Vem vill inte få lite pengar från en donator. Känd eller okänd. Normalt är det bra att ta emot donationen med utsträckta händer, men när det gäller donationer till kommuner och föreningar kan det bli problem.
Ofta är det gamla donationer som är skrivna efter dåtidens levnadsvillkor. Och att få en ändring från ursprungsdokumentet är näst intill omöjligt. Kommunen har fått ett antal donationer. Många med väldigt lite pengar omsatt i dagens penningvärde.
Den mest kända är Norrys fond där avkastningen skulle gå till stadens förskönande. Under en period fick ett antal husägare pengar ur fonden och en bricka att sätta på vägen. Men nu är ränteavkastningen så dålig att det inte har skett någon utdelning de senaste åren.
Norry hemma lägenheten vid torget
Förre kanslichefen och vännen Alf Cederlind, kämpade ett antal år med att slå ihop smådonationer till en Skolsamfond. Det lyckades men det tog lång tid och många samtal med personer i kammarkolliget, myndigheter och eventuella anhöriga. Vet också att det finns föreningar som fått donationer som inte går att utnyttja i dag. Bland anat har IFK Askersund fått en donation där avkastningen ska gå till föreningens bäste bandyspelare. IFK har inte haft bandy på programmet på många år, men det har inte gått att få en ändring till stånd. Pengarna finns men de går inte att använda, om nu inte kammarkolliget ändrat sin syn på saken på senare tid.
Askersunds kommun jobbar nu hårt för att få en ändring till stånd när det gäller Stiftelsen Systrarna Lodéns Understödsfond. Systrarna var bosatta i Åsbro. Fonden skulle förvaltas av Lerbäcks sockens fattigvårdsnämnd. Men det gällde bara kvinnor i Lerbäcks socken som skulle få ta del av pengarna. Kommunen har ansökt om att få utvidga det geografiska området till hela kommunen. Men det har kammarkolliget sagt nej till i dagarna. Kommunen kan överklaga beslutet, men det verkar inte vara särsklit meningsfullt. Det är kvinnorna i Lerbäcks socken som gäller och inget annat. Donationsbrevet skrevs 1949.
Faktum är att jag själv fått ta del av en donation när jag gick i skolan i början på 50-talet, bara som en liten parentes. Det handlade inte om pengar utan kläder. En socialdam som tillhörde den etablerade kretsen i Askersund kom till klassen och förklarade att jag skulle få hämta kläder vid Ymos barnaffär i Askersund. Jag fick inte välja själv. Det var redan klart vilka kläder jag fick. Damen och butiken hade gjort valet. Som tur är den här typen av välgörenhet borta. Det var inte särskilt roligt att bli utpekad.
Anledningen att just jag fick kläder var att vi var många och det fanns inte precis någon överflöd av pengar hemmavid. Om det fanns några alls. Många briljerar lite om fattigdom under uppväxten. Det har aldrig varit min grej. Man föds där man föds och får försöka gör det bästa av det. Och pengar och rikedom är inte allt här i livet. Vi hade det bra på vårat vis och jag har aldrig lidit.
Jag lägger med lite av donationsbrevet från Lodéns i bloggen, bara för att visa hur det kan se ut. Hoppas texten syns, annars går den säkert att plusa på i datorn.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt
