Fagertärns röda näckrosor i Tived är fortfarande en av Askersunds kommuns största turistattraktioner. Folk från hela världen kommer för att titta på de mytomspunna och unika näckrosorna på ort och ställe. I dag finns en informationskiosk  vid sjön som sköts av byalaget i Olshammar. Jag var där för  några dagar sedan för kolla på näckrosor  och fika.

Under en period var de röda näckrosorna utrotningshotade. Limnolog Maud Wallsten, Uppsala, gjorde genom åren en stor insats för att rädda och föröka de röda näckrosorna. Det blev något av hennes livsuppgift.

Under en period var det verkligen kris för den unika växten. Men Maud jobbade på. Minns hur lycklig hon var när vi träffades vid sjön för ett antal år sedan. Då hade hon räknat in 40 vackra rosor. Och då hade hon också hittat en koppling mellan näckrosorna i Fagertärn och rosorna i den franske konstnären Claude Monets berömda näckrosdammar. Konstnären anlade sin världsberömda trädgård i Giverny norr om Paris , i slutet på 1800-talet.

Maud reste till Monets trädgård för att undersöka hur det verkligen låg till. Det var helt klart att Monets näckrosor hade anlag som härrörde från de röda Näckrosorna. I samband med andra världskriget växte dock dammarna igen. När upprustningen gjordes försvann de röda näckrosorna som hade anknytning till Fagertärn.

-Vi har tagit DNA-prov och jämfört så vi vet säkert hur det ligger till. Möjligen finns det svenska näckrosättlingar med på några av Claude Monets målningar,
berättade Maud , för mej.

Maud hade en egen näckrosodling hemma i Uppsala. Fröna hämtade hon vid Fagertärn för att sedan återplantera dem i sjön så fort det var möjligt. För ett antal år sedan växte de röda näckrosorna i Fagertärn närmare land. De var lätta att se. Av någon anledning har rosorna närmast land försvunnit. Mauds teori var att fröna föll på allt för djupt vatten. Fröna orkar sedan inte att utvecklas i det mörka vattnet och djupa Fagertärns vattnet trodde hon. I början av 2000-talet omplanterade Maud en näckros närmare land för att besökarna skulle få se den på nära håll som för i tiden . Till hennes stora besvikelse stals rosen. Den kanske finns i någon trädgårdsdamm nu…

Maud Wallsten

Näckrosorna i Fagertärn brukar blomma i slutet av juni. Men det
gäller att komma mitt på dagen för att få se blomsterprakten. När kvällen
kommer slocknar rosorna precis som vi människor.

De röda unika näckrosorna i Fagertärn upptäcktes i juli 1856, av den då 24-årige Uppsalastudenten Bernhard Kjellmark. Det var hans livs upptäckt. Han var i trakten för att besöka sin bror bruksförvaltare Adolf Kjellmark. Han kom med hästskjuts från Ramundeboda till Aspa bruk. Under de tre veckorna hos brodern gjorde den kultur-och naturintresserade Bernhard många strövtåg i omgivningarna. Ortsbor berättade för honom att det fanns en liten sjö inne i vildmarken med vackra röda näckrosor. Och Bernhard begav sig dit för att kontrollera sanningen. Från början trodde han att det bara var en skröna.

Ryktet om de fagra blommorna spreds snabbt och många ville ha den. För att skydda rosorna från utrotning förbjöd markägare Rutger Robson i Aspa, all användning av båtar i sjön. Det här var i slutet på 1800-talet. Förbudet hjälpte inte. I slutet på 1890-talet salufördes korgvis med röda näckrosor vid
torgdagar i Askersund och på andra ställen också. 1905 beviljade landshövdingen
i en resolution fridlysning av de röda näckrosorna. Den som bröt mot
fridlysningen hade höga böter att vänta.

Men det finns en mera spännande historia om de röda näckrosorna, som säger att färgen rosorna kommer från en fiskarflickas blod. Enligt en sägen bodde en fattig fiskare och hans dotter vid den lilla sjön. För var dag han vittjade sina nät blev fångsten allt sämre och både dotter och han magrare. En dag när han som vanligt drog upp sina nästan tomma nät hörde han ljuv musik och fick syn på en man, som satt och spelade på stranden. Det var Näcken, som sa:

-Du får ingen fisk, om du inte ger mig din dotter till äkta maka.

Fiskaren berättade förstås inte för flickan vad som hänt men till sist, när hungern blev för svår, tvingades han gå med på Näckens begäran och genast blev hans nät fulla av fisk.

