Det är inte längre väder och vind som gäller när jag träffar folk på stan. Om jag i min ålder överhuvudtaget ska vara på stan? Nu handlar det mest om coronaviruset. Och det är ju förståeligt. Själv har jag klarat mig som tur är och känner ingen heller som drabbats. Vad jag minns har jag bara blivit smittad en gång av ett virus. Det var påssjuka och jag blev sängliggande. Jag gick fortfarande i skolan. Året var 1956. Det finns en anledning till att jag minns det så tydligt. Det var OS i Cortina och jag låg och lyssnade på de svenska framgångarna med Jernberg och Sigge-skrinnare på vår gamla radio. Tur i oturen kan man säga. Framgångarna piggade upp i feberyran.
Regeringen har beslutat ett förbud mot evenemang med mer än 500 personer. Det ställer förstås till stora problem vid olika publikarrangemang. Någon sa till mig att det skulle bli samma problem för alla föreningar och deras kommande årsmöten. Men jag undrar. Tror aldrig jag varit på ett årsmöte med så mycket folk. Möjligen Örebro läns idrottshistoriska sällskap. Några föreningar har redan ställt in sina årsmöten. Det kanske är bäst att vara på den säkra sidan. Läste i en tidning om en fotbollsmatch i Östergötland. Någon vädjade ironiskt till de tre som brukar komma till matcherna att inte sitta nära varandra.
Sjukvården vill inte att folk kommer i ”onödan” till vårdcentralerna nu i coronatider. Själv brukar jag inte besöka läkare ofta, så för min del är det inga problem. En gång om året brukar jag gå till doktor Magnusson i Askersund. En slags besiktning precis som jag gör med bilen. Senast jag lämnade in bilen var en fjäder i framvagnen trasig. Vet inte vad Magnusson kommer fram till men det är inte aktuellt med någon fjäder. Kanske någon led. För några år sedan kollade en idrottsläkare mina knän men avrådde från operation just då. ”Det var inte mycket helt där” förklarade han, men jag lider inte särskilt mycket av mina trasiga knän så det får rulla på.
Under min aktiva tid fick jag en spark på foten som svullnade. Gick för en gång skull upp till sjukstugan i Askersund för att få lite smärtstillande. Där träffade jag en läkare som undrade om det var nödvändigt att spela fotboll. Vad svarar en haltande fotbollsspelare på det? Ett rakt besked utan någon läkarinsats.
Det är numera vanligt med kramar och pussar när folk möts. Vad jag förstår måste det bli ett uppehåll på det med tanke på coronasmittan. Brukar se tv-programmet ”Husdrömmar”. Där finns en arkitekt som använder sig av båda sakerna när han möter folk. Bara det brukar ta en del av programmet. Vad jag förstår måste nu arkitekten lugna ner sig och alla andra som använder den hälsningsmetoden. Och det blir bra för mig som bara vill se själva bygget.
Tre bra saker
Frisk luft. Det är skönt att komma ut för att jogga och promenera. Just nu ska man i min ålder inte träffa så mycket folk. Då är mina aktiviteter perfekta.
Vårdhemmen. Alla vårdhem i Askersund är stängda och det är bra i dessa tider. Lite tråkigt bara att inte kunna hälsa på brorsan som finns på ett boende.
Bron till Borgmästareholmen. Det verkar finnas en lösning på problemet med bron. Det är bra att slippa den tröttsamma debatten om vems fel det var att bygget gick snett. Politikerna får väl dela på ansvaret.
