Oves Blogg

Kristinaskolan,
Kristinahemmet, eller Kristinagården som nu är namnet, väcker både roliga och
tråkiga minnen hos folk. I dag handlar det bara om trevliga saker. Den ursprungliga verksamheten med skola för
barn som hade det lite svårt startade i slutet på 1800-talet och lades ned
1979. Sedan har byggnaden använts för
olika ändamål. Under en lång period var det utbildning för vuxna som
gällde. Nu finns det barmverksamhet i en
del av byggnaderna. Den gamla praktfulla
parken har också förändras. Träd har tagits bort och ersatts med
lekutrustning. En del tycker det är bra
medan andra ser det på ett helt annat sätt när det gäller parken. Det är bara
att välja.

Gammal bild på Kristinahemmet. Utbyggnaden skedde 1919. Huset till höger är borta.

Kristinahemmet var en viktig
arbetsplats för Askersund under många år. Inte minst för att det var en stor
kvinnoarbetsplats. Kristinahemmet har haft många namn under årens lopp som
nämnts. Det ena värre än det andra. Det första var Örebro Idiotskola! Under en
period var namnet ”Andesvagskolan”. Den pampiga byggnaden togs i bruk 1905. Arkitekt var Magnus Dahlander, Örebro. Bygget kostade
84 918 kronor. Åren 1919 till 21,
gjordes en tillbyggnad åt väster för en
kostnad av 135 000 kronor.

PS! Mer text och flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg

Sedan några år tillbaka har jag blivit mycket bättre
på byggtermer än tidigare. Som exempelvis tvåtum-fyra, tvåtum-tre och för att nu
inte tala om tvåtum-sex. Anledningen till mina förbättra kunskaper är att jag
fotograferat byggen i Askersund under några år. Först det stora skol-och
kulturbygget Sjöängen och nu bostadsrätterna vid Västra Strandparken. Eller om
man inte är så högtidlig, Verkstadstomten.

Ett intressant jobb i en bransch som jag inte följt
från grunden särskilt ofta. Har träffat på massor av trevliga hantverkare som
är villiga att förklara ingående vad de sysslar med. Jag har följt byggprocesser
och tjuvlyssnat på när hygglige byggbasen Magnus vid PEAB pratat med sina
mannar och snappat upp lite av varje när det gäller byggtermer.

Tum-måtten handlar förstås om brädor, plankor och
träreglar, men jag har fortfarande väldigt svårt att se skillnad på storlekar. Och
vilket virke jag skulle ha när det begav sig. Brukade peka på vilken bräda jag
ville ha. Tycker det flesta brädor är ganska lika. Som tur är finns det två trevliga
och hjälpsamma män i Askersund, Göran och Mikael, vid Edlunds, som hjälpte till
så det blev rätt. Sådana butiker med en personlig service ska man vara rädd om.
Men nu var det länge sedan jag behövde
en bräda. Bor sedan några år tillbaka i en
lägenhet och då blir det inte mycket snickrande. Jag ringer vaktmästare Stefan
om det skulle vara något.

På brädgårdar har jag sett att kunderna ofta lyfter
brädorna i luften, blundar med ett öga och kikar med det andra ögat längs
brädan. Tycker det ser lite märkligt ut. Jag har förstått att de vill ha raka
brädor, men jag trodde att alla var raka var när man betalar dyra pengar. Men alla verkar mycket kunniga så det är väl
så det ska vara.

Snart är mitt fotouppdrag klart vid Västra Strandparken
när det gäller PEAB:s bygge av
bostadsrätter vid strandkanten. Lägenheterna ska vara inflyttningsklara i
februari nästa år. Ännu ett bygge har
startat i samma område med en annan byggherre. Nästan alla vill bo vid vattnet
numera.

En av mina bästa egna snickarinsatser skedde under
tvång redan i skolslöjden. Men det blev riktigt bra om jag får säja det själv.
Vi tvingades tillverka en pall under ledning av en allvarlig och petig lärare.
Det här var i början på 50-talet. Pallen håller ännu och används dagligen när
jag sitter och tar på mina skor. Trots allt måste det ha varit en bra lärare.

