Oves Blogg

Logiskt borde Storgatan i Askersund vara den verkliga paradgatan i stan. Det hörs ju på namnet. Om man nu ska tala om paradgator i det här sammanhanget. Kanske var det så en gång i tiden, men nu är det Sundsbrogatan som gäller som den stora gatan. Och så har det varit länge.

Fram till i början på 80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om stan. Då menade många att det skulle vara slut med Askersunds som stad. Ingen människa skulle åka in till stan i onödan. Affärerna skulle få klappa ihop och stan skulle dö en stilla sotdöd. Det skulle bara bli ett antal gamlingar som kunde härda ut i den miljön. Men olyckskorparna fick fel. Det var skönt att bli av med den tyngsta trafiken genom de smala gatorna, men i övrigt blev allt som förr. Folk stannande till Askersund som alltid. Istället för en nedgång blev det en ökning av besökare.

Året var 1983, dagen före invigningen av förbifarten Askersund. Som reporter passade jag på att ta en cykeltur och en fika under bron mellan Närlunda och Lustenrust.

Det ska tusan vara politiker, planerare och affärsmän och försöka spå in i Askersunds framtid. Farhågorna i början på 80-talet slog helt fel. Och jag är säker på att ingen i dag heller kan säga något om framtiden och Askersunds utveckling. Det är så många faktorer som spelar in. Och de styrande är inga spåmän och inte kan de ta hjälp av Saida längre. Hon avled för några år sedan. Men man kan ju hoppas. En stor industri skulle vara räddningen anser många. Men då gäller det att få fram arbetskraft och få folk att flyta till kommunen från andra orter. Frågan är hur stor industri småstaden Askersund kan klara som det ser ut i dag…

Hur som helst kommer Sundsbrogatan ligga kvar där den alltid ha gjort. Det kan i alla fall planerna vara säkra på.

Intresset för äldre bilder är stort. Ser det på kommentarerna till bloggar med äldre bilder. Därför kommer det en serie bilder som jag med hjälp av Leif Linus Larsson tagit fram. Hoppas Kerstin, Anders, Alf, Fredrik och alla ni andra som läser bloggen blir glada av de gamla bilderna.

PS! Kommentera gärna! Det skulle vara trevligt

Sagers stuga vid Strandpromenaden är Askersunds äldsta hus. När större delen av staden lades i aska vid den fruktansvärda branden 6 juni 1776, klarade sig den lilla stugan vid kanten av Alsens vatten undan lågornas rov. Branden började på bergen ovanför stugan och gick sedan norr in mot staden. Sagers stuga låg skyddad från blåsten och branden. Det enda som hänt med huset till det yttre är byte av tak.

Under alla år har det varit oklart med om Sagers stuga verkligen var det äldsta huset i Askersund. I Bevarandeplanen från 1993 kan man läsa att ”huset enligt tradition kan vara uppfört före den stora branden”. Det är nu klarlagt att det är så. Förre kanslichefen i Askersund, Alf Cederlind, har forskat i gårdens historia under våren 2010 och det visar att byggnaden varit bebodd före branden och efter branden. Beviset på det är material från gamla husförhörslängder och mantalslängder hämtade från olika arkiv.

I dagarna har det också kommit upp en skylt vid stugan som berättar om dess historia. Om inte annat för gästande turister.Det finns både text och bilder på skylten. Det är ägarna till stugan, Bertil och Birgita Gyllning, som sett till att det kommit upp en skylt.

Tromben fällde stora delar av träden i slottsparken.

Mikael Gilbertsson som äger Stjärnsunds gård drabbades hårt av tromben. Många av byggnaderna skadades.

Som journalist fick jag in massor av tips till redaktionen. Det är så det ska vara. Folk ringde eller kom in på redaktionen och berättade om både möjliga och omöjliga saker. Det tog jag som än ära och ett engagemang. Men det gällde att inte ta för lätt på tipsen, även om jag förstod en del gånger att de var helt gripna i luften. När det gällde sådana tips var det ofta samma personer som tipsade om olika underligheter och orättvisor. Då är det lätt även för en journalist att ta det hela med en klackspark.

