Oves Blogg

”Hörde inte vad du sade?” Så låter en bestämd
kvinnoröst ofta från min mobiltelefon . Ibland redan vid frukosten och då har
jag ändå inte sagt ett ord. Brukar heller inte prata så ofta vid den tiden på
dygnet. Förmodligen har jag kommit emot någon knapp på telefonen. Det är ju så
mycket med appar och fildelning nu. Läste om en man som inte förstod problemet
med fildelning. Han delade filen med hustrun varje morgon utan krångel.
Datavärlden var främmande för honom.

När det gäller mobiler måste jag erkänna att min
disciplin inte är den bästa. Den hamnar ofta hemma vid Stöökagatan istället för
i fickan. Men jag tränar på att bli bättre. Det kan vara någon som vill mej
något när jag är ute och rör på mej. Viktiga samtal. Som du kan väl köpa med
Bredgott när du ändå är ute och går. Och kanske något till katten.

När jag började som journalist fanns det inga mobiler
på redaktionen. Men jag minns mycket väl när jag fick min första. Det var efter
en tradjazzfestival i Askersund där det var svårt att nå mej. Som vanligt gick
jag runt och fotograferade och pratade med folk. Samtidigt gick Vätternrundan
på cykel. I Hammar hade bron gått i baklås. Brovakten Christer hade börjat
öppna bron, men upptäckte en ambulans på väg till samhället. Christer stoppade öppningen
för att släppa fram ambulansen, då det hela gick i baklås. Han fick krypa ner i
bron och veva för hand. Och sådant tog tid. Under samlades tusentals cyklister
på väg till målet i Motala. En ny ambulans fick kallas från Motalahållet.

Christer Gunnarsson och Lennart Roos öppnade bron med att veva för hand.
Bild från Christers eget album.

Själv gick jag helt ovetande om dramat vid
Hammarsbron bland jazzfolket i Askersund. Min nyhetschef inne i Örebro hade försökt
på olika sätt att få tag på mej. Men som sagts jag hade ingen mobil. Det var en
musikintresserad person som hade lyssnat på radio och berättade för mej om
kaoset i Hammar. Gav mej förstås dit snabbt för att dokumentera det hela. Ännu
mer dramatiskt blev det eftersom också ångfartyget Motala Express var på ut på
Vättern. Rutinerad kapten Bergman klarade
det hela skickligt genom att styra båten in mot viken till glasbruket strax för
bron som stod halvöppen.

Det blev ett
reportage och förmodligen märkte inte någon läsare problemen för mej. Det
inträffade skedde en lördag och på den tiden fanns det varken webb eller
söndagstidning som tur var. Annat är det nu. Journalister har mobiler som de
kan sända direkt med från händelsernas centrum. Till och med från fullmäktige
om det skulle vara så.

Torget där ”Kärleken-Karlsson” fick stenläggarna att lägga stenarna i form av ett hjul. I folkmun senare döpt till ”Kärlekens hjul”.

Så här på Alla Hjärtans Dag är det kanske på plats
att berätta en liten rar historia om Askersunds torg och snickare Karlsson, som
gick under namnet ”Kärleken”. Smeknamnet
Kärleken, kom från hans stora kvinnointresse. Förutom att han var krögare var
han också en skicklig möbelsnickare och hans alster har funnits i förmögna hem
och herrgårdar.

Askersunds torg är stadens hjärta som man älskar eller
hatar för alla kullerstenar. ”Kärleken” drev
en kroglokal med biljard i en lokal i hörnet Stöökagatan –Storgatan strax
intill torget där en pizzeria ligger i
dag. Brodern drev en ölservering längre upp på Storgatan där Åhlins finns i
dag. Brodern gick under namnet ”Räf-Karlsson”.

Storgatan. Till höger efter kyrkogården fanns en ölkrog. I dag finns Åhlins där.

När torget i Askersund skulle stensättas så bjöd
”Kärleken” arbetarna på traktering som det hette på den tiden. Som
motprestation ville han att stensättarna mitt på torget skulle placera stenarna
i form av ett hjul. Så blev det också. Vad gör man inte för lite gratis mat. Folkhumorn döpte det sedan till ”Kärlekens
hjul”. Tror inte det finns något kvar på
torget av ”Kärlekens” önskemål i dag. Lite synd kanske…

I bakgrunden till vänster fanns en av bröderna Karlsson krogar. I dag finns en pizzeria där.

Restaurangrörelsen på Borgmästareholmen drevs också av
”Kärleken –Karlsson” och hans fru. Rörelsen gick dock allt sämre och till slut
blev det konkurs. Det hjälpte inte att han i sin ansökan om spriträttigheter
skrev att frun hade ett ” mycket gott
bemötande”.1878 annonserades byggnaderna på holmen ut och efter en tid gick Askersund stad in som köpare.

”Kärleken-Karlsson” drev serveringen vid Borgmästareholmen med hjälp av sin fru. Tyvärr gick den i konkurs.

Hos brodern ”Räv-Karlsson var det dans varje
lördagskväll med spelmän från Ingelsby
och Snavlunda. Vad namnet ”Räv-Karlsson” kom ifrån låter jag vara osagt.
Kanske hade han en räv bakom örat enligt ett gammalt talesätt. Det fanns också en tredje broder Karlsson. Han
ägnade sig inte åt restauranglivet utan arbetade som smed i stan, medan hans
frun hjälpte till vid brödernas serveringar.

Bilderna
kommer från Leif Linus samlingar.

Sveriges tivoliägare är oroliga för framtiden. Det
finns snart inga platser kvar att ställa upp karuseller och annat på. Bostäder,
industrier, konstgräsanläggningar, banker och kontorsfasader, samt dygnsöppna
affärskomplex har trängt bort de gamla evenemangsplatserna. Sveriges Tivoliägarförening
har en skrivelse till landets kommuner gått ut med en vädjan om att ordna
centralt belägna evenemangsplatser.

Nöjesfält på Hamntorget.
Bild: Kjell Johansson

”Vårt kulturutbud är en underhållningsform som
sträcker sig över generationsgränser, kulturgränser och språkgränser vilket
uppskattas av besökarna. Vi är viktiga aktörer på hemvändardagar, marknader,
traditionsfester i städer på landsbygden”, betonar föreningen som går under
förkortningen STF.

I många år har evenemangsplatser försvunnit och markhyror
ökat.

”Väldigt ofta när vi kontaktar eller blir kontaktade
av kommuner finns ingen lämplig evenemangsplats. Med den inställningen blir
kommuninnevånarna utan ett kulturellt evenemang. Våra medlemmar ser sig som
viktiga kultbärare. Årligen besöker 1,6 miljoner kunder våra nöjesfält”,
framhåller STF, vars ordförande Pierre Heramb finns i Arboga.

Från Askersunds kommun kommer ett mycket positivt
svar av utvecklingschef Henrik Olofsson. Han rekommenderar STF att beskriva hur
de vill att en bra plats ska se ut. Till exempel ytmått, markunderlag, tillgång
på ström, behov av uppställningsplats för fordon, avstånd till bebyggelse. På
så sätt blir det lättare att hitta bra plaster för etablering svarar Olofsson
som ser fram mot fortsatta bra arrangemang i Askersund .

I centralorten finns platser som har använts och kan
användas för tivoli framhåller Olofsson. Det är platser som inte kommer att bebyggas
inom överblickbar tid. Kommunen håller också på med att etablera en evenemangslots
som ska hjälpa till med kontakter. I de mindre tätorterna finns också ett antal
platser där möjligheten att sätta upp ett tivoli är mycket bra, upplyser
Olofsson i sitt svar.

Men det har inte alltid varit så lätt med
tivoliplatser i Askersund. På 30-talet togs beslut om en tivoliplats på den
gamla sågverkstomten i Strandparken. Men det föregicks av en hård debatt i
stadsfullmäktige. En del politiker hade sneglat på Skänninge kommun som drog in
en del pengar på marknaden och uthyrning av mark till ett tivoli. Varför kunde inte Askersund göra detsamma?

Sågverkstomten i Strandparken. Gamla Folkskolan syns i bakgrunden.

Det fanns dock ett hårt motstånd från rektor
Sjöström. Han menade att majoriteten av Askersund befolkning inte ville att
staden skulle uppmuntra till marknadsgyckel och nöjesliv som tivoli. I alla
fall inte på den tänkta platsen. Sjöström trodde också att oljudet från ett
tivoli skulle gå ut över sjön och staden. Han ville inte ens ta i pengarna som
kom från tivoliuthyrningen.

Brevbärare Sundström tyckte att Sjöström svartmålade
allt.

”Han vill inte ta i pengarna. När vi startade det
kommunala kafébolaget fanns det också personer som inte ville befatta sig med
dessa pengar. Nu tror jag att de går åt som smör i solsken. Så blir det blir det
säkert också med dessa pengar”, var Sundströms bestämda uppfattning.

Några föreslog också att göra Oxgropen till
tivoliplats. Men det protesterade kyrkoherde Bäckgren emot. Han tyckte det var
mycket olämpligt med en nöjesplats strax intill kyrkogården.

”Det är ju så att de flesta döda i flesta fall föras
till sitt sista vilorum på aftonen, och det vore synnerligen vemodigt om ett
sorgetåg skulle skrida fram här strax intill under pågående jazzmusik”, betonade
kyrkoherden i debatten.

Byggmästare Holm fann dock diskussion minst sagt lustig.

”När staden ska hyra ut finns ingen plats, men när enskilda
ska gör det kan man nästa hyra ut delar av kyrkogården om det skulle vara så”,
förklarade Holm road.

Men nu är det andra tider. Askersunds kommun
välkomnar alla nöjesarrangörer till kommunen. Det betyder inkomster både för kommunen och näringslivet.

Vad skulle den ”Gyllene boken” som finns i kommunens
arkiv användas till? Det är röd vacker påkostad bok som väckt frågor. Boken
från 1949 är tjock med löstagbara blad, men den är utan text! ”Gyllene boken ” har varit en gåta för dagens
politiker och tjänstemän på rådhuset.

Arkivarie Andreas Wallqvist har plockat fram
protokoll från kommittén för den ”Gyllene boken”. Men protokollen berättar bara
om fakta vad gäller utformningen av den vackra tomma boken. Men inte varför. Har nu gått igenom lite gamla
tidningsklipp och hittat bakgrunden till beslutet om boken. Mysteriet med den
vackra röda boken är löst. Så gott som.

Den ”Gyllene boken” skulle vara konstnärligt
utsmyckad och innehållande en kortare historik över staden, dess fonder och
dylikt. Boken skulle också användas som gästbok och finansieras med
nöjesskattemedel 500 kronor. Den röda boken skulle ligga framme i Rådsalen så
att fina gäster eller vanliga besökare kunde se den. Och skriva in sitt namn om
det skulle vara så.
Beslutet togs i december 1948. En kommitté som skulle
arbeta vidare med utformningen tillsattes. Den bestod av ett gäng och betrodda
herrar och en kvinna nämligen, nämndeman A.Wettrèn, landstingsman Filip Nylund, borgmästare Bernhagen, bryggare Åke Nilsson, redaktör Joel Haugard ,
samt fröken Agneta Swidèn. Har hämtat
titlarna från protokollet 1948.

När stadsfullmäktige skulle besluta i ärendet blev
det en del diskussioner. Lärarinnan Lyda
Bergström var sur för att hon inte blivit informerad i ärendet trots att
arbetet med boken redan påbörjats. Borgmästare Bernhagen lämnade en förklaring
till det skedda och beklagade misstaget.

Fröken Swiden (senare känd konstnär) fick i uppdrag
att göra förslag på skisser över teckningar och dekorationer. För det arbetet
skulle hon få 300 kronor. Redaktör Haugard fick i uppdrag att skriva stadens
historik. Tyvärr avled Haugard i början
av 1949 innan han hade påbörjat arbetet.
Det var ett hårt slag för bokens kommitté. Läroverksadjunkt Kurt Cederholm fick
i uppdrag att fullfölja redaktör Haugards arbete. Men i hans fall verkar det
inte ha hänt så mycket.

Kommittén för den ”Gyllene boken” beslöt att boken skulle
bindas i rött skinnband med guldsnitt och trärygg med upphöjda bind. Det skulle
också vara ett lösbladssystem. Boken skulle öppnas med tre skruvar. Uppdraget
att göra boken gick till bokbindare Erik Hermansson i Askersund.

Boken blev färdig, men av någon anledning
fullföljdes inte innehållen boken. Varför finns det inget svar på. Förmodligen
berodde det på att redaktör Haugard avled under arbetet. Ingen kunde eller
orkade med att fortsätta. Den vackra boken hamnade istället i arkivet. Och där
har den funnits till arkivarie Andreas nu plockade fram den och började ställa
frågor.

Kan nämna att det fanns andra kommuner som redan hade
skaffade sig en ”Gyllene bok”vid den tiden. Det hade säkert beslutsfattarna i Askersund
läst om och vill inte vara sämre. Bland
annat hade Göteborgs stad en sådan. Läste om en donation till Göteborgs
stadsmuseum och Sjöfartsmuseet, där fullmäktiges sekreterare fick i uppdrag att
skriva in donationerna i den ”Gyllene boken”.

Kanske det är dags att plocka fram kommunens ”Gyllene
boken” igen och placera den på hedersplats . För sedan fylla
den med det innehåll som var tänkt.

.

Askersunds kommun ska få en ny återvinningscentral i
ett område med anor från 1300-talet. Centralen ska placeras i Askersunds by i
närheten av Väderkvarnsbacken. Namnet Askersunds by förekommer i jordeböcker i
mitten av 1500-talet. Sundbo härad, orten Askersund och Askersunds socken finns
omnämnt i brev redan på 1300-talet. Tror inte det är många liknade centraler i
vårt avlånga land som har en placering med den bakgrundshistorien.

Återvinningscentralen ska ligga till vänster i Askersunds by.

Behovet av en ny central har diskuterats länge i
Askersund. Inför 2014 satte fullmäktige undan 11 miljoner kronor i
investeringsbudgeten till en ny central. Kostnadskalkyler pekar dock nu på en
kostnad av 20 miljoner. Det behövs alltså ett tillskott på 10 miljoner som
fullmäktige får ta ställning till. Det
har varit problem med att få fram lämplig mark och det har tagit tid med att
fastställa detaljplanen för området. Kraven på en återvinningscentral är också
mycket hård.

En viktig sak har också varit att anläggningen också
ska kunna möta framtidens behov på olika områden. Exempelvis kan service,
öppettider och tillgängligheten ökas med IT-teknik. Den nya konstruktionen är
säkrare mot stöld och vandaliseringen. Den har också ett utökat brandskydd.

Vid den nya återvinningscentralen kommer också
arbetsmiljön för personalen bli säkrare och mer avskild hantering av farligt
avfall. Egna personalutrymmen finns naturligtvis inplanerade. Kommunen räknar
med lägre kostnader för drift och underhåll.

Återvinningscentralen ägs av Askersunds kommun och
hyrs sedan ut till Sydnärkes Kommunalförbund. Kommunens kostnader för
anläggningen täcks av hyresintäkter. Byggtiden
är beräknad till tre månader.

För den som vill veta mera om Askersunds by i det
område där centralen ska ligga så finns det en mycket intressant och informativ
uppsats från början av 1990-talet. Med bilder och kartor. Bakom uppsatsen står
Brita Holländer, samt Bengt och Maj Willèn. Den finns säkert att få tag på i
biblioteket för den som är intresserad av historia.

Det räcker nu inte bara med den historiska
Askersunds by i området. Askersunds äldsta tingsplats, Väderkvarnsbacken, finns
i närheten. Ända fram till 1820 fanns en ståtlig domarring på toppen av backen.
Först under senare hälften av 1800-talet började tingen hållas inne i staden.

Tömma skräp i Askersund i fortsättningen kan bli
något av en kulturupplevelse. Om man drömmer sig tillbaka. Det kan man göra
medan man väntar på att bli av med sitt skräp.