Oves Blogg

Har ni det bra! Så lyder det ofta när artister tar
plats på scenen. Och det upprepas flera gånger. Vet inte vad man tänkt sig att
publiken ska svara? Själv har jag känt mej kraslig flera gånger på konserter
och artistframträdanden, men det är inte något jag basunerat ut i folkmängden.
Jag har hållit det för mej själv.

Som journalist i många år hann jag dock med att träffa
många artister och författare. Askersunds egen sångstjärna, den sjungande
bonden Bertil Boo, kom in på redaktionen ibland när han kom hem på sommaren för
att koppla av från turnerandet. En vänlig man som ibland bjöd på lite sång för
mej och kontoristerna Sonja och Britt. Han var också lite besviken på farsan
Sven, som hade klätt vår lilla röda stuga vid sjön med vita så kallade
”fattiglappar”. Skivorna skulle vara en bra isolering i gamla dragiga hus. Bertil
tyckte det skulle bli svårt att sjunga ”I en röd liten stuga ner vid sjön ska
vi bo”. Det stämde inte med vita eternitplattor.

Bertil berättade att han varit på turné i Norrland
och gästat en rad ålderdomshem. Vid ett framträdande kom en gammal man fram och
tackade för den fina sången, samtidigt som han förklarade att han aldrig trott
att han skulle få träffa sin idol Harry Brandelius i verkligheten. Bertil
skrattade gott åt händelsen i det
norrländska ålderdomshemmet.

Jag är ganska säker på att min gamle bekant Erik
Frykman, hade funnits med i Sverigeuttagningarna till Melodifestivalen om det varit
aktuellt på hans tid. Eriks populära schlagers
finns fortfarande med i allsångshäften och sjungs så fort det drar ihop sig
till allsång någonstans. Han var
medansvarig till evergreens som ”En dörr står på glänt”, ” I en grönmålad båt”,
”Två små fåglar på en gren” och sist men inte minst ”En röd liten stuga ner vid
sjön”.

Schlagerförfattare Erik Frykman fick själv inte bo i
en röd stuga vid sjön när han flyttade
till Askersund på 70-talet, men ibland dök det i alla falla upp en grönmålad båt i vattnet utanför köksfönstret vid Sundsgatan.

Erik var lugn och stillsam man som inte gjorde stort
väsen av sig. Vi hälsade på varandra, men i början visste jag inte att det var
den Frykman som hade gjort alla schlagers som folk gick och gnolade på från och
till. Jag visste att någon Frykman och Paddock hade skrivit visor. Men varför
skulle Frykman ha flyttat till Askersund? Man borde ha hört talas om det. Jag
funderade och frågade till slut honom rakt på sak. Och visst var den Frykman
jag tänkte på.
PS! Finns också i WordPress under :ovedanielsson.se. Då går det att få bilder och text större för den som önskar.

Bilden är på
sågverket som låg vid Alsens strand vid nuvarande Strandparken. Gamla skolan
till höger.Vattentornet skymtar i bakgrunden. Bilden kan vara från 20-30-talet.
En bild som jag fått från ett dödsbo och som jag aldrig sett tidigare. Leif
Linus har också bidragit med bilder och Eric Englund med en karta. Bloggen har
också gått på Facebook och WordPress:ovedanielsson.se. Men alla är ju inte med på
alla sociala medier, därför får det också gå på min blogg. På WordPress går det att få upp bilder och text lite större.

Karta från Eric Englund.Sågverket låg innanför de blåa linjerna

Från Leif Linus bildarkiv
Bild från Leif Linus bildarkiv

Delar av
gamla bryggeriet i Askersund ska förvandlas till lägenheter. Utvändigt är
arbetet i full gång. Ägaren Klas Stjernström har också den goda smaken att
återställa skylten” Askersunds bryggeri” på väggen. I en av byggnaderna finns
Klas ytbehandlingsföretag Galfa. Vidare har han byggt upp en nostalgimack i
källaren, men har också en biosalong på gång. I första skedet räknar Klas med att bygga sex
lägenheter i olika storlekar och behålla så mycket som möjligt av det gamla.
Utsikten mot hamnen och vattnet kommer att bli en höjdare. I delar av lokalerna
som nu ska bli lägenheter bryggdes förr öl. Enligt bryggmästare Bergström så
var det av landets godaste öl. Han byggde sitt påstående på att vägarbetarna
berömde hans öl. De var experterna.

