Oves Blogg

Pontus Gårdinger och Helena Björk, håller i Tv-inspelningen.
Bild: Askersunds kommun

Pressmeddelande från Askersunds kommun

2019-02-22

Meter, SVT och Askersunds kommun informerar om tv-projekt

Onsdagen den 27 februari klockan 19.00 hålls en informationsträff om de tv-inspelningar som kommer att ske i Askersunds kommun våren 2019. Alla kommuninvånare som är intresserade är välkomna till Stora salongen på Sjöängen.

Det är produktionsbolaget Meter Television som kommer till Askersund senare i vår för att spela in en programserie som kommer att sändas på SVT hösten 2019. Inspelningarna kommer att pågå från slutet av april till mitten av maj.

– Vi vill bjuda in askersundarna och informera lite om vad som kommer att hända under perioden när vi spelar in. Vi kommer att berätta lite hur vi kommer att arbeta, för att förbereda folk. Vi vill även presentera Meter Television, så att folk vet vilka vi är och vad vi har gjort tidigare, säger Pontus Gårdinger, producent på Meter.

Sökandet av deltagare till programmet pågår sedan flera veckor och de som söker ska hålla det hemligt. Men Meter och SVT söker även personer som kan tänka sig att vara engagerade i programmet på andra sätt.

– Vi behöver statister och folk som kan hjälpa till på olika sätt, både i och utanför bild. Tycker man att det låter intressant, eller om man bara är lite nyfiken på vad som ska hända är man hjärtligt välkommen till informationsträffen, säger Pontus Gårdinger.

Produktionsbolaget Meter står bland annat bakom produktioner som Allt för Sverige, Mästarnas mästare och Sveriges mästerkock.

Läs mer på www.askersund.se/meter

Enligt gamla rykten var det
meningen att stadsbanan Stockholm-Göteborg skulle dras över Askersund. Pamparna
skulle då ha motsatt sig järnvägsbygget,
med motiveringen att de skulle få sin nattro förstörd. Den stora järnvägsknuten
blev i istället Hallsberg. Det är en bra historia när man tröttna på alla
lokalpolitiker för att det inte händer
något. Nog snabbt.

Askersunds station 1916

Men historien är helt enkelt
för bra för att vara sann. Hallsberg var helt enkelt ett bättre alternativ som järnvägsknut mellan de
båda storstäderna. Att Askersund missade
på grund av dålig nattsömn för de styrande, är att ge dåtidens styrande allt för stor betydelse. Besluten om stambanan
togs på ett helt annat plan och då hade det ingen betydelse om pamparna
kunde sova eller inte.

Askersund har faktiskt haft
en egen järnväg när det begav sig. Det var en smalspårig bana mellan Askersund och Lerbäck. 1884 invigdes
järnvägen. I slutet på 50-talet revs järnvägsrälsen upp. Busstrafiken hade
tagit över och godstrafiken gick med lastbilar. Men visst var det lite synd att
ansvariga inte sparade en bit räls och några tågvagnar. Om inte annat för att bevara lite järnvägskultur.
Stationshuset finns kvar och är en kulturklenod
för kommunen, även om inte stationsuret sköts särskilt väl längre sedan
urmakare Bäckström gick ur tiden.

Det enda som vittnar om att
Askersund ändå haft en järnväg , är namnet Banvallsvägen som finns i kanten av
Stadsparken. Och så finns det en informationstavla vid stationshuset som
berättar stadens järnvägshistoria. Järnvägsbolaget fanns kvar många år efter
det att järnvägen fanns kvar. Bolagsstyrelsen
och dess aktieägare träffades en gång om året för att ta del av den
tunna verksamhetsrapporten och äta en god lunch. Det fanns lite pengar att
festa för. Men nu har bolaget gått i graven.

Många har skämtat om
järnvägsbanan mellan Askersund och Lerbäck. I skämttidningen ”Söndags-Nisse”
gjorde tecknaren Oskar Andersson, OA, en vanvördig teckning från stationen i
Askersund. Några buspojkar såg till at tåget
inte kom någon vart.

”Nä, hö nu pojkar va ä de för
sabla skoj! Släpp tåget!” var stinsens kommentar på teckningen.

I väntan på kungen

Det största som förmodligen
hänt vid stationshuset i Askersund är konung Oscar II besök 1898. Veckor i förväg hade mottagningskommittén
dekorerat staden och stationshuset. Besöket ägde rum den 7 juni och det var en
strålande dag. Trots det vackra vädret var kungen på ett uruselt humör. Han
förklarade att kyrkan var smutsig och pennan som han skulle skriva sin
namnteckning med var den sämsta han skrivit med. Kungen blev dock på lite
bättre humör när flickorna vid flickpensionen vinkade från sin balkong. Ett
fatalt misstag inträffade också när stadens representant skulle hålla det korta
avskedstalet vid hamnkajen. Talet lästes från ett koncept, som var dolt i botten på cylinderhatten. På ett ställe
hade han tänkt göra en konstpaus och
hade därför i konceptet skrivit: Här göres ett uppehåll”. I ivern och
nervositeten lästa han med
högtidlig röst även det som inte skulle
sägas högt. Enligt Joel Haugard i Askersundia så uppfattade inte kungen turligt
nog det pinsamma misstaget.

