Målare Lasse Pettersson tog fram den gamla texten som var övermålad.
Varmbadhuset i dag
Gamla Varmbadhuset i
Askersund är förknippad med många trevliga minnen. Både för mej och många lite
äldre askersundare. Men för många nya
och unga askersundare som undrar över
huset berättar jag nu min
historia. Men hjälp av några gamla annonser, bilder från Leif Linus arkiv
och några egna bilder.
Som skolgrabb
fick jag gå dit och bada en gång i
veckan. Klassen fick gå på ett led från Kyrkskolan (Lindbogården) bort till
Varmbadhuset i Strandparken och badmästare Tyra Rydén. Det var på den tiden det
inte var så vanligt med badkar och rinnande vatten i husen. Särskilt då inte på
landsbygden. Som tur var bodde jag bara några meter från stranden av Gårdsjön,
så vi hade åtminstone nära till vatten.
Tyra Rydèn ansvarade för verksamheten i badhuset under många år.
När man sedan blev lite äldre blev det
kommunala badhuset en samlingspunkt på lördagseftermiddagarna efter jobbet. Förutom bastubad, och tvagning, sedan gjordes
helgens festplaner upp. Ibland kunde vi tas ända upp till Åboholm i Tiveden om
vi samlade till taxi. Och så var det alltid trevligt att sitta och lyssna på de
gamla stamgästerna i bastun. Den ena
historien var värre än den andra. Själv
sysslade jag lite med brottning i säsongen mellan bandyn och fotbollen. Och den
sporten bygger i stort på att banta ner sig till ”rätt” viktklass. Så det blev åtskilliga
timmar i Varmbadhusets bastu.
Bild från Leif Linus arkiv
När Varmbadhuset stängdes i
slutet av 70-talet, kom huset att användas till olika ändamål. Det fanns ett
antal förslag. Och gör så även i dag. Länkarna finns permanent på övervåningen där
badmästaren hade sin länge hade sin lägenhet. Under en period förvandlades
huset till Rikets Sal av Jehovas Vittnen . Som tack för allt trevligt jag haft
i Varmbadhuset gjorde jag en ”kulturinsats” när det gäller texten på badhuset.
Jag tycker själv det var en sådan insats, men kanske ingen annan…
När huset målades efter
stängningen målades också den stora texten på väggen över. Men de stora klassiska
bokstäverna ”VARMBADHUSET” lyste igenom trots målningen. Så var det i många år.
Tyckte det var synd. För askersundarna var huset ett badhus och jag tyckte det
borde synas. Bokstäverna fans ju ändå kvar under färgen. Det var ju bara att
fylla i. Minns att jag skrev om det och pratade med Hasse Andersson på kommunen
om det hela. Efter en tid ställde han sig på min sida. Lasse Pettersson som då målade gamla
stationshuset fick gå över till badhuset och fylla i den gamla texten. Kanske
många tycker det är en bagatell, men jag tycker det blev bra. Och det gör Hasse
och Lasse också.
Badhuset fanns först vid Sundsgatan. 1902 flyttades verksamheten till ett hus Strandparken.
Bild från Leif Linus arkiv
Bild från Leif Linus arkiv
Badhuset som ligger nere vid
Alsens strand har verkligen sin historia. I ett litet bås satt Tyra Rydén och sålde
biljetter och lämnade ut handdukar. Bakom skylten ”Karbad” fanns ett gammaldags
badkar på lejonfötter. Det fanns tio hytter med draperier. Vågen var i det
närmaste antik när jag badade där. På
vågen hängde en ”Viktbok”. I den skrev stamgästerna i sin vikt vecka för vecka.
I alfabetisk ordning. Det var bara att kolla
vad grannen vägde, om man var intresserad av det.
På en annan skylt stod det
”Rakning undanbedes inom badhusets lokaler”. Den skylten hade sin egen historia
enligt badmästaren. För när alla herrar använde
rakblad, hamnade det använda rakbladen på golvet bland badskum och använda
borstar. När städerskan sedan kom och
svepte ihop borstarna för att tvätta dem, skar hon sig förstås på rakbladen.
Läkaren sa ifrån till slut, och skylten kom upp.
”De första tio åren på
40-talet eldade jag hela huset och bastun med ved. Det fanns veckor under de kalla
vintrarna, då jag aldrig var ur kläderna, utan så gott som bodde nere i
pannrummet. De gav mej ribbved att elda med och det var som att elda med tändstickor
i den kalla vintern”, har Tyra berättat.
Tyra skötte alla tvätt i
badhuset helt själv. Hon kokade vittvätten på vedspisen hemma i köket. Lönen
var heller inte så storslagen. Hon fick 53:33 i månaden och fri bostad. Men när
Tyra gick med i facket och det blev det andra bullar. Och högre lön.
”Kommunstyrelsen kom ner till
badhuset och förklarade att det kommit tråkiga nyheter till deras kännedom
angående badhuset. Och det var förstås att jag gått med i facket. Men jag var
glad att några bakom ryggen och slippa svara själv”, förklarade hon i en
intervju i mitten på 70-talet.
Så småningom köpte kommunen också
en tvättmaskin till badhuset. Och det underlättade arbetet för Tyra, som var en
mycket avhållen och älskad badmästare.
Men hon kunde säga ifrån när vi skolungar fuskade med att tvätta oss. Tyra såg
till att det blev ordentligt gjort. Och hon drog sig inte för att gripa in
själv med tvagningen om det skulle vara så.
Länkarna finns kvar i det
gamla badhuset, men i övrigt är det oklart med vad som ska hända med byggnaden
enligt vad jag förstår. Känner inte till kommunens planer för huset.
