Oves Blogg

Bilden på Mikael Mogren är från en föreläsning hos Föreningen gamla Askersund. En förening som han var med och bildade som mycket ung.

I september nästa år går biskop
Thomas Söderberg i pension. Det betyder att det ska väljas en ny biskop för
Västerås stift under våren 2015. En toppkandit till jobbet är åmmebergaren Mikael
Mogren. Nomineringsvalet äger rum i Galaxen Borlänge i dag torsdag (19).

Resultatet från nomineringsvalet i
Borlänge blev:

Mikael Mogren 42,7%
(210)
Gunilla Hallonsten 19,3% (95)
Jerker Alsterlund 12,2% (60)
Sven Hillert 8,3% (41)
Karin Johannesson 4,7% (23)

————————-

Helle Klein 4,5% (22)

Det var ungefär 600
röstberättigade som samlades i Galaxens konferenslokaler i Borlänge för att
nominera, plädera och rösta. De ovanför strecket är de som
preliminärt kommer till den öppna Hearingen den 16 april på Aros Congress
Center i Västerås.

Torsdagen den
16 april
anordnas en offentlig hearing på Aros Congress
Center i Västerås. Hearingen börjar kl. 13.00 och pågår till senast kl. 17.00.

Tisdagen den
28 april
hålls ett första biskopsval och det
sker kontraktsvis. Om någon av kandidaterna då får över hälften av rösterna är
valet klart.

Tisdagen den
19 maj
sker en eventuell andra valomgång
mellan de två kandidater som fick högst röstetal vid den första valomgången.

Lördagen den 5
september
lägger Thomas Söderberg ned
biskopsstaven i Västerås domkyrka.

Söndagen den 6
september
vigs en ny biskop för Västerås stift
i Uppsala domkyrka.

Lördagen den
12 september
tas biskopen emot i Västerås
domkyrka.

Röstberättigade är ledamöterna i
Stiftstyrelsen och Domkapitlet, präster och diakoner som är fast anställda
eller har en tjänst på minst 6 månader i stift/församling/pastorat samt
särskilt utsedda elektorer.

Glädjen var stor i Askersunds fullmäktige i juni
1994. Jag var där och refererade. Det kunde vara bråkigt men den här gången var
allt bara glädje. Politikerna sken som solen. Efter 24 år var äntligen
Bevarandeplanen för Askersund klar och den fanns upptryckt i två fina häften i
en begränsad upplaga. Skrifter som nu ibland annonseras ut på Tradera för flera
hundra kronor. Då var priset 50 och 30 kronor.

Gladast av alla var nog folkpartiets Bengt Norefors.
Han hade varit med och diskuterat Bevarandeplanen redan 1970 i samband med
kommunsammanslagningen. Han var stolt över att också få vara med och ta
beslutet om planen för att bevara staden.

Bengt Norefors var ordförande i fullmäktige några perioder.

Skylt från 90-talet.

Många tror att Bevarandeplanen från 1994 är juridisk
bindande och att man inte får röra eller förändra husen. Men så är det inte.
Bevarandeplanen skulle ”bara” fungera som ett rättesnöre för handläggning av
bygglov och andra miljöpåverkande åtgärder. Så fungerar det i dag, med en del
undantag som inte är särskilt vackra utan att gå in på detaljer. Men allt
handlar förstås om tycke och smak.

Socialdemokraternas talesman i frågan 1994 var
Staffan Korsgren. Numera representerar han folkpartiet i fullmäktige. Korsgren
ansåg att planen bara var ett första steg. Han ville gå vidare och göra planen
juridisk bindande. Ett av skälen till det var kommunen inte hade något sätta
emot när det gällde stora ekonomiska intressen i branschen.

Ännu har det dock inte hänt något med juridiken
kring planen. Nu har det gått 21 år sedan Bevarandeplanen godkändes i
fullmäktige. Då hade man väntat på ett beslut i 24 år, så det är några år kvar
ännu om man ser det så. Om nu dagens politiker vill ha Bevarandeplanen juridisk
bindande? Men Korsgren finns ju kvar….

Vad jag erfarit från folk vid länsstyrelsen är det
bara Örebro som har juridisk bindande Bevarandeplan bland länets kommuner.

