Oves Blogg

Se upp det är snart dags för
den stora lurardagen 1 april! Och blir
Blev ni lurade är inte något att skämmas för i så fall. En del aprilskämt från förr har blivit
verklighet och då är det inte så lätt att hålla isär det hela. Nästan varje
tidning med självaktning har i dag ett aprilskämt. Samma är det med TV och
radio.

Själv har jag under mina år
som journalist medverkat till en rad aprilskämt. En del har varit hyfsade, en
del också mer eller mindre skruvade som ingen människa har trott på. Faktum är
också att jag skrivit en artikel i tidningen för några år sedan som
publicerades just 1 april. Den var helt seriös, men folk som jag möte skrattade
och klappade mej på axeln. ”Hur kom du på det” undrade folk och skrattade. Den
dagen funderade jag över min roll som journalist. Tog folk allt som jag skrev
på skämt….

Ett skämt från 1978. Kommunalrådet Franzèn förklarar att det skulle bli bostäder i Vattentornet. I dag är det inget skämt. Ämnet är aktuellt.

Artikeln handlade om att
Askersund skulle få ett varuhus i centrala stan med namnet, Nordiska. Och det
var inget skämt. Varuhuset öppnade lite senare.

PS! Det finns ytterligare text och bilder på na.se -Nyheter-Askersund -Oves blogg

Krittren trivs i Askersund. Så löd en rubrik i
samband med ett bildreportage om staden i populära tidningen SE i juli 1942.
Tidningen hade sänt en reporter för en resa runt Vättern. Askersund var första
anhalten. Återger bilderna och texten från Askersund. Fotograf var Tage
Ulmerud.

SE skrev:

”Vi startade i det idylliska, solomflutna Askersund,
där SE-kameran slog följe med Gittan och tog en titt på stan. Där finns mycket
att skåda, som fägnar ögat, lantlig ro i stadens hank och stör, grönskande
idyller på hemtrevligt ansade tomter. Ja, det händer till och med, att stadsbon
ägnar sig åt boskapsskötsel, och det är väl inte alltför vanligt inom Sveriges
stadsgränser. Så vi låter bilderna berätta.”

PS! Ytterligare text och bilder finns på na.se-Nyheter- Askersund -Oves blogg

Alf Fransson har
berikat Askersund med en rad lokalfilmer som alltid lockar mycket folk. Till
sin hjälp har han ofta haft Anders Gustafsson och Leif Linus. Känner Alf väl
och vi har haft många och trevliga samtal. Det trots att han en gång fick 500
kronor i parkeringsböter på Lilla Bergsgatan när han hälsade på mej. Vad jag
minns hade Alf parkerat mot körriktningen. Och det får man inte göra ens i
Askersund. Men det påverkade inte vårt samtal .
Pengar är inte allt här i livet.

Den senaste skapelsen
av Alf är en film om företagsledaren och disponenten vid Skyllbergs bruk,
Gustaf Svensson. Filmen handlar bland annat
om Gustafs vision om Skyllbergs bruk, att bygga en flispanna, att bli
brännvinsdirektör och om hans engagemang för bygden och kulturen. Alf och Anders
har följt honom under ett år. Det påminner mej om alla träffar jag haft med
Gustaf som journalist under många år i olika sammanhang. Han var lite ovanlig
mot andra företagsledare i Syd som jag hade med att göra. Ledarna på de stora industrierna var oftas
tvingade till att först ta kontakt med sina huvudkontor på andra orter för att
kunna svara på frågor. Ibland dök det upp någon pressinformatör som malde på
med sitt, som ofta var helt ointressant att skriva om. Gustaf kunde svara på mina
frågor direkt. Det kändes befriande. Fortfarande
kan vi stöta ihop på stan och ”lösa en del samhällsproblem”. Vid ett tillfälle
berättade Gustaf att han fått det ärofyllda arbetet som kammarherre vid
slottet. Jag uppmanade honom på skoj att vinka vid tv-sändingar så jag kunde
sitta hemma i soffan och skryta över att jag kände honom. Men han nappade inte på mitt förslag. Man
vinkar inte tv som kammarherre.

