Oves Blogg

PS! Ytterligare ett antal bilder finns på min Blogg i na.se

Elektrolux AB Motala var under 15 år en stor
arbetsgivare i Askersund. Som mest arbetade ett 50-tal personer i lokalerna vid
Repslageriet i korsningen Torebergsvägen – Trafvenfeltsvägen. I dag används industrifastigheten
till förskoleverksamhet. Ute på stan sa folk alltid lite elakt att de anställda
satt och gjorde ”motstånd” i fabriken. Men så var det inte.
Huvudsysselsättningen var tillverkning av kyltermostater. Fabriken i Askersund
var en satellitverkstad till Elektrolux i Motala. Verksamheten pågick mellan
1951 och 1966.

Många har säkert glömt den stora arbetsplatsen, men
det finns personer som jobbat i fabriken och minns. Vid nedläggningen erbjöds
de anställda att fortsätta inom företaget men då på en annan ort. Men det fanns
inget intresse att flytta. Anledning till nedläggningen var att det blev
billigare att köpa termostater från annat håll än att tillverka själva i
Askersund. Med ett finare ord kallas det rationalisering. Många av de anställda
hade jobbat från starten 1951, bland annat Henry Johansson. Han finns inte i livet
längre men jag har fått ta hand om ett antal bilder från familjealbumet hans tid
vid fabriken i Askersund. Henry var för askersundarna känd som en trogen
frälsningssoldat. Han fanns troget i Torghallen för att sälja Stridsropet.

Företaget satsade hårt på trivsel för de anställda. Bland
annat byggdes en mindre idrottsplats i anslutning till fabriken. Barnstugan
Repslagaren finns på den platsen i dag. Företagsledning med avdelningschef
Rajfors i spetsen insåg tidigt att trivsel för arbetarna gav mycket vackra produktionssiffror.

Elektrolux köpte fastigheten av fabrikör Per Ekström
1952. Han var ägare av Wibellmetodens ringfabrik, som hade flyttat sin
verksamhet i lokaler som låg utmed Hagavägen.
Askersunds kommun blev senare ägare till fastigheten intill gamla repslageriet.
Verksamheten har skiftat i lokalerna igenom åren. Under en period var det
kommunens friskvårdslokal, brottarklubben höll till där, och det har också
varit bostäder för ensamkommande. Bara för att nämna något.

Från början var det endast ett repslageri i den röda
längan ut mot Trafvenfeltsvägen. Den fanns ingen fabriksbyggnad i området.
Bakom satsningen stod repslagerimästare C.J Carlsson. Han kom med fru och barn
till Askersund år 1899 från Örebro där han byggde en repslageribana. 1909
övertog sönerna Nils och Ivar verksamheten. 1920 uppfördes fabrikslokalen inne
på gården.

I lokalen bedrevs hampaspinning och tågvirkestillverkning som
industri. Skeppstågvirke upp till de största dimensionerna var firmans
specialitet. En av bröderna, Ivar, drev också en möbelaffär i Askersund. En
annan broder, Torsten, hade en speceriaffär vid torget där blomsterhandeln finns i dag. En bidragande
utveckling av rörelsen var också att bröderna reste runt i Sverige som
handelsresande för att öka försäljningen av sina produkter. Det gav resultat.

Bröderna Carlsson överlät senare rörelsen till AB
Wahlbecks fabriker i Linköping.

PS! Ytterligare ett antal bilder finns på na.se-Oves blogg

Ett säkert vårtecken under några år i Askersund har
varit diskussioner om scenen på Hamntorget. Hur blir det i år? Ska de senaste
årens tråkiga scen få pryda torget ännu en sommar? Frågorna har varit många. Men
nu är det klart. En ny fast scen är på gång som kommer att stå mycket länge.
Detaljplanen har nämligen godkänds efter alla överklagningar. Det kommer att
bli ett rent nöja för alla artister att framträda där kan jag tänka mej.

