Oves Blogg

Under flera år har det funnits krav på att grinden
vid bron ut till Borgmästareholmen i Askersund skulle plockas bort. De flesta tycker att grindar, stängsel och
murar som stänger ute folk är av ondo. Och det har de flesta politiker i
Askersund tyckte också, men någon måste ta det avgörande beslutet. Det är nu
gjort. Den fula grinden har plockats bort. Grinden som kostade en bit över
30 000 kronor sattes upp för att hindra vandalisering av båtar vid bron
och byggnader på holmen. Men en liten
grind hjälper inte att hålla vandaler borta har ansvariga kunnat konstatera.
Det bästa är att folk kan röra sig fritt alla tider på dygnet och hålla koll på
varandra.

Turistsatsningen behöver inte alltid vara stora och
dyrbara. Det lilla tåget som trafikerar Askersunds hamn och hembygdsgården är
att det med ganska små medel skapa något som alla tycker är bra. Både små och
stora. Tågvagnarna brukar nästan alltid vara fullsatta. Och allt sker ideellt med folk från hembygdsföreningen.

När tåget köptes in 1988 var det många askersundarna
som drog på munnen. Vad var det för larv att köpa in ett minitåg till
Askersund. Inte behövdes något minitåg i
Askersund med så korta avstånd. Men belackarna fick fel. Tåget har blivit en succé.
Det har snart gått 30 år sedan tåget börjad tuffa runt i Askersund. I dag är tåget
ett givet inslag i sommar-Askersund. Bakom satsning och de som fick ta emot en
del hån i början var dåvarande kanslichefen vid Askersunds kommun Lars
Nordkvist, Alf Höjenberg i hembygdsföreningen och teknikkunnige Roland
Söderkvist. De tre reste ner till mörkaste Småland till Bengt Erlandsson på
”High Chaparall” . Han hade ett tåg till salu. De kom också hem med ett lok och
två vagnar . Askersundarna var mycket nöjda med affären. Enligt de själva blev
det mycket billigt. De gjorde ändå affär med en ekonomisk smålänning.

Roland Söderkvist såg till att tåget blev
kördugligt. Ett 20-tal firmor ställde upp som sponsorer. Alf Höjenberg lät
ingen slippa undan med sponsring när han gick runt i Askersund. Det var nästan
så köpmän och affärsidkare tog en omväg när de fick se Alf komma med sin
portfölj. Men han gjorde en stor insats
med att få ihop pengar till drift och reklam. Det var kommunen som köpte in tåget för att
hyra ut det till Hembygdsföreningen. Drivande på kommunen var kanslichefen
Nordkvist. I dag är föreningen ägare till turistfordonet.

Hembygdsföreningen ställer också upp med lite
beställningsturer, som rundturer med patienter från olika institutioner,
barnstugor och föreningar. Själv hade jag tur att bo i närheten av lokförare Pelle
Wilson. Han stannade till vid vår infart när han skulle in till stan och köra
de första turerna. Det är inte alla askersundare som haft möjlighet att åka tåg
till jobbet på morgonen och möta ett yrvaket Askersund. En trevlig tur.

För 60 år sedan bröts den riktiga järnvägsförbindelsen
i Askersund med stora vida världen. I augusti 1955 anlände rälsbrytarlaget till
Askersund station för att börja bryta upp järnvägsrälsen vid stationen. Gänget
lämnade kvar en mindre rälsstump som skulle brytas senare. På den stumpen kunde
den gamla trallan köras, men mitt framför stationshuset var stopp. Nu är all
räls borta. Bara stationshuset finns kvar.

Enligt gamla rykten var det meningen att stadsbanan
Stockholm-Göteborg skulle dras över Askersund. Pamparna skulle då ha motsatt
sig järnvägsbygget, med motiveringen att de skulle få sin nattro förstörd. Den
stora järnvägsknuten blev i istället Hallsberg. Det är en bra historia när man
tröttna på alla lokalpolitiker för att det inte händer något. Nog snabbt.

