Oves Blogg

Alice Andersson i
Askersund firade sin 100 årsdag på Logen Svan där hon varit
aktiv sedan ungdomsåren. Det var också där
hon träffade sin man Robert. En av de många uppvaktande var nyblivne
biskopen i Västerås, Mikael Mogren. Alice är Mikaels farfars syster.

Alice fick frågan som alla idrottsmän brukar få:
”Hur känns det”. Alice hade lika svårt
som idrottsmännen att svara på den frågan

-Det har varit full fart hela
dagen, så jag har inte hunnit känna
efter, förklarade 100-åringen som inte hade tänkt så mycket på sin höga ålder

Uppgifter om Alice födelseår 1915
———————–

För en tid sedan intervjuade
jag Alice till en av mina bloggar.
Publicerar den nedan:

Strandmans färghandel vid
Storgatan 26 i Askersund var ett populärt ställe under många år. Och då
handlade det inte bara om färg , utan också om sjukvårdsartiklar av alla de
slag. En del var så hemliga att de fick placeras under disken. Apotekare
Strandman som startade rörelsen hade ett mycket gott rykte. Det var status att
bära titeln apotekare på den tiden. Det kanske det är nu också, vad vet jag.

Apotekare Strandman kallade
all sina varor för ”Unas”. Syrsalvan med samma namn var något alldeles extra.
Under de hårda krigsvintrarna i början på 40-talet var det många soldater som
förfrös sig och fick öppna sår. En soldat som använt Unas syrsalva visade upp
salvans fina läkförmåga för en doktor. Det resulterade i att doktorn ringde
till Strandmans och bad om receptet.

-Men det fick han inte. Det
var ju Strandmans egen hemlighet, berättar Alice Andersson, som tillsammans med
maken Robert drev affären från i början av 40-talet fram till 1965 då makarna Granberg
tog över och flyttade till en annan lokal, Centrumhuset.

I en tidigare blogg har jag
berättat om Alice syster, Alva. Den bloggen handlade om när ”petmojen” gjorde
sitt inträde i Askersund. Men nu handlar det om Alice, 100, och Strandmans.
Minns själv Alice från affärstiden, lång, ståtlig och vacker i sin vita rock.
Trodde ett tag att hon jobbade inom sjukvården när vi möttes på stan, men uniformen
i butiker som Strandmans var vit.

-Robert hade tagit över
färghandel vid Storgatan 26 några år
innan vi gifte oss i början på 40-talet. Han hade börjat hos apotekare
Strandman som 15-åring. Jag började jobba i affären och vi hade lägenhet
ovanför butiken. Vi blandade mycket av kemikalierna själva. Två väggar i
affären täcktes av hyllor fyllda med glasburkar. Vi blandade allt från
hårläggningsvätskor till bakpulver och vaniljsocker. Vi gjorde också salvor
både människor och djur, berättar Alice.

Det fanns massor av regler
och krav på tillstånd för olika produkter i en färghandel av Strandmans stora
breda sortiment. För att få sälja dåtidens populära parfymen 4711, fanns det
hårde regler. För att inte tala om kondomförsäljningen. För att få sälja kondomer
fodrades ett särskilt tillstånd av landsfiskalen i Askersund. Kondomerna låg
inte framme, utan fanns under disken minns Alice. Och ingen man ville bli
expedierad av kvinnlig expedit i ett sådant känsligt ärende på den tiden. Men
ibland råkade ändå de manliga kunderna ut för kvinnan som expedit. För att komma runt sitt ärende kunde det leda
till en massa ”onödiga” inköp i butiken, som färg, plåster och mycket
annat. Trots det stora utgifterna blev förmodligen
ändå lördagskvällen misslyckad. Ett hårt
öde. Alice minns och skrattar. Med moderna tider kom det upp en kondomautomat,
men då hade makarna Andersson slutat med butiken.

PS! Bloggen finns också på na.se och Askersundsbloggen, samt på WordPress:ovedanielsson.se. Den som vill ha större bilder kan kolla där.

