Blog Image

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Nostalgiträff om bandyn i Askersund

December 2012 Posted on sön, december 30, 2012 23:00:23

Svante Eriksson, en av IFK:s storspelare i bandy med landslagsuppdrag

Just nu finns en
nostalgiutställning om IFK Askersunds
bandy i biblioteket som jag har varit lite inblandad i. Den kommer att finnas några veckor framåt.
Utställningen består av bilder, bandyprylar
och en pokal. Intresset för bandy var stort i Askersund när det begav sig. Säkert mins många de allsvenska matcherna på gamla
IP. Publikrekordet var lite över 4 000 i en 2-2 match mot Örebro SK 1956.

Lördagen den 12 januari klockan 11, blir det en
bandyträff dit alla intresserade är välkomna.
Det blir bandysnack. Förhoppningsvis finns några gamla spelare med också. Det är bara att slinka in.Kanske någon har klipp, bilder eller andra minnen
från glansåren är det bara att dyka upp och medverka. Det går också bra att bara komma och lyssna och snacka bandy. Vännen Leif
Linus har också lovat att kolla över
sitt arkiv och titta vilka bandyfilmer
som finns där. Det blir säkert en
intressant förmiddag.

Publikbild från gamla IP.

I dag finns det ingen bandy inom IFK, precis som för
många andra bandyklubbar som saknar konstis. Sektionen är lagd på is…



Frödings dikt om Elsa med ursprung i Askersund

December 2012 Posted on sön, december 30, 2012 09:45:35

Musikgruppen Mando Diao har lyft fram Gustaf
Frödings diktning i rampljuset igen. Mando Diaos tolkning av dikten ”Vandring i hembygden” spelas ett antal
gånger på radion varje dag. Gruppen gör
en fin tolkning av Fröding. Och det gäller för
övrigt hela Frödningsalbumet.

Annars är en av Gustaf Frödings mest betagande
dikter den om Elsa Örn.
Faktum är att Elsa härstammar från en känd Askersundssläkt,
Stockenstrand, men hennes riktiga namn
var Olga Schmidt. Det är trevligt att
också Askersund finns med på ett hörn i Frödings diktning, även om det är en smula långsökt. Berättelsen om Elsa Örn
är en lång berättande dikt utgiven i
samlingen Nya Dikter 1894. Elsa
representerar ungdom och skönhet. Dikten finns dock inte med i Mado Diaos nya album.

”…med vårvind susande i varje klut och glädjevimplar
i vajande förn, kom dotterdottern Elsa Örn”. Raderna återfinns
i en Frödings mest beundrade
dikter med namnet Balen.

Olga Schmidt var dotter till bruksförvaltaren och
senare bruksägaren Hjalmar Schmidt och
hans maka Selma Christina Stockenstrand.
Familjen ägde och bodde i Jonsbols bruk i Frödings Värmland. Selmas
systrar Emilia Charlotta och Amalia
Dorotea, bodde och ägde en gård vid Lilla Bergsgatan i Askersund. Båda var
varmt religiösa. Deras stora livsintresse var religion och deras hem blev en
samlingspunkt för missionsvänner.

Lilla Bergsgatan i Askersund där Olgas systrar Emilia och Amalia bodde.

Olga var precis som sina syskon mycket vackra. Och
musikaliska. Hon studerade vid Musikaliska Akademin i Stockholm och blev en
mycket anlitad musiklärarinna. Olga fick namnet Weidling som gift. Hon avled
1938, 74 år gammal.

Olga Schmidt, i Frödings dikt kallad för Elsa Örn

Släkten Stockenstrand har tagit namnet efter Stockshammar strax söder om Askersund.
Där bodde den märklige och
stridsbare forskaren Lars Stockenstrand
( 1773-1816). Hustrun Kristna Jansdotter kom från Markebäck. Lars flyttade
senare till Ingelsby. Ett ställe som han fick av svenska staten för en del
tjänster han gjort. Han fick välja mellan pengar och stället i Ingelsby.

Stockenstrandska släkte är utdöd, men fortlever
genom andra släkter. En av släkterna är Aulin. Folkskollärare August Aulin ägde
och bodde vid en gård i Askersund.

2011 blev Gustaf
Norén tillfrågad att skriva musik till en av Gustaf Frödings dikter som en del
av 100-årsjubiléet av poetens dödsdag. Det gick inte att begränsa till en låt.
Gustaf Norén och Björn Dixgård sätter sig ner och skriver nya Mando Diao låtar
och orden, dem står Fröding för.

Albumet spelas in under fem intensiva dagar i
en lada på gården i Dala-Floda och produceras av Björn Olsson. Frödings dikter
illustrerar tio nyskrivna Mando Diao låtar och detta resulterar i Mando Diaos
sjätte fullängdsalbum ”Infruset”. Det urval av texter som bandet valt
sträcker sig från romantiska naturskildringar till brutalt raka reflektioner ur
livet. Många av texterna är slående aktuella. Det är tonårsmammas dilemman,
prostitution och alkoholmissbruk.

Dikten om Elsa Örn (
Olga Schmidt):

Men som en lustjakt förs av morgonvindar
i lätta lovar kring en flaggfregatt,
på bröllopsfärd i myrtenprakt som lindar
sig lent om duk och mast och ror och ratt
och glädjevimplar vajande i förn
kom dotterdottern, fröken Elsa Örn.

Det sam en ljusröd ros vid hennes hjässa
bland hårets gula gammalsvenska lin,
hon förde nacken som en ung prinsessa
och hon var adligt smärt och rak och fin,
men mjuk i gången som en ung dansös
och smått behagsjuk som en borgartös.

Och hennes ögon voro arga skalkar
och hennes läppar sköto friska fram
som unga knoppars halvtutsprungna kalkar
och näsans min var trubbigt trätosam.
Det fanns ej spår av gamla mormors ståt,
en lustjakt var hon, ingen örlogsbåt.

En smäcker jakt, som just vid dagens gryning
på glada vågor nyss har stuckit ut
– och så i mormors svallvågs efterdyning
med vårvind susande i varje klut
och glädje vimplar vajande i förn
kom dotterdottern, fröken Elsa Örn.

Fakta är hämtade från olika tidningsartiklar. Bland annat har
prosten Bäckgren skrivit om Olga vid något tillfälle.

PS! Kommentera gärna



Gosse med snäcka försvunnen

December 2012 Posted on tor, december 27, 2012 16:59:28

Tidningsbild från augusti 1952

Bara en liten undran? Var finns skulpturen ” Gosse
med snäcka” formad av E. Holzmuller? Det
här är en liten efterlysning av
skulpturen som en gång fanns i en fontän
framför nuvarande skolkontoret vid
Sjöängsskolan. När fontänen placerades
framför ingången 1952 användes huset
till kronikerhem. När sedan hemmet flyttades till sjukstugan i början på 60-talet och skolan tog marken i anspråk flyttades Holzmullers verk. Var
finns det i dag? Kanske någon vet?

Säkert är inte det här någon stor sak, men det är ändå intressant. Konst försvinner inte eller flyttas bara utan vidare. Och ”Gossen med snäcka” var fin.
Med fyra vattenstrålar. Det var i början
på 50-talet som den välskötta parken vid
dåvarande Kroniska sjukhemmet, skulle lyftas ytterligare med en fontän. Det hade funnits ett önskemål länge och hemmets direktion gjorde slag i
saken. Parken skulle få ”levande vatten” .

En 50-talsbild på nuvarande Skolkonoret. I förgrunden skymtar huvudet på skulpturen ”Gosse med snäcka”

En mycket gammal bild på gamla sjukstugan (t.h) nuvarande skolkontoret från Leif Linus arkiv.

Vi den tiden resonerade man som så, att god konst
vid sjukvårdsinrättningar var mycket viktigt. Men som alltid handlade det om pengar. Ett konstverk kostar ju ändå ett antal kronor. Men föreningarna
ställde upp. ”De sjukas vänner” bidrog
med 500 kronor. Kommunerna Hammar,
Askersund och Lerbäck ställde också upp med pengar. Allmänheten och företag skänkte också pengar till de sjukas trevnad. Även personalen vid hemmet skänkte pengar.

Anläggningen kostade totalt 2 200 kronor och i den summan ingick
också arbetet med att ge plats för
fontänen. Intresset för att lämna bidrag var så stort att det till och
med blev 815 kronor över. Det var pengar som skulle bilda en grundplåt för
ytterligare konst i framtiden. Hur det gick med det vet jag inte. Kanske någon
läsare vet?

Vad vet jag, det kanske finns enkla svar på mina
frågor? Skulpturen kanske finns vid
någon annan vårdinrättning i dag? Konstigare än så behöver det inte vara.

PS! Kommentera
gärna.



Det stora lyftet

December 2012 Posted on tis, december 25, 2012 15:30:17

År 2013 är det meningen att Askersunds kommun ska
lyfta ordentligt. Åtminstone enligt reklamen. Det blir nya lägenheter, skola och kulturcentrum ska
byggas och nästan alla tomter på Edö ska
säljas. I Askersunds centrum på
Ahnérska där de nya lägenheterna
ska byggas finnas finns en jättelik lyftkran som syns över hela stan. Symboliken mellan reklam och verkligheten är slående.
Det stora lyftet är på gång….



God Jul alla bloggläsare

December 2012 Posted on sön, december 23, 2012 15:45:57

Stöökagatan 17, Calstens gård från sovrumsfönstret.

Ber att få önska alla bloggläsare en riktigt GOD JUL.
Och alla andra för den delen också. Jag är inte sniken med sådant.

Kul att så många läser bloggen. Det var inget som jag räknande
med från
början, utan mera ett sätt att hålla igång fingrar och huvud när jag
slutade som journalist. Men visst är det roligt och det är inte utan att jag
är lite stolt också. Trodde det
var slut med skrivandet när jag slutade på tidningen.

Julen förr
oss i familjen blir lite annorlunda i år. Det är första gången på 40 år som vi firar jul i en lägenhet. Och
till på köpet mitt i stan. Det har varit
lite knepigt att få till julbelysningen
och alla sladdar. I huset där vi bodde tidigare var allt uppmärkt och gjort i en handvändning. Vi trivs i lägenheten vid Stöökagatan och jag tror det blir riktigt
bra. Skinkan, Janssons och glöggen kan
inte smaka annorlunda i en lägenhet.
Ungarna och barnbarnen kommer också. Det blir trevligt. Nästa år
åker de till svärföräldrar på
julafton. Så har vi det. Folk ska inte
behöva vistas i bil på väg till någon
hela julaftonskvällen. Det räcker med
ett ställe.

Så här i
jultid kan man läsa om folks barndomsminnen från julafton. Många trevliga och intressanta berättelse. Tyvärr kan jag
inte bjuda på något sådant och det är
mycket enkelt att förklara. Jag minns helt enkelt inte mer än enstaka detaljer från min barndom. Det jag
minns är att vi hade fullt upp att få
till det till jul i den lilla röda stuga
vid sjön full med ungar. Men jag
beklagar mej inte. Prylar och pengar är inte allt. Lite avundsjuk är jag dock
på alla som kan berätta detaljrikt om sina jular. Det vore kul att kunna berätta det för barnbarnen.
Förmodligen beror glömskan på att det
inte hände något särskilt. Har läst i en bok skriven av
en klok person att det kan vara så. Och jag tror på honom. Livet rullade på i stugan som
vanligt. Helger var inga stora saker för
oss.

För att
kompensera min minnesluckor har jag plockat med
lite gamla bilder-och en del nya- som får de flesta att minnas snö och kyla som hör julen till. En del av bilderna kommer från vännen Leif Linus stora bildarkiv, som för övrigt ska filmvisning i Folkets hus den 27 december från kolmilan i Tived.

Farfarsbacken vid Gårdsjögatan

Från Bastedalen

Strandparken

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt



Värdshuset Stampen i Askersund

December 2012 Posted on fre, december 21, 2012 15:22:12

Stampagården vid Stöökagatan

Stampagården på 50-talet. I dag finns parkeringar i området.

Sundsgatan med Stampagården i bakgrunden till höger.

Förr fanns många kaféer i Askersund. Det mest
bekanta var ”Nissas kafé” vid hörnet av
torget mitt emot polisstationen som då
låg i Rådhuset. Av krogar fanns en som
vanligen kalldes ”Stampen”. Där såldes
supar vid disk med en smörgås till. ”Stampen” låg vid Stöökagatan ner mot sjön där parkeringarna finns i dag.
”Stampagården” som namn hängde med länge.

Återger en tårdrypande sedelärande
historia i jultid som utspelades just i Värdshuset Stampen. Historien är så mycket man tål så här i juletid. Men jag tar risken. Läste den för
ett antal år sedan och vad som kan
hända om spriten får ta överhand. Jag
är inte själv nykterist men det får vara måtta på det hela. Ofta är det ju barn som drabbas och det är ju minst sagt tråkigt. En vit jul är att
föredra.

Historien
handlar om en julafton för länge sedan. Fyra yngre män hade slagit sig ned vid ett bord inne på
Stampen för att njuta av varm julglögg. Medan de satt där och i munter stämning och samspråkade kom en ynkligt illa klädd luffare in genom dörren. Han såg sig skyggt omkring.

Det glada sällskapet
hade observerat mannen och någon
vinkade att komma så skulle de bjuda på en sup. Han gick fram till dem för att
få supen och när de så skulle skåla
för honom så föreslog en i sällskapet att han skulle hålla ett
skåltal för dem. Gänget hävdade ”att en sup
är en sup och ännu har ingen
luffare försmått en sup.”

Den arme mannen som redan fattat sitt glas
hejdade sig och ställde tillbaka det på
bordet och började prata.

-När jag var ung var jag lika glad som ni är. Jag
fick en fästmö, en god och trofast
kvinna. Vi gifte oss, livet såg sig ljust och lovande ut, men så började jag
supa så smått. Begäret växte och jag blev fullständigt slav under
spritbegäret. Min hustru vädjade och bad
om att sluta supa men det blev bara värre. Barnen drabbades också hårt,
förklarade den slitne luffaren med tårarna rinnande.

Mannen hann
också med att berätta att både barn och hustru var döda och det skyllde han på sitt spritbegär.
Luffaren lämnade Stampen. Glaset med
brännvin som han blev bjuden på
fick stå orört.

Den glada stämningen försvann i en hast. Det var
inte roligt att festa längre. Enligt historieberättaren , en anställd på Stampen, blev sällskapet tystlåtna och fundersamma. Och
det kan man förstå. Luffarens tal hade
blivit en mycket allvarlig predikan som sent skulle glömmas. Inte något skåltal som var tänkt.

Tybeck ägde Stampen

Storgatan. Till vänster Tybecks affärsskylt. Ner till vänster låg sedan Stampen.

Så gick det till i Värdshuset Stampen i Askersund
för mycket länge sedan. Men så där går
det förstås inte nu för tiden i Askersund. Luffare finns
inte längre och jag vet inte
om det går att köpa rena supar
direkt över disk till en smörgås?
Möjligen finns det drinkar av olika
slag och
det är förestås lite finare. Men
de har samma verkan.

Som vanligt har vännen Leif Linus hjälpt till med bilder och en del annonser.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara intressant.



Önskemål om en konstgräsplan

December 2012 Posted on ons, december 19, 2012 09:13:16

Fotbollsgrytan i Hammar används inte längre av klubbarna och Hammars IF finns inte längre. Men det är en tidig vårplan som användes flitigt när det begav sig.

Anlägg en
arena med konstgräs i Askersund.
Det är ett önskemål från en ung
medborgare i kommunen, som förmodligen också alla fotbollsspelare kan ställa sig bakom. Det skulle förlänga säsongen och avlasta hallarna under större delen av
året. Konstgräs är också ett önskemål från kultur-och
fritidsförvaltningen.

Problemet är
att det saknas pengar till en
konstgräsplan. Enligt svaret som den
unga medborgaren fått är det väldigt
dyrt och att kommunen har
nog jobbigt att få ihop ekonomin utan en
konstgräsplan. Det är så mycket annat som kostar pengar. Inget roligt svar för fotbollsspelarna,
men det finns ett löfte om att ta upp frågan igen så fort det finns
pengar i den kommunala plånboken.

Som aktiv fotbollspelare under
många år, var vårplanerna rena eländet.
Tala om att gräva djupt i den
närkiska myllan. Gamla IP i Askersund var inte den bästa. Rena leråkern ut mot stora vägen. Så här i efterhand kan
jag konstatera att man borde ha ställt
in en del vårmatcher och lottat
resultatet. Det hade varit mera givande än att hasa runt i lera och blötan. Men så får man inte göra när det
gäller seriespel.

På gamla IP var vårplanen besvärligast ner mot stora vägen. Det gällde att vinna
slantsinglingen för att få börja åt rätt
håll och få in några mål. I när orken tröt i leran var det svårare att få in några bollar i
motståndarmålet.

De flesta planerna
var besvärliga på våren. Men det fanns ett undantag,
fotbollsplanen i Hammar. Den var snabbt
klar på våren och där spelades också många matcher. Vet inte vilket underlag den planen vilar på?

Tyvärr spelas
sällan några matcher där i dag. Hammars IF har gått i graven för länge sedan.

Bild från en vårmatch i Laxå. Pelle Johansson är målvakt. Största jobbet efter den här matchen var att tvätta spelartröjorna. Och vi i IFK spelade i vitt. Bara det.

På sikt kommer det säkert en konstgräsplan även i
Askersund. Det är tidens gång och det finns många som vill spela fotboll.
Frågan är bara hur länge det dröjer? Förslaget kom från en mycket
ung medborgare, som säkert er fram mot fotbollsspel året om. Förslagsställaren fick också beröm av ansvariga i kommunen för engagemanget. Bara det bådar
gott.



Ny snölastare rena sensationen

December 2012 Posted on mån, december 17, 2012 16:50:31

Tidningen gjorde reportage om den nya snölastaren. Den väckte sensation på stadens gator i början på 50-talet. På den suddiga tidningsbilden syns Rune Niklasson, Harry Forsberg och Birger Pettersson.

Det är samma sak varje år när snön börjar falla. Kommunen och snöröjarna får alltid kritik för att det finns stora brister. Och
att det inte går nog fort. Även om snön
vräker ner. Förmodar att alla gör så gott de kan. Kraftiga snöfall är inte mycket att göra åt. Kommunala besparingar slår
säkert också mot snöröjningen.

Tittar man bakåt är det bara att konstatera att det ändå
gått framåt med snöröjningen. När
Vägförvaltningen i början på 50-talet fick en snölastare väckt det stor uppståndelse.
Tidningen sände ut folk för att
fotografera och skriva om nytillskottet
i maskinparken. På den tiden hade
Vägförvaltningen ansvar för
väghållningen på de större gatorna i
staden.

Snölastaren skulle
lösa en massa problem. Moderna tider hade kommit till Askersund. Snabbt
och effektivt kunde man forsla
bort snödrivor som annars skulle ha legat kvar till hinder för trafiken.
Så berättade tidningens utsände.

”Över 1 kubikmeter åt gången går det i den
väldiga skopan och på blott några
minuter lastar den så mycket en lastbil
över huvud taget får plats med på
lasset”, kunde man läsa i gamla Askersunds-Tidning.

Chaufför Harry Forsberg behövde inte ta ett spadtag
själv för få bilen lastad. Han kunde
lugnt och stilla sitta kvar i sin bil. Lastningen skötte Birger Pettersson vid
maskineriet om med spakarna i
snölastartraktorn. Blev det några snökorn kvar efter skopan fanns Rune
Niklasson där för skotta ihop kornen.

Så gick det till på den tiden. Vet inte hur
många snölastare det finns i dag?
Ingen mer än de som jobbar med
snöröjningen i dag skulle förmodligen bry
sig om snöröjarna hade fått en ny
snölastare. Det är maskiner som bara ska finnas. Är tveksam om tidningen
skulle sända ut någon reporter till
sådant i dag…

Lägger med en gammal suddig tidningsbild bara för
att visa hur snölastaren såg ut.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara intressant.



Nästa »