti. I den nya boken finns en helhetsbild av konstnären, både i text och bild.

Bilderna kommer från boken och får användas till blogg med tillstånd från utgivarna.



Rolf och Eva längtar ut till sjöss

Uncategorised Posted on tis, maj 19, 2020 14:10:26

Rolf och Eva har en dröm. Att sjösätta sin båt och ge sig ut på Vätterns vågor vad det lider. Blir det inte år så blir det nästa år. Båda har hunnit bli några år över 80 men det är inte något de tänker på. De kör på för att få båten i fint skick utan att tänka på ålder.

.

Rolf Krokbäck och Eva Arvidsson har ett båtprojekt tillsammans i Åmmebergs hamn. Rolf var varvsarbetare under sitt yrkesliv

Båten finns i Åmmebergs båthamn. Och det är ingen liten båt. Åtta meter lång och 30 ton tung. Rolf och Eva hjälps åt så mycket det går med upprustningen. Rolf köpte båten på ett skrot i Hörby.  Han var där och hjälpte till med lite svetsarbeten.

-Båten kom till skroten för att klyvas på mitten men det satte jag stopp för. Köpte den och fraktade upp den till Askersund. Den är byggde som en segelbåt men det blev aldrig så. Att det blev Askersund för mej berodde på en vän som bodde där och hade en lägenhet som blev ledig.

 När jag besökte paret en söndagsmorgon i hamnen var sadelmakare Eva Sääv ombord för att mäta för dynor till inredningen.

-Jag har jobbat med båten i fyra år, berättar Rolf som större delen av sitt yrkesliv arbetat på olika varv som utrustningsplåtslagare.

Ibland var han ute på de stora haven och arbete med skepp under gång. Rederierna hade inte råd att ligga stilla i hamnarna.

-Det hade varit svårt att ta hand om en sådan här stor båt utan yrkeskunskaper. Jag har varit med och byggt upp ett antal båtar från grunden. Jobbade själv med båten de första åren. Sedan jag blev bekant med Eva är det mycket roligare och trevligare att komma till båten i Åmmeberg, säger Rolf.

Eva Sääv ska ordna nya dynor till Rolfs och Evas farkost.

Båda är finlandssvenskar från Österbotten. Eva har bott i kommunen länge och är känd för de flesta askersundare som före detta kommunalråd inom socialförvaltningen. De träffades för något år sedan men har känt varandra sedan tidigare. De bor inte ihop men deras lägenheterna ligger nästgårds.

-Bodde tidigare i Skyllberg, men när jag blev själv ville jag in till stan, upplyser Eva, som har en viss sjövana med segelbåt.

Rolf har också engagerat sig i föreningslivet. Han sitter med i styrelsen för Snavlunda hembygdsförening.

-Det är mycket trevligt. Vi träffas en gång i veckan och då får jag lyssna på vad som hänt i bygden. Bra för mej som är inflyttad är det mycket givande. Vi ser ju också till att byggnaderna i hembygdsgården underhålls, betonar Rolf.

Ännu har inte båten fått något namn, men det är något som Rolf och Eva grunnar på.

-Vi hade planerat att sjösättningen skulle ske i närvaro av våra barn och barnbarn som är utspridda lite var stans i världen och i Sverige. Smittläget sätter ju stopp för alla resor. Vi heller inte är klara så det blir det nog inte förrän nästa år, konstaterar Rolf  och Eva.

Ove Danielsson



Kola och chokladbitar till de arresterade

Uncategorised Posted on fre, maj 15, 2020 23:30:34

Polisen i Askersund har haft sina problem genom åren, men ofta löst del hela bra. Med undantag för några fadäser som inom alla yrkesgrupper. Och det är ju inte alla som är så utsatta för allmänhetens granskning som just poliskåren. Den största missen gjordes redan på 40-talet då man missade att kvarhålla den berömde inbrottstjuven ”Bildsköne” Bengtsson, som då var efterlyst i över hela Sverige. Och då var han ändå inne på stationen, men han var snygg och vänlig så han fick gå. Namnet fick han också av stadsfiskalen som tyckte att Bengtsson var vacker.

Bilden är från 1958. Sven Stensved konstaterar att en intagen ryckt bort gallret från fönstret.

I slutet på 50-talet hade dock polisen i Askersund ett verkligt problem, som man kanske kan skratta åt i dag. Men inte då. Polisstationen fanns i Rådhuset ut mot Stöökagatan. Det var innan Rådhuset byggdes ut mot Stora Bergsgatan. Problemet var att en del av stadens ungdomar matade de arresterande med kola och chokladbitar genom fönstergallret. Några av de som satt bakom lås och bom kvitterade artigheten med att bjuda på rocksång. Förste polisassistent Sven Stensved var mycket missnöjd med förhållandena. Det var också landsfiskal Hugo Haag.

Bilder från polisstationen i Rådhuset

Det fanns tre arrester ut mot gården (Rådhusparken). Vid det här tillfället hade en av de häktade försökt bryta sig ut genom att slita loss fönstergallret, som var fastsatt med skruvar i stenväggen. Och han lyckades också nästan. På det viset blev en av arresterna obrukbar. De två andra var också i mycket dåligt skick. Det skulle tusan sitta inne på den tiden.

Hyresvärden Askersund fick med anledning av de dåliga arresterna och ungdomarnas ofog att bjuda de intagna på godis, en skrivelse från polismyndigheten. Något måste göras. Ungdomarna måste stoppas. Sven Stensved menade att en desperat arrestant hade stora möjligheter att skada sig själv på den bedrövliga inredningen. De inburade hade själva möjligheten att lirka upp fönstergluggarna.

Polisstationen fanns i hörnet mot Torghallen.

Gösta Andersson, Lasse Skoog och Ingvar Pettersson, i solen utanför den gamla polisstationen.

I moderna arrestlokaler på den tiden fanns det inga järngaller på insidan som i Askersund. Antingen satt gallret på utsidan eller också hade det ersatts med pansarglas. I slutet på 50-talet fanns det en förvaringsarrest och två fyllefinkor. Ibland blev det brist på plats och då fick renodlade brottslingar placeras i samma finka som fylleristerna.

Ett annat problem var värmen. Elementen var inbyggda i väggarna.

”Hur lätt kan inte en fyllerist ragla omkull och slå huvudet i något hörn eller utskjutande kant”, konstaterade polisen i sin skrivelse.

Stensved efterlyste också en större uppfällbar lucka i celldörren, istället för det lilla inspektionshålet i dörren. Varje gång någon av de inburade skulle ha ett glas vatten fick poliserna låsa upp dörren. Besvärligt tyckte Stensved. Och Haag. Det fanns vidare önskemål om en rastgård mot Stora Bergsgatan, och en bakdörr som ledde direkt in i arresterna. Genom en bakdörr skulle polisen slippa släpa in omhändertagna fyllerister genom stora entrén mot torget. I dag är dörren till och med igenbommad för allmänheten, som i de flesta fall är helt nyktra.

Ansvariga på kommunen var dock mycket skeptiska till att anlägga en rastgård i rådhusparken. Det skulle inte bli snyggt. Senare flyttades polisstation ut från Rådhuset, så det blev aldrig aktuellt med någon ful rastgård. På senare år har det förts förhandlingar om att polisstationen ska flyttas tillbaka till Rådhuset, men så blev det inte. Och det är nog bra. Polisverksamheten ska nog inte blandas ihop med den kommunala verksamheten som var tänkte. Var sak på sin plats brukar det heta. Nu finns polisstationen i Linden med ingång från Lilla Bergsgatan.

Lilla Bergsgatan

Några av bilderna kommer från Leif Linus fotosamling



Kulturpris till Eva Eastwood

Uncategorised Posted on tis, maj 12, 2020 13:38:37

Pressmeddelande från Askersunds kommun

Bild :Ove Danielsson

Kulturpristagare: Eva Eastwood
Idrottspristagare: Askersunds segel- och motorbåtsklubbs jollesektion
Kulturstipendiat: Askersunds Slöjdförening

Askersunds kommuns kultur- och idrottspristagare samt kulturstipendiat är nu utsedda av kultur- och tekniknämnden.

Kulturpriset går till Eva Eastwood. Eva är sedan många år en etablerad artist i rockabilly- och rock’n’rollgenren. Med sina musikaliska rötter i 50-talsmusiken och sitt alldeles egna uttryck har Eva skapat sig ett namn i en mansdominerad bransch. Eva har komponerat över 800 melodier som inte bara framförs av henne själv utan även av flera av Sveriges mest namnkunniga artister. Hennes liv har dokumenterats i en långfilm som hade premiär 2017. Eva Eastwood har tilldelats Örebro kommuns musikpris Millencolin Music Prize och hon är också invald i Rockabilly Hall of Fame med säte i Jackson, Tennessee, USA.

Idrottspriset går till Askersunds segel- och motorbåtsklubbs jolle-sektion. Idrottspriset går till Askersunds segel- och motorbåtsklubbs jolle-sektion. Föreningens jolle-sektion har under flera år haft stora framgångar med sin tävlingsverksamhet och har en aktiv ungdomsverksamhet med regelbundna träningar, seglarskola och seglarläger.

Kulturstipendiet går till Askersunds Slöjdförening. Askersunds slöjdförening bildades 1992 med uppgift att främja slöjdande i alla dess former. Föreningen är en av Askersunds mest aktiva. Den driver både egen butik och konsthall i hamnmagasinet. Båda dessa verksamheter kräver ett stort engagemang hos medlemmarna utöver den enskildes egna slöjdande. Slöjdföreningen driver också en omfattande bildningsverksamhet där kunskap om olika tekniker hålls levande. Föreningen har över 80 medlemmar.

”.



Gamla Samrealskolan i Askersund under förvandling

Uncategorised Posted on sön, maj 10, 2020 10:05:26

Gamla Samrealskolan håller på att förvandlas till lägenheter. Ännu återstår mycket, men i december är det meningen att huset ska vara inflyttningsklar. Det handlar om åtta lägenheter med en imponerande utsikt från Norra Bergen över Askersund. Bilder från bygget publiceras på bostadsbolagets hemsida allt eftersom.

Ny trappa mitt i huset är på gång mitt i den gamla byggnaden

Vykort på gamla Samrealskolan

Arbetsledare Stellan Håkansson och ägaren till ÅV BYGG Peter Letskog i planeringstagen


Bygget av Närlundaskolan inleds våren 2021

Uncategorised Posted on tor, maj 07, 2020 11:44:57

Pressmeddelande från Askersunds kommun den 7 maj

Våren 2021 beräknas arbetet med att bygga till och om Närlundaskolan inledas. De senaste veckorna har personalen på skolan fått ta del av ritningar och planer och inom kort kommer processen med att upphandla bygget inledas.

En hel del har förändrats jämfört med den förstudie som tidigare presenterats. I det nuvarande förslaget kommer en helt ny skolbyggnad att byggas intill Närlundahallen.

– Den blir i två plan och kommer till största delen rymma klassrum för årskurserna 4-6. Den befintliga matsalen kommer att rivas och istället byggs en byggnad i två plan där med matsal på undervåningen och administrativa lokaler ovanpå, som har förbindelse med den nya skoldelen. Nytt skolkök kommer att byggas till norr om den nuvarande matsalen, säger Lars Johansson, kommunens projektledare för bygget.

Dessa nybyggen ingår i den första etappen, som enligt planen ska vara klar i maj 2022. Närlundaskolans nuvarande huvudbyggnad kommer att byggas om, men det sker i en andra etapp med byggstart hösten 2022, något som gör att man räknar med att slippa tillfälliga evakueringslokaler under byggtiden.

– Eftersom vi bygger den helt nya delen först kommer den stå färdig när ombyggnationen av den befintliga skoldelen inleds och eleverna kan gå där under den byggtiden. Vi räknar med att spara cirka 15 miljoner kronor i evakueringskostnader på det här sättet, säger Lars Johansson.

