Oves Blogg

Folke Dahlberg Sällskapet har kommit ut med nummer
tio i skriftserien om konstnären och författaren. Namnet på den nya boken är
Gråväder. Sällskapet kallar den på goda grunder för den femte landskapsboken.
De fyra tidigare är Vättern, Tiveden, Göta Kanal och Leva vid Vättern.

Gråväder är namnet på Folke Dahlberg Sällskapet senaste skrift om konstnären och författaren.
Folke Dahlberg skrev för Askersunds-Tidning

Texterna i boken har tidigare publicerats på skilda
håll. Många av texterna skrev Folke Dahlberg för Askersunds-Tidning. Arvoden
från tidningen behövde konstnären för sitt nödtorftiga liv ut på öar i Vättern.
Sällskapets ordförande Jonas Modig och styrelseledamoten och författaren Anders
Weidar har letat, vrakat och grävt fram texter i tidningsarkiv och på Kungliga
Biblioteket.

Enligt Sällskapets medlemstidning Vattenår är några
kapitel i boken något av det bästa som Dahlberg skrivit, bland annat ”Vätterns
röding”. Boken är illustrerad med
teckningar som till största delen är nya i bokform. En del av dem återges för
första gången. I dag har Sällskapet drygt 500 medlemmar.

Till Askersunds 300-årsjubileum 1943 fick Folke
Dahlberg, uppdraget att rita och dekorerar en ny brunn till torgparken. Det var
dock mycket nära att Dahlberg gått miste om jobbet. Då trädde redaktör Joel Haugard in som en
räddande ängel. Stadsfullmäktige hade nämligen planer på att anlita en
gravstensfabrikant i Uddevalla för jobbet! Det tyckte redaktör Haugard var väl
magstarkt. Även landsantikvarie Walldén reagerade mot de styrandes planer. Stadsledningen ändrade sig också och Dahlberg
fick uppdraget. Den invigdes sedan med pompa och ståt i närvaro av
kronprinsparet och prins Eugen.

Dahlberg lät bygga brunnen åttakantig i röd granit. Var en av de åtta sidorna är
dekorerade med reliefer, som symboliserar näringsgrenar som varit utmärkande för
Askersundstrakten, som jakt, fiske, skogsbruk, åkerbruk, sjöfart, järnsmide och
garverihantering. Förslaget om röd granit väckte en del diskussioner bland
statens styrande. Någon ansåg att den röda graniten inte hörde hemma i trakten,
medan andra menade att Dahlbergs brunn inte var nog storslagen. Fem
vattenstrålar till två meters höjd var för futtigt. Nu blev det ändå som
Dahlberg hade ritat. Till skillnad från några av ledamöterna i
stadsfullmäktige, tyckte ”målarprinsen” Eugen, att skapelsen och färgkombinationen
var mycket vacker.

Dahlberg arbetade under stor tidspress med
torgparksbrunnen. För jobbet fick han 2 700 kronor i ersättning. Uppgiften
att göra jobbet både gladde och skrämde honom. Förhållandet mellan Askersunds
stad och Folke Dahlberg präglades inte alltid av ogrumlad harmoni

Torgparken och Dahlbergs brunn på ett vykort från 50-talet.

Det kom att
visa sig att metoden att gjuta relieferna i järn för att sedan bronsera dem
inte fungerade alls. Dahlbergs konstverk började rosta redan efter ett par år.
I en annons i Askersunds-Tidning i mitten på 50-talet uppmanades askersundarna
att skänka föremål av koppar, brons och mässing för att möjliggöra en
omgjutning av relieferna. Uppropet fick stort gensvar och det berodde säkert på
att givarna skulle få sina namn ingraverade på baksidan av plattorna. Utbytet
av relieferna skedde dock helt oannonserat en mörk natt, förmodligen utan de
utlovade namnen på baksidan av plattorna. Givarna blev vad jag fått berättat
för mej av de som var med vid tillfället helt grundlurade. Men det var ju svårt
att kolla när plattorna satt på plats.

