Oves Blogg

Rekordgädda på 15,2 kilo. Inte undra på att Otto ser stolt ut.

Otto på väg till sina fiskevatten

Otto Lundstedt på Södra udden i Askersund var en legend inom stadens fiskerinäring. Med tysta och eleganta årtag rodde han fram på Alsen vatten för att vittja sina fiskeredskap. Men det har varit svårt att få tag på några bilder på Otto, men genom kontakter med dottern Margot i Järfälla finns det nu några bilder på den omtalade

Askersundsfiskaren Ottos jobb var både lite spännande och lite udda. Ett drömjobb för alla fiskeintresserade ungdomar. Otto var bagare men fick astma av mjölet och läkare rekommenderade arbete i det fria. Han blev yrkesfiskare och arrenderade en stor del av vattnet vid Edö.

Och visst fanns det rekordgäddor i Alsen även på den tiden. På bilden som jag bad Margot sända över visar Otto stolt upp en gädda på 15,2 kilo. Bilden är från 1961. Otto kämpade i drygt två timmar för att få upp storgäddan. Den hade gått bärsärkargång i de tre ihopkopplade näten och som sedan visade sig obrukbara.

Bilden är från 1939. Gäddan som pappa Otto fångat är nästan lika stor som Margot

Otto var född 1886 och dog 1982. På bilden med storgäddan var han runt 75 år. Margot har också sänt med ännu en bild på en storgädda från 1939. På den bilden är Margot med själv . Då var hon två år. Frågan är om inte den gäddan är lika stor som rekordgäddan 1961.

PS! Kommentera gärna . Det skulle var trevligt

Mokhtar Bennis, Örebro AK, sprang ifrån sina yngre kollegor vid helgens Stjernsundslopp, mellan Askersund och Stjernsund. Det är en bana på sex kilometer. 40-årige Mokhtar gav inte övriga tävlande en chans. Han kollade till och med på sin armbandsklocka innan han spurtade i mål. Bäst av hemmalöparna var Kennet Karlsson på en tredje plats. På damsidan van favoriten 17-åriga Isabelle Carlsson-Pallin, Mosjö FK , ganska överlägset. Bäst av hemmakvinnorna var Anna Nyberg på en sjätte plats.

Kennneth Nilsson Åsbro GoIF

Ett 100-tal löpare ställde upp i det vackra vädret. Arrangörer var Åsbro GoIF med Börje Nordin i spetsen, samt en skolklass. Stjensundsloppet är en trevlig bana, bitvis alldeles i närheten av vattnet. Börje kan det här med att arrangera idrottstävlingar. Har haft med honom att göra sedan Tisarloppstiden i Åsbro. Det har aldrig varit några problem. Men så är han också funktionär vid de stora friidrottsgalorna. Förbundet har naturligtvis uppmärksammat Börjes kunskap och entusiasmen .

Börje Nordin har och är fortfarande en duktig friidrottare. Bilden är 2006.

Själv har jag aldrig deltagit i något lopp. Har fått erbjudande någon gång, men det har nog mest varit för det skulle bli lite jippo kring det hela vid målgången. Nu kommer han….Brukar springa några gånger i veckan, någon mil, runt mina gamla hemtrakter vid Gårdsjön. Där finns ingen som undrar om jag fått några åldersnoja eller något liknande med mitt springande. Min målsättning med det hela är att få lite kondition och slippa lägga ut allt för mycket. Det brukar stå några kor och titta förundrade med sina stora vackra ögon när jag springer runt sjön. Det säger inget, kanske någon vid något tillfälle har råmat lite, men mer är det inte. Och vid Askersunds by brukar det stå några hästar och kolla. Kanske de undrar över varför jag springer, när jag inte behöver. Många av hästarna kanske måste springa, vilket de vill eller inte.. Och jag tänker fortsätta springa den rundan.

Om det kommit någon och sprungit förbi vid Gårdsjön när jag var grabb, så hade nog alla undrat. Kanske vi ska ringa till psyket? Men nu är det andra tider. Nu ska det springas och motioneras. Och det gäller det inte bara tävlingslöpare. Och visst är det skönt. Särskilt i duschen efteråt. Men det är klart, man får ju ingen plakett att hänga på väggen som vid Stjernsundsloppet…

Målgång vid ett slott är inte det sämsta, som i Stjernsundsloppet

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Tvillingarna Alf och Erik Cederlind, firar snart sina 90-årsdagar.