Den enda tillfälliga lokal som väntas behövas är en matsal under arbetet med att bygga nytt i den första etappen.

De nyare delarna av den befintliga skolan, Nylunda och Sålunda, kommer endast byggas om i mindre omfattning, med bland annat större entréer och byte av vissa installationer. I projektet ingår även viss renovering av Närlundahallen. Hela byggprojektet runt Närlundaskolan väntas vara klart under år 2023.

Detaljplanen för Närlundaskolan väntas beslutas på kommunfullmäktige den 15 juni. I den detaljplanen ingår även bland annat en ny idrottshall som ska komplettera Närlundahallen. För den hallen finns dock inget satt startdatum än och den är inte heller budgeterad.



Varmbadhuset ska säljas

Uncategorised Posted on ons, maj 06, 2020 09:49:52

Varmbadhuset i Askersund ska säljas. Tjänstemän har arbetet fram ett förslag på hur det ska gå till och vilka som ska ingå i försäljningsgruppen. Varmbadhuset har länge  diskuterats som en  möjlig plats att etablera en restaurang. Huset ägs av kommun.  Det bokförda  värdet för fastigheten i dag är  bara  futtiga 1 700 kronor. I dag hyr Länkarna  övervåningen. Jag har skrivit en egen betraktelse  över  minnen minnen från Varmbadhuset, samt mot slutet lagt till  det kommunala beslutsunderlaget för  försäljningen.

Gamla Varmbadhuset i Askersund var förr en viktig byggnad för många. Särskilt  under julveckan.  Varmbadet  var viktig  när julen stod för dörren. Det var dags att snygga till sig. Några äldre sa att de skulle löga sig. Det gällde att vara ren och fräsch till julfirandet. Det var på den tiden det inte var så vanligt med badkar och rinnande vatten i husen. Särskilt då inte på landsbygden. Som tur var bodde jag bara några meter från stranden av Gårdsjön, så vi hade åtminstone nära till vatten även om det var kallt ibland. Varmbadhuset är för mej förknippad med många trevliga minnen. Som skolgrabb var det inte bara julveckan som gällde, vi fick gå dit och bada en gång i veckan. Klassen fick gå på ett led från Kyrkskolan bort till Varmbadhuset och badmästare Tyra Rydén.

Tyra Rydèn var föreståndare i Varmbadhuset under många år.

När man sedan blev lite äldre blev det kommunala badhuset en samlingspunkt på lördagseftermiddagarna efter jobbet.  Förutom bastubad, och tvagning, sedan gjordes helgens festplaner upp. Ibland kunde vi tas ända upp till Åboholm i Tiveden om vi samlade till taxi. Och så var det alltid trevligt att sitta och lyssna på de gamla stamgästerna i bastun.  Den ena historien var värre än den andra.  Själv sysslade jag lite med brottning i säsongen mellan bandyn och fotbollen. Och den sporten bygger i stort på att banta ner sig till ”rätt” viktklass. Så det blev åtskilliga timmar i Varmbadhusets bastu.

Teckning av  teckningslärare Kurt Grönvall 1922

Bild från Leif Linus samling

När Varmbadhuset stängdes i slutet av 70-talet, kom huset att användas till olika ändamål. Och gör så även i dag. Länkarna finns permanent på övervåningen där badmästaren hade sin länge hade sin lägenhet. Under en period förvandlades huset till Rikets Sal av Jehovas Vittnen . Som tack för allt trevligt jag haft i Varmbadhuset gjorde jag en ”kulturinsats” när det gäller texten på badhuset. Jag tycker själv det var en sådan insats, men kanske ingen annan…

När huset målades efter stängningen målades också den stora texten på väggen över. Men de stora klassiska bokstäverna ”VARMBADHUSET” lyste igenom trots målningen. Så var det i många år. Tyckte det var synd. För askersundarna var huset ett badhus och jag tyckte det borde synas. Bokstäverna fans ju ändå kvar under färgen. Det var ju bara att fylla i. Minns att jag skrev om det och pratade med Hasse Andersson på kommunen om det hela. Efter en tid ställde han sig på min sida.  Lasse Pettersson som då målade gamla stationshuset fick gå över till badhuset och fylla i den gamla texten. Kanske många tycker det är en bagatell, men jag tycker det blev bra. Och det gör Hasse och Lasse också.

Annons från 1953

Badhuset som ligger nere vid Alsens strand har verkligen sin historia. I ett litet bås satt Tyra Rydén och sålde biljetter och lämnade ut handdukar. Bakom skylten ”Karbad” fanns ett gammaldags badkar på lejonfötter. Det fanns tio hytter med draperier. Vågen var i det närmaste antik när jag badade där.  På vågen hängde en ”Viktbok”. I den skrev stamgästerna i sin vikt vecka för vecka. I alfabetisk ordning.  Det var bara att kolla vad grannen vägde, om man var intresserad av det.

På en annan skylt stod det ”Rakning undanbedes inom badhusets lokaler”. Den skylten hade sin egen historia enligt badmästaren.  För när alla herrar använde rakblad, hamnade det använda rakbladen på golvet bland badskum och använda borstar.  När städerskan sedan kom och svepte ihop borstarna för att tvätta dem, skar hon sig förstås på rakbladen. Läkaren sa ifrån till slut, och skylten kom upp.

”De första tio åren på 40-talet eldade jag hela huset och bastun med ved. Det fanns veckor under de kalla vintrarna, då jag aldrig var ur kläderna, utan så gott som bodde nere i pannrummet. De gav mej ribbved att elda med och det var som att elda med tändstickor i den kalla vintern”, har Tyra berättat.

Tyra skötte alla tvätt i badhuset helt själv. Hon kokade vittvätten på vedspisen hemma i köket. Lönen var heller inte så storslagen. Hon fick 53:33 i månaden och fri bostad. Men när Tyra gick med i facket och det blev det andra bullar. Och högre lön.

”Kommunstyrelsen kom ner till badhuset och förklarade att det kommit tråkiga nyheter till deras kännedom angående badhuset. Och det var förstås att jag gått med i facket. Men jag var glad att några bakom ryggen och slippa svara själv”, förklarade hon i en intervju i mitten på 70-talet.

Så småningom köpte kommunen också en tvättmaskin till badhuset. Och det underlättade arbetet för Tyra, som var en mycket avhållen och älskad badmästare. Men hon kunde säga ifrån när vi skolungar fuskade med att tvätta oss. Tyra såg till att det blev ordentligt gjort. Och hon drog sig inte för att gripa in själv med tvagningen om det skulle vara så.


Tyra Rydèn . Bild från Leif Linus samling

——————————————————————————

Protokoll från kommunen:

Försäljning av Varmbadhuset

Förslag till beslut Kommunstyrelsen föreslås besluta att

*Utse en grupp bestående av kommunstyrelsens ordförande, oppositionsrådet, kommundirektören och utvecklingschefen, med den senare som sammankallande, att genomföra försäljning av Varmbadhuset.

*Gruppen ges mandat att bedöma lämplig tidpunkt och fatta beslut om försäljning av huset med tillhörande markområde utan ytterligare politisk behandling.

*Ge förvaltningen i uppdrag att omgående ombesörja avstyckning av en fastighet motsvarande detaljplanens centrumområde kring huset för att förbereda en försäljning.

Ärendebeskrivning: Varmbadhuset har länge diskuterats som en möjlig plats att etablera en restaurang. Huset ägs av kommunen och en ny detaljplan ha gjort det möjligt att realisera idén om en restaurangetablering. Nu föreslås att försäljning påbörjas och att en grupp föreslås att utses med mandat för att genomföra denna.

Ärendet Bakgrund och planläge: Varmbadhuset i den södra delen av Askersunds hamnområde har från och till varit föremål för diskussion om försäljning. Tidigare har ett hinder varit detaljplanen men en ny plan för hamnområdet vann laga kraft 2017-03-20, vilket öppnar för att bedriva centrumverksamhet i huset. Planeringen och diskussionen om fastigheten har hela tiden byggt på idén att sälja huset till en köpare som har kunskap och möjlighet att skapa och driva en restaurang på platsen. Den nya detaljplanen medger detta och ger även plats för att bygga ut huset mot sjön, lämpligen med en helt eller delvis inglasad terrass. Huset står idag på den stora stamfastigheten Askersund 1:1, varför ett markområde motsvarande centrumområdet i detaljplanen föreslås styckas av.

Ekonomi och avtal : På senare tid har ärendet om försäljning väckts igen och företaget Svefa har därför under våren gjort en värdering av fastigheten, på uppdrag av förvaltningen. Bokfört värde för fastigheten är idag cirka 1700 kr. Idag hyr föreningen Länkarna övervåningen i huset på ett kontrakt som löper ut 2022-12-31 och skall sägas upp senast nio månader innan utgången. Om beslut fattas om att starta en försäljningsprocess skall föreningen kontaktas skyndsamt och resonemang kommer att föras om alternativ lokal och möjligheten att bryta kontraktet i förtid. Detta är en förutsättning för att en försäljning skall kunna ske, då det inte är rimligt att sälja huset för restaurangändamål inklusive hyreskontrakt.

Försäljningsprocess :En grupp föreslås arbeta med försäljningen. Denna grupp föreslås bestå av kommunstyrelsens ordförande, oppositionsrådet, kommundirektören och utvecklingschefen med den senare som sammankallande.

Försäljningen föreslås skötas genom att fastigheten annonseras ut varpå intressenter får lämna intresseanmälan med presentation av sin nuvarande verksamhet, vad de avser att göra med huset, vilka möjligheter de har att förverkliga idén, och finansieringsplan. Gruppen ges mandat att fatta beslut och genomföra försäljningen. Marknadsföring av fastigheten kan ske via mäklare om gruppen beslutar detta.

Finansiering:  Beslutet innebär inga kostnader för kommunen. Då nuvarande hyresintäkter är cirka 19 tkr och driftskostnaderna cirka 77 tkr innebär försäljningen en besparing i driftbudgeten med cirka 58 tkr per år. Då fastigheten när nog saknar bokfört värde kommer försäljningsintäkten att vara direkt positivt resultatpåverkande. Fastigheten skall säljas marknadsmässigt.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Uncategorised Posted on tis, maj 05, 2020 09:10:47

Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund är inne på sista versen.  Ännu återstår en del markarbeten mellan nya och gamla huset. Gamla Vårdcentralen ska också snyggas upp. Det arbetet har  påbörjats .Jag har följt nybygget med kamera för Länsgårdars räkning sedan bygget startade. Nu är jag inne på sista månaden. Det har varit trevligt att lära känna de flesta på bygget.



Lugna gatan

Uncategorised Posted on fre, maj 01, 2020 11:56:45

Det är lugnt på stan i dessa tider. Inga folksamlingar. Men det har varit lugnare på Sundsbrogatan . Bilden är från 1951. Tror att bilden kommer från Leif Linus samlingar



Konstnär Karl Enoch

Uncategorised Posted on tor, april 30, 2020 09:18:03

Askersund skaffade sig till slut en tavla av en av stadens stora konstnärer, Karl Enoch Rignér. Men det tog lite tid. Fram till 1999 var han inte representerad i sin hemkommun. Men på en lite underlig väg kom tavlan i kommunens ägo. En person bosatt i Stockholm hade varit i Askersund på en auktion vid en fastighet i Ströms hörna (korsningen Sundsbrogatan- Drottning Kristinas väg). Familjen Rignér hade ägt den fastigheten under en period.

Karl Enoch Rignér har målat tavlan som Askersunds kommun köpte in 1999 av en privatperson. Konstnären var född i Askersund. Frågan är bara från vilken plats motivet är hämtat? Kanske från Askersund eller Stockholm? 

Karl Enoch Rignér är representerad bland annat på Nationalmuseum i Stockholm. Han föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967.

