Oves Blogg

Alla barns rätt till gratis skolmat var en het potatis
på 40-talet. Något som i dag är en självklarhet. Visst klagas det på skolmaten
ibland men alla kan inte tycka om allt. Tycker jag. I Hammar – som då var en egen och rik
kommun-hade infört gratis skolmat till alla barn innan befolkningsutredningen
kom med sitt förslag i början på 40-talet. Men i Askersund var det segare. Det
skulle bli för dyrt och leda till en skattehöjning på minst 10 öre. Oron var
stor. Det handlade om 200 barn.

Förslaget kom från statliga befolkningsutredningen,
som sedan sändes vidare på en remissrunda. Rektor Frendel i Askersund hade
inget emot att barnen från landet fick ett ordentligt mål lagad mat, men
varande för att förslaget skulle innebära betydande ekonomiska konsekvenser.
Och barnen hade ändå med sig termosflaskor med varma drycker så helt nödvändigt
var det inte.

Rektorn var också helt motståndare till att göra
förslaget obligatoriskt mot föräldrarnas vilja. Bruttokostnaderna för måltiden
hade beräknats till 50 öre per barn. Staten skulle stå för större delen av
kostnaden. I utredningen påpekade man skolmåltiderna hade vuxit ut till en av
skolans viktigaste socialpedagogiska uppgifter.

Elever i de högre skolorna i mindre samhällen hade
inget behov av skolmat enligt rektorn.
För dess var det bättre att gå hem och äta den mat de var van vid. Ett
stort problem var att ordna fram måltidslokaler och pengar till personalen
framhöll rektorn i sitt yttrande. Skulle alla äta på skolan skull de uppstå
köer och väntetider för barnen . Frukostrasterna skulle inte räcka till. Enligt
rektorn skulle det inte vara särskilt trevligt. Hans förslag var att lägga ut
skolmåltiderna på privata restaurangägare.

En del elever hade precis som nu behov av särskild
diet. Frendel menade att det inte var troligt att föreståndarinnan för
skolbespisningen hade möjlighet att anpassa dieten.

Rektorn slutade sitt yttrande när det gällde just dieten
med :”Särskilt om det då gäller
blyga och försagda barn som inte vågat hålla sig framme, så
är nog fara värt att de
kommer i ett ofördelaktigt läge, än om den moderliga omsorgen finge
bestämma deras matsäcks innehåll.”

En tillbakablick visar att det redan på 1800-talet i
Sverige fanns privata organisationer som serverade mat åt fattiga barn. 1941
föreslog den så kallade befolkningsutredningen Sveriges riksdag att införa
skolfrukost för skolbarnen. 1946 startade denna verksamhet. Kommuner som på den
tiden serverade skolfrukost fick på särskilda villkor bidrag till verksamheten.
Detta statsbidrag minskade efter hand för att 1966 försvinna helt. Därmed blev
skollunchen en rent kommunal angelägenhet. De som verkade för att eleverna
skulle få ett ordentligt mål mat mitt på dagen hade naturligtvis ett syfte med
detta, att eleverna skulle orka med skolarbetet. Skollunchen blev ett slags
symbol för de vuxnas, skolpersonalens omsorg om barnen.

I Askersund serverades skolmaten i restaurang
Sundsgården. Eleverna fick gå på led från Kyrkskolan
(Hamnhuset-Lindbogården) till
serveringen. Det fanns en regel som sa att barn som hade mindre än tre
kilometer till skolan varken var berättigade till skolmat eller skolskjuts. För
mej fattades det 500 meter för att kunna utnyttja skolförmånerna. Men någon
stans skall väl gränsen dras, även om det nu drabbade mej. Skolbussen åkte
förbi mej varje dag när jag gick eller sprang till skolan. En lite märklig
upplevelse, men det gav mej lite grundkondition som jag haft nytta av.

När inte byggchefen Magnus Landin är ute på bygget, kan han följa det hela från sitt kontorsfönster.

