Oves Blogg

Grundvattennivåerna
i stora delar av Sverige är nere på rekordlåga nivåer. Värst är läget på Öland
och Gotland samt Blekinge och delar av sydöstra Småland.

Uppgifterna
får mej att tänka på ett reportage jag gjorde för 25 år sedan vid Aspaån. Då
var läget lika knepigt som i dag. Ingrid och Gösta som bodde vid den stora dammen
intill Aspaån fick använda stege ner till båten när de skulle ut och fiska.
Vattenståndet var två meter lägre än normalt. Samma besvärliga förhållande
rådde året före, 1990.

Djurlivet
hade drabbats hårt. Runt dammen fanns flera bäverhyddor, som hängde i luften på
grund av det låga vattenståndet. De som bodde runt ån ansåg att
vattenregleringen i kombination med torka inte sköttes tillfredsställande.

Bäverhyddorna hängde i luften vid Aspån i början av 1990-talet. Vattenståndet var två meter lägre än normalt. Bild från juni 1991

Gösta och Ingrid som bodde vid Aspaån fick klättra ner till båten när de skulle ut och fiska. Bild juni 1991

Ett gammalt vattenhjul blev synlig på botten i ån. Några ville att det skulle plockas upp och räddas till eftervärlden. Det var ett minne från brukstiden när det fanns ett antal smedjor vid ån. Vet inte hur det blev… Bild juni 1991

Förutom
att det såg bedrövligt ut blev det också en sanitär olägenhet. Lukten i torkan och
värmen var mycket besvärlig. Vattnet i dammen kommer från sjöarna i Tiveden och
forsar sedan vidare ut i Vättern. Några snöfattiga vintrar hade gjort att
vattenståndet i alla sjöar hade sjunkit kraftigt. På vattnets väg ut till Vättern fanns det
några kraftstationer med dammluckor. En acceptabel sänkning var 30 centimeter.
De som bodde runt Aspaån hävdade att inte regleringen sköttes på bästa sätt.

Det låga
vattenståndet i början på 90-talet medförde att större saker som låg på botten,
började komma i dager. Från vägen vid Algrena kunde man se ett gammalt
vattenhjul ute i dammen. Hjulet minde om den gamla brukstiden då det fanns smedjor
vid Aspaån. Hembygdsforskare ville att hjulet skulle plockas upp och räddas
till eftervärlden. Vet faktiskt inte hur
det gick med den saken.

Den nybyggda biografen på Sjöängen i
Askersund är Närkes största med 500 sittplatser och en 12 meter bred bioduk.
Filmälskare –och alla andra också- rekommenderas på det varmaste att göra ett
besök i den nya lokalen. Lovar att ingen kommer att bli besviken.

Linus Hult sköter filmvisningar från en plats bakom stora filmduken. Till vänster biografens ”hjärtat”.

Folkets husförening står för bioverksamheten
i nya Sjöängen. Linus Hult är biomaskinist, om det heter så nu för tiden… Några
maskiner finns ju inte längre. Nu handlar det om datateknik. ”Hjärtat” i
utrustningen finns bakom den stora duken. Tidigare fanns verksamheten i gamla
Folkets hus vid Lilla Bergsgatan. Ett hus som förmodligen kommer att rivas för
att ge plats för bostadsbyggande.

Den stora invigningen av nya Sjöängen
sker den 11 november. Då kommer bland annat Charlotte Perrelli. Under hösten har det redan skett ett antal
invigningar av de olika lokalerna. Men den 11 november är det stor
invigningsfinal.

Alf Anneborg och Leif Linus Larsson

Skolfrågorna är ständigt aktuella båda på riksnivå och lokalt. Det handlar inte bara betyg utan
också lokaler och om vilka skolor ska finnas kvar i framtiden.

Hösten
2010 beslutade barn- och utbildningsnämnden att avveckla lokalerna för förskola
och kök i Lunnagården i Hammar och flytta verksamheten till Hammars skola,
vilket kräver investeringar i skolan. Investeringen beräknades ursprungligen
till cirka 10 miljoner vid en utbyggnad av cirka 150 kvadratmeter.
Efter
utökning av investeringsbudgeten fanns våren 2016 avsatt 20 miljoner för
ombyggnad. En upphandling gjordes, varvid ett anbud kom in på 33 miljoner. Den ökade kostnaden förklaras av den rådande
byggkonjunkturen, att ytan blivit större på grund av normer för tillagningskök
och matsal samt av att slöjdsalar har lagts till.

Med
tanke på att utbyggnadsytan har ökat från de tänkta 150 kvadratmeter till de
nuvarande 525 kvadratmeter sedan 2010 och att byggkonjunkturen är på en hög
nivå är anbudet att betrakta som relevant enligt en utredning. Upphandlingen
avbröts och ett omtag gjordes i processen. Ett problem har varit att få in ett
antal anbudsgivare. Men så har det inte blivit. Anledningen till det är byggbranschen
i dag är mycket het. Byggföretagen väljer noga sina objekt.

Politikerna
har mycket att fundera över när det gäller framtiden för Hammars skola. En
satsning blir det, men vad får den kosta? Hammars skola kommer att behandlas
som ett eget ärende och hanteras inte i arbetet med den samlade
investeringsbudgeten för 2017 och framåt.

 Hammars skola
har 2016 kvm lokalyta.

 Lunnagården har 908 kvm lokalyta.

 Den planerade utbyggnaden är 525 kvm.

 Efter utbyggnad och samlokalisering
minskar lokalytan med 383 kvm.

 Idag går 79 elever på Hammars skola.

Uppgifterna är hämtade från en kommunal utredning.

Älgjakten är högaktuell just nu. Många jägare har
väntat på den jakten hela året. Från älgjakten har jag många minnen, trots att
jag inte är jägare. Men jag har varit med på några jaktträffar som journalist
dagen innan det har varit dags att gå ut på passen. Kan jämföra det med mina år
som lagspelare i idrott och omklädningsrummen. Klart snacket var lite allvarligare
i jaktlagen än i omklädningsrummen. Jaktlagen skrek aldrig heller ”nu går vi ut
och tar dom”. Vad jag minns.

Som journalist var det alltid viktigt att få tag på
den som hade skjutit den första älgen på morgonen. Tidningen krävde att få in
den grejen snabbt. Men det var inget lätt jobb att börja ringa ut till
jaktlagen. Minns vid ett tillfälle när de
ringde från tidningen att ett jaktlag i Åsbro fällt en älg jättesnabbt och att
jag skulle kolla. Kände en person i jaktlaget som jag ringde och frågade om han
visste något.”Det var jag som sköt”,
blev det överraskande svaret. Tror jag gick och köpte en Penninglott efter det
samtalet.

Själv blev jag inblandad i älgjakten genom att jag
hade jobbat vid Slakteriföreningen som ung. Folk ringde och ville ha hjälp med
styckning. Att jag hamnade på Slakteriföreningen var för övrigt en ren
tillfällighet. Hade en syster som jobbade där och butiken saknade en
springgrabb. Hon hade väl snackat in mej. Jag hade precis slutat skolan och var
mycket kräkmagad så det absolut inget lämpligt jobb. Fick lunchen förstörd på
den tiden bara om en råtta sprang över gården. Och det gjorde råttor på den
tiden

Styckningsplatserna var inte alltid så välplanerade.
Ofta var det trånga källare och garage. Vid något tillfälle ringde ett mindre jaktlag
om jag vill hjälpa till med att stycka en älg. När jag kom dit hade gänget
redan börjat fira det hela lite för tidigt. Och det var en verklig stor älg de
hade fällt. Efter några utslitna fogsvansar insåg det glada gänget att frysarna
inte skulle räcka till. Då kom en av jägarna på att åka till varuhuset i Rönneshytta
och köpa en ytterligare frys.

Minns också att det ringde en person från den norra
kommungränsen en fredagskväll om jag ville komma och stycka. Frågade vad det
gällde. Svaret blev fyra grisar och några halvor nötkött. Tackade nej omgående.
Det var också vid det tillfället jag bestämde mej för att det fick vara nog med
styckning i bygderna. För det handlade aldrig om pengar som ersättning utan
bara om någon köttbit. Och jag är den ende köttätaren i hushållet så en köttbit
skulle räcka ett halvår.

Byggföretaget PEAB förbereder bostadsbyggandet vid
Västra Strandparken, eller Verkstadstomten som askersundarna säger till
vardags. Arbetsledare Magnus Landin har bett mej följa bygget med bilder precis
som jag gör vid nya Sjöängen. Bilderna från nya Sjöängen går på kommunens
hemsida och det finns planer på att skolbilderna ska rulla i någon av alla
TV-apparater som finns i byggnaden.
Började plåta 2014 i amband med pålningen. Kanske bilderna ska visas i
någon apparat i foajén…

Bilderna från Västra Strandparken får gå på min
blogg och vad jag förstår på PEAB:s hemsida.

Men det har inte alltid varit så självklart med bostadsbyggandet på verkstadstomten. Lägger med några klipp från 1990, som visar att politiker kan tänka om.

Fem tallrikar med råge

Det blev fem tallrikar med lite råge som betyg på
maten när äldreomsorgsrestaurangen Sjöängen invigdes på tisdagen. Har i en
tidtagare blogg lovat att återkomma med betyget. Jag åt rotmos med rimmad
fläskbog. Vill inte utge mej för att vara en stor matexpert, utan det räcker
för mej att maten var mycket god. Har inga fina ord att beskriva maten med. Det
fanns annat att välja på också. En del är ju vegetarianer. Som extra krydda på det hela bjöds alla
middagsgäster på en god kanelbulle, med anledningen av att det var just den
bullens alldeles egna Dag.

Helt klart tänker jag återkomma till Sjöängen. Fick en matsedel av måltidschef Liz Borgwardt,
för att jag skulle kunna sitta hemma på kammaren i lugn och ro och välja ut
rätter, om jag nu inte vill gå till Sjöängen varje dag. Men visst lockar det
att sitta i den fina matsalen varje dag och blicka ut över Alsen mot Stjernsunds slott. På söndag lutar det lite
åt kålpudding om inget annat kommer emellan.

Rotmos och rimmad fläskbogAnders Foglander tyckte att maten smakade mycket braHovmästare Anders BråtnerMåltidschef Liz Borgwardt var mycket nöjd med dagen

Invigningen blev rena succén. Måltidschefen hade
räknat med 100 pensionärer. Det kom drygt 300! Visst blev det lite köer, men
kökspersonalen klarade av det hårda mattrycket elegant. Ingen behövde gå
hungrig från Sjöängen. Alla verkade däremot mätta och belåtna.

Ove Danielsson

”Idrottsplatsen i våra hjärtan” är namnet på en bok
som nyligen kommit ut. Författarna till boken är Göra Willis, Ronald Åman och
Mats Tallkvist. De har gjort en k-spaning på genuina idrottsplatser från söder
till norr. Det är en bok för alla idrottsälskare men också för de som är
intresserad av kulturhistoria.

Göran Willis har varit journalist sedan i början på
80-talet. Han har varit med och producerat tv-serien K-märkt. Ronald Åman är
före detta elitspelare i fotboll och var med i Sveriges VM-trupp i Argentina
1978. Som spelare representerade han bland annat Örebro SK och Djurgårdens IF.

Mats Tallkvist har ett brinnande för gamla
idrottsplatser. 2008 startade han en hemsida om idrottsplatsnostalgi.

Mats Kolis i Laxå finns med på ett uppslag, liksom Gustaf Svensson vid Skyllbergs bruk

Sydnärke representeras av Ramundevallen i Laxå och
en historia om Manchester United besök i Laxå 1988. Matz ”Kolis” Pettersson står
för den unika berättelsen. Skyllbergsvallen är också presenterad med bilder
och en intervju med Gustaf Svensson vid Skyllbergs bruk. Det
är bruket som äger Skyllbergsvallen.

Av idrottsplatser som är värda ett besök i Sydnärke
enligt författarna finns Solberga IP, Askersund, Bergavallen, Fjugesta,
Fredriksberg, Vretstorp och Kumla IP,
med i boken.