Rignér var vid sidan av sitt måleri under många år illustratör i dagspressen och i populära skämttidningen ”Söndagsnisse-Strix”, som gavs ut av Albert Engström och Hasse Z. Den här tidningen är från 1925.

Familjen Rignér ägde fastigheten (t.v) i Ströms hörna under många år. Konstnärens pappa var målarmästare i Askersund.

Vid auktionen på 80-talet fanns ingen från kommunen på plats för att ropa någon tavla av Karl Enoch. Men det ordnade sig ändå genom stockholmaren. Kommunen blev erbjudan att köpa tavlan för 8 000 kronor. Och det blev också affär.

Auktion på Rignèrs gård 1983.  Gården var fullpackad med folk. Grosshandlare Rignèr var en av släktingarna som ordnade med auktionen

’Tavlan som kulturförvaltningen köpte in är målad 1891. Frågan är dock var motivet är hämtat ifrån? Förhoppningen vid köpte var att det rörde sig om ett Askersundsmotiv. Men så är det nog inte. Troligen är motivet hämtat från Stockholm. På tavlan finns en stor tegelbyggnad och ett kyrktorn. De flesta av Askersunds stora byggnader uppfördes efter 1891. Kyrktornet är heller inte riktigt bekant. Hur som helst är den målad av en berömd Askersundskonstnär. Kanske finns det någon läsare av det här raderna som känner igen motivet?

Karl Enoch föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967. Pappan var målarmästare i Askersund. Konstnärens mamma var född Åberg. Efter studier i tekniska skolan i Stockholm 1890, blev Rignér elev vid Konstnärsförbundets målarskola i Stockholm, där han hade Anders Zorn, Rickard Berg, Per Hasselberg och Carl Larsson som lärare. Främst gjorde han sig känd som landskapsmålare. Vid sidan av måleriet var Rignér under många år illustratör i dagspressen, och i den populära skämttidningen ”Söndagsnisse-Strix”, som gavs ut av Albert Engström och Hasse Z.

Även om Rignér är okänd för de flesta av dagens askersundare, så är han ändå väl representerad vid landets museer, bland annat på Nationalmuseum i Stockholm, i Göteborgs Konstmuseum med Höstkväll och i Zornmuseet i Mora. Men också i Askersund, även om jag inte har klart för mej var Karl Enochs tavla hänger i Askersund….



Vårdcentralen i Askersund snyggas upp

Uncategorised Posted on tis, april 28, 2020 14:16:11



Askersunds orienteringsklubb erbjuder Cykelpass och Naturpass

Uncategorised Posted on sön, april 26, 2020 14:25:35

Kartor till Naturpasset och cykelorientering finns nu att köpa på olika ställen i Askersunds kommun. Som vanligt är det Askersunds orienteringsklubb som står bakom motionsaktiviteterna.

”Cykelorientering är en rolig aktivitet både för dig som turist, men även för dig som här i Askersunds kommun. Passa på att upptäck alla natursköna områden runt Askersund. Aktiviteten passar såväl ung som gammal bara man har en cykel. I år erbjuder vi även Naturpasset för dig som vill se dina omgivningar till fots”, skriver Orienteringsklubb i sin reklam.



Dagverksamheten Rondellen är på gång in i nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Uncategorised Posted on tor, april 16, 2020 19:01:26

En del av verksamheten  i nybygget vid Vårdcentralen  i Askersund  börjar  snart snurra igång på allvar. Först in  är  dagverksamheten Rondellen. Just  nu jobbar personalen  på högtryck för att inreda  lokalerna  på nedre botten ut mot Torebergsvägen. Byggfirman vid  nybygget ska senare fortsätta in  i  gamla Vårdcentralen för en del  jobb.

Övergången mellan nya  och gamla  byggnaden.  Golvläggarna  kan vara stolta

Jonas Svensson ser till att inte folk går  in i glasdörrarna med att sätta upp markeringar.

Entrén 

Det gäller  att hålla reda på alla papper. Elektriker Peter Lindmark är ordningsman.

Innergården  är  på gång.

Lokalerna där dagverksamheten  Rondell ska vara är på gång. Men det är  mycket som ska plockas  upp.



Sagers stuga-Askersunds äldsta hus

Uncategorised Posted on mån, april 13, 2020 22:51:54

 Sagers stuga vid ett av stadens  mest populära  promenadstråk Strandpromenaden är Askersunds äldsta hus.  Det finns  en tavla vid huset som berättar  om historien. Både med  bilder  och text. När större delen av staden lades i aska vid den fruktansvärda branden 6 juni 1776, klarade sig den lilla stugan vid kanten av Alsens vatten undan lågornas rov.

Sagers stuga i maj 2010

Sagers stuga 1907. Lägg märke till barnen som leker på bergen.

Branden började på bergen ovanför stugan och gick sedan norr in mot staden. Sagers stuga låg skyddad från blåsten och branden. Det enda som hänt med huset till det yttre är byte av tak. Under period var det tegeltak, men en tidigare ägare , Olle Arrenius, såg till att det blev torvtak igen. Som när huset uppfördes.

Under alla år har det varit oklart med om Sagers stuga verkligen var det äldsta huset i Askersund. I Bevarandeplanen från 1993 kan man läsa att ”huset enligt tradition kan vara uppfört före den stora branden”.  Förre kanslichefen i Askersund, Alf Cederlind, forskade i gårdens historia under våren 2010 och det visar att byggnaden varit bebodd före branden och efter branden. Beviset på det är material från gamla husförhörslängder och mantalslängder hämtade från olika arkiv.

Det finns olika uppgifter om varför det lilla röda huset kallas för Sagers stuga. En uppgift är att det fanns någon Karlsson från Sagersta strax utanför Askersund som använde huset. Av det kom sedan namnet Sagers stuga. Men det finns också en del andra förslag. Det fanns familjer i Askersund med namnet Sager och några menar att namnet kommer från den släkten.

Sagers stuga användes under en period som ”sommartorp” av askersundare, med grönsaksodlingar och allt. Gården 129 där Sagers stuga finns har bytt ägare ett antal gånger.

Bilden är från 1917

Den förste ägaren enligt husförhörslängder var glasmästaren Nils Bergström, men han var av någon anledning aldrig skriven på gården.

Alf Cederlind, Leif Larsson, och jag själv har tagit fram uppgifterna om Sagers stuga på uppdrag av  Bertil och Birgitta  Gylling som ägde huset tidigare.  Och nuvarande  ägaren har fortsatt på den inslagna vägen. Tavlan finns kvar där  med lite uppdaterad text.  Det är privat kulturgärning för alla som passar där. Det gamla promenadstråket finns kvar, men  nu finns ytterligare en väg parallellt med det gamla stråket på en liten en sträcka. Varför vet  jag inte….



Bertil Boo får en egen väg

Uncategorised Posted on ons, april 08, 2020 14:19:29

2020-04-08

Bertil Boo var populär på hemmaplan. Här ett framträdande i hamnen

Pressmeddelande från Askersunds kommun

Nu får äntligen Bertil Boo en egen väg i Askersund!

På kommunstyrelsens sammanträde igår den 7 april fattades ett enigt beslut om att vägen som förbinder Torebergsvägen med Borgmästargatan ska få namnet ”Bertil Boos väg”. Kommunstyrelsen har tidigare svarat på medborgarförslag om att hedra Bertil Boos minne, att man har för avsikt att uppkalla lämplig väg efter den Askersundsbördige sångaren. Nu blir det löftet infriat.

Den gata som nu fått namnet Bertil Boos väg passerar bland annat vårdcentralen och det nya vård- och omsorgsboendet Smedsgården, som nu båda kommer att få Bertil Boos väg som gatuadress helt eller delvis. Vägen har tidigare varit namnlös.

– Vi besvarade medborgarförslagen som kommit in med att vi hade för avsikt att första lämpliga gata som behöver få ett namn ska namnges efter Bertil Boo och så blir det nu. Att det blir just den här gatan känns ju dessutom extra bra, eftersom Bertil Boo var en person som brydde sig väldigt mycket om de äldre, säger Caroline Dieker (M), kommunstyrelsens ordförande.

Bertil Boo föddes 1914 i Bohult utanför Askersund och fick ett enormt genombrott som sångare när han framförde visan ”Violer till mor” i radioprogrammet Frukostklubben 1946. Skivan sålde senare i hela 250 000 exemplar och följdes av ett stort antal andra framgångsrika inspelningar. 

Bertil medverkade även i ett antal Åsa-Nisse-filmer på 1950-talet, alltid i rollen som den sjungande bonden. Bertil Boo bodde större delen av sitt liv i Sundbyberg, men återvände ofta till hemstaden Askersund, inte minst för att sjunga. 

Bertil Boo gick bort 1996, 82 år gammal och han är begravd vid Landskyrkan i Askersund.



Finalen närmar sig för nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Uncategorised Posted on tor, april 02, 2020 09:22:34

Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund börjar närma sig finalen.  Det dröjer nog inte länge förrän verksamheter börjar flytta in. Många av golven är lackade och då gäller  det att få blå skydd på skorna för att kunna fotografera. Lägger ut några bilder från de senaste veckorna.

Taket  på övergången mellan nya  och gamla huset.

Entrén med kiosk

Ingången till boendet



Kjell fotograferar inte mera

Uncategorised Posted on ons, april 01, 2020 14:52:54

I en ålder av 87 avled nyligen Kjell Johansson, Askersund. Från en god vän kommer dessa minnesrader:

Kjell Johansson var utan tvekan Askersunds flitigaste fotograf. Han har dokumenterad Askersunds historia i drygt 60 år. Kjell har plåtat miljöer som är borta och rivna för länge sedan. Han har fotograferat bröllop och tagit personbilder. Under ett antal år var han också en flitig fotograf för olika tidningar. Och han fortsatte att plåta så länge han kunde.

Kjell köpte sin första kamera när han hade gjort lumpen. Han var 22 år då. Ibland träffade jag Kjell hemma i lägenheten vid Rådmansplan med fru Erika. Kjell och jag hade känt varandra länge. Vi har pratade om stadsmiljöer och fotografering när vi träffades. En vänlig och försynt man som inte trängde sig på. Då blir det också ofta bra bilder. Fotografer får inte vara huvudfigurer. Under en blogg har jag Kjells bilder. Har också lånat och skannat in bilder till en skiva som Kjell fått.

Kjells fotosamling är imponerande. Men så har kameran alltid hängt med. Vem har inte mött honom på cykel eller komma promenerande med sin kamera? Han har också varit aktiv i Askersunds fotoklubb och vunnit priser med sina fina svart-vita bilder.

Kjell framkallade och gjorde alltid sina bilder själv i sitt mörkrum. Men han hängde också med i den nya tekniken. Han imponerades av den digitala utrustningen. Men fortfarande tyckte han att det svart-vita bilderna var i en klass för sig.

Kjell var en mycket skicklig svarvare i sitt yrkesverksamma liv. Några planer på att lämna svarvarjobbet för att bli fotograf på heltid hade han aldrig haft. Det har varit en hobby, som med facit i hand borde ha resulterat i ett fotojobb. Så bra är Kjells bilder.

Personligen tycker jag att Kjells bilder borde resultera i en utställning. Några av hans bilder har kommunen köpte in. Men det var för ett antal år sedan. Någon tecknare har också kopierat hans bilder, utan han har fått det minsta tack för det. Men Kjell var en vänlig man som skrattade bort det hela. Sådan var han.

OVE DANIELSSON



Klipp från en gammal tidning. Allt går igen.

Uncategorised Posted on tis, mars 31, 2020 09:54:09

Ibland brukar jag bläddra igenom gamla tidningar. Det finns mycket intressant att hämta där. Hur askersundarna och politikerna tänkte då. Politikerna brottades med samma problem då så som nu. Läste om en bro till Borgmästareholmen och hur skatteintäkterna skulle fördelas. Känns det igen? Lägger ut artiklarna så den som är intresserad kan läsa. Klippen är drygt 60 år gamla, från 1958.

