Oves Blogg

Från NA:s papperstidning den 13 oktober. Alla kanske
inte har tidningen så därför går den också på min blogg. Med lite bilder.

____________________________________

Hur många i Askersund och idrottsvärlden känner till
Bertil Gustavsson. Inte många törs jag lova. Men frågar man efter ”Garvis”
Gustavsson, vet nästan alla vem det är. Bandyspelare och ledare inom IFK.
”Garvis” själv reagerar inte längre när någon ropar Bertil. Då brukar han vända
sig om och undra vad som är på gång. Så inarbetat är det smeknamnet. Och han
tycker bra om sitt extranamn.

Garvis Gustavsson i sina glans dagar som bandyspelare

Krönikan ska handla lite om smeknamn. En del är
riktig fyndiga och bra, medan andra bara är elaka. Bertil fick sitt smeknamn
när han var juniorspelare i fotbollslaget. Han minns inte själv hur det gick
till. En av Sveriges stora fotbollsidoler på 40-talet var AIK:aren Henry
”Garvis” Carlsson. Efter honom finns det massor av ”Garvis” i Idrotts-Sverige.

Den ”riktige” Henry-”Garvis” fick också ärva sitt
namn efter en äldre spelare i Falköping där han började sin karriär. Många har påstått
att Henrys pappa var garvare, därav
namnet. Men så var det inte. Det var den äldre spelaren i Falköping som hade en
pappa som var garvare.

För några veckor sedan delades ”Årets eldsjälspris”
ut i Askersund. Det gick till IFK:s ledarpar Petra Gustavsson och Anders
”Sillen” Hansson. Frågan man efter Anders är det ingen som reagerar, men
”Sillen” känner alla. Hur fick han då sitt smeknamn? Det har i alla fall inget
med sill och vatten att göra. Själv har han berättar för mej att alla i hans
skolklass hade smeknamn, men Anders minns inte när han fick sitt. Han kallades
ett tag för ”Lill-Anders” och sedan ”Lillen”. Teorin är att det blev en namnglidning
till ”Sillen”. Numera är det bara mamma Margit som använder ”Sillens” riktiga namn.

Anders Sillen Hansson. Årets eldsjäl i Askersund

Inom idrotten har det varit vanligt med smeknamn
som, ”Skjorta”, ”Hambo”, ”Masken”, ”Timpa”, för att nu nämna några. Lennart
”Nacka” Skoglund är en av de mest kända och mest populära spelare som Sverige
har haft. Pratade med ”Nackas” bror Karl-Evert för en tid sedan om broderns
extranamn. Han bär för övrigt själv smeknamnet ”Ya”. Och det kommer från honom
själv. Han kunde inte säga Karl-Evert och förklarade på skarparen att namnet
var ”Ya”. Hur brodern fick sitt namn har det gått många historier om. Det står
olika i nästan varje bok. Men ”Ya” vet. Äldste brodern Georg spelade i Nacka
SK. Ofta hade han med Lennart till matcherna på pakethållaren. Enligt ”Ya” satt
Lennart och skrek och hejade på Nacka hela tiden. Det ledde också till
smeknamnet.

Henry Garvis Carlssons bok ”Raka spåret”.
Bild på Nacka från ett skivomslag

Själv fick jag alltid heta ”Ove skrivare” av Bosse Svensson på
Askersundsbostäder. Ett ganska passande namn.

IFK Askersunds
fotbollslag kvalar till division fyra i två matcher mot Pars CF från Örebro. På lördag spelas den första
matchen hemma på Solberga IP. Det är viktigt att med vinst i första matchen, för att kunna spela
avslappnat i returen. IFK väntar storpublik som hejar på. Det gäller för IFK:s
allt i allo att beställa hem några extra lottringar.

