Oves Blogg

Conny Eriksson , blir ny tränare för IFK:s
fotbollslag kommande säsong.

Bild: Från Vretstorps IF:s hemsida

IFK Askersunds fotbollslag har gjort klart med ny
tränare till nästa år. Vretstorps
tränare sedan ett antal år tillbaka, Conny Eriksson, kommer att ta hand
om IFK:arna. Conny är meriterad både som tränare och spelare. Under fyra år på
80-talet spelade han för Degerfors. Det blev drygt 100 matcher för ”vulkanerna”.

Fotbollsansvarige i IFK, Lennart Roos, berättar att
han försökt få över Conny under flera år utan ha lyckats. Men nu var det dags
tycke den förre Vretstorpstränaren.

IFK:s tränare
de senaste säsongerna, Micke Åkesson har gjort ett bra jobb. IFK har kvalat
till fyran de två senaste åren, men inte haft det rätta flytet när det gällt.
Säsongen som gick var Heinz Malmarowski medhjälpare. Åkesson lämnar över en ung
och spelglad trupp.

Ove Danielsson

Bloggen var införd
i NA:s papperstidning den 26 oktober. Alla har ju inte tidningen så därför får den också gå på hemsidan med
lite fördröjning.

________________________________________

Snart är det dags för årets stora händelser i
Askersunds fullmäktige. Det ska tas
beslut om skattesats och budget. Ska bli verkligt spännande att följa för mej,
”Garvis” och Kenth i Folkets hus. Kanske det kommer några fler också vid sådana
viktiga beslut. Vem vet…

I år blir det extra knepigt. Det verkar behövas 10 -12
miljoner kronor för att kunna behålla nuvarande standard inom omsorg och skola.
Majoriteten har förslagit en skattehöjning på 60 öre, medan oppositionen skulle
titta på om det fanns andra lösningar än skattehöjningar att få in pengar på.
Intressanta frågor att följa.

Tågordningen i fullmäktige är nu att man tar
skattesatsen vid ett tillfälle och budgeten vid ett annat. Personligen tycker
jag det är två ärenden som hör ihop och borde köras samtidigt. Nu blir det beslut om en skattehöjning av
majoriteten vid ett fullmäktige och sedan blir debatt i nästa fullmäktige om
alternativen till en skattehöjning vad jag kan förstå.

Senare i år blir det också ett fullmäktige om val
till nämnder och styrelser. Redan nu finns det beslut mellan partierna om vilka
som sak samverka den kommande valperioden. Huvudsaken är väl ändå att
politikerna har respekt för valresultatet och att det kommer avspeglas i
uppgörelserna. Ibland brukar det inte bli så till folks besvikelse. Det är
farligt för politikerna att göra upp om allt för mycket bakom stängda dörrar. Folk
kan tröttna på att rösta.

Själv har jag erfarenhet som journalist både från
besvärliga budgetbeslut och val till nämnder. Förr åkte politikerna i Askersund
till Åkerby kursgård för att prata budget och för att få vara ifred. Det retade
Johannes Kjerrström, ledare för ett missnöjesparti. Han menade att politikerna
som reste bort inte kom fram till något, medan han hemma vid köksbordet på en
kvart kommit fram till en skattesänkning på fem kronor. Som journalist undrade
jag om det verkligen var seriöst och hur han kommit fram till det resultat. Han
hade med en rödpenna strukit bort biblioteket, barnomsorgen, och stora delar på
skolans område. Och han argumenterade också för sitt förslag, naturligtvis inför
för döva öron.

Vid något tillfälle satt jag också till elvatiden på
kvällen vid val till nämnder och styrelser. Kjerrström och hans kamrater begärde
sluten röstning. Och det tog tid. Det blev inte färdigt den kvällen, utan man
fick fortsätta med ytterligare ett möte. Men det var då det.

Ohlsons gamla hönshus på Mårsäters Gård har
förvandlas till en mycket vacker lokal som kan användas till mycket. Där farmor
Ohlson förr hämtade sina ägg fanns fram till lördag (25/10) en utställning där
Kennet Williamsson visade sin keramik, sina fotografier och ett antal
glasföremål där han stått för formgivningen.

Upprustningen av hönshuset har skett på ett fint och
varsamt sätt. Elden från den öppna spisen värmde i lördagens höstrusk.
Mysfaktorn var stor. Gårdsfrun Calill Ohlson fanns på plats för att visa upp
konsten när vi var där. Konstnären själv hade fått förhinder den här dagen.

Farmor Ohlson hämtar ägg på den tiden då det begav sig. Bilden hänger som sig bör inne i det upprustade hönshuset.

Calill har många planer på hur lokalen ska kunna användas
framöver. Kanske en kombination av musik och konst i sommar. Utanför husknuten
brukar korna gå och beta för den som är intresserad av sådant. Det kan bli en
totalupplevelse i lantlig miljö.

