Oves Blogg

Potatisupptagning var en stor
sak förr i tiden. På höstarna skulle skolelever ut och plocka potatis åt
lantbrukarna. Vet inte vad betalningen var. Fick aldrig reda på det och inte
märkte jag av någon ersättning. Men det var inget jag brydde mej om. Det skulle
väl vara så. Kanske gick pengarna till någon skolresa för hela klassen? Har
inte riktigt kläm på hur det var.

Några odlare satsade på
självplockning. Som Tore Karlsson i Svinnersta. Undrar om självplockning finns
kvar i dag bland odlarna? Har skrivit
lite om hans verksamhet tidigare, men i
potatistider som dessa kan jag upprepa lite. För honom var det en stor sak som
gav lite inkomster. Det kom folk både från Örebro och Laxå för att plocka. Bara för att nämna några
orter. ”Självplockning, sandjordspotatis Magnum bonum. Inga garantier. Säckar
och trunkar väges. Småpotatis väges”.
Med den annonsen lockade potatisodlare Tore Karlsson.

OBS! Mer text och flera bilder finns på na.se under Askersundsbloggen. Går gärna dit

Nya tider
är på gång för bioverksamheten i Askersund. På
tisdagsförmiddagen lyftes en av de gamla biografmaskinerna ut ur det lilla maskinrummet. En modern utrustning
installeras. Den ska senare flyttas till
det nya skolbygget. Kommunen är med
och betalar en del. Filminstitutet bidrar också med pengar.

Richard Liljedahl från Eurostar är i Askersund och gör jobbet. Firman har sitt huvudsäte i
Huddinge.

OBS! Mer text och flera bilder finns på na.se under Askersundsbloggen

Ingen kan klaga på växtligheten i Askersund de
senaste åren. Ett tydligt bevis på det
är träd som växt sig höga och skymmer
byggnader som Landskyrkan, Samrealskolan, Vattentornet för att nu nämna några
sevärda byggnader.

OBS! På na.se Askersundsbloggen finns mer text och flera bilder. Gå gärna dit och läs. Kommentera gärna

Förslaget finns på hemsidan :ovedanielsson.se under Nyheter. Det finns också en länk från na.se Askersundsbloggen till hemsidan.

Askersunds kommun har ansvaret för AGA-fyren på klippan ute vid
Emmekärr vid Vättern. Under många år har
kommunen anlitat Göran Sundström från Karlsborg att sköta underhåll och service av kommunens fyrar på Vättern. Det finns
ytterligare två fyrar men inte med samma
kulturvärde som Daléns-konstruktionen i Bastedalen. Enligt Sundström är det
ett tekniskt underverk, men som nu moderniserats. Sedan tre
år tillbaka drivs fyren med hjälp av solceller och det har underlättat
arbetet. Daléns gamla teknik har gjort
sitt. Men fortfarande fodras tillsyn.

Från och med den 1 september
kommer Johan Bergsten på M/F Wättervik att ta över skötseln efter
Sundström, samt ansvara för sjöprickningen i norra Vätterns skärgård.

-Jag har tar också över
Görans arbetsbåt och har målat om den.
Namnet på båten är Pricken, berättar Johan, och vem kan bättre än han ta över arbetet i Vättern efter
alla år som kapten för sin
passagerarbåt.

Johan Bergsten

OBS! Mer text och flera bilder finns på na.se under Askersundsbloggen

.

.

Lennart Sandberg är en populär person i
Askersunds Hembygdsgård. Inte bara bland människor utan också bland djuren.
Getterna älskar honom. Det har jag kunnat konstatera med egna ögon. Lennart
behöver bara visa sig i backen upp mot Hembygdsgården så rusar getterna upp och
ställer sig på bakbenen mot staket. De
vet att Lennart alltid har härligt gröna
trädruskor med sig att bjuda på. Bara
matningen av getterna är värt ett besök i vackra och välskötta

Hembygdsgården.
Ordföranden Sondér och hans medhjälpare
har alla heder av allt nedlagt arbete. Och som pågår hela tiden.

Ove Danielsson

Har varit ute
på sjön en sväng. Inte på någon av de stora jättarna som Cinderella
eller något liknande utan
på M/S Wättervik. Ett passagerarfartyg med hemmahamn i Askersund.

En trevlig
resa styrd med fast hand av kapten Johan
Bergsten. Och som en extra krydda på det hela fick vi passagerare information på ett trevligt sätt hela tiden
om vad vi såg från båten. Det får man aldrig på Finlandsbåtarna vad jag
vet, eller också har jag varit upptagen
av annat just då. Kanske har varit nere i taxfributiken, där det brukar
finnas mycket godis. Både att äta och dricka.

OBS! Flera bilder och mer text om sjöresan finns under na.se och Askersundsbloggen. Gå gärna dit och läs mera.

