Oves Blogg

Fritjof Anderssons tre barnbarn, Inga-Britt,
Marianne och Gunilla, var trogna sommargäster som barn hos morfar i Askersunds
Hamnkontor på 40-och 50-talen. Flickornas mamma Göta hade först tagit plats i en
läkarfamilj i Askersund. Sedan fick hon jobb hos en friherrinna i Askersund och
flyttade med henne till Stockholm. Göta bildade familj och blev bofast i
Stockholm. Men sommarbesöken i Askersund var ett givet inslag i familjens liv. Fritjof
var en känd i Askersund, liksom sonen Birger. Av någon anledning kallades sonen
i folkmun för ”Tjommen”. Fritjof hade också två döttrar, nämnda Göta och så
Gerda.

Fritjof var gift med Karolina Andersdotter från
värmländska Långserud. Hon dog många år före sin man. Då jobbade Fritjof vid Gryts bruk. Efter ha jobbat i Göteborg en period kom han till Askersund 1926. Han bodde
själv i en lägenhet på övervåningen i Hamnkontoret (nuvarande Kinaresturangen).
Fritjof avled 1951.

Fritjof på hamnplanen .En 40-talsbild

Fritjof i hamnen vid Öhrmans lager

Barnbarnen Marianne och Gunilla, sysslar med
släktforskning. Inga-Britt finns inte i
livet längre. De vill träffa och ta reda på vad släkten i Askersund finns i
dag. Och vännerna i Askersund som de lekte med som barn vid sina
sommarvistelser. För en tid sedan
träffade jag systrarna med deras män, Björn och Björn på hotellet i Askersund.
Ett mycket trevligt möte. De hade tagit sig en sväng till Askersund för att
forska vidare och besöka några gravar. Bland annat morfar Fritjofs grav där också
morbror Birger är placerad.
Fritjofs barnbarn Marianne och Gunilla med sina män Björn och Björn
Norströmsgatan. I huset till höger bodde Fritjof fram till sin död 1951. I dag finns det en Kinarestaurang i huset.

Fritjofs hustru ligger begravd vid Gryts bruk, där
hon avled redan 1913. Döttrarna fick växa upp hos farfar och farmor, strax
utanför Askersund. Systrarna hade tagit med sig många gamla fina kort. Bland annat på Birger när han var
snobbig i sin glans dagar. Men mer om det senare.

-Vi hade
mycket roligt i Askersund. Bland annat tog jag simmärken i gamla
Kallbadhuset där Svante Eriksson var simlärare, berättar Marianne.

Gunilla minns danskvällarna på gamla IP i Askersund
med glädje. Och leken i hamnen vid Öhrmans järnhandels lager. Där fanns massor
av spännande föremål som passade för lekar, däribland stora cementrör.

-Vi hälsade också på familjer i Askersund som morfar kände. En familj bodde i ett litet rött hus inte
långt från Pingstkyrkan inne på en gård vid Storgatan. Huset finns kvar. Vi har
varit där och tittat. Mannen kallades
för ”Hotell-Gustav”. Vi var med honom ofta ute och fiskade.

-En annan familj som vi hälsade på bodde ute i Haga
och hade stor trädgård. Där fanns gula hallon som vi aldrig sett tidigare. Tror
att mannen i huset hette Bertrand, berättar systrarna

Morbrodern Birger är värt ett eget kapitel eftersom
nästa alla äldre askersundare minns honom. Han tillhörde stadsbilden under en
lång period. Hur Birger fick sitt smeknamn ”Tjommen” vet jag inte. Men alla som levde som han var ”tjommar” på
den tiden. Har också skrivit en blogg om honom med bilder. Finns också på
Wordpress :ovedanielsson.se och på na.se.

Birger var snobbig en gång i tiden. Sedan hände något.
Birger Andersson i lite olika upplagor. Understa bilden har Kjell Johansson tagit.

Gå gärna in och läs den. Träffade
honom så gott som dagligen under en mängd år i det huset vid torget där Birger
skötte eldningen. Han valde att leva utanför samhället utan att störa någon.
Birger var en bildad och vänlig människa. Frågade honom ibland varför han hade
valt det liv han gjorde och om det hänt något som bidrog till det. Det gick
rykten om olycklig kärlek. Birger svarade aldrig. Han tyckte väl att ingen hade
med det att göra. Birger hade valt att leva på det sätt han gjorde och tänkte
inte ändra på sig. Han ställde aldrig heller några krav på samhället.

Ibland köpte han några flaskor öl och ibland gick
han till kommunala ölcaféet för att ta sig en ”dricka” och spela lite schack.
Han levde på ströjobb av olika slag. Det fanns folk som tyckte synd om honom
för det sätt han levde på. Men det var något som som han inte brydde sig om.
Birger verkade trivas med sitt ovanliga liv. Han var nästan alltid förnöjd.

-Jag hälsade
på Birger innan han dog på USÖ i Örebro. Sedan fick vi åka ner till
Askersund ta reda på några prylar efter honom i huset på Norra Bergen där han bodde
de senaste åren. Måste erkänna att jag inte
kände min morbror så väl att jag hann och fråga honom om olika saker. Morfar talade
sällan om honom fast de båda bodde i Askersund. Tror inte Birger var särskilt
ofta och hälsade på honom i Hamnkontoret, säger Gunilla.

Birger och pappa Fritjofs grav finns vid norra
kyrkogården. Kyrkoförvaltningen vill nu
att deras gravsten ska förvandlas till en kultursten. Det betyder att man
kommer att sköta och vårda Birger och Fritjofs sten i all framtid. Det är mera
vanligt att präster och män av staten får sina stenar kulturförklarade. Men det
finns möjlighet att begära kulturskydd av stenar där det finns speciella
personer i gravarna. Den chansen har förvaltningen nu tagit. Birger var
speciell. Ännu har inte de beslutande organen inom den kyrkliga verksamheten
sagt ja, men det finns stora förhoppningar om att det blir så. Själv undrar jag
hur vännen Birger i sin himmel tar en sådan upphöjning? Han skrattar nog bort
det hela med sitt speciella skratt som han hämtade långt nerifrån bröstet. Om det
nu finns någon himmel att komma till på andra sidan? Är det så finns säkert
Birger där även om han tog sig en ”dricka” på ölcaféet ibland.

Marianne och Gunilla hade tagit med sig en del gamla
Askersundsbilder som finns med i bloggen. Är det någon som kan tillföra något
mera till systrarnas släktforskning så hör av er till mej ska jag lämna det
vidare.

Fritjof med dotter och barnbarn vid Hagavägen. De skulle hälsa på bekanta. Bryggan vid Marieborg och en bild in mot stan. Så såg det ut på den tiden. Till vänster Fritjofs dotter Göta Borgmästareholmen Lilla Bergsgatan . Fritjof längst till vänster Hopspitalsgatan Bilder från KallbadhusetGunilla på spåret vid Askersunds järnvägsstation

OBS! Finns också på WordPress:ovedanielsson.se

Nya skol-och kulturbygget i kanten av Strandparken i
Askersund är ett stort samtalsämne i stan.
”Blev det så stort” , är en kommentar från många. Bygget fotograferas nu
ur alla vinklar kan man se på sociala medier. Själv bidrar jag med två bilder i
veckan från samma lägen till kommunens hemsida. Än så länge händer det saker på
utsidan av bygget. När det är klart får jag krypa in i byggnaden och hitta nya
plaster. Har fått löfte om det. Brukar nu ta bostadsbolagets stege en gång i
veckan för att komma upp på taket till stationshuset för en bild.

Jag har fått massor av frågor varför jag går med en
stege på stan så ofta. Folk har olika teorier. Allt från sotning till fönsterputs.
Själv brukar jag säga att en del går med stavar, men jag har valt en stege. För en tid sedan blev jag visat runt i bygget
och visst är det imponerande. Skulle aldrig hittat runt utan trevlige guiden
Appelgren. Det hade behövts en snitslad bana för mej för att hitta ut igen. Det
är rum överallt och på olika våningar. Alla väntar nu med spänning på hur det
ska bli när allt är färdigt.

Den dåliga skolmiljön i Sjöängsskolan har
diskuterats länge, precis som placeringen av den nya byggnaden. Och varför man
inte använde en del av pengarna till en ny idrottshall. Frågor som politikerna
får slita med framöver och svara på. Nästa höst är det i alla fall dags för
elever och lärare att ta plats i nya Sjöängen som många har väntat på. Skolan
och nedläggningar av skolor har annars varit en het potatis under många år. Förr
var det mycket lättare att vara politiker. Hörde aldrig att någon protesterade
mot nedläggningsbeslut. Eller mot några andra beslut heller. Själv skulle jag
börja i Läggesta skola i slutet av 40-talet, men där tog man bara in elever
jämna årtal. Och det var inget jämnt årtal när jag skulle börja, så det blev
Kyrkskolan i Askersund. Några år senare stängdes Läggesta skola. Mina föräldrar
var enkla människor som inte hade några starka röster i samhället, så protester
var otänkbart. Ingen skulle brytt sig i alla fall.

Tänker tillbaka
lite hur det var när jag började i skolan. Inte för att jag kommer ihåg så
mycket, men det kanske berodde på att det inte var så roligt. Det verkar mycket
roligare i dagens skola, även om det kan vara tufft. Det som slår mej är att
det nästa alltid har fattas skollokaler i centralorten. Själv gick jag både i
Kyrkskolan, Elimkapellet och i Connings hus vid torget. I brist på skollokaler.

Adde Borg gjorde IFK:s båda mål mot Laxå.

Laxå IF tog ett jättekliv mot att säkra en ny säsong
i division fyra i lördagens kvalmatch på Solberga i Askersund. Det blev vinst i
första kvalmatchen till fyran mot IFK Askersund med 3-2, sedan IFK haft
ledningen i pausen med 2-1. Spelmässigt var det en jämn match, med ett litet
plus för IFK stundtals. Skillnaden var att Laxå gjorde mål på sina chanser. Det
ska nu mycket till om IFK ska kunna vända på den steken i avslutningsmatchen på
Ramundevallen nästa lördag.

IFK tog ledningen med 1-0 sedan Adde Borg, lämnat
Laxåförsvaret bakom sig i en typisk Borg-löpning. Övriga mål var bjudningar som
Laxå var bästa att utnyttja. Benjamin Widmark kvitterade, innan Adde Borg gav
IFK ledningen strax före pausvilan. Det var ett skott från Johan Hailee, som
tog på Borg och ställe duktige Laxå målvakten Alex Berger helt. Laxå övriga mål
gjordes av Jose Maria. Han dök upp som gubben i lådan lite överallt, så det var
ganska logiskt att han blev tvåmålskytt också.

Bäst i Laxå var målvakten Alex Berg, som dominerade
hela straffområdet. Alex räddade några frilägen när det bäst behövdes. Han fick också priset som bäste spelare i
sitt lag. IFK har ett farligt anfallspar i Adde Borg och Johan Hailee. På
mitten slet som vanligt Philip Larsson hårt. Adde Borg fick priset som bäste
IFK-spelare. IFK:s hopp får nog nu stå till Latorp. Vinner Latorp sin kvalgrupp
till trean, återfinns både IFK och Laxå i fyran nästa år.

Runt 200 personer såg matchen. En mycket bra
publiksiffra i Askersund.

Ove Danielsson

Finns också på WordPress: ovedanielsson.se

Brev till Askersunds kommuns kansli:
Går att få större på WordPress:ovedanielsson.se

Gösta Thorèn var en flitig och duktig amatörfotograf
i Askersund. Ett annat stort intresse var musiken. Sitt dagliga arbete hade han
på kontoret vid Skyllbergs bruk. Gösta finns inte i livet längre, men hustru
Elvy har tagit hand om makens bilder väl. Och det var ganska lätt. Gösta var en
ordningsman som märkt sina bildsamlingar på ett utmärkt sätt. Något som alla
borde göra. Hustru Elvy har vänligt nog lämnat över en del stadsbilder till mej
som jag kan visa på bloggen. Håll till godo!

Bilderna finns också på WordPress:ovedanielsson.se. Där går det att få större bilder om det skulle vara så.

Långholmen vid Storgatan

LångholmenLångholmen från gården
Före Torghallen
Storgatan

Sundsbrogatan
Sundsbrogatan
Borgmästarhuset Stöökagatan
Sundsbrogatan
Gustav Fors vid Rådhuset-Taxistationen
Bokhandlare Josua Larsson
Didrikssons specerier-Sundsbrogatan
Axel Orsèn Väderkvarnsgatan

Johannes Kjerrström Bertil Bubban Johansson