Oves Blogg

När Askersunds
nya Kunskap-och kulturcentrum
(KKC) står klart om något eller några år, kommer det att ske många stora
förändringar i den kommunala verksamheten. KKC kommer att lösa upp många knutar
enligt de kommunala handlingarna. Till och med
kommunens matorganisation.

Namnet KKC är benämningen på nybygget
bland politiker och tjänstemän.
Det skulle bli för jobbigt att säga
Kunskap-och kulturcentrum hela tiden. Men folk i allmänhet vet inte vad KKC
står får. Någon trodde att det var ett bekämpningsmedel.

Byggnaden
kommer förutom skollokaler att inrymma, bibliotek, bio, teaterlokaler ,
lokaler till konserter och konferenser,
för att nu nämna något. Det nya KKC kommer, när alla beslut är klara,
placeras på mark där Sjöängsskolan ingår i dag. Skolbyggnaderna söder om gång –och cykelvägen (nygamla
Sundsbrogatan)-kommer att rivas. Hur det blir med tegelbyggnaderna vid
Sjöängsskolan är ännu oklart.
Förhoppningen är att nya KKC ska bli en
stor mötesplats för alla askersundare.

Snart ett minne blott. Sjöängsskolan

Sundsbrogatan ska öppnas igen när nya KKC är färdigt. Så här såg det ut förr, innan Sjöängsskolan byggdes.

Och så till maten. Den kommunala kostorganisationen
har utredds ett antal gånger. Nu har kommunen kommit fram till att det ska
finnas tre tillagningskök. De ska finnas
i Askersund, Åsbro och Hammar. Men det
kommer att dröja lite. Första ska Hammars skola byggas om och sedan handlar det om nybygget i
Askersund KKC. Miljöpartiet är dock inte riktigt med på tåget när det
gäller den nya kostorganisationen. Partiet vill ha mera kött på benen som det brukar heta och har
också lämnat in en reservation. Istället för tre kök, finns det en önskan om
flera tillagningskök hos reservanten. Sammanfattningsvis handlar det om att
spara pengar genom samordning av köken.

I den utredning som gjorts handlar ett stycke om vad
som är hel-och halvfabrikat som jag fastnat för. Gränsdragningen verkar vara mycket svår. Man
har ändå kommit fram till att välja en så oberedd och naturlig råvara som möjligt utan att gå
till överdrift. Utredaren betonar att
det naturligtvis inte innebär att
kommunen tar in hela kor till styckning i köken eller använder opastöriserad
mjölk.

Ove Danielsson

Tivedsbygdens konstförenings vårsalong öppnar i Laxå
bibliotek på söndag (17 mars). Den pågår sedan en vecka framåt. 27 utställare
finns vid utställningen.

Brukar inte skriva om familjen, men den här gången
gör jag ett undantag. Grabben Patrik deltar med fem akvareller. Han har ställt ut tidigare i Laxå och Askersund. De flesta
målningarna är motiv från Askersund. Han kommer
också att delta i årets konstrunda för första gången. För arrangemanget
står som vanligt Norra Vätterns Form-och Bildkonstnärer. Patrik kommer att finnas i butiken vid Stjernsunds gård

En av Patriks tavlor på utställningen i Laxå

Är både
stolt och glad över att han fått
konstnärstalangen och får visa upp sig
lite. Därför den här bloggen även om det verkar lite skrytigt. Men som farsa
har man väl rätt att skryta lite
över ungarna. Besökarna får väl sedan själva göra bedömningen.
Naturligtvis finns ett antal andra duktiga konstutövare med på utställningen i Laxå.

De blir en tur till Laxå i veckan, det är helt
klart.

Det finns en del nygamla bilder under vinjetten ”Kjells bilder”. Kolla gärna

Många drömmer om att få ge ut
en bok och kanske bli berömda. En del kanske nöjer sig med att ”bara” bli berömda med en bok lokalt. Hos många
journalister är bokdrömmen extra stark. Det kan vara roligt att skriva något
som inte bara går till tidningsinsamlingen
efter några dagar. Någon som blir bestående och kanske kan hamna i en bokhylla
eller något liknande. Eller åtminstone bli läst och sparad några år.

Som journalist visste jag att
folk sparar artiklar som jag skrivit. De hade
klippt ut och klistrar in i böcker. Men då har det varit om vissa ämnen.
Några som jag besökte under mina många år inom tidningsvärden har också sparat på dödsannonser i klippböcker. Senare har jag
förstått att det inte är helt ovanligt. Men någon bok att sätta in i bokhyllan
har det aldrig blivit för min del. Visserligen har jag gjort några
jubileumsböcker genom åren men det är inte riktigt samma sak. När jag jobbade
på tidningen och när jag skulle sluta var det några som undrade om det ändå
inte skulle bli en bok. Men jag har alltid funderat över vem som ska läsa en
sådan.. Men visst kunde det vara trevligt. Åtminstone för mej. Men det kostar
pengar….

Faktum är dock att jag ändå medverkat
i en känd författares bok, Jan Mårtensson deckare ”Karons färja”, men bara
indirekt. Jo, han vet om det. Träffade honom på ”Lerbäcksmarken” vid ett
tillfälle när han satt och signerade sina böcker. Boken börjar faktiskt med ett
citat från artikel som jag skrev i tidningen. Det var inge stort litterärt reportage det handlade om, utan om något så
trivialt som kobingo.

Det hade arrangerats kobingo
i Askersund. Om något mot förmodan inte vet vad det hela går ut på, så gäller
det en smula förnedring av en ko. Man rutar upp ett stort fält, och märker upp
rutorna med siffror. Sedan får publiken spela på ett nummer. Lycklig vinnare
bli den som får koblajan i sin ruta. Det är tillåtet att locka på kon, men
absolut förbjudet att skrämma den. Minns också att det var viktig med vilken ko
som fick äran att vandra runt på den numrerade gräsplanen. Kon var tvungen att vara bra i magen, annars
skulle det inte bli någon bra tävling. Risken var annars att kon skulle springa
runt och drälla lite var stans och då skulle det bli omöjligt att utse en
vinnare.

Problemet när jag skulle
skriva reportaget var att kon vägrade göra sina behov inför den stora publiken.
Och vem skulle inte vägra göra det? Kon vandrade runt någon timme och sedan
fick det hela avbrytas. Rubrik på min artikel var ”Kobingon sket sig”. Och så
börjar också boken. Se nedan:

I mitten på 90-talet var kobingo lite i ropet.
I Askersund satsade Nora Hunnas Dragkampsklubb och Idrottsklubb (NHDKOIK) på
kobingo för att få in lite pengar till verksamheten. Vet inte om föreningen
finns kvar? När det första försöket med kobingo skulle göras i Norra Hunna 1993
gick det också lite snett. Koblajan hamnade nämligen i en ruta som ingen hade
köpt. Därför blev det också dubbel vinst vid andra tillfället.

Det har inte varit kobingo i
Askersund på ett antal år. Och tur är
det kanske, även om det gav mej en bokinledning hos en känd författare. Men jag
tycker för den saken skull inte är
särskilt juste att låta varken människor eller djur schavottera på det där
sättet. Några ställer sig säkert frågan vad jag hade där att göra om jag tyckte
så synd om kon. Men tidningsvärlden handlar om nyheter och ovanliga händelser.
Som kobingo. Och då är det bra att ställa upp. Vet inte om kobingo är tillåtet
i dag? Det borde inte vara det. Tycker
synd om korna.

Kor ska ha det bra och inte springa runt på kobingo. Askersundskonstnären Hjalmar Trafvenfelt visste hur korna ville ha det.

Bloggen finns också i na.se och i deras bloggsamling

Ove Danielsson

Anders Foglander vilar en stund på rådhusstolen. Jag bad honom ställa upp, eller snarare sagt sätta sig.

Askersundarna är
inte rädda för att ta egna initiativ när
kommunen inte riktigt hänger med
i våryran. Ett tydligt bevis på det är köksstolen som placerats intill den
stora rådhustrappan. Den har stått där i
några veckor i avsaknad av parksoffor.

Många samlas just utanför rådhusväggen i solen för att prata
och värma sig lite. Men när det nu
inte finns något att sitta på så har
någon initiativrik person ställt ut en köksstol,
där alla har möjlighet att vila en stund. Problemet är när
många samlas. Det finns också en
text på stolsryggen som lyder” Var så god
och sitt, du som tar av och på broddar”. Men det är inget krav för att få slå sig ner en stund.