Juli 2015

Äldre bild från Leif Linus arkiv

På grund av den planerade ombyggnaden har det gjorts arkeologisk förundersökning mellan gamla kyrkogården och bryggeriet. Det fanns
misstankar om att kyrkogårdens gräns gått längre väster ut i gamla tider innan
bryggeriet uppfördes i början på 1800-talet.
Man trodde att den sista raden av gravar fanns bevarad mellan
kyrkogården och bryggeribyggnaden. Kyrkogården anlades i enlighet med den plan
som upprättades inför bygget av Askersund stad i mitten av 1600-talet.
Gravplatsen var också i bruk fram till 1800-talet då den flyttades utanför
staden. Undersökningarna som gjorts nu visar att kyrkogården aldrig sträckt sig
längre västerut ut än vad den gör i dag. Inga benrester, med undantag från ett överarmsben
som hamnat i slänten mot bryggeriet vid omgrävningar av äldre gravar. Inga gravar
har hittats från äldre tider konstaterar Arkeologgruppen AB.

Syftet med förundersökningen var att skapa ett bra
underlag för Länsstyrelsens bedömning av ärendet för vidare bedömningar. Om det
funnits fornlämningar ska det behandlas på ett visst sätt.

Lasse Pettersson ordnade tillbaka texten på Varmbadhuset.

Gamla väggskyltar är viktiga för att påminna om vad
byggnaderna användes till en gång i tiden. Det har Klas gjort och det gjorde kommunen
också när det gällde gamla Varmbadhuset. Bokstäverna synts svagt, och efter
tjat från mej i krönikor såg byggnadsansvarige Andersson till att bokstäverna
målades fram igen. Kanske det var för att slippa tjatet. Tycket det var viktig.
Nästan alla skolbarn i Askersunds tätort fick besöka Varmbadhuset en gång i
veckan. På den tiden var det inte så vanligt med badkar och duschar i
lägenheterna. Men en gång i veckan såg skolan till att ungarna blev riktigt
rena. Själv tillhörde jag en av många som fick vandra från gamla Kyrkskolan över
Sundsbron till tvagning i Varmbadhuset.

Bloggen finns också på :ovedanielsson.se. Där går det att få bilder och text större om det skulle vara så. Även na.se har bloggarna.

Emanuel Bernström och Mikael Rehnberg, målar om huset på Lilla Bergsgatan 29.

Många äldre hus
i Askersund rustas och målas om.
En del byter också tegel på taken. Ägarna är rädda om sina gamla trähus. Som vid Lilla Bergsgatan 29. En gård som förr
kallades Romanoff –gården. Många har
funderat över namnet, men enligt uppgifter jag fått var ägaren från
Snavlunda och bar namnet Karlsson. Han
var ryssvänlig och besökte landet en längre period. När han kom tillbaka bytte
han namn till Romanoff. Kan inte garantera sanningshalten i det hela, men
äldre människor har berättat.
Nuvarande husnummer stämmer inte med dagens. Annonsen är från 1924

Ströms hörna

Skolbygget i
kanten av Strandparken i Askersund flyter på som beräknat. En del tycker det är
en riktig satsning, medan andra tycker att bygget är alldeles för stort för
Askersund. Det hör inte hemma i småstaden. Politikerna har varit eniga om tagen
och då är saken klar. Demokratin har segrat. Höstterminen 2016 skall bygget tas
i bruk. Jag har lovat att ta två bilder i veckan från samma utgångspunkter. De
finns på kommunens hemsida. När jag tar bilderna får jag ofta frågor om hur
trafiken i området ska hanteras. Tog kontakt med kommunen för att få det hela
förklarat. I planeringen så måste politiker och ansvariga också tagit med
trafikfrågan. Och så är det naturligtvis även om planerna för trafiken kommit
lite i skymundan för skolbygget.

Kommunens projektansvarige, sympatiske Rasmus
Torngard, har svarat trots att han inte är trafikansvarig. Men han har tagit
reda på fakta. Service. Sundsbrogatans förlängning ut mot Haga blir en
dubbelriktad lågtrafikgata med räcke mot skolgården. Ingen hastighetsgräns är
satt i dagsläget. I Korsningen Sundsbrogatan-Drottning Kristinas väg (i folkmun
Ströms hörna) blir vägen till och från busstorget dubbelriktad, dock utan tung
trafik. Bussarna blir väl ett undantag. Det blir en fyrvägkorsning precis som
förr innan Sjöängsskolan byggdes.