Själv höll jag gå i den nonchalanta fällan när det gällde en tromb som dragit in över Stjärnsund och fällt massor av träd. Och dragit med sig hustak. En person som brukade ringa hörde av sig även denna gång. Jag tog det hela som en fantasihistoria från början. En tromb över Stjärnsund. Nej det skämtet gick jag inte på. Svarade med att jag tyckte det var tråkigt. Men efter en stund började det ringa flera personer om samma sak. Insåg efter en halvtimme att alla kunde inte gaddat ihop sig om att skämta med mej samma dag. Och om en tromb till på köpet.

För att vara på den säkra sidan åkte jag ut till Stjärnsund. Det hade varit stor skandal och nära till sparken om jag missat en sådan händelse. Den risken tog jag inte. När jag kom dit var det precis som folk sagt i telefon till mej. Stora delar av slottsparken hade totalförstörts. På en gata på cirka 100 meter hade träden rykts upp med rötterna. En del träd hade kluvits som tändstickor. Förödelsen var fullständig. Och som tur var åkte jag och kollade.

Träden i parken var flera hundra år gamla, men på några få sekunder blev allt totalförstört. Tromben kom från Vättern in mot Stjärnsund. Ögonvittnen berättade att det började fräsa och bubbla ute på sjön. Sedan nådde det hela Stjärnsundsområdet. Slottet och byggnaderna strax intill klarade sig helt undan tromben. Byggnaderna till lantbruket drabbades dock hårt. Tak försvann och blåste ut i slottsparken. Dörrar och fönster försvann också med tromben. Allt låg i en enda röra runt husen. Det rörde sig om fruktansvärda krafter. Bara sådan man set på TV från andra länder. En del av de stora träden i allén in mot slottet från riksväg 50 drogs också med i trombens virvlar.

Så här ser det ut vid Stjärnsund i dag. Spåren av tromben har blåst bort.

Med det här vill jag säga att man ska lita och tro på människor även om man då ibland kan gå på en nit. Sanningen brukar ändå komma fram på ett och annat vis. Och det går ju alltid att kolla lite diskret. Inget ont har något gott med sig brukar det heta och i mitt fall blev det så. Från mitt badställe vid Hagabadet i Askersund, är utsikten mot Stjärnsund utmärkt sedan tromben drog fram. Slottet och Gilbertssons gård syns som den aldrig gjort förr. De skymmande träden fällde tromben, som jag höll på att missa.

Badstället Hagabadet i Askersund. En gammal bild. Från badet kan man i dag se både Stjärnsunds slott och gården.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt.

Äldre bilder från Askersund och dess omgivning har ett stort intresse. Vännen Leif Larsson har haft ett otal bildvisningar och det har alltid varit fullsatt. Till sin hjälp har han ofta haft Askersundskännaren Bengt Willén, som berättat till bilderna. Föreningen Gamla Askersund har också haft visningar av äldre bilder i Folkets hus med fullsatt hus. Leif och jag själv har haft några visningar i Folkets hus, då det också varit fullsatt. I det senare fallet var bilderna blandat med lite politisk historia och med Föreläsningsförening som arrangör.

Eftersom intresset är så stort plockar jag med ett antal äldre bilder i den här bloggen. Har planer på att visa några gator från förr. Och då har jag börjar jag med Stora Bergsgatan i Askersund. I dag är det logiskt nog Lilla Bergsgatan som gäller. På den gatan fanns Askersunds nöjespalats Stadshotellet. Även biografen finns vid gatan och den är fortfarande igång. Där parkeringen finns i dag låg en gång i tiden KIAS bageri, som bakade något som kallades ”slankor”. Ett gott bröd som både ung och gammal köpte.

Det som man frapperas av på de gamla bilderna är att det fanns många hus som var i väldigt dåligt skick. Förmodligen fanns det inte pengar till att rusta med och det gick det ofta så långt att en rivning var enda vägen. I dag är läget annorlunda. Det är inte ofta gamla hus rivs i dag.

