Blog Image

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Hanna Ljungqvists fotoalbum är en bildskatt från Askersund

Uncategorised Posted on tis, mars 24, 2020 15:18:59

Genom familjen Jonsson, Bygget, har jag fått tillgång till telegrafkommissarie Hanna Ljungqvist fotoalbum med många Askersundsbilder från början av 1900-talet. En bildskatt.  Jag har tidigare publicerat  bilder  från  Hanna Ljungqvist album men så här  i coronatider  kanske det finns tid att studera lite extra på bilderna. Lite nostalgi  och hur det såg ut  i stan förr i tiden. Nyttigt för alla, inte  minst för dagens politiker.

Hanna Ljungqvist avled 1974.  Hon var född 1884 i Askersund. Hennes pappa var kyrkoherde. Efter att ha genomgått elementarskolan för flickor och hushållsskolan Fleurie (Tingshuset) blev hon elev vid telegrafstationen i Askersund. Från 1928 var hon telegrafkommissarie i Askersund och var det fram till pensioneringen. En släkting till familjen Jonsson arbetade som hushållerska åt Hanna. Hon kallades allmänt för ”Tant-Lisa”. Det är genom henne och familjen Jonsson som albumet räddas till eftervärlden. Visar upp några bilder ur albumet. Familjen har copyright på bilderna, bara  som lite information

Storgatan Torget
Tingshuset
Kungabesök i Askersund
Östra Tullstugan

Storgatan

Stora Bergsgatan med Hanna Ljungqvists hus

Tant Lisa

Familjefoto Ljungqvist
Hanna Ljungqvist


Min tidningskrönika 22 mars

Uncategorised Posted on sön, mars 22, 2020 14:27:26
”Året var 1956. Det var OS i Cortina och jag låg och lyssnade på de svenska framgångarna med Jernberg och Sigge-skrinnare på vår gamla radio”
”En gång om året brukar jag gå till doktor Magnusson i Askersund. En slags besiktning precis som jag gör med bilen”
Ove Danielsson
Ove Danielsson

Det är inte längre väder och vind som gäller när jag träffar folk på stan. Om jag i min ålder överhuvudtaget ska vara på stan? Nu handlar det mest om coronaviruset. Och det är ju förståeligt. Själv har jag klarat mig som tur är och känner ingen heller som drabbats. Vad jag minns har jag bara blivit smittad en gång av ett virus. Det var påssjuka och jag blev sängliggande. Jag gick fortfarande i skolan. Året var 1956. Det finns en anledning till att jag minns det så tydligt. Det var OS i Cortina och jag låg och lyssnade på de svenska framgångarna med Jernberg och Sigge-skrinnare på vår gamla radio. Tur i oturen kan man säga. Framgångarna piggade upp i feberyran.

Regeringen har beslutat ett förbud mot evenemang med mer än 500 personer. Det ställer förstås till stora problem vid olika publikarrangemang. Någon sa till mig att det skulle bli samma problem för alla föreningar och deras kommande årsmöten. Men jag undrar. Tror aldrig jag varit på ett årsmöte med så mycket folk. Möjligen Örebro läns idrottshistoriska sällskap. Några föreningar har redan ställt in sina årsmöten. Det kanske är bäst att vara på den säkra sidan. Läste i en tidning om en fotbollsmatch i Östergötland. Någon vädjade ironiskt till de tre som brukar komma till matcherna att inte sitta nära varandra.

Sjukvården vill inte att folk kommer i ”onödan” till vårdcentralerna nu i coronatider. Själv brukar jag inte besöka läkare ofta, så för min del är det inga problem. En gång om året brukar jag gå till doktor Magnusson i Askersund. En slags besiktning precis som jag gör med bilen. Senast jag lämnade in bilen var en fjäder i framvagnen trasig. Vet inte vad Magnusson kommer fram till men det är inte aktuellt med någon fjäder. Kanske någon led. För några år sedan kollade en idrottsläkare mina knän men avrådde från operation just då. ”Det var inte mycket helt där” förklarade han, men jag lider inte särskilt mycket av mina trasiga knän så det får rulla på.

Under min aktiva tid fick jag en spark på foten som svullnade. Gick för en gång skull upp till sjukstugan i Askersund för att få lite smärtstillande. Där träffade jag en läkare som undrade om det var nödvändigt att spela fotboll. Vad svarar en haltande fotbollsspelare på det? Ett rakt besked utan någon läkarinsats.

Det är numera vanligt med kramar och pussar när folk möts. Vad jag förstår måste det bli ett uppehåll på det med tanke på coronasmittan. Brukar se tv-programmet ”Husdrömmar”. Där finns en arkitekt som använder sig av båda sakerna när han möter folk. Bara det brukar ta en del av programmet. Vad jag förstår måste nu arkitekten lugna ner sig och alla andra som använder den hälsningsmetoden. Och det blir bra för mig som bara vill se själva bygget.

Tre bra saker

Frisk luft. Det är skönt att komma ut för att jogga och promenera. Just nu ska man i min ålder inte träffa så mycket folk. Då är mina aktiviteter perfekta.

Vårdhemmen. Alla vårdhem i Askersund är stängda och det är bra i dessa tider. Lite tråkigt bara att inte kunna hälsa på brorsan som finns på ett boende.

Bron till Borgmästareholmen. Det verkar finnas en lösning på problemet med bron. Det är bra att slippa den tröttsamma debatten om vems fel det var att bygget gick snett. Politikerna får väl dela på ansvaret.



Grand Konditori vid Sundsbrogatan

Uncategorised Posted on fre, mars 20, 2020 23:37:15

Grand konditori vid Sundsbrogatan var en gång i tiden Askersunds stora inneställe när det gällde att fika och köpa bröd. Åtminstone på dagtid. På kvällarna var det andra fik som gällde. Stället låg strategiskt i sparbankshuset. Grand hade en mängd stamgäster som kom varje dag.

Bild: Ingvar Björck

Märtha Gustafsson. Bilden är från 1945. Husen i bakgrunden är rivna.

Sundsbrogatan på 50-talet med Grand till höger.

Till vänster ägaren Einar Andersson och längst fram fru Annie

Annie Andersson och bagaren Oskarsson

Busschaufförerna var ett givet gäng. En annan stamgäst var konstnären Folke Dahlberg. När han inte fanns på sin ö ute Vättern, tog han alltid en halv kaffe och en bulle på Grand. Mina starkaste minnen är när morsan Gunborg hade varit till stan och handlat med sig mandelkubbar eller någon bakelse från Grand. Då var det fest nere vid Gårdsjön. När jag blivit lite äldre var Grand ett givet fikaställe.

Tyvärr försvann Grand konditori i början på 80-talet. Annie och Einar Andersson drev rörelsen med framgång under många år. När stället bytte ägare gick sämre. Senare skulle banken ta över hela huset och då fanns det inte plats för ett konditori. Många askersundare tyckte det var bedrövligt. Grand var ett ställe som alltid funnits för många. Under sommarmånaderna drev Grand också servering på berget i Stadsparken. Huset finns kvar på berget, men har på senare år blivit skolmuseum.

Kungens pappa  prins Gustaf Adolf på besök i Askersund 1935.  Bilden utanför Grand Konditori 

Grands  uteservering intill Sundsbrogatan

Förr i tiden var det inte fult att röka som i dag. Inne på konditorierna låg röken tät . Det bröd som gästen inte orkade med räknades av när det var dags för betalning och togs kanske fram när det var dags för nästa gäst. Det var aldrig någon som klagade över att brödet luktade rök. Åtminstone var det så på Grand konditori i Askersund i mitten av 40-talet. Det berättade Märtha Gustafsson en gång för mej. Hon arbetade där som servitris. Märtha var 18 när hon flyttade från Skyllberg till Askersund. Senare bosatte hon sig i Kumla.

”Jag trivdes bra med kamraterna, men inte med bostaden. Jag som var bortskämd med eget rum hemma fick dela bostad med en annan tös. Och det var inte roligt. Jag hade 70 kronor i månadslön, plus fri mat och bostad. Sen fick jag dricks så jag blev ”uppskattad” till 125 kronor. Förmiddagspasset började klockan sju och pågick till sena eftermiddagen. Kvällspasset började klockan elva på förmiddagen och slutade klockan tio på kvällen. På söndagarna var det stängt mellan elva och tretton. Då skulle folk gå i kyrkan” berättade Märtha.

Konstnären Folke Dahlberg var en av många stamgäster på Grand. Han tog alltid en halv kaffe och bulle. Och så rökte han mycket till det.

”Det var noga med att vi hade vit blus och svart kjol. Det var innan nylonrockarnas tid. Och att vara utan strumpor var inte att tänka på. En av stamgästerna på Grand var konstnären Folke Dahlberg. Han beställde alltid en halv kaffe och en bulle. Han rökte väldigt mycket, minns jag. Då och då dök hans fru upp på konditoriet för att få tala med honom. Hon var textillärare i Askersund , medan han mest vistades ute på Vättern. Deras träffpunkt var konditoriet”, Upplyste Märtha.

Bild: Mikael Mogren 

Bild: Mikael Mogren 

”Det var ruschigt värre på populära Grand. Inte minst på fredsdagen 1945. Att kriget var slut skulle naturligtvis firas med kaffe och tårta. Helt annorlunda var det den dag då andra världskriget bröt ut. Jag mins att en grannfru hamstrade toppsocker medan en annan tog ut alls sina pengar från banken. Hon var rädd att staten skulle konfiskera alla pengarna”, berättade Märtha.

Vykort. Under många år drev Grand kaffestugan uppe i Stadsparken. Stugan finns fortfarande kvar på berget.

Som vanligt har  Linus Larsson hjälpt till med en del bilder från hans stora arkiv



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund de senaste veckorna

Uncategorised Posted on mån, mars 16, 2020 15:50:53

Nybygget vid Vårdcentralen  Askersund är  imponerande . Både  invändigt-och utvändigt. Har följt bygget  på nära håll genom  med fotouppdrag  hos Länsgårdar. Vissa utrymmen  är  klara medan det jobbas  hårt i andra delar av  byggnaden. Utvändigt händer det  också grejer som det brukar heta. Lägger  ut  lite bilder för den som är  intresserad.

Övergång mellan nya  och gamla byggnaden



Kalle i Gårdsjövik fick pokal som intresserad bandyåskådare

Uncategorised Posted on fre, mars 13, 2020 14:29:15

Kalle Karlsson i Gårdsjövik var en trogen besökare på IFK Askersunds bandymatcher. Och han blev också belönad för sin trohet mot IFK och bandyn. Kalle tilldelades nämligen en unik fin pokal av förening. Han fick en pokal med inskriften: ” Intresserad åskådare-hederspris”. Året var 1940. Har aldrig tidigare hört att någon i publiken fått en utmärkelse i form av en pokal.

Kalle var en trogen supporters  vid IFK:s hemmamatcher i bandy.

Bild:Lisa Hjalmarsson 

Att Kalles pokal blev aktuell just nu beror på att dottern Inger röjde i en garderob hemma vid Gårdsjövik för  några dagar sedan. Och där stod pokalen efter pappan. Hon tog kontakt med mej och ville skänka den till IFK Askersund för en plats i klubbrummet på Solberga. Har lovat att förmedla gåvan. Ska också uppmana IFK:s styrelse att ge Inger ett säsongskort till fotbollen som tack. Bandy finns ju inte längre så hon kan inte följa i pappa Kalles fotspår.

Pokalen som Kalle förärades med  för sina  insatser som åskådare

IFK Askersunds bandylag  1938. Ett lag som Kalle  i Gårdsjövik följde.

I klubbrummet finns en stor samling både av pokaler, vimplar och lagbilder. Senaste tillskottet i klubbrummet är en modell av gamla IP som Boris Gorek gjorde till ett skyltfönster hos färghandlare Jonny Sundberg vid torget. Jonny och Boris tog kontakt med mej om jag vill ha modellen personligen eftersom jag bidragit med en del bilder och information. Förklarade vänligt och tacksamt för de båda att den passade bättre i IFK:s klubbrum. Och där är den nu.

Från IFK:s klubbrum

Från IFK:s klubbrum



Gamla T-bryggan vid Strandparken i Askersund

Uncategorised Posted on tis, mars 10, 2020 17:33:28

Bryggorna vid Strandparken i Askersund ska flyttas österut. Anledningen är att inte alla båtplatser kan hyras ut på grund av det låga vattenståndet. Platserna längst in mot land går inte att hyra ut. Det är för grunt. Bryggorna ska placeras efter varandra i en L-form har jag läst i tidningen. Flytten ska enligt beräkningarna kosta 250 000 kronor. Det är politisk oenighet var pengarna till flytten ska hämtas. I övrigt är man eniga om att bryggorna  måste flyttas.

T-bryggan till vänster på vykortet.

Personligen tycker jag det är lite synd att de som beslutade om bryggornas nuvarande placering inte tittade på gamla bilder och vykort. Då hade inte flytten var nödvändig. Under många år fanns en T-brygga i Strandparken. Det var en brygga med platser för mindre båtar som ledde ut till den stora bryggan och djupare vatten där de större båtarna låg. Något liknande som man tänkt sig i dag, fast nu som en L-form. Lägger med bilder så alla som läser kan se. Lågt vattenstånd vissa år är ingen nyhet.

Bryggorna vid Strandparken som ska flyttas

Vän av ordning påpekar säkert att båtarna är mycket större och finare i dag och behöver djupare vatten. Men djupare vatten behövdes också tidigare. Därför var bryggan utformat som ett T. Kontentan av det här är att titta på gamla bilder och vykort innan beslut fatta.  Det är  ingen skam och man kan ha nytta av det.  Gamla T-bryggan byggdes inte bara för skoj skull, utan det fanns en tanke bakom.

Gamla T-bryggan

Bild: Lars Samuelsson

Gamla T-bryggan 

Bild från Leif Linus samling

T-bryggan passade bra för  ombyte  vid bandymatcher. En bild från 50-talet.



Min tidingskrönika 8 mars

Uncategorised Posted on sön, mars 08, 2020 09:33:21

Den årliga Bokrean är årets höjdpunkt för mej. Och för många andra förstås. Tycker det är mycket trevligt att titta, bläddra och känna på alla böcker. Vackra och bra böcker är svårt att få nog av. Askersundarna kan ju också glädja sig åt att det finns en bokhandel i stan, trots hård konkurrens från näthandeln.

Böcker -böcker . Bild från biblioteket i Askersund

Vi hade ganska många böcker hemma när jag växte upp. Och det berodde på att farsan var ombud för FIB-böckerna där alla klassiska arbetarförfattare medverkade. Det kanske är som att svära i kyrkan men det var inga böcker som lockade mej. Det handlade om mycket om fattigdom och umbärande av olika slag och var mycket tunglästa. Jag behövde inte läsa om det. Kände till det ändå. Men jag förstår att historien måste berättas.  Farsan var en usel bokförsäljare och det resulterade i att de flesta böcker blev kvar i hemma i bokhyllan. Memoarer, biografier, tidningen SE, Rekord-Magasinet, All-Sport, och idrottsböcker lockade mej mera. Då kunde jag drömma mej bort en stund från vardagen. Det sägs att de som gillar biografier inte har något eget liv, men jag tycker att jag har det.

På baksidan av Rekord-Magasinet fanns en lagbild. Lärde mej snabbt namnen på spelarna utantill sedan jag tjatat att på någon att läsa för mej. Det här var några år före skolåldern. Många trodde att jag kunde läsa redan då men så var det inte. Jag lärde mej utantill som en psalmvers. Minns fortfarande gamla landslag från 40-och 50-talet  i huvudet. Tala om onödigt vetande. Brukar stämma av lite med kompisen Kenth. Han har ett mycket bredare minne än vad jag har. Kenth brukar ofta toppa tipspromenaderna när länet idrottssällskap har möten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lagbild på OS-laget i fotboll 1948. Det blev guld. På bilden saknas Knut Nordahl som var skadad.

