Oves Blogg

OBS! Pressmeddelande från Askersunds kommun:

Kunskaps- och kulturcentrum är
Askersunds kommuns största satsning någonsin. Här kommer kultur, skola och
förenings-verksamhet samverka i nya och mycket fina lokaler.

Det är egentligen fel att tala om Kunskaps- och kulturcentrum som ett hus.
Det är ett helt kvarter! Ytan är cirka 12 000 kvm fördelat på tre plan och ett
källarplan med teknikytor. I kvarteret kommer upp till 500 skolelever och
mellan 80 och 90 anställda att ha sin arbetsplats. Alla funktioner som skall
flytta in i kvarteret finns idag på olika platser i Askersund. Nu kommer de att
samsas under samma tak och samnyttja många av ytorna, vilket ger ett effektivt
lokalnyttjande i en modern och rationell byggnad. Hela byggnaden är givetvis
tillgänglighetsanpassad.

Kvarteret kommer att innehålla många funktioner:

• Skola
  för hela kommunens elever i årskurs 6-9
• Särskola
• Bibliotek
  och skolbibliotek
• Elevcafé/fritidsgård
• Storkök
  som förser hela Askersunds stads skolor, förskolor och äldreboenden med
  mat. Storköket kommer även vara öppet för entreprenörer för servering i
  samband med evenemang i multisalen.
• Musikskola
  med ensemblerum, övningsrum och danssal
• Miniaula
• Hantverkssalar
  som kan användas av föreningslivet efter skoltid
• Flexibel
  multisal med stor scen och plats för cirka 300, 350, 450 eller 500
  sittande personer beroende på hur den disponeras. I multisalen finns även
  digitalbio.

Fasad söder

Fasad nordväst

Entré

Skolmiljö

Gamla bilder från skolområdet:

För i tiden kretsade det
mesta i Bastedalen, kring tegelbruket, sjöfarten, fisket och det stolta
bandylaget. Barnkolonin Villa Vättra får heller inte glömmas. På 60-talet lades
bruket ned. Efterfrågan på ”riktigt” tegel hade minskat kraftigt. Hargeteglet ersattes
på många håll av den då moderna mexistenen. Det var ett hårt slag får
Bastedalen.

Bilden från 2011

Tegelbruksarbetarna fick jobb
på Hammars glasbruk. Tyvärr blev många arbetslösa på nytt när PLM stängde
glasbruket i början på 90-talet. Bastedalen har förvandlats helt. Dagens
sjöfart handlar mest om fritidsbåtar. Spåren efter bygdens hjärta, tegelbruket,
är nästan helt borta. Personligen tycker jag det var synd att man inte sparade
lite av den gamla tegelbruksbyggnaden. Om inte annat för att påminna dagens
generation om vad de som bodde i Bastedalen levde och försörjde sig av. I stort
sett jobbade alla som bodde på orten vid tegelbruket. Industriminnesmärken av
det här slaget kan aldrig vara fel att visa upp.

I dag kretsar det mesta i
Bastedalen kring Pia Stenströmmers Kinapark med dess konferenshotell, och
bostadsbyggandet på tegelbrukstomten vid sjön.
Under mycket lång tid har det funnits planer på att bygga på
tegelbruksområdet, men överklaganden, konkurser och problem med vatten-och
avlopp har satt käppar i hjulet för de som ägt området genom åren. Tidigare
fanns det planer på ett stort antal fritidshus. Nu är det permanent boende som
gäller. Det har växt upp ett antal nya
hus på senare år. Det har funnits och finns hård kritik mot sprängningar i
berget strax intill det gamla tegelbruksområdet. Många kan inte förstå att man
fått tillstånd att spränga bort berg för att ge plats för hustomter. Men det
har man fått. Framtiden får utvisa om det blev lyckat eller inte.
Äldre bild från tegelbruksområdet

OBS! Det finns flera bilder och mer att läsa på na.se under Askersundsbloggen. Går gärna dit och kolla.

