Oves Blogg

Klubb Krokodilen bjuder på artist och hantverksmässa på lördag. Direkt från Frankrike kommer The Kinoscope. Klubben upplåter lokalen gratis för alla intresserade och erbjuder också ett försäljningsbord. Generöst värre.

Bland annat kommer keramiker Karlherbert Danielsson att finnas på plats med sin gamla handtrampade drejskiva. Publiken får möjlighet att prova.

Läderartisten Benny Öhrman demonstrerar sitt läderhantverk. Det kommer att finnas livemusik på scenen. En psykedelisk overhead projektor kommer att användas. En ny upplevelse som en kille från Frankrike sköter, där det bjuds på komedi show, överraskningsfilm och lite teater med internationella med artister bland annat från Belgien, England Frankrike Nya Zeeland Danmark, Ohio USA.

Klockan 16 öppnar klubben.

Många kommuner satsar på höghus som ett mäktigt
blickfång. Något att se upp till för alla. Malmö har Turning Torso för att
nämna något imponerande bygge. I Örebro har det också diskuterats höghus, men
det verkar inte ha kommit längre än till prat. Faktum är att det fanns förslag
på ett unikt höghus i Askersund i för drygt 25 år sedan.

Huset skulle
bli ett kommunalt ”utropstecken” och skulle inrymma hela den kommunala
förvaltningen. Och på toppen skulle finnas en servering. Men det stannade med
ett förslag. Politikerna i Askersund var inte mogna för ett sådant hus vid det
tillfället. Eller också tyckte man att det var ett dåligt förslag.

Förslaget kom från moderaterna och drivande var
dåvarande oppositionsrådet Hans Hjelte. Han hans partikamrater hade tänkt sig
ett höghus blandat med förvaltningar, hyresbostäder och en restaurang på
toppen. Byggnaden skulle ligga utanför den gamla stadskärnan och placeras så
att den syntes vida omkring. Kommunen skulle inte själva stå för bygget, utan
det skulle en samarbetspart från näringslivet klara av. Blev dock aldrig klar
över vad det gamla rådhuset skulle användas till om verksamheterna flyttade
ut….

Hjelte vill flera butiker runt torget. Jag skrev och lämnade namnförslag.

Det fanns en ledigt tomt vid Bergslagsvägen där i
dag Askersundsbostäder har sin verksamhet. Då fanns länsbussarna där och tidigare Muntzings bussgarage. Hjelte sa till mej många gånger
vid intervjuer att stadskärnan borde avkontoriseras och ge plats för
ytterligare handel. Och attraktiva bostäder. Hjeltes önskemål har till en del
gått i uppfyllelse. Delar av den kommunala
verksamheten har flyttat ut ur rådhuslängan och gett plats för lägenheter.

Under ett antal år jobbade ansvariga på kommunen med
att alla förvaltningar skulle vara samlade på ett ställe och så blev det också.
Men det är något som inte gäller i dag. Förvaltningarna finns på olika ställen
i stan. Bra eller dåligt? Det är något som invånarna får avgöra. Ett av skälen
till återgången är förmodligen att kommunen vill utnyttja egna lokaler till
max, istället för att hyra.

Vid samma tillfälle förklarade oppositionsrådet
Hjelte att en satsning på citycamping nedanför Landskyrkan i Askersund var helt
olämplig. Inte av ekonomiska skäl utan närheten till kyrkan. Tänk vad fel
Hjelte hade där. Men det är lätt att konstatera med facit i hand. Det har skett
en kommunal satsning på citycampingen och den har blivit mycket populär.

Gamla Knappfabriken

Under en period fanns Rejmes i Knappfabriken.

När jag är ändå är inne på tillbakablickar kan
nämnas att Stiftelsen Askersunds-Bostäder (så var namnet på den tiden) hade
stort tryck på sig i början av 90-talet att bygga bort bostadskön. Läget är väl
samma i dag. Bland annat vill Stiftelsen bygga på tomten där gamla
Knappfabriken fanns vid Storgatans slut norr ut. Rejmes hade sin verksamhet i
byggnaden vid det här tillfället, men planerade att flytta ut till Askersunds
by. Knappfabriken var stadens äldsta industribyggnad innan den revs. Stiftelsen
hade planer på att spara vissa delar av den gamla industribyggnad. Nu blev det
inte så. Området såldes för att ge plats för det gruppboende som finns i dag på
tomten.

Tycker det är intressant att gå tillbaka till äldre
på politiska diskussioner och se vad det blev av det hela. Stannade det hela
bara med prat? Det ekonomiska läget och den politiska majoriteten kan förändra
allt. Inget är givet, men jag är naiv att tro på att beslutsfattarna vill alla
väl. Men på olika vis.