Båtfärd till Borgmästareholmen från gamla Kallbadhuset


Hanna Ljungqvists fotoalbum är en bildskatt från Askersund

Uncategorised Posted on tis, mars 24, 2020 15:18:59

Genom familjen Jonsson, Bygget, har jag fått tillgång till telegrafkommissarie Hanna Ljungqvist fotoalbum med många Askersundsbilder från början av 1900-talet. En bildskatt.  Jag har tidigare publicerat  bilder  från  Hanna Ljungqvist album men så här  i coronatider  kanske det finns tid att studera lite extra på bilderna. Lite nostalgi  och hur det såg ut  i stan förr i tiden. Nyttigt för alla, inte  minst för dagens politiker.

Hanna Ljungqvist avled 1974.  Hon var född 1884 i Askersund. Hennes pappa var kyrkoherde. Efter att ha genomgått elementarskolan för flickor och hushållsskolan Fleurie (Tingshuset) blev hon elev vid telegrafstationen i Askersund. Från 1928 var hon telegrafkommissarie i Askersund och var det fram till pensioneringen. En släkting till familjen Jonsson arbetade som hushållerska åt Hanna. Hon kallades allmänt för ”Tant-Lisa”. Det är genom henne och familjen Jonsson som albumet räddas till eftervärlden. Visar upp några bilder ur albumet. Familjen har copyright på bilderna, bara  som lite information

Storgatan Torget
Tingshuset
Kungabesök i Askersund
Östra Tullstugan

Storgatan

Stora Bergsgatan med Hanna Ljungqvists hus

Tant Lisa

Familjefoto Ljungqvist
Hanna Ljungqvist


Min tidningskrönika 22 mars

Uncategorised Posted on sön, mars 22, 2020 14:27:26
”Året var 1956. Det var OS i Cortina och jag låg och lyssnade på de svenska framgångarna med Jernberg och Sigge-skrinnare på vår gamla radio”
”En gång om året brukar jag gå till doktor Magnusson i Askersund. En slags besiktning precis som jag gör med bilen”
Ove Danielsson
Ove Danielsson

Det är inte längre väder och vind som gäller när jag träffar folk på stan. Om jag i min ålder överhuvudtaget ska vara på stan? Nu handlar det mest om coronaviruset. Och det är ju förståeligt. Själv har jag klarat mig som tur är och känner ingen heller som drabbats. Vad jag minns har jag bara blivit smittad en gång av ett virus. Det var påssjuka och jag blev sängliggande. Jag gick fortfarande i skolan. Året var 1956. Det finns en anledning till att jag minns det så tydligt. Det var OS i Cortina och jag låg och lyssnade på de svenska framgångarna med Jernberg och Sigge-skrinnare på vår gamla radio. Tur i oturen kan man säga. Framgångarna piggade upp i feberyran.

Regeringen har beslutat ett förbud mot evenemang med mer än 500 personer. Det ställer förstås till stora problem vid olika publikarrangemang. Någon sa till mig att det skulle bli samma problem för alla föreningar och deras kommande årsmöten. Men jag undrar. Tror aldrig jag varit på ett årsmöte med så mycket folk. Möjligen Örebro läns idrottshistoriska sällskap. Några föreningar har redan ställt in sina årsmöten. Det kanske är bäst att vara på den säkra sidan. Läste i en tidning om en fotbollsmatch i Östergötland. Någon vädjade ironiskt till de tre som brukar komma till matcherna att inte sitta nära varandra.

Sjukvården vill inte att folk kommer i ”onödan” till vårdcentralerna nu i coronatider. Själv brukar jag inte besöka läkare ofta, så för min del är det inga problem. En gång om året brukar jag gå till doktor Magnusson i Askersund. En slags besiktning precis som jag gör med bilen. Senast jag lämnade in bilen var en fjäder i framvagnen trasig. Vet inte vad Magnusson kommer fram till men det är inte aktuellt med någon fjäder. Kanske någon led. För några år sedan kollade en idrottsläkare mina knän men avrådde från operation just då. ”Det var inte mycket helt där” förklarade han, men jag lider inte särskilt mycket av mina trasiga knän så det får rulla på.

Under min aktiva tid fick jag en spark på foten som svullnade. Gick för en gång skull upp till sjukstugan i Askersund för att få lite smärtstillande. Där träffade jag en läkare som undrade om det var nödvändigt att spela fotboll. Vad svarar en haltande fotbollsspelare på det? Ett rakt besked utan någon läkarinsats.

Det är numera vanligt med kramar och pussar när folk möts. Vad jag förstår måste det bli ett uppehåll på det med tanke på coronasmittan. Brukar se tv-programmet ”Husdrömmar”. Där finns en arkitekt som använder sig av båda sakerna när han möter folk. Bara det brukar ta en del av programmet. Vad jag förstår måste nu arkitekten lugna ner sig och alla andra som använder den hälsningsmetoden. Och det blir bra för mig som bara vill se själva bygget.

Tre bra saker

Frisk luft. Det är skönt att komma ut för att jogga och promenera. Just nu ska man i min ålder inte träffa så mycket folk. Då är mina aktiviteter perfekta.

Vårdhemmen. Alla vårdhem i Askersund är stängda och det är bra i dessa tider. Lite tråkigt bara att inte kunna hälsa på brorsan som finns på ett boende.

Bron till Borgmästareholmen. Det verkar finnas en lösning på problemet med bron. Det är bra att slippa den tröttsamma debatten om vems fel det var att bygget gick snett. Politikerna får väl dela på ansvaret.



Grand Konditori vid Sundsbrogatan

Uncategorised Posted on fre, mars 20, 2020 23:37:15

Grand konditori vid Sundsbrogatan var en gång i tiden Askersunds stora inneställe när det gällde att fika och köpa bröd. Åtminstone på dagtid. På kvällarna var det andra fik som gällde. Stället låg strategiskt i sparbankshuset. Grand hade en mängd stamgäster som kom varje dag.

Bild: Ingvar Björck

Märtha Gustafsson. Bilden är från 1945. Husen i bakgrunden är rivna.

Sundsbrogatan på 50-talet med Grand till höger.

Till vänster ägaren Einar Andersson och längst fram fru Annie

Annie Andersson och bagaren Oskarsson

Busschaufförerna var ett givet gäng. En annan stamgäst var konstnären Folke Dahlberg. När han inte fanns på sin ö ute Vättern, tog han alltid en halv kaffe och en bulle på Grand. Mina starkaste minnen är när morsan Gunborg hade varit till stan och handlat med sig mandelkubbar eller någon bakelse från Grand. Då var det fest nere vid Gårdsjön. När jag blivit lite äldre var Grand ett givet fikaställe.

Tyvärr försvann Grand konditori i början på 80-talet. Annie och Einar Andersson drev rörelsen med framgång under många år. När stället bytte ägare gick sämre. Senare skulle banken ta över hela huset och då fanns det inte plats för ett konditori. Många askersundare tyckte det var bedrövligt. Grand var ett ställe som alltid funnits för många. Under sommarmånaderna drev Grand också servering på berget i Stadsparken. Huset finns kvar på berget, men har på senare år blivit skolmuseum.

Kungens pappa  prins Gustaf Adolf på besök i Askersund 1935.  Bilden utanför Grand Konditori 

Grands  uteservering intill Sundsbrogatan

Förr i tiden var det inte fult att röka som i dag. Inne på konditorierna låg röken tät . Det bröd som gästen inte orkade med räknades av när det var dags för betalning och togs kanske fram när det var dags för nästa gäst. Det var aldrig någon som klagade över att brödet luktade rök. Åtminstone var det så på Grand konditori i Askersund i mitten av 40-talet. Det berättade Märtha Gustafsson en gång för mej. Hon arbetade där som servitris. Märtha var 18 när hon flyttade från Skyllberg till Askersund. Senare bosatte hon sig i Kumla.

”Jag trivdes bra med kamraterna, men inte med bostaden. Jag som var bortskämd med eget rum hemma fick dela bostad med en annan tös. Och det var inte roligt. Jag hade 70 kronor i månadslön, plus fri mat och bostad. Sen fick jag dricks så jag blev ”uppskattad” till 125 kronor. Förmiddagspasset började klockan sju och pågick till sena eftermiddagen. Kvällspasset började klockan elva på förmiddagen och slutade klockan tio på kvällen. På söndagarna var det stängt mellan elva och tretton. Då skulle folk gå i kyrkan” berättade Märtha.

Konstnären Folke Dahlberg var en av många stamgäster på Grand. Han tog alltid en halv kaffe och bulle. Och så rökte han mycket till det.

”Det var noga med att vi hade vit blus och svart kjol. Det var innan nylonrockarnas tid. Och att vara utan strumpor var inte att tänka på. En av stamgästerna på Grand var konstnären Folke Dahlberg. Han beställde alltid en halv kaffe och en bulle. Han rökte väldigt mycket, minns jag. Då och då dök hans fru upp på konditoriet för att få tala med honom. Hon var textillärare i Askersund , medan han mest vistades ute på Vättern. Deras träffpunkt var konditoriet”, Upplyste Märtha.

Bild: Mikael Mogren 

Bild: Mikael Mogren 

”Det var ruschigt värre på populära Grand. Inte minst på fredsdagen 1945. Att kriget var slut skulle naturligtvis firas med kaffe och tårta. Helt annorlunda var det den dag då andra världskriget bröt ut. Jag mins att en grannfru hamstrade toppsocker medan en annan tog ut alls sina pengar från banken. Hon var rädd att staten skulle konfiskera alla pengarna”, berättade Märtha.

Vykort. Under många år drev Grand kaffestugan uppe i Stadsparken. Stugan finns fortfarande kvar på berget.

Som vanligt har  Linus Larsson hjälpt till med en del bilder från hans stora arkiv



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund de senaste veckorna

Uncategorised Posted on mån, mars 16, 2020 15:50:53

Nybygget vid Vårdcentralen  Askersund är  imponerande . Både  invändigt-och utvändigt. Har följt bygget  på nära håll genom  med fotouppdrag  hos Länsgårdar. Vissa utrymmen  är  klara medan det jobbas  hårt i andra delar av  byggnaden. Utvändigt händer det  också grejer som det brukar heta. Lägger  ut  lite bilder för den som är  intresserad.

Övergång mellan nya  och gamla byggnaden



Kalle i Gårdsjövik fick pokal som intresserad bandyåskådare

Uncategorised Posted on fre, mars 13, 2020 14:29:15

Kalle Karlsson i Gårdsjövik var en trogen besökare på IFK Askersunds bandymatcher. Och han blev också belönad för sin trohet mot IFK och bandyn. Kalle tilldelades nämligen en unik fin pokal av förening. Han fick en pokal med inskriften: ” Intresserad åskådare-hederspris”. Året var 1940. Har aldrig tidigare hört att någon i publiken fått en utmärkelse i form av en pokal.

Kalle var en trogen supporters  vid IFK:s hemmamatcher i bandy.

Bild:Lisa Hjalmarsson 

Att Kalles pokal blev aktuell just nu beror på att dottern Inger röjde i en garderob hemma vid Gårdsjövik för  några dagar sedan. Och där stod pokalen efter pappan. Hon tog kontakt med mej och ville skänka den till IFK Askersund för en plats i klubbrummet på Solberga. Har lovat att förmedla gåvan. Ska också uppmana IFK:s styrelse att ge Inger ett säsongskort till fotbollen som tack. Bandy finns ju inte längre så hon kan inte följa i pappa Kalles fotspår.

Pokalen som Kalle förärades med  för sina  insatser som åskådare

IFK Askersunds bandylag  1938. Ett lag som Kalle  i Gårdsjövik följde.

