Postad av Ove Danielssonlör, november 28, 2020 14:45:36
På gården där jag bor vid Stöökagatan i Askersund , hade under många år skomakare Bernhard Andersson sin verksamhet. Det lilla verkstadshuset finns kvar och jag ser det från mitt rumsfönster när jag sitter och skriver. En påminnelse varje dag om en svunnen tid då det inte behövdes så stora lokaler för att jobba ihop till levebrödet. I dag är Bernhards verkstad förråd till lägenheten intill. Några har undrat över hur han fick plats i sin lilla verkstad. Något som jag aldrig tänkte på när jag lämnade skor för lagning hos Bernhard. Bloggen handlar om Bernhard och hur han tänkte. Ägare till gården i dag är Askersundsbostäder.
En gång i tiden fanns det ett stort antal skomakare i stan. Många hette Fagerberg och Lundstedt. Bernhard var gift med en kvinna som var född Fagerberg så allt hänger ihop. Svågrarna Viktor och Sigfrid lärde också upp Bernhard i skomakaryrket. Bernhard bodde i ett hus strax intill sin verkstad där Skolmuseet fanns en gång. Han hade nära till jobbet om man säger så. I dag är byggnaden omgjord till lägenhet igen.
Bernhard stängde sin verkstad 1967. Då hade han varit skomakare i 42 år. Vid det tillfället var han stans ende skomakare fyllda 70. Senare kom skomakare Leijon och efter honom vännen Ingvar Nordgren. Han hade växlat om från kontorist till skomakare. I dag är det Kajsa Caris -Ekefall, som håller Askersunds långa skomakartraditioner uppe.
Bernhard sålde sin verkstad för några hundralappar.
-Jag har min pension och så får jag lite pengar från ATP-fonden, så nog klarar jag mej, förklarade Bernhard nöjt i en avskedsintervju.
År 1908 kom Bernhard till Askersund från Hammar. Efter olika jobb blev han så skomakare. Var man gift med en Fagerberg så var det skomakaryrket som gällde.
-Man får inte jobba efter årstiderna precis. Kundernas intresse går första även om sommarsolen lockar till små utflykter på mopeden. Under sommaren finns det jobb för tv-tre skomakare men vinterhalvåret är det sämre ställt, berättade Bernhard, med utsikt från sitt lilla fönster ut mot Stöökagatan.
-Genom mitt fönster ser jag askersundarna passera revy. Jag kan följa livet i den lilla staden. Vid mitt skomakarbord har gubbarna suttit i skymningen för att prata om det som sker i det som synes ske. Så det blir aldrig långsamt för min del, konstaterade Bernhard i tidningsintervjun.
Bernhard menade redan 1967 att skomakaryrket var dömt att försvinna. Kajsa är i dag ett undantag i Askersund.
-Många av stadens borgare har genom åren lagat sina skor hos mej, berättade Bernhard, medan han talade sig varm för en pris snus.
-Snus stärker och piggar upp. Nu har ju ungdomen tagit efter oss gubbar, konstaterade Bernhard, som var något av skomakaryrkes filosof.
Skomakare Anderssons gladaste och ljusaste upplevelser var en sväng med sin kära moped. Och det fortsatte han med så länge han kunde. Det här var lite om en skomakare som fanns i sin lilla verkstad vid Stöökagatan.