Snart är det höstmarknad i Askersund. Som journalist
skulle naturligtvis marknaderna bevakas, annars hade många blivit besvikna.
Händelser som lockar så stor publik till småstaden Askersund är förstås ett givet
inslag i tidningen. Men det var svårt
att få någon variation på marknadsskrivandet år från år. Det var och är ganska
likt. Vid ett tillfälle prövade jag och
kollegan Lotta att själva gå in som ”knallar” någon halvtimma. Lotta som karamellförsäljare
och jag som skoputsare. Det gick över förväntan. Många kände igen mej och det
var folk som aldrig putsat sina skor som nu ville testa. Efter en kvart fick
jag dra mej ur det hela. Folk stod på kö
men det var nog mest att de såg det humoristiska i mitt putsande. Efteråt
funderade jag starkt på om jag ändå inte hade valt fel yrke. Kanske skoputsning
hade varit min grej men den anstormningen som blev just den marknadsdagen.

Under några år fanns det olika arrangörer för
marknaden som har instiftats av Gustav Vasa för 465 år sedan. Det gick nästan
inte att känna igen sig ibland. Sedan några år tillbaka är Lions arrangör och
nu är det ordning och reda bland stånden. Tidigare var det kommunen själv som
såg till att det fungerade. Förr fanns det gott om ”knallar” som hade talets
gåva. Fram på eftermiddagen, efter många besök på stadens ölcafé, så mattades
tempot. I dag är den typen av försäljare nästan helt borta och finns det några
så är de inte särskilt roliga. De är seriösa på ett helt annat sätt än förr.
Har alltid tyckt det varit roligt att lyssna.

Den rödhårige rakbladsförsäljaren drog alltid
storpublik. ”Ordna kön för snart börjar jag sälja. Det är sista året jag finns
på marknaderna i Askersund så passa på. Det är sista chansen. Allt ska bort,
firman ska säljas”, var budskapet. Varje år.

Den rödhårige rakbladsförsäljaren

En annan populär ”knalle” sålde knivar. ”Knivarna är
så vassa att ni kan skära så tunna korvskivor att svärmor aldrig mera kommer
tillbaka”. Ett försäljningsargument så gott som något tyckte han. Kanske någon
köpte en kniv av det skälet?

En annan försäljare med väggfasta konservöppnare
upplyste om att han vaknade med ett ryck om nätterna bara för att gå upp och
köra några varv med sin öppnare. ”Men vill
ni fortsätta skvätta ansjovisspad runt väggarna och sedan få städa en halv dag
så är det upp det er. Jag och många andra har gjort våra val och använder mina
öppnare”.

Vi får se vad försäljningsargumenten blir marknaden
den 26 augusti…

Villorna på Lustenrust speglar sig i fönstren på Ingrids lilla röda stuga.

Ingrids lilla röda hus vid Höglunda på Lustenrustområdet i Askersund är en trevlig kontrast till den övriga större
villabebyggelsen. Hon har nöjt sig med en liten charmig stuga på 24
kvadratmeter, som är anpassad direkt för henne. Ingrid drabbades av en stroke
för 12 år sedan och det ledde till att hon inte kan röra sig som förr.

-Jag har ritat huset invändigt och sett till att jag fått det precis som jag
vill ha det. Detaljer är viktigt för mej. Det har byggarna fått erfara,
berättar Ingrid med ett leende.

Ingrid med efternamnet Andreasson arbetade vid
Askersunds kommun med kartor i 27 år. Hon var sjukskriven i två år efter sin
stroke, men kom tillbaka till sitt kartjobb fram till 2007. I 60 år hade hennes
familj ägt en sommarstuga på Ekerö vid Mälaren med ett fantastiskt läge. För två år sedan sålde Ingrid sitt kära
sommarhus, men det var inget lätt beslut.