I klubbrummet finns en stor samling både av pokaler, vimplar och lagbilder. Senaste tillskottet i klubbrummet är en modell av gamla IP som Boris Gorek gjorde till ett skyltfönster hos färghandlare Jonny Sundberg vid torget. Jonny och Boris tog kontakt med mej om jag vill ha modellen personligen eftersom jag bidragit med en del bilder och information. Förklarade vänligt och tacksamt för de båda att den passade bättre i IFK:s klubbrum. Och där är den nu.

Från IFK:s klubbrum

Från IFK:s klubbrum



Gamla T-bryggan vid Strandparken i Askersund

Uncategorised Posted on tis, mars 10, 2020 17:33:28

Bryggorna vid Strandparken i Askersund ska flyttas österut. Anledningen är att inte alla båtplatser kan hyras ut på grund av det låga vattenståndet. Platserna längst in mot land går inte att hyra ut. Det är för grunt. Bryggorna ska placeras efter varandra i en L-form har jag läst i tidningen. Flytten ska enligt beräkningarna kosta 250 000 kronor. Det är politisk oenighet var pengarna till flytten ska hämtas. I övrigt är man eniga om att bryggorna  måste flyttas.

T-bryggan till vänster på vykortet.

Personligen tycker jag det är lite synd att de som beslutade om bryggornas nuvarande placering inte tittade på gamla bilder och vykort. Då hade inte flytten var nödvändig. Under många år fanns en T-brygga i Strandparken. Det var en brygga med platser för mindre båtar som ledde ut till den stora bryggan och djupare vatten där de större båtarna låg. Något liknande som man tänkt sig i dag, fast nu som en L-form. Lägger med bilder så alla som läser kan se. Lågt vattenstånd vissa år är ingen nyhet.

Bryggorna vid Strandparken som ska flyttas

Vän av ordning påpekar säkert att båtarna är mycket större och finare i dag och behöver djupare vatten. Men djupare vatten behövdes också tidigare. Därför var bryggan utformat som ett T. Kontentan av det här är att titta på gamla bilder och vykort innan beslut fatta.  Det är  ingen skam och man kan ha nytta av det.  Gamla T-bryggan byggdes inte bara för skoj skull, utan det fanns en tanke bakom.

Gamla T-bryggan

Bild: Lars Samuelsson

Gamla T-bryggan 

Bild från Leif Linus samling

T-bryggan passade bra för  ombyte  vid bandymatcher. En bild från 50-talet.



Min tidingskrönika 8 mars

Uncategorised Posted on sön, mars 08, 2020 09:33:21

Den årliga Bokrean är årets höjdpunkt för mej. Och för många andra förstås. Tycker det är mycket trevligt att titta, bläddra och känna på alla böcker. Vackra och bra böcker är svårt att få nog av. Askersundarna kan ju också glädja sig åt att det finns en bokhandel i stan, trots hård konkurrens från näthandeln.

Böcker -böcker . Bild från biblioteket i Askersund

Vi hade ganska många böcker hemma när jag växte upp. Och det berodde på att farsan var ombud för FIB-böckerna där alla klassiska arbetarförfattare medverkade. Det kanske är som att svära i kyrkan men det var inga böcker som lockade mej. Det handlade om mycket om fattigdom och umbärande av olika slag och var mycket tunglästa. Jag behövde inte läsa om det. Kände till det ändå. Men jag förstår att historien måste berättas.  Farsan var en usel bokförsäljare och det resulterade i att de flesta böcker blev kvar i hemma i bokhyllan. Memoarer, biografier, tidningen SE, Rekord-Magasinet, All-Sport, och idrottsböcker lockade mej mera. Då kunde jag drömma mej bort en stund från vardagen. Det sägs att de som gillar biografier inte har något eget liv, men jag tycker att jag har det.

På baksidan av Rekord-Magasinet fanns en lagbild. Lärde mej snabbt namnen på spelarna utantill sedan jag tjatat att på någon att läsa för mej. Det här var några år före skolåldern. Många trodde att jag kunde läsa redan då men så var det inte. Jag lärde mej utantill som en psalmvers. Minns fortfarande gamla landslag från 40-och 50-talet  i huvudet. Tala om onödigt vetande. Brukar stämma av lite med kompisen Kenth. Han har ett mycket bredare minne än vad jag har. Kenth brukar ofta toppa tipspromenaderna när länet idrottssällskap har möten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lagbild på OS-laget i fotboll 1948. Det blev guld. På bilden saknas Knut Nordahl som var skadad.

Under många år sysslade jag med bokbinderi som hobby hos Bertil Sandèn i Åsbro.  En mycket trevlig sysselsättning för den som tycker om böcker. Manuellt bokbinderi är ett tyvärr ett yrke som håller på att försvinna. Jag band bland annat in tidningarna Kalle Anka och Kamratposten åt ungarna till tjocka böcker i snygga band. Tror att folk blev imponerade när ungarna satt och läste tjocka böcker, därmed inget ont sagt om Kamratposten och Kalle Anka.

Så här i bokreatider skänker jag en tanke till alla duktiga författare. Det är ett tufft jobb. Det ska bli bra och böckerna ska förhoppningsvis få många läsare. Något som man aldrig vet i förväg. För några år sedan gjorde jag och fotograf Ullabritt Jonsson en bok om småstaden Askersund med bilder. Ett trevligt jobb men med press på att det ska bli bra. Det krävs också marknadsföring och reklam. Klart det går att göra som potatishandlare Tore i Svinnersta alltid gjorde i sina annonser.  Hans budskap var: ”Inga garantier ”. Det fungerade när det gällde potatis, men tveksamt när det gäller böcker. Där måste det finnas garantier på baksidan av boken att den är läsvärd och intressant.



Förslag om ett nytt Kallbadhus vid Alsen i Askersund

Uncategorised Posted on ons, mars 04, 2020 16:35:57

Miljöpartiet  har lämnat in en motion till fullmäktige om uppförande av kallbadhus, omklädningsrum  och bastu vid Alsen i anslutning till Askersund.

Miljöpartiet skriver:”Vår tids starka intresse för motion, friskvård, friluftsliv och vinterbad har inneburit ett stort nyttjande av de kallbadhus som finns i andra kommuner.

I Askersund finns en aktiv grupp med vinterbadare. För att stötta dessa själar och på samma gång göra staden ännu mer attraktiv förslår vi byggandet av en anläggning med kallbadhus, omklädningsrum och bastu. Detta kallbadhus skulle kunna bli ett fint landmärke och ytterligare stärka kommunen som besöksmål. Ett kallbadhus skulle passa synnerligen bra in i varumärket ’Den hemliga skärgården’.

Verksamheten i kallbadhuset skulle vara hälsobefrämjande, ge möjlighet till social gemenskap och kunna skapa mervärde vid konferensarrangemang. Ett kallbadhus kan erbjuda tid för avkoppling, eftertanke och stillhet, och utgöra en motpol till dagens stressiga samhälle. Projektet ligger väl i linje med planerna som kommunens strandutvecklingsgrupp arbetar med. Vi vill att Askersunds kommun utreder möjligheten att skapa ett kallbadhus med omklädningsrum och bastu.

Askersund den 3 mars 2020

Miljöpartiet i Askersunds kommun genom

Margareta Widell” .


Gamla Kallbadhuset i  Strandparken en gång i tiden 

En gång i tiden fanns det ett stiligt och välbesökt kallbadhus vid kanten av Strandpromenaden i Askersund. Huset uppfördes 1925 efter ritningar av teckningslärare Kurt Grönvall. Det hade funnits ett badhus
tidigare på samma ställe men som nu ersattes av det nya fina efterlängtade bygget.

Simskola i kallbadhuset med Svante Eriksson som simlärare.
Borgmästare Bretzner delar ut simmärken.

1953 upphörde badhuset att användas som offentlig
badinrättning. Badsugna personer fick mot avgift disponera nycklar till huset för att kunna njuta av ett bad. Med åren stod tyvärr huset och förföll. Politikerna ansåg att en upprustning skulle bli för kostsam och oekonomisk. I slutet av 60-talet revs huset under proteser från den dåvarande Badhusföreningen. Med facit i hand kan man tycka det var helt fel att riva. Särskilt nu som det ska ske friluftssatsningar nästgårds ute på Borgmästareholmen. Kallbadhuset hade passat fint in i satsningen.

Många kommuner har varit mycket rädda om sina gamla
kallbadhus. Det har kommit ut flera böcker om badhus, där kommunerna stolt visar upp sina gamla vackra byggnader. Helena Lind och fotografen Bert Leandersson, har gett ut en mycket läsvärd bok med just namnet ”Kallbadhus”.

När kallbadhuset i Askersund revs var det inte så
mycket diskussioner om att bevara gamla kulturbyggnader . Rivning av läktaren på gamla idrottsplatsen i Askersund som var från 1925 är ett annat tråkigt exempel på hur det gick till. Förstår att man inte kan bevara alla gamla byggnader, men kallbadhuset och läktaren var ändå lite speciella för askersundarna under lång tid. Kurt Grönvall var också mannen bakom ritningarna till idrottsplatsen som invigdes 1925. Två byggnader som hade varit värda att bevara tycker jag med facit i handen. I dag är synen på gamla kulturbyggnader lite annorlunda än i
slutet på 60-talet.

Mars 1925
Bandymatch på Alsen med kallbadhuset i bakgrunden.
Annons från 1927

När kallbadhuset skulle byggas 1925 så tog ett gäng
byggintresserade personer hand om det hela på entreprenad. ”Ett experiment som är värt framgång”, ansåg politikerna i stadsfullmäktige. På den här den tiden var det mycket bråkigt mellan arbetsgivare och arbetare som ledde till strejker. Politikerna tyckte det var skönt att slippa ifrån byggansvaret för första gången. Byggarna fick en summa på 12.390 kronor till badhusbygget.
Kravet i början på året var att bygget skulle vara färdigt till den 1 juni.
Skulle det dra ut på tiden skulle det bli böter med 25 kronor för varje missad dag. Men bygget stod färdigt som
beräknat. De modiga byggarna var Arvid Pettersson, A. Kjellgren, John Forss, Emil Andersson och Ivar Larsson. Invigningen skedde i augusti 1925.
Augusti 1925
——————————————-

Båtresan till Borgmästareholmen från det gamla kallbadhuset

Rivning av gamla badhuset.

Äldre askersundarna minns säkert det gamla badhuset
med en avdelning för damer och för herrar. Simskolorna hölls också i
kallbadhuset. På samma plats i dag finns en båtbrygga strax intill bron till Borgmästareholmen. Som tur är finns det bilder och vykort hur det såg ut en gång i tiden.

Rivning av kallbadhuset i slutet av 60-talet.

Bilder har Leif Linus ställt upp med från sitt stora
arkiv. Klippen kommer från gamla Askersunds-Tidning



Tivedsloppet på skidor

Uncategorised Posted on sön, mars 01, 2020 19:49:02

Per-Olof Lundin IFK Askersund vann Tivedsloppet 1956 i rykande snöstorm

Längtar ni efter snö  och skidåkning? Men det ser mörkt ut med snö  och skidåkning just nu. Många tittar säkert  på Vinterstudion i tv och blir sugna. Som att åka Vaslaoppet I dag är det Zinkgruvans IF som står för skidsporten i Sydnärke. Både med åkare och en fin anläggning.  För i tiden var det ett antal klubbar som hade skidsport på sina program. Tivedsloppet i Askersund var den stora skidhändelsen i syd under många år, men mera om det senare.

Bengt Rehnvall, IFK, har också vunnit Tivedsloppet. Bengt blev  också 36:a i Vasaloppet en gång, förutom att han var svensk mästare  i maraton 1954.

