Oves Blogg

Bastedalens fotbollsplan och festplats. Gärdet finns kvar, men det är allt av BBK.

Året är 1919. Nere vid tegelbruket i Bastedalen går ungdomarna Gideon Engdahl, Valle Eriksson och Benny Johansson, i funderingar på att bilda en idrottsförening. Sagt och gjort, på höstkanten samlar grabbarna ihop pengar till en fotboll och en regelbok. På planen utanför kalkungnen i Bastedalen sätter man upp provisoriska målstolpar och börjar sparka. Samtidigt döper man klubben till Bastedalens Bollklubb.

PS! Efter det här inlägget har det kommit till några nya bilder från Bastedalen. Anders Engdahl har haft vänligheten att sända över intressanta bilder.

Det finns också en del nya bilder på hemsidan , just under knappen Bilder. Var annars…

Det är just om Bastedalens BK:s uppgång och fall den artikeln ska handla om. Många andra idrottsklubbar i Sydnärke har gått samma öde till mötes som BBK. Klubben upphörde i slutet på 30-talet. De tre pojkarna som bildade föreningen har gått bort för länge sedan. Men jag hade nöjet att höra berättelsen om BBK medan många av de äldre i klubben levde.

Förr i tiden hade alla före´ningar av klass en egen kaffeservis. Så även Bastedalens BK

Fortsättning om BBK följer på min hemsida under knappen Idrottshistoria:

http://ovedanielsson.se/index.html

Vad kommer att hända med gamla Kyrkskolan framöver? Det har varit många turer om skolan genom åren.

1981 döptes Kyrkskolan om till Lindbogården. Ann-Sifie Granström, 11 år, kom med förslaget. Gösta Gustavsson från Medevi fick ett pris för at han gissat på rätt namnförslag. Till vänster Börje Bohman.

En bild på samtliga elever och lärare vid Kyrkskolan 1949.

Vad kommer att hända med gamla Kyrkskolan i Askersund, eller Lindbogården som den heter sedan i början av 80-talet? Det har varit många turer om byggnaden sedan skolverksamheten upphörde. Flera generationer askersundare är fostrade i den stora röda byggnaden vid Alsens strand.. Och har naturligtvis många minnen därifrån. Både roliga och tråkiga. Förhoppningsvis det förstnämnda.

Nu är det dags igen för en förändring. Ägarna sedan en tid tillbaka, Askersunds församling, vill sälja byggnaden. Församlingen hade planer att använda den till sin egen verksamhet, men hade svårt att hitta användningsområden för Lindbogården. Därför blir det nu försäljning. År 1979 tog kommunen beslut om att förvandla Kyrkskolan till föreningsgård och vandrarhem. Då fanns vandrarhemmet i gamla Marieborg. En fastighet som skulle rivas för att ge plats åt hotellet. Innan politikerna kom på det där med Kyrkskolan, fanns det planer på att flytta vandrarhemmet ut till Gärdshyttan. På den tiden tyckte politikerna att det var viktigt med vandrarhem och då helst ett inne i centralorten. Men så verkar det inte vara riktigt i dag….

Landstinget var ägare till Gärdshyttan. Maranataförsamlingen vill köpa Gärdshyttan för 500 000 kronor, men fick nej i första omgången. Landstinget ville hellre sälja till kommunen. Nu blev det inte så, utan Maranata blev till slut ägare till anläggningen. Vandrarhemmet i Lindbogården blev populärt med närheten till staden och småbåtshamnen. Men det fanns ett problem. Kommunens personal fick sätta upp lösa väggar inför varje säsong, för att dela av de stora klassrummen med. Men så gjordes under många år. Men så skulle skolbygget användas till annat och då åkte vandrarhemmet ut.

Lokalerna har sedan används för vuxenundervisning av olika slag. Det har funnits musikgrupper där och föreningarna har haft sina träffar där. Ibland har den ståt helt oanvänd och kommunen som var tidigare ägare har eldat för kråkorna. Den stora grejen med skolan var att stadens ungdomar skulle få en egen gård. Hösten 1980 drog verksamheten igång, men gamla Kyrkskolan blev inte den succé man hade väntat sig. Ansvarige Börje Bohman gjorde allt han kunde för att stället skulle bli populärt och fyllt med aktiviteter. Börje ville inte att skolbyggnaden bara skulle bli en värmestuga. Ett gårdsråd bildades med ungdomar och ledare. Men det var hopplöst at få stället populärt bland stadens ungdomar.

Efter något år kom förslag på att byta namn på den gamla skolan. Ungdomarna tyckte inte att Kyrkskolan var något bra namn på en ungdoms-och föreningsgård. Folk fick lämna förslag och sedan blev det röstning. Då 11-åriga Ann-Sofie Granström, kom med förslaget Lindbogården. Som tack för hjälpen fick hon ett presentkort av fritidsnämnden på hela 50 kronor. Från början var det svårt få folk att säga Lindbogården. För det flesta var det fortfarande gamla Kyrkskolan. Men det har ändrat sig med åren. Nu är Lindbogården ett vedertaget namn hos de flesta. Ann-Sofie och hennes pappa Max kopplade namnet till platsen intill skolan, Lindbomossen.

