Oves Blogg

IFK Askersund
höll öppet hus i helgen (8/11) i föreningens klubbrum på Solberga. Linus
visade film. Föreningen visade också bilder och klipp. Och bjöd på fika. Några utsågs också till
Hedersmedlemmar. Flitige och duktige fotografen Anders Foglander fanns på plats
för att föreviga händelsen. Nedan några av hans bilder som också finns på
Facebook.

Leif Linus

Garvis Gustavsson och IFK:s ordförande Petra Gustavsson

Hedersmedlemmar, Bernt Karlsson, Garvis Gustavsson, Åke Olsson och jag själv Ove Danielsson

Idrott, konst och musik har ofta
satt Askersund på Sveriges karta. Insatser som inte kostat kommunen särskilt
många kronor med tanke på vad man fått tillbaka i reklamvärde. Bandyn, fri
idrotten, skridskosporten, skytte, motorsport, konsten och musikarrangemang av
olika slag har satt sina spår ute i landet. Askersunds egen sångartist, Bertil
Boo, missade aldrig ett tillfälle att göra reklam för staden bara för att nämna
något.

Oliver Nelson
Bild från Olivers Facebooksida

Just nu är det enduroföraren
Oliver Nelson som är mest i ropet av askersundarna. Han är ute i världen och
tävlar med landslaget. Oliver kanske inte är så känd på hemmaplan, men
omskriven i motorvärlden. Han tävlar för Tibro MK. Tidningarna skriver ofta
”Askersundssonen” i sina referat. Det är bara att tacka och ta emot för
turistnäringen. Förhoppningsvis får han någon form av stöd från hemkommunen.
Minns när Åsbroskytten Lars Ivarsson skulle till OS i Moskva. Han tog med
turistreklam. Kanske var det någon ryss eller någon skytt som blev intresserad
av Askersund tack vare Lars insats….

Det går alltid att spekulera
i vem som varit den mest framgångsrika idrottsman från Askersund genom tiderna.
Meningarna är delade. Förmodligen är det tyngdlyftaren Gunnar Högberg. Och då
tänker jag på medaljer och titlar. Som ung flyttade Gunnar till Stockholm och
hans klubb blev Stockholms Atletklubb. Men gästade sin barndomsstad ofta under
sommarmånaderna. Själv träffade jag Gunnar och hans bror när de gästade
”Tryckar-Harry” Andersson. Vid besöken i Askersund bodde bröderna Högberg i ett
hus på Harrys gård vid Norströmsgatan. De var kamrater sedan barndomen och
kunde verkligen berätta minnen. I Askersund förstod man aldrig riktigt hur stor
Gunnar var som lyftare. Han är den ende från stan som hamnat på baksidan av
gamla Rekord-Magasinet. Bara det…

Gunnar lyfte hem ett mycket
stort antal SM-tecken. Det är oklart för mej hur många det blev under hans långa
lyftarkarriär. Men säkert runt 20. Gunnar tog flera Nordiska mästerskap. Han
var också svensk och nordisk rekordhållare. Vidare deltog han i ett antal landskamper
och ett VM. Gunnar var fjäderviktare och när han fick sitt stora genombrott
1938 var konkurrens i den klassen mycket hård. Specialgrenen var enarmslyft,
som försvann från mästerskapen i början av 50-talet. Pressen började då skriva
om att han var ett stort svenskt medaljhopp i OS i Japan 1940. Nu blev det
aldrig något OS. Kriget kom emellan.

”Julle” som han kallades var
född och uppväxt i Askersund. Innan han lämnade Askersund var han anställd vid
Konsum. Senare blev han fotograf. Han började lite smått att lyfta i Askersund.
IFK hade då en mycket framgångsrik tyngdlyftningssektion. I dag är det nog inte
många som minns Gunnar i hans gamla hemstad. Kanske några äldre personer?

Enligt tidningsartiklar var
han en skräck för Askersunds invånare som grabb. Rackartygen var legio. Bland
annat stack han ofta hål på cykeldäck för att sedan tjäna 50 öre genom att laga
det igen. Inte många trodde det skulle bli något av Gunnar, men han visade
belackarna något annat. Efter något år i Amerika startade han egen firma med en
större affär i Stockholm inom foto-och leksaksbranschen.

Oliver Nelson är ung, så han
har stora chanser att toppa listan och
passera tyngdlyftare Högberg vad det lider.

På senare tid har det dykt upp gäng i Askersund-och
kanske på andra platser också- som vill att folk ska skriva på listor för någon
dövförening. Det handlar förstås också om att skänka pengar. Men det är bluff.
Tyvärr är många för godtrogna och skriver på.

