Återblick när det gäller Askersunds hamn.

Sommaren 1994 gick en lång hamnepok i graven. Då försvann posten hamnfogde ur Askersunds kommuns personalrullor. När Sven Carlsson sades upp hade tjänsten funnits sedan 1800-talet. Sven tog över jobbet efter pappa Sigge. Eller som alla sa, ”Hamn-Sigge”. Under många år hade också Bernhard Danielsson det viktiga jobbet som hamnfogde.

Sven Carlsson
copyright Oves blogg

När Sven fick sluta var den officiella förklaringen arbetsbrist. Det handlade då en besparing i budgeten med 40 000 kronor. Redan då var kommunerna inne på besparingar, så det som pågår i dag är inget nytt. Minns att Sven tyckte besparingen var en bagatell mot andra kommunala utgifter.

Från mitten av 40-talet och fram till 1960 var Svens pappa, Sigge, hamnfogde i Askersund. Arbetet gick i arv inom familjen. När Sigge avled tog Sven över. Även bostaden gick i arv. Hamnfogde såg till att allt fungerade i hamnen. I jobbet ingick också att ta up hamnavgifter av båtägare som angjorde hamnen

-Jag var med farsan som grabb när timmerbåtarna kom till hamnen i Askersund. Vi bodde i Hamnkontoret (i dag restaurang). Själv bodde jag 50 år i huset innan vi fick flytta hösten 1992. Kommunen sålde huset så det var bara att packa ihop, berättade Sven för mej i samband med avskedsintervjun som hamnfogde.

Sven hade ett år kvar till pensionen när tjänsten drogs in. Han var en smula bitter över det. Sven tyckte att kommunen kunde ha väntat ett år med uppsägningen. Sven finns inte i livet längre.

När Sven fick sluta sitt jobb som hamnfogde i början av 90-talet, var hamnen en lugn och stilla plats. Lastbåtarnas tid var förbi. Förr kom ett antal båtar in för att lasta och lossa varje dag. Det var en tuff arbetsplats. De tekniska hjälpredskapen hade inte gjort sitt stora intåg ännu. I dag har hamnområdet blivit den stora samlingspunkten i Askersund när det gäller nöjesliv, mat, pilsner, glass rökt fisk, våfflor, korv och mycket mera. Tror inte att varken Sigge eller Sven hade haft så mycket emot de senaste årens förvandling. Båda trivdes när det var liv och rörelse i hamnen. Och att få prata med alla gästande båtägare.

Sedan några år är ångfartyget Motala Express också borta, men där har Bergstens Wettervik ersatt väl. För ett antal år sedan fanns Motala Express och ytterligare en stor passagerarbåt. Hönö var namnet till att börja med när den kom till stan. Min bror Karlherbert fick uppdrag att måla ett nytt namn, Bayard. Vid en av de första turerna med den nya båten gick det snett. Eller snarare rakt in i Klockarholmen några hundar meter från avgångsbryggan i hamnen. Väl tillbaka i hamn var det några elaka ynglingar som frågade skepparen om det inte fanns några längre turer. Skepparen som inte var så van vid Askersunds hamn och dess närliggande holmar blev inte glad. Det minns jag tydligt.

Äldre askersundare minns naturligtvis också alla vedskutor som in till hamnen för att lasta och lossa. Hela Stapelängen var fylld med timmer. Och där jobbade folk och slet med de tunga stockarna. Under vinter var det issågning som gällde för många. Hotellet, fiskaffären, bryggeriet och många andra butiker behövde is. ”Gubbarna” sågade och staplade det hela i isdösar som sedan täcktes med sågspån. Men sedan kom frysskåpen och kylrummen och då var det kört för issågarna. Ännu en verksamhet försvann från hamnen.

PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg