Oves Blogg

OBS! Finns också på Word Press:ovedanielsson.se. Text och bilder går att göra större där. Och även i mobilen.

EFTERLYSNING. Polis Verner Karlsson var en verklig
profil i Askersund under sitt yrkesliv. Många äldre minns honom säkert. Han var
också hängiven jägare och fritidsfiskare. För en tid sedan fick jag några
bilder på Verner av barnbarnet Bosse. På
en av bilderna håller polismannen upp två skjutna uttrar. Han hade avlivat
djuren på uppdrag av någon, sedan de ställt till besvär. Minns att det blev en
del bråk efter den bilden. Många tyckte det var förfärligt att skjuta uttrar.
Det skrevs också en del i tidningarna om det hela. Jag har försökt att leta på
artiklarna men har gått bet på det. Och då har jag ändå tillbringat några
timmar i bibliotekets källare där tidningsläggen finns.
Verner med de skjutna uttrarna
Polis-Verner och Hamn-Sigge Karlsson

Problemet är vilket år bilden
och artiklarna var införda. Har gått
igenom årgångar från slutet av 40-talet till en bit en på 50-talet. Har också
bläddrat igenom ett antal lägg från slutet av 50-talet och en bit in på
60-talet. Min önskan var att hitta några
artiklar för att få lite mer information till bilderna. Minns bara att det blev
bråk.

Många klipper ur och sparar artiklar. Kanske någon
har gjort det när det gäller Verner och uttrarna? Hör av er i så fall. Jag
börjar med att visa bilderna.

Kapellet i Svinnersta sjuder av liv igen. Under Allhelgonahelgen
arrangerades Helgonamarken i den lilla
röda byggnaden på kullen. Ägare till kapellet är Pehr Falkenström och Helène
Nevers. De har renoverat byggnaden och hoppas nu på att det ska bli en verklig
träffpunkt med olika arrangemang. Båda är ju också duktiga musiker. I helgen
bjöd de båda besökarna på folkmusik. Pehr är riksspeleman. Helène sysslar både
med dockteater och musik.

Det fanns lite av varje att
välja på för besökarna när det gällde hantverk. Allt från ull till rephantverk.
Och det fanns också möjlighet till en kopp kaffe med dopp.

I augusti 1949 började jag min skolgång i Kyrkskolan
Askersund. Sedan dess har det hänt mycket både med den stora röda träbyggnaden vid vattnet från 1926. Och med mej också. Men
nu ska det handla om Kyrkskolan. Mina minnen från den skolan är inte mycket att
skryta med. Tyckte de första åren var ganska trista. Men de fanns också de som
tyckte det var roligt för att få lite balans på det hela.

Kyrkskolan blev färdig för inflyttning 1926. Bilden är från den tiden och kommer från Leif Linus arkiv.

Kyrkskolan 1949
Hamnhuset (Kyrkskolan) i dag

Vid senaste fullmäktig godkände församlingen att
Askersundsbostäder AB får köpa skolan för 9,2 miljoner kronor. 200 000
avser inventarier. Syftet på kort sikt är att hyra ut lokalerna till Askersunds
kommun till ett hem för ensamkommande barn. På lång sikt kan fastigheten bli
lägenhetsboende. Enligt ordföranden i Askersundsbostäder Rolf Karlsson, skulle
det bli ett av stadens attraktivaste lägen. Så sa han i fullmäktige. Det var
precis det som Askersundsbostäder ville göra för drygt tio år sedan. En ritning
fanns framme, men den gången blev det stopp. Kommunen gjorde istället upp med
Askersunds församling om byggnaden, trots att det är ett helägt kommunalt
bolag. Bostadsbolaget vill riva och bygga nytt.

Ritning på ett tänkt bygge vid gamla Kyrkskolan. Bostadsbolaget kommer aldrig över tomten.

