Alf Fransson har
berikat Askersund med en rad lokalfilmer som alltid lockar mycket folk. Till
sin hjälp har han ofta haft Anders Gustafsson och Leif Linus. Känner Alf väl
och vi har haft många och trevliga samtal. Det trots att han en gång fick 500
kronor i parkeringsböter på Lilla Bergsgatan när han hälsade på mej. Vad jag
minns hade Alf parkerat mot körriktningen. Och det får man inte göra ens i
Askersund. Men det påverkade inte vårt samtal .
Pengar är inte allt här i livet.

Den senaste skapelsen
av Alf är en film om företagsledaren och disponenten vid Skyllbergs bruk,
Gustaf Svensson. Filmen handlar bland annat
om Gustafs vision om Skyllbergs bruk, att bygga en flispanna, att bli
brännvinsdirektör och om hans engagemang för bygden och kulturen. Alf och Anders
har följt honom under ett år. Det påminner mej om alla träffar jag haft med
Gustaf som journalist under många år i olika sammanhang. Han var lite ovanlig
mot andra företagsledare i Syd som jag hade med att göra. Ledarna på de stora industrierna var oftas
tvingade till att först ta kontakt med sina huvudkontor på andra orter för att
kunna svara på frågor. Ibland dök det upp någon pressinformatör som malde på
med sitt, som ofta var helt ointressant att skriva om. Gustaf kunde svara på mina
frågor direkt. Det kändes befriande. Fortfarande
kan vi stöta ihop på stan och ”lösa en del samhällsproblem”. Vid ett tillfälle
berättade Gustaf att han fått det ärofyllda arbetet som kammarherre vid
slottet. Jag uppmanade honom på skoj att vinka vid tv-sändingar så jag kunde
sitta hemma i soffan och skryta över att jag kände honom. Men han nappade inte på mitt förslag. Man
vinkar inte tv som kammarherre.

Gustaf Svensson i Skyllberg

När det gäller pressinformation ringde
jag varje morgon till polischefen i Askersund, Hjortsberg. Vi hade bra samtal
om vad som hade hänt under natten och på stan. Kanske det fanns något att
skriva om. Ansvariga vid polisen införde
en nyhet som betydde att informationen istället skulle lämnas i Hallsberg klockan
14. En dålig tid tyckte jag om man skulle
hinna göra ett bra jobb till nästa dag. Så Hjortsberg och jag fortsatte som
tidigare.

Pressinformationen vid kommunen var
också lite speciella när jag började som journalist. Borgmästare Bernhagen satt
bakom ett bord och bläddrade i handlingarna som vi redan fått till redaktionen
. En del lade han mumlande åt sidan med motivet att det inte var mycket att
skriva om. Men de var just de handlingarna som var intressanta och som vi skrev
om. Borgmästaren var mycket irriterad
över vårt handlande.