Hamntorget för några år sedan
Askersunds kommun räknar med att kunna spara lite pengar på att släcka ner en del park-och gatubelysningar på orter där begreppet ”samlad bebyggelse” inte kan användas. Men nedsläckningen kommer inte att ske utan protester. Det ser mörkt ut för beslutsfattarna att få igenom sitt förslag rakt av. Ärendet har varit ute för yttrande till lokalföreningarna. Politiker från de aktuella orterna kan räkna med att hamna i mörker på hemmaplan om ned släckningsbeslut tas. Åtminstone en tid.
I yttrandet från Zinkgruvan säger man att det vore effektivare och mindre skadligt att släcka varannan lampa i centralorten Askersund, istället för i gruvsamhället. Det skulle ändå vara bättre belysning än vad som finns i Zinkgruvan i dag. 1964 förbättrades vägbelysningen i Zinkgruvan som då tillhörde Hammars kommun. När storkommunen bildades 1971 blev det mycket sämre vad beträffar belysningen hävdar representanter från olika föreningar.
I Lerbäck menar man att kommunen inte slentrianmässigt kan säga att den och den ljuspunkten ska bort. Det handlar om säkerhet och trygghet.
”Vi som valt att bo utanför centralorten måste kunna vistas utomhus även under den mörka årstiden och känna oss trygga” , skriver man från Lerbäck.
Istället för att ta bort ljuspunkter behövs det flera, särskilt då vid busshållsplatsen för barnens säkerhet.
Förslaget från kommunen innebär att belysning vid gamla vägen vid Lerbäcks teater ska plocka bort. Totalfel menar Lerbäcksborna med tanke på Lerbäcks teaterns utveckling, med runt 10 000 besökare under den mörka årstiden. Samma oro för mörker är belysningen förbi Per-Olofsgården som har både övernattningsrum och driver ett konferenshotell.
Även i Mariedamm tycker man at det är orimligt att ta bort belysning från delar av samhället. Med tanke på den tunga trafiken genom Mariedamm-bland annat bergkrosstransporter från Zinkgruvan- anser styrelsen för vägföreningen att belysningen i samhället istället borde utökas.
Bara en liten tillbakablick när det gäller belysning i kommunen. Då med hjälp av bilder från vännen Leif Linus. För snart 160 år sedan fick Askersunds centralort sin första gatubelysning. Det var gatlyktor med snodda vekar som eldades med rovolja. När det var månljust tändes inte lyktorna. Stadens styrande ville spara på oljan. Men klagomålen över dålig belysning spred sig. Då gjordes för den tiden ett radikalt grepp, lyktorna började eldas med fotogen. Från början fanns det 15 lyktor som spred ljus över stadens gator.
År 1898 så blev det aktuellt med elektrisk kraft från en kraftstation vid Starketorp. Erbjudandet kom från ingenjör Axel Giöbel , Bastedalen och statsfiskal Setterberg. Ett år senare stod kraftstationen färdig. För att driva stationen hade Askersunds Elektriska AB bildats. Askersunds stad fick då ett erbjudande från bolaget om gatubelysning med glödlampor. Några i stadsfullmäktige var motståndare till nymodigheten med glödlampor. De hade en usel ljuseffekt menade många. Frågan blev också bordlagd, men bara några månader. Tisdagen den 10 oktober 1898 strålade Askersund för första gången i elektrisk belysning. Många butiksägare var dock kritiska till den nya belysningen. Den nya belysningen tog sig inte in i butikerna som den gamla med lyktor. Handlarna fick använda stearinljus och fotogenlampor för att klara kommersen.
Korsningen Norströmsgatan -Sjötullsgatan tidigt 1900-tal. Kolla belysningen.
Linjeförman Oskar Johansson åkte runt med sin bil och bytte glödlampor i gatubelysningen en gång i tiden. Elaka tungor sa at han saknade körkort, men det hade ingen betydelse i det här fallet.
De gamla gatlyktorna ställdes upp på Rådhusvinden. Ett annat problem för askersundare var att gatubelysning släcktes redan klockan 23 . Folk fick treva sig hem genom gatorna i mörker. Men det fanns undantag från 23-regeln och det var när kraftverkschefen och stadsfiskalen hade fest hemma eller var på hotellet. Då strålade gatorna i full belysning långt inpå natten.
Vattentillgången vid kraftverket i Starketorp blev för liten ganska snart. Ett konsortium bildades , som köpte in fallen vid Näs i Motala. Och då bildades också Motala Ströms Kraft AB, som levererade ström till Askersund under massor av år.
Norra Bergen i Askersund. På platsen byggdes sedan Samrelaskolan. Och belysning fanns.
Fin lykta vid slaktare Helmer Anderssons gård 1890-tal, Stora Bergsgatan -Norströmsgatan
Ströms hörna . En 40-talsbild i skymning
Landskyrkan i början av 1900-talet. Det var sparsamt belysning i hamnområdet på den tiden som synes. En stolpe i närheten av bron.
Hur det stod till med belysning i Mariedamm, Zinkgruvan och Lerbäck vid den här tiden har jag inte koll på. Men det kanske finns någon som har det….
En del faktauppgifter är hämtade ut Haugards ”Askersundiana”.
PS! Kommentera gärna. Det skulle var intressant.
——————————————————
—
Ang bloggen om belysning kommer här några kartor från en tid som ligger lite före elektricitetens spridning.
Kartorna är från dels storskiftet 1825, dels från laga skiftet 1842. Båda berör Brona.
Redan 1825 fanns en kvarn i strömmen. Sjön som vattnet kom från hette Kvarnsjön då och troligen en tid dessförinnan. Vad sjön hette innan begreppet ”kvarn” kom till trakten vet jag inte. Någon som har ett förslag?
1825 fanns redan Stampelyckan vilket tyder på att det redan då fanns en stampkvarn i bäcken, en kvarn som var så gammal att den hunnit ge namn till lyckorna intill.
Kartan från 1842 ger ungefär samma bild med utförlig redovisning av byggnaderna. Vem som bodde där kan man ev finna i kyrkböckerna – åtminstone om man är specialist. Några fotografier eller bilder från denna tid är det inte troligt att vi hittar.
Tacksam om Ove vidarebefordrar dessa upplysningar till Sonja och Malte.
Hälsningar
Eric Englund
—————————————————-