Varje år sedan tio år tillbaka åker Janne Karlsson runt på sin motorcykel i Askersund iklädd tomtedräkt. Något som verkligen uppskattas av barn. När han stannar brukar det samlas en skock barn runt honom. Alla väntar på MC-Janne i sin röda dräkt. Då är det jul i Askersund.

En gång i tiden var det vanligt med grisbilar som åkte
runt på landsbygden. Folk hade möjlighet att köpa en liten kulting som sedan
skulle födas upp och bli julmat. Kultingarna fanns i små boxar på
lastbilsflaken. Det var bara att välja och vraka.

Bild från Leif Linus arkiv. Slakt vid Gryten i Tived.

En gammal journalistkollega skrev en gång under
rubriken” Med grisbil runt Sydnärke”. Han betonade att det var ett
blixtreportage med parentes. Reportaget som jag tänker återge en del av var
enligt den gamle journalisten ”en trevlig färd ut till jordbrukets eget folk”.

Föraren av grisbilen hette Tage Johansson och var
från Vretstorp. Han var både solskensleende och slagfärdig. Bilen var en
Chevrolet med släpvagn. Enligt reportern var både föraren och passagerarna på
prima humör vid starten i Vretstorp. Johansson
var orolig för att kanske köra en hel dag utan att få se en enda kund.

Vid Stora Forssa dök dock upp en livfull och språksam
gumma upp. Men hon ville bara betala av en gammal skuld. Men
någon ny gris vill hon inte ha. En bonde på cykel stannade till vid bilen. Han
ville gärna ha en gris, men priset var inte det rätta. När han hade prutat
färdigt blev det ändå en grisaffär. Johansson menade att Sydnärkesbönderna var
specialister att pressa priserna i botten. Det hade liksom blivit en sport för
dem. I Bergslagen och Värmland förekom aldrig att någon prutade.

I Degerön var en man mycket intresserad av grisarna,
men han köpte ändå ingen. Nästa gång sa han. I Tjällmo gjordes stora grisaffärer. I närheten av Närkesberg stod en gubbe vid vägkanten
och vinkade. Han vill ha den bästa grisen som fanns på lasset, men billigt. Han
berättade också för Johansson vilka förmånliga erbjudanden han fått av andra
grisförsäljare så han tänkte inte krusa.

Färden gick sedan vidare över Närkesberg med sin
idrottsplats, sin cykelaffär och Konsumbutik, samt förbi Mörtsjöns bryggeri,
samt förbi Lerbäcks kyrka och fram till Åsbro. I Åsbro blev det också
grisaffär.

I Åsbro tog reportern farväl av Johansson som fortsatte
till Vretstorp, medan reportern tog bussen till Askersund. Det var lite av vad
en reporter fick ägna sig åt på den tiden.
Förr var det vanligt med grishuvud på julborden. Som tur har det makabra inslaget försvunnit.

Grisbilarna var ett viktigt inslag i
handel och självförsörjningen. Andra världskriget rasade runt landets knutar så
det var viktig att se till att det fanns mat på bordet. Och en egen gris var
inte det sämsta. Kan nämna lite i förbigående att jag själv till årets julbord hemmavid köpt en färdigkokt skivad skinka. Många kanske tycker det är fusk. Möjligt men väldigt bekvämt.

Julköttbullarna
är klara. Om jag får säga det själv är det en mycket bra årgång. Hälften fläsk
och nöt. Det så det ska vara säger alla experter. Har ett antal år blivit
ombedd av närstående att rulla och steka köttbullar till jullunchen. Ett gott
betyg om de nu inte enbart är snälla och inte vill ta ifrån mej den
juluppgiften. De kan också vara så att de minns min bakgrund i
Slakteriföreningen för väldigt många år sedan. Det var på den tiden folk kom in
i affären och frågade om det fanns något ”rart fläsk”. Mina år vid
Slakteriföreningen hade inte så mycket med egna köttbullar att göra, så där
tänker uppdragsgivarna fel.