I snöbristtider som dessa
tänker jag därför påminna år då det fanns snö och det arrangerades skidlopp, som
Tivedsloppet i Askersunds omgivningar. IFK Askersund arrangerade under många
Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade
då namnet Askersundsloppet. Det ändrades sedan året efter till Tivedsloppet,
med start i Ljungås och målgång vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan). Senare blev det start och mål vid gamla IP.
Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan göra en krok in mot staden
via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken.
Vid den gamla sträckningen av Tivedsloppet var starten vid Ljungås skola. På trappan reporter Johannes Kjerrström.

Arthur Östring, Zinkgruvan, en gång i tiden skidkung i Sydnärke.

Som grabb följde jag många Tivedslopp från
toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken. Det var många blåbär som
trattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande målet på IP. Bara det
drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken, som numera mest används som
pulkabacke. En del hade börjat med pulkaåkning redan under Tivedsloppet.
Längden på loppet var runt 3 mil, men flera vätskekontroller. En del stannade länge
vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.

Sydnärkes skidkung i slutet
på 30-talet och början på 40-talet var Arthur Östring från Zinkgruvan. Han
dominerade stort. Han vann fem-sex Tivedslopp. Det kan väl nämnas att loppet
ställdes in 1938-39, på grund av snöbrist.

På 50-talet dominerade IFK-arna Per-Olof
Lundin och Bengt Rehnvall. De kanske inte vann alla gånger, men de var ständigt
med i toppen. En trogen Tivedsloppsåkare var Kalle ”Bock” Pettersson. Enligt
vad jag hört senare var inte hans efternamn Pettersson, utan Gustavsson, men
han protesterade aldrig mot sitt felaktiga namn varken i startlistor eller i
tidningsreferat. Han gillade namnet Pettersson. Kalles problem var
Väderkvarnsbacken och utförsåkningen. Han bromsade utför och det fick ledarna
att nästa bryta ihop. Kalle brydde sig inte så mycket om det. I sin
hemvärnsdräkt stakade han lugnt vidare in mot målet på gamla IP i Askersund.
Hemvärnsdräkten använde han alltid vid skidloppen. Normalt hade annars IFK blått
och vitt. Kalle hade inpräntat den olympiska tanken i huvudet. Det viktigaste
är inte att vinna, det viktigaste är att deltaga.

Per-Olof Lundin, IFK Askersund, under ett segerlopp på 50-talet.

Bengt Rehnvall, IFK Askersund-Mariedamm, var inte bara en duktig löpare. han var också en bra skidåkare.

Kalle Pettersson , IFK, hade ingen brådska i Tivedsloppet. Kalles rätta namn var Gustavsson, men han föredrog Pettersson.

Från det första loppet 1936
kan berättas att åkarna startade två och två från Ljungås skola. Matkontrollen
fanns vid Uvaberget mellan Askersund och Olshammar. Det var 14 kilometer dit. I
täten låg Gustav Nyberg , Skyllberg och Arthur Östring, Zinkgruvan. De slängde
i sig lite varmt sockervatten för att sedan fortsätta ett stycke på
Olshammarsvägen och in mot Boda. Mellan Uvaberget och Nordhammar hände inte något mellan de
båda tätmännen. Östring hade startat en minut efter Nyberg , så hans slutseger
var i det närmaste klar vid Nordhammar.
De två sista kilometerna över Alsen in mot gamla Folkskolan blev en ren
spurtsträcka. Nyberg ledde med fem meter fram till järnvägsstationen, innan
Östring satte in slutspurten. Med den segern blev Arthur Östring skidhistoriens förste Sydnärkesmästare. I
segerintervjun förklarade Östring att banan var alldeles för lätt. Han tyckte
det bara var gärden och sjöar att åka över. Inget vidare kraftprov. Segraren
uppmanade också intervjuaren att komma upp till Zinkgruvan, där det verkligen
fanns lite backar att kämpa i. Men Östring var
inte ensam om att klaga på den lätta banan. Även tvåan skogsarbetare
Nyberg, var missnöjd med den lätta banan.
På den tiden skulle alla skidåkare vara skogsarbetare för att nå
framgång. Yrket gav styrka och hårdhet. Men det var då det…

Själv har jag alltid varit en
urusel skidåkare. Det var andra vintersporter som gällde när jag var aktiv. Men
jag gjorde faktiskt ett tappert försök i en korpstafett tillsammans med mina
bröder en gång för länge sedan. Brorsan Karlherbert och jag var aktiva inom
idrotten på den tiden och hade skaplig kondition. Men vi hade ingen skidteknik.
Det går inte att halvspringa sig igenom ett skidlopp, även om det bara råkar
vara en korptävling. Min skidkarriär fick ett snabbt slut när PRO lag 2
passerade ute i spåret. En gammal man med en härlig skidteknik susade förbi.
Och han hade också vallat sina skidor fick jag höra efter målgången.