Strandparken är utan tvekan askersundarnas
populäraste promenadstråk. Det är alltid
mycket folk som rör sig i området. Ska inte folk till sina båtplatser eller Borgmästareholmen, så nöjer de sig ”bara” med promenader. Är det
inte stavgång är det promenader i
värdig takt. Ibland är det joggare på gång. Boulebanan är också välbesökt.
Vackra dagar kan det också vara ett litet gäng där som tycker om pilsner. Det finns en plats för alla i
Strandparken.

Strandskoningen vid
Strandparken i Askersund blev bra. Från
Hagabadet och fram till den nya bryggan
vid gamla Varmbadhuset ligger nu en vacker stenbädd som förgyller stranden.
Satsningen var nödvändig för att inte delar av parken skulle försvinna ut i
Alsen. Men det tog lite tid innan
arbetet kom igång. Det är mycket formalia från olika myndigheter som skall till
när det gäller arbeten runt stränderna. Plockar kommun också bort den märkliga grinden ut till Borgmästareholmen blir det ännu
bättre. Har skrivit om det tidigare och
fått medhåll av kommunalrådet Per Eriksson. Frågan är bara vem som ska ta
beslut om att ta bort grinden. En liten ful
grind vid en bro stoppar inte
vandalisering och inbrott. Tycker man
ska kunna gå ut till holmen vilken tid som helst på dygnet. Nu finns det
tidsbegränsningar!

Strandparken har sin egen
historia. Fram till i början av 50-talet var det bara sträckan från hamnen och fram till stationshuset som räknades och sköttes ordentligt. Parken
utanför stationshuset kallades
Järnvägsparken. Det namnet försvann förmodligen
med järnvägen på 50-talet. Det verkar logiskt. Nu är det Strandparken
som gäller. Inte många har hört talas om Järnvägsparken i dag. Men det finns
gamla vykort från den parken.

Området från stationshuset
och fram till Haga var det inte många som brydde sig om. Det var bara vass och
annat skräp vid strandkanten. I mitt allt ringlade järnvägen fram.
Järnvägsparken anlades i slutet på
1800-talet. 50 år senare fanns det inte
mycket kvar av den ursprungliga planteringen. Det skriver Joel Haugard i sin bok ”Askersundiana” som kom ut 1940. En rad
björkar som stod vid strandkanten höggs ned på grund av att de blivit
underminerade av vattnet. Nyplanteringar har sedan gjorts i parken flera
gånger.

1950 påbörjades första etappen på arbetet från stationshuset
ut mot Hagabadet. På den tiden fanns det inte så gott om politiska nämnder. Det
var mera halvprivata nämnder , som ofta
leddes av någon uppsatt person med stort
inflytande i staden. Planteringsnämndens ordförande hade hämtas från
Samrealskolan, nämligen rektor Anton Frendel. Sjöängsparken var arbetsnamnet på fortsättningen av Strandparken. Sjöängsparken kallades till och med i tidningarna för
Askersunds nya fritidsområde.

I tidningen från 1950 kunde
man läsa att en vacker spireahäck skulle bli en fortsättning på Joel
Haugardsgatan. Den skulle mynna ut vid parkens sydöstra hörn, där man i
framtiden skulle planera för en bro till ön Byfogden. För mej är det helt nytt
med att det fans planer för en bro just där. Vad skulle man göra där? Nu blev det istället en bro ut till
Borgmästareholmen. Första etappen på fortsättningen av Strandparken kostade
14 000 kronor

Gösta Snoddas Nordgren var en av underhållarna i Strandparken. Här tillsammans med Karlstads-Snoddas

I en tidningsartikel 1953 fanns en intervju med Anton Frendel.
Enligt rektorn mycket väl använda pengar. Yttre förutsättningar för en lyckad
månskenspromenad hade skapats av planteringsnämnden. Under en period var alla
större sommararrangemang förlagda till Strandparken, där det också fanns en
scen. Gräsmattan söder om Sjöängsskolan var mycket utnyttjad. Och det var inga
problem med artistframträdanden som drog stor publik. Det fans plats för alla.
I dag är det Askersunds hamn som gäller för de flesta arrangemangen.

Tycker även att dagens planerar kan vara nöjda med
strandskoningen av Strandparken, precis som rektor Frendel var en gång i tiden.
Det är vackert med sten. 1950 skrev tidningen ”att en vacker bård av rundsten pryder strandkanten”.
Det gäller 2013 också.

Vännen Leif Linus har hjälpt
till med en del bilder. Bloggen finns också på na.se under Askersundsbloggen. Har skrivit bloggar om Strandparken tidigare, men tiderna förändras och det kommer till nya saker. Nya vinklingar. Även för en enkel bloggare.

Ove Danielsson