Deprecated: Required parameter $action_type follows optional parameter $entry_prefix in /customers/8/8/0/ovedanielsson.se/httpd.www/blogg/wp-content/plugins/onecom-vcache/onecom-addons/inc/logger.php on line 249 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/8/0/ovedanielsson.se/httpd.www/blogg/wp-content/plugins/onecom-vcache/onecom-addons/inc/logger.php:249) in /customers/8/8/0/ovedanielsson.se/httpd.www/blogg/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 543 Februari 2011 – Oves Blogg
Blog Image

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Mina minnen av Olof Palme

Februari 2011 Postad av Ove DanielssonPosted on mån, februari 28, 2011 09:22:39

Bilden är från politikerveckan i Almedalen på Gotland.

För 25 år sedan, 28 februari 1986, stannande hela Sverige då det ofattbara hände att landets statsminister mördades. Olof Palme sköts till döds på Sveavägen i Stockholm då han och från Lisbeth gick hem utan livvakt efter ha varit på bio.

Den senaste vecka har media naturligtvis haft massor av text och olika inslag om Palme för att påminna om den hemska händelsen. Och mordet är ju ännu olöst…

Själv träffade jag Palme vid några presskonferenser i sällskap med en massa andra ”murvlar”. Han var i Askersund vid några tillfällen inför riksdagsvalen. Et framträdande gjorde han i Strandparken som då var Askersunds stora mötesplats och ett annat vid Norra Bergens äldreboende. Han var mycket road av träff pressen och gick in i livliga diskussioner om varje kritisk fråga. Minnet från Norra Bergen är att ett gäng elever från Sjöängsskolan kom med en filmkamera för intervju med Palme. Den skulle senare sändas i den interna skol-TV sändningen. Men kön fram till Palme var lång. Alla skulle tala med honom. Men när han fick besked om att det fanns ett gäng skolelever där uppmanade han gänget att komma fram och ställa sina frågor. Övrig press fick vackert vänta.

Strandparken Askersund. Palme med hustru Lisbeth på valturne 1976. På den tiden var Strandparken Askersunds stora samlingsplats när det gällde uppträdanden och stormöten.

Det var en av mina minnen när det gällde Palme. Sedan var jag på politikerveckan i Almedalen på Gotland vid något tillfälle, men där var allt så rörigt och uppskruvat runt honom så det blev bara bilder på håll. De flesta övriga partiledare var också där för sina tal. Men vad jag förstår var det Palme som började med Almedalstalen.

Jag hade en journalistkollega som arbetade på Gotland och som varje dag skulle lämna betyg på framträdandet till Expressen. Han skulle sätta getingar på de olika framträdandena och allt som hörde arrangemanget till. Enligt honom var det ett drömjobb som gav skapligt med pengar. Som senare kunde omsättas i något gott att äta och dricka på någon av Visbys krogar. Han förenade nytta med nöje under politikerveckan kan man säga. Journalister är inte mer än människor…

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.



Stadslivsmanifest

Februari 2011 Postad av Ove DanielssonPosted on lör, februari 26, 2011 09:00:45

Askersund behöver ett demokratiskt förankrat stadsbyggande framhåller kommunalrådet Per Eriksson i en ny skrift som fått namnet ”Stadslivsmanifest”. Ett manifest som ännu inte antagits i fullmäktige. Kommunalrådet skriver att det är politikernas uppgift att vara lyhörda för medborgarnas drömmar och önskemål, samt i möjligaste mån försöka realisera och förverkliga dessa.

”Stadslivsmanifestet” ska bli et av de viktigaste verktygen för att skapa en framtida stadskärna i Askersund. Materialet till manifestet har grundats på politiska visioner, samt två öppna workshops under vintern, och många synpunkter från allmänheten. Förarbetet har kallats för Stadslivsprogram. En närmare förklaring på det onödiga engelska ordet workshops som används är: ”kreativa möten, där det viktigaste är att gruppen får fram många och bra förslag. Det ska inte vara tyst runt bordet utan alla uppmanas att komma med förslag och det får heller inte bli så att alla förslag som kommer alltid är inriktade på att gynna den person som kommer med förslaget”.

En rubrik från 1976

Lennart Edlund, Olle Lindqvist och Stig Perryd från mötet 1976

I en tidigare blogg skrev jag om fula parkeringar, bland annat den i korsningen Lilla Bergsgatan-Stöökagatan. Efter ha tittat på gamla bilder från 50-talet skrev jag:” Parkeringsplatser är viktiga, men måsta alla vara så fula? Går det inte att göra det bästa för att det ska bli något sånär skapligt? Nu handlar allt om att det ska bli praktiskt. Hur det sedan ser ut verkar kvitta helt. Det kanske går att kombinera det vackra med det praktiska? Parkeringen ett stenkast från centrum i korsningen Stöökagatan-Lilla Bergsgatan är ett bra exempel på en riktigt ful parkeringsplats. Kanske någon häck, plantering eller plank skulle lyfta den parkeringen. De finns de som vet mycket bättre än jag när det gäller planering, men det här är bara några förslag. Och parkeringen i kvarteret Lejonet är inte den enda skönhetsfläcken när det gäller parkeringar. Det kan nämnas att jag själv äger en bil, så det handlar inte om bilhat.”

En sida i ”Stadslivsmanifestet” handlar just om småstadsstruktur. Och just om bilparkeringar. ”Parkeringar för de boende ska så långt det är möjligt ske på innergårdar i slutna kvarter”.

Från manifestet

Slutna kvarter som försvunnit ur stadsbilden har jag skrivit om många gånger. Men nu finns det på pränt och jag kan inte skrodera över att jag och Linus med sina bilder har bidragit till det. Inte vad jag vet i alla fall. Jag har aldrig varit med på något ”workshops”, men det är väl mitt eget fel. Men jag har skrivit bloggar.

Redan för ett 30-tal år sedan dömde antikvarie Olle Lindqvist och amanuens Lennart Edlund, stadens parkeringsplatser vid en sammankomst i Askersund. De menade då att stora delar av Askersunds typiska trästadsmiljö med slutna kvarter och räta linjer hade förstörts. Parkeringsplatserna hade redan då ställt till med förfärande sår enligt de båda experterna. Båda pratade då om ”totalkvaddning”. De vill att kommunen då skulle satsa på flera mindre och väl gömda parkeringsplatser. Lindqvist och Edlund önskade också att kommunen återskapade de slutna gatubilderna med hjälp av häckar, plank och staket. Och det här var 1976.

Korsningen Lilla Bergsgatan – Sundsbrogatan på 50-talet. Inga öppna kvarter.

Lilla Bergsgatan 16 på 50-talet

Ett råd alla är att skaffa ett ex av ”Stadslivsmanifest Askersund” inne på Rådhuset. Det är mycket intressant läsning som planarkitekt Tobias Jansson och samhällsstrateg Kenneth Berglund skapat. Och förhoppningsvis blir skriften mer än bara en skrift.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt



Sören ”Snidare” laddar för skid-VM

Februari 2011 Postad av Ove DanielssonPosted on ons, februari 23, 2011 19:28:53

Sören Niklasson och hans familj är klara för skid-VM i Oslo. Alla ska med, Sören, Sabina , hustru Yuphin, och Owen.

Träkonstnären, Sören ”Snidaren” Niklasson och hans familj laddar just nu upp inför skid-VM i Oslo. Paret bor i Åsbro, där mesta just nu kretsar kring skidfesten i Norge. Hela familjen kommer att finnas på plats i Oslo. På tisdag morgon( 1 mars) reser Niklassons till tävlingarna. Som jag berättat tidigare i bloggen ska Sören stå på paradgatan Karl Johan och snida vinnarna i trä under skid-VM.

Förhoppningen är nu att Kalla, Hellner, Emil Jönsson och en del andra svenskar ska få sin avbild i trä på Karl Johan. Säkra kort redan nu verkar vara hemmaåkarna Marit Björgen och Peter Nordhug. Sören är inte det minsta nervös för att det ska gå snett med träskulpturerna. Det är nu inte första gången träkonstnären Niklasson skulpterar framgångsrika skidåkare. Vid utförsåknings -VM i St.Anton 2001 fanns ”Snidaren” på plats i Österrike för att avbilda en del storstjärnor. Det var det året som Anja Persson tog sitt första slalomguld. Hon körde också hem ett brons i storslalom. Ett VM som både Anja och ”Snidaren” minns med glädje.

