Oves Blogg

Ett av de senaste medborgarförslagen handlar var cheferna i Askersund skall vara bosatta. Läs mer på hemsidan under rubriken ” Kommunala nyheter”

En 50-talsbild från Stora Bergsgatan. Ahnérska huset till vänster.

Riv inte Ahnérska huset i centrala Askersund! I ett öppet brev till ansvariga på Rådhuset vädjar nu ett antal personer att politikerna ska tänka om när det gäller rivningen av den aktuella fastigheten.

Personerna som skrivit under det öppna brevet menar att det är en viktig kulturfråga, att bevara vårt kulturarv, inte minst i svenska småstäder. ”

-Politiker och ledande tjänstemän i storstäderna lärde nog lite av rivningsraseriet på 60- och 70-talen. Där vet man att det blir en opinionsstorm om kulturella värden hotas. Jämför opinionen mot ett ombyggt Slussen. Även fällningen av en gammal ek utanför radiohuset ledde till opinionsstorm”, konstaterar de som skrivit under.

-I Sveriges småstäder är det inte riktigt så. Den ena viktiga kulturbyggnaden efter den andra rivs. I Laxå fattades nyligen beslut om att riva ortens äldsta byggnad, det intressanta stinshuset, för att ersätta det med … en parkeringsplats!. I Askersund avser man nu att riva en intressant byggnad i stadens centrum, Ahnérska huset, för att ersätta den med en pastisch, en byggnad som ska ”se ut” som en gammal byggnad. Det påstås att ytterligare intressanta byggnader i stadskärnan hotas, tror de som står bakom det öppna brevet.

-Vi vill markera vår kritik mot denna nygamla rivningspolitik. Vårt hovsamma krav är att byggnaden ska besiktigas av en utomstående, kompetent besiktningsperson före eventuellt rivningsbeslut. Kommunen har tidigare avvisat dettta. En fråga vi funderat över är: Varför vill inte kommunen att huset besiktigas av kulturkompetent personal, undrar de som vill ha Ahnérska kvar.

Så här lyder det öppna brevet:

Öppet brev till Askersunds kommun:

Besiktiga Ahnérska huset före rivningsbeslut!

Askersunds kommun har nyligen beslutat sälja Ahnérska huset i stadskärnan till Askersundsbostäder. Avsikten är att huset ska rivas för att ersättas av ett nytt hus i ”traditionell stil”, d v s en pastisch. Byggnadspastischer blir sällan lyckade.

Ahnérska huset nära torget är en viktig kulturmiljö i Askersund. Huset tas upp i Örebro läns Museums kulturhistoriska inventering som en bevarandevärd byggnad. Byggnaden är ett unikt exempel på väl bevarad 20-talsmiljö.

Enligt Askersunds Stadslivsmanifest ska kommunen vid varje fysisk åtgärd ställa frågan ”Skapar detta ett framtida vykort som representerar Askersunds identitet?” Om svaret är nej menar kommunen att åtgärden ska ifrågasättas. Som vi ser det, är svaret nej.

Kulturvården är viktig för oss som bor i kommunen. Kulturvården är därtill viktig för att bevara Askersund som en turistkommun. Turisterna lockas inte av pastischer i stadskärnan.

Enligt kommunledningen är huset så förfallet att det är bortom all räddning. Denna subjektiva uppfattning är inte belagd. Kommunen har avvisat förslaget om att låta utomstående expertis besiktiga huset. Enligt byggnadsexpertis vi tillfrågat är fastigheten sannolikt solid. Däremot har underhållet eftersatts under en följd av år. Ingen känner dock säkert till fastighetens status. Därför begär vi att Ahnérska huset besiktigas av utomstående, fackkunnig personal.

Vi erbjuder nu genom Svenska Byggnadsvårdsföreningen att gratis, pro bono, låta besiktiga fastigheten av fackmannamässig personal.

Först därefter bör vi, och kommunen genom dess helägda bolag Askersundsbostäder, ta ställning om huset bör räddas.

Med vänliga hälsningar

Lars Jonsson, Närkesberg
Håkan Bagger, Vretstorp, länsombud för Svenska Byggnadsvårdsföreningen
Katarina Högberg, Askersund
Johan Högberg, Askersund
Gustaf Svensson, Skyllberg
Ulla-Carin Grafström, Närkesberg
Åsa Wistrand, Askersund
Mattias Jonsson, Askersund
Maria Ekström, Askersund
Orvar Ekström, Askersund
Tiina Huhtala Fransson, Mariedamm

Bilderna har Anders Engdahl bidragit med

Gärdshyttans vårdhem strax söder om Hammar har hamnat i blickfånget igen. Nu handlar det om personer som väntar på att få sin asylansökningar prövade och som tillfälligt är placerade i det gamla ålderdomshemmet. En del av de som bor där tycker att boendet i det gamla är undermåligt, och det har varit protester.

Jag har inga synpunkter på det som hänt nu. Har inte varit där på några år. Tänkte istället berätta lite om några händelser där ute. Som journalist var jag där ganska ofta, för det som hände där var ofta kontroversiellt. Förra gången Gärdshyttan användes till flyktingförläggning var jag där ganska ofta också privat. Hade flera goda vänner där som jag fortfarande håller kontakten med. Lite stolt är jag också över ett av invandrarbarnen döptes till Ove Dritton innan de flyttade till Norge..

Fram till i början av 1940-talet användes Gärdshyttan som ålderdomshem för Hammarsborna. Fastigheten såldes till Birgittasjukhuset i Vadstena som ett sekundärsjukhus. I Hammar byggde man ett nytt ålderdomshem, Lunnagården. Landstinget tog senare över Birgittasjukhusets verksamhet. I slutet på 60-talet började också landstinget tveka om verksamheten vid Gärdshyttan.

Även den gången handlade det om pengar. Landstinget ville inte satsa pengar på verksamheten i det gamla ålderdomshemmet, som trots allt hade rustats. 1974 blev det klart att patienter och personal skulle flyttas över till gamla delen av sjukstugan i Askersund. Det hela skulle ske under 1976.

Gärdshyttan 1974

Landstinget ansåg att Gärdshyttan var omodernt och föreslog i början på 70-talet att verksamheten skulle läggas ned och flyttas till Åkerby, men protesterna var kraftiga för byte av kommun. Personalen ville vara kvar i Askersund. Naturligtvis fanns det politiker som protesterade mot nedläggning av Gärdshyttan , bland annat den moderate landstingsmannen Sivert Andersson från Åmmeberg. Men det hjälpte inte.

Landstinget erbjöd Askersunds kommun att köpa Gärdshytan, men kommunen tackade nej. Istället blev Maranata ägare till stället under ett antal år. Deras ledare Arne Imsen och jag hade många samtal. Imsen styrde det hela med järnhand. När jag besökte stället var det bara han som svarade på frågorna. Ofta gjorde han stora PR-grejer av ”gömda barn” vid sina tältmöten. Det gjorde att stora delar av svenska pressen bevakade mötena.

Själv blev jag utmotad från ett tältmöte, därför att jag samtalade med bänkgrannen som åkte med mej och var lite engagerad. Vi störde inte mötet, men det räckte med ett samtal. Någon slags ordningsvakt menade att vi stört mötet med vårt samtal. Jag ville bara veta namnet på människorna som stod på scenen. Själv menade jag att de var de på scenen som störde mej. När jag kom tillbaka till redaktionen ringde Imsen till mej och förklarade att ordningsmannen måste haft en dålig dag och att han inte var riktigt bra i nerverna. Imsen förklarade lika vänligt som alltid att jag var välkommen.

Det var alltid trevligt att prata med den gamle fackpampen Imsen. Men jag förstod mej aldrig på vad han sysslade med. Men det förlät han mej. Imsen menade att jag inte begrep bättre. Och så kunde det kanske vara.

Maranata klarade inte av det ekonomiska och tvingades sälja fastigheten. Under en period var där en sommarservering. Lite senare kom också blev det också ett behandlingshem för unga människor som hade problem med droger. På senare år har huset stått tomt. Men nu används byggnaden återigen till flyktingförläggning. Det mesta går igen…

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara intressant

Lite nytt kommunalt finns att läsa om just under rubriken ”Kommunala nyheter” på hemsidan

Nu har den kommit! Nästa års almanacka från AD-tryck i Askersund. Det är fjortonde året Mustafa Beslagic vid Askersunds tryckeri bjuder askersundarna på en almanacka att hänga på köksväggen.

År 2012 är det bilder från Askersunds fiskevårdsförening verksamhet som illustrerar almanackan. Leif Linus har bidragit med bilder från sitt stora arkiv, jag själv har bidragit med några och det finns ytterligare personer som lämnat bilder.

Mustafa jobbar helt ideellt med almanackan, utan några ekonomiska vinningar. Han vill helt enkelt bjuda askersundarna på trycket. Tryckning, arbete och distribution till alla hushåll kostar pengar Tryckeriet som Mustafa driver har funnits i Askersund sedan 1856. På lite olika platser.

Mustafa är själv en flitig fritidsfiskare

Askersundarnas tack är Mustafs lön för mödan. Från ansvariga på högre nivåer i stan har det varit tyst de senaste åren. Men det tar inte Mustafa så hårt. De kanske har mycket att göra…

Fin bild i 2012-års almanacka. Kräftfiske vid Röllingen

Fiskevårdsföreningen startade 1934. Tanken var att få en bättre organiserad fiskevård. Och det var inte vem som helst som blev den förste ordföranden. Borgmästare Gunnar Bretnzer, tog själv hand om det hela.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Ny detaljplanen för hamnområdet i Askersund presenterades för en tid sedan på hotellet. Det var fullsatt. Askersundarna hade också möjlighet att komma in med yttrande om planen. Tiden för yttrandena är nu ute och det har kommit in många förslag. En del är mycket upprörda över förslaget, medan andra tycker det är bra. Särskilt då politiker och det vore väl skam annars. Någon menar att den nya planen borde hamna i papperskorgen där den hör hemma. Hårda ord. Det som upprör mest är de inritade husen på den smala biten väster om Sundsgatan. Yttrandena finns på hemsidan under ”Kommunala nyheter”

”Båt-Harry”Karlsson donerade sin stora samling om sjöfarten på Vättern till Askersunds kommun. Nu finns samlingarna i källaren på gamla Hammars glasbruk. Modellerna finns dock på ett annat ställe som tur är.

Vad kommer att hända med ”Båt-Harry” Karlssons stora samling om sjöfarten på Vättern? Till båt-och vätternälskarnas stora bedrövelse ligger stora delar av hans samling i ett källarutrymme vid PLM i Hammar. Frågan är hur länge samlingen ska ligga kvar där i källarvalvets mörker. Och i dammet.

En tavla som var uppsatt vid Harrys samlingar i Askersund

”Båt-Harry” Karlsson i Olshammar levde för sina Vätterbåtar. Han samlade allt som rörde sjöfarten på Vättern. Både bilder på fartyg och berättelser om folk som arbetat på sjön. Harry var oerhört kunnig. Han kämpade länge för att få ge ut en bok om fartyg som trafikerat Vättern. Men böcker är dyrt, så Harry fick vänta. Med hjälp av pengar från Lions. 1986 gick dock drömmen i uppfyllelse. Namnet på boken blev rätt och slätt ” Vätterbåtar”.

Harry är inte längre i livet och jag kan ibland sakna samtalen med honom om fartygen och människorna som jobbade ombord. Vi träffades säkert någon i veckan när det var som intensivas. Harry lämnade in bilder på fartyg till tidningen, med en liten medföljande text. Serien gick i ett antal år i NA.

En annan dröm som Harry bar på var att få en lokal där hans samlingar kunde ställas ut för allmänt beskådande. Och hans samlingar var mycket sevärda. Även den drömmen gick i uppfyllelse. Ett båtmuseum skapades i Askersunds Hamnmagasin, dit Harry donerad sin samling. Och han var själv där så, ofta han kunde.

Krösaseglare

Missfärgad misslur

Tillsammans ordnade vi också med att det blev ett utrymme för en utställning om Askersundskonstnären Folke Dahlbergs liv och konstnärskap. Harry släppte ett utrymme i museet, sedan vi pratat lite fram och tillbaka.

När Hamnmagasinets övervåning byggdes om för några år sedan lånades delar av samlingen ut till en förening i Motala, där den var utställd. Naturligtvis skulle den lämnas tillbaka och få en permanent utställningslokal. Ännu har inte kommunen lyckats plocka fram någon lokal för Harrys donation. Det har pratas om flera olika platser, men ännu har inget hänt. Det senaste jag läste om var att Krister Landström , som startat en klubb för lite större båtar intill småbåtshamnen i Askersund, skulle inrymma Harrys samlingar i en kommande restaurangbyggnad som skall ligga i samma område. Hur långt förhandlingarna kommit där törs jag inte svara på.

För en tid sedan var ett gäng båtälskare och kännare av Harrys samling på besök i gamla glasbrukets källarregioner. Efter besöket var de mycket upprörda hur Harrys donation hanteras. Fick också några bilder från besöket av Anders Engdahl. Några anser också att kommunens revisorer bör stämma av samlingarna i glasbrukskällaren, mot den lista som fanns vid donationen och utlåningen av samlingen. Och det är väl lätt gjort. Det är viktigt alla prylar i samlingen finns kvar, så den inte skingras för vinden. Någon tyckte att det fattades föremål och det är lätt gjort när samlingar av det här slaget byter plats.

Men nog borde det finnas en lokal i Askersund, Hammar, Åmmeberg eller i Olshammar, där Harrys samlingar kan visas upp. Det är ändå många som har intresse av sjöfart och fartyg. Kommunen är ju ändå starkt förknippad med Vättern och sjöfarten.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara intressant.