Men historien är helt enkelt för bra för att vara
sann. Hallsberg var helt enkelt ett bättre alternativ som järnvägsknut mellan
de båda storstäderna. Att Askersund missade på grund av dålig nattsömn för de
styrande, är att ge dåtidens styrande allt för stor betydelse. Besluten om
stambanan togs på ett helt annat plan och då hade det ingen betydelse om
pamparna kunde sova eller inte. Askersund fick ändå en egen järnväg. En smalspårig
järnväg till Lerbäck. Invigningen skedde 1884. Stationshuset finns kvar och är
en kulturklenod för kommunen

Det enda som vittnar om att Askersund ändå haft en
järnväg – förutom stationshuset är namnet Banvallsvägen som finns i kanten av
Stadsparken. Och så finns det en informationstavla vid stationshuset som
berättar stadens järnvägshistoria. Järnvägsbolaget fanns kvar många år efter
det att järnvägen fanns kvar. Bolagsstyrelsen och dess aktieägare träffades en
gång om året för att ta del av den tunna verksamhetsrapporten och äta en god
lunch. Det fanns lite pengar att festa för. Men nu har bolaget gått i graven.

Många har skämtat om järnvägsbanan mellan Askersund
och Lerbäck. I skämttidningen ”Söndags-Nisse” gjorde tecknaren Oskar Andersson,
OA, en vanvördig teckning från stationen i Askersund. Några buspojkar såg till
att tåget inte kom någon vart.

”Nä, hö nu pojkar va ä de för sabla skoj! Släpp
tåget!” var stinsens kommentar på teckningen.

Det största som förmodligen hänt vid stationshuset i
Askersund är konung Oscar II besök 1898.
Veckor i förväg hade mottagningskommittén dekorerat staden och
stationshuset. Besöket ägde rum den 7 juni och det var en strålande dag. Trots
det vackra vädret var kungen på ett uruselt humör. Han förklarade att kyrkan var
smutsig och pennan som han skulle skriva sin namnteckning med var den sämsta
han skrivit med. Kungen blev dock på lite bättre humör när flickorna vid
flickpensionen vinkade från sin balkong. Ett fatalt misstag inträffade också
när stadens representant skulle hålla det korta avskedstalet vid hamnkajen.
Talet lästes från ett koncept, som var dolt i botten på cylinderhatten. På ett
ställe hade han tänkt göra en konstpaus och hade därför i konceptet skrivit:
Här göres ett uppehåll”. I ivern och nervositeten lästa han med högtidlig röst
även det som inte skulle sägas högt. Enligt Joel Haugard i Askersundia så
uppfattade inte kungen turligt nog det pinsamma misstaget.

.

Håkan Jaldungs bok ”Heidenstam, Olshammar och Aspa
bruk” har kommit ut i dagarna. Boken
består av tre uppsatser. En uppsats handlar om Heidenstam och en
seglingsolycka som inträffade 1888.
Verner von Heidenstam och hans kusin
Carl Albert Robson, skulle segla från Olshammar till Aspa. Under seglingen
kantrade båten och sjönk utanför Storsundet. Heidenstam kunde räddas men
kusinen drunknade. Hans kropp påträffades en månad efter olyckan.

Uppsatsen om olyckan liknar en spännande deckare.
Jaldung har gjort ett enormt stort arbete med efterforskning om olyckan. Han
har läst skrifter, suttit och forskat på olika arkiv, samt läst polisförhören
efter olyckan. Sedan har han dragit slutsatser av det. Efter olyckan gick det rykten att
nationalskalden tagit hand om alla räddningsutrustning och lämnat sin kusin i
sticket. Men enligt Jaldung var det inte alls så. Ryktena om seglingsolyckan
har varit många. Bland annat att kusinerna inte skulle ha varit helt nyktra vid
sin seglats. Jaldung har i sin uppsats skrivit om alla rykten.

OBS! mer text och en tidigare blogg om boken finns också på Word Press:ovedanielsson.se

Fotbollssäsongen har rullat igång på allvar och det
är svårt att missa sådana ”stora” händelser i en krönika. Som gammal sportjournalist och aktiv i
sporten blir det en självklarhet. De som tycker det är tramsigt att springa
runt och jaga en fotboll får ha överseende. Jo, jag har träffat någon sådan
person.

Förr var de flesta fotbollsplaner på våren rena
eländet. Många var ju bottenlösa, men matcherna skulle spelas. Gamla IP i
Askersund spolades vintertid och det satte sina spår hela vårsäsongen. Det var alltid order till lagkaptenen att
välja rätt sida i första halvlek för att vi sedan få en bekvämare resa i andra.
Minns inte riktigt hur det var. Men jag
har för mej att det var bäst att börja anfalla i lervällingen. Det var någon trädgårdskunnig
mittfältare i laget som konstaterade att det saknades vanligt gräs på halva
planen under våren. Vår gräsrotsspelare menade att det istället handlade om
vattenväxter. I dag är det
konstgräsplaner som gäller. Lagen från Askersund får åka till Hallsberg och
hyra in på deras plan. Vem vet, om några år kanske det finns en i Askersunds
kommun också.

