Oves Blogg

En gång i tiden fanns det ett stiligt och välbesökt
kallbadhus vid kanten av Strandpromenaden i Askersund. Huset uppfördes 1925
efter ritningar av teckningslärare Kurt Grönvall. Det hade funnits ett badhus
tidigare på samma ställe men som nu ersattes av det nya fina efterlängtade
bygget.

Simskola i kallbadhuset med Svante Eriksson som simlärare.
Borgmästare Bretzner delar ut simmärken.

1953 upphörde badhuset att användas som offentlig
badinrättning. Badsugna personer fick mot avgift disponera nycklar till huset
för att kunna njuta av ett bad. Med åren stod tyvärr huset och förföll. Politikerna
ansåg att en upprustning skulle bli för kostsam och oekonomisk. I slutet av
60-talet revs huset under proteser från den dåvarande Badhusföreningen. Med
facit i hand kan man tycka det var helt fel att riva. Särskilt nu som det ska
ske friluftssatsningar nästgårds ute på Borgmästareholmen. Kallbadhuset hade
passat fint in i satsningen.

Många kommuner har varit mycket rädda om sina gamla
kallbadhus. Det har kommit ut flera böcker om badhus, där kommunerna stolt visar
upp sina gamla vackra byggnader. Helena Lind och fotografen Bert Leandersson, har
gett ut en mycket läsvärd bok med just namnet ”Kallbadhus”.

När kallbadhuset i Askersund revs var det inte så
mycket diskussioner om att bevara gamla kulturbyggnader . Rivning av läktaren
på gamla idrottsplatsen i Askersund som var från 1925 är ett annat tråkigt
exempel på hur det gick till. Förstår att man inte kan bevara alla gamla byggnader,
men kallbadhuset och läktaren var ändå lite speciella för askersundarna under
lång tid. Kurt Grönvall var också mannen bakom ritningarna till idrottsplatsen
som invigdes 1925. Två byggnader som hade varit värda att bevara tycker jag med
facit i handen. I dag är synen på gamla kulturbyggnader lite annorlunda än i
slutet på 60-talet.

Mars 1925
Bandymatch på Alsen med kallbadhuset i bakgrunden.
Annons från 1927

När kallbadhuset skulle byggas 1925 så tog ett gäng
byggintresserade personer hand om det hela på entreprenad. ”Ett experiment som
är värt framgång”, ansåg politikerna i stadsfullmäktige. På den här den tiden
var det mycket bråkigt mellan arbetsgivare och arbetare som ledde till
strejker. Politikerna tyckte det var skönt att slippa ifrån byggansvaret för
första gången. Byggarna fick en summa på 12.390 kronor till badhusbygget.
Kravet i början på året var att bygget skulle vara färdigt till den 1 juni.
Skulle det dra ut på tiden skulle det bli böter med 25 kronor för varje missad
dag. Men bygget stod färdigt som
beräknat. De modiga byggarna var Arvid Pettersson, A. Kjellgren, John Forss,
Emil Andersson och Ivar Larsson. Invigningen skedde i augusti 1925.
Augusti 1925
——————————————-

Båtresan till Borgmästareholmen från det gamla kallbadhuset

Rivning av gamla badhuset.

Äldre askersundarna minns säkert det gamla badhuset
med en avdelning för damer och för herrar. Simskolorna hölls också i
kallbadhuset. På samma plats i dag finns en båtbrygga strax intill bron till
Borgmästareholmen. Som tur är finns det bilder och vykort hur det såg ut
en gång
i tiden. För något mera kallbadhus lär det nog inte bli.

Rivning av kallbadhuset i slutet av 60-talet.

Bilder har Leif Linus ställt upp med från sitt stora
arkiv. Klippen kommer från gamla Askersunds-Tidning.

Povel Ramels dotter Lotta Ramel och sonen Mikael Ramel kommer till Sjöängen
med en personlig minishow som visar med råge att
det artistiska äpplet inte fallit långt från trädet. Tisdagen den 14 mars
ges föreställningen ”Povels naturbarn”.