I veckan har han varit nere vid företaget i Törboda, Moelven, och tittat på limträstockarna som han ska skulptera VM-segrarna i. Törbodaföretaget är sedan 1909 Europas största tillverkare av limträ. Där jobbar också Marcus Hellners pappa.

-Det ska bli både spännande och roligt att jobba i Oslo. Jag jobbar för Keith Karlsson som är Charlotte Kallas agent. Det är en trevlig och driftig man att jobba för. Vi har också enas om en del andra större idrottsjobb framöver, avslöjar Sören, som lovar sända dagliga rapporter till min blogg från sitt uppdrag i Oslo.

Sören har varit vid limträfabriken i Törboda och kollat materialet inför Osloresan. Till vänster Marckus Hellners pappa som jobbar där, Sören, dottern Sabina och Lennart Axelsson, som också är anställd vid företaget.

Sören Niklasson jobbar för Charlotte Kalls agent Keith Karlsson. Keith har många järn i elden, som kommer att leda till många snidaruppdrag för Sören

-Du blir först om att få bilderna från mej, det kan du lita på. Du var ju först om att skriva att jag skulle till skid-VM, så det är inte mer än rätt. Sedan var det en massa som hakade på, konstaterar Sören , nöjt.



Askersund fick ingen ”skyskrapa”

Februari 2011 Postad av Ove DanielssonPosted on sön, februari 20, 2011 10:42:01

På den här flygbilden är Florahallstomten obebyggd.

Affärshuset med lägenheter på plats.

Askersund var mycket nära att få sin första ”skyskrapa” i mitten på 50-talet. Det handlade om ett åttavåningshus och Askersund kan man väl ändå kalla det för en ”skyskrapa”. Huset skulle placeras där ICA-jouren finns i dag, i korsningen Floragatan-Gårdsjögatan. Det skulle minsann bli Askersunds första bostadshus med hiss. Just hissen blev också ett problem för stadsarkitekt Fredriksson. Han menade att hissar och barn inte hörde ihop. Med anledning av det skulle det bara bli smålägenheter som inte var anpassade för barnfamiljer. En lite udda inställning kan man tycka.

I ”skrapans” bottenvåning skulle det bli affärslokaler och konditori för att nu nämna något. Det fanns stora planer. Med facit i handen kan alla se i dag vad det blev av det högtflygande planerna. Det blev en affärslokal i ett normalthögt hyreshus. Kommunen ägde marken där höghuset skulle uppföras. Marken annonserades ut i lokaltidningen , Askersund-Tidning. Två intressenter anmälde sig innan tiden för svaren hade gått ut, det var HSB och Konsumtionsföreningen. Det märkliga var att ingen av dessa blev köpare, utan marken såldes till Hakonbolaget och byggherren Anders Diös.

Försäljningen gick dock inte helt smärtfritt. Det hela fick avgöras i stadsfullmäktige. Med röstsiffrorna 15-12, till Hakonbolagets fördel. Motståndarna ville inte ens ta upp Hakonbolagets ansökan om köp, eftersom anbudet kommit in för sent. Drätselkammarens ordförande Matteus Berglund, hade lärt sig bortförklaringarnas svåra konst på högre nivåer. Han var också riksdagsman. Berglund förklarade vid beslutet att Hakonbolaget hade hört sig för om tomten flera år tidigare. Att sedan annonsen gick bolaget förbi berodde helt enkelt att annonsen enbart fanns i den lilla lokala tidningen som i stort sett inte lästes mer än av de som bodde i Askersund. Ett annat starkt skäl till försäljningen just till Hakonbolaget var att de flesta affärsmän i staden redan var anslutna till bolaget. Berglund hävdade också att det inte fanns någon villkorad sluttid i tidningsannonsen. Så det så…

Precis som alltid, har det gått att styra kommunala beslut på ett visst sätt efter ideologier och kontakter. Och då får också demokrati stryka på foten för att komma fram till beslut. Så var det förf och så är det nu. Och i det fall som jag berättar om blev det ändå 15-12…..

Tomten fortfarande öde.

Pensionärssamling för resanutanför Florahallen (ICA-jouren)

Hur som helst fick inte Askersund någon ”skyskrapa”. Men huset som byggdes på tomten får duga gott. Det blev en affärslokal som tänkt från början. Och det var väl ändå det viktigaste.