Konstnär
Anna Ruuska vill ta med er på ett ”Strövtåg i Askersund” i början av nästa år.
Det kommer att ske genom en utställning hos tandläkarna i Centrumhuset i
januari. Anna från Mariedamm är en trogen utställare vid mottagningen, men inte
bara där. Hon brukar finns med lite var stans med sina konstverk.

Anna
är en konstnär som inte framhäver sig själv. Hon nöjer sig med att visa upp sin
konst. Sedan får folk titta, tänka och tycka. Ett sympatiskt drag. Har träffat
Anna många gånger på utställningar, men har aldrig riktigt frågat hur hon kom
in på sitt konstnärskap.

-Jag kan nog säga att jag
växte upp med många duktiga och kreativa människor runt omkring mig. Det blev
att man snappade upp lite här och lite där och värdesatte de stunderna. Som
exempel så kunde vi åka till morfar och mormor för att plocka sten eller
flyghavre på hans åker. Det hörde väl inte till favoriterna utan det var desto
roligare nere i källaren i hans snickerihörna, eller på övervåningen där man
kunde dunka in några färgglada remsor i vävstolen, berättar Anna.

-Rita och måla gör väl de
flesta barn och pappa gillade att skissa och måla så han lärde mig lite
grunder. I åttonde klass så fick jag prova på att dreja. Keramiker Karlherbert
som jobbade på Sjöängsskolan. Jag var en av de lyckliga eleverna som fick
keramik som fria aktiviteter. Jag tyckte det var jättekul. Kommer än i dag ihåg
hur han nästan magiskt kunde pressa fram en fin ljusstake på ett kick ur lerklumpen.
Jag minns hur jag tänkte. Det här skulle jag vilja jobba med, men så roligt kan
man väl inte ha på ett jobb.

-När jag var sjutton gick jag
en kvällskurs i akvarell, för Liselotte Ström. Egen lägenhet i Askersund och
under arton. Man fick leva knapert. Det var då jag sålde min första tavla så
jag kunde köpa ett par nya skor. Under första året jag gick på Kävesta
folkhögskola var det bara jag och en elev till som fick möjlighet att gå de
kombinerade studierna för högskolekompetens med konsthantverkfördjupning.

– Trycket var så stort på den
kombinationen så året därpå blev vi en hel klass som fick läsa de ämnena. Jag
har haft mycket nytta av bredden som de studierna innefattade. När de gällde konststudierna så var det mest
bara glas och keramik som inte ingick, upplyser Anna.

-Trots att jag har jobbat med
annat så har jag har aldrig släppt målandet utan det har blivit en del
utställningar genom åren. Jag själv är inte berest så det är desto roligare när
någon tavla landar i Los Angeles, Spanien eller liknande. Vi får väl se om jag
följer med tavlorna på någon längre tur, för jag saknar inte
utställningserbjudanden utomlands. De verkar gilla det ljusa svenska som ofta
syns i mina tavlor.

-Under de senaste åren fick
jag äntligen möjlighet att lära mig lite mer om keramik. Vi röjde ur garaget
och köpte en helrostig keramikugn och drejskiva med tillhörande attiraljer
begagnat. Jag hade inte hunnit prova den gamla klenoden till ugn innan jag fick
en beställning på nattvardsservis till Mariedamms kapell. Jag talade om min
okunskap, då jag inte ens hade blandat till en egen glasyr än, och än mindre
visste om ugnen skulle klara av de bränningar upp till 1260 grader som krävs
för stengods. Jag kom inte undan, utan det slutade med att jag kavlade upp
ärmarna och började dreja. Det lyckades och nu är det oerhört svårt låta bli.
Kreativiteten liksom rinner över där ute i ateljén.

-Som du märker så varvar jag
lite olika tekniker som keramik, foto och textil men det är akvarellerna som
har följt med längst. Jag har under flera år fått hänga mina tavlor hos
Tandläkargruppen i Askersund. Att hitta motiv i Askersund är inte svårt. Jag gillar atmosfären av småstadsidyll som
svävar i runt gathörnen. Årstiderna lämnar en ojämn puls. Tystnad under
gatlyktans sken och med sommarens ljus kommer ljuden, färgerna, alla båtar,
motorcyklar och människor. Askersund var
ju även under många år ”hemma” för mig.