Många fotbollsplaner i bygderna är borta. En del
planer finns kvar men då finns inte fotbollslaget kvar. I min klubb, IFK, hade
man mycket svårt i starten när det gällde fotboll. Något år efter föreningens
bildande diskuterades frågan om inköp av en fotboll. Frågan bordlades, för att
sedan avslås. Det här var i början på 1900-talet.

Som spelare har jag en del udda minnen från olika
platser. Varje klubb hade en några ivriga supporters som förklarade läget, både
för det egna laget och för oss som kom från Askersund. På Skyllbergsvallen
mötte vi ofta ”Bertil i Dovra” på väg ut från förlustmatcher då han förklarade
”att det var rätt åt oss askersundare”. Trots
knepiga planer fanns det ändå en viss charm över det hela. En kall dusch bakom
omklädningsrummet vid Aspavallen var uppiggande inför helgens aktiviteter. Eller
en Loranga från Mörtsjöns bryggeri i pausen uppe i Närkesberg. Det smakade bra.
Ofta spelades matcherna klockan 13.15 söndagar.
Att komma upp till Mariedamm en stekhet söndagseftermiddag i IFK:s
vindtäta tröjor tillhörde dock inte den charmigaste avdelningen. Bara
uppvärmningen tog hårt på krafterna. Strax intill planen fanns järnvägsspåren.
Det hände ibland att vi från Askersund uppmanades att kolla extra noga på tåget
under matcherna . Det skulle vara berikande för oss eftersom det saknades
sådana färdmedel i centralorten. Tala om psykningar.

11 april 2016

Tre bra saker.

Stella Nova. Gruppen består av sju
teaterintresserade flickor i kommunen. De har arbetet fram pjäsen ”Stella” som har
visats i Askersunds FH. Pjäsen handlar
om det allvarliga ämnet mobbning.

Norra Vätterns konstrunda. Arbetet med rundan 29 april-1 maj är full
gång. Arrangörer är Norra Vätterns Bild
och Formkonstnärer.

Kulturmöte i naturen. Nya i Askersund har chansen
att praktisera svenska och lära sig mer om naturen vid naturreservatet
Prinskullen kommande helg. Värd är Hopajola.

Trädgårdsmästaren vid Askersundsbostäder är en man som kan sin idrottshistoria.
Eller också är det bara en tillfällighet
att det blivit så. På norra långsidan vid
gamla IP finns nu en vacker
krokusrundel, i IFK Askersunds blå-vita färger. Gamla planen som nu är ett bostadsområde
invigdes 1925. I slutet på 80-talet blev nya Solberga IP klar. Många gamla
IFK-are tog flytten hårt. En del har nog inte hämtat sig ännu. Just där
krokusrundeln finns har jag varit med om en del fotbollsdueller. Men det var då
det. Nu fotograferar jag vackra blommor istället.

Borgmästareholmen är en plats som diskuterats
flitigt genom åren. Under mycket lång tid handlade diskussionerna om att bygga
en bro ut till holmen. Det skulle göra platsen mera attraktiv och
lättillgänglig. Askersunds skulle få ett verkligt sommarparadis. En bro byggdes
också. Serveringen skulle locka turister och askersundare. Två
idrottsföreningar byggde en fin dansbana med tak. Ett stort arbete med ideella krafter. En
lekplats anlades, samt ett bra bad. Borgmästareholmen fick namnet ”Barnens egen
Ö”. Det var bäddat för stor succé.

Planer och verklighet är som bekant två skilda
saker. Borgmästareholmen är ett lysande exempel på det. Det har gjorts många
försök till att göra platsen mera populär, men resultatet har ofta uteblivit.
Det har inte blivit någon publikinvasion ut till ön. I dag är det badet som
lockar många till den gamla fina holmen. Mer än så är det nog inte och man kanske
skulle nöja sig med det, för att sedan rusta och snygga upp det som redan finns. Serveringen
är nästan helt väderberoende. Vid dåligt väder är det inte många som tar sig
över bron. Med sådana förutsättningar blir det tufft att driva en servering där
ute. Det har många fått erfara.

