Ströms hörna
Skolbygget i
kanten av Strandparken i Askersund flyter på som beräknat. En del tycker det är
en riktig satsning, medan andra tycker att bygget är alldeles för stort för
Askersund. Det hör inte hemma i småstaden. Politikerna har varit eniga om tagen
och då är saken klar. Demokratin har segrat. Höstterminen 2016 skall bygget tas
i bruk. Jag har lovat att ta två bilder i veckan från samma utgångspunkter. De
finns på kommunens hemsida. När jag tar bilderna får jag ofta frågor om hur
trafiken i området ska hanteras. Tog kontakt med kommunen för att få det hela
förklarat. I planeringen så måste politiker och ansvariga också tagit med
trafikfrågan. Och så är det naturligtvis även om planerna för trafiken kommit
lite i skymundan för skolbygget.
Kommunens projektansvarige, sympatiske Rasmus
Torngard, har svarat trots att han inte är trafikansvarig. Men han har tagit
reda på fakta. Service. Sundsbrogatans förlängning ut mot Haga blir en
dubbelriktad lågtrafikgata med räcke mot skolgården. Ingen hastighetsgräns är
satt i dagsläget. I Korsningen Sundsbrogatan-Drottning Kristinas väg (i folkmun
Ströms hörna) blir vägen till och från busstorget dubbelriktad, dock utan tung
trafik. Bussarna blir väl ett undantag. Det blir en fyrvägkorsning precis som
förr innan Sjöängsskolan byggdes.
Esther Ström
Någon kanske undrar över namnet Ströms hörna. Namnet är hämtat från en bankamrer. Det
tråkiga för kamreren att han bara blev en parentes i husets historia. Men
efternamnet levde vidare genom hustrun Esther. Hon var född Schermanson och en
av landets första kvinnliga gymnastikdirektörer. I många år jobbade hon som
guvernant på ett engelskt college. Hon återvände till Sverige och gifte sig med
bankamrer Ström. Ett äktenskap som varade en vecka. Enligt henne själv var
kamreren allt för erotisk. Hon levde sedan själv i villan och där har det hänt
mycket genom åren. För säkerhets skull hade hon köpt villan intill. Där lät hon
systern och systerdottern bo.
I det stora
hörnhuset har också en av stadens stora konstnärer, Karl Enoch Rignér, bott
fastigheten. Familjen Rignér hade ägt den fastigheten under en period. Kulturförvaltningen
köpte in en tavla av Rignèr på
80-talet som är målad 1891. Men det
finns också privatpersoner i Askersund som har flera verk av Rignèr. Karl Enoch
föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967. Pappan var målarmästare i
Askersund. Konstnärens mamma var född Åberg. Efter studier i tekniska skolan i
Stockholm 1890, blev Rignér elev vid Konstnärsförbundets målarskola i Stockholm,
där han hade Anders Zorn, Rickard Berg, Per Hasselberg och Carl Larsson som
lärare. Främst gjorde han sig känd som landskapsmålare. Vid sidan av måleriet
var Rignér under många år illustratör i dagspressen, och i den populära
skämttidningen ”Söndagsnisse-Strix”, som gavs ut av Albert Engström och Hasse
Z. Även om Rignér är okänd för de flesta av dagens askersundare, så är han ändå
väl representerad vid landets museer, bland annat på Nationalmuseum i
Stockholm, i Göteborgs Konstmuseum med Höstkväll och i Zornmuseet i Mora. Men
också i Askersund, även om jag inte har klart för mej var Karl Enochs tavla
hänger i Askersund.
Sundsbrogatan är annars ingen gata som folk går och
funderar så mycket över. Den finns ju där. Själv brukar jag fundera på gatan
lite extra i midsommartid. Och det som hände
midsommardagen 1955. Inte för att det var något firande på gatan, utan jag blev
nära vittne till kraftig kollison mellan en buss och en personbil i Ströms hörna,
som finns i korsningen Sundsbrogatan – Drottning Kristinas väg. Föraren i personbilen blev illa tilltygad men
klarade livhanken. Jag satt längst fram i bussen på en snedsoffa strax intill
chauffören. I dag finns det inte några sådana säten i bussarna.
1955
En svår kurva innan förbifarten byggdes. Kurvan finns kvar men de största bilarna går nu vid sidan om stan.
Bilföraren kom på Sundsbrogatan från Hagahållet och
smällde rakt in i bussen. Det var på förmiddagen och snabbt blev den en stor
folksamling. Lekparken låg strax intill och folk kom rusande därifrån. Bilkrockar
hörde inte till vanligheterna på den tiden. Polisen var snabbt på plats för att
få en uppfattning hur kollisionen gått till. Och jag tror jag var ensam i bussen
med chauffören. Problemet för rättvisan var att jag inte hade åldern inne för
att få vittna. Minns att de hörde av sig från domstolen senare. Jag kunde få vittna
om jag hade lust. Men det fanns inget tvång.
Mina föräldrar tyckte att jag skulle strunta i det hela och så blev det
också. Rättvisan hade ändå sin gång. Busschauffören friades helt och bilisten
fick ta på sig hela skulden. Händelsen
från midsommardagen 1955 får inte upprepas nu när gatan får sin rätta status
igen. Sundsbrogatan gick förr ut till järnvägskorsningen i närheten av
nuvarande reningsverket.
Förutom det jag själv har läst på om Ströms hörna,
har vännen Leif Linus bidragit med
uppgifter. Esthers släkting Olle Wijkström har också skrivit en bok, ”Och fort
gick det” där det finns uppgifter om de boende i huset vid Ströms hörna.
.