Ett annat givet vårtecken är att gångstigarna vid Väderkvarnsbacken
som är kantade med blåsippor. Men det får inte plockas. Då kan det bli
böter. Och de är ändå vackrast där
står. Ibland joggar jag förbi allt det
vackra vid stigarna i backen. Jag stannar inte, men tycker ändå att det går
lite lättare bland vårblommorna. Kan trots
den här utläggningen inte skryta med att jag är någon stor naturmänniska, som
en del gör i äktenskapsannonser. Där står det nästan alltid att den som söker
partner gillar skogspromenader och sköna hemmakvällar. Ja, jag vet inte det? Inte
skulle det locka mej i alla fall. Det
finns säker andra vårtecken också men jag nöjer med det, plus att jag köpt en
säck koskit till drivbänken, samt att måsparet börjat se över sin bostad på en
skorsten i grannskapet.

Utformningen av hamnområdet i Askersund och bron ut
till Borgmästareholmen är andra stora diskussionsämnen på senare år. Från början var det kritik mot den stora
betongtrappan ner till hamnområdet från Sundsbron. Den var klumpig, stor och
ful ansåg kritikerna. Någon menade lite elakt att det måste ha blivit betong
över från något annat bygge och som måste tas till vara. I dag hör man inget om
trappan. Det är slut tjatat.

När det gäller bron till holmen har tydligen firman
som byggt slarvat. Nu är det spricker i betongen och Y-bommar som sjunkit, men
det får väl firman fixa till. Minns hellre när ”holmen” var en ”riktigt”
festplats en gång om året. Då fanns det ingen bro utan skutor forslade över
publiken. Och det handlade om flera tusen personer. Hade det funnits en bro vid
den tiden hade nog betongen utsatts för större påfrestningar än i dag. Kanske
som resulterat i sprickor. Sedan kan jag inte riktigt förstå varför det inte
finns en skylt vid brofästet om att det är Borgmästareholmen. En sådan borde
dit omgående. I dag står det bara Outdoor.

Slutligen kan jag berätta om att jag blev bjuden på
middag av vår katt Alice för några dagar sedan. Hon kom in och placerade en
stor fet råtta vid sängen. Alice ville naturligtvis bjuda en kär kompis och en
god vän på något gott. Jag avböjde vänligt men bestämt. Den stora råttan var
förmodligen inte fångad på vår lilla fina gård. Det måste ha naturligtvis skett
på någon av granngårdarna.

Nya hyreslägenheter är på gång i kvarteret
Knappfabriken mellan Frejgatan och Floragatan. Det är ÅV-Bygg i Åsbro som
bygger. Trycket efter hyreslägenheter är stort. På senare är det bara
bostadsrätter som gällt i centrala Askersund så bygget välkomnas av många.

Knappfabriken en gång i tiden. Bild från Leif Linus bildsamling

ÅV-Bygg i Åsbro satsar på hyreslägenheter i kvarteret Knappfabriken

Några kanske undrar över kvartersnamnet Knappfabriken.
Har fått frågor om det. Namnet är logiskt. Det fanns en Knappfabrik vid
Frejgatan en gång i tiden med stor verksamhet och många anställda. Det finns
uppgifter om att en del knappar till och med gick på export bland annat till
Ryssland. Huset stod kvar mycket längre men med andra verksamheter. Det var
till det yttre ett vackert hus även om det på senare år blev lite skamfilat på
grund av dåligt underhåll.

Det var Västerås Knappfabrik som uppförde
fabriksbyggnaden vid gamla Vretstorpsvägen. Ett 50-tal personer arbetade vid
fabriken från 1908 fram till 1923 då verksamheten gick i konkurs. Disponenten
för A B Knappfabriken, en ingenjör J. Forsmark, lämnade Sverige efter konkursen
för ingenjörsverksamhet i Amerika.
Knappfabriken drevs vidare i mindre skala av verkmästare A. Bladh några
år efter konkursen. Det går att läsa i
en tidningsartikel från 1925.

Byggnaden togs över av Carlsson&Hailees
bilreprationsverkstad. Senare fanns bilfirman Ramers där. När Ramers flyttade
ut till Askersunds by ( Rejmes) i nya lokaler stod gamla Knappfabriken tom. Det fanns olika förslag
hur den skulle användas och periodvis fanns där också olika verksamheter. På 90-talet enades politikerna om rivning av
Knappfabriken för att ge plats för gruppboende. Rivningen ledde till proteser.
Föreningen Bevara Gamla Askersund drev frågan hårt men utan resultat. Byggnaden
revs. Föreningen heter för övrigt numera bara Föreningen Gamla Askersund .

PS! Det finns ytterligare bilder på na.se-bloggar

Bilder från bygget de senaste veckorna.

PS! Ytterligare ett antal bilder finns på na.se-bloggar-Oves blogg

Kullerstenstorget i
Askersund är en livlig debatterad fråga
både nu och förr. På senare tid har
debatten om askersundarnas torg varit livlig och hård. För det är väl ändå
askersundarnas torg oavsett särintressen? Och det måste väl ändå betyda att torget
är som en gammal kär vän som alla vill väl. Men på lite olika sätt.

Om
kommittén för prydnad av Askersunds torg fått som de tänkt sig på 30-talet hade
en stor ek planterats mitt på torget. Det skulle vara så mycket jord där eken
planterades så att det skulle bli en låg kulle med gräsmatta. I närheten av eken skulle de finns fyra
belysningsstolpar. Kommittén hade fastnat för några billiga stolpar som de sett
i en katalog från Kockums järnverk. Närmare bestämt på sidan 76 i katalog 2, bara
som en lite onödig upplysning. Belysningsstolparna skulle kosta 100 kronor
styck. Montör Zachrisson skulle räkna på
framdragningskostnader för el. Priset för eken var 30 kronor.

Kommittén som bestod av en
rektor, en provinsialläkare, en teckningslärare, landsfiskalen, en kyrkoherde
och en köpman. Det var bara uppsatta personer i samhället som tydligen hade någon
kunskap om det vackra på den tiden. Hoppas att tiderna förändrats. Namnet på
köpmannen var Adolf Gunnar Lindborg och han gick inte riktigt i takt med de övriga
i kommittén när de gällde en fråga. Och
det gällde gångbanor över torget i diagonal riktning in mot den stora eken. Där
skulle gångbanorna mynna ut. Men det tyckte inte Lindborg. Ett fåtal lindar
skulle också placeras parallellt med sidorna på torget med ett lämpligt avstånd
från Sundsbrogatan och Storgatan

När förslaget kom upp till
behandling i stadsfullmäktige blev det precis inte några ovationer.
Stadsfullmäktige A R Norry dömde ut förslaget. Och på hans sida stod också
borgmästare Bretzner. Norry menade att en ek på torget inte skulle bli någon
prydnad, utan mera som en främling på villovägar. Norry kunde tänka sig en ek
om den hade varit 100 år. Vet inte
riktigt hur han tänkte där? Skulle man ha grävt upp och flyttat en så gammal ek
till torget? För mej är ek en ek hur gammal den
är. Norry var också mycket negativ till gångbanorna på torget. Gångarna
skulle inte bli någon prydnad, snarare tvärtom.

Borgmästare Bretzner, var också
motståndare till en ek, men kunde däremot tänka sig en minnestavla mitt på
torget. Enligt borgmästaren kunde en sådan tavla vara till stor hjälp för den
som skulle hålla föredrag på torget. All fakta stod då redan på minnestavlan.
Ett slags manus, fast i sten. Men om det förslaget var han ensam. Skulle det
vara en minnestavla skulle den sitta på väggen till Rådhuset var Norrys
bestämda uppfattning.

Anledningen till att
kommittén just fastnat för en ek var enkel och logisk. Den kunde huggas ner om inte den skulle falla
alla i smaken när det gått några år. Och det var billigt. Kommittén vill också
pryda Torgparken med en vattenkastare. Det här var innan den nuvarande fontänen
fanns. Det hade funnits en tidigare, men som av någon anledning hamnat på
Brandkårens vind. Trots att den var fullt duglig. Den skulle helt enkelt
tillbaka till Torgparken igen. Men det blev inte så.