Bengt Svärd

I slutet av förra året lämnade centerpartisten och
ledamoten i kultur-och tekniknämnden Bengt Svärd in förslag på förbättringar
för att öka intresset till Borgmästareholmen. Han menade i sin skrivelse att
holmen borde få en mera framträdande roll i stadens natur. Förslagen var bland
annat att ta bort den hårt slitna grinden ut till holmen. Svärd önskade också
att stigarna skulle förstärkas och att det skulle placeras ut jordfasta bänkar där
utsikten är som bäst. Vidare önskade Svärd att de avverkade trädstammarna
skulle tas bort, alternativt dra nytta av stubbarna med skulpturtävling. Snygga
till och komplettera eldningsplasterna. Ta bort lekredskap som inte fungerar
och avverka träd som skuggar badplasten. Komplettera växtmaterialet i de olika
naturtyperna och förse det hela med information och namnetiketter. Slutligen ville Svärd i sin skrivelse låta
föreningarna fritt under ansvar få disponera dansbanan för dans och andra
aktiviteter under sommaren. Allt behöver inte göras på en gång utan efter en
långtidsplan är Svärds uppmaning.

Grinden ska plockas bort.

För en del år sedan gjordes en naturinventering på
Borgmästareholmen av Helena Hasselqvist vid högskolan i Kalmar. Den verkar ha
fallit i glömska, trots att hon gjorde ett ganska omfattande arbete.

Kultur –och tekniknämnden har diskuterat frågan om
Borgmästareholmens framtid. Det finns något som heter Strandrådsgruppen som
jobbar med frågan. Har aldrig hört tals om gruppen, men den finns. Det finns
förslag på att flytta delar av lekplatsen ute på holmen in till Strandparken. Vidare
finns det planer på att förbättra vegetationen. Vägarna som Svärd föreslog
verkade svårt att göra något åt just nu eftersom det inte fanns någon pråm att
forsla sand med. Tidigare forslade man över sand vintertid på isen. Grinden
till holmen ska också plockas bort under våren. Vi får se vad som händer med
Skarpskyttekårens och IFK:s övningsområde.

Badplatsen på holmen har blivit mycket uppskattad.

Det var borgmästare Anders Wilhelm Knöös som började
röja och snygga upp ute på holmen. Han bodde i Borgmästarehuset vid Stora
Bergsgatan-Stöökagatan och var borgmästare åren 1834 -1870. Innan han fick ta
hand om holmen som sommarnöje, var namnet Hästholmen. Vad det namnet kom ifrån
känner jag inte till. Ön var vid den här tiden helt kal.

Knöös såg till att det blev ett litet utvärdshus på
holmen. Det var ju askersundarnas enda möjlighet till uteliv om sommaren. Det
finns massor av gamla bilder med fullastade båtar av folk som skull ut till
holmen och njuta. 1862 infördes hundskatt där pengarna första tiden var
öronmärkta till holmens försköning.

Den 12 maj, Charlottadagen, var en stor dag för
borgmästarens familj. Borgmästarens fru hette Charlotta och det skulle firas.
Familjen rodde ut till holmen för att dricka kaffe med punsch. Festen fortsatte
sedan hemma på gården där huvudmålet var plättar. Borgmästaren älskade plättar.

Askersunds skarpskyttekår hade sina övningar ute på
holmen från mitten av 1800-talet . Stenarna som kårens medlemmar sköt mot finns
kvar ute på udden och rättades till för ett antal år sedan med pengar från
länsstyrelsen. På den här tiden var försvarsmakten i ett mycket dåligt skick.
Skarpskyttekårer och Lantvärn bildades lite var stans i Sverige. Vid starten
hade föreningen 180 medlemmar. När föreningen upphörde i slutet av 1800-talet
var medlemsantalet bara lite över 50 skyttar.

Skarpskyttekåren hade sina övningar på Borgmästareholmen

Restaurangrörelsen på holmen drevs av en snickare
Carlsson och hans fru. Rörelsen gick allt sämre och till slut blev det konkurs.
Snickare Carlsson gick under smeknamnet ”Kärleken”, beroende för sitt stora
kvinnointresse. Men han var en skicklig möbelsnickare och hans alster har
funnits i förmögna hem och herrgårdar.1878 annonserades byggnaderna på holmen
ut och efter en tid gick Askersund stad in som köpare. Kommunen är fortfarande
ägare till borgmästare Knöös sommarnöje.