Under många år sysslade jag med bokbinderi som hobby hos Bertil Sandèn i Åsbro.  En mycket trevlig sysselsättning för den som tycker om böcker. Manuellt bokbinderi är ett tyvärr ett yrke som håller på att försvinna. Jag band bland annat in tidningarna Kalle Anka och Kamratposten åt ungarna till tjocka böcker i snygga band. Tror att folk blev imponerade när ungarna satt och läste tjocka böcker, därmed inget ont sagt om Kamratposten och Kalle Anka.

Så här i bokreatider skänker jag en tanke till alla duktiga författare. Det är ett tufft jobb. Det ska bli bra och böckerna ska förhoppningsvis få många läsare. Något som man aldrig vet i förväg. För några år sedan gjorde jag och fotograf Ullabritt Jonsson en bok om småstaden Askersund med bilder. Ett trevligt jobb men med press på att det ska bli bra. Det krävs också marknadsföring och reklam. Klart det går att göra som potatishandlare Tore i Svinnersta alltid gjorde i sina annonser.  Hans budskap var: ”Inga garantier ”. Det fungerade när det gällde potatis, men tveksamt när det gäller böcker. Där måste det finnas garantier på baksidan av boken att den är läsvärd och intressant.



Förslag om ett nytt Kallbadhus vid Alsen i Askersund

Uncategorised Posted on ons, mars 04, 2020 16:35:57

Miljöpartiet  har lämnat in en motion till fullmäktige om uppförande av kallbadhus, omklädningsrum  och bastu vid Alsen i anslutning till Askersund.

Miljöpartiet skriver:”Vår tids starka intresse för motion, friskvård, friluftsliv och vinterbad har inneburit ett stort nyttjande av de kallbadhus som finns i andra kommuner.

I Askersund finns en aktiv grupp med vinterbadare. För att stötta dessa själar och på samma gång göra staden ännu mer attraktiv förslår vi byggandet av en anläggning med kallbadhus, omklädningsrum och bastu. Detta kallbadhus skulle kunna bli ett fint landmärke och ytterligare stärka kommunen som besöksmål. Ett kallbadhus skulle passa synnerligen bra in i varumärket ’Den hemliga skärgården’.

Verksamheten i kallbadhuset skulle vara hälsobefrämjande, ge möjlighet till social gemenskap och kunna skapa mervärde vid konferensarrangemang. Ett kallbadhus kan erbjuda tid för avkoppling, eftertanke och stillhet, och utgöra en motpol till dagens stressiga samhälle. Projektet ligger väl i linje med planerna som kommunens strandutvecklingsgrupp arbetar med. Vi vill att Askersunds kommun utreder möjligheten att skapa ett kallbadhus med omklädningsrum och bastu.

Askersund den 3 mars 2020

Miljöpartiet i Askersunds kommun genom

Margareta Widell” .


Gamla Kallbadhuset i  Strandparken en gång i tiden 

En gång i tiden fanns det ett stiligt och välbesökt kallbadhus vid kanten av Strandpromenaden i Askersund. Huset uppfördes 1925 efter ritningar av teckningslärare Kurt Grönvall. Det hade funnits ett badhus
tidigare på samma ställe men som nu ersattes av det nya fina efterlängtade bygget.

Simskola i kallbadhuset med Svante Eriksson som simlärare.
Borgmästare Bretzner delar ut simmärken.

1953 upphörde badhuset att användas som offentlig
badinrättning. Badsugna personer fick mot avgift disponera nycklar till huset för att kunna njuta av ett bad. Med åren stod tyvärr huset och förföll. Politikerna ansåg att en upprustning skulle bli för kostsam och oekonomisk. I slutet av 60-talet revs huset under proteser från den dåvarande Badhusföreningen. Med facit i hand kan man tycka det var helt fel att riva. Särskilt nu som det ska ske friluftssatsningar nästgårds ute på Borgmästareholmen. Kallbadhuset hade passat fint in i satsningen.

Många kommuner har varit mycket rädda om sina gamla
kallbadhus. Det har kommit ut flera böcker om badhus, där kommunerna stolt visar upp sina gamla vackra byggnader. Helena Lind och fotografen Bert Leandersson, har gett ut en mycket läsvärd bok med just namnet ”Kallbadhus”.

När kallbadhuset i Askersund revs var det inte så
mycket diskussioner om att bevara gamla kulturbyggnader . Rivning av läktaren på gamla idrottsplatsen i Askersund som var från 1925 är ett annat tråkigt exempel på hur det gick till. Förstår att man inte kan bevara alla gamla byggnader, men kallbadhuset och läktaren var ändå lite speciella för askersundarna under lång tid. Kurt Grönvall var också mannen bakom ritningarna till idrottsplatsen som invigdes 1925. Två byggnader som hade varit värda att bevara tycker jag med facit i handen. I dag är synen på gamla kulturbyggnader lite annorlunda än i
slutet på 60-talet.

Mars 1925
Bandymatch på Alsen med kallbadhuset i bakgrunden.
Annons från 1927

När kallbadhuset skulle byggas 1925 så tog ett gäng
byggintresserade personer hand om det hela på entreprenad. ”Ett experiment som är värt framgång”, ansåg politikerna i stadsfullmäktige. På den här den tiden var det mycket bråkigt mellan arbetsgivare och arbetare som ledde till strejker. Politikerna tyckte det var skönt att slippa ifrån byggansvaret för första gången. Byggarna fick en summa på 12.390 kronor till badhusbygget.
Kravet i början på året var att bygget skulle vara färdigt till den 1 juni.
Skulle det dra ut på tiden skulle det bli böter med 25 kronor för varje missad dag. Men bygget stod färdigt som
beräknat. De modiga byggarna var Arvid Pettersson, A. Kjellgren, John Forss, Emil Andersson och Ivar Larsson. Invigningen skedde i augusti 1925.
Augusti 1925
——————————————-

Båtresan till Borgmästareholmen från det gamla kallbadhuset

Rivning av gamla badhuset.

Äldre askersundarna minns säkert det gamla badhuset
med en avdelning för damer och för herrar. Simskolorna hölls också i
kallbadhuset. På samma plats i dag finns en båtbrygga strax intill bron till Borgmästareholmen. Som tur är finns det bilder och vykort hur det såg ut en gång i tiden.

Rivning av kallbadhuset i slutet av 60-talet.

Bilder har Leif Linus ställt upp med från sitt stora
arkiv. Klippen kommer från gamla Askersunds-Tidning



Tivedsloppet på skidor

Uncategorised Posted on sön, mars 01, 2020 19:49:02

Per-Olof Lundin IFK Askersund vann Tivedsloppet 1956 i rykande snöstorm

Längtar ni efter snö  och skidåkning? Men det ser mörkt ut med snö  och skidåkning just nu. Många tittar säkert  på Vinterstudion i tv och blir sugna. Som att åka Vaslaoppet I dag är det Zinkgruvans IF som står för skidsporten i Sydnärke. Både med åkare och en fin anläggning.  För i tiden var det ett antal klubbar som hade skidsport på sina program. Tivedsloppet i Askersund var den stora skidhändelsen i syd under många år, men mera om det senare.

Bengt Rehnvall, IFK, har också vunnit Tivedsloppet. Bengt blev  också 36:a i Vasaloppet en gång, förutom att han var svensk mästare  i maraton 1954.

Själv har jag alltid varit en urusel skidåkare. Det var andra vintersporter som gällde när jag var aktiv. Men jag gjorde faktiskt ett tappert försök i en korpstafett tillsammans med mina bröder en gång för länge sedan. Brorsan Karlherbert och jag var aktiva inom idrotten på den tiden och hade skaplig kondition. Men vi hade ingen skidteknik. Det går inte att halvspringa sig igenom ett skidlopp, även om det bara råkar vara en korptävling. Min skidkarriär fick ett snabbt slut när PRO lag 2 passerade ute i spåret. En gammal man med en härlig skidteknik susade förbi. Och han hade också vallat sina skidor fick jag höra efter målgången.

IFK Askersund arrangerade under många Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade då namnet Askersundsloppet. Det ändrades sedan året efter till Tivedsloppet , med start i Ljungås och målgång vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan).

Senare blev det start och mål vid gamla IP. Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan göra en krok in mot staden via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken. Som grabb följde jag många Tivedslopp från toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken. Det var många blåbär som drattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande målet på IP. Bara det drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken.  Längden på loppet var runt 3 mil, med  flera vätskekontroller. En del stannade länge vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.

Arthur Östring Zinkgruvan dominerade skidtävlingarna i syd i slutet på 30-talet och börja av 40-talet. Han van Tivedsloppet ett antal gånger

Sydnärkes skidkung i slutet på 30-talet och början på 40-talet var Arthur Östring från Zinkgruvan. Han dominerade stort. Han vann fem-sex Tivedslopp. Det kan väl nämnas att loppet ställdes in 1938-39, på grund av snöbrist. På 50-talet dominerade IFK-arna Per-Olof Lundin och Bengt Rehnvall. De kanske inte vann alla gånger, men de var ständigt med i toppen.

Från det första loppet 1936 kan berättas att åkarna startade två och två från Ljungås skola. Matkontrollen fanns vid Uvaberget mellan Askersund och Olshammar. Det var 14 kilometer dit. I täten låg Gustav Nyberg , Skyllberg och Arthur Östring, Zinkgruvan. De slängde i sig lite varmt sockervatten för att sedan fortsätta ett stycke på Olshammarsvägen och in mot Boda. Mellan Uvaberget och Nordhammar hände inte något mellan de båda tätmännen. Östring hade startat en minut efter Nyberg , så hans slutseger var i det närmaste klar vid Nordhammar. De två sista kilometerna över Alsen in mot gamla Folkskolan blev en ren spurtsträcka.

Östring går i mål vid gamla Folkskolan i Askersund vid det första Tivedsloppet 1936. Första året var namnet ”Askersundsloppet”

Nyberg ledde med fem meter fram till järnvägsstationen , innan Östring satte in slutspurten. Med den segern blev Arthur Östring skidhistoriens förste Sydnärkesmästare. I segerintervjun förklarade Östring att banan var alldeles för lätt. Han tyckte det bara var gärden och sjöar att åka över. Inget vidare kraftprov. Segraren uppmanade också intervjuaren att komma upp till Zinkgruvan, där det verkligen fanns lite backar att kämpa i. Men Östring var inte ensam om att klaga på den lätta banan. Även tvåan skogsarbetare Nyberg, var missnöjd med den lätta banan. På den tiden skulle alla skidåkare vara skogsarbetare för att nå framgång. Yrket gav styrka och hårdhet. Men det var då det…

Kalle Pettersson, hade ofta den olympiska tanken i huvudet när han åkte Tivedsloppet. Det viktigaste är inte att vinna, det viktigaste är att deltaga.

IFK hade ett bra skidgäng på 40-talet. På bilden Rune Wiktorsson, John Karlsson och Erik Jonsson

Skolans skidtävling med start vid busstation. En 50-talsbild.

Bild från Leif Linus samling.

Det var lite om skidåkning och mitt eget tillkortakommande i den ärofyllda sporten.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Uncategorised Posted on tis, februari 25, 2020 17:06:33

Nu har  också en del trappräcken kommit upp i nybygget vid   Vårdcentralen. Ett av konstverken  lyser  också i entrén. Det händer  också mycket annat i byggnaden. Besiktningar  pågår  också.

Foajén med kiosk 

Gången mellan nya  och gamla byggnaden



Min tidningskrönika den 23 februari 2020

Uncategorised Posted on sön, februari 23, 2020 09:42:20

Följer ni ”Auktionssommar” och ”Antikrundan” på tv?  Det gör jag. Ni kanske också är förtjusta i loppmarknader?  I så fall är ni precis som nästan alla andra. Enligt mätningar är det mycket populära program som många följer med trevliga programledare som Sofia Rågenklint och Ann Lundberg. Tycker man lär lite sig av experternas kunskap. Det kan ju aldrig vara fel

Har inte varit på så många auktioner, men en gång var turen på min sida. Hade lovat en dotter att ropa in en gammal resväska för en billig penning. Hon skulle måla på den. Ropade fem kronor och auktionist Olle Kindbom slog blixtsnabbt. Ingen hann att bjuda mer än jag. Men det varken jag eller Olle visste var att den gamla resväskan var fylld av blått garn.  Men det visste några kvinnor som blev upprörda över Olles snabbhet med klubban. Vi hade inte öppnat väskan. Ägaren hade varit sjöman och köpt garnet på några av sina resor. Jag stickar inte men de fanns dom som hade glädje mitt fynd.

En gammal fotbollskompis hade den märkliga vanan att ropa på allt, men buden var aldrig högre än 15 kronor.  Och det var inte bara för att jäklas. Han var sådan. På den tiden fanns det en auktionist som hade auktioner inne på gamla hotell gården. Auktionisten var en allvarlig man med hett humör. Han blev sur och menade att fotbollskompisen alltid missbjöd. Men auktionisten fick sin revansch. Vid ett tillfälle skulle han ropa ut ett stort cykelställ med tak som brukar finnas utanför hyreshus. Kompisen bjöd som vanligt 15 kronor och den allvarliga auktionisten slog direkt. Där stod kompisen med ett stort cykelställ som måste fraktas bort på något sätt. Minns inte hur han gjorde. Det kanske står kvar

Erik Lind

Bild:Ullabritt Jonsson 

Själv brukar jag gå på auktionskammaren i Askersund vid förhandsvisningarna. Jag har till och med ett eget kundnummer, som gör att jag kan lämna skriftliga bud och vänta på att auktionist Erik Lind ska ringa. Men det händer sällan. Det handlar mest om böcker. Buden är tydligen för låga. I Askersund går många på auktion enbart för att lyssna på Erik. Han är populär. Jag har upptäckt att många som går runt och tittar har block och penna med sig. De kollar, vänder och vrider på prylarna och skriver upp. Nästa gång ska jag också ta med mig block och penna för att låtsats jag minsann också är kunnig. Det inger respekt. Men sedan vad jag skriver är en annan sak.

När det gäller loppmarknader startade vi här hemma själva en egen ”loppis” för några år sedan. Vi skulle flytta från hus till lägenhet och ställde ut allt som vi inte kunde ta med på altanen. Folk fick köpa och lägga pengarna i glasburk Vi hade redan flyttat men våra trevliga gamla grannar Maj-Britt och Östen plockade in glasburken på kvällarna. Vi blev av med prylarna och lite pengar blev det i glasburken. Folk är   ärliga.



OAS en välkänd hörna vid Sundsbrogatan -Storgatan

Uncategorised Posted on tor, februari 20, 2020 13:22:40

Askersunds-Tidning skrev 1947 att ett av stadens mest välkända hörn låg i korsningen Storgatan-Sundsbrogatan, där Lek och Bo finns i dag. Och det är väl fortfarande ett känt hörn, åtminstone för alla barn som längtar efter nya leksaker. Som tur är finns det också en del artiklar för vuxna. Ingen behöver lämna butiken tomhänt. På den tiden disponerade klädbutiken OAS större delen av lokalerna ut mot torget.

En bild från början av 1960 talet då OAS fanns kvar i stan

Bengt Pettersson och Maja Karlsson

Birgit Olsson

Anledningen till att gamla AT uppmärksammade OAS just då, var att det hade förflutet 65 år sedan Otto August Olsson lade grunden till företaget. Vid den tiden var Ottos son Simon chef för firman. Det här hänt mycket i OAS-huset genom åren. Och nya förändringar är på gång. Lek och Bo ska byta ägare. Själv kommer jag inte ihåg mer än hälften av vad som hänt. Men det kanske finns någon som läser det här och kan fylla på?

Förr låg det en bokhandel i huset vid sidan om där Lek och Bo finns i dag. Där finns Letex i dag. Som jag minns har det nog mest varit klädeshandlare i lokalen genom åren. När den branschen började svikta slängde ägarna in handduken för gott. OAS hade på sin tid både dam-och herrkläder. Företaget var framgångsrikt, men det var innan folk kunde åka till Marieberg och Motala och handla kläder. De flesta hade fullt upp att bara ta sig in till stan från nuvarande kommunens ytterområden på den tiden. Letex verkar dock ha hitta sin nisch, som det heter på ett lite mera affärsmässigt språk.

