Oves Blogg

Hur står det till med byggnaderna vid Sjöängsskolan
i Askersund ? Är de bra eller mycket dåliga?
Den senaste tidens debatt om skolan kan göra vem som helst en smula
konfunderad. Inte minst för mej som följt debatten i fullmäktige för tidningen under
många år. Och för många andra askersundare också som jag träffar på stan. Lägger
inte några politiska aspekter på det hela, är bara en enkel bloggare. Bara ett
konstaterande hur läget är. Jag funderar över hur fort det kan svänga i de
politiska lägren. För ett antal år sedan var Sjöängsskolan utdömd som skola.
Personal och barn blev sjuka. Föräldrar
och personal protesterade mot att vistas i de undermåliga lokalerna. Det fanns mögel
och radon i byggnaderna, som också saknade nödvändiga hissar. Politikerna i
alla läger vid den tiden resonerades sig fram till att det var bättre att bygga
en ny skola, istället för att rusta Sjöängsskolan. Det skulle göras en enklare
upprustning, så verksamheten kunde drivas till de nya lokalerna stod färdiga. Så
blev det också. Om det var fel eller rätt är inte min sak att bedöma. Jag har inte de rätta byggkunskaperna och är
ingen ekonom.

Läget verkar nu vara helt förändrat. Nya tjänstemän och politiker med andra idéer har
tagit plats i den kommunala ledningen. Situationen i både kommunen och landet har också förändrats. Nu finns det förslag om att
klasser ska lokaliseras till Sjöängsskolan från höstterminen 2016. Förslaget
kommer från den egna skolförvaltningen och få stöd av den borgerliga Alliansen
och SD. Till och med skolchefen har
tagit ställning för en fortsatt användning av Sjöängsskolan enligt en
tidningsartikel. Lite ovanligt av en tjänstman. De brukar inte ta ställning i
politiska beslut. Politikerna i Alliansen anser att skollokalerna visst går att
använda även i fortsättningen. Enligt insändare är skolan i så gott skick som
verksamheten kräver. Byggnaden är sliten men det är också allt, skriver det
borgerliga ledamöterna i barn-och utbildningsnämnden i en insändare. Enligt
samma insändare är situationen akut när det gäller skollokaler. I samma
insändare konstaterar Alliansens ledamöter vidare också att de styrande inte
verkar vara insatta i frågan eller har några ambitioner för den verksamhet de
ska styra. Hårda ord men sådan är den politiska retoriken ibland. Det är bara
att lyssna på riksdagsdebatten.

Majoriteten –de röd-gröna- är dock av en helt annan
mening än Alliansen. Flytt av skolklasser är inte aktuellt för deras del.
Byggförvaltningen har beställt en detaljplan för området. Den politiska
majoriteten vill vänta in den planen som nyligen är påbörjad. Skolfrågorna som
politikerna i Alliansen lyfter fram vill majoriteten lösa i Kristinagården
eller Norrbergaskolan. Vad jag har erfarit så handlar det om att främst få fram
bostäder vid Sjöängsskolan, men också utrymme för centrumverksamhet, handel med
mera. Det finns också någon arkitekt som kan tänka sig att spara de höga
delarna av Sjöängsskolan för ombyggnad till bostäder. Kanslihuset törs nog
ingen politiker röra vid så den blir kvar. Det är en kulturbyggnad även om den
kanske inte är klassad som sådan. Matsalen vid Sjöängsskolan kan komma att
göras om till ett ungdomens hus, med olika aktiviteter vad jag har hört. Det
finns i alla fall sådana tankar. Parkeringsytor för att tillgodose behovet vid
nya skolan måste väl också planeras in vad jag kan förstå.

Hur som helst ska det bli spännande att följa den fortsatta
debatten om vad som ska hända med Sjöängsskolan, när den nya byggnaden börjar
användas hösten 1916. Vad jag förstår av tidningsartiklar väntar en hård
budgetdebatt till att börja med.

