Oves Blogg

Många av hantverksjobben som fanns i Askersund förr
har försvunnit . Och så är det förmodligen över hela Sverige. Lite tråkigt men
jag förstår att det är svårt att få ihop det ekonomiskt. I dag handlar det för
det mesta om att köpa nytt och billigt. Och då platser inte hantverksjobben.

Ska berätta om en genuin hantverkare som hade sin verksamhet
i Askersund fram till 50-talet, nämligen kopparslagare Emanuel Widing. Han var
född 1877 och avled 1959. Då hade han arbetat i yrket i drygt 70 år. Han hade
sin lilla verkstad vid Lilla Bergsgatan. Ett område som förvandlats till
parkering i korsningen Lilla Bergsgatan-Stöökagatan. Husen på område revs och
då åkte även Emanuels verkstad med.
PS! Mer text och bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Askersunds
kommun har beviljats 4,2 miljoner kronor från Naturvårdsverkets satsning Klimatklivet som
ska gå till en tankstation för biogas. Detta är ett viktigt steg i processen
att få till en biogasstation
i Askersunds kommun.

Askersunds kommuns projekt att
bygga en tankstation med biogas fick näst mest pengar i Örebro län i Naturvårdsverkets senaste omgång
av beviljade ansökningar till Klimatklivet. Ännu är placeringen oklar.

-Det är ännu inte beslutat var
tankstationen kommer ligga utan kommunen är öppna för samarbeten med mackägare
eller andra lösningar. Askersunds kommun har avsatt mark för att bygga
tankstationen på Åkervägen nära återvinningsstationen invid riksväg 50 men det
är alltså inte skrivit i sten att tankstället kommer ligga där, förklarar
hållbarhetsstrateg Veronica Sund.

– Det här beslutet från
Naturvårdsverket är mycket glädjande och visar att de tror på vår idé. Nu har
vi lagt grunden för ett
gastankställe i Askersund, säger Per Eriksson (S), kommunstyrelsens ordförande
i Askersunds kommun.

– Genom tankstationen kan en
fossilfri fordonsflotta inom Askersunds kommun bli verklighet och vikommer långt på vägen mot att bli
en klimatsmart kommun. Biogasen kommer finnas till för både kommun, allmänhet
och företag och ge stora lokala fördelar när trafikanter stannar i Askersund
för atttanka, säger Veronica Sund,
hållbarhetsstrateg i Askersunds kommun.

Förutom att ge invånarna i
Askersundstrakten möjlighet att tanka biogas förbättras den nationella
tankinfrastrukturen och därmed stärks biogas som drivmedel.

Biogas är inte bara ett bränsle
utan även ett verktyg för att stärka den cirkulära ekonomin. Detta gör man
genom att utnyttja restprodukter från regional produktion i en förädlad produkt
som driver fordon

Med minimala utsläpp. En
biprodukt av biogas är ekologiskt gödsel som kan användas direkt i
livsmedelsodling.

– Tack vare gastankstället kommer
den regionala produktionen stärkas och försörjningstryggheten på bränslesidan
att öka, något som är viktigt för ett långsiktigt hållbart samhälle, säger
Veronica Sund.

Fyra gånger om året fattar
Naturvårdsverket beslut om vilka projekt som ska få bidrag från Klimatklivet.
Besluten grundar sig på de ansökningar som kommit in till verket och hur stor klimatnytta som investeringarna ger.

Annonser om julbord och julmarknader trängs på
tidningssidorna just nu. För många är julbordet ett måste och det finns lite
att välja på minsann. Både vad gäller priset och matställen.

För min personliga del har det blivit några julbord
genom åren. En del riktigt njutbara och trevliga. Vid andra tillfällen har
vingliga personer lallat omkring bland sill och rödkål. Inte så trevligt. Vet
inte om det förekommer längre, men förr låg det ett garnerat grishuvud på
julborden. För mej som är kräkmagad var det ett elände. Inget smakade gott.
Tyckte det dekorerade grishuvudet sneglade på mej hela tiden. Försökte sitta i
ett hörn för att slippa se.

