Oves Blogg

En varning nu när cykelsäsongen är igång på allvar. Spring inte hur som helst över vägen. Tidningsnotisen är från Hammar 1902 .

Det har nyligen varit vårmarknad i Askersund. Nu sker det mesta i hamnområdet. På torget har handeln tunnats ut. Lite tråkigt kan jag tycka. För mycket länge sedan var Oxgropen den stora marknadsplatsen med kreatursförsäljning. Sedan många år har det funnits kolonilotter i området. På senare har området fått ett verkligt uppsving med en egen förening .

Men tillbaka till marknaderna. Hittade ett klipp från slutet av 1800-talet och några bilder från Leif Linus stora bildsamling. Håll till godo.

Oxgropen i dag med kolonilotter

Hamburgare och korv är inget att fnysa åt. Men det gör
en del. Vid södra infarten till Askersund har en snabbmatskedja öppnat. Den har
nämligen resulterat i ett 20-tal nya arbetstillfällen. Inte dåligt för en
småstad som Askersund. Näringslivsansvarige gnuggar förmodligen händerna av glädje. Mest handlar det om ungdomar som får jobb. Den som inte tycker om den sortens mat kan
låta bli är min bestämda uppfattning. Någon jag talat mer tror att någon
näringsidkare på stan får slå igen med anledning av nysatsningen. Den fria
konkurrensen gäller och då det gäller att vara bäst. Då kommer kunderna. En
utmaning.

Har själv prövat utbudet. Och det smakade bra. Men jag
har alltid ett problem vid besök hos snabbmatskedjor. När jag ska beställa en
hamburgare kommer alltid personalen med frågor om vilken sort jag ska ha och
jag som bara vill ha en vanlig hamburgare. Men så kan man inte säga. Ofta är
det amerikanska namn. Det verkar finnas hur
många sorter som helst. När de räknat upp ett antal sorter brukar jag
säga efter en stund att den tar jag. Det brukar stå folk i kö bakom och trampa.
Kan han aldrig bestämma sig. Man vill ju inte göra bort sig. Ibland har jag
haft tur och fått en hamburgare som varit i min smak. Vissa gånger har det gått snett. Jag har sagt att det var gott när personalen
frågat om hur det smakar, trots att det inte varit i min smak. Man vill ju inte
vara ofin. Ett säkert kort är annars att beställa två korvar med potatismos.
Det går sällan fel.

Men snabbmatsbranschen har verkligen gått framåt sedan
jag var grabb. Vid den tiden fanns det
bara grillad eller kokt korv att välja på. Kiosken på torget i
Askersund sköttes av två personer, ”Korva-Kalle” Jansson och hans fru. En annan
i samma bransch klarade också det hela på två personer, ägaren ”Morfars-Harry”
Karlsson och hans fru. Han tog bara in extrafolk när det var bandy på gamla IP.
Någon fick gå runt med korvvagnen på isen framför publiken. Harry hade själv
varit en bra bandyspelare trots att han saknade en hand. Olyckan skedde i samband med påskfirandet och
en hemmagjord påsksmäll. En varning så här i påsktider.

Men det kan också ha sina problem att starta nytt. Var
bekant med en som startade ett hemtjänstföretag för länge sedan. Fönsterputs
ingick i erbjudandet. De två första jobben gällde två stora byggnader, gamla
Knappfabriken och Kristinaskolan. Där fanns hur mycket fönster som helst. Efter
en inspektion lade vännen ner firman. Det finns gränser även för en ensam
fönsterputsare.

Slutligen vill jag önska alla en trevlig Påsk.
Reklamen säger att utan must blir det ingen påsk. Tar inga risker. Har köpt två
flaskor.

Askersunds
hamnområdet lever verkligen upp varje sommar med massor av aktiviteter. Det har
blivit en stor samlingsplats både för turister och ortsbor. Men det har funnits tider då hamnområdet
varit en stor arbetsplats men med andra verksamheter än i dag. Sjöfarten med
lastskepp var stor. Askersunds yllefabrik i hamnområdet var en gång i tiden också
en stor och viktig arbetsplats för många askersundare. Yllefabriken låg vid alldeles intill vattnet i
närheten av Varmbadhuset. Den finns
med på många gamla vykort.

Fabriksbyggnaden syns till höger på bilden.

Bild från Leif Linus samling

Arbetarna utanför fabriken.
Bild från Leif Linus samling

Bloggen
handlar om när konung Oskar II gästade Askersund 1898. Fabrikör Bergqvist ägare
till Askersunds yllefabrik i hamnområdet, var en mäktig man i staden och var i
högsta grad inblandad i besöket

Bergqvist var rådman och med i kyrkorådet. Och dessvärre
var han också brandchef. I makarnas sovrum hängde den stora brandluren av
blankpolerad mässing. I sovrummet fanns även en elektrisk signalklocka, som
stod i förbindelse med Storkyrkans torn. Nattväktaren, som ropade ut nattens
timmar över stad och land, kunde ge direkt signal vid utbrytande eldsvådor. Det
var hans åliggande att först signalera till brandchefen och sedan klämta med
kyrkans lilla klocka, om han såg någon eldsvåda

När en kung
kommer på sina besök blir det alltid en del
uppståndelse. De styrande i kommunerna vill förstås visa upp allt det fina som fanns. Har sett massor av
sådana händelser på TV under kungens
Eriksgata. Men dagens uppståndelse är inget emot hur det var förr. Här kommer
berättelsen om när kung Oskar II besökte Askersund i slutet av
1800-talet. Det var grejer det. Bara
som en liten jämförelse hur det var förr och nu.

Hela staden
var i uppror . Den lilla staden vid sjön Alsen låg i strålande solsken.
Urmakare Andersson och skorstensfejare Blomer stod på höga stegar framför det
pampiga huset som inrymde Fridens speceriaffär. De var ivrigt sysselsatta med att drapera
unionsflaggor över ingången.

Borgmästaren
övervakade förberedelserna och hans hustru Alvina, som skrivit hälsningstalet,
hade just förhört honom för tionde gången. Han fick bannor när han stakade sig.
Hon var särskilt noggrann att han gjorde konstpauser på rätta ställen. Han
måste höja rösten när manuskriptet innehöll nationella känslor och sänka
densamma till milt vemod när manuskriptet behandlade undersåtarnas tillgivenhet
till monarken.

Oskar II har anlänt till stationen i Askersund

Sundsbrogatan vid kungabesöket

Den stora
dagen kom närmare och programmet för Majestätets mottagande hade haft
generalrepetition. Allt hade gått väl i lås och nu återstod endast frågan vem
som skulle bli inbjuden till den stora middagen på Stadshotellet.

Det fanns
endast åttio platser för honoratiores. Samtalsämnet och skvallret gick om dem
som blev valda eller ratade. Som alltid i en liten stad, gick stridens vågor
höga över placeringarna. Det var oerhört att bli förbigången vid ett sådant
tillfälle.

Den stora
dagen randades och telegrafen från Vretstorp meddelade att tåget avgått i
ordinarie tid. I fabrikörens hem rådde villervalla. Man klädde sig för
mottagningen och kungamiddagen. Frun i huset var först klädd och redo. För fabrikören
Bergqvist tog det längre tid. Han skulle så proper ut. Familjen var samlad en
trappa upp i matsalen i det stora huset. Den var omgiven av barn, tjänstefolk
och fabrikens kontorspersonal som skulle beskåda ståten. Fabrikören och hans
fru tågade ut ur porten på väg mot det stora torget Han stor och kraftig, i
fyrtioårsåldern. Han gick i militärisk hållning och hans nyborstade höga hatt
glänste i solskenet Vid hans sida gick makan i den ljusblå sidenklänningen
under sin solparasoll.

De var tagna
av stundens allvar och medvetna om att barnen stod och följde dem med blickarna
i matsalens skvallerspeglar. För övrigt var det stor publik som beskådade de
utvalda från stadens fönster och portar och genom småstadens otaliga skvallerspeglar.
Tänk, vad de är lyckliga som får vara med på en kungamiddag, där hans Majestät
håller tal. Tänk vad de får se. Det var ju inte bara kungen som skulle komma.
Naturligtvis hade han stor uppvaktning av män, klädda i gullbroderade uniformer
med ordnar och utmärkelser. Ja, själva landshövdingen, skulle vara med.

Paret, som
gick Storgatan fram, beskådades av nyfikna som väntade på kungen, vek av mot
stora torget. Då hördes, först svagt, sedan olycksbådande hårt, klämtningar
från storkyrkan. Elden är lös. Folket på gatan greps av panik. Alla som
tillhörde borgarbrandkåren måste hem! Antingen för att klä om sig för
utryckning, eller hämta hästar till de röda vattenkärrorna som stod parkerade
på rådhusets gård. Där stod även brandsprutan. Vattenledning fanns ännu ej i
staden. Genom skvallerspegeln såg husfolket fabrikör Bergqvist lämna sin fru
och i språngmarsch, med fladdrande skjortbröst och den höga hatten i handen, sprang
till sitt hus. Han ryckte ner brandluren från sovkammarväggen och begav sig
ivrigt tutande mot rådhuset, där borgarbrandkåren samlades. I sporrsträck red
de uttagna vattenkuskarna genom gatorna for att så snabbt som mojligt spänna
sina löddriga hästar för vattenkärrorna. Det var rödmålade, runda cisterner på
tvåhjulsvagnar. Den kusk som först infann sig på brandplatsen, sedan han fyllt
sin cistern i sjön, fick en premie. Fem hela riksdaler.

Branden
visade sig ha uppstått genom en luffares slarv med elden i en loge på en
närbelägen stadsäga. Logen brann ned och manskapet återvände till rådhuset med
sin brandspruta.

Kungamiddagen
var redan över, och efter middagen for Hans Majestät i en öppen landå genom
staden. I närheten av torget lät Majestäten stanna sin vagn, när han såg det
hemvändande manskapet. Konungen lät brandchefen komma och frågade hur det gick
med eldsvådan. Brandchefen kom fram till landån och stod där i sin solkiga våta
frack. Kragen var nedsölad och rosetten hängde på sned. Genomvåt och sotig,
gjorde han ställningssteg för Majestäten. Med tordönsstämma, som han trodde att
ögonblicket krävde, röt han:

– Elden är
släckt, Ers Majestät.

– Det var
bra gjort, svarade konungen och for vidare

På grund av
luffarens slarv med elden, hade brandchefen och hans hustru gått miste om sitt
livs enda kungamiddag. Luffaren, som även kommit till staden, för att ta del i
festglädjen och få se en skymt av Hans Höga Majestät,blev inburad och fick
fjorton dagars logi med vatten och bröd i stadens finka.

Det var
ingen lätt verksamhet ekonomiskt som familjen Bergqvist hade slagit sig på. Det
kan man konstatera i gamla handlingar och i familjens släktforskning, som jag
nu också fått ta del av. Konkurs och flykt till Tyskland blev resultatet av den
stolta fabriken vid strandkanten, som snickare Fors och senare Lantmännen tog
över.

Hamnen i Askersund dit det kom många lastfartyg . På bilden Fredriksson, ”Hamn-Sigge” och Julius.

Stapelängen

PS! Ytterligare ett antal bilder finns på min Blogg i na.se

Elektrolux AB Motala var under 15 år en stor
arbetsgivare i Askersund. Som mest arbetade ett 50-tal personer i lokalerna vid
Repslageriet i korsningen Torebergsvägen – Trafvenfeltsvägen. I dag används industrifastigheten
till förskoleverksamhet. Ute på stan sa folk alltid lite elakt att de anställda
satt och gjorde ”motstånd” i fabriken. Men så var det inte.
Huvudsysselsättningen var tillverkning av kyltermostater. Fabriken i Askersund
var en satellitverkstad till Elektrolux i Motala. Verksamheten pågick mellan
1951 och 1966.

Många har säkert glömt den stora arbetsplatsen, men
det finns personer som jobbat i fabriken och minns. Vid nedläggningen erbjöds
de anställda att fortsätta inom företaget men då på en annan ort. Men det fanns
inget intresse att flytta. Anledning till nedläggningen var att det blev
billigare att köpa termostater från annat håll än att tillverka själva i
Askersund. Med ett finare ord kallas det rationalisering. Många av de anställda
hade jobbat från starten 1951, bland annat Henry Johansson. Han finns inte i livet
längre men jag har fått ta hand om ett antal bilder från familjealbumet hans tid
vid fabriken i Askersund. Henry var för askersundarna känd som en trogen
frälsningssoldat. Han fanns troget i Torghallen för att sälja Stridsropet.

Företaget satsade hårt på trivsel för de anställda. Bland
annat byggdes en mindre idrottsplats i anslutning till fabriken. Barnstugan
Repslagaren finns på den platsen i dag. Företagsledning med avdelningschef
Rajfors i spetsen insåg tidigt att trivsel för arbetarna gav mycket vackra produktionssiffror.

Elektrolux köpte fastigheten av fabrikör Per Ekström
1952. Han var ägare av Wibellmetodens ringfabrik, som hade flyttat sin
verksamhet i lokaler som låg utmed Hagavägen.
Askersunds kommun blev senare ägare till fastigheten intill gamla repslageriet.
Verksamheten har skiftat i lokalerna igenom åren. Under en period var det
kommunens friskvårdslokal, brottarklubben höll till där, och det har också
varit bostäder för ensamkommande. Bara för att nämna något.

Från början var det endast ett repslageri i den röda
längan ut mot Trafvenfeltsvägen. Den fanns ingen fabriksbyggnad i området.
Bakom satsningen stod repslagerimästare C.J Carlsson. Han kom med fru och barn
till Askersund år 1899 från Örebro där han byggde en repslageribana. 1909
övertog sönerna Nils och Ivar verksamheten. 1920 uppfördes fabrikslokalen inne
på gården.

I lokalen bedrevs hampaspinning och tågvirkestillverkning som
industri. Skeppstågvirke upp till de största dimensionerna var firmans
specialitet. En av bröderna, Ivar, drev också en möbelaffär i Askersund. En
annan broder, Torsten, hade en speceriaffär vid torget där blomsterhandeln finns i dag. En bidragande
utveckling av rörelsen var också att bröderna reste runt i Sverige som
handelsresande för att öka försäljningen av sina produkter. Det gav resultat.

Bröderna Carlsson överlät senare rörelsen till AB
Wahlbecks fabriker i Linköping.

PS! Ytterligare ett antal bilder finns på na.se-Oves blogg

Ett säkert vårtecken under några år i Askersund har
varit diskussioner om scenen på Hamntorget. Hur blir det i år? Ska de senaste
årens tråkiga scen få pryda torget ännu en sommar? Frågorna har varit många. Men
nu är det klart. En ny fast scen är på gång som kommer att stå mycket länge.
Detaljplanen har nämligen godkänds efter alla överklagningar. Det kommer att
bli ett rent nöja för alla artister att framträda där kan jag tänka mej.

Ett annat givet vårtecken är att gångstigarna vid Väderkvarnsbacken
som är kantade med blåsippor. Men det får inte plockas. Då kan det bli
böter. Och de är ändå vackrast där
står. Ibland joggar jag förbi allt det
vackra vid stigarna i backen. Jag stannar inte, men tycker ändå att det går
lite lättare bland vårblommorna. Kan trots
den här utläggningen inte skryta med att jag är någon stor naturmänniska, som
en del gör i äktenskapsannonser. Där står det nästan alltid att den som söker
partner gillar skogspromenader och sköna hemmakvällar. Ja, jag vet inte det? Inte
skulle det locka mej i alla fall. Det
finns säker andra vårtecken också men jag nöjer med det, plus att jag köpt en
säck koskit till drivbänken, samt att måsparet börjat se över sin bostad på en
skorsten i grannskapet.

Utformningen av hamnområdet i Askersund och bron ut
till Borgmästareholmen är andra stora diskussionsämnen på senare år. Från början var det kritik mot den stora
betongtrappan ner till hamnområdet från Sundsbron. Den var klumpig, stor och
ful ansåg kritikerna. Någon menade lite elakt att det måste ha blivit betong
över från något annat bygge och som måste tas till vara. I dag hör man inget om
trappan. Det är slut tjatat.

När det gäller bron till holmen har tydligen firman
som byggt slarvat. Nu är det spricker i betongen och Y-bommar som sjunkit, men
det får väl firman fixa till. Minns hellre när ”holmen” var en ”riktigt”
festplats en gång om året. Då fanns det ingen bro utan skutor forslade över
publiken. Och det handlade om flera tusen personer. Hade det funnits en bro vid
den tiden hade nog betongen utsatts för större påfrestningar än i dag. Kanske
som resulterat i sprickor. Sedan kan jag inte riktigt förstå varför det inte
finns en skylt vid brofästet om att det är Borgmästareholmen. En sådan borde
dit omgående. I dag står det bara Outdoor.

Slutligen kan jag berätta om att jag blev bjuden på
middag av vår katt Alice för några dagar sedan. Hon kom in och placerade en
stor fet råtta vid sängen. Alice ville naturligtvis bjuda en kär kompis och en
god vän på något gott. Jag avböjde vänligt men bestämt. Den stora råttan var
förmodligen inte fångad på vår lilla fina gård. Det måste ha naturligtvis skett
på någon av granngårdarna.