Jubileumsföreningen i Askersund fortsätter att
leverera teater och revyuppsättningar. Och det har föreningen gjort sedan 1993.
För mej känns det extra roligt eftersom jag själv var med vid starten. De senaste veckorna har föreningen i samarbete
med Folkets hus i Åmmeberg gett farsen ”Är du inte riktig fisk? I början var
det mest historiska spel som föreningen ägnade sig åt, men nu har det blivit
lite mera modernt. I dag är det Margareta Widell som håller i rodret

Många kanske undrar över namnet Jubileumsföreningen.
Det kanske inte är helt vanligt att bilda en förening bara för att det ska bli
jubileum. Tänk om alla skulle göra så? Men så var det i det här fallet. Det var
i samband med Askersunds 350-årsjubileum som föreningen bildades. Calill Ohlson
gick runt och raggade ihop lite folk som hon trodde skulle passa för att få
ihop ett spel i Hembygdsgården. Och då blev jag också tillfrågad. Föreningen
skulle bara bli en engångsföreteelse och sedan läggas ner. Men så blev det
inte. Drivande var också Mats och Gunilla Högberg. Gunilla hänger med
fortfarande. Det fanns inga pengar och enigheten var stor om att inte söka
några kommunala pengar. Och så blev det också. Kommunen köpte istället
biljetter till sina anställda.

Många amatörer fick chansen att visa upp sina
teaterdrömmar. Minns att en blev specialist att dö med buller och bång under
mycket dramatik. Publiken fick verkligen vänta på innan han slocknande helt.
Slutet var nära flera gånger innan scenen var helt fullbordad. Han levde
verkligen upp med sin roll att dö för att nu vitsa till det hela.

Prologen till föreställningen skrev nyblivne
biskopen i Västerås, Mikael Mogren. Han var ung men redan då mycket duktig. Så
här i med facit hand var alla säkra på att Mikael skulle bli biskop.” Vad var
det jag sa”, låter det ofta. Det organisatoriska tog rektor Ove Hjalmarsson
hand om. Han hade vanan inne från skolan. Massor av folk var inblandande i
jubileumsföreställningen. Allt från körer till orkestrar. Hur namnen Ove kunde
hålla reda på allt är en gåta. I hans fall hade Calill gjort ett mycket fint
val. Hon stod för det konstnärliga och han för att det skulle bli ordning och
reda på allt. Därmed inget ont sagt om Calills ordningssinne.

Jubileumsspel vid Stjernsund

Tillsammans med Mats-som tyvärr inte finns i livet
längre -skrev vi hop en nyupplaga av Askersunds-Tidning. Den såg ut som
tidningen gjorde på 40-talet med annonser och allt. Själv hedrades jag med föreningens
hedersstipendium för en del år sedan. Och det är jag stolt över. Diplomet som Mats och Calill skrivit under
hänger på hedersplats hemma vid Stöökagatan.

OBS! Finns också på Word Press:ovedanielsson.se

Byggnaderna på Norra Bergen i
Askersund visas i dag upp med stolthet. De små rustade och välbevarade röda
husen har blivit kultur. Ofta går stadsvandringarna med gästande turister över
bergen fram till Sofia Magdalena kyrka. En av anledningarna till att husen blev
kvar som de var en gång i tiden är att de som bodde där levde under små
omständigheter. Det fanns inte pengar till stora reparationer. Och inte tänkte
de boende där att husen en gång i tiden skulle betraktas som kultur.

I dagarna har Askersundsbostäder
AB köpte en stor del av området där gamla Samrealskolan och Vattentornet finns
på Norra Bergen. Bostadsbolaget planer är att bygga om skolan invändigt till
lägenheter. Ytterligare ett antal hus finns med i planerna. Det har funnits i
området tidigare som rivits bort men det är tomter som kan bli aktuella för
nybyggen. Vattentornet kan komma att bli någon typ av gemensamhetsutrymme. Bostadsbolagets
planer ligger en bit framåt i tiden.

Skolavslutning på 50-talet.
Bild från Leif Linus arkiv
Bild från Vattentornet

Faktum är ändå att av de
finaste huset i området, Norra Bergen 28,
jämnades med marken i början på 1980-talet Och den rivningen får de
styrande i kommunen på den tiden helt ta på sig. Kommunen fick huset till
skänks men lät det förfalla helt. Till slut var en rivning ett måste. Till
fastigheten som låg strax norr om Samrealskola strax intill Vattentornet, hörde
också en praktfull trädgård med en blomsterprakt som var enorm. Väggarna var
fyllda med klätterrosor. Det var en verklig idyll.

Ägare till huset var
kyrkovaktmästare Karl-Johan Karlsson och senare hans barn. Karl-Johan bodde i
huset med fru och sju barn. Hans trädgårdsintresse var mycket stort. Karl-Johan
som var med och anlade de flesta av parkerna i Askersund, var mycket
intresserad av växter. Utanför huset fanns en drivbänk där familjen hämtade
sina grönsaker. För att klara den stora familjens försörjning hade Karl-Johan
både höns och gris i början av 1900-talet.

Karl-Johans hus på Norra Bergen

En av döttrarna till Karl-Johan
har berättat för mej att han också skaffade får på höstarna som gick och betade
uppe på bergen i norr. Askersunds kommun ägde hela tiden marken där huset på
Norra Bergen 28, stod placerat. Han försökte många gånger under sitt liv att
friköpa jorden till huset, men kommunen sade nej varje gång. Med facit hand borde kommunen sålt marken och
därmed också haft ytterligare ett kulturhus att visa upp för alla som i dag
besöker Norra Bergen.

Under ett antal år lät
kommunen huset stå och förfalla. Med det följde också inbrott och stor
vandaliseringen av Karl-Johans hus. Minns att döttrarna var inne till mej på
redaktionen och var bedrövade. De orkade inte se sitt gamla föräldrahem helt
sönderslaget. När kommunen ändå inte tog hand om husgåvan från familjen
Karlsson, vill döttrarna att huset skulle rivas. Så blev det också till slut.

Men det har funnits
radikalare förslag än vad Askersundsbostäder har tänkt sig nu. Gamle
kyrkoherden i Askersund, K. O Gullholmer, var rädd för att kriget skulle komma
till Askersund. Och han verkade inte vara ensam om det i stan. Det här var i början
på 50-talet då det utrikespolitiska läget var labilt. Skulle någon främmande
makt slå till mot Sverige, så skulle inte lilla Askersund undkomma. Det var
hans bestämda uppfattning. Även om inte staden var någon krigsviktigt ort. Gullholmer
lanserade då en mycket kontroversiellt och radikalt förslag. Det blev dock
inget av det hela. Och det kanske var tur…

För att rädda askersundarna från krigets
fasor ville kyrkoherde Gullholmer nämligen spränga en tunnel genom det
kulturskyddade området Norra Bergen för att skapa ett skyddsrum. Ett rum som skulle
räcka nästan till alla som bodde i stan.

”Visst kan det bli dyrt, men
vad värderar askersundsborna mest-livet eller pengarna”, var Gullholmers
retoriska fråga.

När förslaget presenterades var
många mycket positiva. Tidigare
borgmästaren Bretzner tyckte det var ett utmärkt förslag. Liksom dåvarande
stadsarkitekten Fredriksson. Den senare tyckte till och med att det var ett
riktigt bra förslag värt att arbeta vidare med. Ett skyddsrum genom berget var
det enda rätta om ”ryssen kom”. För på den tiden var det ryssen som skulle
komma. Det var bara frågan om när.

Gullholmer hävdade att alla
måste vara beredda på ett blixtkrig, utan några krigsförklaringar.

”En dag ligger våra storstäder
i grus och aska förstörda av robotvapen. Hur går det då för Askersund? En
invasion kan ske på några timmar med luftlandsättning av trupp i förening med
bombardemang. Var ska då civilbefolkningen ta ivägen. Jag tänker då närmast på
sjuka, gamla, kvinnor och barn. Det nuvarande skyddsrummen utgör inte något
säkert skydd, snarare tvärtom”, ansåg Gullholmer.

”I Askersund har vi en
utmärkt plats i Norra Bergen. En tunnel sprängd tvärsigenom bergsmassivet
skulle vara perfekt. Rummet skulle nås snabbt av alla boende i Askersund. Börja
och spräng snarast möjligt, annars kan det vara försent, uppmanade Gullhollmer,
de styrande i Askersund.

Gullholmer ansåg att skyddsrummet
i fredstid skulle kunna användas till garage, förråd och samlingslokaler av
olika slag. Både stadsarkitekt Fredriksson och gamla borgmästare Bretzner,
ansåg att kyrkoherdens förslag var värt att diskutera vidare. Men det blev inte
så, och rädslan för krig försvann allt eftersom.

Slutligen då Vattentornet som
går med i Askersundsbostäders köp. Det gick åt 170 000 tegel att mura upp
det gamla vattentornet på norra höjden i Askersund. Vem som räknande stenarna
låter jag vara osagt, men det står att läsa i gamla gulnande papper. Tornet som
är 31 meter
högt stod färdigt 1907. I dag används inte den praktfulla tegelbyggnaden. Men
den blivit något av ett viktigt riktmärke för Askersunds stad. Både från sjöss
och land. Politikerna funderar nu som bäst på hur byggnaden ska användas. Det
är en delikat uppgift att lösa. Och på något vis måste frågan lösas.

Själv har jag varit längst
uppe i tornet några gånger i mitt gamla jobb för att fotografera. Bättre utsikt
ut över staden får man nog leta efter. För en person med skadade idrottsknän
var det ingen lätt uppgift att ta sig upp till de små gluggarna längst upp för
att få några vackra bilder. Trapporna är smala och slingriga. Men hinder och många
trappor är till för att övervinnas.

Cisternen som sitter i toppen
på tornet rymmer 280
kubikmeter vatten och är åtta meter djup. Det var år
1897 som stadsfullmäktige började utreda vattenfrågan. Vattenledningsstyrelsen
lade till att börja med fram ett förslag om att anbringa en järnplåtsreservoar
överst i tornet på Sofia Magdalena kyrka. Stadsfullmäktige tyckte dock inte att
det var något bra förslag, utan beslutande att bygga ett nytt torn.

Det fans två alternativ att
välja på. Ett var att bygga ett torn på Norra Bergen för 105 000 kronor.
Det andra var att bygga en vattenbehållare på Väderkvarnsbacken, med filter och
nytt maskineri i Askersund för 106 000 kronor. Precis som i dag gällde det
att hålla i plånboken för politikerna, så det fick bli det billigaste
alternativet. Själva tornet är 31
meter, men från den lägsta punkten i staden skiljer det 46 meter.

I kommunens bevarandeplan
från 1993, kan man läsa att tornet har ett stort kulturhistoriskt värde och är
i högsta grad bevarandevärt. En rivning är alltså inte aktuell. Om inte annat
skulle ett sådant förslag få ledamöterna i ”Föreningen gamla Askersund” att gå
i taket.

Det kan väl också sägas att
det inte var alla i Askersund som tyckte om tornets placering. Några
kulturknuttar ansåg att Askersunds mjuka runda horisontlinjer stördes av
Vattentornet. Men det var då det…..

Under fredagen kapades masterna på Oden. Många var där och kollade när den stora kranen lyfte bort masterna.

OBS! Finns också på Word Press:ovedanielsson.se. Text och bilder går att göra större där. Och även i mobilen.

EFTERLYSNING. Polis Verner Karlsson var en verklig
profil i Askersund under sitt yrkesliv. Många äldre minns honom säkert. Han var
också hängiven jägare och fritidsfiskare. För en tid sedan fick jag några
bilder på Verner av barnbarnet Bosse. På
en av bilderna håller polismannen upp två skjutna uttrar. Han hade avlivat
djuren på uppdrag av någon, sedan de ställt till besvär. Minns att det blev en
del bråk efter den bilden. Många tyckte det var förfärligt att skjuta uttrar.
Det skrevs också en del i tidningarna om det hela. Jag har försökt att leta på
artiklarna men har gått bet på det. Och då har jag ändå tillbringat några
timmar i bibliotekets källare där tidningsläggen finns.
Verner med de skjutna uttrarna
Polis-Verner och Hamn-Sigge Karlsson

Problemet är vilket år bilden
och artiklarna var införda. Har gått
igenom årgångar från slutet av 40-talet till en bit en på 50-talet. Har också
bläddrat igenom ett antal lägg från slutet av 50-talet och en bit in på
60-talet. Min önskan var att hitta några
artiklar för att få lite mer information till bilderna. Minns bara att det blev
bråk.

Många klipper ur och sparar artiklar. Kanske någon
har gjort det när det gäller Verner och uttrarna? Hör av er i så fall. Jag
börjar med att visa bilderna.

Kapellet i Svinnersta sjuder av liv igen. Under Allhelgonahelgen
arrangerades Helgonamarken i den lilla
röda byggnaden på kullen. Ägare till kapellet är Pehr Falkenström och Helène
Nevers. De har renoverat byggnaden och hoppas nu på att det ska bli en verklig
träffpunkt med olika arrangemang. Båda är ju också duktiga musiker. I helgen
bjöd de båda besökarna på folkmusik. Pehr är riksspeleman. Helène sysslar både
med dockteater och musik.

Det fanns lite av varje att
välja på för besökarna när det gällde hantverk. Allt från ull till rephantverk.
Och det fanns också möjlighet till en kopp kaffe med dopp.