Som journalist hände det ibland att man blev bjuden
på julbord av företag och föreningar. De ville ha reklam för sina verksamheter.
Gjorde ibland reportage men avböjde maten. Visste att jag aldrig skulle ha
blivit bjuden om det inte var för mitt jobb på tidningen. Min teori stämmer
också. Det är sällan någon som hör av sig numera. Och jag tar inte det särskilt
hårt.

I många år var jag på Sportjournalisternas julfest i
Margaretas festvåning. Det var något av årets höjdpunkt med journalister som
Ola, Pelle, Håkan, Kenneth, Hasse, Krister, Bernt, för att nämna några. Ett
datum som prickades in almanackan tidigt. Det var mycket hög stämning. Och vi
hann också med att äta av allt det goda.

Några gånger åt jag också julbord på fartyget Motala
Express. Ett trevligt och lite udda matställe. Vid ett tillfälle var isen så
tjock att det inte gick att lämna hamnen i Askersund . Men det fanns personer
som aldrig märkte det i mörkret. Någon som hade ”stärkt” sig lite extra
förklarade att det hade varit en utmärkt båttripp när vi gick i land. En vacker
kvällstur i norra Vätterns skärgård…

På senare år har jag nöjt mej med IKEA:s julbord. Häromdagen var jag inne och åt årets
julbord. Gott och lagom med mat även om själva lokalen inte är så julmysig. Men
jag var inte där bara för att mysa. Jag var där för att äta gott. För att det
inte ska bli några som plankar in till julbordet så fick alla julbordsgäster en
rund lapp att sätta på tröjan där det klart och tydligt stod att vad som
gällde. Det såg lite märkligt ut, men vi blev som ett stort gäng med
”klubbmärke”. Det enda som saknades var julosten. Den skrämmande upplysningen
kom en i gänget med. Nästa julbord tänkte jag njuta av på hemmaplan. På
Sjöängen om någon är intresserad. Sedan får det vara nog med korv och skinka på
lokal för den här säsongen. Fortsättningen får ske i hemmets lugna vrå.

PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

En kagge svagdricka från
Mörtsjöns bryggeri var för många Sydnärkingar ett måste till jul för i tiden,
likaväl som skinka på julbordet. PÅ den tiden fanns det flera bryggerier inom
Askersunds kommuns gränser som konkurrerade om kunderna. Men vilket brygger man
än handlade av skulle det vara svagdricka från Mörtsjön. Det blev liksom ingen
jul annars.

För mej personligen var det
en höjdpunkt hemma vid Gårdsjön när bryggarbilen från Mörtsjön stannade till.
En kagge svagdricka var självklart och fanns det pengar över kunde det också
bli en sockerdricka. Minns att utköraren alltid frågade om det skulle vara en
eller två tabletter i drickakaggen. Det handlade om något som hette soletter,
som satte lite fart i kaggen. Ett sötningsmedel.

PS! Mer text och flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg.

Vem har inte retat sig på slöa
köksknivar? Säkert de flesta. En del knivar går att slipa, men det är inte så
många som gör det. Eller kan det. Många använder
också eggade brödknivar rakt över på allt de skär. Och det är inte roligt med
sådan knivar, om man nu kan tala om humor i samband med knivar. Nu till jul när
det är skinka och korv på gång är det extra viktigt att ha skarpt. Det ska inte bara smaka bra, utan också se snyggt ut. Minns en
marknadsförsäljare vars argument med skarpa knivar var att man kunde skära så
tunna – tunna korvskivor att svärmor aldrig mer skulle komma tillbaka.

Annat var det för som det
brukar heta, men när det gäller knivar stämmer uttrycket. Långt in på 50-talet
dök det upp skärslipare som tog hand om alla slöa knivar. De första jag minns
kom på cykel med hela sliputrustningen.
Men den jag minns bäst var Verner Johansson från Falköping. Han hade sliperiverkstad
i Falköping, men när sommaren kom tog han en sliptur med sin moped. Verner
gjorde det för at få ihop lite extraslantar även under sin semester.

Till Askersund kom han ofta från
Småland och Östergötland. I Småland passade han också på att besöka släkten.
Han förenade nytta med nöje på sina mopedturer. Verner hade själv tillverkat
sin sliputrustning. Det var ingen stor och klumpig anordning. Han satte fast
slipskivan på stången. Kraften tog han från bakhjulet. Vid slipningen ställde
han mopeden på stödet, för att sedan sätta sig upp och trampa.

Verner tyckte att affärerna
gick dåligt i Askersund. Normalt brukade han slipa in en dagsförtjänst på 25
kronor. Men inte i Askersund. Verner visste vad de dåliga affärerna berodde på.

”Andra skärslipare har varit
i Askersund och missköt sig. Det har gett oss dåligt rykte. Till Askersund
kommer det också ganska många skärslipare per år. Det finns inte så många slöa
saxar och knivar kvar åt mej”, var Verners bestämda uppfattning.

Många undrade förstås om det
verkligen kunde löna sig att åka runt och slipa saxar och knivar.

”Jag har i alla fall klarat mej
på det. Hemma i Falköping har jag också ett sliperi. Yrket har jag från min far
som var knivsmed. Jag lärde mej tidigt att slipa. Det är naturligt att behålla
sitt yrke och bevara familjetraditionerna”, upplyste Verner.

Själv måste jag skryta med
att hemma hos oss är alla knivar mycket vassa. Och någon brödkniv äger vi inte.
Det finns en orsak till att vi har välslipat. En gång i tiden arbetade jag som
styckare vid Slakteriföreningen. Förstår inte riktigt varför så här i
efterhand. Jag som har svårt för döda djur. Men vi var många hemma och det
gällde att komma ut snabbt och tjäna pengar till försörjningen. Bara som en
liten förklaring. Som gammal slakteriarbetare är skarpa knivar ett måste. Och
på Slakteriföreningen behövde vi aldrig ta hjälp av Verner. Styckarkompisen
Harry Johansson och jag slipade själva. För det mesta fick jag den stora äran
att dra veven på slipstenen. Och det fick jag stå ut med. Harry-som gick under
smeknamnet Lasarus- hade jobbat längre än jag på firman. Även knivslipningen
skulle ske efter en viss rangordning.

I dag finns ett antal små
slipapparater att köpa till hushållen. Vet inte hur bra de är, men enligt
reklamen ska de vara väldigt bra. Förr fanns det en slipsten utanför väggen
nästan vid varje hus. Men det var då det.

PS!! En del bloggar som jag skriver finns också på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg. Bilder som jag lägger in på den bloggen går att få större.

PS! Ytterligare ett antal bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Folkets hus eller om ni vill
gamla ”Hantverkaren” i Askersund ska rivas har politikerna bestämt. Tomten ska
ge plats för nya bostäder. Många anser också att huset är i dåligt skick och
inte värt att bevara. Men de finns askersundare som inte håller med sina
politiker. En Facebookgrupp med namnet ”Rädda Gamla Folkets hus i Askersund ”
har bildats . Gruppen har över 200 medlemmar. Ett spännande ärende att följa,
därför bjuder jag nu på lite historia kring byggnaden utan att ta ställning för
eller emot. Jag har varken kunskap om huset eller makt att kunna påverka några
beslut.

För 103 år sedan, närmare bestämt den 13 oktober 1907, invigde
Askersunds fabriks-och hantverksförening biograflokalen på Sundstedtska tomten
vid Lilla Bergsgatan.

PS! Ytterligare bilder och text finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg