Oves Blogg

Den här bloggen har gått i NA:s papperstidning
söndag den 15 februari. Men som jag brukar skriva är det inte alla som har
papperstidningen, därför får den också gå i min blogg. Med några bilder.

__________________________

Talgoxen är fortfarande kung vid fågelborden, kunde
man läsa i tidningarna efter årets stora fågelräkning. Så även i Askersund.
Närmast i turordningen kom blåmesen. Det är ungefär de fåglar jag känner igen
och förstås också domherren.

Kan redan från början säga att jag inte är någon
stor naturmänniska. Skäms lite för det ibland. Folk tror att jag skojar när jag
säger så. Man måste tycka om att vara i naturen. Fick nog som barn att sitta i
skogen för mycket. Visst kan jag tycka det är vackert, men jag behöver inte
vara där. Det är så många andra som älskar skog och mark.

Ofta skriver folk i äktenskapsannonser att de tycker
om ”långa skogspromenader” som en stor fördel. Och lockbete. Inte för
annonserna är aktuella för mej, men jag tycker tvärtom. Det skulle skrämma. Nöjer
med att titta på ”Mitt i naturen” på TV, med vacker natur och många fina djur sittande
i sköna soffan.

När det gäller fåglar tycker jag absolut att de är
trevliga att titta på trots min okunskap. Vår katt Alice och jag brukar kolla
genom fönstret på fåglarna. Till skillnad från henne hackar jag inte tänder när
fåglarna kommer för nära rutan. Förstår att katter har den instinkten
inneboende. Det ser förmodligen gott ut.

Vår katt
Alice älskar att jaga fåglar, något som många blir upprörda över. Sedan vi
flyttade in till en lägenhet i stan är hennes jaktmarker tyvärr mycket begränsade.
Alice tog en duva på gården vid ett tillfälle men blev mycket undrande och
snopen. Hur äter en liten katt en sådan stor fågel? Hon lät den vara också.

En och annan sparv kan väl en katt få mumsa i
sig har jag alltid tyckt. Det finns ju så många. Men det finns också ofta ett
stort antal andra fåglar vid fågelborden, bland annat röda stolta vackra
domherrar, med fruar. Måtte inte katten fånga en sådan vacker fågel har jag tänkt.
Det skulle vara bedrövligt.

Men så slog
det mej helt plötsligt, jag som alltid tyckt att alla ska behandlas lika och
med respekt oavsett kön, hudfärg, nationalitet, yrke och allt vad det nu kan
vara, tog helt plötsligt parti för domherrarna. På bekostnad av sparvarna. Det
kändes inte bra, men jag har tänkt om.

För några år
sedan när vi bodde i eget hus, kom ibland några finkar med en imponerande
kraftig näbb till fågelbordet. Letade i fågelböckerna och fick svaret. Namnet
var stenknäck. Berättade det men någon hörde fel –kanske på flit- att jag hade sagt
benknäck. Det var en gammal fotbollsspelare och just ordet benknäck satt nog i
bakhuvudet. Men det är sådant man får ta om man är osäker som fågelkännare.

På lördag kväll (14/2) brakat det loss igen på Krokodilen i
Askersund.
Life on Stage med Peter Torell and Torellpop
blues band står för musiken.
Benny Öhrman kommer att röka fin stor lax från
Alaska med allt som tillhör en sådan meny. Musik och mat brukar vara en bra
kombination.

Vårens
program på Krokodilen är välfyllt. Den 28 februari, direkt fån Frankrike kommer för
första gången The Kinoscope. Alla hantverkare är då också välkomna att visa och
demonstrera sitt konstnärskap helt gratis. Det finns då också möjlighet att ställa
ut och ha försäljning från ett eget bord. Gratis. Bland annat kommer
Karlherbert Danielson att finnas på plats med sin gamla handtrampade drejskiva.
Publiken får då också möjlighet att dreja om det skulle vara så.

Benny
Öhrman välkände läderartist, demonstrerar vidare sitt läderhantverk. Det kommer att finnas live musik på scenen med psykedelisk
overhead projektor. En ny upplevelse som en kille från Frankrike sköter. Komedi
show, överrasknings med film och lite teater. Det kommer att var internationellt
med artister från Belgien, England Frankrike, Nya Zeeland, Danmark, och USA

Den 28 mars kommer Göteborgarna igen. Freddy Nyström
band. Det blir också en live och video inspelning för deras nästa skiva.