Själv har jag alltid varit en urusel skidåkare. Det var andra vintersporter som gällde när jag var aktiv. Men jag gjorde faktiskt ett tappert försök i en korpstafett tillsammans med mina bröder en gång för länge sedan. Brorsan Karlherbert och jag var aktiva inom idrotten på den tiden och hade skaplig kondition. Men vi hade ingen skidteknik. Det går inte att halvspringa sig igenom ett skidlopp, även om det bara råkar vara en korptävling. Min skidkarriär fick ett snabbt slut när PRO lag 2 passerade ute i spåret. En gammal man med en härlig skidteknik susade förbi. Och han hade också vallat sina skidor fick jag höra efter målgången.

IFK Askersund arrangerade under många Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade då namnet Askersundsloppet. Det ändrades sedan året efter till Tivedsloppet , med start i Ljungås och målgång vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan).

Senare blev det start och mål vid gamla IP. Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan göra en krok in mot staden via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken. Som grabb följde jag många Tivedslopp från toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken. Det var många blåbär som drattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande målet på IP. Bara det drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken.  Längden på loppet var runt 3 mil, med  flera vätskekontroller. En del stannade länge vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.

Arthur Östring Zinkgruvan dominerade skidtävlingarna i syd i slutet på 30-talet och börja av 40-talet. Han van Tivedsloppet ett antal gånger

Sydnärkes skidkung i slutet på 30-talet och början på 40-talet var Arthur Östring från Zinkgruvan. Han dominerade stort. Han vann fem-sex Tivedslopp. Det kan väl nämnas att loppet ställdes in 1938-39, på grund av snöbrist. På 50-talet dominerade IFK-arna Per-Olof Lundin och Bengt Rehnvall. De kanske inte vann alla gånger, men de var ständigt med i toppen.

Från det första loppet 1936 kan berättas att åkarna startade två och två från Ljungås skola. Matkontrollen fanns vid Uvaberget mellan Askersund och Olshammar. Det var 14 kilometer dit. I täten låg Gustav Nyberg , Skyllberg och Arthur Östring, Zinkgruvan. De slängde i sig lite varmt sockervatten för att sedan fortsätta ett stycke på Olshammarsvägen och in mot Boda. Mellan Uvaberget och Nordhammar hände inte något mellan de båda tätmännen. Östring hade startat en minut efter Nyberg , så hans slutseger var i det närmaste klar vid Nordhammar. De två sista kilometerna över Alsen in mot gamla Folkskolan blev en ren spurtsträcka.

Östring går i mål vid gamla Folkskolan i Askersund vid det första Tivedsloppet 1936. Första året var namnet ”Askersundsloppet”

Nyberg ledde med fem meter fram till järnvägsstationen , innan Östring satte in slutspurten. Med den segern blev Arthur Östring skidhistoriens förste Sydnärkesmästare. I segerintervjun förklarade Östring att banan var alldeles för lätt. Han tyckte det bara var gärden och sjöar att åka över. Inget vidare kraftprov. Segraren uppmanade också intervjuaren att komma upp till Zinkgruvan, där det verkligen fanns lite backar att kämpa i. Men Östring var inte ensam om att klaga på den lätta banan. Även tvåan skogsarbetare Nyberg, var missnöjd med den lätta banan. På den tiden skulle alla skidåkare vara skogsarbetare för att nå framgång. Yrket gav styrka och hårdhet. Men det var då det…

Kalle Pettersson, hade ofta den olympiska tanken i huvudet när han åkte Tivedsloppet. Det viktigaste är inte att vinna, det viktigaste är att deltaga.

IFK hade ett bra skidgäng på 40-talet. På bilden Rune Wiktorsson, John Karlsson och Erik Jonsson

Skolans skidtävling med start vid busstation. En 50-talsbild.

Bild från Leif Linus samling.

Det var lite om skidåkning och mitt eget tillkortakommande i den ärofyllda sporten.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Uncategorised Posted on tis, februari 25, 2020 17:06:33

Nu har  också en del trappräcken kommit upp i nybygget vid   Vårdcentralen. Ett av konstverken  lyser  också i entrén. Det händer  också mycket annat i byggnaden. Besiktningar  pågår  också.

Foajén med kiosk 

Gången mellan nya  och gamla byggnaden



Min tidningskrönika den 23 februari 2020

Uncategorised Posted on sön, februari 23, 2020 09:42:20

Följer ni ”Auktionssommar” och ”Antikrundan” på tv?  Det gör jag. Ni kanske också är förtjusta i loppmarknader?  I så fall är ni precis som nästan alla andra. Enligt mätningar är det mycket populära program som många följer med trevliga programledare som Sofia Rågenklint och Ann Lundberg. Tycker man lär lite sig av experternas kunskap. Det kan ju aldrig vara fel

Har inte varit på så många auktioner, men en gång var turen på min sida. Hade lovat en dotter att ropa in en gammal resväska för en billig penning. Hon skulle måla på den. Ropade fem kronor och auktionist Olle Kindbom slog blixtsnabbt. Ingen hann att bjuda mer än jag. Men det varken jag eller Olle visste var att den gamla resväskan var fylld av blått garn.  Men det visste några kvinnor som blev upprörda över Olles snabbhet med klubban. Vi hade inte öppnat väskan. Ägaren hade varit sjöman och köpt garnet på några av sina resor. Jag stickar inte men de fanns dom som hade glädje mitt fynd.

En gammal fotbollskompis hade den märkliga vanan att ropa på allt, men buden var aldrig högre än 15 kronor.  Och det var inte bara för att jäklas. Han var sådan. På den tiden fanns det en auktionist som hade auktioner inne på gamla hotell gården. Auktionisten var en allvarlig man med hett humör. Han blev sur och menade att fotbollskompisen alltid missbjöd. Men auktionisten fick sin revansch. Vid ett tillfälle skulle han ropa ut ett stort cykelställ med tak som brukar finnas utanför hyreshus. Kompisen bjöd som vanligt 15 kronor och den allvarliga auktionisten slog direkt. Där stod kompisen med ett stort cykelställ som måste fraktas bort på något sätt. Minns inte hur han gjorde. Det kanske står kvar

Erik Lind

Bild:Ullabritt Jonsson 

Själv brukar jag gå på auktionskammaren i Askersund vid förhandsvisningarna. Jag har till och med ett eget kundnummer, som gör att jag kan lämna skriftliga bud och vänta på att auktionist Erik Lind ska ringa. Men det händer sällan. Det handlar mest om böcker. Buden är tydligen för låga. I Askersund går många på auktion enbart för att lyssna på Erik. Han är populär. Jag har upptäckt att många som går runt och tittar har block och penna med sig. De kollar, vänder och vrider på prylarna och skriver upp. Nästa gång ska jag också ta med mig block och penna för att låtsats jag minsann också är kunnig. Det inger respekt. Men sedan vad jag skriver är en annan sak.

När det gäller loppmarknader startade vi här hemma själva en egen ”loppis” för några år sedan. Vi skulle flytta från hus till lägenhet och ställde ut allt som vi inte kunde ta med på altanen. Folk fick köpa och lägga pengarna i glasburk Vi hade redan flyttat men våra trevliga gamla grannar Maj-Britt och Östen plockade in glasburken på kvällarna. Vi blev av med prylarna och lite pengar blev det i glasburken. Folk är   ärliga.



OAS en välkänd hörna vid Sundsbrogatan -Storgatan

Uncategorised Posted on tor, februari 20, 2020 13:22:40

Askersunds-Tidning skrev 1947 att ett av stadens mest välkända hörn låg i korsningen Storgatan-Sundsbrogatan, där Lek och Bo finns i dag. Och det är väl fortfarande ett känt hörn, åtminstone för alla barn som längtar efter nya leksaker. Som tur är finns det också en del artiklar för vuxna. Ingen behöver lämna butiken tomhänt. På den tiden disponerade klädbutiken OAS större delen av lokalerna ut mot torget.

En bild från början av 1960 talet då OAS fanns kvar i stan

Bengt Pettersson och Maja Karlsson

Birgit Olsson

Anledningen till att gamla AT uppmärksammade OAS just då, var att det hade förflutet 65 år sedan Otto August Olsson lade grunden till företaget. Vid den tiden var Ottos son Simon chef för firman. Det här hänt mycket i OAS-huset genom åren. Och nya förändringar är på gång. Lek och Bo ska byta ägare. Själv kommer jag inte ihåg mer än hälften av vad som hänt. Men det kanske finns någon som läser det här och kan fylla på?

Förr låg det en bokhandel i huset vid sidan om där Lek och Bo finns i dag. Där finns Letex i dag. Som jag minns har det nog mest varit klädeshandlare i lokalen genom åren. När den branschen började svikta slängde ägarna in handduken för gott. OAS hade på sin tid både dam-och herrkläder. Företaget var framgångsrikt, men det var innan folk kunde åka till Marieberg och Motala och handla kläder. De flesta hade fullt upp att bara ta sig in till stan från nuvarande kommunens ytterområden på den tiden. Letex verkar dock ha hitta sin nisch, som det heter på ett lite mera affärsmässigt språk.

En man som hette A G Lindborg drev klädbutiken vid torget innan OAS tog över. Lindborg drev sin rörelse med framgång, även om han råkade ut för en del otrevliga saker. Som inbrott. Jo det fanns inbrottstjuvar även på den tiden, om nu någon mot förmodan inte trodde det. I en tidning från 1911 kan man läsa att Lindborg drabbades av ett inbrott i sin butik. Någon hade tagit sig in och stulet ”en kavaj, ett par korderjosbyxor(?) , strumpor, samt växelkassan”. Värdet på stöldgodset låg runt 25 kronor. I växelkassan låg en femma. Tjuven hade brutit sönder det stora hänglåset på affärsdörren med ett järn som hade stulits hos en Eriksson i Stadskvarn strax norr om Askersund. Samtidigt tog sig tjuven in den intilliggande bokhandeln med falska nycklar. Där blev bytet 50 kronor. Tidningen var helt säker på tjuven kände till brottsplatsen mycket väl. Brandvakten Karlsson och postbiträdet Malm hade på natten också uppmärksammat en person som med raska steg gick in i en port. Lindborg uppgav i sin efterlysning på tjuven att den stulna rocken var av” gråmelerad duffel med blått cheviotfoder och byxorna av smårandigt tyg”.

Vem var då Otto August Olsson, som såg till att OAS fanns så många år vid torget i Askersund? Han föddes i Borås, var annars för en textilhandlare ?

Redan vid 12 års ålder började hans affärsbana då han gick från dörr till dörr i Borås och sålde småprylar ur en korg. Efter några år erbjöds han plats hos en handlare i Toarps socken. Handlaren hade ett 20-tal ”drängar” som gick runt på bygden och sålde allt från bomullstyger till schalar. Otto August hade hela tiden siktet inställd att bli egen företagare. Han sparade en liten slant och köpte in ett litet lager av varor.

På 1860-talet öppnades Borås –Herrljunga järnväg till Otto August stora lycka. Han kunde med järnväg ta sig ut i Sverige på marknader och torgdagar. År 1881 köpte Otto August en jordlott strax norr om järnvägsstationen i Hallsberg och där lade han grunden för sitt företag. Han byggde en gård på sin jordlott, där det fanns en depå av varor. Därifrån drog han sedan ut på marknader och torgdagar . Så småningom hittade också en del kunder till depån i Hallsberg. Senare blev det också butiker både i Hallsberg och Askersund.

Bokhandeln i grannbutiken till OAS drevs under många år av originelle Josua Larsson.  Han började som bokhandlarbiträde  hos Arvid Carlsson, men tog sedan över. Arvid var mera filosofiskt lagd  än Josua.  Ett ordspråk som han myntade var : Krig det är farligt, men  punsch är gott”. Josua  var inte mycket för att folk stod länge och valde mellan böcker, vykort och andra varor. Han var lite otålig och påpekade också ibland att det var dags att bestämma sig. Han sålde också penninglotter som var en mycket stor sak på den tiden. Det var långt före skraplotternas tid. Minns jag rätt var det dragning den 15 i varje månad. Då var det alltid stor uppståndelse hos Josua. Var det någon askersundare som kammade hem högvinsten ?