Bilden är från avslutningen i Hallsbergs missionsförsamlings sommarhem. Erik till vänster och Alf till höger. På bilden var de fem-sex år. De mins inte riktigt.

Det är precis inte varje dag det finns möjlighet att skriva om ett tvillingpar som ska fylla 90. Men nu finns den. Om några dagar fyller tvillingbröderna Alf och Erik Cederlind 90 år. Alf är bosatt i Askersund och var under många år kommunens ledande tjänsteman som kansli-och ekonomichef. Erik, som bor i Örebro, hade titeln länsråd när han blev pensionär. Han var också skattechef vid länsstyrelsen under många år.

När tvillingarna Cederlind fyllde 80 år 2001 gjorde jag ett reportage om de båda. Noterbart den gången var att de då firade sin födelsedag ihop för första gången. Inte ens när de var mindre. När de växte upp hölls inga stora kalas. Födelsedagarna flöt ganska obemärkt förbi. För tio år sedan skojade de båda om att de hade tänkt vänta med någon större bjudning till 90-årsdagen. Men det blev ändå en fest vid 80. Familjerna kommer att träffas, men de blir veckan efter födelsedagen. På den stora dagen den 18 maj har de fullt upp ändå.

Under årens lopp har jag haft mycket att göra med Alf. Erik har ju funnits lite på distans. I kontakterna med kommunen som journalist var det ofta Alf som hade svaren på frågorna. Ibland besvärliga. Det tog dock inte lång stund innan han hörde av sig och hade plockat fram fakta. Alf är en vänlig och kunnig man. I sitt kommunala jobb ingav han respekt med sin kunnighet och framtoning.

Alf var under många år vd för Askersunds Hotell AB. I bakgrunden det nya hotellet.

På senare år har vi träffats och pratas vid på ett mera personligt plan. Om allt mellan himmel och jord. Och vi har nästan alltid varit helt eniga om tagen. Samma syn på livet. Vi har också haft nära samarbete när det gäller att ta fram skrifter om gamla kulturmiljöer och hus i Askersund. Då har också vännen Leif Linus Larsson varit inblandad. Alf är en mästare på att rota fram fakta ur gamla arkiv. Han har gjort en verklig kulturgärning för Askersunds kommunen med sina skrifter i samarbete med Föreningen Gamla Askersund. Han är också hedersmedlem i föreningen.

Men inte bara det . Under många år ansvarade han också för ”Sommarsalongen” i Askersund tillsammans med hustrun Margareta. Det var också Alf som tog initiativet till utställningen, som lever kvar också i dag. Han har också tilldelats kommunens Kulturpris för sina insatser.

Alf tog intiativet till Sommarsalongen i Askersund. Här tillsammans med konstnären Louis Bastin.

Alf och Erik gick den långa vägen till sina chefspositioner i samhället. Alf har dock aldrig ridit på sina titlar. Tvärtom. Han är väldigt blygsam när vi börjar prata om det och då har han ändå-precis som sin bror-haft en del höga positioner i samhället. Tvillingarna föddes i Stocksäter i Kumla socken.

-Vi var de yngsta i en barnaskara på fyra barn. Vid sju års ålder blev vi inkorporerade med dåvarande Hallsbergs köping. Pappa var stationskarl vid SJ i Hallsberg. Mamma var hemmafru, berättar Alf.

-Efter folkskolan började vi i realskolan, men jag avbröt studierna då. Var helt enkelt inte skolmogen. Erik gav sig inte och klarade realexamen. Trots att stationskarlslönen var knaper ville pappa att hans pojkar skulle studera. Vår äldste bror Sixten tog ingenjörsexamen, vilket var väldigt ovanligt bland arbetarfamiljer på 30-talet.

-För min del vaknade studieintresset under senare tonåren. Jag började läsa Hermodskurser i ett antal handelsämen. Sedan blev studierna inriktade kommunala ämnen i Kommunskolans regi. Det handla bland anat om kommunalbokföring och kommunallagar. Så småningom insåg jag att jag borde ha en akademisk examen och avlade en fil kand examen vid Uppsala universitet.

Alfs kommunala bana började som kontorist vid kommunalkontoret i Hallsberg 1945. Några år senare fick han anställning som kommunalbokhållare i Lerbäcks kommun och blev så småningom kommunalkamrer. Inför den tänkta kommunsammanslagningen mellan Askersund , Hammar och Lerbäck 1967, sökte Alf den lediga tjänsten som stadskamrer i Askersund. Året var 1965. Som bekant blev det ingen sammanslagning förrän 1971.