IFK:s tränarpar Heinz Malmarowski och Micke Åkesson har mycket att tänka på inför lördagens fotbollskval.
Bild:Sossi Fahlström
Kan också nämna
att IFK har haft en uppskattat utställning på biblioteket med anledning av
110-års jubileet. Flera av besökarna har
haft önskemål om att få se flera
bilder, klipp och idrottspriser.
Föreningen har därför tagit beslut om att hålla Öppet Hus i klubbrummet med
fika under några timmar på Solberga IP lördagen den 8 november. Samtidigt
kommer några nya hedersmedlemmar att uppmärksammas enligt styrelsen. Vilka det
är tillkännages den 8 november.

I tider av ständiga politiska
förhandlingar kommer jag att tänka på den enkle Snavlundalantbrukaren Erik Gustaf Eriksson. Han hade en stor dröm
men blev bara hånad i pressen. Erik bildade ett bolag med namnet ”Arbete och frihet”. Bolaget skulle hjälpa ”de
förtryckta mot kapitalismens bojor”.

Men det gick inte som den djärve
bonden Erik Gustaf hade tänkt sig. Han blev utsatt för spott och spe. I
tidningen Nya Dagliga Allehanda ironiserade man över hans bolagstankar. Svindel
och spekulation var andra omdömen Erik Gustaf. Askersunds-Tidning tillhörde de
värsta när det gällde att misstänkliggöra Erikssons bolagsplaner.

”Eriksson från Snavlunda socken
kommer att pryda förnämsta platsen i det museum, som han i Askersund tänker
inrätta”, ironiserade A-T.

Det var i senare delen av
1800-talet som Snavlundabonden tänkte bilda
det jättelika arbetarägda bolaget. Upprinnelsen
ägde rum under nödåren 1867-1868, då folket svalt och led brist på det
nödvändigaste. Det hölls folkmöten runt om i landet. Särskilt gick missförhållandena
ut över lantbrukarna. Man utvandrade till Amerika från de små torvorna.

Det var i det ögonblicket
arbetaren Gustaf Eriksson framträdde inför södra Närkes svältande bönder med
förslag om ekonomisk frigörelse, med
bildandet av bolaget ”Arbete och frihet”.
250 000 aktier skulle spridas ut bland arbetarna, summan skulle
uppgå till 2.500.000 riksdaler. Av de olika grenarna som skulle ingå i bolagets
verksamhet, nämndes mineraliska och industriella företag, samt jordbruk,
handel, anläggande av tryckeri, utgivning av tidning, ett bibliotek, ett museum,
en arbetsskola, sjukvård och ålderdomskassa, för att nu nämna något av
Snavlundabondens planer. Som tjänstgörande generaldirektör ansåg sig Eriksson
vara självskriven.

Nerikes –Allehanda misstänkte
i en artikel att Erikssons förslag var en bluff, enbart för att få in pengar
till en planerad Amerikaresa. ”Arbetarklassens självverksamhet är god och
riktigt, med dessa galenskaper är att beklaga”.

Företaget startade också i
blygsam skala, men tidningarna fortsatte att varna för konsekvenserna och för
Eriksson. Det ansågs att han helt saknade kompetens att leda ett stort företag.
Vid en allmän bolagsstämma 1871 togs beslut om att bolaget skulle upplösas.
Bolagsbutikerna i Åmmeberg och Askersund lades ned. Två års slit gick om intet.

Hur gick det för Gustaf Eriksson, mannen med de stora
drömmarna och ambitionen att bryta
kapitalismens makt? Sedan hans stolta bolag upphörde, flyttade han
1871 till landet i väster. Men han var tillbaka i Sverige redan efter två år.
Då bosatte han sig i Timrå. Sedan tonar hans liv bort i ett dunkelt fjärran.
Eriksson var född i Lerbäck 1834, där han också gifte sig. Men där slutar mina
kunskaper om honom. Men jag har ändå tyckt att det var en intressant historia
att berätta. Har tyvärr inte hitta några bilder på honom, men lägger till några Leif Linus-bilder från den här tiden.

Lantarbetare vid Stockshammar.

Arbetare vid Hammars glasbruk i slutet av 1800-talet.

