Deprecated: Required parameter $action_type follows optional parameter $entry_prefix in /customers/8/8/0/ovedanielsson.se/httpd.www/blogg/wp-content/plugins/onecom-vcache/onecom-addons/inc/logger.php on line 249 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/8/0/ovedanielsson.se/httpd.www/blogg/wp-content/plugins/onecom-vcache/onecom-addons/inc/logger.php:249) in /customers/8/8/0/ovedanielsson.se/httpd.www/blogg/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 543 Maj 2019 – Oves Blogg
Blog Image

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Äppelkriget i Askersund

Maj 2019 Posted on tor, maj 30, 2019 11:49:44

Sandin på torget i Askersund 1961

1971 var det premiär på Hasse Alfredsson och Tage Danielssons film ”Äppelkriget”. Handlingen utgick från ett försök att exploatera natursköna Änglamark för att bygga nöjesparken Deutschneyland. Änglamark var ett lät förklätt Österlen. Äppelodlarfamiljen Lindberg kämpade mot projektet och med hjälp av sina släktingar lyckades de besegra politikerna och storfinansen. Men allt det här utspelades på film. Faktum är att det förekommit ett ”riktigt” äppelkrig på torget i Askersund i mitten på 50-talet. Striden stod mellan torghandlare paret Sandin i Tived och Askersunds köpmannaförening. Sandins gick segrande ur striden med hjälp av allmänheten.

Med påtryckningar från Köpmannaförening beslutade Drätselkammaren att införa en ”fruktull”! Det skulle kosta 50 kronor per dag för en ”utsocknes” att sälja utländsk frukt på torget. Avgiften skulle drabba torghandlare som inte var bosatta i Askersund och hade fräckheten att också sälja utländsk frukt och konfektyrer. Men då hade inte de beslutande och de styrande i Köpmannaföreningen räknat med att Sandins från Tived hade ett stort folkligt stöd i Askersund. Bygdens eget folk kunde dock sälja utländsk frukt utan avgift.

Köpmännen menade att den utländska frukten präglades av osund konkurrens. Man anklagade också en del torghandlare för att sälja sekunda varor till dumpade priser.

”Frukt finns i att få i varenda speceriaffär runt torget och köpmännen anser det är rät att säljare utifrån förstör markanden utan kostnader. Frukthandlarna inom kommunen har vi igen anledning att vända oss emot. De betalar liksom vi skatt i till staden. De utsocknes ifrån hälsar vi som objudna gäster på torget”, förklarade en i Köpmannaföreningens ledning.

Paret Sandin blev naturligtvis upprörda över beslutet. De förklarade att de betalat tull för alla utländska äpplen. Till det skulle Askersunds egen ” äppeltull” läggas till. Paret upplyste också de styrande om att Askersund var ensamma i landet om att ta ut ”tullavgift”, samtidigt som man undrade om det verkligen var lagligt.

Sandin fortsatte med sin försäljning men då utan den billigare utländska frukten. En platshyra på 50 kronor per dag skulle bli rena försluten.

”Till hösten har vi svenska äpplen från våra egna 350 fruktträd att ta till. Om ett eller ett par år-när odlingen blivit lite mer bärande har vi möjlighet att erbjuda svensk frukt till grossistpriser. Tivedsborna har Askersunds som huvudort och affärerna i Askersund skulle säkert inte vara glada åt att mista oss som kunder. Man kan därför fråga sig varför de skall behöva ta extraavgifter på oss för att vi säljer utländska äpplen i Askersund, jämsides med våra egna produkter”, funderade Sandins i en tidningsartikel från torgbråket.

Köpmannaföreningen insåg snabbt att beslutet om ”frukttullar” skulle ge mycket dålig reklam. Folk blev helt enkelt förbannade. I en skrivelse till Drätselkammaren skrev föreningen att beslutet skulle upphävas. Det hade väckt stor irritation. Folk ville köpa billig frukt. Men föreningen stod dock fast vid att utsocknes torghandlare innebar osund konkurrens, med tanke på vilka som betalade skatt till staden.

Drätselkammaren upphävde också sitt beslut om ”frukttullar”. Men det var under galgen. Sandins tänkte driva ärendet vidare till Länsstyrelsen. Och det var Drätselkammarens ordförande Matteus Berglund och hans kamrater livrädda för. De insåg också att beslutet var något förhastat.

Det kan väl nämnas att torghandlarna stod gratis på torget vid den här tiden, med undantag av marknaderna. Då vill staden ha lite betalt för platserna. Har inte riktigt kläm på vad en torgplats kostar i dag? Förhoppningsvis är det inte allt för dyrt. Torghandeln är ett givet och mycket trevligt inslag i torgbilden, även om det i dag kan vara svårt at upptäcka handlarna för alla bilar.