En man som hette A G Lindborg drev klädbutiken vid torget innan OAS tog över. Lindborg drev sin rörelse med framgång, även om han råkade ut för en del otrevliga saker. Som inbrott. Jo det fanns inbrottstjuvar även på den tiden, om nu någon mot förmodan inte trodde det. I en tidning från 1911 kan man läsa att Lindborg drabbades av ett inbrott i sin butik. Någon hade tagit sig in och stulet ”en kavaj, ett par korderjosbyxor(?) , strumpor, samt växelkassan”. Värdet på stöldgodset låg runt 25 kronor. I växelkassan låg en femma. Tjuven hade brutit sönder det stora hänglåset på affärsdörren med ett järn som hade stulits hos en Eriksson i Stadskvarn strax norr om Askersund. Samtidigt tog sig tjuven in den intilliggande bokhandeln med falska nycklar. Där blev bytet 50 kronor. Tidningen var helt säker på tjuven kände till brottsplatsen mycket väl. Brandvakten Karlsson och postbiträdet Malm hade på natten också uppmärksammat en person som med raska steg gick in i en port. Lindborg uppgav i sin efterlysning på tjuven att den stulna rocken var av” gråmelerad duffel med blått cheviotfoder och byxorna av smårandigt tyg”.

Vem var då Otto August Olsson, som såg till att OAS fanns så många år vid torget i Askersund? Han föddes i Borås, var annars för en textilhandlare ?

Redan vid 12 års ålder började hans affärsbana då han gick från dörr till dörr i Borås och sålde småprylar ur en korg. Efter några år erbjöds han plats hos en handlare i Toarps socken. Handlaren hade ett 20-tal ”drängar” som gick runt på bygden och sålde allt från bomullstyger till schalar. Otto August hade hela tiden siktet inställd att bli egen företagare. Han sparade en liten slant och köpte in ett litet lager av varor.

På 1860-talet öppnades Borås –Herrljunga järnväg till Otto August stora lycka. Han kunde med järnväg ta sig ut i Sverige på marknader och torgdagar. År 1881 köpte Otto August en jordlott strax norr om järnvägsstationen i Hallsberg och där lade han grunden för sitt företag. Han byggde en gård på sin jordlott, där det fanns en depå av varor. Därifrån drog han sedan ut på marknader och torgdagar . Så småningom hittade också en del kunder till depån i Hallsberg. Senare blev det också butiker både i Hallsberg och Askersund.

Bokhandeln i grannbutiken till OAS drevs under många år av originelle Josua Larsson.  Han började som bokhandlarbiträde  hos Arvid Carlsson, men tog sedan över. Arvid var mera filosofiskt lagd  än Josua.  Ett ordspråk som han myntade var : Krig det är farligt, men  punsch är gott”. Josua  var inte mycket för att folk stod länge och valde mellan böcker, vykort och andra varor. Han var lite otålig och påpekade också ibland att det var dags att bestämma sig. Han sålde också penninglotter som var en mycket stor sak på den tiden. Det var långt före skraplotternas tid. Minns jag rätt var det dragning den 15 i varje månad. Då var det alltid stor uppståndelse hos Josua. Var det någon askersundare som kammade hem högvinsten ?

Bokhandlare Josua Larsson. En verklig Askersundsprofil

Mitt emot bokhandeln ute på torget hade föreningarna sina lottkiosker. Minns att Josua gisslade lottförsäljarna hårt. Han tyckte det var ”skitlotter” som bara gav lite kaffe i vinst. Annat var det med hans lotter som kunde ge miljoner. Josua tyckte att folk skulle strunta i ”skitlotterna” och istället samla ihop pengar till en ”riktig” lott hos honom.

Det är trevligt att det finns butiker som fortfarande går bra i OAS-huset. Och bra för askersundarna.



Vedhuggningskommittè i Askersund

Uncategorised Posted on fre, februari 14, 2020 10:31:09

Vedhuggning har kommit i ropet igen. Kanske dags att bilda en kommitté igen i Askersund.

Rubrikerna är från 1947

Direktör Franzén på Askersundsverken lånade ut en bil till frivilliga vedhuggningen 1947.

ASKERSUND. För mycket länge sedan, närmare bestämt 1947, bilades en kommitté i Askersund som skulle ordna med frivillig vedhuggning. Det var föreståndaren vid arbetsförmedlingen som organiserade det hela. Går man runt i dagens villaområden så sysslar en del  just frivillig vedhuggning. Ved som ska användas för uppvärmning av villor, eller bara för lite mys pys framför brasan ruskiga höstkvällar.

1947 handlade det hela om samhällsnytta av ett helt annat slag. Det var stor brist på fossila bränslen vid den här tiden, så åtgången av ved mycket stor. Bränslesituationen i landet var mycket allvarlig. För att hålla igång industrin behövdes stora mängder ved. Alla kommunala instanser behövde ved i avsaknad av olja för att värma upp sina lokaler. Samma var det för uppvärmning av bostäder. Så var det över hela Sverige.

Olika myndigheter och organisationer i Stockholm enades om att försöka intressera svenska folket för fritidshuggning. Uppmaningen var att varje arbetsduglig person skulle hjälpa till . Naturligtvis utan betalning. Arbetet organiserades på olika sätt. En del i form av kvällsarbete, och en del i form av huggardagar. I det senare fallet uppmanades industrierna att ges sina anställda ledigt vissa dagar för hugga i skogen.

Ett stort problem för den frivilliga vedhuggningen var bristen på verktyg. Länsarbetsnämnden hade 400 verktygssatser och det förslog inte på långa vägar. Arbetsförmedlingen hade dock fria händer att köpa in verktyg så fort det fanns några att tillgå.

För att uppmuntra huggarna delades ett litet rockmärke i form yxa ut till alla. För 10 meter ved fick huggarna en bronsyxa, för 25 meter en silveryxa och för 100 en guldyxa. Vidare fick bäste huggaren i länet en olympiaresa i pris. På en del platser ställde lottakåren upp med förplägnad. På några plaster ordnades också underhållning.

Vid den första sammankomsten i Askersund undrade rektor Frendel om det var tillåtet att köpa upp massaved för husbehovsbränsle. Det blev ett blankt nej. Däremot var det tillåtet att köpa skog på rot, även om det inte var så lämpligt att hugga meterved av. Ett stort problem var hur huggarna skulle ta sig till den plats där veden skulle huggas upp. En del som hade anmält sig som frivilliga vedhuggare bodde långt från huggarplatsen. Problemet med transporter i Askersund löstes dock snabbt. Direktör Franzén på Askersundsverken ställde välvilligt en bil till huggarkommitténs förfogande.

Många askersundare ställde också upp och skänkte priser till huggarna. Direktör Karl Nilsson vid Trikåfabriken skänkte ett presentkort på 50 kronor. Askersunds köpmannaförening ville inte vara sämre utan skänkte tre presentkort värd 70 kronor styck. Men det var nog olympiaresan som lockade många energiska huggare. 1948 gick sommarolympiaden i London med stora svenska framgångar.

Eftersom det är så många som ägnar sig åt frivillig vedhuggning i dag, kanske det är dags med en liten organisation igen. Det behöver inte vara någon kommunal kommitté utan bara en liten förening där man kan dryfta vedhuggningens för –och nackdelar. Och lottakåren -om det finns  någon sådan i Askersund  i dag- får gärna ställa upp med lite god förtäring om det skulle vara så. Själv myseldar jag bara lite ibland. Och veden som jag har var färdighuggen när den kom till mej, så jag är inte riktigt kvalificerad. Men det finns många andra som verklig uppfyller alla krav. Det är bara att ta en runda i villaområdena.



Det händer mycket på nybygget vid Vårdcentralen

Uncategorised Posted on tis, februari 11, 2020 19:21:01

En del av  rummen vid  nybygget vid Vårdcentralen i Askersund är städade  och klara. Markplaneringen är  också på gång. Det  händer  massor av saker varje vecka jag besöker bygget med min kamera.  Den senaste tiden  har det  också varit ett antal visningar  i den nya byggnaden. Diskussioner om hyror är också aktuella. För sådana diskussioner  finns andra forum. Jag vill bara visa bilder  från bygget.



Min tidningskrönika 9 februari

Uncategorised Posted on sön, februari 09, 2020 09:19:10

Kataloger med vårens mode börjar fylla brevlådorna. Har aldrig varit så intresserad av sådan litteratur. Brukar köpa det jag behöver utan tänka så mycket på mode. Alltid blir det populärt och inne någon gång resonera jag. Faktum är att jag ändå gjort en investering på sistone. I en ny keps. Man måste ändå se lite skaplig ut. Kepsen jag bär på vinjettbilden har hängt med i några år och stämmer inte riktigt med verkligheten. Bilden är flera år gammal.

Ibland när jag är ute och springer i toppluva känner inte folk igen mej.  ”Jasså är det du, såg inte att det var du utan keps”, säger folk. Det är bara att konstatera det inte jag som satt avtryck hos folk, utan kepsen. Men jag står ut med det. Borde bli sponsrad av en fabrikant när jag tänker efter.

Ska väl också säga att det inte bara mode som dyker upp i reklamen i min postlåda. Blad med bygg-och elektronikprylar fyller också brevlådan ibland. Men jag behöver varken skruvdragare eller äggkokare för att nämna något.  Frukostäggen kör jag i åtta minuter i gryta på spisen med hjälp av en äggklocka som jag alltid gjort.

Det är viktig att handla på hemmaplan lyder reklamen för att handeln ska överleva.  I Askersund i mitt fall. Brukar tala om det med vänner när vi möts på stormarknaden Marieberg i Örebro. Vi tycker det är för jäkligt att inte handla hemma i Askersund. Och att vi är på Marieberg är naturligtvis bara en tillfällighet.  Vi skulle ändå till USÖ eller något sådant. Själv åker jag till Marieberg bara som en liten utflykt och avbrott i pensionärslivet. Det är som en stor fritidsgård med mat, fika och allt som hör till. För det mesta handlar jag ändå på hemmaplan och det  blir inte så ofta och inte så mycket.

Det där med mode och klädinköp kan vara knepigt ibland. Tror aldrig jag provat ett plagg i en butik.  Och jag tycker också inköpen ska gå i en viss ordning. En bekant till mej skulle köpa en slips. När han hade gjort det frågade expediten vänligt om det skulle var något mera. ”Jag kan ta en överrock också” blev svaret och det gjorde att expediten blev helt ställd. Så bör det inte gå till när man köper kläder. Det gäller att börja i rätt ände. Med strumpor och uppåt. Om inte annat för att slippa chocka snälla expediter.

Birger

Bild : Kjell Johansson

När vi ändå är inne på mode och kläder minns jag vännen Birger. Han var lite eljest och höll sig lite utanför samhällets normer men mycket allmänbildad. Birger läste allt han kom över. Han var lika klädd både sommar som vinter. Många tyckte lite synd om Birger och gav honom kläder. Han var vänlig. Tackade och tog emot. Jag hälsade på honom ibland i en liten röd stuga på Norra Bergen där han bodde i slutet av sitt liv.  Kunde bara konstarterna att han kunnat öppna en andrahandsaffär med kläder om det varit så. Birger tog emot kläder men använde väldigt lite av det han fick till skänks. Men han ville inte såra vänliga givare.



Lägenheter i gamla Samrealskolan

Uncategorised Posted on ons, februari 05, 2020 19:00:15

Gamla Samrealskolan i Askersund är under förvandling. Den invändiga rivningen är i full gång. Askersundsbostäder ska bygga åtta lägenheter i den gamla skolbyggnaden. Det är Åv-Bygg i Åsbro som ska göra jobbet. Markarbetena är också i full gång. Har lovat att följa bygget med min kamera. Bilder som ska gå på bostadsbolagets hemsida under nyheter. En del kommer jag också att köra på min egen blogg. Inflyttningen beräknas  till december. Vad jag förstår  är  intresset mycket stort för att få bo i Samrealskolan. Håll till godo: 



Lär känna din stad -utställning i Sjöängen

Uncategorised Posted on fre, januari 31, 2020 10:33:34

Lär känna din stad! Det är ett ämne som eleverna vid särskolan Knopen vid Sjöängsskolan i Askersund jobbar med under några månader.  Arbetet har nu resulterat i en utställning i Sjöängens foajé. Eleverna har gjort modeller av byggnader i Askersund som sticker ut i stadsbilden.  Landskyrkan, Vattentornet, byggnader i hamnområdet för att nämna några. Eleverna har använt olika material till byggnaderna. Utställningen kommer att finnas under några veckor. Ett råd till besökarna är att ta med mobilen och använda QR-koden (optisk avläsning).  Genom koden går det också att få muntlig information om husen.

Elever och lärare har gjort ett fint arbete om något så viktigt som stadens historia och byggnader. Informationen har hämtas in på olika sätt genom personliga besök, fotografering och i bloggar på nätet.

QR -kod


Satsningen på Norra Bergen i Askersund är igång

Uncategorised Posted on tis, januari 28, 2020 19:00:28

Askersudsbostäder har börjat jobbet med satsningen på Norra Bergen. Det handlar då om markarbeten och ledningsdragningar. Gamla Samrealskolan ska byggas om till hyreslägenheter. De stora lönnträden vid trappan som under sommarhalvåret skymde skolan från Stora Bergsgatan har till att börja sågats ner. Det ska bli nyplanteringar.

28 januari 2020

Jag utfärdar också en reservation för trädsorten som kapats. Kunskapen om träd är inte min starka sida. Intill stubbarna fanns i alla fall torkade lönnlöv. Vän av ordning kanske undrar hur jag kan veta att det är den sortens löv när jag inte känner till träden. Tar då nytta av mina idrottskunskaper som gammal sportjournalist. Kandas ishockeylag kallas ”lönnlöven” och hade just ett sådant löv på sina tröjor som finns vid trappan. Långsökt men så är det. Ibland kan man ha nytta av sådant.

Kanadas ishockeytröjor.   Samma sorts  löv som vid Samrealskolan. 

Jag och många med mej har trott att träden vid trappan är en mycket gammal plantering men så är det inte. Det är bara att titta på gamla bilder.  Har en bild på konstnär Börje Sandelin från 1959 där han står vid trappan. Då fanns det inga träd.  Men lönnar-om det är så- verkar växa snabbt.

Beslut om att bygga Samrealskolan togs 1905. Årtalet som också står på fasaden. Invigningen skedde några år senare i januari 1907. Inflyttning hade då pågått under året. Byggmästare var N.J Ackzell Katrineholm och Viktor Forss, Askersund. Bygget kostade då 59.786 kronor. Det tillkom också en del kostnader för markförberedelser.

Lägger med  några bilder som visar utvecklingen.

26 januari 2020 

Bild  sommaren 2013 

På vykortet står årtalet  långt upp  på byggnaden. Det  flyttades ner  till ingången.

Bild från 1959 på konstnär Börje Sandelin.  Då fanns  det  inga träd  på gården .



Persienner på plats i nybygget vid Vårdcentralen

Uncategorised Posted on mån, januari 27, 2020 18:55:36

Det är  full fart  i  alla våningarna på nybygget vid Vårdcentralen i Askersund. Senast träffade jag på några som satte upp persienner . Och det är  minsann ett antal   fönster att jobba med i den stora byggande. Gången  mellan gamla  och nya byggnaden  börjar också bli klar.

Gången mellan de  båda  byggnaderna för  någon vecka sedan.

Gången mellan byggnaderna i dag.

Den blivande entrén 



Min tidningskrönika 26 januari 2020

Uncategorised Posted on lör, januari 25, 2020 23:17:48

Jag har tagit för vana att gå och lyssna på Askersunds fullmäktige i Sjöängen. Det är möten en gång i månaden. Kanske en gammal yrkesskada efter att ha följt kommunens politiker att antal år son journalist. Samhällsintresset finns kvar. Brukar ha sällskap med några få åhörare och ett antal ersättare. Måste också erkänna att en bidragande orsak till mina besök också är att jag bara bor ett stenkast från Sjöängen. Bekvämt och bra.

Just nu rasar debatten om skolnedläggelser. Inga lätta politiska beslut. En del sågar förslagen och en del andra tycker det är det enda rätta för att spara pengar. Det är väl så demokratin ska fungera. Olika åsikter.  Betygen på politikerna kommer valdagen. Har man följt sina vallöften? Minns när jag skulle börja skolan i slutet på 40-talet. Då försvann ett antal bygdeskolor, bland annat Läggesta skola där vi bodde. Hörde aldrig några protester. Så var det på den tiden. Mina föräldrar hade heller ingen röst i samhället. Ingen skulle ha brytt sig.

Under en period kallades det politiska läget i Askersund för ”Grönköping” i media. Då fanns det mindre oppositionspartier som var emot det mesta. Minns att ordförande i fullmäktige, Norefors, vädjade till mej på skämt att jag skulle skriva Jönköping istället för Grönköping. Det skulle se bättre ut. En ledande politiker i ett oppositionsparti kom alltid in på redaktionen dagen efter fullmäktige och ville rätta till en del formuleringen. Det blev så klart nej från min sida. Förklarade att han fick stå för vad hans sagt på fullmäktige. Han tyckte då att jag böjde nacken för de stora och slog mot de små när han inte fick sin vilja igenom. Så skulle dagens politiska råd, Caroline och Anna, naturligtvis aldrig göra.

Har ofta funderat på vad som hänt om det funnits Facebook och likande vid den tiden. Det skulle förmodligen varit rena drömmen för de små oppositionspartierna i Askersund när det stormade som värst. En gillaknapp på Facebook.  Där kan man i dag följa det politiska läget och vad folk sympatiserar med och med vilka på gillaknappen.

Bröllopskort duger  inte  längre  som legitimation. Det okända  paret har inget med texten att göra.

När jag är ändå är inne på det här med datorer måste man i dag ha ett Bank-ID för att komma vidare i många fall. Jobbigt. Jag kan inte ens rätta stryktipset utan ett Bank -ID. Nej annat var det förr med id-handlingar. Vännen Viola som arbetade på Systembolaget i Askersund under många år berättade för mej att det krävdes legitimation med foto vissa tider på dygnet. Hon mindes ett gammalt par som stod och väntade och inte vågade fram till disken. Viola förklarade till slut att det var deras tur. Kvinna berättade då att de inte hade någon legitimation med foto, men hade istället tagit med sig ett vanligt familjefoto där båda fanns med. De fick så klart handla. Viola  är snäll. I dag skulle det inte ha räckt med ett bröllopsfoto.



Granen på Askersunds torg ifrågasatt

Uncategorised Posted on tor, januari 23, 2020 16:44:38

Ska det finns någon julgran på torget i Askersund eller inte? Ja det är en fråga som tekniska förvaltningen har synpunkter på med anledning av att torget ska renoveras. Skrivelsen från förvaltningen nedan:

En bild från 50-talet med granen på Askersunds torg

”Synpunkter till estetiskt och funktionellt råd avseende renovering av torget i Askersund från Tekniska förvaltningen

Under rubriken ”Vad torget i huvudsak skall användas till” vill tekniska förvaltningen föreslå att den nuvarande utsmyckningen vid juletid, med en stor gran med belysning, mitt på torget, övervägs.

Att hitta, fälla och transportera in en gran samt resa den på torget, och när julen är slut, fälla den och transportera bort den kräver både förberedelser och förhållandevis mycket arbetstid (2 man, 6-7 dagar) för att utföras. Vid resning av granen och montering av belysningen behöver speciell lyftutrustning hyras in. Under senare år har det också varit svårt att hitta en lämplig gran, i rätt storlek, som står så till, att den kan fällas och transporteras till torget utan att den skadas alltför mycket.

Tekniska förvaltningen föreslår att utsmyckningen vid juletid förändras så att den blir enklare att hantera och därmed minimerar tidsåtgång för uppsättning/nedtagning (2 man, 2 dagar).

Ett alternativ skulle kunna vara att liknande girlanger som sitter över Sundsbrogatan hängs upp mellan de lyktstolpar som ”omringar” torget. Man skulle också kunna tänka sig montage av ljusslingor i de mindre träd som står i refugen mot Sundsbrogatan. Uppsättning och nedtagning skulle likt girlangerna över Sundsbrogatan kunna skötas av Askersund i centrum varvid tidsåtgången ytterligare kan minskas (0 man, 0 dagar)

Effekten av förändringen blir att tidsåtgången för att julsmycka torget avsevärt minskar och därmed blir betydligt billigare.

Not: Granen på hamntorget skall naturligtvis vara kvar. Den är betydligt mindre och hör till den”.



Hamnmagasinet- köttbesiktningsbyrån som blev kulturhus

Uncategorised Posted on tis, januari 21, 2020 23:28:34

Gamla Hamnmagasinet i Askersund har förvandlats från köttbesiktningsbyrå till något av kulturens högborg. Det har visserligen tagit ett några år men nu är det faktum. Något som hamnjobbarna en gång i tiden knappast kunde drömma när de slet med lasten från båtarna i hamnen. Då var byggnaden just ett magasin. Och under en period en lokal för köttbesiktning. Från början av 30-talet och en bit framåt.

Hamnen med Hamnmagasinet

Bild: Anton Tannerstad

Att få en köttbesiktningsbyrå var stort. I riksdagshuset fastställdes taxan för besiktningen i Askersund. Det fanns en större våg för vägning upp till 300 kilo.  I tidningsreferat kunde man läsa distriktsveterinär Östberg fick stiga upp tidigare än vanligt premiärdagen i december 1932. Det fanns också ett särskilt rum för kött som man misstänkte inte var helt i sin ordning. I det lilla kontoret fanns nämligen ett trikinmikroskop.

I dag är bottenvåningen fylld med små butiker och hantverkare. På övervåningen finns konsthallen och auktionskammaren. Under en period fanns där också ”Båt-Harry” Karlssons museum med bilder och information  om sjöfarten  på Vättern.

Under ett antal år var magasinet en verklig huvudvärk för beslutsfattarna hur underligt det låter i dag. Vad skulle den gamla byggande användas till? Skulle den rivas eller rustas. De politiska partierna kom senare att använda magasinet som lockbete i valrörelserna. Det fanns massor av förslag. Många var mycket fantasirika. Det handlade om att förvandla byggnadens bottenvåning till en saluhall. Fiskbutik, glashytta, och keramikverkstad var andra förslag. Som alltid handlade det om pengar. Hur mycket skulle satsningen få kosta? En del av verksamheterna blev också verklighet, som keramikverkstaden och glashyttan. Den senare finns inte kvar längre.

En äldre  nattbild på Hamnmagasinet

Ett mycket radikalt förslag var att flytta fram magasinet fem meter! Enligt många politiker var det ett utmärkt förslag. På det viset skulle man slippa den läckande stenmuren som finns på baksidan.  En del undrade om det inte var bättre att plocka bort stenmuren än att flytta hela magasinet. Men det blev det inte någon flytt, på grund av allt för höga kostnader.

Nu har det gått 31 år sedan Gösta Svensson blåste invigningsfanfaren och alla verkar vara nöjda med satsningen som gjordes på Hamnmagasinet. Förmodligen av de mera lyckade satsningar som gjorts. Magasinet har blivit ett verkligt dragplåster i hamnområdet. En turistattraktion.  Hur skulle det ha sett i hamnen utan magasinet…

Kan väl heller inte undgå att nämna att en riktig trotjänare i magasinet är min bror, keramikern Karlherbert.  Verkstaden har funnits i byggnaden sedan invigningen 1989.  Nu är det barnbarnet Sandra driver verksamheten.  Brukar inte skriva så mycket om släkten men jag tycker brorsan är värt uppmärksamheten även om han nu inte är aktiv på grund av sjukdom.



När Askersund hade tullar

Uncategorised Posted on lör, januari 18, 2020 11:00:41

Tullavgifter blir allt vanligare. Biltullar i Stockholm och avgift för att åka över nya bron i Motala. Bara för att nämna något.Tullavgifter är en återgång till gamla tider. I Askersund fanns förr tre tullstugor. En vid Sundsbron, en vid Norrtull och en vid Östertull. Det senare huset finns bevarat i Askersunds hembygdsgård. Stugan kom dit på 30-talet. Den stod öster om Tullplan innan den fraktades upp till hembygdsgården.

Östra tullstugan i sitt ursprungsläge i närheten av Tullplan. I bakgrunden Klippan. Från Leif Linus arkiv.

Reportage från Askersunds-Tidning 1925

Askersund hade fått rättigheter att få ta upp tullavgifter av folk som kom från
landet in till stan för att sälja livsmedel. Vid varje tullstuga fanns en bom
mitt över gatan. Ingen släpptes in till stan förrän tullavgiften var erlagd.

Tullavgiften växlade i storlek beroende på vilka varor som skulle försäljas i stan. Tullstugorna tillhörde staden. Den som skötte det hela fick bo hyresfritt i stugan och fick dessutom en liten avlöning som ”tullnär”.

Farsan Sven tillverkade en gång i tiden modeller av tullstugan. De finns bevarade i hembygdsföreningens samlingar.

I hembygdsföreningens jubileumsskrift  till medlemmarna finns det mera att läsa om stugan vid Östertull. Kan också nämna att farsan Sven gjorde ett antal miniatyrer av tullstugan som skulle användas till sparbössor att ställa ut i stadens butiker. Pengarna skulle gå till föreningens verksamhet. Stugorna finns bevarade i hembygdsgården, men någon insamling blev det aldrig.

PS! Min blogg byggde på tidningsuppgifter från mitten av 20-talet. Då var man helt övertygade om att östra tullstugan hade
klarat sig undan storbranden 1776. Men man hade fel. I hembygdsföreningens jubileumsskrift kan man läsa att det gjorts en dendrokronologisk datering av stockarna i stugan och den visar träden var fällda vintern 1780-1781, vilken visar sig att stugan är byggd några år senare. Dendrokronologi är en metod att datera träden efter dess
årsringar.



Bygget vid Vårdcentralen i början på året

Uncategorised Posted on mån, januari 13, 2020 19:22:59

Det är full fart på nybygget igen vid Vårdcentralen i Askersund efter helguppehållet.  Just nu pågår  murning vid den  kiosk som ligger vid stora entrén. Vi akustiksten är det som gäller.  Några  håller  också på att färdigställa  gången mellan nya  och gamla  byggnaden.

Kiosken vid stora entrén. Murning med akustiksten.



Min tidningskrönika 12 januari

Uncategorised Posted on sön, januari 12, 2020 09:03:48

Är det många av er som börjat ett nytt liv efter nyår?  Tänkte det. Tänker då mest på träning och motion av olika slag. Och kanske ny mathållning med massor av grönkål och broccoli? Inte för det smakar mycket av det gröna men det ska vara så. Har läst det i en hälsotidning. Förhoppningsvis kommer det att göra nytta på olika sätt. Går ofta förbi träningslokalen vid Strandparken. Där är det alltid full rulle. Folk svettas, sliter och står i.  Och badar bastu. Säkert väldigt trevligt och nyttigt för kropp och själ. Måste erkänna att jag själv inte varit inne i en träningslokal mer än som journalist för att göra reportage. Och då har jag ändå idrottat en del.

Själv kör jag på som vanligt några rundor i veckan runt Gårdsjön. Då passerar jag mitt gamla föräldrahem och det väcker tankar och funderingar, men inte så många direkta minnen. Jag är en katastrof när det gäller barndomsminnen. Vet inte vad det beror på. En del minns ju allt. På rundan finns heller ingen som tycker att jag fått ”åldersnoja”.  Ibland är det någon ko med sina vackra ögon som kollar efter vägen och ibland några hästar. Inbillar mej att de tycker det ser ganska bra ut. Det är nog för mej.

Vid den här tiden på året saknar jag och många med mej bandydusterna på gamla IP, eller Tivedsloppet på skidor som gick över Väderkvarnsbacken. Efter matcherna kunde vi spelare få osåld korv av ”Hälla-Oskar” som skötte kiosken. Men det var stora fläskkorvar som tog knäcken på ”Hälla-Oskar” som försäljare. Istället för den vanliga varmkorven hade han fått en plåtburk med stora fläskkorvar till sin kiosk en kväll när det var fest på gamla IP. ”Ove vad är det här ”, ropade han upprörd på mej. Han visste att jag hade jobbat på Slakteriföreningen. Vi kunde tillsammans konstatera att det var fel korv. Korven skulle aldrig gå att sälja till danslystna personer. Vem ville bjuda sin dam på en stor fläskkorv. Oskar fick slå igen verksamheten för kvällen. Tycker aldrig att han blev sig lik efter den pärsen. Men det är en svunnen tid och mest nostalgi.

Hälla-Oskar var lite allt i allo på gamla IP i Askersund . Han var också korvförsäljare.

Så här års är det annars mycket återblickar i tidningar och övriga media. Gamla nyheter om året som gått. Tycker det blir lite tjatigt. Under helgerna har jag kollat lite på tv. Det var trevligt att se ”Hasse och Tage” igen. Första gången jag såg Hasse i verkligheten var på en Knäppupp-revy i Laxå. Hade sparat ihop några kronor som grabb för att kunna ta bussen till Laxå och köpa en biljett till tältrevyn.  Udda för en ungdom tyckte en del.  Brydde mej inte. Hasse och Martin Ljung körde då det klassiska inslaget i en tågkupé där inte Martin kunde somna.

Slutligen lovade jag i min förra krönika återkomma om nyårslöften. Ska försöka ersätta en del kaffebröd med sådan där små runda kex ni vet. Lagom torra och smaklösa, men det är alltid något att stoppa i munnen.



Askersunds torg ska få ett eget råd

Uncategorised Posted on fre, januari 10, 2020 09:56:43

Askersunds torg ska få ett eget råd under ledning av ordföranden i tekniska nämnden Staffan Korsgren. Torget i Askersund har alltid varit ett kärt diskussionsämne. Nu är det dags igen. Det är dock första gången Askersunds torg får ett eget råd. Rådet ska ta fram förslag på en ny utformning av torget.  Det hela är kostnadsberäknat till 5 miljoner.

Kullerstenstorget. 

Förhoppningsvis kommer också den ”vanlige” askersundaren  få säga sitt med ett antal offentliga möten. Inte bara politiker, tjänstemän och intresseorganisationer som annars brukar vara vanligt i sådana här sammanhang.

För några år rustades torget upp ordentligt. Kommunen gjorde med hjälp av statliga pengar en handikappanpassning. Inte så mycket på själva torget, men runt omkring. Från början var det meningen att det var själva kullerstenstorget som skulle rustas. Det fanns pengar avsatta till det. Sedan kom staten in i bilden. Tyvärr blev det då inga pengar över till kullerstenstorget, när det andra delarna runt torget hade fått en ansiktslyftning. Lite av kullerstensbeläggningen fixade man till med plattgångar, men inte allt. Under de här åren var det också lite svängdörrar vad gällde chefsbefattningen på tekniska. Och det gjorde inte saken bättre.

Gångarna ska vara fria men det är  inte alltid så. Men för att det ska fungera måste  det  också finnas en  klara rutmarkeringar  för parkeringarna har parkeringsvakten upplyst.

Det har funnits nästa lika många förslag på hur torget ska se ut som innevånare i Askersund. På 40-talet fanns det förslag om att plantera ett träd på mitt på torget med lite bänkar omkring. En del har till och med föreslagit asfaltering, men det måste ha varit mera på skämt, eller efter glad kväll på krogen. Centrala Askersund är av riksintresse och då får det inte hända något som förstör stadsbilden.