Esther Ström

Någon kanske undrar över namnet Ströms hörna. Namnet är hämtat från en bankamrer. Det
tråkiga för kamreren att han bara blev en parentes i husets historia. Men
efternamnet levde vidare genom hustrun Esther. Hon var född Schermanson och en
av landets första kvinnliga gymnastikdirektörer. I många år jobbade hon som
guvernant på ett engelskt college. Hon återvände till Sverige och gifte sig med
bankamrer Ström. Ett äktenskap som varade en vecka. Enligt henne själv var
kamreren allt för erotisk. Hon levde sedan själv i villan och där har det hänt
mycket genom åren. För säkerhets skull hade hon köpt villan intill. Där lät hon
systern och systerdottern bo.

I det stora
hörnhuset har också en av stadens stora konstnärer, Karl Enoch Rignér, bott
fastigheten. Familjen Rignér hade ägt den fastigheten under en period. Kulturförvaltningen
köpte in en tavla av Rignèr på
80-talet som är målad 1891. Men det
finns också privatpersoner i Askersund som har flera verk av Rignèr. Karl Enoch
föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967. Pappan var målarmästare i
Askersund. Konstnärens mamma var född Åberg. Efter studier i tekniska skolan i
Stockholm 1890, blev Rignér elev vid Konstnärsförbundets målarskola i Stockholm,
där han hade Anders Zorn, Rickard Berg, Per Hasselberg och Carl Larsson som
lärare. Främst gjorde han sig känd som landskapsmålare. Vid sidan av måleriet
var Rignér under många år illustratör i dagspressen, och i den populära
skämttidningen ”Söndagsnisse-Strix”, som gavs ut av Albert Engström och Hasse
Z. Även om Rignér är okänd för de flesta av dagens askersundare, så är han ändå
väl representerad vid landets museer, bland annat på Nationalmuseum i
Stockholm, i Göteborgs Konstmuseum med Höstkväll och i Zornmuseet i Mora. Men
också i Askersund, även om jag inte har klart för mej var Karl Enochs tavla
hänger i Askersund.

Sundsbrogatan är annars ingen gata som folk går och
funderar så mycket över. Den finns ju där. Själv brukar jag fundera på gatan
lite extra i midsommartid. Och det som hände
midsommardagen 1955. Inte för att det var något firande på gatan, utan jag blev
nära vittne till kraftig kollison mellan en buss och en personbil i Ströms hörna,
som finns i korsningen Sundsbrogatan – Drottning Kristinas väg. Föraren i personbilen blev illa tilltygad men
klarade livhanken. Jag satt längst fram i bussen på en snedsoffa strax intill
chauffören. I dag finns det inte några sådana säten i bussarna.

1955

En svår kurva innan förbifarten byggdes. Kurvan finns kvar men de största bilarna går nu vid sidan om stan.

Bilföraren kom på Sundsbrogatan från Hagahållet och
smällde rakt in i bussen. Det var på förmiddagen och snabbt blev den en stor
folksamling. Lekparken låg strax intill och folk kom rusande därifrån. Bilkrockar
hörde inte till vanligheterna på den tiden. Polisen var snabbt på plats för att
få en uppfattning hur kollisionen gått till. Och jag tror jag var ensam i bussen
med chauffören. Problemet för rättvisan var att jag inte hade åldern inne för
att få vittna. Minns att de hörde av sig från domstolen senare. Jag kunde få vittna
om jag hade lust. Men det fanns inget tvång.
Mina föräldrar tyckte att jag skulle strunta i det hela och så blev det
också. Rättvisan hade ändå sin gång. Busschauffören friades helt och bilisten
fick ta på sig hela skulden. Händelsen
från midsommardagen 1955 får inte upprepas nu när gatan får sin rätta status
igen. Sundsbrogatan gick förr ut till järnvägskorsningen i närheten av
nuvarande reningsverket.

Förutom det jag själv har läst på om Ströms hörna,
har vännen Leif Linus bidragit med
uppgifter. Esthers släkting Olle Wijkström har också skrivit en bok, ”Och fort
gick det” där det finns uppgifter om de boende i huset vid Ströms hörna.

.

