Oves Blogg

Från tidningen AlcroBladet 1991. Företaget höll med färg till statyn.

Jättystatyn i trä, Marie Berg, har efter ha vilat några år i Laxå, ska komma på fötter igen. Och det är inga små fötter. Marie kommer att placeras i Örebro län någonstans utmed E 20. Platsen är ännu hemlig. Marie Berg, stod under många år intill E 20 vid Mariebergs köpcentra. När ombyggnad började vill ansvariga vid Marieberg flytta jättedamen till en rondell på området, men det sa Vägverket nej till.

Skaparen av den drygt sex meter höga statyn, Sören Niklasson, fick då tillbaka sin skapelse. Och placerade den nedplockad i Laxå där han skulle bygga ett turistområde, men mötte motstånd på olika sätt. Det ledde till att Sören gav upp projektet. Marie Berg byggde han 1991. Då var det världens största träskulptur som också tog plats i Guinness rekordbok. Bara skonumret är två meter. Marie väger 8 ton.

-Jag har sålt statyn. Intresset har varit stort, men den kommer att. stanna kvar i länet och stå mycket nära E 20. Så mycket kan jag säga. Ska också snygga till Marie och göra henne till en ”rockabilly-tjej”. Du är först om den här nyheten, betonar Sören, som just nu färdigställer den nya fyren i Askersund.

Skaparen av Malin Berg, Sören Niklasson, ska fixa till den stora damen lite innan hon placeras någonstans vid E 20

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Bilden är från 1958. Sven Stensved konstaterar att en intagen ryckt bort gallret från fönstret.

Polisen i Askersund har haft sina problem genom åren, men ofta löst del hela bra. Med undantag för några fadäser som inom alla yrkesgrupper. Och det är ju inte alla som är så utsatta för allmänhetens granskning som just poliskåren. Den största missen gjordes redan på 40-talet då man missade att kvarhålla den berömde inbrottstjuven ”Bildsköne” Bengtsson, som då var efterlyst i över hela Sverige. Och då var han ändå inne på stationen, men han var snygg och vänlig så han fick gå. Namnet fick han också av stadsfiskalen som tyckte att Bengtsson var vacker.

I slutet på 50-talet hade dock polisen i Askersund ett verkligt problem, som man kanske kan skratta åt i dag. Men inte då. Polisstationen fanns i Rådhuset ut mot Stöökagatan. Det var innan Rådhuset byggdes ut mot Stora Bergsgatan. Problemet var att en del av stadens ungdomar matade de arresterande med kola och chokladbitar genom fönstergallret. Några av de som satt bakom lås och bom kvitterade artigheten med att bjuda på rocksång. Förste polisassistent Sven Stensved var mycket missnöjd med förhållandena. Det var också landsfiskal Hugo Haag.

Bilder från polisstationen i Rådhuset

Det fanns tre arrester ut mot gården (Rådhusparken). Vid det här tillfället hade en av de häktade försökt bryta sig ut genom att slita loss fönstergallret, som var fastsatt med skruvar i stenväggen. Och han lyckades också nästan. På det viset blev en av arresterna obrukbar. De två andra var också i mycket dåligt skick. Det skulle tusan sitta inne på den tiden.

Hyresvärden Askersund fick med anledning av de dåliga arresterna och ungdomarnas ofog att bjuda de intagna på godis, en skrivelse från polismyndigheten. Något måste göras. Ungdomarna måste stoppas. Sven Stensved menade att en desperat arrestant hade stora möjligheter att skada sig själv på den bedrövliga inredningen. De inburade hade själva möjligheten att lirka upp fönstergluggarna.

Polisstationen fanns i hörnet mot Torghallen.

Gösta Andersson, Lasse Skoog och Ingvar Pettersson, i solen utanför den gamla polisstationen.

I moderna arrestlokaler på den tiden fanns det inga järngaller på insidan som i Askersund. Antingen satt gallret på utsidan eller också hade det ersatts med pansarglas. I slutet på 50-talet fanns det en förvaringsarrest och två fyllefinkor. Ibland blev det brist på plats och då fick renodlade brottslingar placeras i samma finka som fylleristerna.

Ett annat problem var värmen. Elementen var inbyggda i väggarna.

”Hur lätt kan inte en fyllerist ragla omkull och slå huvudet i något hörn eller utskjutande kant”, konstaterade polisen i sin skrivelse.

Stensved efterlyste också en större uppfällbar lucka i celldörren, istället för det lilla inspektionshålet i dörren. Varje gång någon av de inburade skulle ha ett glas vatten fick poliserna låsa upp dörren. Besvärligt tyckte Stensved. Och Haag. Det fanns vidare önskemål om en rastgård mot Stora Bergsgatan, och en bakdörr som ledde direkt in i arresterna. Genom en bakdörr skulle polisen slippa släpa in omhändertagna fyllerister genom stora entrén mot torget. I dag är dörren till och med igenbommad för allmänheten, som i de flesta fall är helt nyktra.

Ansvariga på kommunen var dock mycket skeptiska till att anlägga en rastgård i rådhusparken. Det skulle inte bli snyggt. Senare flyttades polisstation ut från Rådhsuet, så det blev aldrig aktuellt med någon ful rastgård. På senare år har det förts förhandlingar om att polisstationen ska flyttas tillbaka till Rådhuset, men så verkar det inte bli. Och det är nog bra. Polisverksamheten ska nog inte blandas ihop med den kommunala verksamheten som var tänkte. Var sak på sin plats brukar det heta….

Som vanligt har jag fått en del bilder från vännen Leif Linus Larsson

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Björn och Anna Franzén, ska förvandla gamla Kyrkskolan till Hamnhuset. Under en mellanperiod har namnet på huset varit Lindbogården.

Gamla Kyrkskolan, efter namnbyte Lindbogården, håller just nu på att förvandlats till Hamnhuset. Ägarna Björn och Anna Franzén , kommer att satsa hårt på att sjöfarare, turister och askersundare ska få ett verkligt trivsamt ställe vid Alsens strand.

Gamla Kyrskolan väcker naturligtvis minnen hos gamla askersundare. Flera generationer har gått i skolan. Till våren får nu alla chansen at se sin gamla skola igen , fast i lite ny skepnad. Mest då invändigt. Har själv gått i Kyrkskolan, men jag tyckte inte det var särskilt roligt. Åtminstone inte det första åren, som liten och blyg uppväxt vid kanten av Gårdsjön. Min första fröken var heller inte särskilt vänlig. Tror inte at hon tyckte om barn. Det första hon gjorde på morgonen var att snyta sig i en stor näsduk, för att sedan hänga upp det på ett element för tork. Jag har alltid varit mycket kräkmagad, och hennes näsduk satte sina spår hela dagen. Och så rullade det på några år. Tur att det skett förändringar i skolan. Näsdukar på tork skulle vara omöjligt i dag.

Som sagt, namnet Lindbogården är borta och huset heter sedan årsskiftet HAMNHUSET ( stort hus vid hamnen). På engelska ”HarbourHouse”, tyska ”HafenHaus”.

-Vi har till och med varumärkesregistrerat namnet för att det i framtiden alltid ska förknippas med Askersund. Pratar man om Hamnhuset så ska det inte kunna finnas ett

Hamnhus i Motala, Grebbestad, utan att begreppet Hamnhuset ska vara associerat med Askersund.

Vi har dessutom internetdomänerna Hamnhuset.se , harbourhouse.se, hafenhaus.se, hamnhuset.com och hamnhuset.eu, berättar Björn

Byggmästare Holm

Huset byggdes 1926 av byggmästare Ernst Holm från Askersund. Större ombyggnationer är sedan gjorda 1956 och 1980. Huset byggdes av Landsförsamlingen och var avsedd såsom skolbyggnad, ”Kyrkskolan”.

-Jag själv gick där från hösten 1965 till våren 1967. Tre veckor efter det att jag och Anna skrivit under försäljningsavtalet avseende industrirörelsen i Frantek kom ”Lindbogården”

ut till försäljning. Anna, som i flera år velat starta någon form av Bed & breakfast verksamhet, nappade på min idé om att försöka förvärva fastigheten och anpassa den till en sådan verksamhet. Vi måste ju ändå ha någon försörjning efter det att vi avyttrat

industriverksamheten, säger Björn.

I december 2010 skrevs köpeavtalet med tillträde strax därefter.

– För att genomföra våra tankar krävdes både bygglov och detaljplaneändring. Huset var enligt den dåvarande detaljplanen endast avsedd för bostäder. I och med förändringen kommer gamla kyrkskolan att bli tillgänglig på ett helt annat sätt än om den förblivit såsom bostäder.

-Vi avser att bedriva bed & breakfast, café och restaurang och butiksverksamhet i huset. Vi kommer inledningsvis ha sju stycken uthyrningsrum varav fem rum kommer att ha balkong. Samtliga kommer att ha dusch och WC på rummet och utsikt mot hamnen. Till detta finns en konferenslokal. Rummen kommer att inredas i olika stilar och teman, upplyser Björn, när jag träffade honom i den gamla skolan.

-Till detta kommer vi ha ett café och restaurang som kommer att heta ”Jack´s Café” uppkallad efter en mer än två hundra år gammal galjonsfigur som kallas ”Jack Tar”. Jack Tar var det engelska slanguttrycket för sjöman-matros, i den brittiska handelsflottan under 1700 -och 1800 talen och var ett mycket positivt uttryck för sjöman. I´m a Jack Tar ! Namnet associerar således till ”sjömännens café”. Galjonsfiguren kommer att sitta på en uppbyggd förstäv inne i caféet och blicka ut över gästerna och minna om en svunnen tid då den seglande fraktsjöfarten härskade både på världshaven och på Vättern.

Jack Tar

– Det vi idag känner till har galjonsfiguren antagligen suttit på ett skotskt handelsskepp under 1800 talet. Figuren har funnits inom redarfamiljen från skottland fram till 1960-talet då en engelsman köpte den. Jack köptes av en svensk vän till engelsmannen i början av 1970 talet och funnits i Stockholm fram tills nu då han flyttat till Askersund. Vi hoppas att han kan ”bo” här länge. Förutom att det är en gammal genuin välbevarad galjonsfigur är det dessutom en man som är mycket ovanligt. Det flesta galjonsfigurer var antigen kvinnor eller djur typ lejon, berätar Björn.

Intill caféet kommer det att finnas en butik som kommer att innehålla diverse varor allt från kläder, maritima saker,porslin med mera och utbudet kommer att variera över tid. ”HarbourHouse Store” kommer att ha varor för många olika smaker och intressen.

-Turister är ju en viktig kundgrupp för oss och vi hoppas kunna locka många, både svenska och utländska, därav namnval. Konfererande ledningsgrupper är en annan målgrupp inom företagssfären. Eftersom vi inte har så många rum eller övrigt stora ytor är vi mest lämpade för mindre sällskap, men för dessa vill vi skapa en trevlig och genuin atmosfär, något speciellt. Sedan hoppas vi att boende i Askersund med omnejd ska finna glädje i att besöka oss för att ta en kopp kaffe, äta något och/eller ta en titt i butiken eller bara komma in för att hälsa på ”Jack”.

Förbipasserande resande i bil eller buss är ju också naturligtvis varmt välkomna. Vi kommer att inreda huset på ett sätt som ska skänka besökaren en upplevelse och känna historiens vingslag.

Ritning från söder

Utsikt från övervåningen vid Hamnhuset

Ombyggnationen är ett ganska stort projekt.

-Vi måste byta alla fönster, tilläggsisolera fasaden, byta panel och en del annat. Vi kommer att bygga ut en glasveranda mot sjön som kommer att vara en del av caféet. Invändig ombyggnation

för att skapa hotellrum, kök, kontor, reception och konferensrum ska också genomföras. Vi beräknar att detta ska vara klart senvintern 2012 och start av verksamheten sker tidigt på våren. Utomstående betraktare kommer främst lägga märke till den utvändiga förändringen som i huvudsak kommer att ske nu under hösten.

-Anna och jag hoppas att Hamnhuset kommer att bli ett fint och intressant tillskott till det fina som redan finns i området, och bidra till att Askersund i framtiden kommer att vara en fin stad att bo i eller att besöka.

Många generationer askersundare har haft sin skolgång i gamla Kyrkskolan

Bild från Leif Linus. Hamnhuset (Kyrkskolan i bakgrunden). Båten i förgrunden har helt klart problem.

Vykort med det blivande Hamnhsuet i bakgrunden

Det var då det. Börje Bohman till vänster visar det nya namnet den gången.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Glastoppen på den nya hamnfyren i Askersund lyftes på under fredagsförmiddagen. Nu är det bara målning som fattas på Askersunds nya riktmärke för sjöfararna. Björn Franzén styrde skopan med lyftkranen säkert och varlig hand. Och på toppen stod skaparen av fyren, Sören Niklasson och hans medhjälpare Jim Johansson och tog emot. Med lika varsamma händer som Björn.

Ägaren Krister Landström med dotter Felicia fanns naturligtvis också på plats för informera och hjälpa till. Det var Felicia som också hängde upp taklagskransen. Alla var nöjda och glada och i kväll fredag blir nog några pilsner och lite god mat att fira med hemma hos Sören i Åsbro. Det är inte varje dag en fyr invigs. Det måste firas. Nu fattas bara målning och belysning.

Krister Landström har gjort en storsatsning i hamnen som alla borde vara glada över. Han har tagit hand om sumpmarken och gjort något bra av det. Till våren kommer också en restaurang att stå färdigt om allt går enligt planerna. Krister pratar inte bara som många andra. Han har sett till att det händer saker också.

Skrev en blogg om bygget i torsdags, om någon är intresserad.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt.

Sören Niklassons senaste skapelse, en fyr i Askersunds hamnområde

Trots att Askersund kan betraktas som hamnstad-åtminstone förr i tiden- har det inte funnits någon fyr i hamnområdet. Men i morgon fredag (23 sept) klockan 11, så har ägaren till den nya båthamnen söder ut, Krister Landström, sett till att råda bot på problemet. Om det nu är något problem…

Träsnidare Sören Niklasson har ritat och deltagit i bygget vid den nya hamnen. Och det är han som konstruerat och byggt fyren ihop med ”hamnkapten” Jim Johansson. I morgon fredag ska toppen på fyren lyftas på med en kran. Det är ett stiligt glastorn. Fyren som ännu inte är målad, ska användas till kontor för den nya båtklubben. Fyren kommer att pryda platsen, som en gång bara var rena sanktmarken. Kommunen är förmodligen glada över att någon tog hand om det vasstäckta platsen. Undrar om kommunen varkligen tagit betalt för marken? Det som har sina verksamheter där borde ha fåt marken kan man tycka.

Jim Johansson är den nya båthamnens allt i allo. Här med Sören Niklasson

-Ännu är inte fyren döpt, men mitt förslag är ”Snurrebuss”, med tanke på att ägaren Krister alltid är stressad. Med tanke på det bör det också vara ett fast lysande sken, förklarar Sören , lite på skämt och allvar.

Vi får se hur det blir med det..

Faktum är att det var ganska logiskt att Sören ”Snidare” fick uppdraget. Hans farfar Frans Oskar Niklasson, var skeppare på Vättern under många år. Frans var en verklig kändis på sjön. Han föddes 1881 och avled 1951. En som säkert vet mer om Frans liv och båtar är Anders Engdahl i Forsa. Han vet det mesta om sjöfarten på Vättern. Så det är bara att fylla på med fakta Anders.

Sören Snidares farfar Frans Oskar Niklasson var skeppare på Vättern under många år. Inte så konstigt då att han fick bygga fyren i Askersund

När vi är ändå är inne på Sörens släktskap så var hans mammas morfar bildhuggare. Bildhuggare Blad i Lönneberga. Enligt säkra källor blev Astrid Lindgren inspirerad av Blad i sina böcker om Emil. Det är inte så konstigt att Sören valt den konstnärliga banan och alltid älskat sjön och Vättern.

Sörens släkt har i generationer sysslat med konst. Mannen till vänster är träsnidare Blad i Lönneberga. En ganska nära släkting till Sören som blivit ett stort namn. Finns representerad på flera museér

Den nya båthamnen ska byggas vidare med bland annat en restaurang. Det ska bli en samlingspunkt för sjöfarare med ”ganska” stora båtar.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt

Det finns gott om stjärnfönster i Närkesberg. Men vem är skaparen av fönstren?

Affärslokalen

Närkesberg som ort är inte bara känd för sina fotbollstjärnor. Kan ändå bara nämna namn som Ingvar Carlsson och Ulf Gustavsson, när jag ändå är igång. Ett dussintals hus i Närkesberg har också fönster som är formade som stjärnor. Har inte upptäckt så många stjärnfönster i en och samma bygd på någon annan plats i Sverige. Stjärnfönstren i Närkesberg är förmodligen unika.

Ingvar Carlsson är Närkesbergs stora fotbollstjärna genom tiderna. Här i en pressmatch där han gör ett av sin många mål i karriären. Ingvar hade varit landslagsstjärna om han valt en storklubb.

På det gamla affärshuset i Närkesberg, som ändå under en lång tid var bygdens ansikte utåt finns det flera fönster av den ovanliga stjärntypen. Men var kommer då alla stjärnor ifrån? Det är en fråga som många ställt sig och aldrig fått något riktigt svar på. För att reda ut det hela bad jag en gång bygdens store kännare Åke Karlsson hjälpa mej. Tyvärr finns han inte kvar i livet längre. Han gick bort för en tid sedan.

Han trodde det var någon av bröderna Eklund i Eketorp som tillverkat stjärnfönstren på trakten. De flesta husen med just de fönstren är byggda i början av 1900-talet. Bröderna byggde många hus. Fönstren kanske var deras kännemärke?

En son till en av bröderna , Birger Eklund, bodde kvar i Eketorp med fru Gudrun när Åke och jag gjorde vår undersökning. Åke föreslog att vi skulle åka dit prata med honom. Sagt och gjort. På slingriga vägar åkte vi upp till Eketorp för att få besked om fönstren.

”Tyvärr kan jag inte ge ett bestämt svar. Det är möjligt att farsan Fridolf, och hans bröder Elis och Gunnar, har tillverkat fönstren. De byggde många hus i Närkesberg i början av 1900-talet. Köpte mitt hus av farsan 1946. På det här huset finns det stjärnfönster”, berättade Birger Eklund, lite bekymrad över att han inte kunde hjälpa till att lösa fönsterfrågan.

Eketorp

Munkeryd

Siggetorp

Åke och jag kom inte längre med vår undersökning, så gåtan om stjärnfönstren är fortfarande olöst så vitt jag vet. Men kanske någon sitter inne med lösning? Då är det bara att höra sig. Stjärnfönstren är fina men det passar inte på vår lilla låda vid Ugglegatan.

När jag ändå är inne på Närkesberg och stjärnor, så kan jag nämna att Lars Jonsson, Ulla-Carin Grafström, har skapat ett antal lokala filmstjärnor det senaste halvåret. Det handlar om filmen ”Sveriges första kvinnliga statsminister” som har premiär i Närkesberg den 12 november på deras egen filmfestival. Biljetterna släps den 25 september så det gäller att vara med i kön. Förutom massor av lokala aktörer, kommer kändisar som Benny Lennartsson, Björn Gillberg, radioprofilen Martin Dyferman, Gudrun Schyrman och statsvetare Stig-Björn Ljunggren att medverka. Och själv har jag varit med på ett hörn.

Snaret släpps biljeterna till Lasse Jonssons och Ulla-Carin Grafströms film om den kvinnliga statsministern från Närkesberg. De har haft hjälp av Johan Högberg med filmingen.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.

Rolf Elving, vid sin uteservering vid Ritz

Askersund var förr något av kaféernas stad. I klass med vad Alingsås är i dag. Det låg nästan ett fikaställe i vart och vartannat gathörn. För oss ungdomar på var fikaställena något av dåtidens ungdomsgårdar. Det var där man träffades, vid sidan allt idrottande på gamla idrottsplatsen (Torsten Carlssons väg).

Vi ungdomarna vandrade mellan de olika ställena. Mycket berodde valet på vilka som jobbade, den och den dagen. Alla var inte så intresserade av ungdomar som satt och hängde med en dricka hela kvällen. Det blev inga förtjänster för ägaren bara med en dricka. Det gick också at lyxa till det hela med en halv kaffe.

Efter Storgatan vid Torgparken fanns Tages, senare Ritz. Längre söder låg Hammarbergs. Winerkonditoriet fanns i korsningen Storgatan-Hospitalsgatan. Vid Stora Bergsgatan låg Centralcaféet och Hammarströms. Utmed Sundsbrogatan fanns populära busschaufförfiket Gand. I hamnen fanns logiskt nog Hamncaféet och Café 5:an. Vid Väderkvarnsgatan låg det kommunala ölcaféet. Säkert har jag missat några stycken, men det är inte mycket att göra åt. Och jag har bara räknat upp de jag minns.

Det fanns också flera matställen där det förmodligen också serverades kaffe och bulle om det var så. Men det här gången stannar jag vid fiken. Som nämnts vandrade vi runt lite, men en given samlingspunkt på morgonen innan jobbet var Centralcaféet. Där serverades en halv brödkaka. Populärast var en halv brödkaka med leverpastej och gurka. Men det föll inte mej i smaken. Jag gillar inte lever och blodmat. Men det kan bero på en störning från mitt förflutna vid Slakteriföreningen. Min negativa inställning till blod-och inälvsmat har följt mej hela livet. Samma problem hade jag med grishuvuden på julborden. Men det fanns annat vid Centralcaféet att välja på, som ägg och ansjovis.

Populära Centrealcaféet i hörnet Stöökagatan-Stora Bergsgatan

Askersundare utanför Centralcaféet

Till Centralcaféet kom folk från alla yrkesgrupper. Populärast var de som körde ut tidningar. Alltid hade de med en bunt överblivna tidningar till läshungriga morgongäster. Sent på kvällarna kunde det bli en sväng till Café 5:an i hamnen. De hade öppet väldigt länge vad jag minns.

Med hjälp av Leif Linus Larsson har jag plockat fram ett antal bilder, som kan vara intressanta. Har också letat på lite annonser från den tiden.

Hammarströms uteservering till höger

Gäster vid Hammarbergs konditori

Café 5:an i hamnområdet

Grand Konditori

Grands Konditori

Hammarbergs gårdsservering

Då var namnet Hamnkafeet, nu är namnet Strandhugget

Kommunala ölcaféet med föreståndare Bubban till vänster.

Kommunala ölcaféet

Mannekänguppvisning på Ritz

Ekumeniskt möte på Grand

Grands uteservering

Winerkonditoriet i bakgrunden hörnet Storgatan-Hospitalsgatan

PS! Kommentera gärna. Det kanske finns någon som kafébilder och berättelser från fikaställena . Jag har skrivit en blogg om Grand tidigare, där en kvinna berättade om sitt jobb.

Bild från 1961

Bild från 1923

Saluhallar finns normalt i större städer. Så har det alltid varit med ett undantag. I Zinkgruvan fanns en Saluhall under många år. Och den var välbesökt. Byggnaden uppfördes 1907 och tillhörde då Zinkgruvans handelsaktiebolag. Ett aktiebolag som jobbarna i gruvan bildade i mitten på 1800-talet. De köpte själva in sina varor för att kunna hålla så billiga priser som möjligt.

Under andra halvan av pågick en livlig torghandel i Zinkgruvan. Varorna såldes från hästvagnar, tillfälliga stånd och fasta stånd. Torget fans intill gruvbolagets första kontor mitt i samhället. Med åren blev de fasta salustånden allt mer anskrämliga. På platsen planterades träd och Saluhallen byggdes. Till glädje för många. I och utanför Saluhallen fortsatte torgdagarna varje torsdag fram till 1946. I den stora gulfärgade byggnaden fanns fasta stånd för affärsmän från trakten. Det fanns då alltid ett antal slaktare och fiskhandlare. När intresset för torgdagarna minskade såldes Saluhallen. 1946 köpte Elis Karlsson fastigheten

Efter att under några år tjänat som förråd för gruvbolaget revs Saluhallen 1970

För en tid sedan hittade jag en gammal kvällstidning där ett reportagegäng hade varit ute på en rundresa i landet och besökt olika platser. Bland annat Zinkgruvan. De var mycket imponerade över att det fanns en Saluhall i Zinkgruvan.

”Sådant trodde man fanns bara i en del större städer. Men i Zinkgruvan hittar ni huset”, skrev reportern.

Journalisterna tyckte också att det var farligt att ta sig fram i Zinkgruvan.

”Rätt som man åker vägen fram hejdas man av en stor varningsskylt: Stopgräns vid sprängning. ”Varning sker genom sirensignaler och vakt med röd flagga”, skrev journalisten innan han snabbt lämnade gruvorten.

Men riktig så dramatiskt är det inte i Zinkgruvan nu för tiden. Tycker det är lugnt och stillsamt. Åtminstone när jag varit där. Det mest dramatiska jag var med om privat är drabbningar i fotboll på Ekersvallen. Där kunde det gå hett till ibland och särskilt då när vi askersundare kom dit.

Leif Linus Larsson har hjälpt till med bilder.

Har bland anat hämtat uppgifter ur ett häfte som Weine Ahlstrand skrev för ett antal år sedan

PS! Kommentera gärna och berätta mera om Saluhallen i Zinkgruvan