Oves Blogg

Min lilla julkyrka har äntligen fått ett kors på
tornet. Av tändstickor. Det ser riktigt bra ut. Målade korset med en gul
vattenfärg. Det här kräver förstås en förklaring.

Farsan Sven tillverkade julkyrkor på löpande band
under december månad. Han var en mångsysslare när det gällde konsthantverk.
Många askersundarna köpte. Säkert har många farsans kyrkor kvar. Han gjorde två
olika modeller. Men jag har aldrig haft någon själv. Det blev inga över och i
min ungdom så var intresset för hans kyrkor mycket begränsat.

För något år sedan gick jag förbi Röda Korsets
skyltfönster vid Sundsbrogatan i Askersund och fick se en av farsans kyrkor ute
på försäljning. Ingen visste vem tillverkaren var men jag kunde berätta. Och
jag köpte också kyrkan. Men det fanns ett problem. Den saknade det
obligatoriska korset på tornet.

Första året körde jag utan kors. Tyckte det inte
spelade någon roll, även om det gnagde lite grann när jag tände kyrkan om
kvällarna. Men i år har jag hittat lösningen med hjälp av brorsan, keramikern
Karlherbert, som hade haft samma problem med korset. Hälsade på honom
häromdagen. Två korslagda tändstickor rådde bot på problemet . Till skillnad
från mej har han haft sin kyrka länge. Han kanske köpte nog sin kyrka direkt av
farsan.

Farsan Sven var en mångsysslare när det gällde hantverk

Många kanske tycker det här är en helt ointressant
upplysning om farsans kyrka. Men jag har ju möjlighet att skriva bloggar om
allt som fastnar i huvudet just för tillfället. Farsans kyrka är en sådan.
Efter julen återstår dock ett problem. Hur förvaras kyrkorna med kors utan att
det ramlar av, som på min? Men lösningen är förstås tändstickor om olyckan är
framme. Man lär så länge man lever
brukar det heta.

Närkesbergsfilm presenterar fem kortfilmer om konst och hantverk i Sjöängen den 4 februari. Det blir två föreställningar. Bakom produktionen står Ulla-Carin Grafström, Ullabritt Jonsson, Martin Dyferman och Nils Jonsson. De som presenteras är Håkan Bagger, Lena Köster, Annette Alisö, Maria.B. Ekström, Stina Wirsèn och Richard Brixell.

Teckning av teckningslärare Kurt Grönvall från 30-talet

Gamla Varmbadhuset i
Askersund var förr en viktig byggnad för många under julveckan. Julbadet var viktig, när julen stod för
dörren. Det var dags att snygga till sig. Några äldre sa att de skulle löga
sig. Det gällde att vara ren och fräsch till julfirandet. Det var på den
tiden det inte var så vanligt med badkar och rinnande vatten i husen. Särskilt
då inte på landsbygden. Som tur var bodde jag bara några meter från stranden av
Gårdsjön, så vi hade åtminstone nära till vatten även om det var kallt ibland. Varmbadhuset
är för mej förknippad med många trevliga minnen. Som skolgrabb var det inte
bara julveckan som gällde, vi fick gå dit och bada en gång i veckan. Klassen
fick gå på ett led från Kyrkskolan bort till Varmbadhuset och badmästare Tyra
Rydén.

PS! Mer text och flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg

Under de senaste
veckorna har medierna rapporterar flitigt om nyttan av att äta ”bajstabletter”.
Det är bra mot tarmsjukdomar och överviktigt har jag läst. Avförningen
frystorkas och stoppas i piller. Media har rapporter flitigt om tabletten, allt
för mycket enligt mitt sätt att se på det hela. Jag är kräkmagad-eller
kräsmagad som mitt rättstavningsprogram på datorn meddelar varje gång jag
skriver. För mig gäller första uttrycket.

Vill helt enkelt ha
alla information om ”bajstabletten” undanstökad och lägga det hela bakom mig
innan det är aktuellt med goda julmiddagar.
När nyheten presenterades betydde fasta en dag för mig. Hade laddat upp
med en trevlig frukost, morgontidning och knäppt på radion. Det första jag fick
höra av reportern var att man kunde äta bajstabletter. Jag fick packa ihop
direkt. Ingen fara tänkte jag. Väntar till lunchen. Samma visa då men då med en
intervju med någon som pratade ingående om nyttan av tabletterna. Det blev
ingen lunch.

När jag sedan skulle fika på eftermiddagen var
det samma sak. Det blev en slät kopp kaffe. Vid det här laget hade jag gett
upp. När jag sedan skulle kolla på Rapport gick det bra i början, men mitt i
sändningen började man rapportera om bajstabletter och de visade till och med
en bild! Dagen var förstörd.

Under en period var vi ett gäng som i säsongen
mellan fotboll och bandy ägnade sig åt brottning. I samband med stortävlingar
som Fyrstad var det ofta bantning som gällde . Tycket det var jobbigt, men med
information om den nya bajstabletten
hade bantningen fungerat utan problem.

När jag nu är inne på
julfirandet och julmat så är julafton en stor familjedag då familjerna samlas
och har det mysigt, pysigt och trevligt. Det är så det ska vara. Som reporter
jobbade jag många julaftnar och besökte ställen där frivilliga ställde upp och
gjorde det trevligt för folk som inte hade några att mysa och fira helgen med.
Som EFS–församlingen vid Gårdsjögatan. Det bjöds på mat och delades ut julklappar.
Bröderna Larsson läste dikter. Några i församlingen sjöng julsånger. Det var en
äkta riktigt julstämning. Mina gamla jobbarkompis, kontoristen Sonja, och
hennes kompisar hade jobbat hårt i flera veckor för att gör det trivsamt.

Vid några tillfällen
var jag på Norra Bergens äldreboende vid Norra Bergen. På den tiden var det
alltid julfest i samlingslokalen Näckrosen på julaftonsförmiddagen. Ibland var
Askersunds egen storsångare Bertil Boo på plats för att underhålla. Han hade en
syster som bodde på hemmet.

.

Det är inte alla förunnat att få en trevlig
julmarknad alldeles in på husknuten som jag fick under söndagen. Butiksägarna
vid Stöökagatan hade ordnat med ”Julstöök”. Och det blev lyckat och det fanns
mycket att välja. Allt från korv till marmelad. Det är bäddat för en ny tradition
på Stöökagatan.

Anledningen till att det bara är utvändiga bilder nu är att byggföretaget inte vill ha några bilder inifrån, innan folk har flyttat in. Att sedan lägenheterna i stort ser likadana ut är en annan sak.
PS! Det finns ytterligare bilder på na.se-Nyheter- Askersund -Oves blogg

PS! Flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

I Askersund hålls
luciatraditionen levande till skillnad från många andra platser. På lördag
(9/12) är det dags för årets firande med kortege genom stan och kröning i
Landskyrkan. Normalt brukar firandet var på en söndag. Men i år krockar firandet med ett evenemang som
är bokat in på Sjöängen på söndag. Lasse Åberg och Janne Schaffer har
julkonsert. Nästa år kommer allt vara som vanligt igen. När det gäller
kröningen har det varierat mellan Landskyrkan och vid torget. Förr var den
alltid på stan.

Bara för ett tiotal år sedan
var luciafirandet stort på många håll. Det var omröstning med i bilder i
tidningen varje dag på kandidater. Omröstningen väckte ett stort engagemang och
främst då från släktingar till de olika kandidaterna. Och det var inte så konstigt.
Vem ville inte dotter eller vännen se som lucia? I dag är luciafirandet i
Askersund betydligt mer nedtonat mot förr. Tidningarna har slutat med röstning.
I Askersund kommer lucian med sina tärnor från någon kör. Personligen tycker
jag det är en mycket bra utveckling. Meningen är väl ändå att bevara själv
luciatraditionen och kortegen runt torget i Askersund.

Askersunds-Tidning och
Lottakåren arrangerade under många år luciafirande i Askersund. När sedan gamla
A-T försvann tog Allehanda och Lions över. I dag är tidningen borta ur bilden
men Lions har fortsatt. När jag började på tidningen för 30 år sedan var
luciafirandet en stor händelse. Jag var själv aldrig inblandad i själva
uttagningen av kandidater, där gick gränsen för mej. Däremot var som sagt tidningen inblandad, med
presentation av kandidater och röstsedlar. Folk fick sända in bilder på
kandidater och sedan satt några män-och ibland också någon kvinna –och plockat
ut vilka som skulle få var med. Min uppgift blev ibland att intervjua den som
utsågs till Lucia. För det mesta en hopplös uppgift när mamman eller pappan
till lucian fanns med för att berätta om dottern. Annars gällde det att ha bra
fantasi eller ställa ledande frågor. Det handlade för det mesta om unga blyga
flickor som inte hade så stor erfarenhet av livet och inte kunde berätta så
mycket. Förmodligen hade läsarna bara nöjt sig med en bild.
PS! Fler bilder och mer text finns på na.se-Nyheter- Askersund-Oves blogg