Den 18 april ger Virginia Philblad med The Skybenders
konsert på Krokodilen

Claes Jansson

I maj gästar Claes Jansson med band krokodilen.
Om ingen visste så är Claes en bra kock liksom Benny Öhrman Dom kommer att laga
och demonstrera en tre rätters buffé. Claes Jansson har också med sin egen kokbok
som han signerar direkt på Krokodilen

Isupptagning var en
viktig sak vid den här årstiden förr i tiden. Mycket viktig för en del. Alla har väl hört Povels ”Varför
är där ingen is till punschen? Det hände sig på den goda tiden, den gamla goda
tiden då landet var en enda lycklig idyll.”

Men det var innan
kyl-och frysskåpens stora genombrott.
Lite var stans på sjöarna fanns det folk som sågade is med jättesågar.
Ett tungt arbete men ett måste för företag som fiskaffären, bryggeriet,
hotellet, mejeriet och för de flesta lantbruk. I det senare fallet var det viktigt
med is för att bland annat kunna kyla mjölken.

Isdösen på Stapelängen till höger

Isupptagning på Gårdsjön. Nisse Nilsson till höger.

I Askersunds hamnområde var
isupptagningen en stor aktivitet. Vid Stapelängen nedanför landskyrkan fanns det
en isdös . Och det fanns också vid många andra ställen, som vid bryggeriet. Det
finns många historier om isupptagningen på Alsen. En historia som jag hört är en ilsken
arbetsgivare som kom ner till isen och såg att det fattades en av mannarna mitt
på blanka förmiddagen. Svaret från de övriga var att han var hemma och tvättade
sågspån ur ögonen. Det ledde till att arbetsgivaren vände på klacken och
försvann. Han insåg det meningslösa att argumentera mot sådana påståenden.

En isdös
byggdes med plankor runt om. Isen som sågats i 50-60 cm stora bitar packades
tätt så de frös ihop sedan.
Sågspån fylldes på cirka 25 cm
runt om och ovanpå. Det isolerade fullgott. Man hade alltid is för två år på
lager.

Vännen Leif Linus har hjälpt till med någon
bild och annons.

Snäck-och korallbåten Oden i Askersunds hamn
kantrade under onsdagen. Vad som orsakade att båten lade sig på sidan är
oklart. Kanske en kombination av tung snö och någon läcka? Räddningstjänsten
jobbar nu med att pumpa ut vattnet och att försöka få båten på rätt köl igen.
Det ser verkligen illa ut och det blir nog inte något lätt jobb.

Det är nu inte första gången Oden drabbats av
problem. Senast var det i mars 1996. Då
var båten på väg att kantra. Läget var dock inte så allvarligt som nu. 1996
pumpade man ur dieseloljan ur båten för att hindra spridning ut i Vätterviken
Alsen. Till slut lyckades räddningstjänsten att få Oden på rätt köl igen.

Bild från 1996

Oden som byggdes 1898 i Harge kom till Askersunds
hamn 1981 och har blivit en turistattraktion genom försäljningen av snäckor,
stenar och mycket annat som tillhör havet. Det har också funnits servering och
glassförsäljning. Frågan är hur det blir nu…

Platsen där Oden var placerat i hamnen har inte fört
tur med sig. På 50-talet låg en båt som gick under namnet ”skräckskutan” på
samma plats. Den var inte av samma storlek som Oden. ”Skräckskutan” sjönk ett
antal gång och blev något av en turistattraktion. ”Ska vi gå till hamnen och
titta på ”skräckskutan” lät det ofta i Askersund på den tiden. Alltid hade det
hänt något.

Från 50-talet

Precis som på tidigare haverier samlades mycket folk
för att följa det hela i Askersunds hamn. Nu har ju också nästan alla en mobil
med kamera så Odens kantring den här gången blir väldokumenterad. Så var det inte vid tidigare bottenkänningar.