Sommarpratarna
på radio och samtidig lunch. Det har blivit min melodi den senaste månaden. Som
pensionär är det bra att strukturera upp sin tillvaro som det så fint heter och
det har inte varit min starka sida tidigare. Annars skulle dagarna flyta ihop
som en grå massa. Tror inte ens att jag hade en almanacka när jag jobbade, men
jag har bättrat mej. Trots avsaknaden av almanacka missade jag sällan något.
Det är nonchalant att inte komma i tid när folk står och väntar. Och hände det
vid något tillfälle kunde jag skylla på problem vid trafikljusen. Askersund
hade vid den här tiden nämligen begåvats med två trafikljus.

Nu är det inte så att jag prickar in varje
minut, utan det får bli uppstigning 07.45, om det inte varit sena sportprogram
på TV. Då kan det dra över några minuter. Katten Alice har tyvärr inte samma
tid. Hon vill ha frukost några timmar tidigare. Sedan jag hämtat tidningen
hinner jag in och lyssna på nyheterna. Och då kokar redan äggvattnet och kaffet.
Perkolatorn har jag laddat kvällen före. Halv nio är allt överstökat. Vad jag
gör sedan? Det har jag inga planer för. Dagen står öppen, förutom lunchen
klockan ett och sommarpratarna. Under
semestertiden har jag också några katter att mata åt folk som rest bort. Mer
strukturerad är jag inte. Ännu. Någon undrar om det inte blir lite tråkigt och
det kan jag väl hålla med om. Men man får som alltid väga det goda mot det onda
och det rör sig ändå bara om 45 minuter på en dag.

Har alltid
försökt undvika mitt privatliv i skrivandet.
Har insett att mitt privatliv är ganska ointressant för de flesta. Det
här får bli ett undantag och det gäller ju bara 45 minuter. Någon har sagt att
det är viktigt att bjuda på sig själv. Det finns Facebook för sådant. Min
familj kan ju inte hjälpa att jag råkar skriva. När jag lyssnar på
sommarpratarna blir jag alltid imponerad över deras starka minnen från tidiga
barndomen. De kan berätta ingående från att de var riktig små. Själv minns jag väldigt
lite från uppväxten vid stranden av Gårdsjön. Vet inte vad det beror på. Kanske
dåligt minne eller också finns det inga stora saker att minnas. Det rullade väl
på utan större överraskningar. Önskade att mitt minne varit bättre när
barnbarnen frågar.

Några av
sommarpratarna har jag lyssnat på med glädje och stort intresse. Som
dokumentärfilmaren Tom Alandh. I hans sällskap smakade lunchen väldigt bra.
Andra har passerat obemärkt förbi. Det är väl det ska vara med sådana program.
Något för alla.

Några bilder från Musikfestivalen i Askersund. Håll till godo.

Löskefolket med Göran Ringbom i Askersunds hamn.

Alldans inne på Rådhusgården. Varför inte låta dansbanan ligga kvar? Lite dans och musik skulle pigga upp alla tunga beslut.

Mycket folk hade samlats i hamnen på lördagseftermiddagen. Några cyklade dit.
Jessica Falk uppträdde på Krokodilen.

Det fanns också möjlighet till lite avkoppling vid festivalen. Som i den nya serveringen i Torgparken.

Torgparken juli 2015

Torgparken i början på 60-talet. Parksoffan fanns på plats redan då.
Bild:Kjell Johansson

Den nya trappan kan användas till mycket. Det är lite av scen för tal och musik.

Det blev mycket på en gång när Torgparken i
Askersund skulle återinvigas på fredagsmiddagen. Samtidigt skedde också
invigningen av festivalen ”Folk,Blues och Jazz i Askersund”. Och inte nog med
det. Bostadsrättsföreningen som har sina hus i kanten av Torgparken tilldelades
ett tillgänglighetspris. Nu kan alla ta sig in i butikerna i anslutning till
parken utan problem. Kommunen fick också ta emot tillgänglighetsflagga av en
organisation som jobbar med sådana frågor. De senaste åren har Askersunds
kommun abonnerat på en sådan flagga. Något som visar att man jobbar med frågor
som gör det lättare för alla att komma till platser, dit alla andra kan komma.

Kommunalrådet Eriksson delade ut ett tillgänglighetspris till ordföranden Benny i bostadsrättsföreningen som äger husen intill Torgparken.

Och så skedde förstås den sedvanliga
avprickningen med en röd bock. Det skedde som sig bör uppe på krönet av den
stora trappan. En trappa som också kan
användas till scenframträdanden och tal.
Och strax intill var den
nystartade uteserveringen fylld
till sista plats i det vackra vädret.