Senare kungabesök har varit
betydligt trevligare. Det har varit snälla och frågvisa kungar som besökt
Askersund.

Håkan Persson ansvarade för stationen i Askersund under många år.

En som vet det mesta om järnvägsbanan mellan Skyllberg och
Askersund, är tågentusiasten Erick Renstrand i Närkesberg. Han har också
startat en förening med namnet
Askersund-Skyllberg-Lerbäcks järnväg , ASLJ.
Föreningen har en egen hemsida med
många gamla fina bilder och
massor av information. Gör ett besök får ni vet allt om den gamla järnvägen.

Några av bilderna till
bloggen kommer från Leif Linus
bildarkiv. Vill också puffa för
Kjells bilder på min hemsida.

Ove Danielsson

Kjell Johansson har fotograferat det mesta som hänt i
Askersund under årtionden. Både miljöer och
människor. Ibland brukar jag hälsa på Kjell och Erika och titta på bilder. Och
en del av hans stora samling har jag fått möjlighet att använda. Därför har jag
gjort en egen rubrik på hemsidan med namnet ”Kjells bilder”. En del av Kjells
bilder kommer jag att plocka in allt
emellanåt in så det gäller att hålla kollen.

Bilderna är Kjells och kopierning
är förbjudet. Han har copyrighten på bilderna.

Stapelängen
nedanför Landskyrkan i Askersund brukar bli kladdig och kletig vid regnväder. Och det är inte så
konstig. Trafik och parkeringsområdet saknar
asfalt. Ibland krävs det stövlar
för att ta sig fram på Stapelängen när det regnar. Ändå har det gjorts
satsningar med citycamping och en ny sevicebyggnad som lockar mycket folk.

Nu vill
socialdemokraternas Solveig Samuelsson
få en ändring på det kladdiga området med asfaltbeläggning. Hon vill också att
det sätts upp attraktiva försäljningsbodar längst med vattnet vid Stapelängen.
På det viset skulle det bli ett levande
gångstråk på båda sidor av hamnen
anser hon.

En
detaljplan för området är på
gång och i den kanske sossekvinnan Samuelsson blir bönhörd. Hon
vill också att kommunen satsar på en långtidsparkering vid Hagaparkeringen. Det handlar då om platser
för båtägare och resenärer som är borta från stan en
längre tid. Naturligtvis skulle de få betala en liten avgift för servicen.
Tekniska nämnden anser dock att behovet av långtidsparkering är
uppfyllt söder om gamla
stationshuset. Men skulle det köra ihop sig så kan Hagaparkeringen bli aktuell som långtidsparkering.

Bilder från Stapelängen 1959. Fredriksson, Sigge Karlsson och Julius Andersson.

När det
gäller namnet Stapelängen så trodde jag tidigare att det hörde ihop med alla
massavedstaplar som låg där en gång i tiden. Men där var jag ute och seglade. Vännen och hembygdskännaren Bengt Willén visste
bättre. Han berättade att namnet kommer
från en klockstapel som fanns vid
den gamla träkyrkan som brann ner på
1600-talet. Tur att det finns folk som är kunniga och kan forska fram fakta.

Ove
Danielsson

På tal om flyktingmottagande
i Askersund och landet i övrigt. Klart
att det inte går att jämföra det med vad som hände på 1700-talet i Askersund. Allt går ju
framåt, men ändå…

Åren 1705 till 1721 fanns ett stort antal krigsfångar inkvarterade i
Askersund, som rönte en mycket human behandling. De blev så bra behandlade att
till och med kyrkoherden började klaga. Kyrkoherden menade att unga pigor och
änkor i staden , var allt för intresserade av fångarna. På våren 1719
inkvarterades inte mindre än 120 ryska
krigsfångar i Askersund. Fångarna överfördes till Askersund från Visingsö, där
de varit inhysta i Visingsborgs slott och rönt en ganska omild behandling. Vi
några tillfällen var fångarna så utsvultna att de började äta gräs på
slottsvallarna står att läsa i en uppsats i Karolinska Förbundets årsbok. Men i
Askersund blev det bättre. Där väntade både mat, och kärlek. En del kvinnor började nämligen
svärma får ryssarna, kan man läsa gamla skrifter. Man kan konstatera att lilla
Askersund var ganska ryskt under runt 1720.

Ett flertal fick också jobb
hos borgarna i stan. Som betalning fick de
mat och kläder. Annars stod staten för invakarteringen, precis som i dag
när det kommer människor från andra
länder som behöver skydd från krig och elände.
Fångarna fick också vara med om en skattgrävning vid Husabergsudde, som numera är en populär
campingplats strax söder om Askersund.
Tyvärr gjorde inte de sachiska fångarna några fynd i det stora bevarade gravfältet
från vikingatiden.

Sommaren 1916 företogs dock
en vetenskaplig utgrävning på Husabergsudde under ledning av doktor Erik
Lundberg. Utgrävningen resultat blev ett otvivelaktigt vittnesbörd om att det funnits en stor och allmän
gravplats på Husabergsudde under
vikingatiden. Sammanlagt undersöktes åtta större gravar, belägna i
kanten av de höga gruskullarna. Redan vid första spadtagen påträffades en stensatt grav med föremål av brons. De
döda brändes på kullens krön. Eldskenet och röken från bålet var en påminnelse
om dödlighet, liksom i den kristna tiden kyrkklockornas ringning.

Gravarna vid Husabergsudde
låg mycket tätt. De innehöll i regel en lerkruka med benrester efter den döde,
samt olika vapen av järn. Det vackraste fyndet
av alla var ett svärd av järn. I mars
1880 påträffades en spännbuckla i
brons på Husabergsudde i samband med lastning av grus. I maj samma år –också i
samband med grustagning-hittades ett bronsspänne. Sommaren 1883 hittade man två
ovala spännbucklor i brons, en järnring, ett järnfragment, pärlor av karneol
och bergkristall, samt en mängd människoben
och skärvor av brända lerkärl.

Själv har jag alltid undrat
varför inte kommunen gjort mera av historien på Husabergsudde. I många år har
platsen använts till campingplats och blivit mycket populär. En spännande
historia skulle säkert locka ännu flera turister ut till kullarna vid
Husabergsudde. Naturligtvis skulle det finnas text om vad som hänt och bilder
på vikingafynden. Det kanske till och med kunde bli en daglig visning. En lite
spännande och spöklik sådan. Många av camparna som kommer till Husabergsudde
har förmodligen inte aning om vilken historisk plats de tältar på.

Husabergsuddes camping 2012

Husabergsuddes camping 1961, Bild från Leif Linus arkiv

För några år sedan gjorde en
kvällstidning ett uppslag på vilka platser i Sverige det hade spökat på och
vilka det kunde spöka på. Husabergsudde fanns med. Jag och en kvinnlig kollega
till på tidningen nappade på kvällstidningens
uppslag. Vi åkte till grushöjden på Husabergsudde för ett reportage, men
spöken var inte alerta den dagen. Kanske det var för varmt?

Det är svårt att hitta några
spår av det ryska i dagens Askersund. Kan tycka det är lite synd, särskilt då om man tänker
på idrotten. Lite rysk inspiration kanske inte hade skadat på det området, nu när man
ser att den ryska flaggan går i topp vid
olika idrottsevenemang. Dynamo Askersund hade varit något.

Ove Danielsson

Under rubriken Nyheter på hemsidan finns det inlägg om placering av vindkraftverk i kommunen. Ärendet gick på återremiss senast, med en förändring som lyder:

”Askersunds kommun kommer att bevaka att allt för stora ingrepp inte görs i orörd natur på så sätt att det inte går att återställa efter byggtidens slut”.

Det finns synpunkter på den formuleringen. Kritikerna undrar om det finns någon orörd natur i Askersunds kommun, till skillnad från de norländska storskogarna. Det blir en grannlaga uppgift för politikerna när det gäller att ta beslut om Vindbruksplanen. Några politiker vill också flytta gränsen från vindkraftverken till närmaste fastighet från 750 meter till 1000 meter.

Delar av taket på kapellet vid Norra Kyrkogården i Askersund har
stulits. Nu är det de bruna plywoodskivorna
som syns istället för det vackra
koppartaket. Tjuvarna hade kopplat en
vajer längst upp på taket och sedan ryckt bort kopparplåten. Innan arbetet
började hade de skruvat bort en lampa
intill kapellet och stängt grinden mor Gårdsjögatan. Allt för att inte någon skulle komma in snabbt den vägen och överraska.

För ett antal år sedan stals koppar från Sofia
Magdalena kyrka. Då var kyrkan nyrestaurerad. Sedan dess har
kopparstölderna ökat lavinartat. I
området runt kapellet finns det massor av villor. Kanske någon har sett något….

Kjell Johansson har fotograferat det mesta som hänt i
Askersund under årtionden. Både miljöer och
människor. Ibland brukar jag hälsa på Kjell och Erika och titta på bilder. Och
en del av hans stora samling har jag fått möjlighet att använda. Därför har jag
gjort en egen rubrik på hemsidan med namnet ”Kjells bilder”. En del av Kjells
bilder kommer jag att plocka in allt
emellanåt in så det gäller att hålla kollen.

Bilderna är Kjells och kopierning
är förbjudet. Han har copyrighten på bilderna.