Under en tid fanns det en lift vid Vädernkvarnsbacken. En del skidåkare borde haft hjälp av en lift även under Tivedsloppet.

I dag är det Zinkgruvans IF
som står för skidsporten i Sydnärke.
Både med åkare och en fin anläggning. Klubben tillverkar också egen snö
i snökanonerna till spåren när det är kallt nog. Anläggningen i Zinkgruvan har blivit
ett skidparadis både för motionärer och aktiva. Många kommer också från
Östergötland För i tiden var det ett antal klubbar som hade skidsport på sina
program i Sydnärke. Nu är det Zinkgruvans IF som gäller.

Gruvans hälsogrupp startar klassiker

För första gången drar nu Zinkgruveklassikern – en klassiker för Zinkgruvans egna medarbetare – igång. Precis som i den riktiga klassikern ingår grenarna skidåkning, löpning, simning och cykling.

Det första loppet är skidåkning, där åkarna ska delta i den anrika Aspelundsrundan som går av stapeln på söndag den 22 februari klockan 11.00 vid Zinkgruvans skidstadium och arrangeras av Zinkgruvans IF. Loppet är även öppet för allmänheten och är 10 kilometer långt. I år är drygt 80 deltagare anmälda och cirka tjugo från Zinkgruvan Mining.

För att ta hem titeln krävs också att Zinkgruvans medarbetarna även deltar i Blodomloppet, Åsaflåset och ett simlopp som företaget ordnar i egen regi under hösten.

Zinkgruveklassikern har startats av Zinkgruvan Minings Hälsa-och fritidsgäng. Gruppen består av 10 stycken medarbetare som driver hälsorelaterade aktiviteter för sina kollegor med ekonomisk uppbackning av företaget. Exempelvis har gruppen arrangerat bussresor, sluta-röka kurser, stavgång, badresor, friskvårdsbidrag, buggkurs och mycket annat.

I Askersunds kommun finns fyra klassade
byggnadsminnen. Stjärnsunds slott, Kullängsstugan, Trehörnings masugn och
Igelbäckens masugn. När det gäller masugnen i Igelbäcken är det ett statligt
byggnadsminne sedan år 1993. Anläggningen ägs av Statens fastighetsverk.
Tidigare ägare var Domänverket. Masugnen ligger i Askersund, på gränsen till
Karlsborgs kommun.

Bild från länsstyrelsens hemsida.Foto:Peter Ström

Som journalist följde jag upprustningen av masugnen
i Igelbäcken på nära håll i slutet på
80-talet med stort intresse. Masugnen blåste ut 1923 och sedan dess hade
byggnaden stått och förfallet. Många ortsbor tyckte att förfallet var
bedrövligt. Däribland ”Båt-Harry” Karlsson. Var med honom ett antal gånger till
masugnen. Upprustningsarbetet kom igång i sista minuten. Mannen bakom det var
dåvarande länsantikvarie Olle Lindqvist. Han kämpade hårt med att få fram
pengar till jobbet och det var inte lätt. Men han lyckades. Och räddade på det viset
också den förfallna masugnen.

Från upprustningen 1987

Länsarbetsnämnden i Skaraborg bröt isen med en stor
summa pengar, sedan följde nämnden i Örebro med. Totalt kostade upprustningen
den gången 800 000 kronor. Länsarbetsnämnderna satsade 550 000
kronor. Askersunds kommun var den stora vinnaren i upprustningsprojektet. Kommunen bidrog inte med en krona.

Länsarbetsnämnden i Skaraborg organiserade arbetet
genom AMS-jobb. Eftersom masugnen ligger i Örebro län var det ett unikt
samarbete. Från början var det meningen att arbetslösa från Västergötland
skulle göra jobbet i Igelbäcken, men så blev det inte. Arbetarna kom från
Askersund som inte hade bidragit med en krona. Minns att arbetsledaren vid
masugnen stilla konstaterade att Askersund hade gjort en mycket bra affär. En
stor turistattraktion rustad helt gratis.