När flickan fick reda på det gick hon förtvivlad ner till sjön, och då dök Näcken upp, tog hon fram sin kniv hon hade gömt i klänningen, stack det i sitt hjärta och hennes blod spreds i vattnet. De vita näckrosorna hade färgats röda för evigt av den stackars flickan blod

Nils Gumaelius tog fram en mycket informativ skrift till 150-års minnet av Bernhard Kjellmarks unika upptäckt 1856. Och inte nog med det Jan
Mårtensson kom ut med en deckare 1987 med namnet ” Den röda Näckrosen”. För den som inte har läst den är en del av handlingen också förlagd till Askersund. Minns att bokhandlare Walfridsson i Askersund kom till mej och berättade att boken nådde höjden av kultur på den och den sidan. Vid en närmare kontroll visade det sig att han själv var omnämnd just på de sidorna.

Under mina år som journalist träffade jag många udda figurer och original som har berikat mitt liv. Ofta hade dessa personer en livshistoria som gick in i hjärteroten. Andra var mer humoristiska och verkliga tänkare. Och en del hade otur när de tänkte, om man säger så….

En av figurerna som jag träffade ibland var ”Kalle Bock” Pettersson. Han kom trampande på sin cykel från Bocksjön i Tivedskogarna . På fötterna hade han stövlar med och avklippta skaft och på huvudet en gammal mössa från Lantmännnen. Och på pakethållaren hade han en låda. Där låg en falukorv som han då och då tog sig en tugga av. Lådan fyllde han på hos någon handlare.

När han kom till stan efter den långa cykelfärden besökte han alltid Hammarströms Konditori för en kopp kaffe. Själv sa han till mej att han åkte till stan för att tippa. Och han fick alltid många rätt. Men det märktes inte så mycket på hans sätt att leva. Han bodde med sin morbror Herman i ett fallfärdigt ruckel vid Bocksjön. På ålderns höst flyttade han in i en lägenhet i Askersund. Men det var inget boende som imponerade på honom. Huset hemma vid Boksjön var minst lika bra. Om inte bättre. Men det är klart at det var lite skönt med värmen på vintern. Och det var heller så dumt att hemtjänsten kom med färdiglagad mat varje dag

Kalle på stan

Stora Bergsgatan på 50-talet. Till höger Kalles specialfik, Hammarströms konditori

Något av det märkligaste med ”Kalle-Bock” Pettersson var att inte hette Pettersson i efternamn.  Föreningen Gamla Askersund hade en föreläsning om udda figurer i stan. Bengt Willén hade plockat fram fakta om varje person. När han kom till Kalle så visade det sig att han enligt kyrkboken var inskriven som Karl Gustaf Gustafsson , född i Bocksjötorpet 1916 och död i Askersund 1994. Alla kallade honom Pettersson. Jag skrev det i tidningen många gånger och han protesterade aldrig. Kanske tyckte han Pettersson var finare Gustavsson…

Vad jag vet hade Kalle inget fast jobb . Han hjälpte till att lassa massavedsbåtar i Askersunds hamn när någon kallade på honom. Han jobbade också mycket i skogen och slet med stocksågen för att få ner timret. Ibland hjälpte han också till att spola is på idrottsparken i Askersund. Minns inte det själv, men han berättade det en gång.

Kalle var en renlevnadsman, med ett stort intresse för skidåkning och Hemvärnet. Han fick en rad medaljer genom åren i Hemvärnet. Något som han var väldigt stolt över. Kalle var med i Hemvärnet i 40 år. Skidåkningen var hans stora passion. Han nådde dock aldrig upp till någon toppnivå. Alla kan ju inte vara bäst. Kalles problem när det gällde skidåkningen var att han startade i ett tempo och höll det loppen igenom. Men tempot var för lågt. Han tog också gärna ganska långa vilopauser vid matkontrollerna. Det bidrog till att det aldrig blev några framskjutna placeringar.Han var också lite rädd för svåra utförslöpor som i Tivedslopet vid Väderkvarnsbacken. Där uppmanande IFK-ledarna att han skulle staka istället för att bromsa. Men sådan lyssnade aldrig Kalle på. Han körde i sitt tempo. Frågade honom några gånger vad han vallade skidorna med för valla, men det avslöjade han aldrig. Det var ett hemligt recept.

Kalle läste tidningen mycket noga. Han kom ofta in till redaktion och ville ha tillägg på artiklar jag skrivit. Lika ofta vill han en till stycken skulle tas bort. Han var en engagerad läsare med hög moral. Lättklädda damer och raljerande texter tyckte han inte om. Det skulle vara ordning och reda. Inget slafs och hafs. Något som han lärt sig av sin mor hemma i Bocksjötorpet. När han var ung bodde han själv med sin mor i stugan. De hade en ko och kalv. Stugan hade hans morfar byggt. När modern gick bort så kunde inte Kalle ha djuren kvar. Han var tvungen ut och tjäna ihop till sin försörjning. Alla stora skidåkare på den tiden jobbade i skogen. Det hade Kalle läst om och det var något han började praktisera själv.