Som vanligt har Linus Larsson hjälpt till med en del bilder.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt



Stöökagården

Februari 2011 Postad av Ove DanielssonPosted on tor, februari 17, 2011 11:59:44

Stööks butik ut mot Storgatan i början av förra seklet

Bild från 1912

Stöökagården syns i bakgrunden. Bilden är tagen från Stöökagatan

Inne på Stöökagården i centrala Askersund rådde stor aktivitet förr med. I kvarteret fanns många butiker som hade sina bakdörrar ut mot gården. Klädfirman STÖÖK:s dominerade stort. I dag finns Be-Ge:s i lokalerna. Linus Larsson har plockat fram en del bilder från gården, men även ut mot finrummet , Storgatan.

Det kan väl nämnas att både jag och Linus har trampat gården åtskilliga gånger under ungdomsåren. Linus föräldrar drev en charkuterifirman , Ekegård och Larssons Livs intill Stööks. Anledning till att jag ofta också var inne på gården allt som oftast berodde på att farsan Sven fanns i ett litet rum där han slipade skridskor. Han slipade både åt Be-Ge:s , bandyfolket och allmänheten. På övrig tid spolade han isen på gamla IP. Två viktiga uppgifter som hörde ihop på den tiden i bandytokiga Askersund. Det var farsans bandyidol Gunnar Carlsson som hade ordnat rummet. Han ägde butiken tillsammans med brodern Bertil.

Farsan Sven slipade skridskor inne på Stöökagården, när han inte spolade is på gamla IP

Bandy på innergården. Snoddas Nordgren i sällskap med bröderna Gunar, Bertil och Elis Carlsson.

Gunnar Carlsson och Ingemar Larsson (Linus pappa). De hade butiker intill varandra vid Stöökagården

Personalen vid Ekegård och Larssons Livs

Bild från Stööks på 1920-talet

Hugo Stöök och Karin Lindh

Kvinnor som jobbade vid Stööks skrädderi

Gun Andersson i säljartagen inne på Stööks. Makarna Sandin från Tived är kunder.

Längre ner i kvarteret fanns en speceriaffär. Har själv ett speciellt minne just från den innergården. En torghandlare från Ljungås förvarade bord, vågen och vikterna till vågen i en av handlarens bodar. Gratis. Torghandlaren kom väldigt tidigt till stan på lördagsmorgnarna. Ofta långt före handlaren som skulle låsa upp. Torghandlaren blev lite irriterad på att inte ägaren till bodarna var upp i tid och påpekade också det. Men det skulle han inte ha gjort. Specerihandlaren hade ett mycket häftigt humör. Han slängde ut torghandlarens prylar så det ekade mellan väggarna på innergården, samtidigt som han bad honom flyga till något varmare land. På den tiden jobbade jag i en butik i närheten och hörde när de båda ”herrarna” började skrika åt varandra. Men jag vågade inte gå in på gården utan stannade ute på gatan. Så feg är jag.

Säkert finns det många som vet mycket mer om gården och som kan berätta. Det är bara att kommentera eller höra av sig. Det skulle vara trevligt

Adressen till min hemsida och blogg är: http://ovedanielsson.se/index.html.

PS! Bilderna som finns på bloggen och hemsidan får naturligtvis inte kopieras och användas i andra syften än vad som är tänkt. Det handlar om upphovsrätten. Bara som ett litet vänligt påpekande. Det finns exempel på där man lägger allt på cd-skivor och distribuerar ut massupplagor. Det är förbjudet.



Världens största barn

Februari 2011 Postad av Ove DanielssonPosted on mån, februari 14, 2011 22:58:59

Gerhard Johansson , 5 år gammal. Då vägde han 76 kilo.

När Snavlundapojken Gerhard Johansson var fem år lyfte han sin egen pappa. Och det var inte så konstigt kanske med tanke på att han redan då vägde 76 kilo! Som vuxen blev han 2.10 lång och vägde upp till 200 kilo. Det kan nämnas att Gerhards tre syskon och föräldrar var alla småväxta.

Detta ovanliga barn blev av naturliga skäl uppmärksammad av många människor däribland hans blivande impressario , Hjalmar Forsell. Han lyckades övertala Gerhards föräldrar, ett småbrukarpar i Snavlunda, att låta sonen framträda för publik. Baktanken var naturligtvis att tjäna pengar. Gerhard kom att visas upp under flera år, bland annat för de kungliga på Stockholms slott.

Gerhard lämnade nöjesbranschen när det var dags att börja skolan. Efter skolan började han arbeta inom jordbruket. Efter har gått ut lantbruksskolan blev han rättare på olika gårdar i Värmland. I Värmland kom han också att stanna till sin död 1939. Gerhard avled av hjärtslag vid 55 års ålder. Han fick familj, fru och fem barn.

Hur kom det sig nu att Gerhard Johansson blev så lång och tjock. Några arvsanlag kan inte spåras. Förmodligen led Gerhard av en sjukdom, När han som 21-åring vägde 170 kilo så var det en normal vikt för honom. I dag hade det varit omöjligt att åka omkring och visa upp ett barn som man gjorde med Gerhard. Det hade myndigheterna satt stopp för direkt.

Kom åren som underbarn att sätta några spår hos Gerhard senare i livet? Barnen till honom har sagt vid något tillfälle att han gick ganska obemärkt genom uppvisningarna. De trodde istället han trivdes med att få vara i blickpunkten. Han blev så van vid att vara betittad och det satt i hela livet. Gerhard skulle alltid vara medelpunkten. Barnen har berättat att han var mycket sträng, utan att vara elak. Men det som han sa skulle åtlydas.

En sak som Gerhard tog med sig från åren som ”artist” var oron. Oron att alltid flytta på sig. Så fort familjen hade rotat sig på något ställe så ville Gerhard flytta. Han ville jämnt försöka sig på något nytt. Det blev familjen ekonomiskt mycket lidande på. Familjens böner att stanna på någon plats en längre tid lyssnade inte Gerhard på. Hans ord var lag. Att försöka få honom att bosätta sig för gott på en plats gick bara inte. Oron hade han fått med sig från barnaåren och turnélivet.

Enligt familjen slet Gerhard ut sig för andra. Han var aldrig sen att hjälpa till. Mycket av det hängde samman med att han var så stark. Han ville visa att han klarade av vad andra människor misslyckades med. Gerhard fick ofta fungera som domkraft. Lyfta upp timmerlass som hamnat i diken. När han lassade hö var det inte gott för barnen att hänga med. Gerhards fru dog fem år före honom. Enligt familjen fick hon slita hårt . Det var kraftkrävande jobb bara med att sy och tvätta den store mannens kläder. Och sedan skulle hon också se till barnen.

Gerhard Johansson som vuxen. Stilig herre, 2.10 lång.

Gerhard som barn med föräldrar och syskon

Uppgifter om Gerhard har jag hämtat från olika källor. Och så har jag hört folk berättat om honom. Linus Larson har hjälpt till med en del bilder och klipp

Bild från Snavlunda utanför Gerhards föräldrahem.

PS! Kommentera gärna.



KIA:s bageri med ”slankor”

Februari 2011 Postad av Ove DanielssonPosted on fre, februari 11, 2011 12:12:13

En 50-talsbild

Kopparslagare Widing fanns på gården med sin verkstad

Parkeringsplatser är viktiga, men måsta alla vara så fula? Går det inte att göra det bästa för att det ska bli något sånär skapligt? Nu handlar allt om att det ska bli praktiskt. Hur det sedan ser ut verkar kvitta helt. Det kanske går att kombinera det vackra med det praktiska? Parkeringen ett stenkast från centrum i korsningen Stöökagatan-Lilla Bergsgatan är ett bra exempel på en riktigt ful parkeringsplats. Kanske någon häck, plantering eller plank skulle lyfta den parkeringen. De finns de som vet mycket bättre än jag när det gäller planering, men det här är bara några förslag. Och parkeringen i kvarteret Lejonet är inte den enda skönhetsfläcken när det gäller parkeringar. Det kan nämnas att jag själv äger en bil, så det handlar inte om bilhat.

En anledning till att jag nämner just parkeringen i kvarteret Lejonet är min lilla bildserie om innergårdar på bloggen. Med hjälp av bilder från Leif Linus kan man se hur det såg ut en gång i tiden. Därmed inte sagt att allt gammalt går att bevara. En föreningen som tagit konsekvenserna av det resonemanget är Föreningen Gamla Askersund. Tidigare fanns ordet Bevara med i namnet. Förr var det viktigt att kvarteren ut mot gatorna var igenbyggda. Det förstärkte stadens rutmönster. I dag är det inte så. Ta bara kvarteret mellan Sundsbrogatan och Stöökagatan. Där låg småbutikerna tätt. Och visst var det trevligare så. Tycker jag.

Lindströms bageri-senare KIA:s -på 40-talet

Lindströms bageri inne på gården

I kvarteret Lejonet utmed Lilla Bergsgatan fanns Lindströms bageri, senare KIA:s bageri som hade ”slankor” som specialitet. Det var ett sorts bröd som nästan alla askersundare köpte. Gammal som ung. Gamla askersundare minns säkert det goda brödet. Kopparslagare Widing fanns också inne på gården , liksom åkare Ernst Skoog. Det som ofta slår mej när man ser gamla bilder från gamla Askersund är alla skraltiga hus. Det fanns oftast inte pengar till underhåll, utan det blev att lappa och laga så gott det gick. Men pittoreskt var det. Naturligtvis finns det undantag.

Kanske några som läser det har minnen och bilder från kvarteret Lejonet ? Då är det bara att höra av sig eller kommentera.

Adressen till min hemsida och blogg är: http://ovedanielsson.se/index.html.

PS! Bilderna som finns på bloggen och hemsidan får naturligtvis inte kopieras och användas i andra syften än vad som är tänkt. Det handlar om upphovsrätten. Bara som ett litet vänligt påpekande. Det finns exempel på där man lägger allt på cd-skivor och distribuerar ut massupplagor. Det är förbjudet.

PS! Kommentera gärna ! Det skulle var trevligt.



Askersundsfilm på Folkets hus

Februari 2011 Postad av Ove DanielssonPosted on ons, februari 09, 2011 17:54:22

Tidigare har det bara funnits journalfilmer om Askersund. Ofta mycket gamla. Under det senaste året har Alf Fransson, Åsbro, och hans medhjälpare Leif ”Linus” Larsson, spelat in en unik film om Askersund. Den första i sitt slag. ”Idyllien” som är filmens namn, är en blandning av nytt och gammalt. Till skillnad från gamla journalfilmer finns det ett antal intervjuer med kända askersundare. Söndagen den 27 februari är det premiär i Folkets hus.

Visningen av ”Idyllien” sker i samarbete mellan Lerbäcks hembygdsförening och Föreningen Gamla Askersund. I Lerbäck finns en dokumentationsgrupp där både Alf och ”Linus” finns med. Folkets husföreningen i Askersund kommer också att tjäna en slant med serveringen

Filmen har ett mycket blandat och intressant innehåll, allt från bandy, makten, kyrkan hotellet , båtar , vägar, Stjernsund, hembygdsgården, Bertil Boo, Sagers stuga, musik, för att nu nämna något. I de olika avsnitten finns det intervjuer med personer som har kunskap om de olika ämnena. För filmmusiken svarar Bertil Lundqvist, Göran Fredriksson och Lars-Erik Lauenstein.

Frukostklubben 1946, Bertil Boo och Sigge Furst

Askersunds 300-årsjubileum. Torgbrunen invigs. Till vänster prins Eugen i samtal med skaparen av brunnen , konstnär Folke Dahlberg

Som för alla populära filmer blir det en uppföljare , ”Idyllien 2”. För det finns ingen tvekan om att inte film blir populär. Och behöver en uppföljare vad det lider. Arbetet med del två är redan igång.

Redan nu vill jag komma med ett förslag om årets Kulturpris i Askersund. Linus Larsson har redan fått priset, men nu måste det vara dags för Alf Fransson. Med sina filmer har en gjort en kulturgärning. Tidigare har han spelat in en film om ”den blyge” Levi Karlsson som drog fulla hus.

När jag ändå är igång med kommunens priser vill jag också föreslå Tommy Andersson till ledarstipendiet. Bara för at kommunes prisutdelare ska få lite tid att fundera. Tommy har gjort och gör en stor insats för ungdomarna som kör mini-racing. Han har kämpat för en lokal i många år. Nu har han ordnat så att det finns en bra lokal med en toppenbana i gamla mejeriet (tidigare kraftsportslokalen). Det är bara att lyfta på kepsen för Alf, Linus och så Tommy.

Image Thumbnail Image Thumbnail

Linus Larsson och Alf Fransson har hjälpts åt med filminspelningen. Alf gjorde också filmen om ”den blyge” Levi Karlsson. En verklig kulturgärning.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt



Nästa »