Bloggen har gått som en krönika i NA:s papperstidning söndag den 1 februari. Men alla har ju inte tidningen så därför låter jag krönikan också gå här. För övrigt är det många som plåtar skolbygget. Det syns om inte annat på Facebook.
________________________________

Är det någon som sett mej gående med en stege på
stan är det helt i sin ordning. Någon har sagt att en del går med stavar, men
den där Danielsson går med en stege. Förklaringen är enkel och har inte alls
med motion att göra. Jag har fått en förfrågan om att plåta skolbygget från två
olika håll en gång i veckan fram till invigningen nästa år. För att det ska bli
bra måste man upp en bit med kameran. Annars blir allt bara platt.

Brukar ta en bild från taket på det gamla stationshuset.
Det vänliga paret som bor på övervåningen av huset har erbjudit mej att gå ut
på taket genom deras sängkammarfönster. Jag har gjort det några gånger, men det
kan vara ett känsligt kapitel. Man travar inte in i en sängkammare hos folk hur
som helst. Peter och Marie som bor där och driver serveringen i huset
tillsammans har vädjat till mej att inte komma för tidigt. Med alla rätta.
Därför tar jag mej upp på taket med en stege utifrån. En inlånad stege. Där har
ni förklaringen till stegpromenaderna. Det har inte slagit över.

Den andra bilden tar jag från vännen Leifs lilla
balkongöppning. Han har en fin utsikt över vad som händer på bygget från sitt
vardagsrum. Första parkett skulle man kunna säga. Och han har vänligheten att
släppa in mej någon gång i veckan. Det gäller att ha kontakter. Leif är för
övrigt en mycket noggrann släkt-och hembygdsforskare. Han brukar luska fram svar på de flesta
frågor jag haft om släkter och namn.

Bild vecka 5 innan de senaste snöfallen

Genom fotograferingen av nybygget har jag utsatt mej
för en del risker som faktiskt resulterat i blodvite. Men det är sådant man får
ta. Skulle besöka basen för bygget vid ett tillfälle och det ledde till att jag
först skrapade ansiktet på en gren för att sedan halka omkull utanför
kontorsbaracken. De sprutade inte blod, men kollade man noga så såg man
blodspår över ögat helt tydligt. Ville bara nämna det här i förbigående, för
att visa vilka risker fotografer får ta. Men jag vill inte ha något medlidande
som jag en gång fick vid en skidtävling.

Fotograferade för länge sedan en skidtävling där
grabben var med. Skidorna gick sönder för honom och det visade jag i bild.
Några dagar senare kom det brev till redaktionen med pengar som bidrag till nya
skidor. Det finns snälla människor därute.

Askersunds kommun verkar ha fått ordning på sitt
vattenledningssystem i centrala stan på senare år. Annat var det för 30 år
sedan vid den här tiden.

Då låg en dimma av vattenånga över stan. Gatorna var fyllda av issörja och små
bäckar av rinnande vatten.

Stora Bergsgatan. Göte Pettersson försöker få bort vattnet på gatan.1985

– Det är den mest komplicerade vattenläcka vi
någonsin haft, förklarade anläggningsingenjör Abrahamsson vid det tillfället
för 30 år sedan. Han vädjade också till askersundarna att ha överseende med att
vattenförsörjningen kunde krångla.

Vattenförbrukningen låg 50 procent över det normala.
Men ”extravattnet” gick inte ut till abonnenterna utan rann ut i marken. När
läckan väl var upptäckt tog det två-tre dagar att tina upp marken där rören
skulle lagas.

Kom att tänka vinter 1985 när jag ser vinterbilden utanför
våra fönster vis Stöökagatan. Men det var några år sedan jag hörde talas om så
komplicerade och så många läckor som den gången. Kanske de äldsta ledningarna i
stan blev åtgärdade den gången? Det stora problemet var ett brott på
vattenledningen vid Hospitalsgatan, utanför gamla Frälsningsarmén. En stor
läcka fanns också i hörnet Hospitalsgatan-Storgatan. Vattentornet tömdes på en
timme. Det betydde också att hela Askersund stod utan vatten några timmar.

Hospitalsgatan 1985

Vintern 1985 var det svår tjäle i marken och därför
var det svårt att fastställa det exakta läget för läckan. De trasiga rören var från 1907. Trycket blev
dåligt eftersom vattentornet var helt tömt, utan vatten kom direkt ut till
abonnenterna direkt från vattenverket. När man inte hade vattentornet som buffert
på den tiden, var det svårt att hålla vattentrycket.

Minns att skridskoklubben drabbades av läckan.
Klubben skulle hålla stora tävlingar och hade för den sakens skull hyrt in en
ismaskin till Solberga. Men det blev stopp för spolningen så länge inte läckan
var lagad.

Men det var inte bara rören utanför ”frälsis” och
ute vid Storgatan som frusit sönder. Den stränga kylan hade gjort att tjälen
gått ner till två meters djup. En del ledningar på andra ställen frös sönder
medan andra bröts sönder av rörelser i marken.

Sundsbrogatan. 1985

Man kan förmoda att anläggningsingenjör Abrahamsson
hade många sömnlösa nätter den gången. Många askersundare var irriterade trots
att den hårda vintern i kombination med gamla ledningar. Att bli utan vatten i
kranen är nästan det värsta som kan hända för många. Någon menade att förr hade
man råd att bygga både kyrkor och gator, men år 1985 hade man inte råd att
underhålla ledningar från 1907.

Askersund är sjöstaden som
saknar både Hamnkontor och hamnfogde.
Mottagning av båtar sköts på ett helt annat sätt i dag än när hamnen var
en ren arbetsplats för sjöfarten. Då handlade det om lossning och lastning. I
dag handlar det mest om båtturister son angör hamnen.

Bilden från 50-talet

Sommaren 1994 gick en lång hamnepok i graven.
Då försvann posten hamnfogde ur Askersunds kommunens personalrullor. När Sven
Carlsson sades upp hade tjänsten funnits sedan 1800-talet. Sven tog över jobbet
efter pappa Sigge. Eller som alla sa, ”Hamn-Sigge”. Under många år hade också Bernhard Danielsson
det viktiga jobbet som hamnfogde.

När Sven fick sluta var den
officiella förklaringen arbetsbrist. Det handlade då en besparing i budgeten
med 40 000 kronor. Redan då var kommunerna inne på besparingar, så det som
pågår i dag är inget nytt. Minns att Sven tyckte besparingen var en bagatell
mot andra kommunala utgifter.

Sven Karlsson blev den siste hamnfogden i Askersund

Från mitten av 40-talet och
fram till 1960 var Svens pappa, Sigge, hamnfogde i Askersund. Arbetet gick i
arv inom familjen. När Sigge avled tog Sven över. Även bostaden gick i arv.
Hamnfogde såg till att allt fungerade i hamnen. I jobbet ingick också att ta up
hamnavgifter av båtägare som angjorde hamnen

-Jag var med farsan som grabb när timmerbåtarna kom till hamnen i Askersund. Vi bodde i
Hamnkontoret (nuvarande Kinaresaturangen). Själv bodde jag 50 år i huset innan
vi fick flytta hösten 1992. Kommunen sålde huset så det var bara att packa
ihop, berättade Sven för mej i samband med avskedsintervjun som hamnfogde.

OBS! Mer text och bilder finns under na.se och Askersundsbloggen. Gå gärna dit och kolla.

Håkan Jaldung håller nu
på med slutfasen av uppsatsen om järnvägen i Olshammar och skogsbanan till
Tivedsvägen.

-Allt eftersom man
håller på lär man sig ju mer och mer och jag tror att den blir bra
och läsvärd. Problemet är att det finns begränsat med dokument om
järnvägen hos Munksjö. Än mindre finns tillräckligt med bilder med lastade
tåg, lastpersonal på lastplatserna, vagnar, lok, spår med växlar och så
vidare. Tror att det bland människor från Tiveden och i Askersund kan finnas en
hel del okända bilder kring järnvägen i Olshammar och till Tiveden som skulle
ge ökad kunskap och höja kvaliteten på uppsatsen, säger författaren

-Har haft kontakt med
Leif Linus om detta sedan tidigare och har fått bilder av honom men
behöver ytterligare bilder att välja bland för uppsatsen. Om det är någon som har bilder kan de skriva och sända bilder till , ove.d@telia.com,
upplyser Jaldung.

Senast gav Jaldung ut en
uppsats om Vättersniporna. Den har har fått mycket bra kritik i
Skaraborgs Läns Allehanda av antikvariatsägaren Göran Midman i Hjo. Det är
naturligtvis roligt både för Föreningen Allmogebåtar i Sverige och för
Jaldung. Widman är en känd bibliofil samt Folke Dahlberg- och
Vätternkännare.