Makarna Sandin som fick askersundarna på sin sida i äppelstriden



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund sista veckan i maj

Maj 2019 Posted on tis, maj 28, 2019 17:35:10


PS! Flera bilder finns på na.se -Oves blogg



IFK -Latorp 2-2

Maj 2019 Posted on fre, maj 24, 2019 23:47:54

IFK Askersund-Latorp 2-2 (2-0)

Hade man inte vetat att Latorp var ett topplag och att
IFK tillhör nedre halvan av tabellen så hade det varit omöjligt att se det på
planen. IFK dominerade första halvlek och med lite tur kunde det ha blivit
ytterligare något mål. Kanske IFK:s bästa halvlek den här säsongen. Gästerna Latorp
hade nästan inget framåt. Det är bara att fortsätta i samma stil så kommer
fullpoängaren.

Alla kämpade och slet. Men precis som förra matchen
mot Lindesberg så tappade IFK sin 2-0- ledning. När reduceringsmålet kommer
blir det oroligt. Något som man får diskutera igenom ordentligt inför kommande
matcher.

IFK har en säker sista utpost i Morgan Särèn . Han
inger respekt och pondus. Som vanligt var Erik Danielsson, säker längst bak.
Han fick också priset som bäste hemmaspelare. Filip Kjellman var en lurig
spelare på mittfältet. Han spelar sällan bort en boll. Framåt handlade mycket
om svårmarkerade Mohammad Hossani och hårt jobbande Andreas Borg. Tycker att
hela gänget ska en eloge för sin kampvilja och spelet i första halvlek.

Målen gjordes av Mohammad Hossani på straff och av
Johan Nordström på en fin frispark. Latorps mål gjordes av Anton Eriksson och
Lukas Fahlström.

Ove Danielsson



Askersunds by

Maj 2019 Posted on tor, maj 23, 2019 09:06:03

Trevliga möten på
motionsrundor i Askersunds by. Först ett snackuppehåll hos Tommy. Sedan
fortsätter det med en vacker hästupplevelse bland alla gula blommor. Mycket
bättre än så kan det inte bli. Då får man utstå att bli trött på rundan ibland.



Delad pott för IFK:s fotbollslag

Maj 2019 Posted on tis, maj 21, 2019 23:44:51

Matchen mellan IFK Askersund och Lindesberg i fotbollsfyran
blev lite märklig. Det blev 2-2 (1-0) efter två självmål! IFK såg ut att gå mot
en klar seger efter i stort övertag i första halvtid. 1-0 -målet kom efter en
kvart efter självmål. En kvart in på andra halvlek kom 2-0 Och då trodde nog de flesta att saken var klar.

IFK hade ett antal målchanser men det brast i avslutningarna.
Det måste man rätta till om det ska bli fullpoängare.

Gästernas reducering kom på ett själv där IFK:s duktige
målvakt Morgan Särèn var chanslös när bollen seglade in. Kvitteringen kom i
slutet av matchen efter en rörig situation fram för IFK-buren. Båda lagen är i
starkt behov av poäng och nu delade man broderligt om man säger så.

IFK:s mål gjordes av Mohammad Hossaini och Lindesbergs
av Christopher Pålerud. Priset till bäste hemmaspelare gick till nyförvärvet
Robin Hugosson.



Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Maj 2019 Posted on mån, maj 20, 2019 23:05:08


PS! Ytterligare ett antal bilder finns på na.se Ove s blogg



Min tidningskrönika den 19 maj

Maj 2019 Posted on sön, maj 19, 2019 09:40:52

Bandy, fotboll, friidrott, innebandy i alla ära, men
faktum är att också brottningen var stor i Askersund under en period. En sport
som jag har en del udda minnen ifrån. Konditor Elfving kom till Askersund från
Värnamo och startade brottarklubben. Han propagerade ständigt för att vi
ungdomar skulle komma till träningen i en gammal byggnad vid Storgatan. Vi var
ett gäng som lyssnade och gick dit. Det var ju ändå ett litet uppehåll mellan
fotbolls-och bandysäsongen så varför inte.
Och brottning hade en bra och mångsidig träning. Hade alltid tyckt att
brottarna såg lite fåniga ut i sina brottardressar som likande gamla
baddräkter. Det var också mycket bök och
slit på mattorna. Inget för mej. Det var träningen vi ville åt. Tävlingar var otänkbart.