-Insåg som ensamstående att jag inte kunde klara av att sköta stället längre. Då bestämde jag mej för att köpa en
tomt i Askersunds kommun. Höglunda som ligger på en liten höjd med träd och
buskar passade mej perfekt. Har alltid varit intresserad av äldre byggnader och
miljöer. Allt ska stämma om jag ska bli nöjd. Jag har alltid bott i hus med bra
utsikt. Allt är inte färdigt ännu. Ett trappräcke i järn vill jag ha vid
handikapprampen. Det ska min son hjälpa mej med. Tänker också skaffa mej en
liten timrad förrådsbyggnad. Jag är väldigt nöjd med mitt hus och tomt. Några fruktträd
har jag också hunnit plantera, upplyser hon.

Husets placering var viktigt för Ingrid. Hon ville
ha fönster i alla väderstreck.

– Kvällssolen njuter jag av på en bänk med utsikt mot de större villorna
i Lustenrustområdet. Morgonsolen kommer in genom toalettfönstret. Åt norr ser
jag åkrar och skiftningar i grödorna. Entréingången finns på södersidan. Dörren
har en snickare i Askersund tillverkat. Det är en kopia av en dörr som jag hade
i stugan på Ekerö. Jag har nostalgiska skäl tagit med föremål från mitt gamla
sommarparadis. Som en del tapeter. Fick tapeter över från Ekerö. De har jag
också i min ordinarie bostad på Hagaområdet, omtalar Ingrid.

Utvändigt är Ingrids hus falurött med torpargrund. Läkten
som är spikat på granvirket är av den gamla kantiga stilen. Ingrid ville inte
ha läkt med profil. Det är de små detaljerna som görèt sjöng Povel Ramel en
gång. Ingrid är helt inne på Povels linje. Hon ville heller inte ha några
moderna synliga fula ventilationsskydd i torpargrunden. Ingrid har istället
satsat på nät som väl flyter väl in i grunden.

Björn Fahlström och hans anställda i hans byggfirman
har stått för Ingrids bygge. Och hon är
nöjd med gänget. Tomten kostade 134 000 kronor. Hur mycket allt kommer att
kosta när det är färdigt är oklart i dagsläget.

-För mej som
bor i lägenhet har det viktigt att få ett sommarhus på nära håll och då har det
fått kosta. Huset är vinterbonat så det är inga problem om för mej åka dit även
under den kalla årstiden om det skulle vara så, upplyser Ingrid, nöjt.

På Ingrids tomt stod tidigare ett hus och ett uthus.
Det revs och kommunen började sälja av tomter. I dag är priset 150 000 kronor och det finns
fortfarande en del tomter i området att
köpa. Strax intill Ingrids tomt är ett nytt hus på gång.

OBS! Jag finns också med på WordPress under :ovedanielsson.se. Där går att få bilderna större om någon vill kolla. Även i mobilen.

Andreas Borg, oroade Pålsbodaförsvaret hela tiden med sin snabbhet.
Bild: Sossi Fahlström

IFK Askersund vann hösten första seriematch på hemmaplan
med 4-3 (2-3) över Pålsboda. Men det var en seger som satt långt inne trots
spelövertag. Danne Nilsson avgjorde i slutminuten. IFK tog snabbt ledningen
genom snabbe och farlige Adde Borg. Under första halvlek höll ensam gästernas
försvar i arbete. Pålsbodas kvittering kom genom ett självmål. Gästerna tog
också ledning genom farlige Patrik Larsson, innan Johan Hailee kvitterade fint
framspelad av Borg. Precis innan halvtidsvilan tog Pålsboda på nytt ledningen
genom Alexander Zetterlund.

Efter pausen pressade IFK hårt, men gästernas
16-årige målvakt Ulf Gunnarsson, höll emot i det längsta. Kvitteringen stod
Emanuel Fahlström för, men då hade IFK redan haft två ribbträffar. Det var tre
viktiga poäng för IFK som gör att man fortfarande hänger med i toppskitet.
Laget som var hårt sjukdomsdrabbat gjorde en kämpamatch. Det gäller att spela
till slutsignalen har gått som IFK gjorde den här kvällen. Segern visar också
att klubben har många spelare att välja på.

En uppmaning
till alla idrottsnostalgiker, besök Örebro läns Idrottshistoriska Sällskaps nya
utställningslokaler vid Slottsgatan 13 i Örebro. Där finns något för alla som
är intresserad av idrott. Sällskapets bibliotek är också mycket välfyllt.
Tidigare fanns samlingarna i länsmuseet, men tvingades flytta. Personligen
tycker jag att de nya lokalerna i Föreningarnas Hus är bättre
än de gamla i och finns i gatuplanet.

Sven-Arne Ahlberg och Göran Gunnarsson, finns med i ÖLIS styrelse. Här i de nya lokalerna.

I år firar
Sällskapet 30-årsjubelium med ett stort höstmöte i november på Stora Hotellet i
Örebro. Jens Lind, känd bland annat för StoppTid på TV, kommer att föreläsa.
Sällskapets cafèträffar med kända profiler är också mycket populära. Träffarna
hålls i Frälsningsarméns lokaler Kungsgatan/Rudebecksgatan. Först ut i höst
blir en träff med landshövding Maria Larsson. Enligt reklamen har hon
ett grundmurat idrottsintresse. Hela programmet finns på ÖLIS hemsida. Den
årliga höstresan går i år till Stora Alby, Upplands Väsby. Där ska resenärerna
bland annat träffa travtränaren Stig H Johansson.

Vi brukar
vara ett litet gäng från Askersund som åker på en del av ÖLIS möten. Det är
alltid fullsatt och då handlar det om 400-500 personer vid större möten med
föreläsare. Imponerande. Vid några
tillfällen har också Sällskapet lagt sina möten i Askersund. Och det finns
planer för flera. Själv passade jag på att göra ett besök i de nya lokalerna i
samband med Örebros 750-årsfirande. Då fanns Sven-Arne Ahlberg och Göran
Gunnarsson på plats. Båda kända profiler i idrotts-och föreningskretsar. Två
trevliga herrar som jobbar hårt för Sällskapet, som alla i styrelsen.

Askersund har aldrig
haft någon Folkets Park, som exempelvis
Vretstorp. Det var dit vi askersundare fick
åka om vi skulle roa oss med att kasta pil och ta en citronil som det heter i
schlagertexten. Ibland kunde det också bli en något starkare dryck. Det gick
bussar från Askersund till parken i Vretstorp när det begav sig. De var alltid
fullsatta och de flesta var också med tillbaka till Askersund. Klart att det
blev lite manfall ibland, men att vakna i Vretstorp en morgon är inte det
sämsta. Om det nu var i parken eller hos någon annan. Ibland var det nödvändigt
att dela på en taxi för att komma dit.

I mitten på 50-talet fördes diskussioner om att anlägga en Folkets
Park i Stadsparken. Mannen bakom idén var stadsarkitekt Fredriksson. På gamla
idrottsplatsen i Askersund fanns en festplats som drevs av idrottsföreningen.
Under många var den mycket välbesökt. Askersundarnas eget nöjesfält. 1953 slog Gösta
”Snoddas” Nordgren publikrekord i
parken. Men det gjorde han nästan på varje ställe han uppträde på den tiden.

Fredriksson tyckte inte att
natursköna Stadsparken inte hade något att erbjuda som lockade till regelbundna
besök på den tiden. Men det har ändrats. I dag Hembygdsgården i Stadsparken en
pärla. Och inte nog med det. Den som vill kan också åka minitåg till Hembygdsgården med påstigning i hamnen. Fredriksson ville helt enkelt flytta IFK:s festplats till
Stadsparken. Ett annat av skälen till den föreslagna flytten var också att
staden hade gjort intrång på gamla IP, med planerad villabebyggelsen ute
vid Skrinnargatan. En ny festplats i Stadsparken skulle bli lite plåster på
såren för IFK.

Frågan var också uppe i
drätselkammaren för diskussioner. Fredriksson föreslog också att Torebergsvägen
skulle dras fram över bäcken och järnvägen för att göra en bra uppfart till
Stadsparken. Stadsarkitekten hade inte pekat ut något område i Stadsparken för en
festplats. Men han menade att det fanns flera lämpliga platser i parken at
välja på. Det skulle heller inte kosta särskilt mycket att anlägga en Folkets
Park. Det behövdes bara lite inhägnader…

Nu blev det aldrig något med
stadsarkitekt Fredrikssons förslag. Det blev aldrig någon Folkets Park i Askersund.
Det enda som genomfördes av hans förslag var att Torebergsvägen förlängdes över
bäcken fram till gamla järnvägsbanken så småningom. Men det var inte för att
det skulle bättre uppfart till Stadsparken. Gamla järnvägsbanken är i dag döpt
till Banvallsvägen . Vägen blev ett måste för den byggnation som finns där i
dag.

Med facit i hand var det nog bäst att det inte
blev någon Folkets park just i Stadsparken. Hembygdsföreningen har själva
satsat hårt i Hembygdsgården och det verkar som det pågår ett ständigt förnyelsearbete
och förbättringar. Men det hade säkert funnits andra platser för en Folkets
park om det varit så. Askersunds stad hade dock ingen tradition med varken
Folkets hus eller Folkets park. Dagens Folkets hus kom till när hantverkarna
sålde sitt hus med bio och allt.

Vi alla som åkte till
Vretstorpsparken en gång i tiden kan glädja sig åt att parken finns kvar och ibland
pågår det också aktiviteter där. Även om det inte var som på 50-talet. Men när
man passar parken i Vretstorpsbacken så väcks minnen. Helt klart.

Midsommarfesterna vid
Stjernsund och festerna på Borgmästareholmen var de stora nöjesplasterna fram
till i mitten av 70-talet i Askersundstrakten. Det har gjorts försök att
återuppliva festerna på holmen med dans och allt men de har inte lockat nog med
folk. Orkestrerar och artister är dyra så det fodras stor publik för att det
ska gå ihop sig. Nu är det ofta festivaler under några dagar som gäller. För en
tid sedan fick jag möjlighet att kolla och fotografera av affischer från
Stjensundsfesterna. Det var Hemvärnet
som arrangerade festerna och på plats fanns oftast de allra bästa och populäraste
artisterna. Allt från Moncia Zetterlund, Rolf Björling, Family Four, Toots
Thieleman , Lilly Berglund, Ulla Sallert, Jokkmokks-Jocke och naturligtvis
hemmasonen Bertil Boo. Ett givet dansband var Cool Candys , som Hemvärnet hade
långtidskontrakt. Det skrevs långt innan bandet slog igenom på allvar med
”Muckartvist”
.

Konsert i brunnsparken

Sommarsäsongen för verksamheten vid Medevi brunn är
inne på sin sista vecka. Bara en uppmaning till alla som inte varit till
brunnen och lyssnat till Medevi brunnsorkester eller gått Grötlunken i år. I
dag består Brunnsorkestern av professionella musiker från hela landet.

Förutom konserterna i brunnsparken har jag några
andra minnen från Medevi. En gång skulle
jag som journalist bevaka ett jubileum vid Medevi brunn. Kungen skulle komma,
men fick förhinder. Istället dök prins Bertil upp som ersättare. Folk blev
besvikna. Och till på köpet störtregnade det också just den dagen. Ett antal
gånger har jag också spelat fotboll mot Medevi på deras trevliga idrottsplats.
Minns inte om resultatet blev lika trevligt för vår del.

Prins Bertil och prinsessan Lilian vid Medevi Brunn i ösregn

Hembygdsgårdarnas Dag firades i Askersund med en rad olika aktiviteter i vackra Hembygdsgården. Allt
från fiskdamm för barnen till smide och
”luffarslöjd”. Här kommer några bilder.

Bo Andersson visade upp ”luffarslöjd” i Askersund vid Hembygdsgårdarnas Dag.
Det var också full fart i bikuporna.