PS! Fler bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Karl-Johan Karlsson hus revs tyvärr för ett antal år sedan. Huset var en prydnad för området

Byggnaderna på Norra Bergen i
Askersund visas i dag upp med stolthet. De små rustade och välbevarade röda
husen har blivit kultur. Ofta går stadsvandringarna med gästande turister över
bergen fram till Sofia Magdalena kyrka. En av anledningarna till att husen blev
kvar som de var en gång i tiden är att de som bodde där levde under små
omständigheter. Det fanns inte pengar till stora reparationer. Och inte tänkte
de boende där att husen en gång i tiden skulle betraktas som kultur.

Askersundsbostäder
AB har köpt en stor del av området där gamla Samrealskolan och Vattentornet finns
på Norra Bergen. Bostadsbolaget planer är att bygga om skolan invändigt till
lägenheter. Ytterligare ett antal hus finns med i planerna. Det har funnits i
området tidigare som rivits bort men det är tomter som kan bli aktuella för
nybyggen. Bostadsbolagets planer ligger en bit framåt i tiden.

Faktum är ändå att av de
finaste huset i området, Norra Bergen 28,
jämnades med marken i början på 1980-talet Och den rivningen får de
styrande i kommunen på den tiden helt ta på sig. Kommunen fick huset till
skänks men lät det förfalla helt. Till slut var en rivning ett måste. Till
fastigheten som låg strax norr om Samrealskola strax intill Vattentornet, hörde
också en praktfull trädgård med en blomsterprakt som var enorm. Väggarna var
fyllda med klätterrosor. Det var en verklig idyll.

Ägare till huset var
kyrkovaktmästare Karl-Johan Karlsson och senare hans barn. Karl-Johan bodde i
huset med fru och sju barn. Hans trädgårdsintresse var mycket stort. Karl-Johan
som var med och anlade de flesta av parkerna i Askersund, var mycket
intresserad av växter. Utanför huset fanns en drivbänk där familjen hämtade
sina grönsaker. För att klara den stora familjens försörjning hade Karl-Johan
både höns och gris i början av 1900-talet.

PS! Ytterligare text och bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

PS! Ytterligare bilder finns på na.se -Nyheter-Askersund-Oves blogg. Kolla gärna där.

Vad döljer sig under
kullerstenstorget i Askersund? Det var inte så många som funderade på det innan
televerkare Stig Gustavsson grävde fram rester av gamla rådhuset för drygt 30
år sedan. Televerket skulle lägga ner nya ledningar i norra delen av
torget mot Storgatan-Stöökagatan när
grävmaskinist Gustavsson lade delar av maktens boning från 1600-talet i dager. Arbetet stoppades omgående och folk från
länsmuseet tillkallades för arkeologiska utgrävningar och dokumentation av
fyndplatsen. Massor av daglediga askersundare kantade ”rådhusgropen” på torget
för att följa utgrävningarna.

Utgrävningarna 1986 på torget
var de första som gjorts i centrala Askersund. Det var ganska lät enligt
expertisen att se vad som hänt före och efter den stora branden 1776. En svart
jordrand cirka 40-50
centimeter ned i marken är rester från branden som
ödelade hela staden. Att det var just det gamla rådhuset som telverket grävt
fram rådde inget tvivel om. Gamla kartor
visade att rådhuset låg på den plats där fynden gjordes. Stockarna från grunden
var märkligt nog fortfarande friska.

Rådstugan – som huset
kallades på den tiden-låg avskild ute på torget. Byggnaden var av trä i en
våning och försedd med spåntak och ett litet torn. Rådstugan var en mycket
liten byggnad. I tornet hängde en klocka. År 1695 offrades gamla rådhusklockan
för att man skulle få fram tillräckligt med metall för att gjuta om
stadskyrkans lilla klocka. Folket från länsmuseet fotograferade, mätte stockarna
och ritade av byggkonstruktionen. Vid
det tillfället förklarade också ansvariga för utgrävningen att det förmodligen
fanns mycket mer att undersöka utanför själva gropen.

-Vi kan inte göra
mer nu. Förmodligen finns det mer
av grunden utanför gropen, men de utgrävningarna får väl Askersunds kommun stå
för när de får gott om pengar, upplyste Lars Andersson från länsmuseet, vid
utgrävningen 1986.

Ännu tycks inte Askersunds kommun ha fått gott om pengar, eller också har
politikerna prioriterat mer
dagsaktuella ärenden.

PS! Flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Lokala företagaren , Karl
Dufwa , vid Linds gård
köper ett markområde sydväst om
cirkulationsplatsen vid södra infarten. Syfte är att etablera
restaurangverksamhet på platsen. Det handlar om en
snabbmatskedja som ska hyra in sig på området.

Södra infarten till Askersund

Marken i fråga är inte detaljplanerad och enligt bedömning av
Sydnärkes Byggförvaltning att det inte
behövs.

Just nu pågår planering av ett strövområde på Lindbomossen, i
samband med åtgärder för att minska övergödning i Alsen. I förslaget till
kontrakt finns inskrivet att köparen av marken skall upplåta fem parkeringsplatser
så att besökare till området kan parkera. Den blivande fastigheten utgör idag
del av tre fastigheter, vilka delvis sammanförs genom lantmäteriförrättning.

Området är på 4800 kvadratmeter.
Priset för är 240 000 kronor.
Köparen godtar fastighetens skick utan några krav på åtgärder eller ersättning mot kommunen.

Politikerna i kommunstyrelsen var eniga
om att sälja. Däremot diskuterades en teknisk fråga. Oppositionsrådet Carolin Dieker önskade att
man skulle teckna ett reservationsavtal. Hon menade att det ännu finns
en del frågetecken som att väg 50 är primär transportväg för farligt gods,
infartsvägar med mera. Kommunalrådet Per Eriksson ansåg att
marken kunde säljas direkt. Att det fanns trygghet i affären.

Kulturarbetare, Helene Nevers och riksspeleman Pehr Falkenström
, har lyckan att äga ett eget missionshus.
I Svinnersta. Strax över vägen
där de bor vid sin lantgård ligger det lilla röda kapellet. Det har inte hänt många
gånger att jag erbjudits att tala och visa bilder i ett missionshus. En gång
tidigare har jag varit i ett kapell Mamrelund
i Åmmeberg. Men det är allt. Häromkvällen
var jag och vännen Leif Linus inbjudan av Svinnersta/Tjälvesta byalag i Svinnersta
för att prata och visa bilder i missionshuset . En trevlig sammankomst med
ganska mycket folk. Som journalist har
jag annars varit i många missionshus, kyrkor och på tältmöten för att skriva
och fotografera. Men då har det varit präster som skött snacket.

Måste erkänna att jag aldrig varit någon flitig
kyrkobesökare privat. Jag har haft andra intressen. Men jag har alltid
respekterat folk vid mitt reportagebesök för deras insatser för saker de tror
på. Missionshuset i Svinnersta används numera för kulturarrangemang av olika
slag. Därför känns det stort att också jag och Leif Linus räknas in i den kategorin.
Det var inget vi kunde tänka oss i vår ungdom när Vretstorpsparken och idrotten
var några av våra intressen.

Genom åren har jag gjort många reportage i Svinnerstatrakten. Och träffat en del udda personer som berikat
mej med sina idéer och funderingar. Människor som inte finns kvar i livet längre.Tore
Karlsson var potatishandlaren som inte lämnade några garantier . Smått som
stort skulle också med vid självplockningen. Så stod det i annonserna. Han gick
på potatisgärdet med sin stora penningbörs och såg till att den blev välfylld.
Själv ansåg han att det var rena välgörenheten han sysslade med. Ingen vinst
alls bara en ful ovana. Ändå ordnade Tore självplockning år efter år.

Aina Gustavsson, var en speciell kvinna i Svinnersta
som ofta var inne på redaktionen och lämnade in tidningens korsord. Ofta var
det ett ord som fattades som Aina ville ha hjälp med. Ibland kunde jag hjälpa
till. Kan nämna att det gällde
barnkorsordet. Vid några tillfällen vann hon också 50 kronor. När jag tyckte
att hon kunde bjuda på en pepparkaka vid advent för hjälpen slutade hon be om
hjälp. Aina var ekonomisk. Tråkigt nog råkade hon ut för ett inbrott. Det fanns
personer som trodde hon hade pengar hemma i det gamla förfallna huset. Pratade
med henne efter inbrottet. Hon använde inte ordet chockad. Nej Aina blev efternervös. Bättre än så går
inte att beskriva en känsla.