Hur som helst fans det en artikel i
Askersunds-Tidning i april 1955, där man berättade om att Askersundsverken hade
det extra jobbigt för att gjuta om Dahlbergs reliefer. Jobbet skulle vara
färdigt till vårpremiären den 1 maj. Ett gäng gjutare körde igång redan klockan
fyra på mornarna för att klara av jobbet tidtabellsenligt. I reportaget lovade
direktör Franzén att relieferna skulle klara väder och vind i alla tider. Var
jag vet har plattorna levt upp till Franzéns löfte från 1955. Men om det finns
när givarnamn på baksidan är mera oklart, men om det inte finns det var det väl
ändå Dahlbergs konst som var det viktigaste. Kunde man förvandla en kaffepanna
i äkta koppar, till en kulturgärning må det kanske vara hänt.

.

Bostadsområdet Edö i Askersunds östra
del tar nu ett kliv framåt, då ett reservations­avtal för 14 tomter har
tecknats med ÅV-Bygg AB. Sedan tidigare är en tomt såld och nu har ytterligare
en privatperson tecknat sig för en tomt för att påbörja byggnation av en villa
under våren.

Kommunen och ÅV-Bygg har alltså tecknat
ett avtal där företaget har option på 14 tomter för att bearbeta marknaden och
sedan bygga villor. Ett antal typhus kommer att presenteras och dessutom finns
möjlighet att tillsammans med arkitekt utforma ett mer individuellt boende,
alternativt att andra hustillverkare kan bli aktuella som leverantörer.
Byggnationen beräknas kunna starta i vår. Under våren planeras även båtbryggor
att anläggas alldeles nedanför området.

Tomterna på Edö går precis som tidigare
att köpa men nu kan kunden även välja att teckna ett så kallat tomträttsavtal,
där man erlägger en årlig tomträttsavgift. Att bygga på en tomträtt innebär
samma sak som att bygga på en friköpt tomt rent fastighetsrättsligt. Kunden kan
även inleda med att teckna ett tomträttsavtal för att senare köpa tomten.

Madeleine Andersson, kommunchef: –
Det känns väldigt roligt att vi kommer igång med byggnationen på Edö. Det är
ett fantastiskt fint område som kommer att bli en trevlig boplats för ett antal
familjer. Lösningen med tomträttsavtal är ett bra sätt att skapa
möjligheter till nybyggnation.

Peter Letskog, ÅV-Bygg: – Ju mer vi
tittar på Edö, desto mer inspirerade blir vi att marknadsföra och bygga i
området. Läget är mycket bra och vi har en serie hus som vi tror mycket på för
denna typ av boende. De nya båtbryggorna blir förstås ”pricken över i” eftersom
området ju är extra intressant för båtägare.

Bloggen har gått som en krönika i NA söndag 23 november. Alla har ju inte
tidningen därför också på bloggen, men med några bilder. Kan också nämna att
Föreningen Gamla Askersund har gett ut ett häfte med Askersundslucior.

————————————————-

Vid den här tiden på året rådde förr stor aktivitet
och förberedelser inför luciafirandet på många tidningar. På senare år har det
lugnat ner sig lite. Askersunds-Tidning, som fanns fram till mitten av
50-talet, satsade enormt mycket på luciafirandet. Tidningen var medarrangör,
liksom senare den här tidningen.

I början fanns det lösa röstkuponger att hämta på
tidningen och i butiker. Men det tog man bort för att det skulle bli
rättvisare. Endast kupongen från tidningen blev det som gällde. Vid något
tillfälle hade en släkting till en kandidat nämligen tagit med en bunt kuponger
till I 3 i Örebro och då blev det en del röster om man säger så.

Uttagning av luciakandidater på redaktionen vid Askersunds Tidning. Till vänster redaktör Brita Jonsson och i mitten Håkan Persson.

De flesta tidningar är borta ur bilden som
arrangörer, även om man skriver om firandet. Men det är en annan sak. Kortegerna
runt stan lockar ändå ganska mycket folk varje år. I dag plockas kandidaterna
från en kör och lucian lottas fram. En sympatisk utveckling. Lions står för arrangemanget.

När jag började på tidningen för länge sedan skedde
uttagningen av luciakandidater inne på ett redaktionsrum. Sju kandidater skulle
sedan presenteras med bild i tidningen. Själv deltog jag aldrig i någon
uttagning. Tyckte inte att det inte var ett journalistiskt jobb. Det räckte med
att bevaka och den obligatoriska uppgiften att intervjua den blivande lucian.
En mycket knepig uppgift. Som tur var ryckte gärna mammorna in och hjälpte
till. Annars hade det nog bara blivit en liten notis.

Men vid något tillfälle satte jag dock stopp för att
mina döttrar skulle komma med som kandidater. De var föreslagna av kompisar.
Var och en kan räkna ut hur snacket på stan sedan hade gått. ”Farsan jobbar på
tidningen och det är så klart att de kom med.” Känner jag döttrarna rätt tror
jag också de tackat nej.

Askersunds första lucia hette Margareta Johansson
och året var 1942. Hon var inte folkvald utan det var kvinnorna i lottakåren
som ordnade arrangemanget. Året efter klev Askersunds-Tidning in i bilden och
då blev det en folkvald lucia med röstning och allt. Men det blev en knepig historia. Kathi Karlsson
valdes till Lucia men ett oblitt öde
gjorde att hon fick tillbringa dagen som
patient på sjukstugan. A-T skrev att : ” till ersättare fick den purunga Solveig Kaufeldt från Hammar hoppa
in”. Hon hade fått näst högst röstetal. På den här tiden var Kommunala Ölcaféet
reserverat för luciorna kortegdagen. Inte för att dricka öl utan för att värma
sig och byta om.

Klockorna på gamla stationshuset i Askersunds fungerar igen. Ingen stor grej
kanske, men för en del har det varit det. De som ska med bussarna och saknar
klocka. Tiden har stått stilla några år, men finns det klockor så ska de också
fungera. Så resonerar folk och de nya ägarna till Strandparkens Kiosk och Café,
Peter Bernström och Marie Krusell. Vaktmästare Jokke Karlsson, har sett till
stationsklockorna fungerar igen.

I en liten annonsskrift till hushållen har det stått
Stadsparkens Kiosk och Café, men så var det inte. Felet berodde på den
mänskliga faktorn. Det ska vara Strandparken. Det nya ägarparet som kommer från
Stockholm, har plockat bort alltkrams som funnits runt det gamla stolta
stationshuset under några år. De är noga med att slå vakt om den gamla
kulturen. Kan väl också nämna att Peter har sina rötter i Åmmeberg.

Marie och Peter är nya ägare till serveringen i gamla stationshuset.

Nu syns
huset, precis som när kung Oscar II anlände till stan i juni 1898. Då
serverades inte tidig frukost som nu, utan kungen fick nöja sig med en stor
välkomstkommitté. Tror att kungen hade blivit glad åt en bastant frukost.
Enligt referaten från tiden var han inte på sitt allra bästa humör när han
anlände till Askersund.

Just nu pågår nya bygget för kunskapscentrat (KKC)
strax intill stationshuset med massor av jobbare som behöver en riktig frukost.
Något som Peter och Marie också tänkt på. Därför är de uppe i ottan och lagar
maten. Inom kort flyttar de också till
lägenheten på andra våningen i stationshuset. Det måste vara när till jobbet.

När stationen användes för sitt syfte, gick
klockorna alltid rätt. Stationsuren var stationschef Håkan Perssons eget lilla
skötebarn, som drogs upp med vev efter ett bestämt schema. Och blev det något
fel kom vännen och urmakare Rulle Bäckström farande med sin cykel och ordnade
upp det hela. Han var en mångsysslare av rang. Rulle hade också hand om det
stora uret på Magdalena kyrka. Var med honom ett antal gånger när han donade
och fixade. ”Ska du med Ove och titta”, ringde Rulle när han skulle se till de
stora urverken. Rulle finns inte livet
längre. Nu har Jocke tagit upp Rulles fallna mantel. Och Peter ska med glädje
se till att urverket dras upp. Det ingår för övrigt i hyran. Askersunds kommun
äger huset.

Kung Oscar på besök i Askersund i slutet på 1800-talet
Stationschef Håkan Persson var noga med klockorna.

OBS! Bloggen finns också på na.se och Askersundsbloggen

Illrött och knallblått!
Färgen på husen i Lundbyområdet väckte stor sensation när området byggdes upp.
”Blåbär och lingon” kallades Lundby allmänt. Många turister stannade till och
filmade husen. Någon liknande färgsättningen hade man aldrig sett tidigare i
ett villaområde. Till och med kom det utländska turister och offrade film på
husen. En del stannade också till för att fotografera. Andra både plåtade och gick
runt i området och talade med de boende. Hur var det att bo i et sådant
färgrikt område?