Stadshotellet

Södra bergen på 50-talet

Träden och husen till vänster är borta i dag. Allt har ersatts med en parkering. Längst bort till vänster biografen

Herbert Fallgren var vaktmästare på biografen vid Lilla Bergsgatan i många år.

Didrikssons kopparslageri och Lindströms bageri (senare KIA)

Bilden är från 1870-talet. Till vänster Drottning Lovias skola.

Lilla Bergsgatan 18 i början av 1900-talet. Där låg Evert Petterssons fotoateljé

Äldre bilder från Askersund och dess omgivning har ett stort intresse. Vännen Leif Larsson har haft ett otal bildvisningar och det har alltid varit fullsatt. Till sin hjälp har han ofta haft Askersundskännaren Bengt Willén, som berättat till bilderna. Föreningen Gamla Askersund har också haft visningar av äldre bilder i Folkets hus med fullsatt hus. Leif och jag själv har haft några visningar i Folkets hus, då det också varit fullsatt. I det senare fallet var bilderna blandat med lite politisk historia och med Föreläsningsförening som arrangör.

Eftersom intresset är så stort plockar jag med ett antal äldre bilder i den här bloggen. Har planer på att visa några gator från förr. Och då börjar jag med Stora Bergsgatan i Askersund. Och som vanligt har Leif ”Linus” hjälpt till med bilder.

Så här såg det ut inne på gården där Elin Magnison hade sin fotoatelje. I bakgrunden Rådhuset

Birger Andersson på vinterpromenad på Stora Bergsgatan

Folkets Hus parkering i dag. Fotografiet är från 50-talet då kvarteret var bebyggt.

Tant Lisas hus och fina trädgård vid Stora Bergsgatan. Huset och trädgården är borta.

Så här såg det ut 50-talet. Huset fanns tvärs över gatan där den offentliga Rådhustoaleten finns i dag.

Korsningen Stora Bergsgatan-Stöökagatan

Klassisk bild från Stora Bergsgatan. Huset i förgrunden finns kvar, liksom gamla Samrealskolan på Norra Bergen. Annars är det mesta rivet.

På många gårdar fanns det häststall.

Centralcafét. Där snöhögen finns på bilden är utbyggnaden av Rådhuset placerat

Hugo Eriksson i Kungsbacken. En fin adress med en kunglig historia.

Så här när det börjar närma sig kronprinsessbröllop kom jag att tänka på de timmar som jag tillbringat i Kungsbacken. Och då är jag ändå inte någon större rojalist, utan snarare tvärtom. Kanske någon tycker att ett besök Slottsbacken är finare, men det tycker inte jag. När jag besökte Hugo Eriksson i Kungsbacken var det både roligt, intressant och givande. Enligt Hugo hade namnet Kungsbacken något med en kung som flydde till platsen en gång i tiden. Läser man tidningarna så verkar det som dagens kung också behövde ha någon lämplig plats att fly till när det stormar.

Hugo levde sitt liv långt från dagens moderna IT-samhälle. Långt från kungligheter och alla anan flärd. Han nöjde sig med en tidning. Vid mitt besök i oktober månad för ett antal år sedan fanns redan adventsstaken på plats i fönstret. Jag påpekade att det kanske var väl tidigt, men Hugo såg lite mera praktiskt på det hela. Han lät adventsstaken står kvar år året om. Den skulle ju ändå fram varje jul resonerade han. Ett argument så gott som något.

Hugo var rationell. Han lär adventsstaken stå framme i fönstret hela året.

Hugo hade en liten udda tillverkning i sin verkstad som han ärvt av sin pappa. När han fick lust –och det hände ganska ofta-gick Hugo ut i verkstaden och sågade till några yxskaft. En gång i tiden hade Hugo och hans pappa försörjts sig på att sälja yxskaft. De reste över hela landet och sålde sin produkt.

-Och ofta låg vi på hotell. Jag har varit i alla Sveriges städer utom sex. Kommer inte riktigt ihåg vilka det är som saknas i samlingen, förklarade Hugo, vid mitt besök.

De gamla maskinerna i Hugos verkstad fungerad fortfarande utmärkt, även om de bara användes när lusten och inspirationen föll på. För enligt Hugo gick det inte bara att yxa till skaft. Det hela måste ske med lite känsla.

Hugo med med morgonkaffet och tidningen

Vid mitt besök bodde Hugo ensam på gården. Ett antal katter höll honom i sällskap. Och visst blev jag bjuden på kaffe. Inte med någon prinsessbakelse, utan en enkel vanlig bulle att doppa i kaffet. Till skillnad från många högheter hade Hugo alltid levt enkelt och rationellt. Vid sidan om sin yxskaftstillverkning , hade Hugo kört mjölkbil ett antal år. En kortare period var han också anställd vid Hammars glasbruk.

Vad ligger då Kungsbacken kanske någon undrar? I Tiveden-var annars….

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.

Letex vid Sundsbrogatan har fått en ny väggskylt som passar bättre in i torgbilden än den gamla.

En 50-talsbild från Sundsbrogatan där Letex finns i dag.

Gamla Lek och Bo vid Sundsbrogatan har fått ny ägare och en ny skylt.

För ett tiotal år sedan bestämde sig de styrande i Askersund att det skulle bli ordning och reda på skyltningen i stadskärnan. Inspirationskälla var den vackra staden Lund. Där fanns ett skyltprogram som stadens näringsidkare och fastighetsägare följde. Till punkt och pricka. Politikerna i Askersund ville ha samma ordning, men så långt nådde man aldrig. Skyltprogrammet kan betraktas som riktlinjer vid handläggning av skyltärenden.

När frågan var uppe på tapeten var det många som vill få bort skrivningen riktlinjer. Samma visa är det med Bevarandeplanen. Men byggnadsnämnden har ändå kontroll på det hela, så askersundarna bör nog inte vara särskilt oroliga för att det ska dyka upp blinkande skyltar i stadskärnan.

Askersunds stadskärna är av riksintresse för kulturmiljövård. Sedan 1993 finns ett bevarandeprogram för att säkerställa detta riksintresse. Vid den här tiden fanns det ett antal skräckskyltar i centrum. Det kommunen kunde göra vid det tillfället var att vädja till näringsidkarna att de skulle ersätta de färgrika skyltarna allt eftersom med mera passande reklam , till glädje både för askersundare och besökare. Det finns också inskrivet i programmet. Och det har blivit bättre och mera är på gång. I dagarna har Letex och Lekia vid Sundsbrogatan fått nya skyltar. Tidigare fanns det stora färgsprakande skyltar som förstörde trähuset fasader. Och torgbilden.

Sundsbrogatan 1954

Principen för skyltprogrammet var enkla och klara regler. Bland annat finns det inskrivet att skyltarna till färg och form vara underordnade hus och gatumiljö. Onödig upprepning av budskapet tillåts inte heller. Rikstäckande skyltprogram accepteras inte utan bearbetning. Den som vill sätta upp en skylt måste först begära bygglov. I det läget kan byggnadsnämnden styra det hela. Visst kan det bli en del bråk. Minns en pizzeriaägare för en del år sedan som inte vara nöjd kommunens beslut. Pizzeriägaren överklagde beslutet men fick ge sig för kommunens åsikter om skyltar.

Vet inte hur det är i dag, men under en period skulle alla näringsidkare i centrum ha hängande skyltar. Det finns en uppsjö sådana i dag i centrala Askersund. Själv tycker jag det lite tråkigt med bara sådana skyltar. Så var det inte om man tittar på gamla bilder. Variationer är alltid att föredra. Det gäller i alla sammanhang.

Med egna bilder och med hjälp av gamla bilder från vännen Leif Larsson, har jag plockat med några bilder som illustrerar det hela.

Storgatan med Be-Ge:s i dag. Ägarna har behållit skyltarna från 50-talet och det är ju trevligt.

Storgatan på 50-talet. Den stora klockan fans då och finns nu.

Sundsbrogatan vid Grands Konditori

I dag finns Apotekshuset där bilden är tagen. Läg märke till bensinpumpen.

Sundsbrogatan med baren från 50-talet

Nuvarande Apotekshuset vid Sundsbrogatan

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt