Oves Blogg

Bloggen har fanns som en krönika i NA:as papperstidning i söndags 29 mars. Men alla har ju inte tidningen så det får också bli en blogg.
————————————-

Under mina drygt 30 år som journalist hann jag med
att sitta av en mängd presskonferenser, samrådsmöten, politiska möten och
informationer. Så här på distans har jag
funderat på hur många sådana tillställningar som gav allmänheten, tidningen och
mej, något tillbaka…

När jag började bevaka politik i Askersund var det
bara kommunstyrelsen och fullmäktige som gällde. Borgmästare Bernhagen gick igenom
ks-handlingarna på sitt rum utan att nästan titta upp. Information till
journalister var ett nödvändigt ont. En del papper lade han direkt åt sidan med
förklaringen att det inte var något att skriva om. Men vi hade alla handlingar och det var just
handlingarna som borgmästaren lade undan som var intressanta. Vid nästa information
undrade han om vi hörde dåligt.
Borgmästaren hade nämligen förklarat vilket som var ointressant.

Efter några år började de flesta politiska nämnder
hålla presskonferenser. I början gick
jag på alla. Det skulle vara så. Efter några år insåg jag att min tid inte
räckte till för alla möten. Det var viktigare att komma ut och intervjua folk
om hur besluten drabbade i vardagen. Negativt eller positivt. Kommunstyrelsen
och fullmäktige fick räcka för mej. Tror inte att jag missade så mycket.

Borgmästare Bernhagen

Vid några politiska informationer hände ofta att publiken
fick ställa frågor. Inte lätt för blyga personer i så stora sammanhang. Hörde talas
om ett möte där det tog lång tid innan den första frågan kom. Och när den
äntligen kom den var lite udda.

-Hade inte du en kusin i Vingåker?

Mitt vardagsupplägg var att besöka rådhuset varje
dag och den ansvarige för koll av handlingar. Gjorde det samtidigt när jag
köpte frukostbröd till oss på redaktionen. Tala om vardagsrutiner. Där kunde
jag sortera det viktigaste direkt. Det fina med de dagliga besöken var att jag
träffade olika personer som visste något. Klart det fanns undantag när det
gällde större ärenden, som krävde mera omfattande information.

I dag kommer allt digital. Och det sköter ansvariga
nämndsekreterare utmärkt. Men visst var det trevligt att också träffa ansvariga
politiker i korridorerna.

Brukar fortfarande gå och lyssna vid fullmäktige.
Och ibland vid något frukostmöte på hotellet. Problemet för mej där är
presentation. De flesta har någon titel att komma med, men det har inte jag.
Lite förargligt. Ibland hålls också så kallade Workshop (grupparbeten) och då
försöker jag hålla mej borta. Så var det på jobbet också. Modernt och fint men
inget för mej.

Gruvdirektören Torells dröm om en ”småkyrka” i
Åmmeberg uppfylldes aldrig. Men planerna var långt framskridna i början av
60-talet. Åmmebergarna fick nöja sig med de kapell som fanns. Och Hammars
kyrka.

Sven Torell

Gamle direktören ville rädda Lokstallet och Vattentornet
i Åmmeberg genom att föra överföra byggnaderna från det materiella till det
andliga. Direktören vill skapa en småkyrka av Lokstallet och förvandla
Vattentornet mitt ån till en klockstapel.

Torell menade att en mindre ombyggnad av Lokstallet
mitt i samhället skulle få de mest kräsna kulturpersonligheter att vekna.
Enligt Torell skulle byggnaden passa utmärkt till en ”småkyrka”. Det skulle
inte behövas några större ombyggnader. De igenmurade fönstren på långsidan
skulle tas upp och förses med fönsterbågar som det hade varit tidigare. En
förlängning av byggnaden med ett kor vid de stora lokdörrarna skulle vara
ganska enkelt enligt Torell. I övrigt vill han att en arkitekt skulle ta hand
om det hela.