Kommunen vill
avveckla A R Norrys donationsfond från 1947. En ansökan om att permutera fonden
ska lämnas i till Kammarkollegiet så att både stiftelsens fria och bundna
kapital kan användas. Storleken på kapitalet i fonden medger numera sällan till
utdelning. Någon kanske undrar precis som jag gjorde första gången jag stötte
på ordet permutation. Vad betyder det? Här kommer förklaringen innan jag går
vidare i texten.” Permutation innebär att
föreskrifterna får ändras, upphävas eller i särskilt fall åsidosättas om de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan
följas eller de har blivit uppenbart onyttiga eller de uppenbart strider mot
stiftarens avsikter. I många fall är
permutation den rätta vägen när stiftelser inte kan fullgöra sitt ändamål.
Styrelsen/förvaltaren beslutar att begära tillstånd att förändra de delar i
urkunden som inte längre går att tillämpa, dessutom beslutar de om den nya
lydelsen. Den nya lydelsen ska ligga så nära den ursprungliga som möjligt.”

August Rudolf Norry
instiftade sin fond när han slutade sina politiska uppdrag i Askersund 1947.
Summan var på 5 000 kronor. Enligt Norrys önskan skulle inte pengarna få
röras förrän summa var uppe i 10 000 kronor. Räntan skulle sedan användas till förskönande
av staden. A R Norry var en känd profil i Askersund. En rad år satt han
ordförande i dåvarande stadsfullmäktige.

A R Norry i mitten på bilden i samband med stadens 300-årsjubileum och invigningen av konstverket i torgparken. Till vänster prins Eugen och konstnär Folke Dahlberg.

Under ett antal år delades det
också ut ett pris och en sköld att skruva upp på huset. Det var kulturnämnden i
Askersund som beslutade om vilka fastighetsägare som skulle få priset. Det var mycket hedrande att få priset. Norrys
pris var mycket fint. Något som folk talade om. Går man runt på stan finns det
sköldar på en del hus. Två husägare vid Lilla Bergsgatan har fått priset. Där
sitter sköldarna prydligt på väggarna. Men nu är det några år sedan något pris
delades ut.

A R Norry trodde förmodligen
att ränteläget från 1947 alltid skulle bestå. Att donationssumman bara skulle
växa och växa. Men så blev det inte. Avkastningen blev så låg mot slutet att
det inte fanns någon mening att dela ut priset. Det rörde sig bara om
kaffepengar i avkastning. A R Norry ägde ett hyreshus i centrala Askersund (där
Nordbanken finns i dag). När A R avled
1969 i en ålder av 92 år tog sonen Åke över förvaltningen och bostaden. Han var
dock inte helt nöjd med kulturnämnden sätt att se på vad som ”förskönande
staden”.

”Jag tror absolut inte att
det var pappas mening att de som målar om hus skulle få pengarna. Så har det ju
varit. Vad han menade med en försköning var att man skulle köpa in konstverk av
något slag som alla kunde ha glädje av”, förklarade Åke en gång när jag besökte
honom.
Så var det med det…

Bloggen fanns också som krönika i söndagens papperstidning NA. En del har ju inte tidningen så därför får krönikan också gå här. Med bild.
————————-

Rubrik: Jag hade en gång en båt

Båtplatsen fanns vid det stora trädet i Strandparken.

Folk som kommer på besök utifrån frågar ofta var jag
har min båt och båtplats. För en som bor vid sjöstaden Askersund borde det vara
en självklarhet anser många gäster. Måste då erkänna att jag varken har båtplats
eller båt. Cornelius Vreeswijks låt ”
Jag hade en gång en båt” passar in på mej.

Ägde faktiskt under ett antal år en båtplats i
Strandparken men saknade båt. Fritidsförvaltningen hade på den tiden problem
med att få alla platser uthyrda. Någon i förvaltningen tyckte att jag skulle
hyra en plats och i Strandparken som inte var så dyr. Båt kunde jag alltid
skaffa mej senare. Gick på reklamen och hyrde en plats. Tänkte att familjen
kunde ta med sig fikakorgen till båtplatsen vackra sommardagar och njuta. Själv
hade jag inte tänkt följa med. Jag vill dricka mitt kaffe under ordnade former.

Efter en tid dök det upp en kommunal annons om
försäljning av överflödigt material, däribland sex små röd räddningsbåtar. Där
kom min chans att fylla den tomma båtplatsen. Lade ett bud på 200 kronor och
fick en båt. Behövde inte döpa båten. Jag plockade bort ordet räddnings och
behöll båt. Någon gjorde sig rolig över namnet, med kommentaren ”syns det inte
att det är en båt utan att du behöver döpa den till båt också”.

Vi hann tyvärr inte använda båten förrän den blev
stulen. Jag hade en spekulant på den lilla röda båten, för att med pengarna
kunna köpa en lite större farkost.
Spekulanten var polis till yrket och när han kom ner till Strandparken
för att kolla var den borta. Den var stulen. Polisen trodde att jag drev med
honom, men jag hade inte varit där på några dagar och var helt ovetande.