-Efter sammanslagningen blev jag drätselchef i nya kommunen. Sedan ändrades titeln till ekonomichef, administrativ chef och slutligen kanslichef vid kommunen. Parallellt med min tjänst på kommunen var jag också vd för Askersunds Hotell AB. Jag var medansvarig för nedläggningen av gamla Stadshotellet och byggandet av motorhotellet.

När Askersunds arbetarekommun gav sin jubileumsbok deltog Alf aktivt. Här i sällskap med Torvald Johansson och Elisabeth Lennartsson

Det kan väl sägas att Alf och hotellstyrelsen fick då emot mycket skäll för nedläggningen av gamla Statt. Men med facit i hand var det naturligtvis ett riktigt beslut, även om det kändes tungt för många nostalgiker just vid den tiden.

Tvillingarna Cederlind har också alltid haft ett stort idrottsintresse.

-Det blev orienteringssporten för oss, där vi nådde vissa framgångar. Vi var med och bildade Hallsbergs Frisksportarklubb och satt med IFK Hallsbergs styrelse. Jag hade också uppdrag i den socialdemokratiska ungdomsklubben. Under vuxen ålder fortsatte jag med politiska uppdrag på gräsrotsnivå, berättar Alf, som också haft en rad förtroendeuppdrag i olika länsorganisationer.

Under åren som chef i Askersund fick Alf tampas med en mängd olika politiker. Bland annat med stridbare Johannes Kjerrström, som inte hade mycket till övers för tjänstemän och andra politiker. Men om Affe Cederström –det var Alfs namn i Kjerrströms böcker- skrev han mycket vänligt att Affe var ”lättillgänglig och öppen för vardagliga problem”. Och då ska man veta att Kjerrström förmodligen är den ende politiker i Sverige som försökt polisanmäla sin egen kommun för ”övervåld i demokratins heliga namn”.

Sedan några år tillbaka bor Alf och hustrun Margareta på Linden . De trivs utmärkt i sin bostad på gamla hotelltomten. Och i källaren finns bibliotekets lokalhistoriska arkiv. Ett ställe där Alf har tillbringat ganska många timmar.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Badsäsongen är igång vid Hagabadet i Askersund. I måndags var det hela 12 grader. Jo,plusgrader. Personligen skulle jag aldrig gå vid den temperaturen, men som barn vid min uppväxt vid kanten av Gårdsjön var det inga problem med 12 grader. Om jag minns rätt. Tror aldrig någon tog badtemperaturen. Men det var nog 12… Men nu bör det nog bli 20 om det ska vara skönt tycker jag.

Hagabadet har rustats och blivit badvänligt värre . Det återstår ännu lite, men vad jag förstår är det väl inte riktigt klart. Ytterligare några bryggor ska dit, barnbadet ska snyggas till och vassen intill bryggorna ut till holmen ska väl också bort om jag tänkt rätt. Intill bryggorna till holmen är det ogästvänligt och skräpigt.

En bild från förr.

PS! Kommentera gärna.

Alf Anneborg har i flera år kämpat för att få till stånd en utställning med tavlor av Askersundskonstnären Hjalmar Trafvenfelts oljemålningar av motiv från stan. Han har lämnat medborgarförslag i ärendet. Kommunen nappade på förslaget. Fullmäktige tyckte det var ett bra förslag och lämnade ärendet vidare till kultur-och fritidsnämnden. Men frågan är nu om det blir någon utställning trots alla positiva tongångar? Kultur-och fritidsnämnden har nu lite överraskande inte råd med den planerade utställningen…

Ylva Eklind och Ann-Kristin Olsson, började jobba med förberedelserna till en utställning i Hamnmagasinet senare i sommar direkt efter fullmäktigebeslutet. En person började också fotografera samma miljöer som finns på en del av de tavlor som Trafvenfelt donerade till kommunen. Det fanns en genomarbetad budget på 20 000 kronor för utställningen. Ylva hade också kommit ganska långt med förberedelserna i övrigt. Men när ärendet kom till kultur –och fritidsnämnden blev det stopp. Visst var nämndens ledamöter generellt positiva enligt protokollet, men de ansåg att det var för dyrt. Ärendet sändes tillbaka till kultur-och fritidsförvaltningen för ytterligare beredning. Förhoppningen är att utställningen kan ordnas i samarbete med andra aktörer i kommunen. Personligen tycker jag det är synd att inte Ylva Eklind fick fortsätta sitt arbete med utställningen. Hon var mycket insatt i det hela. Nu måste en ny person utan hennes kunskaper ta över. Frågan är nu vad som händer?

Hjalmar Trafvenfelt 1851-1937

Konstverken efter majoren och landskapsmålaren Hjalmar Trafvenfelt, är fortfarande mycket eftertraktade i Askersund. Trafvenfelt levde och verkade i Askersund fram till sin död 1937. Han blev 85 år. Det är svårt att få tag på en ”Trafvenfeltare” i dag. Och på auktioner i Askersund blir målningarna ofta mycket dyra.

Lite var stans i de kommunala förvaltningarna hänger det verk av Trafvenfelt. Det hänger ihop med att konstnär gjorde en stor donation till Askersund stad 1921, bestående av ett 20-tal verk från äldre miljöer i staden. Det finns folk som minns när major Trafvenfelt satt och målade på olika platser i staden. De som minns har berättat att han kunde bli mycket irriterad om någon stannade och tittade. De grå mustascherna knöt sig och han lade helt enkelt ned pensel och palett i et fåfängt försök att skrämma bort de nyfikna. Men i andra fall kunde han resonera om motiven och ge roliga upplysningar.

En rödfärgare vid namn Bergström, som just strök en loge, kom en gång fram till askersundskonstnären för att kika på den i solhettan påbörjade tavlan.

-Jaha, se god dag, sa ”Trafvarn”. Bergström stryker och står i han också, men det gäller att hålla reda på färgerna. Ett enda penseldrag och konstverket är förstörda! Den ene så god som en ann..

Enligt säkra källor blev de två goda vänner den sommaren.

Han kunde också visa upp en barsk uppsyn och blev han störd om natten, då dök han upp i sitt fönster i det så kallade Sundstedska huset vid Stora Bergsgatan och började rya med sin bullrande röst åt högljudda nattvandrarna. Men satt han försjunken i meditationer på någon gammal gård tillsammans med sitt staffli och sin färgpalett glömde han ofta tid och rum.

”Trafvarn” var en populär figur bland ungdomen som tidigare gymnastiklärare. Det har berättas att majoren i ungdomens dagar badade i isblandat vatten. Och att det var en vältrimmad man kunde alla se när han vandrade på stadens gator med sin bolmande cigarr.

Hjalmar Trafvenfelt tillhörde en gammal svensk adelssläkt vars manliga medlemmar på något få undantag hanterat svärdet. Själv officer byte han med förkärlek svärdet mot penseln. Åren 1879-1881, studera han för professor Gustaf Wilhelm Palm i Stockholm, som var teckningslärare vid Konstakademin i Stockholm. Därefter några år för ledamoten i konstakademin, Viktor Forsell. Till Askersund kom han år 1902 som befälhavare för Askersunds rullföreningsområde. Han var också teckningslärare och gymnastiklärare vid läroverket. Dessa befattningar lämnade han 1916, för att helt ägna sig åt måleriet.

Trafvenfelt producerade under sin Askersundstid 700-800 oljemålningar, de flesta med motiv från Askersund. Hans trogne följeslagare i Askersund var en foxterrier. Enligt Trafvenfelt spelade hunden en viktigt roll i konstnärens skapande. Hunden jagade allt som oftast in en katter på gårdarna. Konstnären var då tvungen att rusa in på gårdarna och avstyra blodiga bataljer. På det viset upptäckte han många motiv för sina tavlor. Stadens gator är alltid öde och tomma på Trafvenfelts tavlor. Man ser ingen folk, ingen bil, inte några elektriska ljussken. De gamla husen får ofta ostörda tala sitt eget språk. Det sentimentala och romantiska låg inte för honom. Månen förekommer inte alls.

Majoren var som så många andra en hängiven beundrare av tändstickskungen Ivar Kreuger. Det har sagts att han uppmanade vänner och bekanta att investera i Kreuger-aktier. Något som alla bittert fick ångra 1932, när Kreuger tog livet av sig i Paris. Då hade 90 procent av börsvärdet raderas ut. En del blev utfattiga efter börskraschen. Trafvenfelt försökte kompensera människor som han övertalt genom att ge bort tavlor, som de senare kunde sälja och få igen lite av de förlorade pengarna. På några av ”Kreuger-målningarna” avbildade han kor. Sådan målningar har dykt ibland.

Hjalmar Trafvenfelt slocknade lika stilla och försynt som han på ålderns höst trampade kullerstensgatorna i Askersund. Sitt sista långa penseldrag drog han en kalla vinterdag. Med tanke på hans tavelmotiv hade det passat bättre om en gyllen sommarsol hade fått lysa över hans sista färd. Men man bestämmer inte över sådant själv.

Hemma hos Trafvenfelt

PS ! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt

Har noterat med lite stolthet att min enkla blogg haft över 10 000 besök fram till i dag. Det är bara att lyfta på kepsen och buga. Började skriva på bloggen och hemsidan för att hålla igång huvud och fingrar. Efter drygt 30 år som journalist kände jag ett behov att fortsätta skriva. Att skriva om det som kanske inte platsade i en nyhetstidning, men även om lite aktuella saker. Alla som skriver vill ju ha läsare, allt annat är lögn. Mina bloggläsare finns lite var stans i Sverige, men också i Paris och London. Det är gamla askersundare som hittat bloggen och kommenterat. Och det är ju mycket trevligt.

Leif Linus Larsson har många bilder om man säger så. Och han brukar alltid ställa upp med bilder när jag frågar.

Nu sätter jag mej inte på några höga hästar för att många ha läst bloggen, men lite stolt är jag. Jämför man med höjdhopparen Patrik Sjöberg är det ändå en bagatell. Sjöberg berättade att 19 000 personer besökte hans blogg på en dag när hans omskrivna bok kom ut. En del har skrivit i kommentarerna att det ”måste” bli en bok av de drygt 300 bloggar med jag skrivit. Men att ge ut böcker kostar pengar och det finns precis inte något överflöd av det. Men jag har så jag klarar mej. Linus Larsson har ju också bidragit med bilder hela tiden. Vem kunde tro att vi skull ägna oss det när vi gick i skolan. Linus och jag är lika gamla och hade helt andra intressen då. Vi är båda lite förvånade. Då var det idrotten som gällde. Kanske något förlag nappar, vad vet jag? Visst skulle det vara trevligt. Vi får se vad som händer? Kanske någon penningstark träder fram, om jag nu inte själv vinner på Lotto…

När jag ändå är igång och skriver tänkte jag berättat om ett möte på hotellet i veckan som handlade om planer för Kulturstaden Askersund. Hittar inte någon bra övergång, till texten som följer. Ingen röd tråd, men jag skriver i alla fall. Planerna presenterades för askersundarna. En ganska omfattande handling. Det var fullsatt i möteslokalen när en av planförfattarna Jerker Söderlind föredrog det hela. Han bor och arbetar till vardags i Stockholm.

Planförfattaren var noga med att påpeka att det ännu inte finns några beslut om hur programmet Kulturstad Askersund ska utformas innan alla formaliteter är avklarad. Det var ett diskussionsunderlag. Askersundarna, politikerna och tjänstemännen ska säga sitt först. Det mesta akuta var att få igång skolbygget. Det var alla ense om. Men själva placeringen var inte lika självklar vad jag kunde höra. Det finns förslag på att lägga skolbygget på nyinköpta Verkstadstomten, men på hotellet fanns också några som kunde tänka sig en placering av skolan uppe vid Solberga. I så fall skulle verkstadsområdet bli ett attraktivt bostadsområde. I förslaget som presenterades finns det med både ock.

I programmet som presenterades fanns det också ett antal bostäder inritade på grönytan vid Hagabadets parkering. Men det förslaget föll inte i god jord. Stundtals hettade till ordentligt. Hur som helst ska det bli spännande att följa utvecklingen. Hur man än gör så blir inte alla nöjda. Så är det alltid med byggplaner. Kan nämna att ett par hundra personer protesterade genom namnlistor när vi flyttade in i vår lilla ”låda” på Ugglegatan i Askersund i början på 70-talet. Husen var för billiga. Det skulle bli konstigt folk som köpte sådana hus. Och kanske det blev så också ? Uteplatsen var också vänd med de protesterande uteplatser. Och det tyckte man inte var så trevligt. Jag har dock aldrig lidit av protesterna. Bryr mej inte så mycket om sådant. Det är upp till var och en att tycka och tänka.

Askersundsverken i förgrunden, vars tomt nu kommunen är ägare till.

Planförfattare Söderlind gjorde allt för att övertyga om att det bara var ett förslag. Han hade dock ett problem när han pratade. Och det gällde avståndet mellan olika platser i Askersund. I Askersund finns det nästan inga avstånd jämfört med större städer. Men det framgick inte riktigt klart när han pratade. Det verkade mycket långt mellan de olika projekten i programmet som presenterades. Eller också missuppfattade jag det hela…

PS! Kommentera gärna! Det skulle vara trevligt.

Carl Isaac Fahlgrén

Har Askersund någon framtid? Det undrade en ledarskribent vid ett tillfälle . Inte den här veckan om någon tror det utan för mycket länge sedan. Närmare bestämt den första ledaren i det första numret av Askersunds-Tidning, i september 1857. Vem som skrivit ledaren framgår inte, men förmodligen var det grundaren av tidningen , Carl Isaac Fahlgrén. I sommar blir det en intressant utställning om Fahlgréns arbete både med Askersunds-Tidning och om hans kamp för sitt eget konstruerade blindskriftssystem. Det blir en utställning på biblioteket som kommer att intressera både askersundare och gästande besökare.

”Läsning för blinda ” kom ut 1866. En unik bok som tidningsmannen, författaren och askersundaren Fahlgrén skapade. Boken är donerad till biblioteket i Askersund.

Ledaren svarade själv på frågan om Askersunds framtid. Det blev ett JA under vissa förutsättningar. Enligt ledarskribenten var det nödvändigt med en järnvägsförbindelse mellan Askersund och Örebro, som skulle binda samman Hjälmaren, Mälaren med Vätterns dalgång. På det viset skulle det bli en naturlig förbindelse mellan Smålands och Närkes bergslagsorter, samt med de spannmålsproducerande landskapen Östergötland och Västergötland. Nu blev det ju inte så utan Askersund fick nöja sig med en smalspårig järnväg från Lerbäck. Men Askersund har ju ändå överlevt.

Ledarskribent skrev också om vilka framsteg Askersund hade gjort under några år i mitten på 1800-talet. Den första ångbåten som började sina turer till Askersund på hösten 1854. Ledaren berättade också att det skulle bli fyra ångbåtar i trafiken mellan Askersund och Göteborg. (Säkert vet vännen Anders Engdahl mer om båtarna). Från att ha varit den mest vanlottade städer när det gällde postgången, hade det blivit stora förändringar 1857. Olägenheten blev undanröjd genom en ny dubbel postgång på Rammundeboda (Laxå) . Post från och till Göteborg tog endas två dygn. Från Stockholm tog det fyra dagar och till Stockholm tre dagar. Och inte nog med det , Askersund hade också fåt telegrafförbindelse med det stora telegrafnätet som nådde ända ut i Europa. Allt det där betydde mycket för den industriella utvecklingen. Bron över Hammarssundet och vägbygget mellan Askersund och Lerbäck var andra stora framgångar för stadens utveckling. Ett önskemål var också förbättringar i hamnen.

Tidningshuset vid Stora Bergsgatan

Carl Isaac Fahlgrén levde mellan 1815 och 1878. Ofta har hans födelseår angives felaktigt till 1816. Det finns inte så mycket fakta om Fahlgréns liv i Askersund. Han kom till Askersund 1857 . Däremot finns det massor av information om det blindskriftssystem han konstruerade. Fahlgéns namn kommer för alltid att vara inskrivet i den svenska blindhistorien. Bibliotikare Sten Gustavsson, Stockholm, har gjort ett imponerande forskningsarbetet när det gäller Fahlgréns arbete med blindskriftsystemet. Stens essä om Fahlgrén kommer att finas med vid utställningen. I drygt 20 år kämpade Fahlgrén för att vinna erkännande för sitt system, som måste kostat honom stora pengar och mycket arbete.

Fahlgrén var född i Uppsala och hade skaffat sig stor erfarenhet och skicklighet som boktryckare när han kom till Askersund 1857. Carl Isaac var en elegant och snobbig då han som 40-åring dök upp i stan. Han var en man att räkna med. Han trivdes i den lilla staden, men om det berodde på den underbara naturen eller den kvinnliga fägringen må vara osagt. Enligt olika skrifter gjorde Askersunds sköna damer verklig good will för staden. Och den unge begåvade konstförvanten var charmig. Han uppträde och världsvant och en smula raljant. Det ledde också rakt in i stadens socitet.

Han slog sig ned i gården 152 (i hörnet Stöökagatan-Lilla Bergsgatan), där även gårdsägaren och målaren Jan Andersson med hustru Maria bosatte sig. Paret fick dottern Lovisa Mathilda och sonen Carl Johan. Sonen kom att bli Fahlgréns gudson. Samtliga inneboende på gården uppmärksammades också senare i Fahlgréns testamente.

Stöökagatan på 1880-talet. Rådhuset till höger.

Axel Fredrikssons bokbinderi inne på gården 152 Stöökagatan 17

Polis Fredö vid Stöökagatan 17

Den första tiden drevs Askersunds-Tidning och tryckeriet i någon slags bolagsform. 1857 blev Fahlgrén ensamägare till tryckeriet. Första numret av tidningen utkom den 19 september 1857. Hans yrkesskickighet gav genklang i fackkretsar. Långt senare tog han i sin tjänst en förhoppningsfull yngling, Emil Andersson, som även skulle bli hans efterträdare. Tryckeriet var enkelt och primitivt och illa rustad vid starten på Carlstenska gården vid Stöögagatan –Lilla Bergsgatan. Snart flyttade företaget till större lokaler vid Storgatan, där sedan Konsum uppförde sin affärsfastighet. I dag finns Åhlins där. Fahlgrén avled 1878 , nyligen fyllda 63 år. Det blev en ny ägare och namnet ändrades till Askersunds-Veckoblad, för att senare byta tillbaka till det gamla namnet, Askersunds-Tidning. Efter en kort tid övertog A-E Andersson tryckeri och tidning. Överlåtelsen ägde rum 1885. Då var Emil Andersson 23 år gammal. Tio år senare lät han bygga den röda tegelbyggnaden vid Hospitalsgatan som kom att bli en tidningscentral. Emil Anderson avled 1918. Sonen Joel tog då över faderns poster. Joel är mera känd med efternamnet Haugard.

Bibliotekschef Annika Restadh har tagit initiativet till utställningen om Carl Isaac Fahlgrén. Före bibliotikarien Sten Gustavsson har på uppdrag av Talboks-och punktskriftsbiblioteket donerat ett unikt bokverk av Fahlgrén till biblioteket i Askersund. Boken kommer naturligtvis att finnas med på utställningen. En förhoppning är också att Sten själv ska dyka upp i Askersund och berätta om sin forskning. Kanske vid någon av Föreläsningsföreningens sammankomster. Blindskriftsboken som nu finns på biblioteket har namnet ”Läsning för blinda” och är från 1866.

Alf Cederlind har forskat lite om Fahlgréns boende i Askersund och gård 152. Linus Larsson har också lite bilder från gården. Själv har jag bidragit med att skriva lite om bokdonationen på min blogg och letat efter lite fakta från Fahlgréns 20 år i Askersund. Det har skrivits om framstående män i Askersund, men inte mycket om mannen som en gång startade Askersunds-Tidning…

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Genom Askersunds badhusförening kämpar askersundarna på för att få ett badhus. Det har varit en mycket lång kamp som ännu inte gett något resultat. Men skam den som ger sig. Badhusföreningen har många medlemmar och någon gång kanske ett badhus kan förvekligas. Om det inte blir ett kommunalt badhus, kanske någon privat satsar. Ett stort antal askersundare åker i dag till andra orter för att ta ett dopp. Och spela bowling. Ett badhus med bowlinghall, skulle sitta fint i Askersund tycker nog många. Alla i Askersund vill nog ha ett badhus, men det är det där med pengarna…

Nu är det inte bara människor som ska ha sitt tycker socialdemokraten Solveig Samuelsson. I en motion till fullmäktige menar hon att något också måste göras för människans bästa vän-hunden. Kan väl nämna att jag har en mycket fin katt som heter Alice. Men det hör inte dit. Solveig Samuelsson anser att Askersund med alla sina stränder borde kunna upplåta en plats där hundar kan bada. Det saknas en ”bad-och hundbadplats” i dag är hennes bestämda uppfattning.

Läs mer om hundbadet under Kommunala Nyheter på hemsidan:

Adressen till min hemsida och blogg är: http://ovedanielsson.se/index.html.