Gustaf Svensson i Skyllberg

När det gäller pressinformation ringde
jag varje morgon till polischefen i Askersund, Hjortsberg. Vi hade bra samtal
om vad som hade hänt under natten och på stan. Kanske det fanns något att
skriva om. Ansvariga vid polisen införde
en nyhet som betydde att informationen istället skulle lämnas i Hallsberg klockan
14. En dålig tid tyckte jag om man skulle
hinna göra ett bra jobb till nästa dag. Så Hjortsberg och jag fortsatte som
tidigare.

Pressinformationen vid kommunen var
också lite speciella när jag började som journalist. Borgmästare Bernhagen satt
bakom ett bord och bläddrade i handlingarna som vi redan fått till redaktionen
. En del lade han mumlande åt sidan med motivet att det inte var mycket att
skriva om. Men de var just de handlingarna som var intressanta och som vi skrev
om. Borgmästaren var mycket irriterad
över vårt handlande.

Genom åren har det funnits
många förslag om hur man ska kunna locka turister till Askersund. Och det har funnits samma ambitioner i
landets övriga kommuner, så konkurrensen är tuff om turisterna och deras
pengar. Det mest radikala förslaget kom professor Olle Holmberg med i mitten på
50-talet. Han tyckte att man skulle göra Askersund till ett 50-talsmuseum. Man
skulle helt enkelt konservera livsstilen och göra staden till ett enda stort
friluftsmuseum över denna livsstil.

Promenad på Storgatan. En 50-talsbild av Kjell Johansson

Har skrivit om det i en blogg
tidigare, men för någon vecka sedan var jag
på Föreningen Gamla Askersunds
årsmöte. Där hölls en paneldebatt med kommunalrådet per Eriksson och
oppositionsrådet Caroline Dieker , som handlade
om äldre fastigheter och miljöer
i förändring med utgångspunkt
från ett antaget Stadslivsmanifest.
Caroline Dieker oppositionsråd.

Då nämnde Caroline min blogg och
professor Holmbergs förslag. Hon menade att ingen vill bo i ett museum. Ungefär
samma synpunkter fanns när förslaget lanserades. De flesta vid årsmötet visste nog inte vad som
stod att läsa i min blogg. Därför kör jag om delar i den. Kanske någon ändå
nappar…

En 50-talsbild av Kjell Johansson

Holmberg föreslog att man
inte skulle sy kläder efter andra moder än just 50-talet, inte bygga hus i nya
stilarter, aldrig gå med andra böcker i fickorna eller handväskorna än den svenska
1950-talspoesin, inte ändra stavning, grammatik, gudstro och sätt att kamma
håret. Anledningen till professor Holmbergs förslag var en resa till Holland
där han besökt den pittoreska staden Volendam. Där gick invånarna till vardags
klädda i sina folkdräkter. Volendam lockade i mitten på 50-talet, 600 000
tusen turister. Askersunds skulle locka
lika många utan att behöva göra ett skvatt menade Holmberg. Det enda de behövde
göra var att skaffa sig ett nytt hotell och rymliga kassakistor.

De första 10 åren skulle inte
satsningen ge något resultat siade professorn. Men redan på det elfte året
skulle utan tvekan bilister mellan Malmö och Stockholm, lyfta foten från
gaspedalen när han kom strax norr om Gränna och säga till sin hustru:”Om vi
skulle ta omvägen över Askersund och se hur folk var klädda för elva år sedan!

”Javisst”, skulle hustrun
svara”.

Året därpå skulle tio män få
liknande tankar, och efter hundra år skulle 200.000 få den. Efter fem hundra år
skulle man resa från Australien för att få se Askersund och hela världen skulle
söka sig dit. Askersundsborna skulle inte behöva göra något. De skulle endast
vara som de var på 1950-talet.

Den märkvärdiga med Volendam var
just att folk gick klädda i sina gamla folkdräkter . Särskilt kvinnorna blev gynnsamt
presenterade i dräkten. Det var mycket tyg i Volendamdräkten både uppe och nere
. De unga männen i staden var dock inte helt nöjda enligt uppgift. De visste
inte ”riktigt” vilken kvinna de friade till. För mycket tyg. Men dräkten var vacker
och de övriga problemen fick de klara av efter bästa förmåga när de väl kom så
långt.