Brottarträningen slutade trots allt med att jag gick
ett 100-tals matcher. Mycket märkligt när jag tänker efter. Jag var aldrig var intresserad av att tävla i
sporten. Det blev klubbtävlingar, Fyrstadsbrottningar och DM-tävlingar.
Fyrstadsmedaljerna med gamla brottarprofiler är fina och originella. Jag har sparat medaljerna.
Brottning handlade för min del mycket bantning för att hamna i en längre
viktklass. Jag var ett gränsfall. Problemet
med bantning var alltid julmiddagarna. Då var det svårt att hålla vikten.

Brottning höll först till i gamla gymnastiksalen på
Norra Bergen. Vi var några stycken som övertalades att ställa upp och tävla.
Motståndarna kom i riktiga brottarskor, medan de flesta av oss kom i de gamla
blå gymnastikskorna ni minns. Som tur var satt inte brottningskunskapen i
skorna. Det handlade mycket om teknik.

Tävling på stadshotellet i Askersund

Efter en tid flyttade tävlingarna till Stadshotellets
festvåning med en matta under kristallkronorna. På stan frågade folk ironiskt om
det inte var dyrt att ligga på hotell. Det var alltid mycket folk och hög
stämning vid hotellbrottningarna. I pausen gick delar av publiken ner till serveringen
och drack något stärkande. Det märkets efter pausen. Minns en person som hejade flitigt på oss
före pausen med uppmaningar att inte ta för stora grepp. Tror vi mötte
Karlskoga. Efter pausen fick konditor Elfving uppmana honom att heja lite
lugnare. Han svarade direkt, stärkt av någon dryck, med ett klubbyte och det blev istället ”Heja
Karlskoga”. Fast lika högljutt.

Vid något tillfälle hade några brottare varit i
Danmark och tävlat. Där vill arrangörerna ha meritlistor av brottarna vid
presentationen. En tungviktare, snickare till yrket, saknade meriter. Då kom
någon på att presentera honom som snickarmästare de skulle ändå inte förstå.
Det gick hem hos den danska publiken.

Om jag vann några matcher? Det hände ibland.



Strandparken i Askersund en gång i tiden

Maj 2019 Posted on sön, maj 19, 2019 09:32:02

En liten tillbakablick över Strandparken i Askersund
utan att ta ställning till om det var bra eller dåligt att fälla träd i parken.
Det här är bara en enkel blogg om en svunnen tid. Mina åsikter är inte
intressanta och jag behåller dem för mej själv. Andra sköter debatten i de
sociala medierna bättre än jag.

Under sommarmånaderna är hamnen i Askersund den
naturliga samlingsplatsen. Med båtar, kiosker, restauranger och allt vad det
kan vara. Under många år var parken vid Strandparken den stora samlingsplatsen
med en scen. Trivselkvällar och
artistframträdanden hölls i parken. I dag har nya skolan och kulturhuset tagit
över parkområdet.

Går man
tillbaka i tiden så hade stadsfullmäktige gett klartecken till att IFK Askersund
skulle få anlägga en bandybana i Strandparken.
Om det blivit verklighet hade det varit knepigt med dagens satsningar.
Men det hade man säkert löst på något vis. Närheten till Alsen där IFK spelade
sina matcher var perfekt. Det gick att pumpa upp vatten direkt från sjön till
bandybanan. IFK hade också fått pengar från Tipstjänst till banan.

Men vem som skulle stå för jobbet? Kommunen eller IFK?
Kommunen hade upplåtit mark till IFK för banan, men villkoret var att planen
skulle användas till lekplats under sommaren. En del tyckte det var en omöjlig
kombination. År 1939 bordlades ärendet i stadsfullmäktige. Det hela löste sig
senare utan bråk. Försök med att spola upp is var i det närmaste omöjligt.
Gamla fyllningsmassor som Strandparken är uppbyggd med gjorde att vattnet sjönk
rakt ner i jorden hela tiden. IFK gav därmed upp sina planer. Istället valde
man att spola på gräset vid gamla IP. Till den Allsvenska premiären 1945 var
bandybanan på gamla IP klar.

En gång i tiden fanns det en planteringsnämd i
Askersund med rektor Frendel som ordförande. Både rektorn och
planteringsnämnden är borta, men han hade en ide om Sjöängsområdet som var rena
träskmarken på den tiden. En stor vacker
park skulle anläggas, men så fanns förslag också om ett större turisthotell med
vandrarhem som också kunde vara en fritidslokal för ungdomarna i anslutning
till parken. Men Frendels stora dröm var ändå att bygga en enhetsskola med
utsikt över Alsen och Stjernsund. Iden
med skola i direkt anslutning till den nya parken har nu förverkligats.