Men det är inte första gången det varit bråk om torget. Inför Askersunds 300-jubileum 1943 uppstod en het politisk strid om en gammal fin torglampa. I folkmunnen var den döpt till ”metkroken”. Lampan hade stått på torget sedan staden fick elljus. Eftersom det skulle bli jubileumsfest på torget skulle lampan bort ansåg hälften av de aktiva politikerna, medan andra hälften ville ha lampan kvar. Beslutet blev att den skulle bort och placeras i stadsparken. Men när ”metkroken” skulle plockas bort gick allt snett. Stolpen slog i marken och gick i tusen bitar! Den var tillverkad av gjutjärn. Stadens förste pressfotograf Magnus Bromander följde händelserna med sin kamera. Förutom att plåta fick han också lyssna till alla bortförklaringar varför ”metkroken” slog i marken. Det var ingen som ville ta på sig skulden. Och Askersunds stad-som det hette då- blev en lampa fattigare.

I perioder har det funnits delade meningar om torghandeln. En del ville ha bort den helt för att ge plats för bilar. Som tur var blev det inte så. Ett torg utan handel vore allt bra futtigt. Nu är torghandeln begränsad till ett hörn av torget. I början av 80-talet drev sosseföreningen i Askersund kravet om ett bilfritt torg.  Kristdemokraternas ungdomsförbund hakade på direkt.  Förslaget ledde till heta diskussioner. Förslagsställarna möttes med ord som ”befängt” och ”idiotiskt”. Det blev heller aldrig något bilfritt torg.

Vi får nu se  vad det  nya torgrådet kommer  fram till. Det ska bli spännande. Redan nu är diskussionen igång  om det är vettigt att satsa stora pengar på ett torg istället  för skola  och äldreomsorg. Något  för politikerna att bita i men de verkar vara eniga.



Systembolaget i Askersund hamnade aldrig på vykort

Uncategorised Posted on mån, januari 06, 2020 09:18:56

I mitten 70-talet var det ett företag på Västkusten som tog ett nytt grepp vad gäller lansering av företag och turism när det gällde vykort. Företagets vykort bestod av motiv och adresser till Systembolagen. Allt inramades av texten” Beskrivning av turistmål ovärderligt för varje turist”. Systembolaget var dock inte alls med på noterna och försökte att stoppa det hela också. Man tyckte det var ett dåligt sätt att glamorisera alkoholen, trots att det gällde deras egna butiker.

Systembolaget i Askersund fanns tidigare i en lokal vid Sundsbrogatan. I direkt anslutning till hotellet.

Systembolaget 5  januari 2020

1975 hade entrén till Systembolaget snyggas upp lite, liksom huset.

Intresset för att samla vykort är mycket stort. Ofta vid antikauktioner och samlarmarknader finns ett stort utbud av vykort, för att inte tala om utbudet på Internet.

Det finns också många gamla fina bilder. En del har jag själv använt i mina bloggar. Med några få undantag saknas det människor på korten. En bild från Hospitalsgatan i Askersund står en grabb mitt i gatan, Kalle Tingö. Han bodde där och ville gärna vara med på bilden berättade han för mej. Han hade skrapat ett  knä och var ledsen när fotografen frågade  om han ville vara med  på bilden. Och det ville han .

Hospitalsgatan på 40-talet.

I Bohuslän hade det redan börjat säljas vykort med Systembolag i blickfånget. Och det var meningen att vykorten skulle distribueras län för län. Måste erkänna att jag inte riktigt vet hur det slutade? Men vad jag vet kom det inte ut något sådant kort i Örebro län och jag har aldrig sett Systembolaget i Askersund på något vykort. Men jag kan ha fel Men jag är heller ingen vykortssamlare. Och 1975 var inte en bild av Systembolagets entré i Askersund något att skryta med. Det hade säkert behövs ett par glas för att tycka den var vacker.

Socialchef Källebring i Askersund blev mycket upprörd när han fick höra att stadens Systembolag skulle hamna på vykort. Osmakligt och känslokallt var hans betyg på vykortssatsningen.

”Turistinformation om Systembolaget på vykort måste vara människor med konstig syn på alkohol. Särskilt om man vet hur sprit förstör många semestrar”, var socialchefens beska besked.

I Bohuslän kom det ut ett vykort med med bilder och adresser till Systembolaget. Det hela betraktades som en liten skojig turistreklam. Systembolaget i stort protesterade dock trots reklamen.

Firman som gav ut vykorten menade att de var avsedda som ett skämt. Och att 99 procent av turisterna ändå frågar efter Systembolaget när de kommer till en ny plats. Hur som helst kom korten i alla fall ut i Bohuslän..

Leif Linus har bidragit med några av bilderna.



Stockholmshuset i Askersund

Uncategorised Posted on mån, december 30, 2019 23:37:41

Förutom den besvärliga kurvan  vid Drottning Kristinas väg i Askersund   -Ströms hörna-ligger ett intressant hus söderut. Huset  ägs  numera  av Askersundsbostäder. Bara det lökformade tornet på huset är lite udda. Lite av charmen med huset förstördes med en tillbyggnad 1988. Tycker jag. I tillbyggnaden finns hyreslägenheter i två våningar. Gamla askersundare döpte fastigheten till ”Stockholmshuset”. Byggmästare Ljungberg byggde villan, som stod färdig 1907. Han sålde i sin tur villan till borgmästaren och kronuppbördsmannen Magnus Blidberg.

December 2019

December 2019

Förste ägaren till Stockholmshuset” borgmästare Magnus Blidberg

Ströms hörna

Bild från Hagabergen

Järnvägsspåret ut mot Haga förbi gamla Folkskolan

Nästa ägare blev en järnhandlare Johansson. Dottern Britta tog sedan över huset tillsammans med maken Harry Hedberg.

I hörnet Trädgårdsgatan-Sundsbrogatan fanns det en butik i många år. Den senaste var Kemtvätten. Butiken förvandlades för många år sedan till lägenhet.

Kemtvättens butik Sundsbrogatan-Trädgårdsgatan. Ingrid Larsson ansvarade för  butiken i många år.

Vännen Leif Linus har hjälpt till  med en del  bilder.



Min tidningskrönika den 28 december

Uncategorised Posted on lör, december 28, 2019 09:18:04

Är nyårslöftena klara och noga dokumenterade? Är hummern fixad till festmiddagen? Ligger champagnen på kylning? I så fall är det bara att koppla av och vänta in nyårsaftonen. Då har ni varit duktiga.  Själv gör jag inget av det som jag nämnt. När det gäller champagnen på kylning handlar det faktiskt om omständigheter som jag inte råder över. Vårt kylskåp är helt enkelt för litet när det gäller flaskor av den storleken. Får väl tala med Anders på bostadsbolaget till nästa års firande. Men först måste jag försöka få en ny diskmaskin. Det är viktigare.

Det där med nyårslöften har jag aldrig ägnat mej åt. Vet inte vad det skulle var. Inte för att jag är perfekt men jag vet inte vad jag skulle ändra på eller lova inför det nya året. Någon utomstående kanske kan komma med något tips. Annars är det bara att inse att man är som man är. Många lovar att sluta röka, men jag röker inte så det kan jag räkna bort direkt. Kommer jag på något annat före nyårsafton lovar jag att meddela det.

Förr ägde det stora nyårsfirandet i Askersund rum på gamla Stadshotellet. Där var det full fart. Huset är rivet men det berodde inte på nyårsfirandet. Huset var gammalt och slitet. Nu går det betydligt lugnare till i servicehuset Linden som ligger på samma plats. Firandet har tagits över av bröderna Jakobsson på andra sidan sundet på deras hotell.

Askersundarna stor samlingspunkt på nyårsaftonskvällen är sedan ett antal år tillbaka hamnområdet. Där händer det saker. Det är bara att knalla ner till gemenskapen i hamnen och mysa.  Under många år fanns det inget offentligt firande för den ”stora massan”. Köpman Stig Åhlin såg till att det blev ändring på det. Klart att han hade lite hjälp i starten, men det behövs alltid någon som är entusiastisk och håller i det hela. Det var Stig. Tyvärr finns han inte livet längre. Som journalist jobbade jag många nyårsaftnar. Den sista jag gjorde för tidningen var det smällkallt ute. Kameran frös, men jag hann ändå få med några bilder som tur var.

Askersunds  hamn nyårsafton 

I min ungdom och för oss som inte hade råd att gå på hotellet var det nyårsfirande i Zinkgruvans folkets hus. Det gick bussar från Askersund upp till berget. Minns att stämningen var mycket god i bussen. Åtminstone när vi åkte dit. Ibland var det bandymatcher på Nyårsdagen. Måste väl erkänna att förberedelserna inför nyårsmatcherna inte alltid var de bästa. Planering av bandymatcher på Nyårsdagens förmiddag var inte den bästa.

Hoppas också att alla haft en bra jul. Själv firade jag hos familjen Persson på Torelundsvägen. Det var trevligt med allt som hör julen till. Jag trängde mej inte bara på om någon tror det. Kvinnan i huset är min dotter.

PS! Normalt brukar krönikorna gå på söndagar, men lördag går  lika bra för mej. Styr inte över när den ska gå.



IFK Askersund har klart med nya fotbollstränare

Uncategorised Posted on lör, december 21, 2019 14:57:06

IFK Askersunds fotbollslag i fyran tränas i år av Mikael ”Lunkan” Lundqvist och Jocke Persson.  Båda är rutinerade tränare inom olika klubbar. Båda är bosatta i Örebro.

-Det blir spännande. IFK har ett ungt lag. Det är trevligt att få komma till Askersund där det kretsar runt ett lag. I Örebro finns det många lag som ska samsas om intresset, säger de båda.

IFK har samma manskap som förra året, men det finns förhoppningar om några nytillskott som kan förstärka laget

 IFK:s försvarsklippa Erik Danielsson i sällskap med nya tränarna Mikael Lundqvist  och Jocke Pettersson.

Mikael Lunkan Lundqvists meritlista är  lång:

1991-93 Garphyttans IF  div 5 och 4

1994-98 IK Sturehov div 4 och 3

1999-01 Kopparberg FK div 5 och 4

2002-03 BK Forward (ass) div 2 södra ettan

2004-06 IFK Hallsberg div 5

2007-09 Latorps IF div 4

2010-12 Karlsunds  ungdomslag

2013 Karlslunds IF div 2

2014-16 Lillåns FK div 5 och 4

Jocke Pettersson har tränat många  ungdomslag, men  också seniorer:

2005-08 Adolfsbergs IK P 96-99

2008-12 Karlslund P 96

2012 -14 Karlslunds P 99

2014-16 Lillån div 5 och 4



Lägenheter i gamla Samrealskolan

Uncategorised Posted on lör, december 21, 2019 09:40:29

Askersundsbostäder ska förvandla gamla Samrealskolan invändigt till åtta lägenheter. Utsikten mot Stora Bergsgatan från en del lägenheter blir bra. Säkert kommer många att ställa sig i kö för att få bo i den gamla skolan på Norra Bergen. På fasaden står det 1905 som var året det togs beslut om att skolan skulle byggas. 1907 var alla på plats



Vattentornet

Uncategorised Posted on ons, december 18, 2019 23:27:14

Adventsstakarna i Vattentornet lyser igen. Det har Henrik och Juha vid Askersundsbostäder sett till. En tradition men inte alla fönster. I de övriga fönstren längst upp i tornet finns annan belysning som lyser året om. Men i december ska det vara adventsstakar



Min tidningskrönika 15 december

Uncategorised Posted on sön, december 15, 2019 09:39:13

Karl-Bertil Jonsson är ett givet inslag för många på julafton. Nästan lika viktig som julottan är för andra. Budskapet är nästan det samma. Man ska vara snäll mot de som har det sämre och visa solidaritet. Måste erkänna att jag och ett 100-tal askersundare tog ut lite av julaftonfirandet i förskott genom föreställningen ” Sagan om Karl -Bertil Jonsson jul ” som visades i Sjöängen för någon vecka sedan. Föreställningen som gick på Scalateatern i Stockholm hade spelats in och visades nu på filmduken.

Blev lite nyfiken på hur en teaterföreställning skulle fungera i bioform. Det fungerade utmärkt med undantag för att det ibland var svårt att höra texterna. Om det är fel på min hörsel eller för högt ljud håller jag öppet. Var faktiskt och kollade min hörsel i en apparat som fanns på gamla biblioteket. Man skulle höra pip och trycka på en knapp. Jag hörde inte ett pip om man säger så. Problemet var att det stod flera personer runt mej och frågade hela tiden om jag hörde något pip. Så går det inte att kolla hörseln insåg jag snabbt.

Tillbaka till Karl-Bertil Jonsson och Sjöängen. Henrik Dorsin, ni vet han Ove Sundberg i Solsidan, var berättare. Han är något av geni när det gäller texter. Clas Eriksson i Galenskaparna är en annan och vår ”egen” revyförfattare Peter Flack, är ytterligare en som kan sin sak.  Flack träffad jag som journalist första gången vid ett framträdande på torget i Askersund för många år sedan. Köpmännen hade dragit ihop ett stort jippo med Lennart Hyland som programledare. Men det gick inte något bra för Hyland av anledningar som jag inte behöver gå in på här. Och det berodde i alla fall inte på en urusel högtalaranläggning. Men Flacks gäng klarade av det hela proffsigt inför ett 1000-tals åskådare på torget.

Bilden  på  Peter Flacks  uppträdande  på torget i Askersund . Den är  lite suddig, men så är den också från 1984.

Annars har jag många trevliga minnen från julaftonfirande från mina år som journalist. Askersunds egen storsångare Bertil Boo besökte ofta Norrbergahemmets äldreboende-jo det hette så på den tiden-på förmiddagen för att förgylla tillvaron för de gamla med vacker sång. Han hade en syster som bodde på hemmet. Ibland var jag i EFS-kyrkan på deras julsamling för äldre och ensamma personer. Medlemmarna hade ordnat det trevligt med mat, julklappar och lite underhållning. Det var mycket uppskattat och krävde säkert ett stort jobb. Bland besökarna fanns oftast bröderna ” Vulkarn”, Erik och Gösta Larsson. De läste dikter. Bröderna kunde hur många dikter som helst utantill. Sedan några år tillbaka är det Röda Korset i Askersund som bjuder in på julafton. En fin och uppskattad tradition

Slutligen vill jag önska alla en God Jul eftersom det här sista krönikan före julafton. Och missa inte Karl-Bertil Jonsson på julafton. Själv har jag redan klarat av det.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund i december

Uncategorised Posted on mån, december 09, 2019 15:03:57

Just nu är det mycket golvläggning vid nybygget. Det gäller  både trappor och vanliga golv. Precis som tidigare  är det också full fart på andra verksamheter  i bygget. Byggnadsställningarna håller  också på att plockas ner.

PUBLICERAT AV

Ove Danielsson

Ove Danielsson

Visa alla inlägg av Ove Danielsson 



Vykort från Askersund

Uncategorised Posted on sön, december 08, 2019 10:19:42

Vykort är populära samlarobjekt. Ofta på auktioner och antikmarknader finns det lådor med vykort. Känner några som har stora samlingar från olika specialområden. I Askersund är naturligtvis vykort från trakten populära. Själv har jag några stycken men är ingen samlare, men tycker det är trevliga att titta på. Och minnas. Tänkte visa några bilder jag har fått skanna in. Vykorten kommer från släktingar till vännen Birger ”Tjommen”Andersson. Birger finns inte   i livet längre men vi hade dagliga kontakter under många år. Han skötte eldningen i ett hus där jag jobbade. En klok karl som ställde sig utanför samhället. Vad som hände berättade han aldrig. En gång i tiden tillhörde han stadens snobbar.

Birger var en kändis i Askersund

Birger som ung snobb



Rådhussmeden har fått ljus på sig

Uncategorised Posted on fre, december 06, 2019 23:31:32

Nu är det också ljus på rådhussmeden i Askersund . Han stått och hamrat lite i mörker förut. Ett trevligt inslag i stadsbilden när mörkret fallet.