Bokhandlare Josua Larsson. En verklig Askersundsprofil

Mitt emot bokhandeln ute på torget hade föreningarna sina lottkiosker. Minns att Josua gisslade lottförsäljarna hårt. Han tyckte det var ”skitlotter” som bara gav lite kaffe i vinst. Annat var det med hans lotter som kunde ge miljoner. Josua tyckte att folk skulle strunta i ”skitlotterna” och istället samla ihop pengar till en ”riktig” lott hos honom.

Det är trevligt att det finns butiker som fortfarande går bra i OAS-huset. Och bra för askersundarna.



Vedhuggningskommittè i Askersund

Uncategorised Posted on fre, februari 14, 2020 10:31:09

Vedhuggning har kommit i ropet igen. Kanske dags att bilda en kommitté igen i Askersund.

Rubrikerna är från 1947

Direktör Franzén på Askersundsverken lånade ut en bil till frivilliga vedhuggningen 1947.

ASKERSUND. För mycket länge sedan, närmare bestämt 1947, bilades en kommitté i Askersund som skulle ordna med frivillig vedhuggning. Det var föreståndaren vid arbetsförmedlingen som organiserade det hela. Går man runt i dagens villaområden så sysslar en del  just frivillig vedhuggning. Ved som ska användas för uppvärmning av villor, eller bara för lite mys pys framför brasan ruskiga höstkvällar.

1947 handlade det hela om samhällsnytta av ett helt annat slag. Det var stor brist på fossila bränslen vid den här tiden, så åtgången av ved mycket stor. Bränslesituationen i landet var mycket allvarlig. För att hålla igång industrin behövdes stora mängder ved. Alla kommunala instanser behövde ved i avsaknad av olja för att värma upp sina lokaler. Samma var det för uppvärmning av bostäder. Så var det över hela Sverige.

Olika myndigheter och organisationer i Stockholm enades om att försöka intressera svenska folket för fritidshuggning. Uppmaningen var att varje arbetsduglig person skulle hjälpa till . Naturligtvis utan betalning. Arbetet organiserades på olika sätt. En del i form av kvällsarbete, och en del i form av huggardagar. I det senare fallet uppmanades industrierna att ges sina anställda ledigt vissa dagar för hugga i skogen.

Ett stort problem för den frivilliga vedhuggningen var bristen på verktyg. Länsarbetsnämnden hade 400 verktygssatser och det förslog inte på långa vägar. Arbetsförmedlingen hade dock fria händer att köpa in verktyg så fort det fanns några att tillgå.

För att uppmuntra huggarna delades ett litet rockmärke i form yxa ut till alla. För 10 meter ved fick huggarna en bronsyxa, för 25 meter en silveryxa och för 100 en guldyxa. Vidare fick bäste huggaren i länet en olympiaresa i pris. På en del platser ställde lottakåren upp med förplägnad. På några plaster ordnades också underhållning.

Vid den första sammankomsten i Askersund undrade rektor Frendel om det var tillåtet att köpa upp massaved för husbehovsbränsle. Det blev ett blankt nej. Däremot var det tillåtet att köpa skog på rot, även om det inte var så lämpligt att hugga meterved av. Ett stort problem var hur huggarna skulle ta sig till den plats där veden skulle huggas upp. En del som hade anmält sig som frivilliga vedhuggare bodde långt från huggarplatsen. Problemet med transporter i Askersund löstes dock snabbt. Direktör Franzén på Askersundsverken ställde välvilligt en bil till huggarkommitténs förfogande.

Många askersundare ställde också upp och skänkte priser till huggarna. Direktör Karl Nilsson vid Trikåfabriken skänkte ett presentkort på 50 kronor. Askersunds köpmannaförening ville inte vara sämre utan skänkte tre presentkort värd 70 kronor styck. Men det var nog olympiaresan som lockade många energiska huggare. 1948 gick sommarolympiaden i London med stora svenska framgångar.

Eftersom det är så många som ägnar sig åt frivillig vedhuggning i dag, kanske det är dags med en liten organisation igen. Det behöver inte vara någon kommunal kommitté utan bara en liten förening där man kan dryfta vedhuggningens för –och nackdelar. Och lottakåren -om det finns  någon sådan i Askersund  i dag- får gärna ställa upp med lite god förtäring om det skulle vara så. Själv myseldar jag bara lite ibland. Och veden som jag har var färdighuggen när den kom till mej, så jag är inte riktigt kvalificerad. Men det finns många andra som verklig uppfyller alla krav. Det är bara att ta en runda i villaområdena.



Det händer mycket på nybygget vid Vårdcentralen

Uncategorised Posted on tis, februari 11, 2020 19:21:01

En del av  rummen vid  nybygget vid Vårdcentralen i Askersund är städade  och klara. Markplaneringen är  också på gång. Det  händer  massor av saker varje vecka jag besöker bygget med min kamera.  Den senaste tiden  har det  också varit ett antal visningar  i den nya byggnaden. Diskussioner om hyror är också aktuella. För sådana diskussioner  finns andra forum. Jag vill bara visa bilder  från bygget.



Min tidningskrönika 9 februari

Uncategorised Posted on sön, februari 09, 2020 09:19:10

Kataloger med vårens mode börjar fylla brevlådorna. Har aldrig varit så intresserad av sådan litteratur. Brukar köpa det jag behöver utan tänka så mycket på mode. Alltid blir det populärt och inne någon gång resonera jag. Faktum är att jag ändå gjort en investering på sistone. I en ny keps. Man måste ändå se lite skaplig ut. Kepsen jag bär på vinjettbilden har hängt med i några år och stämmer inte riktigt med verkligheten. Bilden är flera år gammal.

Ibland när jag är ute och springer i toppluva känner inte folk igen mej.  ”Jasså är det du, såg inte att det var du utan keps”, säger folk. Det är bara att konstatera det inte jag som satt avtryck hos folk, utan kepsen. Men jag står ut med det. Borde bli sponsrad av en fabrikant när jag tänker efter.

Ska väl också säga att det inte bara mode som dyker upp i reklamen i min postlåda. Blad med bygg-och elektronikprylar fyller också brevlådan ibland. Men jag behöver varken skruvdragare eller äggkokare för att nämna något.  Frukostäggen kör jag i åtta minuter i gryta på spisen med hjälp av en äggklocka som jag alltid gjort.

Det är viktig att handla på hemmaplan lyder reklamen för att handeln ska överleva.  I Askersund i mitt fall. Brukar tala om det med vänner när vi möts på stormarknaden Marieberg i Örebro. Vi tycker det är för jäkligt att inte handla hemma i Askersund. Och att vi är på Marieberg är naturligtvis bara en tillfällighet.  Vi skulle ändå till USÖ eller något sådant. Själv åker jag till Marieberg bara som en liten utflykt och avbrott i pensionärslivet. Det är som en stor fritidsgård med mat, fika och allt som hör till. För det mesta handlar jag ändå på hemmaplan och det  blir inte så ofta och inte så mycket.

Det där med mode och klädinköp kan vara knepigt ibland. Tror aldrig jag provat ett plagg i en butik.  Och jag tycker också inköpen ska gå i en viss ordning. En bekant till mej skulle köpa en slips. När han hade gjort det frågade expediten vänligt om det skulle var något mera. ”Jag kan ta en överrock också” blev svaret och det gjorde att expediten blev helt ställd. Så bör det inte gå till när man köper kläder. Det gäller att börja i rätt ände. Med strumpor och uppåt. Om inte annat för att slippa chocka snälla expediter.

Birger

Bild : Kjell Johansson

När vi ändå är inne på mode och kläder minns jag vännen Birger. Han var lite eljest och höll sig lite utanför samhällets normer men mycket allmänbildad. Birger läste allt han kom över. Han var lika klädd både sommar som vinter. Många tyckte lite synd om Birger och gav honom kläder. Han var vänlig. Tackade och tog emot. Jag hälsade på honom ibland i en liten röd stuga på Norra Bergen där han bodde i slutet av sitt liv.  Kunde bara konstarterna att han kunnat öppna en andrahandsaffär med kläder om det varit så. Birger tog emot kläder men använde väldigt lite av det han fick till skänks. Men han ville inte såra vänliga givare.



Lägenheter i gamla Samrealskolan

Uncategorised Posted on ons, februari 05, 2020 19:00:15

Gamla Samrealskolan i Askersund är under förvandling. Den invändiga rivningen är i full gång. Askersundsbostäder ska bygga åtta lägenheter i den gamla skolbyggnaden. Det är Åv-Bygg i Åsbro som ska göra jobbet. Markarbetena är också i full gång. Har lovat att följa bygget med min kamera. Bilder som ska gå på bostadsbolagets hemsida under nyheter. En del kommer jag också att köra på min egen blogg. Inflyttningen beräknas  till december. Vad jag förstår  är  intresset mycket stort för att få bo i Samrealskolan. Håll till godo: 



Lär känna din stad -utställning i Sjöängen

Uncategorised Posted on fre, januari 31, 2020 10:33:34

Lär känna din stad! Det är ett ämne som eleverna vid särskolan Knopen vid Sjöängsskolan i Askersund jobbar med under några månader.  Arbetet har nu resulterat i en utställning i Sjöängens foajé. Eleverna har gjort modeller av byggnader i Askersund som sticker ut i stadsbilden.  Landskyrkan, Vattentornet, byggnader i hamnområdet för att nämna några. Eleverna har använt olika material till byggnaderna. Utställningen kommer att finnas under några veckor. Ett råd till besökarna är att ta med mobilen och använda QR-koden (optisk avläsning).  Genom koden går det också att få muntlig information om husen.

Elever och lärare har gjort ett fint arbete om något så viktigt som stadens historia och byggnader. Informationen har hämtas in på olika sätt genom personliga besök, fotografering och i bloggar på nätet.

QR -kod


Satsningen på Norra Bergen i Askersund är igång

Uncategorised Posted on tis, januari 28, 2020 19:00:28

Askersudsbostäder har börjat jobbet med satsningen på Norra Bergen. Det handlar då om markarbeten och ledningsdragningar. Gamla Samrealskolan ska byggas om till hyreslägenheter. De stora lönnträden vid trappan som under sommarhalvåret skymde skolan från Stora Bergsgatan har till att börja sågats ner. Det ska bli nyplanteringar.

28 januari 2020

Jag utfärdar också en reservation för trädsorten som kapats. Kunskapen om träd är inte min starka sida. Intill stubbarna fanns i alla fall torkade lönnlöv. Vän av ordning kanske undrar hur jag kan veta att det är den sortens löv när jag inte känner till träden. Tar då nytta av mina idrottskunskaper som gammal sportjournalist. Kandas ishockeylag kallas ”lönnlöven” och hade just ett sådant löv på sina tröjor som finns vid trappan. Långsökt men så är det. Ibland kan man ha nytta av sådant.

Kanadas ishockeytröjor.   Samma sorts  löv som vid Samrealskolan. 

Jag och många med mej har trott att träden vid trappan är en mycket gammal plantering men så är det inte. Det är bara att titta på gamla bilder.  Har en bild på konstnär Börje Sandelin från 1959 där han står vid trappan. Då fanns det inga träd.  Men lönnar-om det är så- verkar växa snabbt.

Beslut om att bygga Samrealskolan togs 1905. Årtalet som också står på fasaden. Invigningen skedde några år senare i januari 1907. Inflyttning hade då pågått under året. Byggmästare var N.J Ackzell Katrineholm och Viktor Forss, Askersund. Bygget kostade då 59.786 kronor. Det tillkom också en del kostnader för markförberedelser.

Lägger med  några bilder som visar utvecklingen.