Församlingen hade planer till att använda gamla
Kyrkskolan till sin egen verksamhet, men hade svårt att hitta
användningsområden. Det ledde också till försäljning. Makarna Franzèn tog över
huset och har gjort en totalrenovering.
Bland annat med ett antal rum och ett restaurangkök. Det var en mycket stor
satsning. Huset bytte också namn från Lindbogården till Hamnhuset. Nu blev det
inte den succé som man hade hoppats på, därför valde man att sälja till det
kommunala bolaget.

Gamla tidningsklipp

År 1979 tog kommunen beslut om att förvandla
Kyrkskolan till vandrarhem och föreningsgård. Vandrarhemmet i Lindbogården blev
mycket populärt med närhet både till stan och småbåtshamnen. Men det fanns ett
problem. Kommunens personal fick sätta upp lösa väggar inför varje säsong, för
att dela av de stora klassrummen med. Det gjorde man i många år, men så skulle
Kyrkskolan användas till annat och då åkte vandrarhemmet ut.
Lokalerna har
sedan används för vuxenundervisning av olika slag. Det har funnits musikgrupper
där och föreningarna har haft sina träffar där. Ibland har den ståt helt
oanvänd och kommunen som var tidigare ägare har eldat för kråkorna. Den stora
grejen med skolan var att stadens ungdomar skulle få en egen gård. Hösten 1980
drog verksamheten igång, men gamla Kyrkskolan blev inte den succé man hade
väntat sig. Ansvarige Börje Bohman gjorde allt han kunde för att stället skulle
bli populärt och fyllt med aktiviteter. Börje ville inte att skolbyggnaden bara
skulle bli en värmestuga. Ett gårdsråd bildades med ungdomar och ledare. Men
det var hopplöst att få stället populärt bland stadens ungdomar.

Efter något år kom förslag på att byta namn på den
gamla skolan. Ungdomarna tyckte inte att Kyrkskolan var något bra namn på en
ungdoms-och föreningsgård. Folk fick lämna förslag och sedan blev det röstning.
Då 11-åriga Ann-Sofie Granström, kom med förslaget Lindbogården. Som tack för
hjälpen fick hon ett presentkort av fritidsnämnden på hela 50 kronor. Från
början var det svårt få folk att säga Lindbogården. För det flesta var det
fortfarande gamla Kyrkskolan. Men det har ändrat sig med åren. Lindbogården
blev ett vedertaget namn hos de flesta. Ann-Sofie och hennes pappa Max kopplade
namnet till platsen intill skolan, Lindbomossen.

Askersundsbostäder AB har mera saker på gång.
Bolaget vill nämligen också köpa fastigheten Norra Bergen 49 av kommunen. Fastigheten
omfattar bland annat Vattentornet, gamla Samrealskolan (kulturskolan) samt
några mindre byggnader. Bostadsbolaget förbinder sig också att upprätta en
detaljplan för området som ska innehålla bostäder och en ombyggnad av gamla
skolan på Norra Bergen till lägenheter. Det blir möjligt när kulturskolan som
finns där i dag flyttar till nya Sjöängen.
Bostadsbolaget lovar också att behålla
Vattentornet exteriört, eftersom det är ett viktigt landmärke för Askersund.
Under många år har duvorna haft sin bostad i vattentornet, men nu kanske det
blir några andra bosättare i tornet. Bostadsbolaget vill också ha förtur att
köpa Norra Bergens äldreboende när ett nytt äldreboende står klart. Köpesumman
för fastigheten kommer att ligga runt 3,5 miljoner.

Vattentornet är ett riktmärke för Askersund
Samrealskolan som i dag är Kulturskola. Och som så småningom ska bli lägenheter.

Ännu är inga kommunala beslutat fattade när det
gäller Norra Bergen 49, men vad jag förstår är det bara en formsak. Så brukar
det vara när ärendena når så långt upp som till kommunstyrelsen. Det kan bli
några mindre justeringar. Några politiker är vad jag förstår motståndare till
att bostadsbolaget ska få förtur till köpet av Norra Bergens äldreboende.