I Askersund väckte inte
Holmbergs förslag några heta känslor. Snarare tvärtom. Askersundarna tyckte det
skull bli knepigt om Askersundsynglingarna fram till domedagen skulle läsa
50-talspoeter och neka flickorna i Askersund att få gå till stationskiosken på
kvällen och köpa Damernas Värld. Man
ansåg det var grymt. Och mot naturen. Nej, askersundarna ville inte leva kvar i
50-talet. Följde Askersund professorns råd så trodde någon att damklädesfabrikörer
skulle sända sina bästa modetecknare till stan en mörk februarinatt för att
anlägga en mordbrand. Och så ville man inte ha det…

Olle Holmberg 1893-1974 var
litteraturhistoriker, professor i Lund. Han var också verksam som kritiker i
Dagens Nyheter och utgav essäer och aforismer.

PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg

I

Gästande turister i Askersund har svårt att hitta in
till butikerna vid Stöökagatan. Det trots att butikerna bara ligger ett
stenkast från torget. Köpmännen vid har
under några år uppmärksammat kommunen på problemet att få turister på ett
naturligt sätt hitta in på gatan. Och till butikerna. Nu har butiksägarna
lämnat in förslag på lösningar inför sommaren.

Ett förslag
är att få sätta upp en gemensam skylt vid gatans ingång vid torget med vilka
utbud som finns längre bort på gatan. Skylten skulle ersätta alla
trottarpratare som butiksägarna tvingas ställa ut för att synas.

”Det faller sig naturligt att vistas i hamnområdet
och runt torget, men eftersom gatan in till oss inte särskilt tilltalande
märker vi att det tar stopp vid entrén till Torghallen. Vad kan vi göra åt det?
Fortfarande kommer det in kunder som är bosatt i kommunen med omnejd som i
stort bara åker in för att handla i dagligvarubutiken som inte vet att vi
finns. De ”ramlar” över oss eller har blivit rekommenderade av någon av andra
butiksägare. Men de har aldrig sett oss tidigare”, framhåller butiksägarna på
Stöökagatan i sin skrivelse till kommunen.

”Det sitter dessutom en skylt som blockerar insynen in
på vår gata. Vi vet att det att den tagits upp för diskussion tidigare .
Förslaget var en mindre modell, men vi har inte hört något mer om det. Det rör sig
om små förändringar som inte kostar särskilt mycket” skriver företagarna som
också skissat på ett förslag på hur en skylt skulle kunna se ut.
Julmarknad på Stöökagatan 2017

Kan nämnas att företagarna vid Stöökagatan ordnade
en julmarknad i december som lockade mycket folk. För egna pengar. Förhoppningen är att ansvariga
hjälper till att göra gatan attraktiv. Om inte finns det företagare som funderar
allvarligt på sin framtid vid Stöökagatan.

PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Målet med spin of Hope nationellt är att
stödja och hjälpa cancerdrabbade barn och deras familjer.

Spin of Hope är Sveriges största spinning event.
Man deltar i lag 1-12 personer och gemensamt försöker man hålla igång en
spinningscykel i 12 timmar. I Askersund har arrangörerna också valt att lägga till en
egen variant som vi kallar Row of Hope där IFK Askersund utmanar allmänheten
att hålla igång roddmaskinen och ta sig från Askersund till Jönköping.

Flera
ungdomslag och damlaget kommer att delta. Varje timma har ett musiktema, allt
från hårdrock till dansband. Flera företag sponsrar med priser som lottas ut
under dagen. Det kommer också finnas ett sponsrat mellisbord för de som behöver
påfyllning av energidepåerna.

Är 2017 gav insamlingen 45 200 kr till
barncancerfonden. Målet i år är såklart att slå det. Arrangemanget pågår lördag 17 mars mellan klockan 7-19 i Forma Gym & Cardio Västra Stranparken -gamla Askersndverken

.

Återblick när det gäller Askersunds hamn.

Sommaren 1994 gick en lång hamnepok i graven. Då försvann posten hamnfogde ur Askersunds kommuns personalrullor. När Sven Carlsson sades upp hade tjänsten funnits sedan 1800-talet. Sven tog över jobbet efter pappa Sigge. Eller som alla sa, ”Hamn-Sigge”. Under många år hade också Bernhard Danielsson det viktiga jobbet som hamnfogde.