Småkyrkosystemet var på modet vid den här tiden. Det
behövdes ett Guds hus i varje by. Visserligen hade frikyrkorna upptäckt det långt
tidigare, men nu hade också stadskyrkan vaknat till. Människorna ville–i varje
fall till vardags-överge katedralsamlingarna.

Anledningen till att ”småkyrksfrågan” i Åmmeberg blev
aktuell i början på 60-talet var att gamla byggnader i anslutning till
anrikningsverket i Åmmeberg skulle bort och omdisponering av järnvägen var
aktuell. Mitt i den mindre attraktiva bebyggelsen fanns Lokstallet och
Vattentornet.

En insamling till en ”småkyrka” i Åmmeberg hade pågått
i många år bland annat genom en stiftelse där direktör Torell var ordförande.
Stiftelsen hade bildats redan 1955. Åmmbergs kyrkliga syförening lämnade ett
ekonomiskt bidrag varje år för att få till stånd en kyrkosatsning på orten.
Gruvbolaget var i högsta grad inblandade genom den planerade förändringen i
anslutning till anrikningsverket.

En annan stor anledning till att Torell presenterade
sitt förslag när det gällde Lokstallet just vid det här tiden var också en biskopsvisitation
i Sydnärke av biskop Gösta Lundström. Det gällde att passa på. Biskopen blev
mycket nöjd över vad han fick höra. En ”småkyrka” i Åmmeberg skulle vara
riktigt bra enligt biskopen. Biskopsvisitationen avslutades med en andaktsstund
i Folkets hus och en träff med Stiftelsen Åmmbergs Kyrkans vän. Men trots det
blev aldrig någon ”småkyrka” i Lokstallet.

I dag användes Lokstallet i Åmmeberg som det var
tänkt från början. I byggnaden finns ett gruvlok från järnvägsepoken som
allmänheten har möjlighet att beskåda. Och Vattentornet står kvar i ån. Båda
byggnaderna är fina sevärdheter i Åmmeberg, även om det inte blev som direktör
Torell önskade. Tror ändå att han blivit ganska nöjd ändå med hur åmmebergarna
tagit hand om det hela.

Norra Vättersbygdens Hembygdsförening har i dagarna
kommit ut med en intressant 90-årsskrift. Alla medlemmar får skriften i sina
brevlådor gratis. AD-tryck i Askersund har stått för trycket.

En grupp medlemmar har sammanställt skriften. Äldre
bilder kommer från Leif Linus bildarkiv. Omslagsbilden är från en målning av
Agneta Swidèn som just är från hembygdsgården. Agneta var också aktiv i
föreningen.

Skriften inleds med en dikt av ”Den blyge” Levi
Karlsson som handlar om hembygdsgården.

Norra Vättersbygdens Hembygdsförening bildades 1925.
Föregångare var Stadsparksföreningen som bildades 1912. Under en period i
början existerade båda föreningarna sida
vid sida. Det dröjde dock till första hälften av 1930-talet innan man började
flytta stugor och andra byggnader upp till hembygdsgården. Vid hembygdsfesten
1933 invigdes hembygdsgården, med bland annat tal av landshövding Hasselroth.
Föreningens förste ordförande var kyrkoherde Karl Bäckgren.

Det är något om vad som finns att läsa i 90-årsskriften. Ett bra sätt för den som vill
fördjupa sig i föreningens historia och ta del av skriften är att bli medlem.
Framställningen av skriften har skett genom ett EU-bidrag.

För drygt 20 år sedan fick jag en uppgift att lösa och
fundera över av professorn och konstnären Oscar Reutersvärd. Det handlade ”om
analytisk förmåga”. Ännu har jag inte kommit någon vart med uppgiften. Och ändå
fick jag en av hans märkliga teckningar med hem för att studera närmare.

Reutersvärd var den förste att skapa ”omöjliga
figurer”. Teckningar som ser normala ut vid första anblicken, men som inte går
att återskapa tredimensionellt. Figurerna strider mot trigonometrins grundlagar.

Träffade professorn då han åkte land och rike runt
för att träffa femåringar och samtidigt visa upp sina ”omöjliga figurer”. Han
menade att det var något som femåringarna sysslar med för jämnan, men sedan
blir det bara sämre med åren. Med sin turné bland landets femåringar ville han
testa sin teori. I Askersund visade han också barnen hur det gick till att
klippa omöjliga pappersfigurer.

Reutersvärd hävdar att barn tittar på bilderna
snabbt och kan komma ihåg detaljer, medan vuxna bara ser helhetsbilden.

”Barnen har heller inga problem med personer som
pratar fort, till skillnad från äldre personer. Det finns undersökningar på
det. I utbildningen får personer som arbetar med barn och gamla lära sig att
prata sakta. När det gäller barn skulle det inte behövas”, menade Reutersvärd.

”Barn får ofta bannor av sina föräldrar för att de
luktar på maten innan de ska äta. Det är ”analytisk observation” om något .
Föräldrarna har fel. Låt barnen lukta”, var professorns uppmaning.

På biblioteket i Askersund

Redan 1934 lyckades professorn konstruera den
berömda så kallade ”Reutersvärds –triangeln”. Därmed öppnades ett nytt fält
inom konsten. Och det skedde av en ren tillfällighet. En del kluddar när de
sitter och pratar i telefonen. Från början skulle Reutersvärd rita några
stjärnor. Sedan fyllde han i med andra former.

”Efter några år kom en professor och förklarade att
det var helt omöjliga bilder som jag ritade. Jag ritar nya figurer hela tiden.
Min fru undrar hur det står till”, upplyste han roat.

Hans första omöjliga figurer var en serie kuber som
låg omlott i form av en triangel.

Min fråga till professorn var om det går att träna upp
den ”analytiska förmågan” så att den räcker mer än fem år? Något som är till
stor fördel när det gäller minnet. Han var dock tveksam.

”Möjligen skulle det bli bättre om föräldrarna bytte
ut godnattsagan mot ett stycke ur ett uppslagsverk varje kväll. Men det kanske
inte är så roligt”, funderade han.

Oscar Reutersvärd avled 2002 i Lund, 87 år gammal.
Då hade han gjort mer än 2 500 teckningar. Hans verk har publicerats i ett
antal länder.

IFK Askersund har fått en ny ordförande. Christer
Westberg tar över efter Petra Gustavsson. Christer har ett förflutet inom
ungdomsfotbollen och har nu barn som spelar i IFK:s ungdomslag.

Christer Westberg är ny ordförande för IFK. Bilden kommer från Facebook.

Petra satsade hårt i två år, men har nu ett civilt
kommunalt arbete som inte riktigt passar ihop med ett ordförandeskap i en
förening. Men hon kommer säkert att finnas med i bakgrunden på ett och annat
sätt även i fortsättningen.

Övriga i styrelsen är: Anders Högqvist, Daniel
Appelgren, Per Andersson, Johan Sjöberg, Henrik Persson, Tobias Hindorff, Jonas
Andersson och Pär Johansson.

IFK var nära att ta sig upp i fyran men förlorade i
kvalet. Laget bestod nästan bara av egna produkter. Ny tränare den här säsongen
är rutinerade Conny Eriksson, tidigare i Vretstorp.

IFK:s ungdomsverksamhet är mycket stort. Säsongen
som gick hade föreningen sju pojklag och fyra flicklag i seriespel med mycket
bra resultat. Fotbollsskolan lockade drygt hundra deltagare i åldrarna 03-09.
Samma helg höll man ett träningsläger med ett något annorlunda upplägg.
Anledningen till det var att IFK märkt att äldre ungdomar inte lockades av
fotbollsskolan. Det var ett lyckat drag. Träningslägret lockade runt 60 spelare
i åldrarna 02-99. Sammanlagt aktiverar föreningen drygt 250 ungdomar.

För att förbättra ekonomin har IFK städat vägrenen,
delat ut tidningar och skött parkeringen vid marknaderna. Till hösten har en
förening med namnet ”Framtidslaget” planer på att organisera en satsning i Askersund
till förmån för IFK. Det med anledning av den stora ungdomsverksamheten. Bland
annat handlar det om en golftävling och avslutning på hotellet med artisten
Nick Borgen. Ännu är dock inte något klart.

Vid årsmötet förklarade styrelsen att IFK kommer att
arbeta för att få igång stormöte tillsammans med andra idrottsklubbar i
kommunen och få till stånd en träff med politikerna. En allmän diskussion om
hur kommunen tänkt sig framtiden för idrottsföreningarna. Ett stort problem i
dag är bristen på tider i de två idrottshallar som finns, särskilt som det nu
byggs en ny skola utan gymnastiksal.

Ett stort önskemål från kommunens fotbollsspelare är
en konstgräsplan. Och det finns också förslag på hur det ska gå till från
idrottsrörelsen. Det skulle lätta trycket i idrottshallarna och föreningar
skulle slippa åka till Hallsberg och andra kommuner för att träna fotboll. Och
betala hyror. Det finns också partier som hade med en konstgräsplan i sina
partiprogram vid årets val. Andra partier menar att det inte finns pengar till
sådant.

Idrottsfolket följer med intresse hur det hela ska
sluta. Det framgick klart vid IFK:s årsmöte.

Det blev
förlust för Askersund mot Hammar i bowling med 13-7. Vid förra mötet vann
Askersund.
I Askersund spelade Roger Adolfsson, Kerstin Asker, Tore Andersson och
Lars-Åke Strömberg.
I Hammar Stig Edqvist, Nils-Erik Ström, Esse Schölin och Sune Larsson.
Bästa slagning i Askersund gjorde Roger med 183 och i Hammar Sune med 214.

Roger Adolfsson var bäst i Askersundslaget. En gång i tiden var han länets bäste långdistansare i löpning och en bra skidåkare. Nu är det bowling och golf som gäller.

Bilden på Mikael Mogren är från en föreläsning hos Föreningen gamla Askersund. En förening som han var med och bildade som mycket ung.

I september nästa år går biskop
Thomas Söderberg i pension. Det betyder att det ska väljas en ny biskop för
Västerås stift under våren 2015. En toppkandit till jobbet är åmmebergaren Mikael
Mogren. Nomineringsvalet äger rum i Galaxen Borlänge i dag torsdag (19).

Resultatet från nomineringsvalet i
Borlänge blev:

Mikael Mogren 42,7%
(210)
Gunilla Hallonsten 19,3% (95)
Jerker Alsterlund 12,2% (60)
Sven Hillert 8,3% (41)
Karin Johannesson 4,7% (23)

————————-

Helle Klein 4,5% (22)

Det var ungefär 600
röstberättigade som samlades i Galaxens konferenslokaler i Borlänge för att
nominera, plädera och rösta. De ovanför strecket är de som
preliminärt kommer till den öppna Hearingen den 16 april på Aros Congress
Center i Västerås.

Torsdagen den
16 april
anordnas en offentlig hearing på Aros Congress
Center i Västerås. Hearingen börjar kl. 13.00 och pågår till senast kl. 17.00.

Tisdagen den
28 april
hålls ett första biskopsval och det
sker kontraktsvis. Om någon av kandidaterna då får över hälften av rösterna är
valet klart.

Tisdagen den
19 maj
sker en eventuell andra valomgång
mellan de två kandidater som fick högst röstetal vid den första valomgången.

Lördagen den 5
september
lägger Thomas Söderberg ned
biskopsstaven i Västerås domkyrka.

Söndagen den 6
september
vigs en ny biskop för Västerås stift
i Uppsala domkyrka.

Lördagen den
12 september
tas biskopen emot i Västerås
domkyrka.

Röstberättigade är ledamöterna i
Stiftstyrelsen och Domkapitlet, präster och diakoner som är fast anställda
eller har en tjänst på minst 6 månader i stift/församling/pastorat samt
särskilt utsedda elektorer.