OBS! Finns också på Word Press:ovedanielsson.se

.

Apropå älgjakt och styckning. I min ungdom jobbade jag
i en charkuteriaffär när torget i Askersund.
Det var på den tiden gris-och köttdelar hade sitt riktiga namn i
köttdiskarna. Häromdagen köpte jag något
som hette fläskmästarbit. Det måste ha
hänt något med grisarna eller styckningen. En sådan del fanns inte att köpa
förr i tiden. Då var det helt andra namn. De riktiga namnen på bitarna. Det var
inget drömjobb för mej, eftersom jag också är ganska kräkmagad, men fick en
förfrågan om att bli springgrabb och tackade ja. Tänkte inte på konsekvenserna
med lever och blodmat. Djuren var slaktade som tur var innan de kom till
butiken. Det var viktigt att komma ut och tjäna pengar snabbt. Som bonus på det
hela fick man lära sig stycka och veta lite om vad bitarna skulle användas
till. Kok-eller stekkött? Ja det var en stor fråga för många kunder.

Vännen Birger i vid Slakteriföreningens gård

En del kunder kom in och frågade om det fanns något
”rart fläsk”. En äldre ”fin” herre önskade alltid två charmanta köttbitar till
helgen. De skulle vara tunna och inte kosta så mycket. Plånboken var
förmodligen lika tunn som de charmanta köttbitarna men det gällde att hålla
stilen. Någon skulle ha en ”korvabit” och en ostbit. En dam nöjde sig aldrig
med den första köttbiten som visades upp. Då var det bara att gå bakom hörnet
och vända på biten. ”Så ska det se ut”, blev kommentaren från den nöjda damen.
Kanske lite fult, men väldigt effektivt. Någon gång om dagen gick jag också in
till vännen Birger i pannrummet med något ätbart. Han skötte eldningen i huset
och när det var riktigt kallt sov han över där. Ingen av personerna jag skrivit
om finns inte kvar i livet längre. Jag vill inte lämna ut någon som skulle
känna igen sig.

Slakteriföreningen i hörnet på torget

Under älgjaktstider var alla som kunde stycka mycket
eftertraktade. Nu tror jag de flesta jaktlag har folk som kan stycka och har bra
lokaler för att ta hand jaktfångsterna. Men så har det inte alltid varit. Själv
har jag stått och styckat både i trånga garage och i pannrum. Vid ett tillfälle
hade ett jaktlag som ringde mej om hjälp, fällt en riktigt stor älg. Så stor
att några i gänget fick ge sig iväg till Varuhuset och skaffa sig ytterligare
en frysbox. Tror jag slet ut tre-fyra fogsvansar innan allt var klart. Det fanns ingen
motorsåg i det garaget. Efter det sa jag nej till all styckning av älg. Nöjde
mej i fortsättningen med lite mera lättstyckade djur. Ersättningen var ofta en
köttbit. I mitt fall ganska misslyckat, efter som hälften av familjen var och
är vegetarianer.

IFK Askersunds
duktige mittfältare i fotboll, Philip
Larsson, är nominerad som en av distriktens bästa backar till Örebro läns fotbollsförbund lokal gala
på Ritz i Örebro den 7 november. Det trots att han är mittfältsmotor i IFK.
Inte back, men vad gör det. Han tillhör de bättre i länet. Det finns en uppdelning mellan
nationella och lokala serier vid galan

Philip Larsson.
Bild: Sossi Fahlström

Distriktsserierna, herrar.
Målvakter: Alexander Appelqvist, Nora Pershyttan BK, Adam Friis,
Latorps IF, Alexander Skattberg, IK Sturehov.

Backar: Oskar Andersson, Real Örebro, Filip Larsson, IFK
Askersund, Magnus Wikström, Nora Pershyttan BK.