Faktum är att jag blev bestulen på ett stort
fat med köttbullar en gång i tiden. Men det berodde nog inte på ryktet om att
det var goda köttbullar utan av andra orsaker. Det var väl någon som var
hungrig. På kvällen ställde jag ut fatet med köttbullar utanför altandörren väl
förankrad med lock och allt för att inga djur skulle komma åt julmaten. Döm av
min förvåning när jag kom ut på morgonen. Allt var borta. Någon hade varit där
snott den goda julmaten. Det året fick det bli köpta köttbullar. Orkade inte
med att börja om. Gjorde heller aldrig någon polisanmälan. Ingen polis skulle
ha trott mej om jag anmält stulna köttbullar. Ville inte riskera att bli
utskrattad. Det gäller att hålla stilen.

Faktum är jag inte råkade värst ut det året.
En person ringde till mej på redaktionen om att han lagat mat till en firmafest
och ställt ut allt på altanen. På morgonen festdagen vara allt stulet. De som
tog honom hårdast var att en mycket god Janssons frestelse fanns med bland
stöldgodset. Kanske den godaste han hade gjort. Köttbullar var som det var med,
men en Janssons. Där gick gränsen. Han polisanmälde också stölden till skillnad
från mej. Men någon mätt tjuv gick aldrig att hitta.

Vid den här
tiden finns det massor av tv-program och tidningstips om hur julmaten ska
lagas. Själv har jag varit med om en udda tv-inspelning för julmat. Mitt i
sommaren. I en tv-serie skulle varje
land visa upp sin matkultur. Julmaten hamnade på Sveriges bord. Blev imponerad
av hur tv-teamet löste det hela. Det
blev julstämning med bak , matlagningen och allt som hör till trots
högsommar utanför fönstren. Såg
programmet sedan på tv vid juletid.
Ingen kunde märka fusket.

Har också
gjort reportage ombord på några passagerarbåtar i Askersunds hamn. Hårt jobb i trånga utrymmen men ändå
imponerande julbord. Annat än mina enkla
köttbullar.

Pressmeddelande från Askersunds kommun

2016-12-15

Förändringar
i arbetet med turism och scenkonst på Sjöängen i Askersund

Kerstin Beck-Larsson

Kersti
Beck-Larsson blir tillfällig chef för Turist- och evenemangsbyrån i Askersund
och dessutom samordnare för verksamheterna i Sjöängen medan Marie Reifelton
fortsätter som ansvarig för scenkonstverksamheten. Den organisatoriska
förändringen beslutades av kommunchef Madeleine Andersson nu i veckan och
börjar gälla med omedelbar verkan.

Det
var i samband med förberedelserna inför att Turist- och evenemangsbyrån skulle
flytta till Sjöängen som den organiserades inom scenkonstavdelningen.

–
En helt ny verksamhet som Sjöängen måste få lite tid på sig för att finna sina
former. Nu väljer vi att renodla turistbyrån och scenkonstverksamheten, säger
Madeleine Andersson.

Tills
vidare kommer Kersti Beck-Larsson, till vardags kommunens integrationsstrateg,
vikariera som chef för turistbyrån och samordnare för verksamheterna i
Sjöängen. Rekryteringen av en permanent chef för turistbyrån påbörjas inom
kort.

–
I samband med rekryteringen av en ersättare för vår turiststrateg, som slutade
för några veckor sedan, utvidgar vi tjänsten till att även omfatta chefskap,
säger Madeleine Andersson.

Marie
Reifelton kommer att fortsätta som ansvarig för scenkonsten och får nu
möjlighet att helt fokusera på att utveckla den verksamheten ytterligare.

Arbetet med hur verksamheten ska organiseras på
längre sikt fortsätter nu inför rekryteringen av den nya turistchefen.

Gamla sjukstugan i Askersund invigdes 1943 under
pompa och ståt med landshövding Bror
Hasselrot som invigningstalare. Huset
var efterlängtat. I dag är namnet ändrat till Vårdcentralen.

Klipp från Askersunds-Tidning 1943

Under de 73
år som gått har det hänt mycket i området runt gamla sjukstugan. Det har byggts
till och förändras på olika sätt. Och nu
är det dags igen om allt går enligt planerna. Ett bygge som ska ske i samarbete
mellan region Örebro län och Askersunds kommun.