Jag behöll båtplatsen men lät Sällskapet Länkarna ha
sin båt där. Deras lokal finns strax intill. Jag betalade och Länkarna använde
platsen. En bra uppgörelse tyckte grabbarna i Sällskapet. Sedan dess har det
hänt mycket med båtplatserna och jag har inte min kvar längre.

Det var nu inte nog med att båten stals. Efter en
tid ringde en person och berättade att han byggt och lagt i en ny fin brygga på
min plats. Han hade tagit fel båtplatsnummer. Nu undrade han hur vi skulle göra
och om vi kunde byta plats. För mej var inte bytet några problem. Jag hade
ingen båt att flytta. Krävde bara att
hans ordinarie plats var rensad från gamla bryggbrädor. Och så skedde också.
Under tiden hade jag fått beröm får min nya fina brygga. Trodde folk skojade,
så jag brydde mej inte. Men det fanns en naturlig förklaring till min fina
brygga.

Intresserad av fysiska utmaningar utan att det
kostar för mycket? Själv har jag bestigit Kebnekaise på avstånd ett antal gånger
när jag var aktiv idrottare och det kostade inte ett öre. Bara slit och svett.
Enligt Arne Lindmarks beräkningar så motsvarar bestigning av
Väderkvarnsbacken 55 gånger samma sträcka som att ta sig upp på Kebnekaises
topp. Kanske det är dags för att ordna en tävling i backen liknande den vid Kvarntorpshögen i Kumla.

Mer text och bilder finns på na.se under Askersundsbloggen. Gå gärna dit och kolla.

.

Nordens apostel Ansgar har aldrig varit i Åmmeberg.
Men det hindrar inte att det finns en mycket praktfull sten i Norra Kärra
uppkallad efter Ansgar. Med en informationsskylt. Aposteln levde mellan år 801
och 865.

Ansgar betraktades av många som en kristen mystiker.
Traditionen om Ansgar har levet vidare. I Östergötland har den varit särskild
stark. Tidvis hörde Sundbo härad-där vi bor längst ner i Sydnärke-till
Östergötland. Förmodligen är det orsaken till att man döpt stenen i Åmmeberg till Ansgarstenen.

Ansgar uppfostrades i benediktinklostret Corbie i
Picardie. År 826 åkte Ansgar på en
missionsresa till Danmark, utan särskilt lyckat resultat. Tre år senare sändes
Ansgar och munken Vitmar av kejsar Ludvig den fromme till Sverige, där en
kristen församling grundades i Birka på Björkön i Mälaren En kyrka byggdes av
hövdingen Hergeir. Väl hemma i Tyskland igen blev Ansgar ärkebiskop i Hamburg
år 831. Han besökte Sverige ännu en gång år 852.

I början på 90-talet gjorde jag ett reportage vid
Ansgarstenen med anledning av en båtresa till platsen. Resan hade
hembygdsföreningen i Hammar ordnat med farkosten Alsen. På den tiden var
åmmebergaren Axel Hildor ordförande i föreningen. Vet inte hur det är i dag,
men på den tiden var lättaste vägen till stenen just sjövägen. År 1932 hade ortsbefolkningen
satt upp en minnesskylt på toppen av stenen. Skylten kom från Stockholm, sedan
konstnär Folke Dahlberg uppmärksammat myndigheterna på stenen.

Axel Hildor var ordförande i Hammars hembygdsförening under ett antal år. Han ordnade också sjöresor till stenen i Åmmeberg

Förre kyrkoherden i Hammar Sven Erik Linderoth kan
det mesta om Ansgar. Han var också med på resan för att berätta. En del av
uppgifterna till den här bloggen kommer från kyrkoherden.

Reportaget jag gjorde om stenen var i juni 1991.
Hade aldrig varit till stenen varken förr eller senare. Minns att utsikten var
imponerande. Och ämnet var intressant och kyrkoherden var en intressant
berättare. Kanske minnesmärket finns kvar? Men det vet förstås alla åmmebergare
som läser det här…

Huggormarna har redan vaknat till. Vid dagens (9/3)
genom Väderkvarnsbacken träffade jag på den här lilla ormen. Ett vårtecken så
gott som något. Ormen låg och gassade i gräset utan att ta notis om mej. Det
skulle inte jag heller ha gjort.

Så här kan månen se ut från Stöökagatan om det vill sig väl. Och det gjord det den här gången. Man sover riktigt gott efter ett sådant blickfång. Andra tycker tvärtom.