26 januari 2020 

Bild  sommaren 2013 

På vykortet står årtalet  långt upp  på byggnaden. Det  flyttades ner  till ingången.

Bild från 1959 på konstnär Börje Sandelin.  Då fanns  det  inga träd  på gården .



Persienner på plats i nybygget vid Vårdcentralen

Uncategorised Posted on mån, januari 27, 2020 18:55:36

Det är  full fart  i  alla våningarna på nybygget vid Vårdcentralen i Askersund. Senast träffade jag på några som satte upp persienner . Och det är  minsann ett antal   fönster att jobba med i den stora byggande. Gången  mellan gamla  och nya byggnaden  börjar också bli klar.

Gången mellan de  båda  byggnaderna för  någon vecka sedan.

Gången mellan byggnaderna i dag.

Den blivande entrén 



Min tidningskrönika 26 januari 2020

Uncategorised Posted on lör, januari 25, 2020 23:17:48

Jag har tagit för vana att gå och lyssna på Askersunds fullmäktige i Sjöängen. Det är möten en gång i månaden. Kanske en gammal yrkesskada efter att ha följt kommunens politiker att antal år son journalist. Samhällsintresset finns kvar. Brukar ha sällskap med några få åhörare och ett antal ersättare. Måste också erkänna att en bidragande orsak till mina besök också är att jag bara bor ett stenkast från Sjöängen. Bekvämt och bra.

Just nu rasar debatten om skolnedläggelser. Inga lätta politiska beslut. En del sågar förslagen och en del andra tycker det är det enda rätta för att spara pengar. Det är väl så demokratin ska fungera. Olika åsikter.  Betygen på politikerna kommer valdagen. Har man följt sina vallöften? Minns när jag skulle börja skolan i slutet på 40-talet. Då försvann ett antal bygdeskolor, bland annat Läggesta skola där vi bodde. Hörde aldrig några protester. Så var det på den tiden. Mina föräldrar hade heller ingen röst i samhället. Ingen skulle ha brytt sig.

Under en period kallades det politiska läget i Askersund för ”Grönköping” i media. Då fanns det mindre oppositionspartier som var emot det mesta. Minns att ordförande i fullmäktige, Norefors, vädjade till mej på skämt att jag skulle skriva Jönköping istället för Grönköping. Det skulle se bättre ut. En ledande politiker i ett oppositionsparti kom alltid in på redaktionen dagen efter fullmäktige och ville rätta till en del formuleringen. Det blev så klart nej från min sida. Förklarade att han fick stå för vad hans sagt på fullmäktige. Han tyckte då att jag böjde nacken för de stora och slog mot de små när han inte fick sin vilja igenom. Så skulle dagens politiska råd, Caroline och Anna, naturligtvis aldrig göra.

Har ofta funderat på vad som hänt om det funnits Facebook och likande vid den tiden. Det skulle förmodligen varit rena drömmen för de små oppositionspartierna i Askersund när det stormade som värst. En gillaknapp på Facebook.  Där kan man i dag följa det politiska läget och vad folk sympatiserar med och med vilka på gillaknappen.

Bröllopskort duger  inte  längre  som legitimation. Det okända  paret har inget med texten att göra.

När jag är ändå är inne på det här med datorer måste man i dag ha ett Bank-ID för att komma vidare i många fall. Jobbigt. Jag kan inte ens rätta stryktipset utan ett Bank -ID. Nej annat var det förr med id-handlingar. Vännen Viola som arbetade på Systembolaget i Askersund under många år berättade för mej att det krävdes legitimation med foto vissa tider på dygnet. Hon mindes ett gammalt par som stod och väntade och inte vågade fram till disken. Viola förklarade till slut att det var deras tur. Kvinna berättade då att de inte hade någon legitimation med foto, men hade istället tagit med sig ett vanligt familjefoto där båda fanns med. De fick så klart handla. Viola  är snäll. I dag skulle det inte ha räckt med ett bröllopsfoto.



Granen på Askersunds torg ifrågasatt

Uncategorised Posted on tor, januari 23, 2020 16:44:38

Ska det finns någon julgran på torget i Askersund eller inte? Ja det är en fråga som tekniska förvaltningen har synpunkter på med anledning av att torget ska renoveras. Skrivelsen från förvaltningen nedan:

En bild från 50-talet med granen på Askersunds torg

”Synpunkter till estetiskt och funktionellt råd avseende renovering av torget i Askersund från Tekniska förvaltningen

Under rubriken ”Vad torget i huvudsak skall användas till” vill tekniska förvaltningen föreslå att den nuvarande utsmyckningen vid juletid, med en stor gran med belysning, mitt på torget, övervägs.

Att hitta, fälla och transportera in en gran samt resa den på torget, och när julen är slut, fälla den och transportera bort den kräver både förberedelser och förhållandevis mycket arbetstid (2 man, 6-7 dagar) för att utföras. Vid resning av granen och montering av belysningen behöver speciell lyftutrustning hyras in. Under senare år har det också varit svårt att hitta en lämplig gran, i rätt storlek, som står så till, att den kan fällas och transporteras till torget utan att den skadas alltför mycket.

Tekniska förvaltningen föreslår att utsmyckningen vid juletid förändras så att den blir enklare att hantera och därmed minimerar tidsåtgång för uppsättning/nedtagning (2 man, 2 dagar).

Ett alternativ skulle kunna vara att liknande girlanger som sitter över Sundsbrogatan hängs upp mellan de lyktstolpar som ”omringar” torget. Man skulle också kunna tänka sig montage av ljusslingor i de mindre träd som står i refugen mot Sundsbrogatan. Uppsättning och nedtagning skulle likt girlangerna över Sundsbrogatan kunna skötas av Askersund i centrum varvid tidsåtgången ytterligare kan minskas (0 man, 0 dagar)

Effekten av förändringen blir att tidsåtgången för att julsmycka torget avsevärt minskar och därmed blir betydligt billigare.

Not: Granen på hamntorget skall naturligtvis vara kvar. Den är betydligt mindre och hör till den”.



Hamnmagasinet- köttbesiktningsbyrån som blev kulturhus

Uncategorised Posted on tis, januari 21, 2020 23:28:34

Gamla Hamnmagasinet i Askersund har förvandlats från köttbesiktningsbyrå till något av kulturens högborg. Det har visserligen tagit ett några år men nu är det faktum. Något som hamnjobbarna en gång i tiden knappast kunde drömma när de slet med lasten från båtarna i hamnen. Då var byggnaden just ett magasin. Och under en period en lokal för köttbesiktning. Från början av 30-talet och en bit framåt.

Hamnen med Hamnmagasinet

Bild: Anton Tannerstad

Att få en köttbesiktningsbyrå var stort. I riksdagshuset fastställdes taxan för besiktningen i Askersund. Det fanns en större våg för vägning upp till 300 kilo.  I tidningsreferat kunde man läsa distriktsveterinär Östberg fick stiga upp tidigare än vanligt premiärdagen i december 1932. Det fanns också ett särskilt rum för kött som man misstänkte inte var helt i sin ordning. I det lilla kontoret fanns nämligen ett trikinmikroskop.

I dag är bottenvåningen fylld med små butiker och hantverkare. På övervåningen finns konsthallen och auktionskammaren. Under en period fanns där också ”Båt-Harry” Karlssons museum med bilder och information  om sjöfarten  på Vättern.

Under ett antal år var magasinet en verklig huvudvärk för beslutsfattarna hur underligt det låter i dag. Vad skulle den gamla byggande användas till? Skulle den rivas eller rustas. De politiska partierna kom senare att använda magasinet som lockbete i valrörelserna. Det fanns massor av förslag. Många var mycket fantasirika. Det handlade om att förvandla byggnadens bottenvåning till en saluhall. Fiskbutik, glashytta, och keramikverkstad var andra förslag. Som alltid handlade det om pengar. Hur mycket skulle satsningen få kosta? En del av verksamheterna blev också verklighet, som keramikverkstaden och glashyttan. Den senare finns inte kvar längre.

En äldre  nattbild på Hamnmagasinet

Ett mycket radikalt förslag var att flytta fram magasinet fem meter! Enligt många politiker var det ett utmärkt förslag. På det viset skulle man slippa den läckande stenmuren som finns på baksidan.  En del undrade om det inte var bättre att plocka bort stenmuren än att flytta hela magasinet. Men det blev det inte någon flytt, på grund av allt för höga kostnader.

Nu har det gått 31 år sedan Gösta Svensson blåste invigningsfanfaren och alla verkar vara nöjda med satsningen som gjordes på Hamnmagasinet. Förmodligen av de mera lyckade satsningar som gjorts. Magasinet har blivit ett verkligt dragplåster i hamnområdet. En turistattraktion.  Hur skulle det ha sett i hamnen utan magasinet…

Kan väl heller inte undgå att nämna att en riktig trotjänare i magasinet är min bror, keramikern Karlherbert.  Verkstaden har funnits i byggnaden sedan invigningen 1989.  Nu är det barnbarnet Sandra driver verksamheten.  Brukar inte skriva så mycket om släkten men jag tycker brorsan är värt uppmärksamheten även om han nu inte är aktiv på grund av sjukdom.



När Askersund hade tullar

Uncategorised Posted on lör, januari 18, 2020 11:00:41

Tullavgifter blir allt vanligare. Biltullar i Stockholm och avgift för att åka över nya bron i Motala. Bara för att nämna något.Tullavgifter är en återgång till gamla tider. I Askersund fanns förr tre tullstugor. En vid Sundsbron, en vid Norrtull och en vid Östertull. Det senare huset finns bevarat i Askersunds hembygdsgård. Stugan kom dit på 30-talet. Den stod öster om Tullplan innan den fraktades upp till hembygdsgården.

Östra tullstugan i sitt ursprungsläge i närheten av Tullplan. I bakgrunden Klippan. Från Leif Linus arkiv.

Reportage från Askersunds-Tidning 1925

Askersund hade fått rättigheter att få ta upp tullavgifter av folk som kom från
landet in till stan för att sälja livsmedel. Vid varje tullstuga fanns en bom
mitt över gatan. Ingen släpptes in till stan förrän tullavgiften var erlagd.

Tullavgiften växlade i storlek beroende på vilka varor som skulle försäljas i stan. Tullstugorna tillhörde staden. Den som skötte det hela fick bo hyresfritt i stugan och fick dessutom en liten avlöning som ”tullnär”.

Farsan Sven tillverkade en gång i tiden modeller av tullstugan. De finns bevarade i hembygdsföreningens samlingar.

I hembygdsföreningens jubileumsskrift  till medlemmarna finns det mera att läsa om stugan vid Östertull. Kan också nämna att farsan Sven gjorde ett antal miniatyrer av tullstugan som skulle användas till sparbössor att ställa ut i stadens butiker. Pengarna skulle gå till föreningens verksamhet. Stugorna finns bevarade i hembygdsgården, men någon insamling blev det aldrig.

PS! Min blogg byggde på tidningsuppgifter från mitten av 20-talet. Då var man helt övertygade om att östra tullstugan hade
klarat sig undan storbranden 1776. Men man hade fel. I hembygdsföreningens jubileumsskrift kan man läsa att det gjorts en dendrokronologisk datering av stockarna i stugan och den visar träden var fällda vintern 1780-1781, vilken visar sig att stugan är byggd några år senare. Dendrokronologi är en metod att datera träden efter dess
årsringar.



Bygget vid Vårdcentralen i början på året

Uncategorised Posted on mån, januari 13, 2020 19:22:59

Det är full fart på nybygget igen vid Vårdcentralen i Askersund efter helguppehållet.  Just nu pågår  murning vid den  kiosk som ligger vid stora entrén. Vi akustiksten är det som gäller.  Några  håller  också på att färdigställa  gången mellan nya  och gamla  byggnaden.

Kiosken vid stora entrén. Murning med akustiksten.