Askersundsbostäder satsar på lägenheter i gamla Samrealskolan

Uncategorised Posted on ons, december 04, 2019 17:31:33

Gamla Samrealskolan i Askersund skall byggas om invändigt för att ge plats för nya lägenheter. Upphandlingen är på gång och det gäller åtta lägenheter i en första etapp för satsningen på Norra Bergen. Och det kommer mera. Ägarna Askersundsbostäder har stora planer för området där också Vattentornet ingår och en del nybyggen. Redan nu finns det stort intresse för att bo i gamla Samrealskolan. Kanske är det gamla elever som vill tillbaka….

Stora Bergsgatan en gång i tiden  med Samrealskolan på höjden i norr. Skolan ska nu inrymma åtta lägenheter.

Det var i början av 1905 som Askersunds stad beslöt att bygga ett nytt läroverkshus efter ritningar av byggmästarna N.J Ackzell, Katrineholm och Viktor Forss, Askersund. I oktober 1906 var byggnaden så pass färdig att elever kunde flytta in. Invigningen skedde i januari 1907. Men årtalet 1905 står på husfasaden. Det var när beslutet togs.  Kostnaden för bygget var 59 786 kronor och i det ingick också markarbeten.

Byggmästare Forss var stor lokalt i byggbranschen med byggen som Askersunds Stadshotell, Kristinahemmet, Folkskolan, Samrealskolan för att nämna några. Han var född i Stora Mosshult, Tived. Efter teoretiska och praktiska studier flyttade han till Askersund 1886, där han skaffade så gott som monopol på alla stora byggen i Askersund. Enligt uppgifter i tidningar från den tiden så blev tyvärr vinstmarginalerna mycket små. Han blev inte rik. Forss kalkyler var inte alltid så lyckade.

Faktum är ändå att ett av det finaste huset i området, Norra Bergen 28, jämnades med marken i början på 1980-talet. Kanske kan Askersundsbostäder återskapa lite av den gamla idyllen?  Rivningen av Karl-Johans hus får de styrande i kommunen på den tiden helt ta på sig. Kommunen fick huset till skänks men lät det förfalla helt. Till slut var en rivning ett måste. Till fastigheten som låg strax norr om Samrealskolan strax intill Vattentornet, hörde också en praktfull trädgård med en blomsterprakt som var enorm. Väggarna var fyllda med klätterrosor. Det var en verklig idyll.

Karl-Johans hus på Norra Bergen som revs på 80-talet.

Ägare till huset var kyrkvaktmästare Karl-Johan Karlsson och senare hans barn. Karl-Johan bodde i huset med fru och sju barn. Hans trädgårdsintresse var mycket stort. Karl-Johan som var med och anlade de flesta av parkerna i Askersund, var mycket intresserad av växter. Utanför huset fanns en drivbänk där familjen hämtade sina grönsaker. För att klara den stora familjens försörjning hade Karl-Johan både höns och gris i början av 1900-talet.

En av döttrarna till Karl-Johan har berättat för mej att han också skaffade får på höstarna som gick och betade uppe på bergen i norr. Askersunds kommun ägde hela tiden marken där huset på Norra Bergen 28, stod placerat. Han försökte många gånger under sitt liv att friköpa jorden till huset, men kommunen sade nej varje gång.  Med facit i hand borde kommunen sålt marken och därmed också haft ytterligare ett kulturhus att visa upp för alla som i dag besöker Norra Bergen.

Under ett antal år lät kommunen huset stå och förfalla. Med det följde också inbrott och stor vandaliseringen av Karl-Johans hus. Minns att döttrarna var inne till mej på redaktionen och var bedrövade. De orkade inte se sitt gamla föräldrahem helt sönderslaget. När kommunen ändå inte tog hand om husgåvan från familjen Karlsson, vill döttrarna att huset skulle rivas.  Så blev det också till slut.

Nämnas kan också att några av Karl-Johans döttrar drev Ahlstrands Hatt och Mössaffär i Askersund under många år. Butiken låg vid Väderkvarnsgatan.



Min tidningskrönika 1 december

Uncategorised Posted on sön, december 01, 2019 09:21:10

Jag tillhör en riskgrupp. Har också tagit konsekvensen av det. Alla som tillhör riskgruppen ska akta sig för att bli sjuka och behöver ta en spruta. Det har jag läst i tidningen och hört i andra media. För någon vecka sedan var jag upp på Solberga IP får att få sprutandet undanstökad. Samlingen skedde i IFK Askersund klubbrum. En lokal där jag känner mej hemma med en massa gamla lagbilder på väggarna. Och några finns jag själv med på. Tycker inte jag förändrats mycket, men det tyckte tyvärr andra som kollade på bilderna.

IFK:s klubbrum används någon  gång om året för folk som vill vaccineras  mot influensa. men den här  bilden är  från en visning av bilder med  Leif Linus.

Några trevliga kvinnor med röda västar från Röda Korset såg till att allt flöt på bra. Det är viktigt med trevliga värdar tycker man i Askersund vad jag uppfattat. När det är föreställningar i Sjöängen brukar medlemmar från Askersunds manskör möta i svart frack och fluga utan närmare jämförelse.

Annars är jag inte mycket för sprutor och tabletter. Undantaget är Thulo och Läkerol. Men det där med tabletter kan man ha olika inställningar till. Som journalist mötte jag en äldre man på ett boende som ville tala allvar med mej. Han förklarade bekymrad att alla som var på boendet fick tabletter men inte han. Mannen var mycket besviken. ”De håller på att ta död på mej. Jag får inte en enda tablett” , förklarade han. Upplyste honom att han förmodligen var frisk och att han inte behövde ta några tabletter och skulle vara glad för det. Men jag såg på honom att han inte köpte den förklaringen. Det var  något mygel.

Var på senaste fullmäktige och lyssnade på budgetsammanträdet. Det är ju intressant att veta hur våra skattepengar kommer att användas. Viktiga beslut som lättades upp med musik av elever från musikskolan. Mötet blev en långkörare. När det är budget verkar det räcka med en punkt på ärendelistan.  Särskilt när det finns tre budgetförslag som nu. Många vill prata om sitt och om hur bra det är. Vad jag förstår väntar hårda tider med massor av besparingar. Det är bara att vänta och se hur det blir när besparingarna preciseras närmare. Lite tråkig utveckling. När jag som journalist började skriva om politik för 30 år sedan var det nästa alltid nysatsningar som presenterades. Minns när kommunalrådet Franzèn vid en pressinformation helt oväntat upplyste om att ett nytt hotell skulle byggas. Vi satt som frågetecken.

I min förra krönika skrev jag att det var dags att ta fram adventsstakar och farsan Svens kyrka. Det är nu gjort och finns på plats i dag 1 advent. Lite problem var det med kyrkan. Korset hade ramlat av under sommaren, men jag fixade det med två gulmålade tändstickor som jag klistrade ihop till ett kors. Tycker det blev riktigt bra även om farsan aldrig skulle ha godtagit en sådan simpel lösning. Tändstickor i toppen på en kyrka! Han gjorde sina kors i trä.



Uncategorised Posted on tor, november 28, 2019 15:02:31

Askersund lockade med låga skatter och billiga hyror på 40-talet

”Låga skatter och billiga hyror. Finns intresse ring telefon 308.  Om Ni är hjärtligt välkommen till Askersund som turist, är Ni ännu mer välkommen dit, om Ni bosätter Er där”. Så löd reklamen för att locka folk till Askersund i slutet på 40-talet. Hittade en svart-vit annons i en tidning från 1947.

Det är bara att konstatera att reklamen utvecklas radikalt. Sedan många år tillbaka lanseras Askersund i ett vackert färgtryck. ”Askersund – vid Sveriges hemligaste skärgård” lyder reklamen nu för tiden. Har aldrig fattat det där med att skärgården skulle vara hemlig, men det är säkert bra. Och jag är ju ingen person som har arbetet med reklam.

Dagens turistfolder i färg är omfattande med mycket information och bilder. Där finns nästan allt en turist behöver veta för att bo i Askersund någon vecka. I den gamla annonsen nöjde man sig bara med en liten suddig översiktsbild över staden. Trycket var heller inte så bra på den tiden.

Det här är inte något politiskt inlägg som att allt var bättre förr, utan bara en bild på hur det var förr och nu. Politiska inlägg ska inte gå på den här sidan enligt reglerna. Det finns andra sidor för sådant.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund i november

Uncategorised Posted on tis, november 26, 2019 10:01:19

Min bildserie  om bygget fortsätter med lite vad som hänt  i november. Just  nu jobbas det hårt med förbindelselänken  mellan nya  och gamla byggnaden.  Murarna  jobbar också för  högtryck, liksom alla andra på bygget.  För en novis som bara  plåtar åt Länsgårdar kan jag inte förstå hur de får ihop det hela även om det finns ritningar.  Är imponerad.



Marieborg i Askersund

Uncategorised Posted on lör, november 23, 2019 14:29:08

Privat eller offentligt? Det är en fråga som diskuterats flitigt på senare år när det gäller vården. Förhoppningsvis kommer politikerna att enas om något som är bra för alla och att ingen kan sko sig på skattebetalarnas pengar. Och på de som behöver vården. Privata vårdhem är annars inget nytt för Askersund. Man skulle nog kunna säga att Anna Beckman finns med bland privatpionjärerna. Redan 1919 startade Anna Beckman ett privat vårdhem i Marieborg, som också var hennes föräldrahem. På den platsen ligger i dag Hotellet.

Julbord vid Marieborg en gång i tiden. 

Bild från Leif Linus Larsson samling

Vårdhemmet -eller asylen som det hette på den- öppnade med platser för ”obildade sinnesslöa”. Det gällde 28 platser. Med platserna räckte inte till. Därför öppnade hon också ett vårdhem i Vasshammar med 53 platser. Men det fanns problem med Vasshammar. Det var dyrt att bygga om fastigheten. Ett annat problem var att lönerna för den kvinnlig personalen hade höjts med 50 procent och för den manliga med 100 procent. För att lätta på trycket beviljade landstinget ett räntefritt lån på 20 000 kronor. Men det fanns ett krav med lånet. ”Asylisterna” från Örebro län skulle ha företräde till de 53 platserna.

Efter nästan 30 år gav Anna Beckman upp sin verksamhet. Och det av hälsoskäl. Hon hade med ljus och lykta sökt efter någon som skulle ta över Marieborg. Men misslyckats. I det läget vände hon sig till landstinget. Förvaltningsutskottet gjorde en undersökning av vad som skulle hända om hemmet lades ned och möjligheterna att flytta patienterna till andra vårdhem.

Landstingspolitikerna kom fram till att hemmet fick vara kvar. Alternativet var annars att alla patienter skulle skrivas ut och sändas tillbaka till sina respektive hem. Och det skulle inte vara lyckat. Landstingspolitikerna väntade också på en utredning rörande ”sinnesslövårdens framtida organisation”. Även på den tiden var det på modet med utredningar.

Landstinget beslutade hyra Marieborg av fröken Beckman från den 1 oktober till 1947 till den 30 september 1952. Den 1 juli 1950 övertog landstinget även Vasshammars vårdhem

1954 antog Riksdagen en lag som krävde att landstingen skulle svara för undervisning och vård av psykiskt efterblivna. En plan skulle också upptas för specialskolor, vårdanstalter och för öppen vård. Slutna anstalter som Kristinaskolan, Vasshammar och Marieborg skulle upphöra vid årsskiftet 1954-55. I december 1957 överfördes sista patienterna vid Marieborg till landstingets nya anstalt i Nora, Hagbyhemmet. Kristinahemmet och Vasshammar dock blev kvar ytterligare ett antal år.

Anna Beckman drev också vårdhemmet i Vasshammar. Bilden är därifrån

Själv har jag erfarenhet av många som bodde på Marieborg. Jobbade då i en köttbutik som levererade varor till Marieborg. Ibland kom några av de boende där och hämtade varor. Det var alltid en högtidsstund. Samtalen blev både långa, intressanta och roliga. Och de hade funderingar som jag aldrig tänkt på tidigare och som berikade livet. Många gånger förstod jag inte varför vissa personer hade hamnat på Marieborg. Det var människor som kunde ha gjort en insats i samhället lika väl som någon annan.

Marieborg kom senare att användas som Vandrarhem, som lekskola och föreningslokal. Sedan revs allt. En av byggnaderna drabbades också av en brand.

Personal vid Marieborg

Beckmans vid Marieborg 1911

Bild från tidigt 1900-tal med Marieborg till vänster

Bilden är plåtad från Sundsgården mot Marieborg

Bild från 80-talet vid rivningen av Marieborg.

Copyright:Kjell Johansson

Vännen Leif Linus  Larsson har hjälpt till med bilder, liksom Kjell Johansson.



Uncategorised Posted on tis, november 19, 2019 09:30:32

När Norrbergahemmet revs

Har några gånger visat bilder  av Kjell Johansson. Det finns mycket att välja på. Här  kommer  några  när gamla Norrbergahemmet i Askersund  skulle rivas  och  ersättas med Norra Bergens  äldreboende i samma område. Kjell var som vanligt påpassligt framme och dokumenterade.

PUBLICERAT AV



Min tidningskrönika den 17 november

Uncategorised Posted on sön, november 17, 2019 09:47:53

Nu är det dags igen att leta rätt på julstjärnor, adventsstakar och farsan Svens julkyrka. Kanske litet tidigt men det är bäst att vara bra förberedd inför Första Advent. Inte för att vi brukar julsmycka särskilt mycket här hemma vid Stöökagatan, men man vill ju ändå hänga med. Det kan ju komma någon. Någon kanske undrar över det där med farsans julkyrka. Han tillverkade olika prylar allt från kyrkor, påskkärringar till väderkvarnar. Förtjänster var ringa. Att ta betalning var inte hans starka sida.

Jag fick tag på min kyrka för bara några år sedan. Långt efter farsans död. Vi ungar fick inga prylar. Tror inte heller att någon av oss syskon var så intresserade av hemslöjd vid den tiden.  De skulle säljas. För några år sedan när jag gick förbi Röda Korsets lokal vid Sundsbrogatan såg jag till min överraskning en av hans kyrkor i skyltfönstret. Den skulle kosta 100 kronor. De som ansvarade för försäljningen undrade vem som tillverkat kyrkan. Det kunde jag upplysa om. Tänk om farsan hade fått 100 kronor för sina kyrkor när det begav sig. En förmögenhet.

För att fortsätta med den kommande julhelgen ser jag att det ska bli en promenadteater i Askersund med namnet ”En julklapp till tomten”. Faktum är jag en gång ordnade färgstarke diskuskastaren Ricky Bruch som tomte till en personalfest hos ”Soja” Johansson. De anställd fick gissa vilken den hemlige tomten var. Och det blev knepigt. Träffade Ricky vid en föreläsning som Örebro Läns Idrottshistoriska sällskap hade ordnat. För övrigt ett mycket trevligt sällskap. Frågade Ricky om han hade lust att vara tomte och det var inga problem. Han reste upp från Skåne för att vara tomte i Askersund.

Brukar inte skriva om politik så ofta i krönikor. Höll på med det i 30 år som journalist på NA så jag tycker det får räcka, men intresset finns kvar.  Går till Sjöängen och lyssnar fortfarande även om man numera som åhörare bara ser nackarna på politikerna.  Det är nu dags för budgetbeslut och lyssna på hur politikerna tänker fördela våra skattepengar. Vad jag läst kommer bland annat kultur, turist och scenkonst att få bita rejält i det sura äpplet. Lite synd kan jag personligen tycka utan att blanda in partipolitik. Utan bra kultur av olika sorter skulle livet bli andefattigt och tråkig.  Och Askersund har ändå lanserats som en turiststad. Synd om besökarna vid Sjöängen i fortsättningen bara skulle mötas av neddragna nätgaller både vid turistbyrån och serveringen. Ett bygge som kostade 250 miljoner.