Många askersundare var mycket
kritiska till färgsättning. Skandal menade många. Det fanns till och med krav
på att Lundbyhusen skulle målas om. Men de flesta som flyttade in i husen tyckte
det var en härlig färgsättning. Mycket effektfull blev det på vintern när snön
bäddade in husen. Huvudsaken var ändå att de som skulle bo där trivdes med
färgen.

Elaka rykten berättade att
målaren gjorde ett misstag när han blandade färgerna. Det var inte meningen med
illrött och knallblått. Men byggnadschefen i Askersund dementerade alla sådana
rykten. Det var visst meningen med de klara färgerna. Helt enligt arkitektens
intentioner. En del husägare protesterade
och bad att få lite diskretare färger. Men det gick inte arkitekten med på. Och
byggnadsavdelningen ville inte göra sig osams med arkitekten. Istället hoppades
man att det skulle bli flera hus i Askersund med klara färger. Vet inte om det
blev så…

Själv tycker jag att det blev
ett trevligt område med lite udda färgsättning. Och det behövdes nog i
Askersund vid den tiden, när det bara handlade om tegelhus och mexistenhus. I
dag hör man inget om färgerna på Lundby. Inte om några andra hus heller för den
delen.

Föreställer Askersunds stadsvapen en smed, eller är
det en gruvarbetare? Därom tvistade forskare i början på 70-talet. Enligt dessa
ger inte bilden rättvisa åt smedjobbet. Men det berodde nog mera på den som
tecknat stadsvapnet, än själv iden med smeden. För det skulle vara en smed. Egentligen
borde det ha varit en grosshandlare som stadsvapen, men det hade varit knepigt
för de styrande att sätta en grosshandlarbyst på rådhustaket.

Förmodligen berodde inte smeden i stadsvapnet på att
det fanns särskilt många yrkesverksamma i yrket, utan mera på att det fanns ett
antal grosshandlare i spik. Smeden skulle symbolisera stadens handel med
smidesvaror. I början på 1700-talet fanns endast en smed i upptagen i
befolkningsstatistiken för Askersund stad. Men på landsbygden runt staden fanns
det många smeder. Landshövding Bonde uppmanade yrkesmännen i smide att flytta
in till stan.

I privilegiebrevet från 1643 står det att ” i staden
i sitt insegel skall föra en smed med hammare och slägga i handen”. Nu blev det
en slägga. I dag kan man tro att ett gäng smeder är tillbaka i Askersund och är
igång arbetar för fullt i Strandparksområdet. Halva staden har kommit i
dallring och det låter som hammarslag.
Och de som jobbar är morgonpigga. Men det är bara tillfälligt. Om några
veckor är det över och det handlar om pålning till den kunskapscentrat (KKC).

När nya storkommunen skulle bildas i Askersund i början
på 70-talet fanns det en kommitté som skulle titta på vilket stadsvapen
kommunen skulle ha i framtiden. Det blev smeden, men kommittén diskuterade faktiskt
två förslag. Förutom smeden fanns Sundbo härads vapen.

Häradet var äldre
än Askersund stad. Det omfattade socknarna Askersund, Hammar, Snavlunda och
Lerbäck. Häradets vapen är en båt över vilken en sjöfågel flyger mot ett kors i
akterstäven. Kommittén som jobbade med frågan blev dock inte riktigt klara över
symboliken. Bergsbruk och smidesverksamhet var dock intimt förknippade med
bygden. Och då var det en smed som gällde.

För ett 20-tal år sedan orkade inte smeden på
rådhustaket i Askersund slå längre. Mindre panik uppstod bland askersundarna.
Vad hade hänt? Var smeden överarbetad
eller hade gått in i vägen som det heter.

Allt berodde dock på ett tekniskt fel. Fjädern som
håller släggan hade slutat fungerat efter 52 år. Det var bara att plocka bort
smeden från rådhustaket och snabbt lämna in den på reparation. Det var i mars
månad 1989 och det var viktigt att smeden kom på plats för den stora
turistinvasionen på sommaren.

