Stampagården vid Stöökagatan
Stampagården på 50-talet. I dag finns parkeringar i området.
Sundsgatan med Stampagården i bakgrunden till höger.
Förr fanns många kaféer i Askersund. Det mest
bekanta var ”Nissas kafé” vid hörnet av
torget mitt emot polisstationen som då
låg i Rådhuset. Av krogar fanns en som
vanligen kalldes ”Stampen”. Där såldes
supar vid disk med en smörgås till. ”Stampen” låg vid Stöökagatan ner mot sjön där parkeringarna finns i dag.
”Stampagården” som namn hängde med länge.
Återger en tårdrypande sedelärande
historia i jultid som utspelades just i Värdshuset Stampen. Historien är så mycket man tål så här i juletid. Men jag tar risken. Läste den för
ett antal år sedan och vad som kan
hända om spriten får ta överhand. Jag
är inte själv nykterist men det får vara måtta på det hela. Ofta är det ju barn som drabbas och det är ju minst sagt tråkigt. En vit jul är att
föredra.
Historien
handlar om en julafton för länge sedan. Fyra yngre män hade slagit sig ned vid ett bord inne på
Stampen för att njuta av varm julglögg. Medan de satt där och i munter stämning och samspråkade kom en ynkligt illa klädd luffare in genom dörren. Han såg sig skyggt omkring.
Det glada sällskapet
hade observerat mannen och någon
vinkade att komma så skulle de bjuda på en sup. Han gick fram till dem för att
få supen och när de så skulle skåla
för honom så föreslog en i sällskapet att han skulle hålla ett
skåltal för dem. Gänget hävdade ”att en sup
är en sup och ännu har ingen
luffare försmått en sup.”
Den arme mannen som redan fattat sitt glas
hejdade sig och ställde tillbaka det på
bordet och började prata.
-När jag var ung var jag lika glad som ni är. Jag
fick en fästmö, en god och trofast
kvinna. Vi gifte oss, livet såg sig ljust och lovande ut, men så började jag
supa så smått. Begäret växte och jag blev fullständigt slav under
spritbegäret. Min hustru vädjade och bad
om att sluta supa men det blev bara värre. Barnen drabbades också hårt,
förklarade den slitne luffaren med tårarna rinnande.
Mannen hann
också med att berätta att både barn och hustru var döda och det skyllde han på sitt spritbegär.
Luffaren lämnade Stampen. Glaset med
brännvin som han blev bjuden på
fick stå orört.
Den glada stämningen försvann i en hast. Det var
inte roligt att festa längre. Enligt historieberättaren , en anställd på Stampen, blev sällskapet tystlåtna och fundersamma. Och
det kan man förstå. Luffarens tal hade
blivit en mycket allvarlig predikan som sent skulle glömmas. Inte något skåltal som var tänkt.
Tybeck ägde Stampen
Storgatan. Till vänster Tybecks affärsskylt. Ner till vänster låg sedan Stampen.
Så gick det till i Värdshuset Stampen i Askersund
för mycket länge sedan. Men så där går
det förstås inte nu för tiden i Askersund. Luffare finns
inte längre och jag vet inte
om det går att köpa rena supar
direkt över disk till en smörgås?
Möjligen finns det drinkar av olika
slag och
det är förestås lite finare. Men
de har samma verkan.
Som vanligt har vännen Leif Linus hjälpt till med bilder och en del annonser.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara intressant.