Gamla sotarmästare Gunnar Skönvall och jag stod och
pratade gamla minnen i kanten av Torgparken för någon dag sedan när en grabb
dök upp med en lista. Han pekade på sina öron för att visa att han inte hörde något. Jag bad att få se legitimationen. Då pekade grabben på
listan där det fanns ett tryck med ett föreningsmärke. Det gjorde mej och
Gunnar minst sagt förvånade. ”Du hörde ju inte, hur kunde du vet att vi ville
se din legitimation”, undrade vi.

Grabben sprang snabbt från platsen. Från ett annat
håll kom en kollega till honom med en lista. De slängde sig snabbt in i en bil
och försvann från stan.

Vill med det här varna för att skriva på listor som
handlar om att skänka pengar. Den enda lista jag skrivit på är upprop för att
”Rädda Vättern”.

Londontjejen Tarina Gracie är konstnären bakom de fantastiska målningarna på Krokodilen. Till vänster Billy King och till höger Dolly Parton.

Mike Jagger i Tarinas tappning.

Klubb Krokodilens lokaler i gamla Trikåfabriken har
nu prytts med bilder av musiklegender. Fantastiska målningar av Londontjejen
Tarina Gracie. Bara målningarna är värt ett besök.

Den 22 november återuppstår Krokodilen igen efter 20
år. Precis som då är Benny Öhrman mannen bakom satsningen. Förutom
musikkvällarna har skinnkonstnär Benny massor av idéer för lokalen. Allt från
läderkurser till söndagsdanser för en lite mera mogen publik.

-Lokalerna passar till många olika verksamheter. Det är bara låta fantasin flöda. Möjligheterna finns,
upplyser Benny, som haft hårt tryck efter biljetter till premiären.

-Folk tycker det ska bli roligt. Förväntningarna är
stora. Och jag lovar att ingen ska bli besviken, tillägger han.

Text med anledning av alla
populära bild och filmvisningar i Askersund. Det är nostalgi av högsta klass.
På torsdag (6/11) visar Leif Linus bilder på Folkets Hus och på lördag visar
han idrottsfilmer i IFK Askersunds klubbrum på Solberga i samband med ett Öppet
Hus.

Läraren Karl-Magnus Svensson
var mannen som lade grunden för Askersunds skolmuseum. När han började fanns
lokalerna centralt vid Stöökagatan. Efter lite rundflyttning finns nu
samlingarna i Stadsparken. I den gamla kaffestugan på berget efter grusgången
upp mot Klockargården.

Karl-Magnus var en verklig
eldsjäl när det gällde att bevara lokalhistoria till eftervärlden. Han arbetade
inte bara med ”sitt museum”, utan var också mycket aktiv i hembygdsföreningen.
Och han hade åsikter om hur det gamla skulle bevaras. Det gällde då både
byggnader, bilder och dokument. Ibland bjöds han på hårt motstånd.

”Gamla fotografier är
värdefulla dokument. Det vittnar om en tid som gått, om människor och miljöer,
om arbete, fest och vardag, om kultur för länge sedan”, förklarade Karl-Magnus,
som jobbade hårt för att rädda de gamla bilderna.

Karl-Magnus samlade allt som
hade anknytning till flydda tiders skolor. Men också mycket annat. Han
efterlyste hela tiden gamla fotografier. Han befarade att de gamla bilderna var
i farozonen. Och han fick också in många gamla klasskort. För att inte tala om bilder
på alla gamla rektorer. På skolmuseet fanns under Karl-Magnus tid massor av
bilder från Sydnärke.

Från Hembygdsgården, Karl-Magnus och Martin Appelgren

”De gamla bilderna måste
räddas innan det är för sent. De gäller framförallt museer, hembygdsföreningar
och andra bildsamlande institutioner. Men det gäller också enskilda. Säkert har
många människor gamla fotografier i gömmor eller hängande på väggarna. Ring så
kommer jag och hämtar”, var Karl-Magnus budskap.

Karl-Magnus fick enligt mej
inte den uppskattning han förtjänade med sitt samlande. I mitt arbete på
tidningen hade jag mycket med den då pensionerade läraren att göra. Vi hade
många samtal om både gamla bilder och om hur staden styrdes. I stort sett varje dag kom han på redaktionen
för en pratstund och frågor om det fanns några bilder han kunde få. Eller några
överblivna tidningar. Allt samlade han i sitt kära skolmuseum. Ibland hjälpte jag
honom att hämta tidningslägg på Rådhusvinden. Ingen på kommunen hade tid att
hjälpa honom med att hämta lägg. För det skulle ske ganska omgående.
Karl-Magnus var ivrig att få tag på fakta. Han hade problem med astma och det dammade
ordentligt på den kalla vinden. Karl-Magnus vågade inte gå upp på vinden själv,
med risk för ett astmaanfall. Tidningen hade skänkt alla sin lägg till kommunen
och de placerades på vinden helt utan ordning. Nu finns läggen i bibliotekets källare
i sorterat skick. Karl-Magnus satt ofta vindstrappan och letade efter uppgifter
i de gamla tidningarna.

Karl-Magnus och jag utanför NA-redaktion. Vi hade många samtal. Som synes på bilden är det några år sedan.

Hade Karl-Magnus levt i dag,
hade han säkert var mycket glad över att Leif Linus Larsson, tagit över hans
stora passion att samla bilder till eftervärlden. Leif jobbar i samma anda som
Karl-Magnus gjorde. Han har i dag en imponerande bildsamling som kommit från
olika håll. Och han visar upp sina bilder och filmer. Ibland i egen regi och
ibland med Föreningen Gamla Askersund som arrangörer. En del bilder som jag
inte har själv till mina bloggar ställer Leif upp med. Det tar bara några minuter
så har jag bilderna. Tidigare bodde vi granna på Närlunda. Nu bor jag på gården
där skolmuseet fanns. Vi har haft någon några bild-och filmvisningar ihop och
några väntar. Pratar ibland om hur vi ska gå vidare med samarbetet. Vi får se
vad framtiden utvisar…

Kan väl också nämna att Leif
fick Askersunds kulturpris för några år sedan för sin kulturhistoriska insats
som bildinsamlingen ändå är.

Karl
Valdemar Johansson tillbringade 15 år
av sitt liv i en enkel jordkula i skogen. Nu har hans gravsten kommit tillbaka
till Snavlunda kyrkogård som ett minnesmärke över ett märkligt liv.

När
gravrätten på Snavlunda kyrkogård gick ut efter 50 år och det inte fanns någon
gravrättsinnehavare så togs minnesstenen efter honom bort och skulle
destrueras. Efter Snavlundabornas många frågor är den nu återfunnen och satts
tillbaka som ett minnesmärke efter en märklig man.

Nu
har också Alf Fransson och Anders
Gustafsson gjort en film om Valle
med hjälp av bröderna Oscarsson. Premiären
sker Anndag Jul i Snavlundas hembygdsgård.

Conny
Sandberg, som också står för
speakerrösten i filmen, har skrivit
följande om ”Valle i Koja”:

”Valle
i koja”. Vi minns honom som den person som tillbringade 15 år av sitt liv, på
ålderns höst, i en jordkula i skogen norr om Björstorp i Snavlunda. Hans namn
var Karl Valdemar Johansson.

Nu
blir delar av hans liv film. Filmarna Alf Fransson och Anders Gustavsson har
tagit sig an Valles öde. Detta på initiativ av bröderna Stig och Willis
Oscarsson, vilka båda minns Valle då han bodde i sin jordkula.

Han
föddes den 21 maj 1882 under små omständigheter i Viby socken på en plats som
heter Stenhagen. Han var yngst i en syskonskara på fem barn. Han dog nästan 80
år gammal den 23 januari 1962.

Men
vi visste inte så mycket om Valles liv innan tiden i Björstorp. Ja Med hjälp av
hembygdsforskaren Ruben Oscarsson har vi tittat lite djupare i landsarkivets
handlingar. Och fram träder en berättelse om ett liv som korsats av en hel del
besynnerligheter. Det är lätt att förstå att Valle efter sin ungdomstids
kontakter med myndighetspersoner hyste en viss skygghet inför lagens förlängda
arm.

Valle
bodde länge hos föräldrarna. Fadern dog år 1902, 77 år gammal. Valle var 20 år.
Valle bodde ensam med mamman. Hon var inte heller frisk och togs ibland in för
vård. Vid juletiden 1907 vistades mamman på fattighuset i Viby där hon
sedermera avled. Valle var ensam i stugan. Han tillverkade kvastar. Det blev
ett dussin tillverkade varje dag. Dem sålde han för mellan 5 och 25 öre. Vid
tillverkningen blev det en del spill. En kväll i jultid 1907 var det kylslaget
och Valle tände en brasa. Det ville sig inte bättre än att elden tog fart i
resterna av kvasttillverkningen när han somnat. Sedan utbröt en sotbrand. Valle
kunde nätt och jämt rädda sig själv ur lågorna.

Ett
rykte uppkom att han själv tänt på stugan. Det blev upprinningen till en
rättsprocess som återspeglas i många sidors utredningar och domstolsprotokoll.
Han blev åtalad för ”vållande till eldskada på annans egendom”.

Sedan försökte Valle, i sin vanmakt,
hålla sig undan rättvisan och var på flykt över ett år. Bl a gömde han sig hos
svågern i Värmland samt på gårdar i Kristinehamnstrakten. På en gård fanns en
piga som var nära att avslöja honom. Under flykten i Värmland förfrös han en
fot och hamnade med en bondes hjälp på sjukstugan i Ramsberg. Där amputerades
alla tår på ena foten. Samtidigt blev han avslöjad och häktad och återförd till
Örebro. Där satt han på länshäktet på Slottsgatan. Troligen satt han aldrig på
Örebro Slott som ryktet säger. Det nya häktet på Slottsgatan öppnades 1859 och
i samband med detta försvann sannolikt Slottshäktet.

Valle
satt tidvis häktad. Han blev så småningom av domstolen hänvisad till vård på
hospital. Någon fängelsedom, har vad vi kunnat reda ut aldrig avkunnats. Men
Valle sökte ändå friheten och rymde på mer eller mindre sofistikerade sätt från
vårdanstalterna. Det var svårt att hålla honom i förvar om det än skedde på
sjukhus.

Han
bodde ofta hos brodern Per i Björstorp. Per var 17 år äldre än Valle. När
fadern dog och modern bodde på fattighuset är det inte svårt att förstå att
Valle sökte sig till sina äldre syskon. Framför allt Per men också till systern
Johanna i Lesjöfors. I flyttningslängden kan man se att Valle officiellt
flyttade till Björstorp den 9 december 1930. Men han tillbringade sin tid där
långt tidigare.

År
1947 flyttades brodern Per till ålderdomshemmet. Valle blev lämnad ensam och
han var rädd för att samma öde skulle gå honom till mötes. Därför flyttade han
ut i skogen. Första året bodde han i en bostad av uppstaplade torvor. Sedan
byggde han sin lilla koja där han i stort sett bodde fram till sin död år 1962.

När
gravrätten på Snavlunda kyrkogård gick ut efter 50 år och det inte fanns någon
gravrättsinnehavare så togs minnesstenen efter honom bort och skulle
destrueras. Efter Snavlundabornas många frågor är den nu återfunnen och sätts
tillbaka som ett minnesmärke efter en märklig man.

Det
har varit en spännande uppgift att få söka i domböckerna som skrevs för över
100 år sedan samt att följa Valle från ungdomen till dess att han bosatte sig i
Bredmossen i Björstorp. Vem av oss skulle idag klara av att uthärda ett liv i
en jordkula under 15 års tid. Allt för att han inte riktigt kunde föra sin
talan mot myndigheterna och för att han var en person med stor integritet och
frihetslängtan. Den som vill veta mer rekommenderas varm att se den nygjorda
filmen när den kommer att visas under vintern.

IFK:s ordförande Petra Gustavsson och styrelsen har tagit initiativet till ett Öppet Hus på Solberga

För en tid sedan hade IFK Askersund utställning på
biblioteket med anledning av föreningens 110-årsjubileum. Många besökte
utställningen och hade önskemål om att
se flera bilder och klipp. Därför
beslutade IFK att hålla Öppet Hus den 8 november i klubblokalen på Solberga. Då
visar också Leif Linus några IFK-filmer. Några hedersmedlemmar ska också få
sina utmärkelser. Se affischen nedan.

Klubb Krokodilen i Askersund har återuppstått i
gamla Trikåfabriken. Den 22 november är det återinvigning med det amerikanska
bandet Petunia &The Viper . Mannen bakom klubben är som tidigare Benny
Öhrman.

För ett 20-tal år sedan var Krokodilen ett verkligt
inneställe i Askersund. Toppartister avlöste varandra. Slutet blev när Benny
flyttade till USA. Ingen kunde ta över.

-Jag har bott i USA i 18 år, men när jag kommit hem
har folk varit på mej om hur trevligt och roligt det var på Krokodilen. Funderade
länge på att flytta hem och starta om verksamheten och nu är jag här, förklarar
skinnkonstnär Benny, nöjt.

Verksamheten finns i samma hus som tidigare, men
inte i samma lokal. Just bygger och fixar Benny inför premiären i slutet av
november.

-Jag kommer hålla öppet hus för allmänheten hela vecka 47.
Allmänheten är intresserad av vad vi sysslar med i föreningen som bildas. Det
är bara att komma och kolla, hälsar Benny.

-Första kvällen vill jag att folk tar med lite egen
förtäring. Jag vill få igång verksamheten. Musiken står jag för och entrén är
som en vanlig biobiljett. Jag jobbar både natt och dag för att allt ska bli
klart, upplyser han.

Krokodilen finns som tidigare i gamla Trikåfabriken