Masugnen rustades upp men pengarna räckte tyvärr
inte till att rusta upp kvarnhjulet. Förhoppningen var dock att det skulle
komma fram pengar även till kvarnhjulet, men vad jag förstår blev det inte så.
När jobbet var klart fanns det ganska omfattande planer på olika
kulturaktiviteter vid masugnen. Kanske också kiosk och servering. Tyvärr blev
det inte mycket av alla planer. Masugnen rustades och så blev det inte så
mycket mera.

En anledning till den här bloggen är hur det blir
med masugnen framöver och vilka planer som finns? Enligt ortsbor börjar ugnen
förfalla igen. Har sökt svar men ännu inte fått något ännu. Skrev ett brev till
länsstyrelsen och frågade hur det var tänkt med masugnen i Igelbäcken. Men det
kommer säkert ett svar vad det lider och då återkommer jag. Det vore synd om
800 000 kronor bra kastades i sjön, även om nu inte masugnen blev den
stora turistmagnet för Askersund som var tänkt.

På länsstyrelsens hemsida kan man läsa följande:

”Igelbäckens masugn är en av länets få bevarade hyttanläggningar. Den
byggdes 1826 för att ersätta en äldre mulltimmerhytta. Hyttan var i drift fram
till 1923.

Bergsbruket har präglat Örebro läns utveckling från 1100-talet fram till
1970-talet, främst i den geografiska del som kallas Bergslagen. I länet har sedan
medeltiden funnits omkring 300 hyttor. Idag finns endast ett fåtal
hyttanläggningar bevarade.

Hyttan byggdes 1696

Igelbäckens hytta byggdes 1696 av Anton von Boij. Den kom att ingå i det
affärskomplex av bruk i Tiveden, som rådmannen och affärsmannen Anders Boij
byggde upp tillsammans med sin son Anton von Boij. Efter Anton von Boijs
bortgång 1710 delades verksamheten upp på olika händer, och Igelbäckens masugn
kom att under ett par hundra år att drivas som en del av Aspa bruk. Hyttan
byggdes om kontinuerligt, 1826 ersattes den tidigare mulltimmerhyttan av den
nuvarande byggnaden. Anläggningen kompletterades 1830 med rostugn och
varmapparat. Den senare användes för att förvärma blästerluften innan den
blåstes in i ugnens nederdel.

I drift fram till 1923

Laxå Bruk AB köpte år 1900 Aspa Bruk AB inklusive Igelbäckens masugn.
Järnbruket vid Aspa lades ned omedelbart, men verksamheten vid Igelbäcken hålls
igång fram till 1923. Detta berodde främst på att dåvarande chefen för Laxå
Bruk AB, bergsingenjör Carl Sahlin, var starkt intresserad av äldre järnbruk
och järnhantering. ”

Den här bloggen har gått i NA:s papperstidning
söndag den 15 februari. Men som jag brukar skriva är det inte alla som har
papperstidningen, därför får den också gå i min blogg. Med några bilder.

__________________________

Talgoxen är fortfarande kung vid fågelborden, kunde
man läsa i tidningarna efter årets stora fågelräkning. Så även i Askersund.
Närmast i turordningen kom blåmesen. Det är ungefär de fåglar jag känner igen
och förstås också domherren.

Kan redan från början säga att jag inte är någon
stor naturmänniska. Skäms lite för det ibland. Folk tror att jag skojar när jag
säger så. Man måste tycka om att vara i naturen. Fick nog som barn att sitta i
skogen för mycket. Visst kan jag tycka det är vackert, men jag behöver inte
vara där. Det är så många andra som älskar skog och mark.

Ofta skriver folk i äktenskapsannonser att de tycker
om ”långa skogspromenader” som en stor fördel. Och lockbete. Inte för
annonserna är aktuella för mej, men jag tycker tvärtom. Det skulle skrämma. Nöjer
med att titta på ”Mitt i naturen” på TV, med vacker natur och många fina djur sittande
i sköna soffan.

När det gäller fåglar tycker jag absolut att de är
trevliga att titta på trots min okunskap. Vår katt Alice och jag brukar kolla
genom fönstret på fåglarna. Till skillnad från henne hackar jag inte tänder när
fåglarna kommer för nära rutan. Förstår att katter har den instinkten
inneboende. Det ser förmodligen gott ut.

Vår katt
Alice älskar att jaga fåglar, något som många blir upprörda över. Sedan vi
flyttade in till en lägenhet i stan är hennes jaktmarker tyvärr mycket begränsade.
Alice tog en duva på gården vid ett tillfälle men blev mycket undrande och
snopen. Hur äter en liten katt en sådan stor fågel? Hon lät den vara också.

En och annan sparv kan väl en katt få mumsa i
sig har jag alltid tyckt. Det finns ju så många. Men det finns också ofta ett
stort antal andra fåglar vid fågelborden, bland annat röda stolta vackra
domherrar, med fruar. Måtte inte katten fånga en sådan vacker fågel har jag tänkt.
Det skulle vara bedrövligt.

Men så slog
det mej helt plötsligt, jag som alltid tyckt att alla ska behandlas lika och
med respekt oavsett kön, hudfärg, nationalitet, yrke och allt vad det nu kan
vara, tog helt plötsligt parti för domherrarna. På bekostnad av sparvarna. Det
kändes inte bra, men jag har tänkt om.

För några år
sedan när vi bodde i eget hus, kom ibland några finkar med en imponerande
kraftig näbb till fågelbordet. Letade i fågelböckerna och fick svaret. Namnet
var stenknäck. Berättade det men någon hörde fel –kanske på flit- att jag hade sagt
benknäck. Det var en gammal fotbollsspelare och just ordet benknäck satt nog i
bakhuvudet. Men det är sådant man får ta om man är osäker som fågelkännare.

På lördag kväll (14/2) brakat det loss igen på Krokodilen i
Askersund.
Life on Stage med Peter Torell and Torellpop
blues band står för musiken.
Benny Öhrman kommer att röka fin stor lax från
Alaska med allt som tillhör en sådan meny. Musik och mat brukar vara en bra
kombination.

Vårens
program på Krokodilen är välfyllt. Den 28 februari, direkt fån Frankrike kommer för
första gången The Kinoscope. Alla hantverkare är då också välkomna att visa och
demonstrera sitt konstnärskap helt gratis. Det finns då också möjlighet att ställa
ut och ha försäljning från ett eget bord. Gratis. Bland annat kommer
Karlherbert Danielson att finnas på plats med sin gamla handtrampade drejskiva.
Publiken får då också möjlighet att dreja om det skulle vara så.

Benny
Öhrman välkände läderartist, demonstrerar vidare sitt läderhantverk. Det kommer att finnas live musik på scenen med psykedelisk
overhead projektor. En ny upplevelse som en kille från Frankrike sköter. Komedi
show, överrasknings med film och lite teater. Det kommer att var internationellt
med artister från Belgien, England Frankrike, Nya Zeeland, Danmark, och USA

Den 28 mars kommer Göteborgarna igen. Freddy Nyström
band. Det blir också en live och video inspelning för deras nästa skiva.

Den 18 april ger Virginia Philblad med The Skybenders
konsert på Krokodilen

Claes Jansson

I maj gästar Claes Jansson med band krokodilen.
Om ingen visste så är Claes en bra kock liksom Benny Öhrman Dom kommer att laga
och demonstrera en tre rätters buffé. Claes Jansson har också med sin egen kokbok
som han signerar direkt på Krokodilen

Isupptagning var en
viktig sak vid den här årstiden förr i tiden. Mycket viktig för en del. Alla har väl hört Povels ”Varför
är där ingen is till punschen? Det hände sig på den goda tiden, den gamla goda
tiden då landet var en enda lycklig idyll.”

Men det var innan
kyl-och frysskåpens stora genombrott.
Lite var stans på sjöarna fanns det folk som sågade is med jättesågar.
Ett tungt arbete men ett måste för företag som fiskaffären, bryggeriet,
hotellet, mejeriet och för de flesta lantbruk. I det senare fallet var det viktigt
med is för att bland annat kunna kyla mjölken.

Isdösen på Stapelängen till höger

Isupptagning på Gårdsjön. Nisse Nilsson till höger.

I Askersunds hamnområde var
isupptagningen en stor aktivitet. Vid Stapelängen nedanför landskyrkan fanns det
en isdös . Och det fanns också vid många andra ställen, som vid bryggeriet. Det
finns många historier om isupptagningen på Alsen. En historia som jag hört är en ilsken
arbetsgivare som kom ner till isen och såg att det fattades en av mannarna mitt
på blanka förmiddagen. Svaret från de övriga var att han var hemma och tvättade
sågspån ur ögonen. Det ledde till att arbetsgivaren vände på klacken och
försvann. Han insåg det meningslösa att argumentera mot sådana påståenden.

En isdös
byggdes med plankor runt om. Isen som sågats i 50-60 cm stora bitar packades
tätt så de frös ihop sedan.
Sågspån fylldes på cirka 25 cm
runt om och ovanpå. Det isolerade fullgott. Man hade alltid is för två år på
lager.

Vännen Leif Linus har hjälpt till med någon
bild och annons.