Så gott som varje dag kan man
läsa om stora problem i tågtrafiken. Pendlare får tillbringa timmar på
perrongerna runt om i Sverige för att komma till och ifrån sina jobb. Problemen
vintertid verkar oövervinnliga. Då handlar det också om inställda tåg. Det verkar
precis inte gå som på räls. Min blogg ska just handla om tåg den här gången och
då gäller det att hitta på en bra övergång. Inte tågövergångar utan rent
skrivmässiga övergångar. Tycker jag hittat på en skaplig den här gången.
Bloggen ska nämligen handla om en järnvägssträcka mellan Zinkgruvan och
Åmmeberg som inte finns kvar längre.

1975 skedde en stor förändring
när det gällde malmbanan mellan Åmmeberg och Zinkgruvan. Efter 112 år gick
banan i graven. Lastbilar hade ersatt tågen. Sista turen gick i juli 1975. Ett
flaggdekorerat lok med tre vagnar sniglade sig fram för sista gången på
järnvägen som invigdes 1863 och hade sedan dess fraktat zinkmalm från gruvorna
i Zinkgruvan till anrikningsverket i Åmmeberg. Men det höll inte på att bli
någon sista tur med de inbjudna gästerna. Dagen före slutresan vägrade det ena av
dieselloken att starta på grund av motorkrångel. När reservloket skulle varmköras
till sista turen upprepades samma historia. Loket startade inte. Men skicklig
lokpersonal fick så småningom fart på maskineriet. Därmed var
avslutningshögtiden räddad.

Jean Pettersson

Gruvbolaget egen järnväg var
aldrig annat en godsjärnväg. Men vid några högtidliga tillfällen hade ändå en
specialbyggd personvagn ändå satts in. Då gamle kung Oscar II besökte bygden
1898 var det premiär för den kungliga vagnen. Vid detta tillfälle var även kronprinsen
med och han kom tillbaka några år senare i egenskap av Gustaf V och gjorde då
om färden.

Jean Pettersson återupplivade gamla minnen vid sista färden

Faktum är dock att den elva
kilometer långa banan under åren mer fungerade som gång-och cykelväg för
ortsbefolkningen än för sitt egentliga ändamål. En period tillämpades ett
system med särskilt tillstånd för den som önskade begagna järnvägen för att ta
sig fram mellan ändstationerna. På den sista turen framförde pensionerade
lokföraren Jean Pettersson malmloket. Han började sin järnvägsbana redan 1913
som eldare, för att sedan bli lokförare. Jean var den siste som körde det gamla
ångloket ”Åmmeberg”, mellan gruvsamhällena. Loket var byggt i Trollhättan 1892.

Olle Eriksson (t.h) körde tåget vid avskedsturen. Kollegan Karl-Åke Moberg följde med på den historiska resan.

Jean berättade då att han hade
fått stanna tåget många gånger och föst undan folk som gått eller cyklat på
järnvägen.

”Man fick ta det lugnt och
vara beredd på att det kunde dyka upp folk som inte hörde tåget. När man åkte
genom Dalby var det emellanåt höns på spåret. En gång stannade jag när jag trodde
mig kört ihjäl en höna. Hönan kvicknade
till, men ägarinnan kom ut till mej och jag fick en rejäl utskällning. Hon
tyckte att vi på tåget borde se upp bättre”, berättade Jean.

Andra minnen från tågtiden är
gamla disponentens ensamresor med motordressin och specialtransporter med
begravningsvagn till den katolska kyrkogården strax utanför Åmmeberg Många
ättlingar till belgare har gjort sin sista jordafärd på det viset. När sista
turen gjordes 1975 så var det många som filmade och fotograferade Gruvbolaget
hade själva egna filmare igång för att föreviga den historiska händelsen.
Medlemmar från Svenska Järnvägsklubben fans naturligtvis också på plats. Banans
första lok finns nu på järnvägsmuseet i Gävle.

Ansvarig för järnvägsbygget
Zinkgruvan-Åmmeberg var greve A.E von Rosen, även kallad ”Den svenska järnvägens fader”. Arbetena
började 1858 och var klara fem år senare. På senare år gick tåget tio resor om
dagen mellan gruvorterna. Tåget kunde innehålla uppemot 30 vagnar. Det sista loket drog sex vagnar med 20 ton
malm i varje. Den direkta anledningen till nedläggningen av järnvägen var att
gruvbolaget behövde järnvägsbanken till att lägga ned en vattenledning, vilket
var nödvändigt för anrikningsprocessen
som 1976 skulle flyttas upp till Zinkgruvan.