För några år sedan visade Askersundsbostäder upp en ritning på ett nya hyreshus som skulle ersätta Lindbogården. Det skulle bli mycket unika lägenheter med utsikt mot Alsen och småbåtshamnen. Men det hela slutade den gången bara på skisstadiet. Bostadsbolaget kom aldrig över markområdet. Istället gjorde kommunen upp med församlingen om Lindbogården som ligger i direkt anslutning till deras övriga byggnader. Men nu kanske Askersundsbostäder får chansen igen. En del vill naturligtvis också bevara gamla Kyrkskolan som den är i dag.

Vi får se vad som händer framöver. Säkert är inte sista ordet sagt änu om den gamla skolbyggnaden

PS! Kommentera gärna. Många som läser det här har säkert minnen från den gamla skolan.

En av Askersunds mest fotograferade vyer. Från toppen av Norströmsgatan mot landskyrkan.

Bilden är från tidigt 1900-tal

En bild från 40-talet

Vyn från toppen av Norströmsgatan mot landskyrkan är nog en av Askersunds mest avbildade plats. Kyrkan ligger mitt i öppningen på andra sidan sundet. Perfekt för fotografering och teckningar. Men Norströmsgatan har bidragit med så mycket mera under årens lopp. Utmed gatan fanns stans stora industrier en gång i tiden, som Askersunds Trikåfabrik, Askersundsverken i korsningen Norströmsgatan-Trädgårdsgatan, och Askersunds kvarn.

Mitt minne från kvarnen är att en av jobbarna, Gustav Fors, kom släpande upp för backen med sin trehjuling fullastad med tunga mjölsäckar varje dag. Säckarna skulle lastas på bussarna vid busstationen. Hade arbetsmiljöverket funnits på den tiden hade nog Gustav snabbt fått upphöra med sitt slit. Gustav var precis ingen atlet. Själv cyklade jag till bussarna med paket på en tvåhjuling och tyckte det var tungt. Men insåg snabbt att det var en bagatell mot Gustavs slitgöra.

Längst ner på gatan fanns också Hamnkontoret som under många år styrdes av Sigge Karlsson. I dag är det en Kinarestaurang. Jobbet att sköta hamnen togs sedan över av sonen Sven. Nykterheten har och har haft sin högborg utmed gatan i Logen Svan , IOGT. I hörnet av Hamnmagasinet fanns också en cykelverkstad, som drevs av två bröder. ”Frågan inte mej, frågan brorsan” var standarsvaret från de båda när inte allt klaffade vid reparationerna. Eller när man frågade om något. När det gäller IOGT-lokalen var det inte nykterheten som lockade mej i första hand. Det var alla böckerna. Under många år fanns nämligen stans bibliotek i lokalerna. Som grabb fanns det inte så mycket pengar att köpa böcker för, så Logen var rena paradiset för alla läshungriga som inte hade så mycket pengar.

Som alla redan räknat ut är dagens gata Norströmsgatan. Med hjälp av bilder från Leif Linus Larsson så försöker vi återuppliva en del av det som hänt på gatan genom åren. Vi får se vad vår nästa gata blir….

Hamnkontoret och Askersunds kvarn.

Bronagården

Personalen vid Trikåfabriken på fest. Sitatnde längst fram ägaren Karl Nilsson.

Hamnfogde Sigge Karlsson

Långholmen där Sjöbodarna finns i dag. Så här såg gården ut från Norströmsgatan

Polis Verner Karlsson och hamn-Sigge.

Norströmsgatan 16 år 1912. Helmer Anderssons gård.

Ernst Skoog och Johan Johansson lastar vid Trikåfabriken.

Folkdanslaget inom Logen Svan

Sven Karlsson tog över jobbet som hamnfogde efter pappa Sigge.

Förr i tiden hade kommunen råd med en bokbuss. Den utgick till att börja med från Logen vid Norströmsgatan. Här en bild från Kampetorp. Till vänster Svea Wallin som skötte det hela.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt. Någon kanske har trevliga minnen från gatan….

Under många år arbetade Inga Stenbrink som gymnastiklärare vid Sjöngsskolan i Askersund. Några generationer Askersundsbarn har haft Inga som lärare. Hon var noga med att alla skulle delta i hennes gymnastiktimmar. Inga visste vikten av att börja röra sig redan som ung. Det var det som lade grunden till hennes framgångsrika friidrottskarriär i slutet på 50-talet och en bit in på 60-talet.

Inga jobbar inte kvar på skolan i Askersund och har också flyttat från stan. Frågan är dock hur många som visste om hur duktigt hon hade varit som aktiv friidrottare? Inga tillhörde svenska eliten både i längdhopp och på 100 meter. På den tiden hette hon Broberg och tävlade IK Göta, Stockholm. Visst tävlade Inga både för Sjöängens IF, Åsbro GoIF och Glanshammar, men det var i slutet av hennes karriär.

Från 1958 och fram till 1965 var Inga bofast i landslaget. 1958 var hon också med i EM som det året gick i Stockholm. Inga är född och uppväxt i Stockholm och började tävla för en klubb som hette IK Svolder. 1956 van Inga 80 meter vid skolungdomens tävlingar på Stadion. Det var ledarna i IK Göta fick upp ögonen för den unga talangen.

Mer om Inga finns at läsa på hemsidan under knappen Idrottshistoria:

http://ovedanielsson.se/index.html