-Jag hoppas att många kommer
att gilla de nya tavlorna med Askersund som inspirationskälla. Utställningen
heter ” Strövtåg i Askersund ” och finns för alla att titta på från och med den
10 januari i Tandläkargruppens lokaler ovanför fontänen i Askersund. Man är
varmt välkommen in, även utan att boka tandläkartid.

-Sedan är alla även hjärtligt
välkomna hem till min ateljé i Mariedamm under konstrundan i maj, tillägger
Anna.

Sista luckan får bli en bild från 1909 och julafton
vid Askersunds sjukstuga. Mannen med barnet är doktor Bernhard Andersson.
Härmed får Leif Linus och jag tacka för oss den
här gången. Vem vet vi kanske kommer
tillbaka vid något annat
tillfälle med en kalender. Vi får önska
alla som kollat på bilder en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Leif Linus och jag på en målning av konstnär Anna Ruska. Som sagt, vi får tacka för visat intresse.

2013-12-23

Pressmeddelande
från Askersunds kommun

Detaljplanen
för Kunskaps- och kulturcentrum är klar

Planen
fastställdes i kommunfullmäktige 25 november och har nu vunnit laga kraft, då inga
överklaganden har inkommit.

Kunskaps- och kulturcentrum omfattar
ett helt kvarter och kommer att byggas i Strandparken i Askersunds centrala delar.
Skola med årskurserna 6-9, särskola, fritidsgård, musikskola,storkök och skolrestaurang,
bibliotek med skolbibliotek, café, multisal för 500 sittande med digitalbio och möjlighet till
teater- och musikföreställningar samt lokaler som föreningslivet kan nyttja utanför skoltid är de
främsta funktionerna som kommer att inrymmas i kvarteret.

I och med att vi nu har en
gällande detaljplan kan arbetet med byggnationen av Kunskapsoch kulturcentrum starta.

Projektering av byggnaden har
skett parallellt med planarbetet för att spara tid. Nästa steg är att upphandla själva
byggentreprenaden. Bygglov söks i början av 2014 och byggstart är planerad till våren samma år.

Per Eriksson (S),
kommunstyrelsens ordförande:

– Efter många
års arbete med detta projekt känns det fantastiskt bra att vi har en laga kraftvunnen
detaljplan som möjliggör bygget. Kvarteret kommer att innehålla många funktioner som
våra invånare och besökare har nytta av. Det känns också bra att äntligen få erbjuda elever
och personal i skolan nya lokaler.

Madeleine Andersson, kommunchef:

– Nu startar
arbetet med upphandling av byggnationen och vi planerar för byggstart innan sommaren 2014.
En detaljprojektering av inventarier kommer också att inledas när vi har den slutgiltiga
tidplanen klar. Vi ser även fram emot att kunna publicera illustrationer av byggnaden i
samband med att ansökan om bygglov lämnas in.

Bara en liten påminnelse om att det är dags att kolla över hästar och slädar inför den stundande julottan. Så här kunde det se ut förr. Det var på den tiden det fanns snö och ogrusade vägar. Det är lite svårare att genomföra en slädtur till kyrkan i dag.

Travtävling på Alsen vid Borgmästareholmen. Det är Ernst Skoog som är i farten. Bilden är från 1950. Travtävlingarna lockade alltid mycket folk. Telefon-Johan var speaker. Ibland glömde han att stänga av mikrofonen när han pratade privat om kuskar och dåliga hästar. Det var inte alltid så lyckat.

Askersunds hemvärn hålls levande trots att det inte
finns någon verksamhet längre. Namnet
lever vidare genom en studiefond. Hemvärn hade en egen gård vid Solberga Bro
öster om stan som drevs i stiftelseform.
Hemvärnsgårdsstiftelsen bildades 1955, med pengar från de stora
midsommarfesterna på Stjernsund.

Det fodras mat för att övningarna skulle bli bra. Det insåg Kalle” Bock” Pettersson tidigt.

OBS! Mer text och flera bilder finns på na.se under Askersundsbloggen. Gå gärna dit och kolla.