Sven Carlsson
copyright Oves blogg

När Sven fick sluta var den officiella förklaringen arbetsbrist. Det handlade då en besparing i budgeten med 40 000 kronor. Redan då var kommunerna inne på besparingar, så det som pågår i dag är inget nytt. Minns att Sven tyckte besparingen var en bagatell mot andra kommunala utgifter.

Från mitten av 40-talet och fram till 1960 var Svens pappa, Sigge, hamnfogde i Askersund. Arbetet gick i arv inom familjen. När Sigge avled tog Sven över. Även bostaden gick i arv. Hamnfogde såg till att allt fungerade i hamnen. I jobbet ingick också att ta up hamnavgifter av båtägare som angjorde hamnen

-Jag var med farsan som grabb när timmerbåtarna kom till hamnen i Askersund. Vi bodde i Hamnkontoret (i dag restaurang). Själv bodde jag 50 år i huset innan vi fick flytta hösten 1992. Kommunen sålde huset så det var bara att packa ihop, berättade Sven för mej i samband med avskedsintervjun som hamnfogde.

Sven hade ett år kvar till pensionen när tjänsten drogs in. Han var en smula bitter över det. Sven tyckte att kommunen kunde ha väntat ett år med uppsägningen. Sven finns inte i livet längre.

När Sven fick sluta sitt jobb som hamnfogde i början av 90-talet, var hamnen en lugn och stilla plats. Lastbåtarnas tid var förbi. Förr kom ett antal båtar in för att lasta och lossa varje dag. Det var en tuff arbetsplats. De tekniska hjälpredskapen hade inte gjort sitt stora intåg ännu. I dag har hamnområdet blivit den stora samlingspunkten i Askersund när det gäller nöjesliv, mat, pilsner, glass rökt fisk, våfflor, korv och mycket mera. Tror inte att varken Sigge eller Sven hade haft så mycket emot de senaste årens förvandling. Båda trivdes när det var liv och rörelse i hamnen. Och att få prata med alla gästande båtägare.

Sedan några år är ångfartyget Motala Express också borta, men där har Bergstens Wettervik ersatt väl. För ett antal år sedan fanns Motala Express och ytterligare en stor passagerarbåt. Hönö var namnet till att börja med när den kom till stan. Min bror Karlherbert fick uppdrag att måla ett nytt namn, Bayard. Vid en av de första turerna med den nya båten gick det snett. Eller snarare rakt in i Klockarholmen några hundar meter från avgångsbryggan i hamnen. Väl tillbaka i hamn var det några elaka ynglingar som frågade skepparen om det inte fanns några längre turer. Skepparen som inte var så van vid Askersunds hamn och dess närliggande holmar blev inte glad. Det minns jag tydligt.

Äldre askersundare minns naturligtvis också alla vedskutor som in till hamnen för att lasta och lossa. Hela Stapelängen var fylld med timmer. Och där jobbade folk och slet med de tunga stockarna. Under vinter var det issågning som gällde för många. Hotellet, fiskaffären, bryggeriet och många andra butiker behövde is. ”Gubbarna” sågade och staplade det hela i isdösar som sedan täcktes med sågspån. Men sedan kom frysskåpen och kylrummen och då var det kört för issågarna. Ännu en verksamhet försvann från hamnen.

PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Pensionärerna är för dåliga på att äta i Sjöängens matsal
på helgerna. Det kommer att få konsekvenser. Förvaltningen föreslår därför att
besparingssyfte stänga äldrerestaurangen på helgerna. Antalet gäster är för
lågt konstaterar ansvariga. Under perioden juli 2017 till och med februari 2018
har antalet gäster i genomsnitt på helgerna varit 2,5 personer. Äldrerestaurangen stängs på helgerna från och med
9 juni. Kommunledningsgruppen har sagt ja till förslaget.

Stängningen medför att matsvinnet minskar, då redan tillagade
måltider inte behöver kasseras vid få eller inga gäster allas.
Personalkostnader under helgerna minskar eftersom ökad bemanningen krävs för
servering i äldrerestaurangen på helgdagar. En negativ konsekvens är att
den allmänna servicenivån till äldre på
sämre. Stängning av restaurangen på helgdagar innebär sammanfattningsvis en besparing
dels i matsvinn , dels i personalkostnader.