Mittfältare: Per Johansson, BK Simperon, Björn Rosén, Vretstorps
IF, David Åwall, Adolfsbergs IK.

Anfallare: Gabriel Pettersson, Lillån FK, Anderson Ponciano, Nora
Pershyttan BK, Jerry Wiberg, Vretstorps IF.

Askersund hade en gång ett Stadshotell. Det blev en
politisk kamp om det skulle få vara kvar eller rivas. De som förordade ett nytt
hotell på andra sidan Sundsbron gick segrande ur striden. På samma plats
byggdes servicehuset upp. En byggnad som är ganska lik gamla ”Statt”. När
hotellet revs i början på 80-talet var byggnaden i ett ganska dåligt skick.
Enligt kåsören Gits Olsson var heller inte servicen den bästa mot slutet.

Varje vecka hade Gits Olsson en krönika i tidningen SE
under rubriken ”Mummel i kön”. Vid ett tillfälle besökte han hotellet i
Askersund och skrev en krönika därifrån. En krönika som askersundarna pratade
mycket och länge om. Gits utgick från visan om Petter och Frida. I visan kom
Frida in på hotellet i Askersund men inte Petter. Gits skrev att Petter inte
gick miste om något. Stället var ganska ruffigt.

” Vi fick rum nr 12 en trappa upp. Där såg det ut så
här. Spegeln på väggen hade lossnat och någon hade hängt upp den på en spik. Ja
la tandborsten på hyllan och då halkade spegeln på sniskan, så jag fick snabbt
beslutade att lägga tandkrämstuben som motvikt på hyllans motsatta sida. Men
det gick inte för hyllglaset var av på mitten”, skrev Gits.

”Möblemanget består av två sängar och ett skrivbord
i blankpolerat lövträd, som var så populära i början av 40-talet. På skrivbordsunderlägget
ligger en solkig lapp som meddelar att restaurangen är öppen från kl 12.00 till
23.00, medan grillen stängs redan kl 19.00. Där kakelugnen har stått finns det
en skrubb att hänga kläderna i. Den är utrustad med galgar. Tre och halv. På en
av galgarna står Kemisk Tvättindustri Askersund.”

”På väggen hänger en pastell visande en närkingsk
ladugård i snösmältning. Signaturen I E målade 1922. Det finns ingen anteckning
om när han blev skjuten. Fönstret går inte att stänga, så tofsen i den nötta rullgardinen
pendlar muntert i draget. Nöjeslivet i Askersund
synes trots allt vara koncentrerat till detta Stadshotell. Den trevliga
matsalen med spontade trätak och sin pittoreskt svarvade pelare befolkades av
gäster som inte var så ansträngt eleganta.”

” Vi föredrog att äta vår måltid i matsalen tillsammans med societeten. Men trots att det var onsdag svek
societeten. En grinig handelsresande som körde glasögonen upp i pannan, räckte
ut armen och höll matsedeln mellan knäna och frågade om den lilla sillbrickan
för 5:75 var bra. Det sa servitrisen att
den var. Då sa handelsresanden att det trodde han vad han ville om, och tog tre
sandvikare. ”

”På morgonen försökte vi få frukost på rummet, men
dels var det ingen som svarade nere i telefonväxeln, dels är servering på
rummet inte brukligt på Askersund stadshotell. Man fick gå ner i PUBEN för där
hade man ställt fram smör och bröd, kokta ägg, en kaffepanna och lite koppar på
ett bord så att gästerna får ta för sej om de får lust. För att komma åt
morgonkaffet fick vi göra en kringgående rörelse kring en gumma som dammsög
under bordet. Sedan vi blåst av det värsta dammet smakade osten riktigt bra”,
slutade Gits sin krönika.

En del blev mycket upprörda över Gits krönika, medan
andra tog det hela med humor. För den som önskar läsa mer av Gits finns ett Gits Olssons sällskap som går att hitta på nätet.