Sedan smeden kom på plats på rådhustaket 1937, har
sedan dess hört hans välklingande slag
ekat ut över staden. Med undantag då för några månader 1989. Smeden är kopplad
till den stora rådhusklockan. Modellen av smeden togs fram av Aron Sandberg,
Stockholm. Han hade utfört flera skulpturer i Stockholms Stadshus. B.
Myrsmeden, tillverkade smeden, eller drev den som det också heter.

Mera på skämt har det funnits förslag om att byta ut
smedens slägga mot lite modernare saker som just då har varit aktuellt i Askersund.
Som bandyn och då en bandyklubba, eller tradjazzen och ett blåsinstrument.Se nedan. Men
så blir det förstås aldrig. Smeden på rådhustaket är kultur.

.

Hammar och Askersund hade förr heta dueller i bandy
och fotboll. Det var storpublik varje gång. Verkligen heta prestigemöten.
Hammars IF har ingen verksamhet längre och IFK har slutat med bandyn. Nu är det
en annan sport som gäller, bowling. På onsdag möts de båda lagen i Askersunds
bowlinghall på O`Learys. Lagen spelar i division 4. Askersund leder serien.
Hammar ligger fyra i tabellen.

I Askersunds lag spelar Roger Adolfsson, Kerstin
Asker, Tore Andersson, Roger Gundersson och Lars-Åke Strömberg. Hammars lag
består av Stig Edqvist, Esse Schölin, Sune Larsson, Nils-Erik Ström och Rolf Arvidsson.

Den historiska matchen börjar kl 10.30, som en
upplysning till de som vill se drabbningen.

Bloggen var införd som en krönika i NA:s
papperstidning i söndags. Alla kanske inte alla har
papperstidningen därför kör jag
den också här.

____________________________________

Tidningarnas annonssidor på helgerna börjar nu
fyllas med julbordserbjudanden. Det finns julbord i nästan alla prislägen. Och
på en del ställen erbjuds också levande musik med inslag av tomtar och lucior. Tycker
det är tidigt att börja tänka på julbord, men kampen om matgästerna har
hårdnat. Det gäller förmodligen att vara ute i tid för att få bokningar. Annars
äter folk skinka och Janssons frestelse hos någon annan.

Många företag bjuder också sina anställda på
julbord. En fin tradition som bör hållas vid liv, säger jag som sällan blivit
bjuden. Men jag har plåtat och skrivit om många julbjudningar. Och det såg trevligt ut för det mesta. Klart
att det fanns tillfällen där någon lallade omkring bland sill och rödkål efter för
många snapsar, eller att någon kom med den ”skrämmande” upplysningen om att det
fattades något på det dignande julbordet.

Själv har jag varit med om att ordna fram en hemlig
tomte till en av driftige ICA-handlare Sven-Olof ”Soja” Johanssons julfester
för personalen. Han ordnade alltid med en hemlig tomte som personalen sedan
fick gissa på vem det var under masken. Jag skulle in och lyssna på ett föredrag
i Örebro som det trevliga idrottssällskapet i länet hade ordnat. Gäst på mötet
var diskjätten Rickey Bruch. ”Soja” bad mej fråga Rickey om inte han kunde
komma till Askersund. Sagt och gjort. Och det var inga problem. Han var villig
att resa upp från Skåne. ”Hämta mej vid stationen i Hallsberg”, var uppmaningen.

Det tog lite tid innan mannan bakom tomtemasken
avslöjades den här eftermiddagen kan jag avslöja. Vid den här tiden hade
friidrottsstjärnan Bruch lämnat pillren som byggde muskler, nu var det bara
hälsopreparat som gällde. ”Häng med in på hotellrummet Ove ska jag visa dej” sa
han efter sin insats som tomte. Rummet var fyllt av kartonger med hälsopiller.
Och det tog timmar innan han hade förklarat nyttan med allt. En färgstark
person som gav mej sin bok ”Gladiatorenas kamp” och ett ovanligt tomteminne.

Några gånger var jag också ute med farkosten Motala
Express för att föreviga deras julbjudningar. Vid ett tillfälle kunde inte
”expressen” gå ut mer än några meter från kajen i Askersund. Isen var för
tjock. Men motorerna gick för att få upp den rätta stämningen och hålla värmen
ombord. När vi klev av båten förklarade en man för mej att det hade varit en
underbar sjöresa. Han hade inte märkt att vi var kvar vid kajen. Men vad gjorde
det maten var god och det fanns mycket gott att dricka.