Anton Frendel

Frendel och
hans nämnd kämpade också hårt för att få
bygga en vacker park i träskområdet vid Sjöängen. Närmare i 17 år. Efter
stationshuset och ut mot Hagaområdet fanns bara ett träskliknande område. Fyllningen som fanns där kom från olika
byggen i staden då husgrunder grävdes. Men det fanns också åtskilligt annat som
bilvrak, trädstammar, kaffekittlar och allt vad det kunde vara. En soptipp
skulle man kunna säga. Under krigsåren fanns där också koloniland.

Första förslaget på en park i Sjöängsområdet kom redan
1933. Ritningen gjordes sedan om 1941. Ett tredje förslag gjorde arkitekt
Gunnar Andersson från hushållningssällskapet. Samtliga förslag förkastades.
Istället blev det anläggningsträdgårdsmästare Gösta Persson som 1945 gjorde ritningar
som i stort sett följdes. Den nya parkanläggningen kostade en del pengar men
det fanns fonderade medel. Chefen vid Trikåfabriken Karl Nilsson skänkte också
4 000 kronor. När det stora jobbet med parken började 1950 fanns
19 000 kronor till förfogande. Planteringar och en lekpark var den första
satsningen.

Det tog lite tid från ritningen 1945 att få igång
arbetet. Det var brist på arbetskraft och det var svårt att få tillstånd till
bygget. Planteringsnämnden hade räknat med arbetet med parken skulle bli
reservarbete vid en eventuell kris. Men så blev det inte. Just vid det här
tillfället fanns det turligt nog både arbetskraft och pengar så jobbet kom
igång snabbare än beräknat. Sex man fick jobb med parken.

En
lördagsmorgon i början av 1950-talet förvandlades utseende på Strandparken i
Askersund radikalt. Den omfångsrika tiostammade vitpilen i Järnvägsparken
(ibland också kallad Skolparken) föll då till marken. Trädet med sina många
stammar och stora krona var en verklig sevärdhet i Askersund. Något som
askersundarna var stolta över. Redan på 40-talet hade dock pilen börjat
krackelera. Stammarna hölls ihop med stålwirar, men tidens tand och grenarnas
tyngd tärde på stagen tills de brast den här lördagsmorgonen. Fyra av stammarna
knäcktes vid roten, medan de andra grenarna sjönk några meter.

Det ståtliga
trädet -på den tiden stadens vackraste-var ett kärt tillhåll för det uppväxande
släktet. I det lättklättrade trädet drömde sig säkert många unga bort till
Tarzans djungler. Sorgen efter det den stora pilen var stor i Askersund.
Tidningen uppmanade till och med askersundarna att ta ett sista farväl, gärna
med en kamera innan trädet sågades ner helt.

Många trodde
att pilen var flera hundra år gammal med tanke på storleken. Men så var det
inte. De styrande i stan hade några år
före fallet kallat salixforskaren och professorn, Heribert Nilsson, för att titta på det ståtliga
trädet. Han konstaterade att trädet inte var särskilt sällsynt.

-Pilar växer
hastigt och trädet kan bara vara 60-70 år gammalt, upplyste han de styrande om.

Bild från tidningen 1950

De styrande
i Askersund blev naturligtvis en smula besvikna på professor Nilssons
bedömning. Leja en professor och få sådana negativa svar. Han kunde väl
åtminstone ha sagt 100 år tycke somliga.
Hur som helst var trädet dekorativt. Och välbesökt av ungdomar. När
järnvägen försvann, så var inte namnet Järnvägsparken gångbart längre. Parken
var lika gammal som järnvägen, från slutet av 1800-talet. Men av den första
planteringen, som till stor del utgjordes av bokar, finns inget kvar. En rad
björkar stod i strandkanten, men var tvungen att plockas bort efter en tid.
Vattnet underminerade björkarna.

I dag finns
det en jättepil längre ut mot Haga som håller på att gå samma öde till mötes
som den stora tiostammade vitpilen i gamla Järnvägsparken. När den planterades
är oklart. Men gamla bilder visar att det borde ha skett någon gång på
30-talet. Många tror att även den pilen
är flera hundra gammal. Men det finns bildbevis på att det inte är så. Och professor
Nilsson sa en gång att träden växer fort. Om den har bra gener kan den klara
sig länge. Precis som för oss människor. Ett annat faktum när det gäller den
pilen är att det var rena sumpmarken ut mot Haga efter vattnet. Det fanns inga
kommunala planteringar åt det hållet. Det visar också gamla bilder.

Rektor
Frendel, som kom till Askersund 1923, var mycket trädgårdsintresserad. Frendel
avled 1961, 72 år gammal. Han är dock en av de drivande personerna bakom
Strandparken, inte att förglömma.

PS! Ytterligare bilder finns på na.se Oves blogg



Nästa »