Mästarens underfundiga
ordmakeri och härliga melodier utgör grunden men de sätter också sin egen
prägel på föreställningen när de knäpper upp Rameltexter och melodier. Allt väl
uppbackat av basisten Backa Hans Eriksson. Alla tre har arbetat tillsammans med
Povel Ramel i ett flertal produktioner.

Man kan skriva
kilometervis om Povel Ramels betydelse i svensk musik- och nöjeshistoria, om
alla stjärnor han tänt. ”Alla har vi krupit fram mellan Povel Ramels
framtänder”, som Gösta Ekman sa.
Och Tage Danielsson uttryckte det så här: ”Povels musikaliska härnadståg mot
cynisk idiotmusik och dålig kvalitet är ett kulturpolitiskt storverk”. Andra
säger att han skrivit många av de genialaste, roligaste och mest omtyckta
sångerna vi har.

För den som vill
fördjupa sig i Povel Ramels artisteri och liv finns sedan ett antal år tillbaka
ett Povel Ramel-sällskap med Anders Eldeman (melodikrysset) som
ordförande. Sällskapet delar bland annat
ut det ärofyllda ”KaRAMELodiktstipendiet” varje år. Förra årets stipendium gick till mångsysslaren
Per Andersson. Sällskapet har också en medlemsskrift som heter ”Sverker”.

Borgmästareholmen ska leva upp med något som heter
”Askersund Outdoor” i år. Och det kommer ett bli en fortsättning kommande år om
allt går enligt ritningarna. En festival
varje vår är målsättningen. Bakom utomhussatsningen på holmen står Michael Malmborg.
För några år sedan var han mannen bakom ”Chokladsalongen” i Askersund.

Nysatsningen på Borgmästareholmen handlar om motions-och
friluftsverksamhet. För att få den rätta inspirationen har Mikael bjudit in
äventyraren Renata Chlumsk under helgen 12 till 14 maj. Även en roddexpedition
kommer att finnas på plats.

Michael Malmborg har fått ett arrendekontrakt på tre
år. Planerna är det ska finnas aktiviteter både sommar och vinter. Det kommer
också finnas ett café. Inriktningen ska vara friluftsliv. Folk ska också kunna tälta på holmen om det är
så. För att ro festivalen i land har Malmberg skaffat sig flera
samarbetspartners. På måndagskvällen beslutade
majoriteten i Askersunds fullmäktige, under vissa protester, att satsa
400 000 kronor på ”Askersund Outdoor”. Kommunen ser det som ett bra sätt
att marknadsföra Askersund som en turiststad med ett aktivt friluftsliv.

Själv minns jag IFK:s ”holmefester”. Aktiva i föreningen som jag
fick hjälpa till med olika aktiviteter på holmen. Det var långt innan bron
fanns. Tvådagarsfesten lockade tusentals personer. Vedskutor forslade folk från hamnen i
Askersund ut till holmen. På den tiden ha det varit bra med tältläger, som nu
är aktuellt, men då var det förbjudet . De sista turerna med skutorna gick nämligenhem
på morgonsidan.

Borgmästareholmen
med sitt bad har blivit ett trevligt utflyktsmål. Paviljongen från snickare C. F Carlssons tid
är användbar och pryder sin plats. Carlsson fick tillstånd att bygga
paviljongen 1862. För sin insats fick han också rättigheter att driva en
restaurang vissa tider.

År 1865 fanns det krav på att
Carlsson måste få sprit-och ölrättigheter på holmen för att kunna
överleva. Känner igen det där från senare år. Vet inte hur det gick i
spritärendet. Året efter försattes Carlsson i konkurs. Snickarmästare Carlsson
gick under smeknamnet ”Kärleken”. Orsaken till det var hans svaghet för det
täcka könet. Skarpskyttekåren hade sina övningar ute på holmen, där också IFK
Askersunds första idrottsplats fanns. Föreningen fortsatte sedan de lämnat
holmen med sin populära sommarfest där ute.