1943 flyttades verksamheten från kanslibyggnaden vid
Sjöängsskolan till nya sjukstugan. Under en period användes kanslibyggnaden sedan
till något som kallades kronikerhem. Sedan blev det skolkontor. Ett förslag i
dag är att det ståtliga huset invändigt ska göras om till lägenheter. Utvändigt
får inget förändrats vad jag förstått och det är väl tur det. Man får vara försiktig
med fina gamla hus.

Bild från kommunala handlingar om detaljplaneförslaget. Baksidan på gamla sjukstugan.

En ny detaljplan för sjukstugeområdet är på gång. Syftet med planen är att möjliggöra en ombyggnad av befintlig
vårdcentral till ett vårdcentrum innehållande vårdcentral, familjecentral, äldreboende,
korttidsboende med mera inom fastigheten Sjukhuset 1. Planen syftar även till
att säkerställa tillräckliga parkeringar och trafiksäkra lösningar för den
utökade verksamheten.

Granskningstiden
pågår 7 december – 28 december 2016. Den som inte framfört skriftliga
synpunkter kan förlora rätten att senare överklaga beslutet att anta
detaljplanen så det gäller att passa på. Eventuella synpunkter ska ha inkommit
senast den 28 december.

Planförslaget innebär att
markanvändningen för fastigheten Sjukhuset 1 ändras från allmänt ändamål till
vård och bostäder. Den befintliga gatan genom fastigheten planläggs. Som allmän
plats. Befintligt och tillkommande parkeringsbehov löses genom en utvidgning av
befintlig parkeringsyta vid Trafvenfelts väg samt i planområdets nordöstra del.
På ytan mellan gatan och parkmarken som angränsar till villaområdet i kv. Vattumannen nordöst om
planområdet möjliggörs parkeringsplatser . Endast komplementbyggnader tillåts
uppföras. Detaljplanen medger att ett nytt äldreboende får uppföras på grönytan
norr om Torebergsvägen.

Fastigheten Sjukhuset 1 ägs av
Länsgården Fastigheter AB. Fastigheterna Askersund 1:46 och Askersund 1:48 ägs
av Askersunds kommun. För att skapa en trafiksäker korsningspunkt i anslutning
till Torebergsvägen/Torelundsvägen behöver gatans sträckning dras om något.

Antalet parkeringsplatser inom
planområdet är idag begränsat och parkeringarna blir ofta fullbelagda. För att
tillgodose det befintliga och tillkommande parkeringsbehovet behöver antalet
parkeringsplatser i planområdet utökas. Vid genomförandet av detaljplanen
kommer grönytan norr om Torebergsvägen att bebyggas vilket innebär att
parkeringsytorna inom denna del av fastigheten behöver flyttas. För att ge
plats för ytterligare parkeringsplatser kommer den befintliga parkeringsytan
vid Trafvenfeltsvägen att byggas om så att fler platser inryms. Detaljplanen
skapar även förutsättningar för parkering på gräsytan mellan den befintliga
vårdcentralen och villabebyggelsen i kv. Vattumannen nordöst om planområdet.

Totalt beräknas ca 190
parkeringsplatser kunna inrymmas inom planområdet vilket bedöms täcka behovet
för både befintliga verksamheter och det nya vård- och omsorgsboendet.

Gräsyta som är aktuell för ny parkering vid Vårdcentralen.

Det finns nu delade meningar om
den planerade utbyggnaden vid gamla sjukstugan. Några är rädda för att inte
kommunen ska orka med bygget ekonomiskt. Enligt kritikerna saknas handlingar om
finansieringen, därför är det svårt att fatta beslut. Några närboende till den planerade
parkeringen på grönområdet mellan Vårdcentralen och villaområdet nordöst på
detaljplaneförslaget, är heller inte helt nöjda. De är oroliga för att tomten
blir utsatt för stor insyn då parkeringen höjs till gatunivå och kommer nära
fastighetsgränsen. Det finns krav om att ett insyns-/bullerplank byggs.

Som jag förstår det har
politikerna lite att grunna på framöver när det gäller det planerade bygget.
Men det hade man säkert också 1943.