Vad jag förstår ställs kommunens soffor ut vid en
viss datum. Sedan får solen skina bäst den vill. Ännu har inte det datumet
infallit. Skulle tro att det dröjer
ytterligare någon månad, så
det är
upplagt för flera köksstolar intill den pampiga rådhustrappan i
vårsolen.

Ove Danielsson

Missa inte Kjells bilder under knappen som logiskt är döpt till Kjells bilder. Det kommer till gamla Askersundsbilder rätt vad det är. Och det är Kjell som äger bilderna och har upphovsrätten.

Det tog 109 år innan IFK Askersund fick sin första kvinnliga ordförande. Namnet på den historiska kvinna är Petra Gustavsson. Hon har varit aktiv inom IFK olika sätt i ett antal år. Petra har också suttit i styrelsen tidigare, så rutinen finns från sådant arbete, nu när hon tar hand om hela föreningen. Petra jobbar till vardags på kontoret vid Munksjö i Olshammar.

Företrädarna på posten har ofta suttit väldigt länge, med undantag för de senaste åren. Men med Petra blir det nog en återgång till det gamla. Kanske inte så länge som legendariske Torsten Carlsson, men några år blir det säkert. Kan nämna att köpman Torsten Carlsson valdes till ordförande 1909 och satt fram till 1948. Det blev 39 år på ordförandeposten för Carlsson. Namnen Bertil satt också i många år. Det tar lite tid med jämställdheten, 109 år, men nu verkar IFK verkligen vara på gång.
Tre av de tyngsta posterna i föreningsstyrelsen innehas nu av tre kvinnor . Petra Gustavsson , ordförande, Anna-Lena Johansson , kassör och Johanna Häll, sekreterare.
Det kan också nämnas att Petra också finns med som ny ledamot i länsförbundets valberedning. Sedan tidigare finns där askersundaren Roger Lindh.

Problem med träningsplaner

Den gamla bandyklubben IFK Askersund, driver i dag endast fotboll. Ungdomsfotbollen är stor med massor av lag både för flickor och pojkar. Det råder stor brist på träningsplaner så här års. Tittade upp till Solberga IP en kväll och då höll ett flicklag på och tränade vid en liten bilparkering. Det kan inte var roligt varken för spelare och ledare. Samtidigt låg den stor isbanan helt öde. Till nästa säsong räcker det nog att spola upp halva banan, när det ändå inte finns någon bandy. Då hade det åtminstone funnits en liten yta att träna på.

Vid Närlundaskolan finns en kommunal grusplan , men den är inte plogad. Enligt ledarna som jag träffade finns de ingen kommunal instans som tagit på sig den uppgiften. I dag får kommunlagen åka norr ut till Kumla och Hallsberg för att träna på uppvärmda planer. Och det låter sig inte göras med massor av ungdomslag. Det kostar också pengar att hyra sådana planer på en annan ort.
En ung person lämnade in ett medborgarförslag om att kommunen skulle satsa på en uppvärmd gräsplan för en tid sedan, men svaret blev att det inte fanns några pengar.

Men nog borde politiker och kommunchef sätta sig ner ännu en gång och fundera över hur det ska kunna hjälpa fotbollsklubbarna i kommunen med bättre träningsförhållanden. Kanske det går att hitta en lösning tillsammans. En uppvärmd gräsplan skulle naturligtvis vara en av lösningarna. Som gamla fotbollspelare skulle det glädja. Tycker det är för enkelt att bara avfärda medborgarförslaget med att det är för dyrt. Då har man inte kollat på vilka insatser de här klubbarna gör.
IFK:s nya ordförande, Petra, och medlemmar från övriga kommunklubbar får ta ett allvarligt snack med de styrande. Börja med kommunalrådet Per Eriksson och kommunchef Madde Andersson. De är säkert resonabla och kanske kan komma på något. Tillsammans med kommunens fotbollsföreningar.
Artikeln finns också på na.se under Askersund

Ove Danielsson

Udda donation ” till fåglar och djur på marken”. Bloggen finns på na.se under Askersund, eller i bloggsamligen. Kolla gärna där.