Hela järnvägen med fast och
rullande material såldes till ett specialföretag för 1,2 miljoner kronor.
Planerna vid nedläggningen var att delar av den gamla järnvägsbanken skulle
göras om till gång-och cykelväg. Inga tåg skulle störa längre och hönsen i
Dalby skulle få en större chans att överleva.

Slutligen en bra historia som
jag hört om malmtrafiken. Förutom lokföraren fanns en bromsare på malmtågen för
att man inte skulle braka in i Åmmeberg med allt för hög fart. Lokföraren gav
tecken med handen när bromsaren skulle rycka in. Den här gången var det en ny
bromsare. När lokföraren gav tecken med handen, så vinkade bromsaren bara
tillbaka. Han trodde det var en vanlig hälsning. Och så pågick det ett antal gånger. Enligt berättaren
dundrade också tåget in i Åmmeberg med hög hastighet. Hur det gick för
bromsaren och tåget förtäljde inte historien…

På Facebook finns nu ett
antal grupper där följarna kan sätta in bilder. Och i Åmmebergsgruppen finns
ett antal intressanta bilder. Roland
Backlund, Kenth Schyberg, Anders Foglander, Leif Linus och Christina Lindström,
är bland de som lägger ut massor av bilder. Christinas pappa Olle Eriksson,
körde loket, men så fick han också smeknamnet ”Lok-Olle”. Askersundsgruppen och
alla andra grupper som tar in bilder. Ansvarig för gruppen har sagt ifrån elaka
politiska kommentarer. Det finns andra forum för sådant. Med Facebook presenteras
kulturhistoria på ett modernt sätt. Och av några har jag fått löfte om att
använda bilder till mina bloggar. Alla är inte med i Facebook och då passar en
blogg kanske bra.

2014-10-20

Pressmeddelande

Oljeutsläppet
på Närlunda

industriområde
i Askersund avtar

Askersunds kommun har tillsammans
med verksamhetsutövarna vid Närlunda industriområde utrett varifrån oljan kommer som
orsakat utsläpp i Lundbybäcken. Det är konstaterat att olja rinner ut i en dagvattenbrunn som
leder från området. Det har även konstaterats att avrinningen av vatten från en
oljeavskiljare i området fungerat dåligt, vilket medfört att den blivit överfull och att olja kan
ha läckt ut.

Verksamhetsutövaren har gjort
åtgärder för att förhindra läckage från oljeavskiljaren på kort sikt. För att få en permanent
fungerade lösning måste ledningarna grävas upp och den dåliga avrinningen från oljeavskiljaren
åtgärdas. Det är inte säkerställt om det är olja från denna oljeavskiljare som orsakat
utsläppet av olja i dagvattennätet och Lundbybäcken.

Som det ser ut idag måndagen den
20 oktober har mängden olja som flyter på ytan i Lundbybäcken avtagit. Regnet
under helgen och natten till måndag har medfört att en del av det olja som bundits till
vegetationen spolats ut i bäcken. Oljan stoppas upp vid ett antal punkter i bäcken där länsar är
utlagda, så risken att den rinner ut i Alsen är mycket liten.

Uppsamling av olja kommer att ske
under måndagen med slamsug.

Kommentarer:

Rolf Wedding, miljöchef, tel. 0584-473 407

En ny värld har öppnat sig för Anders Eklund, 52, i
Dalby med den nya moderna datatekniken. Anders lider av grav dyslexi. Han får
inte till läsningen, men sedan några år tillbaka använder han ett talsyntesprogram
kopplad till datorn. Det är en teknik som omvandlar text till tal. Han pekar
bara på den text han vill höra med datapilen. Sedan börjar uppläsningen. Allt
fungerar utmärkt.

Vi träffas på
hans arbetsplats, sportbaren i Askersund, för att prata och för att visa mej
datatekniken som han använder. Känner vännen Anders sedan hans skoltid i
Askersund.

Anders stora intresse har alltid varit historia och
böcker. Men hans svåra handikapp har gjort det svårt att klara av sina
intressen själv. Han har visserligen lånat talböcker, men med datatekniken kan
Anders på egen hand logga in på datorn och ladda hem böcker, läsa dagstidningen
och andra intressanta artiklar. En stor befrielse tycker han. Valet är hans.

-Närmast tänker jag läsa Ernest Hemingways ”Den
gamle och havet”, upplyser Anders.

När det gäller böcker är Anders allätare. Som barn
läste pappa vuxenböcker för honom. Texter som han minns än i dag. Som
dyslektiker utvecklas andra sinnen. Som Anders minne.