En sak som förändrats på senare år är när budgeten ska antas. Tidigare var det så att när det egna förslaget föll så avstod politikerna att rösta på något annat förslag. Undantaget var om man inte hade något eget förslag. Men så verkar det inte vara längre. I år finns det tre budgetförslag. Ska bli spännande att följa det hela och röstningen.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund senaste veckorna

Uncategorised Posted on mån, november 11, 2019 17:05:12

Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund pågår för fullt. Det händer  nya saker  på  bygget hela tiden. Och jag följer det hela med min kamera på uppdrag av Länsgårdar.

Sammankopplingen mellan de  båda byggnaderna är  i full gång. Murning pågår.



Kjell Johanssons unika bildsamling

Uncategorised Posted on lör, november 09, 2019 11:09:13

Promenad i liten stad

Kjell Johansson är utan tvekan Askersunds flitigaste fotograf. Han har dokumenterad Askersunds historia i drygt 60 år. Kjell har plåtat miljöer som är borta och rivna för länge sedan. Han har fotograferat bröllop och tagit personbilder. Under ett antal år var han också en flitig fotograf för olika tidningar. Och han fortsätter att plåta som tur är.

-Köpte min första kamera när jag hade gjort lumpen. Jag var 22 år då. Sedan har jag fortsatt, berättar Kjell när jag träffar honom hemma i lägenheten vid Rådmansplan där han bor med fru Erika.

Kjell och jag har känt varandra länge. Vi har pratat om stadsmiljöer och fotografering när vi träffats. En vänlig och försynt man som inte tränger sig på. Då blir det också ofta bra bilder. Fotografer får inte vara huvudfigurer. Under en blogg har jag haft Kjells bilder. Har också lånat och skannat in bilder till en skiva som Kjell fått.

Sundsbrogatan

Stöökagatan 

Kjells fotosamling är imponerande. Men så har kameran alltid hängt med. Vem har inte mött honom på cykel eller komma promenerande med sin kamera? Han har också varit aktiv i Askersunds fotoklubb och vunnit priser med sina fina svart-vita bilder.

-Jag framkallade och gjorde alltid mina bilder själv i mitt mörkrum. Tänk vilken skillnad det blivit med den digitala utrustningen. Men fortfarande tycker jag att det svart-vita bilderna står i en klass för sig, säger Kjell, och det är väl bara att hålla med när man tittar på hans bilder.

Utbyggnad av rådhuset 

Kjell var en mycket skicklig svarvare i sitt yrkesverksamma liv. Några planer på att lämna svarvarjobbet för att bli fotograf på heltid hade han aldrig haft. Det har varit en hobby, som med facit i hand borde ha resulterat i ett fotojobb. Så bra är Kjells bilder.

Sundsbrogatan 

Hamnområdet

Personligen tycker jag att Kjells bilder borde resultera i en utställning. Några av hans bilder har kommunen köpte in. Men det var för ett antal år sedan. Någon tecknare har också kopierat hans bilder, utan han har fått det minsta tack för det. Men Kjell är en vänlig man som skrattar bort det hela.

Södra infarten

Hagabadet

Hörnet Stöökagatan-Stora Bergsgatan innan rådhuset byggdes ut

Väderkvarnsgatan Arvidssons fisk 

Gamla IP

Bandyträning Alf Andersson, Gunnar Öhlin, Garvis Gustavsson, Karl Erik Hagman och Svante Eriksson 

I bloggen har jag fått låna ett antal bilder av Kjell. Men det är Kjells  bilder så alla tänker  på det. Det handlar upphovsrätten.



Carina på Sundsgården

Uncategorised Posted on mån, november 04, 2019 09:28:12


Min tidningskrönika 3 november

Uncategorised Posted on sön, november 03, 2019 10:29:58

Min frukost är mycket spartansk om någon är intresserad. Den består av yoghurt, en limpsmörgås, ett ägg med sill och kaffe. Det hela avslutas med ett glas juice. På lördagarna brukar jag lyxa till det med några franskbröd och marmelad. Så där har det hållit på år ut och in nästan sedan jag blev vuxen. Inte särskilt spännande. Gud vad tjatigt säger en del. Det kan inte vara normalt säger andra.

Men efter jag tittat på läkaren och författaren Anders Hansens intressanta tv-program om våra hjärnor är jag helt lugn. Många frågetecken har rätats ut. Kan nämna att jag själv en gång blivit opererad i hjärnan efter att ha fallit från ett tak. Folk brukar fråga mej om jag har någon känning av det.  Brukar svara att det är svårt för mej att svara på den frågan. Det får andra som känner mej bedöma. Mitt minne från den pärsen är ett litet borrhål vid tinningen.

Hansen ställde bland annat frågan om vad som egentligen var normalt och det fanns inget entydigt svar på det. Det kändes bra. Så jag kan även i fortsättningen äta min obligatoriska frukost. Jag är inte onormalt. Själv besöker Hansen samma fik och beställer samma bröd varje dag. Kan en hjärnforskare så kan jag. Kan väl också nämna att jag lyssnar på ”Ring så spelar vi” och försöker lösa ”Melodikrysset” varje lördag. Och tittar på Sportnytt varje kväll.

En gång i tiden arbetade jag skift på ett glasbruk ihop med en person hade som rutat in sin matlåda efter veckans alla dagar. Samma innehåll år ut och år in. Skojade med honom på torsdagarna om att det säkert skulle bli ”veckans överraskning” . Men så blev det inte. Det var pannkakor med fläsk. Han vågade inte byta rätt någon dag i veckan utan höll sig till sin matsedel så länge jag jobbade ihop med honom. Enligt Hansen var det inte onormalt. Vi är helt enkelt sådana. Vanemänniskor som sitter djupt.

När jag ändå är inne på gamla vanor kan jag nämna ett besök på kommunens, RLF och Företagarnas årliga ”Höstkväll”. Arrangörerna har kört samlingen i många år. En vana. Förbundskaptenen i fotboll, Janne Andersson, var gästföreläsare i Sjöängen under rubriken ”Lagbygge med Janne”. Ett intressant föredrag som lockade mycket folk. En trevlig kväll med information där också och mingel och mat ingick. Själv nöjde jag med att bara lyssna på Janne. Mingel och mat ingår inte i ens en krönikörs uppdrag så jag nöjde mej med att bara lyssna. För övrigt hade jag ätit 12 köttbullar på IKEA på dagen. Jo, man får välja hur många man vill ha precis som hemma.

Slutligen måste jag lyfta på kepsen för politikerna som vågade satsa   på en lokal som ”Stora salongen” i Sjöängen.  Artister och besökare blir alla imponerande. Och arrangemangen lockar nästan alltid storpublik. Marie drog igång verksamheten i starten och sedan har Daniel och hans scenkonstgäng bara fortsatt.



Smeden på rådhustaket i Askersund har hamrat på sedan 1937

Uncategorised Posted on tis, oktober 29, 2019 19:09:40

Som journalist fick jag vara med om mycket roligt, men också  om många upprörda  känslor. Det som kunde väcka många starka känslor i Askersund och många telefonsamtal till redaktionen var när klockan på Rådhuset gick fel eller hade stannat. Kanske det låter lite trivialt men så var det.

När inte smedens välklingande slag mot den stora klockan på taket hördes reagerade folk starkt. Folk blev upprörda och osäkra. Vad är det som håller på att hända i samhället, när till och med smeden på rådhustaket strejkar. Smeden och klockan är förbundna med varandra genom långa vajrar och stora tunga lod. Går inte klockan, slår inte smeden. Det är samarbete på högsta nivå uppe på rådhusvinden. Kanske det smittar av sig neråt i byggnaden? Vad vet jag….

Gammal bild från  Haugards ”Askersundiana”

Vid något tillfälle på 80-talet minns jag att klockan strejkade några veckor. Visarna stod alltid på tio i tre när än folk blickade upp mot taket. Oron spred sig i småstaden. Inte undra på telefonen gick varm till redaktionen den gången. Ur led var tiden som det brukar heta.

Brydde mej inte om klagomålen så mycket till att börja med. Jag var journalist och inte urmakare. Men för att få slut på det hela tog jag kontakt med fastighetsingenjör som hade ansvar för det hela. Det visade det sig då att det var den mänskliga faktorn som spelade askersundarna ett spratt. Klockan dras varje fredag för hand med en vev.  Den ordinarie klockuppdragaren hade ledigt och ingen hade tänkt på det. Inte ens fastighetsingenjören.  Ganska snabbt kom klockan och smeden igång igen till askersundarnas stora glädje.

Nu för tiden fungerar allt perfekt. Det finns några stycken som kan dra i uppdragningsveven. Ledighet och semestrar berör inte uppdragningen längre. Det finns alltid någon som kan. En gång var jag med dåvarande vaktmästaren Hasse Karlsson på vinden när han skulle dra klockan och justera minuterna lite. För att allt skulle bli rätt ringde han först fröken Ur.

Urverket är inrymt i ett litet rum strax innanför urtavlan.  Det är ett gammalt vackert mekaniskt verk från 1937, tillverkat av Westerstrands i Töreboda. Firman finns kvar, men frågan är om det finns några reservdelar kvar? Hasse och hans vaktmästarkompisar skötte det gamla urverket med varsamma händer. Byter vajrar till loden när de börjar bli slitna. Urverket måste också smörjas noga för att allt ska fungera.

Smeden med släggan har blickat ut över Askersund från Rådhustaket sedan 1937. Den är modellerad av A. Sandberg och driven av B. Myrsmeden. A. Sandberg är identisk med Aron Sandberg, som utfört flera skulpturer på Stadshuset i Stockholm. Urtavlan består av koppar. Visarna är förgyllda liksom linjerna på urtavlan.

Smeden blev mycket populär redan från början. Klangen har en ljus dur-ton som passar bra ihop med småstaden och turisternas stad skrev tidningsmannen Joel Haugard en gång i tiden. Han var glad över att slagen från smeden inte störde askersundarnas nattsömn. Den skulle slå lugnt, stilla och försiktigt. Så såg man på det hela år 1937.

Just nu pågår renovering av rådhusfasaden och taken. Därför är  Rådhuset är gömd i plast om någon undrar varför.



Historiens vingslag på Sjöängen

Uncategorised Posted on mån, oktober 28, 2019 09:18:55


Motion kan ge snabba resultat

Uncategorised Posted on sön, oktober 27, 2019 12:02:42

Motion är bra för hälsan. Det tycker nog alla. En del jobbar långsiktigt för att få en bra hälsa medan andra skyndar på. Ibland så fort att de under själva motionsrundan kan slänga sin käpp. Vid min senaste runda träffade jag på en käpp i en sandhög i Askersunds by. Såg inte röken av ägaren. Men har man slängt käppen går det säkert undan.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Uncategorised Posted on tor, oktober 24, 2019 17:26:22

Det är full fart vid  nybygget vid Vårdcentralen. Det händer saker varje dag.   Bland annat  målas   passagen mellan de båda byggnaderna . Det är den bilden  som lyser grön. Det är presenningar till skydd mot regn.  Visar  några  bilder på hur det ser  ut just nu.



Janne Andersson lockade storpublik till Sjöängen

Uncategorised Posted on ons, oktober 23, 2019 14:24:20
Janne Andersson och Henrik Olofsson på scenen inför storpublik

Herrlandslagets förbundskapten Janne Andersson drog storpublik till Sjöängen på tisdagskvällen. Han var gästtalare vid den årliga Höstkvällen som kommunen, företagarna och RLF ordnar. Förbundskaptenen bjöd på sig själv och berättade bland annat om hur uppladdningen inför landskamperna går till. Ett gott råd var att göra sitt bästa i alla lägen och räcker inte det så är det så.



Min tidningskrönika 20 oktober

Uncategorised Posted on sön, oktober 20, 2019 11:48:58

Det har varit Läsfest på Sjöängen i Askersund med en rad författare. En del kände jag sedan tidigare och en del var helt okänd för mej. Det är väl så det ska vara på en Läsfest. Nya och gamla bekantskaper. Själv var jag med på ett litet hörn med en bok om Askersund som jag skrev för några år sedan i samarbete med fotograf Ullabritt Jonsson.

Sjöängens bibliotek är annars en föregångare när det gäller tillgänglighet. Med bibliotekets lilla blå kort kan man kan få kulturens portar att slås upp på vid gavel fram till klockan 22 varje kväll. Året om. Hela biblioteks sortimentet ligger då öppet. Måste erkänna att jag ibland tagit fel mellan besökskortet på bibblan och det kort som ska visas vid bespisningen, men det har ordnat sig.  Båda verksamheterna använder ett litet blått kort.

Askersund verkar vara mycket för att man kan besöka inrättningar även efter stängningsdags. Så är det också vid Återvinningscentralen i Askersund by.  Är det någon som sitter och blir trött på sitt möblemang en sen kväll är det bara att åka ut till byn och göra sig av med ”eländet”.  Det är öppet. Men man måste förstås först gå en kurs för att slänga rätt.

Som grabb fanns biblioteket vid Logen Svans lokal vid Norströmsgatan. Sortimentet var mycket begränsat. ”Bibliotekarie” var Svea Wallin. En trevlig och lite nyfiken dam. Hon frågade ofta varför man lånade den eller den boken. Hade aldrig något riktigt spontant svar på det. Biblioteket fanns under lång period i närheten av torget. När den epoken var över tog Allehanda om lokalerna. Där satt jag och jobbade i många år, när jag inte var ute och intervjuade folk. Doften från böcker låg kvar några år och det kändes bra.

Levi på Konsumstämma med artistparet Amris från Kungsör, Gunilla Dahlman  och Sven Åke Andersson

När jag ändå är inne på Läsfesten hade jag ganska nära kontakt med två lokala skrivare som journalist. Levi Karlsson ”Den blyge” och journalistkollegan Johannes Kjerrström. Levi gav ut elva diktböcker som kom ut varje år till Fars Dag. Vid ett tillfälle hade artistparet ”Amris” från Kungsör tonsatt några av Levis dikter. De skulle uppträda vid en Konsumstämma och frågade Levi om han inte skulle komma och lyssna. Han var tveksam men jag övertalade honom att följa med och hämtade upp honom vid familjens villa. Levi var nöjd men han var inte en man med stora ord. ” De var ganska bra” var hans kommentar.

Kjerrström gav ut sex böcker där han gisslade sina politiska motståndare med fingerade namn som, ”Slingman”, ”Gustavos Byman”, ”Teodor Krökman”, ”Sixten von Hammarstål”, för att nämna några. Kjerrström var motståndare till biblioteket. Onödigt enligt honom. Själv påstod han att folk stod i kö för att köpa hans böcker direkt av honom. Jag hävdade att många inte skulle ha läst hans böcker om de inte hade funnits till låns i biblioteket. Han höll inte med.



Returflaskan från Hammar en klassiker

Uncategorised Posted on fre, oktober 18, 2019 16:31:46

I Sverige har i stort samma returflaska av standardmodell används för öl, läskedrycker och vatten används sedan i början av 30-talet. Den rymmer 33 centiliter. Någon motsvarighet när det gäller flaskmodellens ”livslängd” går förmodligen inte att finna i något land.

Det skriver Per Henriksson i sitt förord till en ny bok om den klassiska returflaskan de första 90 åren. Per har gjort en omfattande kartläggning av de 33 literflaskorna som används av svenska bryggerier sedan 1930. Hammars glasbruk (PLM) var en stor tillverkare. Sommaren 2017 utgjorde Hammars flaskor 21 procent av de gröna returflaskorna i systemet. År 2017 köpte författaren en flaska julöl från Krönleins bryggerier. Flaska var tillverkad i Hammar 1945!

Flaskorna från Hammar märktes logiskt med ett stort H omgivet av tre stjärnor.  På glasbruket i Hammar, där jag själv jobbade under en period, var man säkra på det bara var Hammar som använde stjärnorna men så var det inte. Stjärnorna är förknippade med god kvalitet. De mest kända stjärnorna finns också på tändsticksaskar.

Text ur  boken av Per Henriksson

Flaskor från Hammars glasbruk

Tillverkning  av flaskor vid Hammars glasbruk (PLM)

En ny flaska på gång. Bild: Åke Bäckström 

Samma stjärnor som finns på tändsticksaskar finns  också på flaskor.

I Pers bok beskrivs allt som är värt att veta om vår 33 centiliters standardflaska.  Han hoppas också att den ska snurra vidare i retursystemet i många år till. Plastflaskorna är dock en hård konkurrent .



Hantverkshuset i Askersund

Uncategorised Posted on mån, oktober 14, 2019 19:21:42

Hantverksförenings tidigare lokal vid Lilla Bergsgatan var förr askersundarnas enda riktig stora samlingssal. Så fort det hände något stort publikmässigt var det på ”Hantverkaren”. Under ganska många år var det Folkets husföreningen som ansvarar för verksamhet i huset. Namnet är numera Hantverkshuset sedan ett antal personer bildade en förening och därmed räddade huset från rivning. Restaurering pågår för fullt.

Packat med folk i gamla ”Hantverkarn”. Och alla tycks ha roligt. På bilden finns många kända askersundare

Folkes husföreningen kämpade hårt för att hålla igång verksamhet ekonomiskt med bioföreställningar, uthyrning och inte minst med fullmäktigesammanträdena. Huset är stort och uppvärmningen dyr. Numera finns Folkets husförening i Sjöängen

Själv sprang jag och mina kompisar på film så fort det gavs tillfälle på 50-och 60-talet. De fyra första bänkraderna var billigare så det fick bli där. Bänkarna 53 och 54 längst ut till vänster i fjärde raden. Ibland fanns det inte pengar, men det rådde vi bot på. En av kompisarna bodde på övervåningen i ”Hantverkaren”. I hallen mot kompisens våning fanns en reservutgång från läktaren som alltid var öppen. Problemet när det gällde att gå in ” riktigt billigt” var att det fanns en biljettrivare på varje våning som hade järnkoll på allt. Det gällde att filmen hade kört igång och mörkret hade fallit. Brottet är preskriberat.  Och försvarbart enligt min mening. Vi saknade pengar till biljetter.

Herbert Fallgren var vaktmästare vid Hantverksföreningen. Han rev också biljetter.

Alla teaterföreställningar gavs i lokalen, men då var inte kraven på ljud, ljus och loger var allt för hårda. Många av de gamla skådespelarna tyckte att Askersund var en mycket bra spelplats. Ett av de bästa i landet. Hotellet låg nämligen tvärs över gatan, med mat och inte minst dryck. Någon har berättat att det fanns skådespelare som gick över till hotellet i pausen för att stärka sig lite med en god dryck.

Filmer som ”Åsa-Nisse” och ”Hon dansade en sommar” drog alltid fullt hus. Men frågan är ändå inte om filmen ”Häxan” drog mest publik av alla filmer. En stor del av filmen var inspelad i Askersundstrakten med en massa statister från stan. Folk ville naturligtvis se sig själva på film. Tycker själv att det var en knepig film, men häxan Maria Vlady var mycket vacker. Bara det. Jag såg den för första gången för några år sedan. När det begav sig gick det inte att få någon biljett.

Det har funnits och finns en del färgstarka biomaskinister, som Bertil ”Bubban” Johansson, Magnus Bromander och nu Roger Ivarsson. ”Bubban” var maskinist i 27 år. Magnus övertog jobbet 1958, för att sedan lämna över till Roger när Folkets hus tog över.

Har läste ett referat från 1958 när ”Bubban” blev avtackad. Den hösten infördes också vidfilm och att byta ut den mindre duken och bredda scenen  lite betydde en kostnad på 12 000 kronor. Bertil ”Bubban” efterträdde sin far, som stod och vevade filmerna för hand.

Bertil ” Bubban” Johansson var maskinist. Han efterträdde sin pappa.

Askersundsbygdens tidning skrev: ”Mannen som drar veven, avtackades i går kväll. Han har sett till att askersundarna fått se rörliga bilder i 27 år. Det är känslig position han haft, där inga misstag tillåts. Då reagerar publiken direkt, trots att visselkonstnärerna i salen själva inte har en aning om vad saken gäller. Vid minsta misstag sätter de igång med att föra oljud Man kan tro det är en Rockn Roll-gala. Publiken är kräsen, men skyll för alla delar inte på pianisten ”

Magnus Bromader drev biografen i många år
Roger Ivarsson var maskinist i många vid Folkets hus Lilla Bergsgatan

Tidningen passade också på att ge biopubliken en känga: ” Varför behöver egentligen så många biobesökare ständigt rusa in i salongen sedan filmen börjat? Dessa förstör ju nöjet för dem som varit lojala och infunnit sig i tid. Låt oss för fridens och våra medvandrares skull komma överens om att vi bör passa tiderna. Även på biograferna.

En bild från tidigt 1900-tal i nuvarande Hantverkarhuset
I dag rustas den gamla AHF-lokalen

Säkert har många äldre askersundare minnen från Hantverksföreningens lokal. Då är det bara att fylla på.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Uncategorised Posted on mån, oktober 07, 2019 19:30:46

Här  kommer  lite bilder  från  nybygget vid Vårdcentralen i Askersund från oktober.

Snart är toaletterna på plats

Övergången mellan Vårdcentralen  och nybygget

En spegelbild av fotografen



Strandparken i förändring

Uncategorised Posted on mån, oktober 07, 2019 14:20:22

Strandparksområdet i Askersund är i förvandling. Till och med Strandpromenaden har fått ett nytt namn, Strandparksgatan. Det kunde aldrig rektor Anton Frendel i dåvarande planeringsnämnden drömma om på 50-talet när han drev frågan om planteringar. Det skulle bland annat vara ett stilla stråk för lyckade månskenspromenader. Skapad hade av planeringsnämnden.

Tiderna förändras och det kommer nya politiker , planer och utvecklingschefer med andra idéer. Som inte alltid stämmer med de åsikter som de boende i området har.  Då är det bäddat för konflikter. Det som upprör mest i dag sedan ett antal träd kapats utmed Strandpromenaden är att en ny gång cykelväg anläggs parallellt med den befintliga vägen. Helt onödiga kostnader menar många. De tycker att den gamla Strandpromenaden duger bra.

-Vi köpte inte vår bostad för att få en ny väg alldeles intill tomtgränsen.  Gamla Strandpromenaden strax intill räcker väl bra. Det har sagts att den nya vägen bara kostar mellan fem och tiotusen kronor. En mycket billig väg i så fall. Ansvariga har sagt att den nya vägen hänger ihop med stadens rutmönster. Har aldrig hört det tidigare när det gäller Strandparken, säger Ulla Sandahl, som är besviken på bemötandet som hon fått från ansvariga vid personliga samtal.

För att ni som läser det här ska få en inblick i vad det gäller lägger jag ut de offentliga handlingarna mellan de boende och kommunen. Då kan alla bilda sig om en uppfattning vad som händer. Det går ju också ta en promenad i vid sjökanten för att med egna ögon   se vad som händer.

Nya vägen. Till vänster nuvarande Strandpromenaden
Strandpromenaden. Den nya vägen till höger bakom grushögarna
Så här kommer det se ut när allt är färdigt i Strandparken
Skrivelse från de boende i området

.



Min tidningskrönika

Uncategorised Posted on sön, oktober 06, 2019 10:00:35

Mat-och bakprogrammen avlöser varandra i tv. Ibland har jag kollat, men jag är ingen trogen tittare på den sortens program. Tycker   brödets mästare Johan Sörberg i programmet ”Hela Sverige bakar” imponerar. Det tittar jag på när det passar. Han behöver bara ta en liten tugga på bakverken så vet han var felen ligger. ”Degen har jäst för dåligt, den är inte gräddad, formen är ful, för mycket jäst”. Så brukar det låta i klartext. Själv kan jag äta flera bullar utan att upptäcka fel.

Många gånger när jag stått och stekt mina falukorvskivor har jag funderat på hur man ska få det hela att lyfta lite grann. Skulle gärna vilja ta falukorvskivorna ett steg längre. Precis som i matprogrammen.  Har inte sett något program där min rätt finns med. Den är för enkel. Men jag brukar piffa upp med makroner. Inte vanliga, utan skruvade för att få det lite trevligare.

Mitt intresse för mat är annars inte särskilt komplicerat. Äter när det är gott och då kan det var lite av varje.  Kan också stå över någon dag om det skulle vara så. Min favoriträtt är så enkel som en korv med bröd på Solberga när det är fotboll.

Som journalist hände det ibland att -särskilt i valtider- att politiska sekreterare ringde och berättade att det var presskonferens med mat. ”För du skall väl ändå äta lunch”. Förklarade alltid att jag skulle komma när de ätit färdigt. Själv skulle jag hem till vår katt Alice som också skulle ha lunch. Det var politiken jag vill höra om

När det gäller rätter som inte är så vanliga i vardagslag minns jag en person som jag åt middag med och det serverades plankstek. Han skar och skar och förklarade för mej efter en stund att köttet var segt. Problemet var att han var nere och skar i plankan som inte syntes. Så kan det gå med nya rätter som man inte är van med.

På pressinformationerna som startade tidigt bjöds det ibland på kaffe samtidigt med informationen. I Laxå när Erik Karlsson var kommunalråd var det självklart. En kopp kaffe tidigt på morgonen var bra när man skulle ta in komplicerade politiska förklaringar. Det visste nog Erik. Och en kopp kaffe tackad jag inte nej till.

Fikastunderna kan annars lösa det mest. Träffa folk privat över en kopp kaffe med kanelbulle för att prata om dit och datt. Men det hjälper inte alltid med kaffe och löfte om en god bakelse för att bli populär. Det måste till något mer. Var bekant en man som var förtjust i en kvinna. Han förklarade för mej att han skulle imponera lite med att bjuda henne på kaffe med en mycket god bakelse på ett konditori i Askersund. Bättre än så kunde det inte bli. Det skulle ge resultat. Nu gick det tyvärr inte som han tänkt sig. ”Jag har kaffe själv hemma” blev det tråkiga svaret från kvinnan. Så trist slutade den tänkta kärlekssagan och den planerade fikastunden. Men sådant brukar inte tillhöra vanligheterna. Normalt nobbar man inte en fika.



Kåkarna i Askersund föll som på löpande band

Uncategorised Posted on lör, oktober 05, 2019 09:57:07

OBS! Den har bloggen har gått tidigare men fallit bort. Därför lägger jag in den igen. Många är intresserade av de gamla bilderna.

I mitten på 80-talet föll gamla kåkar i Askersund som på löpande band. Gamla byggnader föll som furor för de glupska grävmaskinskäftarna. Nu var det inte så farligt som det låter. Det rörde sig mest om gamla fallfärdiga byggnader som störde stadsbilden. Men något hus kanske ha gått att rusta. Som gamla Kraftbolaget vid Sundsängen. Med dagens syn på gamla hus och miljöer, tror jag inte det varit möjligt att riva allt som gjordes vid den här tiden. Då skulle det gamla bort för att ge plats för nysatsningar.

Gamla Kraftbolaget  med klapphuset till vänster vid Sundsgatan 

Bandykändisen Bertil ”Garvis” Gustafsson arbetade som kontorist åt Kraftbolaget i många år. Han tyckte det var synd att hans gamla arbetsplats skulle gå ett sådant dyster öde till mötes.

”Läget var ju underbart. Förr i tiden var huset och trädgården med alla fruktträd mycket välskött. Övermontören bodde på övervåningen. Det var en trevlig arbetsplats där folk kom in och betalade sin elräkningar. På den tiden var folk noga med att få ett ”riktigt” kvitto. Kraftbolagets gamla förrådsbyggnader norr om huset revs tidigare”, har ”Garvis” berättat för mej.

Det var full trafik av människor som kom och gick till området runt gamla Kraftbolaget. Det kommunala klapphuset låg alldeles intill. Innan tvättmaskinerna gjorde sitt intåg i det svenska folkhemmet, var många hänvisade till klapphuset på Sundsängen. Fortfarande finns det spår efter klapphuset. Ledstängerna att hänga tvätten på finns kvar. I dag har båtfolket tagit över området.

Klapphuset  som revs för ett antal år sedan. Ledstängerna att hänga tvätten på finns kvar.

I februari 1986 påbörjades rivningen av ”Wiktorinska fastigheten” , som låg utmed Drottning Kristinas väg , mitt emot Sjöängsskolan. Rivningen blev ett vardagsnöje för många askersundare. Massor av skolungdom följde också rivningen från skolgården. I dag finns där ett av Askersundsbostäders hyreshus. En lyckad rivning om man får säga så. Dagab vill köpa tomten för att etablera en butik där, men det sa politikerna nej till. Motivet till den negativa inställningen var att det fanns nog med dagligvarubutiker i Askersund. Ett sådan nej skulle förmodligen aldrig gått igenom dag. Men trycket från handlarna på politikerna var stort. De ville inte ha någon konkurrens i centrala  staden.

Wiktorinska fastigheten. I februari 1986 påbörjades rivningen av ”Wiktorinska fastigheten”, som låg utmed Drottning Kristinas väg , mitt emot Sjöängsskolan.  

Samma år revs Lantmännens gamla magasin i hamnområdet. Den gamla magasinsbyggnaden hade blivit ett stort härligt tillhåll för tjocka feta råttor som mumsade på rester av säd. I dag finns där ett privat hyreshus, men innan det blev klart fanns det många förslag på hur tomten skulle användas. Ett var att bygga ett antal Sjöbodar till. Det mest radikala var ett Folkets hus med badhus. Det fanns ritningar och kostnadsförslag framme. Kostnaderna för bygget var beräknat till mellan 20 och 30 miljoner. Redan från början stötte projektet på patrull från politikerhåll. Bara namnet Folkets hus avskräckte. Medborgarhus var ett bättre namn ansåg en del politiker. Något parti menade att ett badhus skulle vara kommunalägt och ligga intill Närlundahallen. Resultatet av det hela blev ett fint hyreshus. Och Askersund saknar fortfarande ett badhus….

Lantmännens anläggning i bakgrunden. Rivningen började  1986.

Kvarnen i hamnområdet som också är  borta

Parkeringar var en annan fråga som diskuterades flitigt. Frågan är fortfarande aktuell. Det blir aldrig nog med parkeringar, eftersom nästa alla har en egen bil i dag. Hetast var diskussionen om parkeringen som finns i hörnet Lilla Bergsgatan-Norströmsgatan. I dag är det en öppen parkering, men en del ville göra ett parkeringsdäck där. Politikerna som satt i majoritet den gången tyckte att ett parkeringsdäck i Askersund var att ta till i överkant. Andra menade att de styrande var helt insnöade. Ett snyggt parkeringsdäck var ändå en framtidssatsning som skulle lösa bristen på parkeringsplatser söder ut i staden. Men det blev inget däck som alla kan konstatera i dag. Rätt eller fel?

Norströmsgatan. Hus rev för att ge  plats åt parkering till vänster på bilden. Parkeringen i hörnet Lilla Bergsgatan-Norströmsgatan vill en del göra som ett parkeringsdäck. Men så blev det inte.

Stora Bergsgatan  innan husen revs. Platsen  används  i dag som parkering  till Folkets hus.

När jag ändå är inne på parkeringsproblem så var polisen i Askersund mycket oroade över situationen redan på i mitten på 50-talet då det inte fanns så gott om bilar. Det hängde ihop med att IFK Askersunds bandylag som spelade i allsvenskan. Den ordinarie parkeringsplatsen vid gamla IP skulle var som en droppe i havet. Särskilt då Örebro SK kom på besök. Till slut fick IFK till en lösning genom att låna lediga tomter i närheten av idrottsplatsen.

Parkeringsfrågan vd gamla IP var et stort problem på 50-talet när bandylaget låg i allsvenskan. Bilden är från 1957.

Leif Linus Larsson har bidragit med bilder.



Nästa »