Idrottsföreningarna
Åsbro GoIF och Askersunds skridskoklubb gjorde ett tappert försök att rycka upp
verksamheten på holmen. Och då hade det ändå byggts en efterlängtad bro.
Föreningarna byggde själva en dansbana med tak. Det fanns också en
minigolfbana. Men det hjälpte inte. Det var svårt att locka ut folk till
danserna, trots topporkestrar. Efter det har privatpersoner kämpat hårt för att
driva serveringen på holmen.

Förhoppningsvis
kommer ”Askersund Outdoor” att lyckas . Motion och friluftsliv ligger i tiden.
Förr var det ”Kumla-Greven” med sitt band som lockade publik. De spelade alltid
på paviljongens veranda. När ”Kumla-Greven” stämde i med sin paradsång ”Du
svarta zigenare”, var festen i hamn för många besökare.

Lägger ut
lite bilder från Borgmästareholmen. Någon undrar varför jag skriver
Borgmästareholmen med ett e. Har fått synpunkter på det vid något tillfälle. De
flesta utelämnar den bokstaven. Men på kartan stavas holmen med e och därför
jag det också utan att låta allt för mästrande.

Owe Thörnqvist på holmen

”Kumla-Greven” med Roys orkester .

Amatörtävling på ”holmen”. Nisse Lundstedt vann inte tävlingen.

Kolla inte fakta, då kan hela artikeln bli förstörd! Hörde det ibland av folk när jag jobbade på
tidningen, men så har det aldrig snackats på de tidningar jag jobbat.
Faktakollen har varit viktig. Till skillnad från president Trump syn på det
hela.

Som journalist i Askersund skulle sådant slarv också
varit helt omöjligt. Folk hade stått på kö till redaktionen för att få en
förklaring. Det var omöjligt att vara anonym och krypa bakom en större
redaktion. Det gällde att ha mycket på fötterna för att slippa få magsår efter felaktiga
texter.

Bristen på faktakontroll drabbade trots allt mej
några gånger. Inget var av någon allvarligare karaktär kan jag trösta mej med. Det var några gånger när jag tyckte allt var självklart och inte
behövde kolla extra. Men inget är självklart. I alla fall inte för en
journalist. Under flera år hade jag hälsat på ett gammalt fin par på stan. Och
ibland pratat några ord med dem. Om väder och vind. De gick alltid armkrok på
väg till affären. På det hela taget såg de mycket lyckliga ut. Så skulle alla
ha det tänkte jag.

Vi ett tillfälle bad jag att få komma hem till dem
och göra en intervju. Prata med dem om
hur det tänkte och levde. Kanske det
fanns tips till andra. Och jag var mycket välkommen. Vi känner ju dej, kom en
förmiddag så bjuder vi på kaffe och hembakat var deras budskap. Sagt och gjort.
Det blev hembakta bullar och finska pinnar. Vi pratade någon timma. Lite i förbigående när
jag skulle lämna det gamla fina paret frågade jag hur länge de hade varit gifta.
Båda stod som frågetecken. Gifta, vi är
ju syskon! Ridå. Som ni förstår blev jag
helt ställd. Men paret skrattade gott. Jag skulle naturligtvis gjort en
noggrannare faktakontroll innan jag hälsade på.

När jag hade tänkt efter lite så kände jag att mitt
blivande reportage skulle bli ännu bättre än vad jag tänkt mej. Syskonkärlek på
högsta nivå. Inte alltid så självklart. Själv har jag haft många syskon, men vi
har aldrig gått armkrok på stan när vi skulle handla. Våra möten skedde ofta på
fotbollsplanerna. Vi var tre som spelade
för IFK samtidigt.

Undersökande journalistik är också viktigt, men det
beror förstås på vad man undersöker. Glasstest och test av semlor är ett givet
inslag i tidningar varje år. Tycker inte det är så viktigt. Men jag måste erkänna att själv brukar jag
kolla på vilket ställe i Askersund semlorna är billigast. Men det är en annan
sak. Tycker jag.

Kultur- och teknikförvaltningen föreslår
att namnen på gatorna vid nybygget i kvarteret Verkstaden ska vara Smedjegränd och
Strandparksgatan. Två mycket logiska namn. Beslut om de nya gatunamnen kommer
det att tas beslut om i kommunstyrelsen.
Föreningen gamla Askersund har föreslagit namnet på en av gatorna och
det är Smedjegränd eftersom den gatan går förbi Askersundsverkens gamla smedja.
Nuvarande Strandparken upphöjs med ett gatunamn.

Verkstadsområdet med egna gatunamn.

Förr i tiden var det ganska vanligt
att döpa gator efter personer som gjort sig kända på ett eller annat sätt. Med det förkommer allt sälla nu för tiden att
kommuner hedrar kända personer med ett gatunamn. Senast det hände i Askersund
var när konstnärerna Folke Dahlberg och Börje Sandelin hedrades med gator ute
på Hagaområdet. IFK Askersunds förre ordförande Torsten Carlsson, fick också en
gata döpt efter sig på en plats som ligger intill gamla idrottsplatsen. Frågan är
ändå om inte Bandyvägen var ett bättre namn? Det var ju den sporten som satte Askersunds
kommun på kartan över hela Sverige en gång i tiden. Kan väl också nämna att många askersundare vill ha någon gata eller plats som minner om stadens egen storsångare, Bertil Boo. Men det kanske kommer?

Det kanske är tur personnamnen
i stort försvunnit ur gatubilden, om det nu är så mycket bättre med växtnamn
och fågelnamn på gator? Och det finns många sådana i Askersund. Jag som är dålig
både på växter och fåglar har lite svårt att få till det när folk frågar efter
en sådan gata. Jag brukar fråga vilken personer de letar efter. Det brukar gå
bättre.

När det gäller kvinnor är det
tunnsått med namn. Drottning Kristinas väg är ett undantag. Stadskyrkan har
också fått ett kvinnonamn, Sofia Magdalena kyrka. Namnet var ett tack för att drottningen
med samma namn skänkte pengar till kyrkbygget. Noterbart är att det ”bara” är
två drottningar som hedrats sina namn. Lite märkligt. Fanns det inga ”vanliga”
kvinnor att hämta gatunamn ifrån? Som exempelvis ”Irma Svenssons gata”.

Ni behöver inte vara rädda,
jag har inte glömt Stöökagatan, som drar fram mitt i stan förbi Torgparken och
Rådhuset. Gatan har fått namnet efter handelsfamilj. Men det tycker jag också
är lite knepigt. Stööks affär låg utmed Storgatan.

Under en period när nya
bostadsområden växte fram gick det inflation i gatunamn. Varje liten stump
skulle ha ett eget namn. Som gator där
det bara finns två hus som Vipgatan och Aspgatan på Närlundaområdet. Minns att en brandchef som just kommit till Askersund
var kritisk mot namnsättningen. Han trodde att det skulle bli svårt att hitta
vid bränder och olyckor med alla namn.
Men det var innan det blev populärt med GPS. Brandchefen ville att gator
som gick runt ett kvarter bara skulle ha ett namn och inte två som det finns i
många områden i dag. Sedan skulle det räcka med husnummer.

Själv bodde jag tidigare vid Ugglegatan. Nästa gata bär namnet Måsgatan och gatstumpen som håller ihop
det hela bär namnet Vipgatan. Brandchefen tyckte att det hade räckt med ett
namn och sedan bara nummer. Men kanske det ändå är trevligare med riktiga namn? Bara nummer blir ju ändå lite
opersonligt.

”Ettan” norr ut i stadsbacken. På bilden Ulla Sjösvärd som bodde där som barn

Men det fanns ett undantag i
Askersund när det gäller nummer på hus och det var ”ettan”. Ett hus som låg
norr ut i stadsbacken mot gamla Vretstorpsvägen. Alla sa ”ettan”. I huset bodde bland annat en lite udda
bandyspelare i IFK. På den tiden var det
ofta matcher mellan norr och söder. Gränsen gick just vid det huset. Han sa
alltid att ”morsan spelar med söder och jag med norr. Gränsen går hemma i
köket. ” Men vad jag vet var aldrig hans morsa med och spelade bandy. Huset revs för länge sedan för att ge
plats för hyreshusen på Tingshusområdet.