Amatörtävling på holmen. Här är det Nisse Lundstedt som gör allt för att vinna. Tyvärr nådde han inte ända fram.IFK hade sin första idrottsplats på holmen.

IFK Askersund-som bildades 1904- hade sin första
idrottsplats ute på holmen. Sanden till hoppgropar hämtades med båtar av
medlemmar vid Husabergsudde. Det fanns många tidningsnotiser om båtar som var
när att sjunka av tunga laster. 1908 lämnade IFK holmen för en ny tävlingsplats
i närheten av Väderkvarnsbacken.

IFK höll stora sommarfester på holmen fram till
70-talet. Folk fraktades ut med vedskutor. Föreningen drev nästa hela sin
verksamhet med inkomster just från ”holmefesterna”. Det var en fest som alla
skulle till. Bilköerna in till stan på lördagskvällen var långa. En del kallade
”holmefesten” för en fyllefest. Det gick rykten om att det fanns folk som
önskade att holmen sjönk med alla syndiga människor. Men det var nog bara en
skröna.

PS! Finns också på Word Press:ovedanielsson.se

Bilden är från 1914. Sven Lindgren , den lilla
killen till vänster med keps, har börjat
i småskolan. Ringlekar var vanligt på den tiden.

En släkting till Sven Lindgren målade en tavla med
Hammars kyrka och Österby skola som
motiv 1939. Tavlan hängde på hedersplats
hos Sven.

Rivningen av Österby skola 1988.

Askersunds kommun satsar hårt på skolan i Hammar.
Det är nya tider. För snart 30 år sedan revs en skola i Hammar, Österby skola,
strax intill kyrkan. Nu rustar man och bygger ut den nuvarande skolan. Den
ligger dock inte på samma plats som förr.

När skolan revs hade den inte används för sitt
ursprungliga behov på ett 15-tal år. När skolverksamheten upphörde började
lokalerna användas för tillverkning av böcker med tapetprover till butiker.
Verksamheten flyttades senare in till Askersund. Det gjordes försök med att
sälja skolan, men skolbyggnader är minsann inte lättsålda. Istället blev det
beslut om rivning.

Österby skola stod färdig 1913. Året efter började
maskinchefen vid Hammars glasbruk, Sven Lindgren, i skolan. I samband med
rivningen intervjuade jag Sven. Vill höra lite hur det var i skolan på den
tiden. Och maskinchef kunde berätta.

-På den västra sidan i skolbyggnaden var det småskola och på andra sidan vanlig
folkskola. Min första lärarinna hette Olga Karlsson. Minns att hon var väldigt
snäll. Förr i tiden var inte lekarna så livliga på skolgården som nu. Vi fick
mest hålla oss till ringlekar. På tiden tänkte man inte så mycket på hur skolgårdarna
såg ut. Vad jag minns var det en bra skola. Alla äldre Hammarsbor har gått i
Österby, berättade Sven.

Direkt efter skolan 1921 fick Sven fast anställning
vid Hammars glasbruk.

-Jag hade som de flesta andra smågrabbar i Hammar redan börjar arbeta på bruket
under loven. Minns att chefen vid bruket
kom hem till oss och förklarade ” att nu ska du lille man börja arbeta på
bruket”. Så gick det till på den tiden. Jag arbetade vid glasbruket i 52 år.

I början av 1940-talet brann övervåningen på skolan.
Branden inträffade under krigsåren. Det gick rykten i Hammar om att det fanns
fläsk gömt i skolan. Säkert var det sant. Folk som minns sa att det luktade
stekt fläsk över hela bygden vid branden. Österby skola hade en stor och bra
gymnastiksal. Lärarna bodde på övervåningen. De fick samsas om ett badkar på
fyra lägenheter. I skolan fanns också en slöjdsal. Hammars skoldistrikt var
föregångare när det gällde fria skolmåltider. Redan 1946 fick barnen i Hammar
fri skolmat. Det var många år före Askersund stad. På 1950-talet lagades maten
i Österby skola. En del mat kördes in till Sameralskolan i Askersund till
elever från Hammar. En unik insats.

Sockenstugan strax intill Österby skola blev klar 1902.
Ett hus med stor arkitektglädje. Sockenstugan är en samlingspunkt. Bland annat
är den en del av utställningslokalerna vid Norra Vätterns konstrunda nu mellan 30
april-1 maj.