Från Kalles prissamling.

Bild: Per Öberg

Bild: Roland Johansson. Kalle sitter längst fram till höger.

När Kalle flyttade in till stan försökte han behålla det gamla och leva som han alltid gjort. Någon TV skaffade han sig aldrig. En batteridriven väckarklocka var det modernaste som fanns hos honom. Han lyssnade på radion, även om han tyckte att det fanns mycket konstig musik i den.

Men som nämnts -han hette Gustafsson i efternamn och inget annat.

Leif Linus Larsson och Anders Foglander har hjälpt till med bilder. Och någon har jag haft själv.

Många fotbollsfantaster längtar efter att få se fotboll på ”riktigt”. Men det lär dröja ännu en tid. Fotboll på tv utan publik är inte detsamma , men vad gör man om det  inte finns något annat. Jag har letat på ett antal fotbollsbilder som tröst. En del är förstås helt ointresserade av sport och då är det bara att bläddra förbi den här bloggen. Men det finns lite gamla bilder om någon trots allt skulle vara intresserad.

Ida Sjöholm i Skyllberg. Bild: Magnus Christiernsson

IFK:s fotbollsskola

Stellan och grabbarna vid bygget Norra bergen i Askersund tar nu semester fyra veckor framåt. Stellan ska först ordna med lite pappersarbete innan han blir helt ledig.  De är  inne på sista veckan. Gamla Samrealskolan håller på att förvandlas till lägenheter. Nu kan man också skönja lite hur det ska bli. Trappan till övervåningen är klar. Här kommer lite bilder så här före semestern. Askersundsbostäder lägger också upp bilder  på sin hemsida.

Intresset för gamla Askersundsbilder är stort. Det har visat sig vid alla visningar som Leif Linus Larsson haft. Någon har vi också haft tillsammans. En del läsare av mina bloggar brukar också sända över bilder ibland som jag kan använda. Och det är trevligt. Fortsätt med det.

När jag använt bilderna brukar jag sända dem vidare Linus som har ett stort arkiv och bra ordning på det hela. Det är sämre med mej. På några minuter kan han plocka fram bilder. En del bilder har jag sparat från åren på tidningen. Några använder jag ibland.

!

Trädet vid Hospitalsgatan 13 innan det föll. Det gamla huset revs för  länge sedan. I dag parkering för kyrkan intill.

Hospitalsgatan. Det stora gamla trädet har fallit.

Storgatan

Brottarna hade ingen lokal att träna och tävla i. Då passade den här bilden bra på Kenneth Persson och Bosse Bergman. Det fick bli torget.

Gösta Ahlm på marknaden

Kalsongköp på gång. Gösta Castellie , K-I Appelgren, ger Kalle Pettersson goda råd.

Hans Zinklén var ansvarig för Zinkgruvans ishockey.

Gösta Snoddas Nordgren och Kárlstads-Snoddas lockade storpublik till Strandparken. Året var 1974 på en av kommunens ”Trivselkvällar”

Orvar Bergmark visar ungdomar i Åmmeberg hur det ska gå till att spela bandy.

Alltid när glasugnarna var färdiga vid Hammars glasbruk blev det kaffekalas. Inne i ugnen

Arne Ältis Ringqvist, vårmarkanden 1992

IFK Askersunds veteranlag 1977. Stående fr.v: Rolgf Elfving, Toffe Wallin, Micke Hjalmarsson, Lennart Albrektsson, Lennart Rehnberg och Lennart Andersson. Knästående: Perre Appelgren, Magne Karlsén, Ove Danielsson, Anders Wallin och Yngve Ludvigsson

Landskyrkan i Askersund  är 350 år   och det  kommer att firas med en historievecka 14-20 september. Det blir flera föreläsningar och en jubileumskonserten ”Året var  1670”. Det blir  också en sommarutställning om Landskyrkan  i församlingsgården 20 juli -2 augusti. För  några dagar sedan var jag upp i tornet i sällskap av Magnus  och vaktmästare Tony för ta några bilder  över staden. Det var  på uppdrag. Lägger ut  några bilder  som jag plåtade.

Norströmsgatan  från kyrktornet

Här  kommer  lite  nya bilder från Askersundsbostäders  ombyggnad av  gamla Samrealskolan  till lägenheter. Intresset för  lägenheterna verkar stort. Mycket  arbete med  murning  pågår just nu. Det ska upp en ny trappa mitt husen och en del väggar ska muras  igen och väggar ska muras upp.

Bilder finns  också på Askersundsbostäders hemsida. Petra sätter in bilder varje vecka.

”Man skall vara glad åt fötter, utan dem man står sig slätt”, sjöng Birgitta Andersson på 1960-talet. Fritt ur fortsättningen:”De kan bli så härligt ömma att man kan ta fotbad i en spann…”, ”De kan stampa uti golvet när man ilsken är – och ströva kring på egen hand i solvarm sand!”

I Askersund har det varit en debatt om vem som ska sköta fotvården under några år.  Kommunal eller privat? Eller båda? Nu har de styrande politikerna satt ner foten för kommunal fotvård.

Publicerar en interpellation från Siv Ahlstrand , socialdemokraterna och svaret  från socialnämndens ordförande AnnaMaj Björk, KD, så ni själva  kan  ta ställning. Bra eller  dåligt….

———————————–

Askersund den 16 mars 2020

Interpellation till socialnämndens ordförande  Anna-Maj Björk

Hur får brukarna inom SÄBO (Särskilt boende för äldre (SÄBO), och inom hemtjänst stöd för behandling av sina fötter idag då kommunen inte erbjuder den tjänsten?

Det har ej gått ut information till boende, varken till anställda, anhöriga eller gode män vad jag har förstått. Det beslut som ni tog om att fotvården skulle upphöra är något som allmänheten inte vet om. Ingen information om att man kan begära hjälp att komma till fotvård med ledsagning med personal har därmed kommit till brukarna. (Vilket blir en ny kostnad för kommunen. Fotvården var självfinansierad.)

Jag uppfattar att de som har diabetes inte kan få hjälp och inte heller för fot- och nagelsvamp m.m. Det är just dessa problem som brukarna av den kommunal fotvården har behov av att få hjälp med.  (Frågan är varför Ordf. i socialnämnden inte nämner andra som kan erbjuda sina tjänster utan endast denna aktör.)

Den information som jag har fått av Socialchefen Maria Ståhl är att Alexandra Schützer har hört av sig att hon kan sälja sina tjänster som endast är att hjälpa till med att fila fötterna och klippa tånaglar. Socialchefen hänvisar i svaret till mig att kommunen inte är involverad i detta.

Åter till min frågeställning:

Hur får brukarna inom SÄBO och inom hemtjänst stöd för behandling av sina fötter idag då kommunen inte erbjuder den tjänsten? 

Siv Ahlstrand (S)

——————————————

Svar på interpellation från Siv Ahlstrand angående fotvård Maj 2020

Beslutet ang fotvård togs på SN decembermöte 2019, därefter lades information ut på kommunens hemsida, brev skickades ut och det sattes upp informationslappar på boendena. Förvaltningen gav uppdrag till kommunens fotvårdspersonal att skicka ut meddelande om att hennes tjänster inom fotvård upphörde 2020-01-01.

Att fotvården var självfinansierad har jag fått information om, av förvaltningen, var därför att vi subventionerad fotvårdskostnaden från kommunen. Ingen betalade den gängse fotvårdstaxan som då var 150- 200 kr dyrare.  Denna kommunala tjänst brukades också av privata medborgare som valde att använda sig av den billigare kommunala fotvården än att gynna de privata specialister som finns. Fotvård ligger inte inom kommunens ansvarsområde och vi ska som kommun inte konkurrera med privata aktörer.

Vad gäller den privata aktör som nämns i interpellation från Siv Ahlstrand och aktörens erbjudande, som kom via mail, så vidarebefordrade jag den informationen hemifrån, privat, till Ann-Marie Eriksson ordförande för KPR, som i sin tur föreslog att hon informerade de andra organisationerna.  Anledningen till privat information var att jag ansåg det viktigt att tillkännage denna fotvårdsspecialists tjänster och ge information att hon finns men också privat därför att kommunen inte är involverad.

På vårt KPR möte i februari pratade vi om fotvård i Askersund och svårigheten att få tid i Askersund. Då nämndes de fotvårdssalonger som finns här så den informationen fanns redan därför nämndes inte de i detta samtal.  Syftet med telefonsamtalet var att ge kunskap om den här specifika aktörens erbjudande till pensionärsorganisationerna och att de därifrån själva valde hur de vill gå vidare.

Brukare inom hemtjänst och SÄBO får behandling av omsorgspersonal eller hjälp av ledsagare till fotvårdsspecialist. Den allmänna fotomsorgen, sköter omvårdnadspersonal om.  Det som inte klaras inom den ramen bokas tid för hos fotvårdsspecialist. Förskrivning gäller om man har diabetes eller andra medicinska diagnoser En direktupphandling är på gång för både fotvård och hårvård för boende på SÄBO och korttidsvård.

Socialnämndens ordförande AnnaMaj Björk, KD