Herrarna i kommittén var
förmodligen mycket deppade efter stadsfullmäktiges möte. Samtliga förslag gick
på återremiss. Känns det igen? Det enda
förslaget som sedan genomfördes kom ordföranden Norry själv med. Han föreslog
en 4-armad ljuskandelaber mitt på torget för att det skulle bli lite ljusare
mitt i stan. Norry tyckte att det var i väl skumt på torget. Det restes senare en ljuskandelaber. Först
såg han till att kommitténs förslag hamnade i papperskorgen, med hjälp av
borgmästaren och några andra, för att sedan driva igenom sitt eget förslag. På
den tiden hade ordföranden i den politiska församlingen tydligen mycket stor
makt i småstaden Askersund.

Norrys kandelabrar förde dock
ingen tur med sig. När torget skulle rustas inför 300-årsjubileet skulle Norrys
lampor plockas bort och placeras i Hembygdsgården. De var för
omoderna. Men allt gick snett. De som skulle plocka ner lamporna tappade
härligheten i kullerstenstorget. Och så var det färdigt med de kandelabrarna.
Det var bara att sopa ihop resterna för stadens anställda.

Kanske torgkommitténs förslag
med en ek mitt på torget ändå inte var så dumt. Då hade det blivit lite liv och
grönska i torgbilden. Men det är klart att ett och annat löv kunde ha fallit på
alla blanka bilar. Och sådant är inte rolig. Tycker en del….
PS! Ytterligare ett antal bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund

Förr frågade några ibland om jag ville vara med på
gissningstävlingar. I dag handlar det istället om att vara med i olika kunskapstävlingar,
som Quiz på någon restaurang, Veteranvetartävling, Vem Vet Mest och allt vad det
nu kan vara. Ordet gissningstävling används inte längre i sådana här sammanhang
vad jag vet. Det är för omodernt. Intresset för kunskapstävlingar är stort. Och
det är ju bra. Alltid kan man lära sig något nytt. Själv ”briljera” jag med
mina kunskaper hemma i TV-soffan där ingen kontrollerar. Jag försöker också alltid
att lösa Melodikrysset med hjälp av övriga familjen. Ibland går det riktigt
bra, utom när det handlar om TV-serier. Kan inte musik till sådana serier.

För en tid sedan var jag nere vid Sjöängen i Askersund
och då pågick en Veteranvetartävling som jag lyssnade på. Det var länsfinal för pensionärer. Det fick
mej att minnas att jag som journalist en gång gjorde bort mej fullständigt
efter en pensionärstävling i kunskap. Det var ingen final men ändå. Efter
tävlingen fick jag ett papper med både
frågor och svar. Du kan väl skriva lite om tävlingen var uppmaningen. Sagt och
gjort jag publicerade frågorna och svaren. Arrangören ringde upprörd dagen
efter och klagade bittert över att både frågorna och svaren fanns i tidningen.
Frågorna skulle användas till ett antal tävlingar och nu fick allt göras om.
Alla visste nu svaren. Det var en viktig kunskap för mej.

Tipspromenader var också populära tidigare. Minns särskilt
en med Sportjournlistklubben vid Sommaro. Vi gick i par och jag hade sällskap
med journalistkändisen, trevlige Ola Hellstrand. En fråga handlade om biljard
och ingen av oss hade en aning om svaret.
När vi stod där i skogen och funderade kom det en dam med hund förbi.
Ola som inte var blyg stoppade henne och förklarade vårt problem och brister i
biljard. Det visade sig då att hon kunde allt om biljard till vår lycka. En
märkligt sammanträffande i skogen.

Så till en annan sak vid den här tiden på året. Den som vill kan gå på årsmöten nästan varje
dag. Jag är ingen stor föreningsmänniska och det hänger ihop med mitt gamla
jobb som journalist. Inom det yrket ska man hålla sig utanför föreningslivet.
Men nu har jag varit på några som passiv medlem. Det som slagit mej är att alla
numera satsar på smörgåstårta istället för söta bakverk som förr, eller
franskan med ost och en paprikaskiva på.
Tycker det är bra med smörgåstårta, men
för min del kunde man undvika den bredbara leverpastejen. Kanske en bagatell. I
min ungdom var jag charkuterist och det är förklaringen till att jag aldrig
lärt mej äta leverpastej eller blodmat.