-Tänk om jag haft den här tekniken när jag gick i skolan och kunnat ta del av
undervisningen på ett annat sätt. Då hade jag haft ett annat jobb än vad jag har
i dag genom en arbetsmarknadsåtgärd. Jag hade mina drömmar. Inget fel på
stället, jag trivs bra med att göra lite av varje, men jag hade nog tänkt göra
lite annat när jag var yngre. Men mitt handikapp satt stopp för det när jag
gick i skolan. Det var bara att acceptera då. Jag hade en assistent som läste
högt för mej i skolan. Det blir inte detsamma som att läsa själv som i dag,
berättar Anders.

-När jag tog körkort vid 19 års ålder fick jag
teoriboken uppläst för mej. Eftersom jag har bra minne var det inga problem vid
de muntliga teoriförhören .

-Folk kanske tror att vi dyslektiker inte är lika smarta som andra, men som du hör är
jag inte annorlunda än andra. Problemet är att jag inte får till läsningen, men
med datatekniken kan jag läsa allt. Helt underbart. Och jag kan till och med välja
på om en kvinna eller man ska läsa upp texten. Vill jag ha det på engelska går
det också bra. Och jag har köpt programmet till datorn själv, förklarar Anders.

Efter skolan bröt Anders upp från hembygden. Han
ville komma till ställen där ingen kände honom och lämna det gamla. Det blev bland
annat folkhögskola i Göteborg, med program som var anpassad för Anders behov.

-Orten där jag bott har aldrig haft någon stor betydelse för mej. När jag låst lägenhetsdörren
kunde jag blunda och tänka mej att det vara New York, eller någon annans stans
i världen. Jag har varit ute och rest lite och det har betytt mycket för mej.
Men nu är jag hemma i Dalby igen och där trivs jag med sambon Maria, upplyser
Anders, nöjt.

-Klart jag varit deppad ibland för mitt handikapp,
men alla människor är väl lite deppade
ibland. I grunden är jag en glad och positiv människa som inte gräver ner allt
för djupt i tråkigheter. Ibland har jag blivit retad för mitt handikapp, men
jag har inte tagit det så hårt. Åtminstone inte som vuxen. Jag vet vem jag är
och det brukar jag förklara. Ingen behöver påpeka det.

– Jag vill gärna besöka museer när vi är ute reser,
men problemet för mej är att jag inte
kan läsa informationen. Men det finns ett lysande undantag i Trollhättan och
SAAB- museet. Där få man en informationstelefon att ta med runt som berättar om
föremålen. Så skulle det vara på alla andra liknande ställen, tycker Anders.

Förhoppningen som Anders har, är att så många som
möjligt i hans situation tar till sig tekniken som han använder. Själv fick han
tips om vad som fanns från en person inom utbildningen.

-Jag tror att man kan få bidrag till tekniken genom
Arbetsförmedlingen. Är inte säker? Men det var inte aktuellt för mej. Jag ville
ha ett eget program och en egen dator, tillägger han.

För den som är intresserad av hjälpmedlet som Anders
använder, går det säkert att höra av sig
till honom. Han berättar nog gärna om
hur tekniken fungerar som förändrat hans liv.

Bakgrunden till det här reportaget är att Anders
ofta kom till mej och berättade att han läst vad jag skrivit på bloggar, i
tidningar och på Facebook. Han hade också ofta sagt att han inte kunde läsa.
Jag fick inte ihop det, men har nu fått svaret. Teknik kan vara underbar
ibland.

Ove Danielsson

Skolfrågor och nya skolbyggnader har alltid väckt en
het debatt i Askersund. Det kanske är så på andra ställen också? Inom kort
startar bygget för Askersunds nya Kunskaps-och kulturcentrum (KKC) i kanten av Strandparken. Det bygget
har politikerna varit eniga om. Även om det kommer att kosta mycket pengar.

Debatten har mest gällt placeringen. Från början
skulle byggnaden stå närmare vattnet och men det tyckte inte askersundarna om.
Proteserna ledde också till att byggnaden flyttades norr upp mot Sjöängsskolan
och gamla Sundsbrogatan. En gammal gata som kommer att få nytt liv igen när KKC
står färdigt till sommaren 2016.

Vad som kommer att hända med Sjöängsskolan är inte
klart. Det verkar finnas många idéer för skolan från slutet av 60-talet. En
bastant tegelbyggnad. Vi får se hur politikerna och askersundarna tänker när
det gäller Sjöängsskolan…

1966

Vill påminna lite om hur debatten gick när gamla
Folkskolan skulle rivas för att ge plats för s. Den var het och
infekterad. En skola som byggmästare Viktor Forss uppförde . Skolan invigdes i
september 1900 och kostade med parken 52 000 kronor. Många askersundare tyckte den gången att
rivningen av Folkskolan var helt onödig.

OBS! Mer text och bilder finns på na.se under Askersundsbloggen. Gå gärna dit och läs mera. Därifrån finns också en länk till min hemsida med en del bloggar.