Nya Dagliga Allehanda
ironiserade över Erikssons tankar under lång tid. Vid ett tillfälle skrev
tidningen: ”Blir Erikssons planer realiserade, så bör Askersund lyftas i jämnhöjd med London och Paris. Tänker er gott folk, när
bolaget ”Arbete och frihet” får ordning
på sin bank och sina övriga företag och sin generaldirektör, ja då blir
det bäst för örebroare att flytta sin stad”. Och så säger folk att en del tidningarna i
dag är elaka och hänsynslösa….

Askersund blev aldrig riktigt
en storstad, eller så präktig som Eriksson hade tänkt sig. Många arbetare
förlorade troligen också sina sista slantar på det erikssonska finansäventyret. Banken och företagen hade
ingen täckning för sin verksamhet. Allt förblev en hägring om arbetarnas
ekonomiska frigörelse. Men bakom drömmarna låg det ändå en tanke om en ljusare framtid
för människorna. Men förståelsen och förutsättningarna på den tiden var grymma
och vidriga. Eriksson föll på ett räkneexperiment, som förmodligen inte ens
dagens räknenissar och nationalekonomer hade kunnat lösa.

IFK efter segern mot Frövi. Stående från vänster: Heinz Malmarowski,
Anton Degerfeldt, Alexander Viman, Henrik Göthe, Linus Tamminen, Filip
Kjellman, Daniel Nilsson, Patrik Thörnkvist och Micke Åkesson. Knästående fr.v:
Erik Danielsson, Pontus Karlsson, Simon Rosèn, Linus Börjesson, Joakim
Gustafsson, Philip Larsson, Emanuel Bernström och Andreas Borg. Målvakt Gustav
Åkesson.

Bild:Ann-Sofie Fahlström.

IFK Askersunds fotbollslag är klara för kval till
division fyra. Det blev klart i helgens avslutande seriematch mot Frövi. IFK
vann med 5-0 efter 2-0 i halvtid. Flera av målen var också riktigt snygga.

Det blev något av en expeditionsaffär. Frövi var
chanslösa. Målvakten Gustav Åkesson, gjorde sitt första riktiga ingripande en
bra bit in på första halvleken. Annars var det bara bakåtpassningar han fick
ägna sig åt. Det säger allt om IFK:s överlägsenhet i den här drabbningen.

Målskyttar blev Patrik Thörnkvist, Philip Larsson,
Emanuel Bäckström, Filip Kjellman( med hjälp av en Frövispelare) och Andreas
Borg.

I kvalet väntar nu Pors FC från Örebro.

KVALMATCH TILL
DIV 4 HERRAR, DEN 11/10 kl 14:00.

KVALMATCH TILL DIV 4 herrar
Lördagen den 11oktober
Kl 14:00, Solberga IP
IFK ASKERSUND – PARS FC ÖREBRO

Mängden av
fallfrukt utanför vår dörr i centra Askersund har fått oss att inte må riktigt
bra inombords. Och så har det varit några veckor. Fina goda äpplen som ingen
har möjlighet att ta reda på. Men Pierre Berhin i Svinnersta löste problemet
med som fruktpress. 20 kilo äpplen förvandlade han till åtta flaskor härlig
must på några minuter. Nu tar jag ett glas varje morgon, och ibland vid något
annat tillfälle också när lusten faller på. Och det värmer inombords, inte från
drycken som står i kylskåpet, utan från all frukt som kom till användning i
flytande form.

Västra Strandparken verkar vara det namn som ska
gälla för den nya stadsdelen vid gamla Askersundsverken i Askersund. Förstår
att det funnits problem med namnet. Beslutsfattarna hade svårt att använda det
gamla namnet om man skulle få till det i marknadsföringen. När allt är färdigt
kommer det att se ut ungefär som på bilden. Det finns till och med inritat en
simhall/idrottshall till höger på bilden. Sedan är det radhus, hyresrätter och
bostadsrätter som gäller. Askersunds kommun tar redan nu emot intresseanmälan
både från entreprenörer och de som kan tänka sig bo i området. Tala om ett
sjönära boende…

Strandparken en gång i tiden på vykort

Diskussioner om ett nytt praktiskt äldreboende i
Askersund, är något politiker talar om, men ännu verkar det vara en bit kvar till ett
nytt boende finns på plats. Som alltid handlar det om pengar.

Som gammal journalist minns jag diskussionerna när
det nuvarande Norra Bergens äldreboende i Askersund skulle byggas. Det gick
inte spikrakt den gången heller. Norrbergahemmet var namnet vid invigningen
1973 och var då ett av de största investeringsobjekt som gjorts i Askersund någonsin
vid den tiden. Det rörde sig om cirka 7 miljoner kronor. I summan ingick också en
ledningscentral för civilförsvaret som kostade runt 360 000 kronor.

Det gamla ålderdomshemmet som låg i samma område som
det nuvarande äldreboendet revs. De som bodde där fick flytta till gamla
kommunalhuset i Hammar under byggtiden. Minns att lyckan var stor när de gamla
fick flytta tillbaka till ett modernt boende i Askersund. Därmed inget ont sagt
om Hammar. Askersunds ”egen” fotograf Kjell Johansson, dokumenterade rivningen
av gamla Norrbergahemmet. Bilder som jag fått ta del av. Kjell äger en
bildskatt.

Norrbergahemmet.
Bilder:Kjell Johansson

Nyheter som eget rum med bad var stort på den tiden,
liksom uttag för radio och TV. Andra saker som kommunen framhöll i lokalerna
var läkarmottagning, fotvård och bibliotek. Sällskapsrum och matsal, var andra
viktiga saker. Köket fanns då som nu i källarregionen. Åldringar med bil
erbjöds till och med en p-plats. Hyresgästerna skull i stort sett sköta sig
själva. På den tiden verkade det på beslutsfattarna som att hyresgästerna
aldrig skulle bli äldre och drabbas av sjukdomar. Huset byggdes så. Men
vårdbehoven skulle öka och det som gällde från början kunde inte följas.

Norra Bergens äldreboende byggdes om efter ett antal
år så att det blev duschmöjligheter på varje rum. Tidigare hade personalen fått
tagit med hyresgästerna till källaren för bad. Det blev några färre rum, men
personal och de boende fick det mera lättarbetet. Vid den här tiden hade varje
boende ett eget hyreskontrakt. Minns att det ställde till problem för
ansvariga. De kunde inte flytta hyresgästerna till andra avdelningar utan
medgivande. Men det var kommunen själva som såg till att de boende fick egna
kontrakt. Det hade med statliga bidrag att göra. Det var mera ”lönsamt” för
kommunen med egna kontrakt, men som senare försvårade arbetet för ansvariga för
omsorgen.

I samband med uppförandet av Norra Bergens
äldreboende (det var namnet då) lades Finntorps ålderdomshem väster om staden
ned. Det hade funnits i 50 år. Ålderdomshemmet fanns tidigt i Askersunds by,
men brann ner till grunden i april 1920. Byggnaden i Finntorp uppfördes 1921 och
fick ersätta den gamla i ”byn”. I byggnaden på Finntorp hängde två porträtt,
ett på brukspatron Albert Cassel, Stjernsund och ett brukspatron Arvid
Bäckgren, Dohnafors. Och det fanns en orsak till det. De båda hade gett
kommunen stöd i det svåra läget när byggnaden i Askersunds by, brann ned.
Cassel donerade Finntorps gård och Bäckgren virke till från Dohnafors sågverk.
Senare donerades Cassel också skogsfastigheten Kryddängsmon till sockna som det
hette på den tiden. Kommunen arrenderade ut lantbruket fram till försäljningen
1973. I den Casselska donationen fanns inskrivet att skogen vid Finntorp skulle
ge ved till uppvärmningen av Landskyrkan.
När vedeldningen övergavs fick kommunen betala för den elektriska uppvärmningen.
Så fungerar det inte längre. Församlingen och kommunen har löst vedfrågan på
ett modernt och praktiskt sätt genom en uppgörelse.

När ålderdomshemmet, eller fattiggården som det hette på den tiden, fanns i Askersunds by.

Vid Finntorps ålderdomshem bodde många gamlingar i
samma rum, som det ofta var på den tiden i sådana byggnader. ”Fattighuset” var
en annan benämning i folkmun. Något som de gamla absolut inte vill till. Har
läst om när Finntorps ålderdomshem fick TV. Ledamöter från socialnämnden fanns
på plats med den nya apparaten. En fantastisks
upplevelse för de gamla. Något utöver det vanliga.

När TV:en kom till Finntorp

1973-Finntorp ute till försäljning.

Förhoppningsvis kommer det att byggas ett nytt
modernt äldreboende, till skillnad från Norra Bergens äldreboende med långa
smala korridorer och byggnader i flera våningar. Men så byggdes det på den
tiden. Nybygget kan gärna ligga centralt med närhet till service och
bibliotek. Tänker på mej själv. Jag är
inte där ännu, men visst vill jag ha när till böcker, bio och trevliga
utställningar när det är dags.

Den här
texten gick i NA:s papperstidning
måndag, men utan bilder.

———————————————-

Föreningar och organisationer bjuder ibland in till
städdagar. Ofta handlar det om att städa upp diken utmed våra stora vägar. Det
handlar om miljövård i vardagen. Nu gäller det bland annat att städa upp efter
valet och all dess reklam. Ofta kommer folk och ställer upp. Annat var det förr
innan miljöfrågorna hade hamnat i blickfånget på allvar.

I början på 70-talet ordnade Askersunds kommun
städveckor. Höjdpunkten på det hela var avslutningen på veckan med samling på
torget för alla intresserade av miljövård.
Städveckorna blev inte den succé som dåvarande hälsovårdsnämnden hade
räknat. Man skulle istället kunna tala om ett fullständigt fiasko.

Vid stora finalen med samling på torget kom endast
fem personer. Och samma skrala resultat var det året innan. Hälsovårdsnämnden
hade begärt städ hos 45 föreningar. Endast två anmälde sitt intresse. En av
dessa fick dock förhinder i sista minuten.

Hälsovårdsinspektör Svarc var mycket besviken. Han
menade att askersundarna inte verkade ha det minsta intresse för miljövård. Och
det ändå med tanke på att nedskräpningen hade ökat stort. Det dåliga intresset
från askersundarna blev också slutet på städveckorna. Enligt
hälsovårdsmyndigheten i Askersund fanns det ingen mening med speciella veckor
för städning längre. Ingen brydde sig.

I ytterområdena var dock intresset större på den här
tiden. I Olshammar hade en person på eget initiativ startat en städkampanj med
ett strålande resultat. I Hammar, Åmmeberg och Zinkgruvan, gick också
insamlingen mycket bra. I Åmmeberg fick man ihop 318 säckar med skräp år 1970.
Det ska jämföras med 53 i Askersund. Vet inte hur stora säckarna var, det står
inte något om det i protokoll.

Lasse Pettersson

Lasse och jag löste många frågor och problem vid våra samtal på i torgparken.

Tänk vad synen på miljö ändå har förändrats. Kanske
det är dags att ordna städveckor igen. Och jag tror att det kommer flera än fem
personer. I centrala Askersund är Lasse Pettersson intimt förknippad med
sophanteringen. Han är pensionär sedan något år tillbaka. När han jobbade fanns
han ständigt i farten i centrala Askersund med sin kärra och klyka att plocka papper
med. Andra har tagit över och sköter renhållningen på sitt sätt. Lasse fanns
bland folk hela tiden. En trevlig man med ett gott humör. I sommar har han
gjort comeback under några semesterveckor. Allt var då sig likt. Det tyckte
askersundarna var trevligt, därmed inget ont sagt om de som jobbar i dag, men
Lasse var och är en profil.