I snöbristtider som dessa
tänker jag därför påminna år då det fanns snö och det arrangerades skidlopp, som
Tivedsloppet i Askersunds omgivningar. IFK Askersund arrangerade under många
Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade
då namnet Askersundsloppet. Det ändrades sedan året efter till Tivedsloppet,
med start i Ljungås och målgång vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan). Senare blev det start och mål vid gamla IP.
Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan göra en krok in mot staden
via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken.
Vid den gamla sträckningen av Tivedsloppet var starten vid Ljungås skola. På trappan reporter Johannes Kjerrström.
Arthur Östring, Zinkgruvan, en gång i tiden skidkung i Sydnärke.
Som grabb följde jag många Tivedslopp från
toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken. Det var många blåbär som
trattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande målet på IP. Bara det
drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken, som numera mest används som
pulkabacke. En del hade börjat med pulkaåkning redan under Tivedsloppet.
Längden på loppet var runt 3 mil, men flera vätskekontroller. En del stannade länge
vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.
Sydnärkes skidkung i slutet
på 30-talet och början på 40-talet var Arthur Östring från Zinkgruvan. Han
dominerade stort. Han vann fem-sex Tivedslopp. Det kan väl nämnas att loppet
ställdes in 1938-39, på grund av snöbrist.
På 50-talet dominerade IFK-arna Per-Olof
Lundin och Bengt Rehnvall. De kanske inte vann alla gånger, men de var ständigt
med i toppen. En trogen Tivedsloppsåkare var Kalle ”Bock” Pettersson. Enligt
vad jag hört senare var inte hans efternamn Pettersson, utan Gustavsson, men
han protesterade aldrig mot sitt felaktiga namn varken i startlistor eller i
tidningsreferat. Han gillade namnet Pettersson. Kalles problem var
Väderkvarnsbacken och utförsåkningen. Han bromsade utför och det fick ledarna
att nästa bryta ihop. Kalle brydde sig inte så mycket om det. I sin
hemvärnsdräkt stakade han lugnt vidare in mot målet på gamla IP i Askersund.
Hemvärnsdräkten använde han alltid vid skidloppen. Normalt hade annars IFK blått
och vitt. Kalle hade inpräntat den olympiska tanken i huvudet. Det viktigaste
är inte att vinna, det viktigaste är att deltaga.
Per-Olof Lundin, IFK Askersund, under ett segerlopp på 50-talet.
Bengt Rehnvall, IFK Askersund-Mariedamm, var inte bara en duktig löpare. han var också en bra skidåkare.
Kalle Pettersson , IFK, hade ingen brådska i Tivedsloppet. Kalles rätta namn var Gustavsson, men han föredrog Pettersson.
Från det första loppet 1936
kan berättas att åkarna startade två och två från Ljungås skola. Matkontrollen
fanns vid Uvaberget mellan Askersund och Olshammar. Det var 14 kilometer dit. I
täten låg Gustav Nyberg , Skyllberg och Arthur Östring, Zinkgruvan. De slängde
i sig lite varmt sockervatten för att sedan fortsätta ett stycke på
Olshammarsvägen och in mot Boda. Mellan Uvaberget och Nordhammar hände inte något mellan de
båda tätmännen. Östring hade startat en minut efter Nyberg , så hans slutseger
var i det närmaste klar vid Nordhammar.
De två sista kilometerna över Alsen in mot gamla Folkskolan blev en ren
spurtsträcka. Nyberg ledde med fem meter fram till järnvägsstationen, innan
Östring satte in slutspurten. Med den segern blev Arthur Östring skidhistoriens förste Sydnärkesmästare. I
segerintervjun förklarade Östring att banan var alldeles för lätt. Han tyckte
det bara var gärden och sjöar att åka över. Inget vidare kraftprov. Segraren
uppmanade också intervjuaren att komma upp till Zinkgruvan, där det verkligen
fanns lite backar att kämpa i. Men Östring var
inte ensam om att klaga på den lätta banan. Även tvåan skogsarbetare
Nyberg, var missnöjd med den lätta banan.
På den tiden skulle alla skidåkare vara skogsarbetare för att nå
framgång. Yrket gav styrka och hårdhet. Men det var då det…
Själv har jag alltid varit en
urusel skidåkare. Det var andra vintersporter som gällde när jag var aktiv. Men
jag gjorde faktiskt ett tappert försök i en korpstafett tillsammans med mina
bröder en gång för länge sedan. Brorsan Karlherbert och jag var aktiva inom
idrotten på den tiden och hade skaplig kondition. Men vi hade ingen skidteknik.
Det går inte att halvspringa sig igenom ett skidlopp, även om det bara råkar
vara en korptävling. Min skidkarriär fick ett snabbt slut när PRO lag 2
passerade ute i spåret. En gammal man med en härlig skidteknik susade förbi.
Och han hade också vallat sina skidor fick jag höra efter målgången.
Under en tid fanns det en lift vid Vädernkvarnsbacken. En del skidåkare borde haft hjälp av en lift även under Tivedsloppet.
I dag är det Zinkgruvans IF
som står för skidsporten i Sydnärke.
Både med åkare och en fin anläggning. Klubben tillverkar också egen snö
i snökanonerna till spåren när det är kallt nog. Anläggningen i Zinkgruvan har blivit
ett skidparadis både för motionärer och aktiva. Många kommer också från
Östergötland För i tiden var det ett antal klubbar som hade skidsport på sina
program i Sydnärke. Nu är det Zinkgruvans IF som gäller.
